Mot en ljusnande framtid?

nationalisterna

 

Så var då EU-valet avklarat. Och vad hände? Jo, det blev stora framgångar för de nationalistiska partierna i Europa, men tyvärr fick också klimatalarmisterna stora framgångar. Det senare inte lika förväntat som det förra.

Farage med sitt Brexit-parti blev störst i England, de traditionella partierna som Labour och Tories förvisades till skamvrån med dunder och brak. I Ungern fick Orbans Fidesz 53% av rösterna – det största folkliga stödet i Europa för en sittande regeringschef. Det borde täppa till munnen på antagonisterna i Bryssel som skyller Orban för att vara diktator. Vad är demokrati om inte folkets röst? I Italien blev Salvinis Lega största parti och i Frankrike gick Le Pens Nationell Samling förbi Macrons regeringsparti och blev även där största parti. Samma sak i Polen.

Allt tycktes bäddat för ett nationalistiskt maktövertagande i Bryssel, men så kom då den gröna överraskningen. De Gröna i Tyskland seglade upp till ett av Tysklands största partier och skrämde vettet ur Merkel och hennes självgoda partners med ett inbillat uppdrag att styra Tyskland i all evighet. Till och med kanslersposten hänger nu i luften. Trots de nationalistiska framgångarna räcker dock inte mandaten till för att få majoritet för en ändring av EU:s framtida inriktning. Även om socialdemokrater och kommunister nu kan ses som uträknade, har dessa Gröna tagit över den tappade manteln. Det man frågar sig är då – vilka är de Gröna egentligen? Liberaler, miljöpartister eller något helt annat?

I Frankrike kan man nog påstå att Macrons liberala parti En Marche delats i regeringspartiet med 22 % och de gröna med drygt 13 %. Om dessa samverkar kan inte Le Pens nationella parti trots segersiffrorna 23 % matcha Macron utan en osannolik hjälp från socialisterna och kommunisterna. Resultat: Macron får förhandla med de gröna i fortsättningen.

I Tyskland fick de gröna 21 % och blev näst största parti, vilket talar för att regerande CDU måste ta stöd av de gröna fortsättningsvis, precis som i Frankrike.

I Italien är det istället nationalistiska Lega med 34 % som behöver stöd av de gröna för att få majoritet. I Östeuropa med Polen och Ungern är nationalisterna ohotade och kan strunta i de gröna. Vi har därmed fått en tydlig Europakarta, där östra Europa valt nationalismen, medan västra Europa får se en kamp mellan nationalister och globalister, där de gröna inte kan förbises. Detta kommer också att gälla för Europaparlamentet som helhet.

Är då dagens liberaler och miljöpartister samma sak? Tyvärr måste jag svara ja på den frågan. Liberaler har blivit den mest vilseledande partibeteckning som någonsin använts. Man ger sken av att stödja individens frihet och en begränsning av statens engagemang i politiken.  I själva verket verkar liberalerna nu för den totalitära globalismen, där individen saknar allt inflytande och demokratin skall avskaffas. Inte mycket skiljer denna nytolkning av liberalismen från marxismen. De utgör två verktyg för samma syfte, där liberalismen vänder sig till medelklassen och marxismen till arbetarklassen. Genom att skapa båda dessa motpoler ansåg man sig kunna styra de förväntade klassmotsättningarna i industrialismens spår.

Den moderna liberalismen är den starkaste aktören för fri invandring och nationernas utplåning. Individens frihet avser då världsmedborgarens frihet att välja var han vill bo eller arbeta, inte den nationelle medborgarens frihet att värna sin familj och sina förvärvade rättigheter inom den nation som han de facto betalar för att ha som ekonomiskt och juridiskt skyddsnät i sin tillvaro. Den liberale väljaren säger att jag offrar mig själv och mitt personliga välstånd för att hundra andra från övriga världen skall få det lite bättre i kraft av samma välstånd. Detta ingår i den globalistiska agendan, förutsatt att det inte drabbar dem som anser sig hålla i de globala styrinstrumenten finansiell kontroll och militärmakt.

Klimatagendan skapades under 1960-talet inom ramen för samma globalism. Marxismen såg ut att snart ha spelat ut sin roll. Ett bättre sätt var då att skrämma folket till lydnad genom hotet om världens undergång. Klimatagendan hade lysande förutsättningar för detta, en ständigt stigande värme skulle medföra torka, svält, smältande polarisar med havsnivåer som snart skulle sätta all civilisation under vattenytan, orkaner, stormar och vulkanutbrott som snart skulle utplåna all mänsklighet. Om inte de vise männen i världens ledning fick alla till buds stående möjligheter att stoppa eländet förstås….

Man måste buga sig för resultatet 50 år senare, nu styr globalisterna tillsammans med klimataktivisterna, som allt mer ersätter socialisterna i sällskapet. Men mullret tilltar från dem som ser sin tillvaro rasa samman av nedlagda industrier, stoppad tillväxt, sänkta löner, ökade skatter och en strypsnara lagd över hela det kultursamhälle som man skapat under generationer. Nationalismen försöker stoppa utvecklingen i elfte timmen, men är det för sent?

Klimatagendan är världens största bedrägeri, alla kategorier. Självklart kände man till de cykliska variationer i klimatet som vi haft sedan inlandsisen smälte för 10.000 år sedan. Med cirka trehundraåriga intervaller har värmeperioder avlösts av köldperioder, medeltiden var varmare än idag och 1600-talet kallas för lilla istiden. Vi kommer nu att gå mot ett kallare klimat igen, vilket också styrks av de korta solcyklerna, som löper med tretton års intervaller. Det är därför bråttom för globalisterna, med en god timing skall man kunna säga att den kommande köldperioden är ett resultat av minskade utsläpp av växthusgaser. Då är alla nöjda och glada över den briljanta räddningen av en värld som annars hade gått under och fortsätter utan knot att betala sina globala skatter. Slavsamhället är fullbordat.

Den som vill läsa mer om klimatagendan hittar många artiklar under min rubrik Klimatet, de flesta skrev jag för fem år sedan. Låt oss då återvända från de stora visionerna till dagens verklighet igen. Vad kan vi nu förvänta oss av den närmaste fortsättningen?

Det är ganska givet att nationalisterna stärker sina positioner under kommande period. Den bistra verkligheten kommer ikapp löntagarna och informationsflödet från fria media kommer att skapa eftertanke. Oroligheterna som skapas genom en invasion av främmande kulturer och religioner kommer att leda till ett uppvaknande, där man inser nationens värde som garant för den egna säkerheten och friheten. Tyvärr finns det också en motreaktion som visar sig just i de grönas framgångar. Efter femtio års konsekvent indoktrinering i först skolor på alla nivåer och sedan på arbetsplatser och genom införandet av värdegrund, det totalitära samhällets yttersta vapen, finns det ett växande antal som trots allt tror på klimatalarmismen. Den utvecklingen är tydligt både i Frankrike, Tyskland och Sverige. Lögnen sitter fast som i hälleberget.

Det kvinnliga inslaget bland parlamentsledamöterna i Bryssel har sedan 1979 stadigt ökat från 16 % till 37 % år 2014 och går säkert över 40 % i detta senaste val. Samtidigt visar de kvinnliga rösterna i de nationella valen en säker majoritet för de vänsterliberala och gröna. Med ett ökande inslag av kvinnor i politiken har dessa partier en gyllene framtid. Utan att förringa våra högt värderade kvinnor är det en tydlig trend att det känslomässiga budskap som de gröna har som uppdrag att bära fram, står i stark kontrast mot männens ambition att försvara oss från onda makter. Detta är ett högst medvetet inslag i den politiska styrningen och ger feminismen en dålig bismak. 

Politiseringen av könsrollerna, liksom upplösningen av familjebegreppet och mamma- pappa- barnrelationer är tveklöst en faktor som kommer att påverka framtidens politik. Obundna, könlösa individer utan nätverk i form av släktrelationer är inte bara ett politiskt medel i sig självt, utan också en stark konfliktorsak i mötet mellan religioner och kulturer. Det kaos som detta möte medför är ett avsiktligt medel att försvaga vår civilisation och därmed den nationella samhörigheten.

Vad jag försöker sammanfatta är att globalismen nu har skaffat sig två nya verktyg, liberalfeminismen och klimataktivismen, som de hoppas skall ge den slutliga segern över nationalismen. Skall de lyckas med denna sin totalitära agenda eller har vi fortfarande kraft att hålla emot? Om inte går vi obönhörligt mot ett delat EU med ökande spänningar i politiken. Svaret får vi under kommande femårsperiod.

Peter Krabbe   

bilden: Europas nationalister går nu samman inför slutkampen mot globalismen

Annonser

Redo för EU-valet?

EU flaggor

 

Så har då debatten om EU ebbat ut och väljarna vet nu naturligtvis allt om hur EU skall fungera framöver och vad man skall rösta på idag. Eller inte? Fredagens slutdebatt påminde mest om ett kafferep i hönsgården där Lundgren naturligtvis fick spela rävens roll. Mycket lite gick att få klarhet i trots allt tjattret.

Vad vi vet nu är att Liberalerna är det mest globalistiska partiet i Sverige idag, med krav på en Europaarmé, ett federalt FBI med rätt att åka till Sverige för att hämta ut potentiella brottslingar och som Lundgren uttryckte det – Allt Till EU. Ett totalt utplånande av nationen Sverige. Soros är säkert stolt över detta parti, som han ägnat stor möda med att göra till sitt eget. Tillsammans med Centern har han nu fundamentet till den framtida styrningen av vårt lilla land.

SD stod som väntat ensamma i sitt stöd för Östeuropas krav på att själva få avgöra sin framtid och sin befolkningssammansättning. Man stod lika ensamma i kravet på att flyktingar inte skall ges tillstånd till inresa i EU innan tillstånd beviljats i förväg. Märkligt nog, kan tyckas, eftersom de till övervägande del ekonomiska flyktingar som söker sig till EU efter att ha fått uppehållstillstånd i exempelvis Sverige, med hjälp av den fria rörligheten naturligtvis kan välja att bosätta sig eller arbeta i Paris eller Budapest eller var de vill inom unionen. Med hjälp av Global Compact som vår regering undertecknat kan nu alla som vill det resa till Sverige, få sina ekonomiska rättigheter debiterade på den svenska statskassan och sedan leva sina liv där det är lite trevligare än i den mörka granskogen med alla sina vargar och björnar. Till och med resa hem igen med för grannarna imponerande pensioner och medborgarskap. Den sociala pelaren är det nya modeordet. Vad man inte tycks ha förstått är att krigen i Mellanöstern är temporärt avslutade, ingen behöver fly för sitt liv längre. Tvärtom behövs alla arabmuskler för att återuppbygga regionen. Är det en bra genväg till ökad levnadsstandard att smita iväg till Sverige?

Även klimatdebatten blir alltmer förvirrad. Bara M, KD och SD (i debatten oftast kallade högerextremister) inser att el inte uppstår av sig självt, utan måste produceras någonstans. När världens alla bilar och flygplan i vänsterns fantasivärld skall ladda sina batterier lär det krävas mer än några vindsnurror och solpaneler för att hålla samhället igång. Den globala sjöfarten kan man säkert säkra genom att återinföra master och segel på containerfartygen? Den miljövänliga kärnkraften skall naturligtvis läggas ner snarast, vår storindustri lär få omlokaliseras till älvarna, där vattenkraften finns. Men vi skall inte se allt negativt, genom att eliminera efterfrågan på oljan kan ju de räliga oljeshejkerna i Mellanöstern göras utfattiga och tvingas återgå till kamelskötsel. Fast resultatet blir nog ännu fler ekonomiska flyktingar istället. Hmmm.

Egentligen är det kanske inte så dumt att avskaffa bensin och diesel. Krigen måste ju rimligtvis upphöra om stridsvagnar, stridsflygplan och missiler måste drivas med el. Laddstationerna för stridsvagnar brukar inte vara så frekventa där krig normalt bedrivs och köerna blir nog långa. Flygplan och missiler går så långsamt att de riskerar att falla ner. Fast det är ju lika för alla…

Fast de där ryssarna har ju egen olja och gas, så de går nog inte över till el bara för att vi gör det. Man kan aldrig lita på ryssar! Och kineserna! De har säkert redan köpt in världens tillgångar av lithium och andra batteriingredienser för att sedan sälja dyrt till oss världsförbättrare.

Märkligt nog tycks man se det som en självklarhet att det framtida EU skall bli en kopia av det förträffliga Sverige. Socialdemokraternas Sverige, det skall Löfvén se till. Man kommer nog att bli förvånade, om man lyfter blicken över Östersjön, att se att EU helt plötsligt har blivit HÖGERPOPULISTISKT. För de europeiska folken ser nog inte saken på samma sätt som de svenska vänsterpolitikerna. Salvini i Italien tar ledningen i en allians för att vända utvecklingen mot okontrollerad invandring och en nödvändig tillväxt i sällskap med Marine LePen och Östeuropas nya ledarskap. Theresa May lämnar scenen redan innan valet och Merkel lär inte bli så mycket äldre som kansler. Macron i Frankrike har ännu inte lyckats tygla sin besvärliga befolkning och landet riskerar snart bankrutt, trots att Macron försöker sälja ut alla nationaltillgångar.

Om allt detta får vi naturligtvis ingenting veta i en debatt som faktiskt handlar mer om Europa än om Sverige. Lyckligtvis har vi bara tjugotalet ledamöter bland de 751 som skall samlas i Bryssel för att hitta den rätta kursen för kommande femårsperiod. Men gå och rösta ändå, det handlar mer om att hindra de värsta från att få inflytande i Bryssel än att hitta de som kan bidra med något positivt. De är nämligen mycket svåra att hitta.

Peter Krabbe

 

Kommer vi att rösta för en bättre värld om två veckor? Eller är det bra som det är?

kravallpolis

 

Med två veckor kvar till EU-valet tilltar nervositeten hos etablissemanget. Skall man lyckas behålla greppet över människorna eller kommer den våg av ökad medvetenhet och frihetslängtan, som nu växer sig allt större, att svepa bort de onda krafter som vill se oss mentalt fängslade i sina system?

Blev lanseringen av internet i själva verket dödsdomen för det trägna arbete mot en totalitär världsstat som man arbetat med under de senaste hundrafemtio åren? Denna möjlighet att plötsligt skaffa sig alternativ information, alternativa kunskaper och därmed öppna den smala springan mellan gardinerna för att kunna se ut, hotar nu att krossa drömmen om världsherravälde. Inte ens Amchel  Rothschild, som under 1800-talet byggde upp sitt världsvida finansimperium, kunde föreställa sig att den media som han öppet förklarade var nödvändigt att behärska, skulle få en annan form i framtiden än tidningar, böcker och den då fortfarande okända filmduken. Att alla människor som ville det skulle kunna skicka sina åsikter, meddelanden och bilda opinionsgrupper genom en knapptryckning ut i en cyberrymd, där ingen åsiktspolis skulle kunna stoppa dem!

Idag försöker man desperat hitta metoder för att krossa denna förfärliga och samhällsomstörtande frihet, som aldrig skulle ha funnits. Förr var allting så enkelt, bara att skicka ut kravallpolisen för att banka in lydnaden med batonger i skallen på människor som inbillade sig att de hade rätten till en åsikt. Macron i Frankrike tror fortfarande, trots sin ungdom, att denna metod är användbar. De svarta robotliknande maktens soldater utan ansikte, med rätt att slå ner civila är numera ett permanent inslag i Paris stadsbild. Vi kommer ändå snart att få se att den metoden är historia.

Inte ens censur fungerar längre. Cyberrymden är för stor. De små partiklar som bär våra meddelanden letar sig fram överallt, de går inte att stoppa. Kanske till och med våra förfäder avbryter sin själavandring för att läsa av den ofattbara mängden budskap som bombarderar dem i sin himmel. Det gäller bara att hitta den rätta frekvensen…

Nej, effektivast är säkert att krossa den enskilda individen genom att ta bort hans möjligheter att överleva. Utan inkomster ingen mat, ingen bostad och ingen internetuppkoppling. Utan familj och vänner kan ingen leva (fast hunden blir svår att övertala). Så gör alla arbetsplatser statliga eller kommunala, inför yttrandeförbud genom obligatorisk Värdegrund, konfiskera all privat egendom och avskaffa arvsrätten, så går det nog till slut. Men det är arbetskrävande.

Stora grepp behövs också. Avskaffa rätten att flyga och köra bil, så minskar man kontaktytorna och mötena mellan dem som fortfarande tror på tanken att man behöver prata med varandra. Fast risken är förstås stor att alla då istället samlas på gator och torg, vi vill ju inte heller ha demonstrationer eller människor som pratar i grupper. Macron har infört en spray som gör att alla demonstranter kan identifieras vid hemmarazzior efteråt. Väldigt praktiskt, alla behöver inte gripas på samma gång. Påhittig karl, den där Macron!

Det är också ett problem att det alltid finns folk som inte kan hålla tyst, utan berättar sådant som samhället tydligt förklarat är belagt med hårda straff att avslöja. Det hjälper tydligen inte att kalla alla för Konspirationsteoretiker, de fortsätter att gå till sina arbetsplatser och pladdra under kafferasten. Hur skall man kunna styra världen när det finns människor som ostraffat påstår att klimatet kommer att bli kallare, att havsnivåerna sjunker istället för att stiga som det är bestämt, att isbjörnarna är fler än någonsin, att man blir sjukare av att äta glyfosat, att man blir dement av att andas in aluminium och barium, att cancer går att bota utan kemikalier och tusentals andra dumheter? Vi behöver ju 5G och microchips så folk slipper att gå vilse, mentalt och fysiskt. Är det då så farligt att några blir sjuka eller dör lite tidigare, man får ta det onda med det goda.

Ännu värre är det med dem som inte förstår att Ryssland måste krossas med kärnvapen och Kina med handelsblockader. Att NATO behöver försvara oss genom att omringa Moskva med missiler, att all olja i Mellanöstern tillhör USA (man glömde bara att lägga in det i sin konstitution). Vi skall vara glada för att USA utökar sina militärallianser med Brasilien, Colombia, Japan, Sydkorea, Australien och 17 andra länder samtidigt som de fredliga länderna Ukraina och Georgien får vara med i NATO. Vilken härlig världsallians, bra bäddat för ett nytt världskrig som utplånar Kina och Ryssland. Samtidigt blir man av med några miljarder av jordens befolkning, bra tänkt!

Ni måste lita på Stefan Löfven när han säger att nationalism är ett hot mot demokratin och att alla partier till höger om centerpartiet är högerextremister. Fast om kommunisterna egentligen är vänsterextremister, finns det ju nästan bara socialdemokrater kvar som är normala. Bönderna i Centerpartiet borde väl vara nationalister, eftersom de bara kan bruka sina svenska jordar? Utan svenska åkrar inga svenska bönder. De är säkert högerextremister de också, alla utom Annie Lööf. Fast varför heter Löfvens parti Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti om man inte är nationalister? Är vi lurade? Sverige och demokrati i samma partinamn?  Det är nog dags att byta namn till Internationella Mångfaldspartiet. Låter väl bra? Ledningen garanteras bra avtal med globalisterna och en plats i världsregeringen.

Nigel Farage gav i några intervjuer med Alex Jones uttryck för sina tvivel mot den agenda som representeras av Globalismen och New World Order, internationellt flitigt använda begrepp. Om man inte är nationalist måste man nämligen vara globalist, något annat finns inte. Till allas förvåning gick flera judiska organisationer ut med protester mot användningen av ord som globalism och NWO, de anses vara antisemitiska, trots att Farage aldrig nämnt ordet jude i sina resonemang. Så nu är man antisemitisk om man är nationalist och inte tycker om dess motsats globalism, samtidigt är man demokrat och alls inte fascist bara för att man vill utplåna nationerna med hjälp av svartklädda robotar,  tårgas och gummikulor. Ja, vissa av nationerna, förstås.

Farage konstaterar också att EU är det avgörande experimentet som skall visa om det går att utplåna nationerna till förmån för ett – självklart – demokratiskt världsstyre. Problemet är bara att det ryms inte så många i världsstyrets ledningscentral, så platserna är starkt begränsade. För enkelhetens skull får de som redan sitter där själva välja sina efterträdare, men vi kan läsa i tidningarna om deras enastående meriter. Det är ju också en form av demokrati. Vissa vet mer än andra, det får man faktiskt acceptera.

Det är detta som ni skall rösta om den 26 maj. Antingen är ni en Sverigeälskande nationalistisk och antisemitisk fascist-rasist-nazist eller så är ni en globaldemokrat med makt att rösta bort vår kultur till förmån för en internationell mångkultur, som alla väl förstår är bättre!

Hoppas att ni inte blev alltför trötta i huvudet av denna ironiska retorik, men faktum är att i framtiden kommer bara kritik i form av satir att tillåtas. Så försök vänja er och lycka till med valet!

Peter Krabbe

bilden: Globalismens ordningsmakt – för att skydda oss mot oss själva.

Kommer Frankrikes väg också att bli EU:s?

Sparks fill the air as Paris Fire brigade members spray water to extinguish flames as the Notre Dame Cathedral burns in Paris

 

I torsdags var det dags för Macrons – av branden i Notre Dame uppskjutna – tal att sändas i fransk media. Mycket av innehållet hade redan läckts ut i förväg, så resultatet blev en axelryckning. Fransmännen börjar lära känna sin härskare och hans ambitioner. ”Jag frågade mig själv: Borde vi stoppa allting som har uppnåtts de senaste två åren? Gick vi i fel riktning? Jag tror tvärtom det motsatta! / Macron 2019-04-25.” Macrons envishet och arrogans får fransmännen att sucka djupt. Han tänker fullfölja sin agenda under de tre år han har kvar vid makten. Om inte militären ingriper…

Konkret handlar hans nya löften om skattesänkningar för den arbetande medelklassen i storleken 50 miljarder, varav det mesta kommer att betalas genom några symboliska skattehöjningar för näringslivet och framför allt genom en nedskärning av den sociala sektorn med sjukvård, äldrevård och skolor. De icke produktiva i samhället kommer att få det svårt medan de som är villiga att arbeta mer kan få det lite bättre.

Problemet för Macron är att ingen längre litar på denna pratkvarn, på känt socialistiskt manér utlovas reformerna lagom till mandatperiodens slut, inte per omgående. Alla inser att eventuella förbättringar istället kommer att bli valfläsk i nästa val istället, för att därefter skjutas ytterligare till en obestämd framtid. Där har svensk och fransk politik mycket gemensamt. Under tiden kan Macron arbeta i lugn och ro med att byta ut administrationens oliktänkande till sina egna. Förutsatt att han får sitta kvar…

Intet nytt under solen således, men Macron tror att han nu får lugnet tillbaks inför EU-valet, där hans parti skall göra sin debut. Det kommer han inte att få, redan idag lördag återkommer Gula Västarna på gator och torg. Tre fjärdedelar av den franska befolkningen ser negativt på sin president och tvivlar på goda grunder på hans egentliga syften. Förhållandet är ju detsamma med Löfvén i Sverige, men skillnaden är att Macron har majoritet i sitt parlament, vilket Löfvén inte har. Löfvén måste förhandla om kontroversiella frågor, medan Macron spottar ur sig nya lagar helt oemotsagd, han är i praktiken en envåldshärskare under sin mandatperiod.

Hans ambitioner för EU är därför oroväckande och det är säkert lockande för den hittillsvarande globalistiska majoriteten att nyttja hans tjänster. Man får nog vara glad för att Storbritannien stannar kvar i EU det närmaste halvåret, eftersom det mesta tyder på att Nigel Farage och hans UKIP kommer att lyftas fram av de brittiska väljarna. Deras hjälp kommer att behövas för att få balansen att svänga till förmån för nationalismen och demokratin. I ett EU utan Merkel och med Brexit genomfört kommer vi att få dras med Macron på TV-skärmarna lika ofta som med Greta. Milda makter! Två spelare i samma lag men ack så olika.

Annie Lööf gjorde igår ett uttalande i TV att man borde rösta för Centern för att rädda demokratin, hotet skulle bestå av högerpopulismen. Det är då värt att upplysa om att Lööf är samma andas barn som Macron. Denna anda innebär att vi skall gå mot en centralstyrd värld, där demokratin är ett minne blott. Det innebär ett totalitärt system, inte demokrati. Populism innebär, som ordet tydligt betonar, folkets inflytande – inte maktapparatens. Demokratin finns i det lokala självstyret, inte i en värld utan gränser. Nationalism är en förutsättning för demokrati, inte tvärtom. Är det så lätt att lura det svenska folket?

 

Eftersnacket under den gångna veckan har annars naturligtvis handlat om branden i Notre Dame i Paris, dess skadeverkningar och orsaker. Chocken har avlösts av eftertanke och rädsla inför framtiden. De som månar om kristendomens kulturbyggnader har plötsligt fått klart för sig att kyrkorna i Frankrike inte ägs av Kyrkan, utan av den franska staten, detta sedan mer än 100 år tillbaks. I en tid då allt fler kyrkor ödeläggs eller vandaliseras av islamister eller deras uppdragsgivare, tvingas man inse att det nu är en politisk fråga i vad mån staten väljer att reparera eller återuppbygga igen. Den politiska attityd som nu växer fram är att det inte är självklart att dessa kyrkor skall vara förbehållna just kristendomen. Notre Dame kommer att bli det första praktikfallet i större skala för denna nya attityd. Att både judar och muslimer jublar är därmed inte förvånande, inte heller att kyrkobränningarna kommer att bli vardagsmat framöver. Försöket att bränna ner St Sulpice i Paris, som jag rapporterat om för några veckor sedan tystades snabbt ner av media. Nu står det klart att elden anlades av en illegal, muslimsk invandrare. Där ingrep brandkåren efter fem minuter och räddade kyrkan, vid Notre Dame väntade man för säkerhets skull i närmare en timme…

Bli inte förvånade om den fallna spiran på Notre Dame ersätts med en modern minaret. Förslag finns redan…

Peter Krabbe                                                                   Foto: Notre Dame / Atlantic

Demokratins svanesång?

Kina EU

 

Mycket står på spel för globalisterna inför det annalkande EU-valet. Man riskerar helt enkelt att tappa hela sin agenda genom att tvingas ta två steg bakåt, kanske till och med på ett sätt som gör det omöjligt att vinna kapplöpningen mot den växande nationalismen. Den senare surfar med hög fart på internets utveckling och sociala medias informationsspridning över hela världen, en utveckling som lär bli omöjlig att stoppa, oavsett försöken att censurera och begränsa såväl nyhetsmaterial som oönskade åsikter om aktuella politiska agendor.

EU är i själva verket globalismens flaggskepp, med ett Brexit – framröstat av folket – förlorar hela projektet sin trovärdighet och dess verkliga avsikter blottas alltför tydligt bakom spillrorna av det sammanfallande skrovet. Att fördröja Brexit och därmed åtminstone stoppa sönderfallet tills nya åtgärder kan tas fram som räddar EU, blir därför fundamentalt för globalisternas fortsatta agerande. Den viktigaste av sådana åtgärder är naturligtvis att få tiden att gå så att en ny folkomröstning i Storbritannien blir motiverad. Det förvånar därför inte att globalisten Theresa May nu i sista minuten beslutat tillsammans med EU:s ledare om att uppskjuta utträdet till kommande höst. Enligt hittills gällande avtal skulle Storbritannien vara ute ur EU idag, lördagen den 13 april. Om det finns en tidsgräns för kravet att genomföra resultatet av en folkomröstning vet jag inte, men någon form av öppning där ser man säkerligen. Att en ny folkomröstning kommer att manipuleras till önskat resultat lär vara bortom allt tvivel. Insatserna är höga för globalismen. Det nya avtalet kommer att innebära att Storbritannien står utanför det politiska samarbetet, men deltar i det ekonomiska och handelsrelaterade. En önskedröm för Macron men en mardröm för Merkel och övriga EU-länder som är chockade över det franska storhetsvansinnet.

Tendensen är tydlig i Europa nu, demokratin får stryka på foten till förmån för införandet av den nya totalitära världsregeringen. Detta märks inte minst i Frankrike, som jag rapporterat mycket om de senaste veckorna. Macron styrs helt av finans- och företagskarteller av känt märke. Men varifrån kommer då denna Brexit-räddning på mållinjen?

För mig är det ingen tvekan om att det finns ett starkt samband med det lägliga statsbesöket av Kinas Xi Jinping, som jag skrivit om i föregående artikel. Han besökte under förra veckan inte bara Frankrike, utan också Italien, Tyskland och givetvis EU:s högkvarter i Bryssel. Den officiella anledningen till besöket var att stärka handelsförbindelserna mellan EU och Kina under devisen den nya sidenvägen, ett gigantiskt projekt med syfte att sammanlänka väst med öst. Kinas framtid ligger i en fri handel med övriga världen. I den världen förutsätts Storbritannien tillhöra EU. Det vore kontraproduktivt för Kina om Storbritannien istället skulle bilda ett kokurrerande handelsblock med ett USA, som har all anledning att se upp för Kinas växande dominans inom handel och ekonomi. Storbritanniens inflytande över f.d. kronkolonin Hongkong skrämmer fortfarande kineserna.

Med sig i godispåsen hade Xi bl.a. en jätteorder till Airbus, värd 35 miljarder dollar. Airbus är ett EU-projekt med tillverkning i Frankrike (40%), Tyskland (40%) och Storbritannien (20%). Brexit innebär ett hot mot denna tillverkning, som också kommer att innefatta sammansättning av plan i Kina. Airbus ägs av vapentillverkaren EADS, som bl.a. genom brittiska BAE är storägare i SAAB:s flygplanstillverkning. Vi kommer att få se stora kinesiska uppköp i detta bolag i framtiden.

Det är ett välkänt faktum att många förespråkare för den angloamerikanska globalistagendan ser Kina som ett föredöme. Man förenar ett totalitärt system med en kontrollerad arbetsmarknad, där befolkningen får vad den behöver, men inte mer. Vinsterna går till den styrande eliten. Om denna symboliserar staten eller företagsmonopolen är egalt, i globalismens värld är det samma intressen som styr båda. Det har länge varit den sionistiska finansoligarkins våta dröm att behärska Kina, men det kinesiska kynnet viker inte ner sig för främmande intressen. Macrons fjäskande och svansande inför Xi ger ett tydligt bildbevis på att Macron har uppdraget att närma dessa två system till varandra. Hans uppvisning i konsten att krossa det franska folket med polis- och militärmakt kan vi se som ett måste för att övertyga Xi om att EU är att lita på som framtidspartner i världsekonomin. Till och med Merkel får skrämselhicka av Macrons uppvisning och uttalar sig nu förargat om Macron som EU:s självutnämnde furste.

Det är ingen tvekan om att Kina har framfört starka önskemål om att Storbritannien stannar i EU, för att bli partner i det samarbete som planerats under det senaste decenniet. Brexit ses som ett olycksfall i arbetet, som behöver åtgärdas. Folkets vilja. Det räknas inte i Kina. Om Brexit raderas och Macron får fortsätta med sina fascistfasoner i Frankrike och – som jag tror var planerat redan från början – även i resten av EU efter sina fem år på hemmaplan, så har vi definitivt inlett resan från demokrati mot det globala totalitära systemet. I USA kan Deep State lugnt vänta ut Trump för att sedan haka på i den avgörande kampen om vem som skall styra den framtida världen – kineserna eller sionisterna. Så ser tyvärr min dystra framtidsprognos ut. Låt oss hoppas att jag har fel….

Det är troligt att man lagt även Ryssland åt sidan, med samma motivation som för Trump – Putin kommer inte att sitta i evighet. När han avgår är allt förberett för en integration av Ryssland i ett Eurasia av ovan skisserad modell. De judiska intressena i alla länder söder om Ryssland, från Ukraina till kinesiska gränsen, stärks för var dag. Städer som Astana i Kazakstan, med strategiskt läge vid den nya sidenvägen kommer att visa prov på en samarbetsmodell, där de religiösa intressena från judar, muslimer, sekulära och nygamla religioner som ryskt ortodoxt kristna och lotusreligioner, kan vävas samman i fredlig samvaro. Men förutsättningen är det totalitära styret, att religionerna berövas allt värdsligt inflytande under en stark maktapparat. Det är den processen som vi nu ser påbörjas på allvar. Där ligger också den avgörande konflikten, eftersom sionismen står på religiös grund, till skillnad från buddhismen som i Kina reducerats till en dekoration.

Var står då lilla Sverige i allt detta? Som västland tillhör vi den sionistiska globalismens kulturområde. Vi tillhör det EU som man med alla medel tänker sig skall behållas. Vi behövs inte som nation, enligt externa bedömare. Vi syns med andra ord i den lilla virvel som bildas när badvattnet rinner ut i avloppet. För femtio år sedan fanns det två fria, starka och demokratiska nationer i världen som alla såg upp till – det var Schweiz och Sverige, så lika att de kroniskt förväxlades med varandra internationellt.

Schweiz står idag starkare än någonsin, och kommer aldrig att förlora varken status eller särart. Landet kommer att finnas kvar som ett historiskt monument över demokrati och folkvilja, hur än världen i övrigt förändras. Som en ö i en ocean.

I Sverige har vi genom att blint välja ledare som knappast klarat sig igenom skolan och skjutsat vårt land hit och dit i förvirrade försök att vara alla till lags, bäddat för vår egen undergång. Genom godhetsknarkande och värdegrundsindoktrinering har vi blivit ett lätt byte för globalismen. Inget annat land lär kunna visa upp en 85-procentig övervikt för införandet av den totalitära staten bland sina politiker, medvetet eller omedvetet. Vi förstår inte ens att det förhåller sig så. Vi låter vårt land bli en modell för avskaffandet av demokratin och accepterar villigt att hela vårt samhällsbygge rasar samman i enlighet med globalismens agenda. Folkutbyte, rättsanarki, nedmontering av socialsystem och välfärd, utplåning av såväl kapital- som realtillgångar, allt i syfte att visa världen att våra sympatier för dess fattiga motiverar att vi utplånar oss själva. Rädda sig den som kan. Men vi var i alla fall GODA.

Så, kära vänner, stöd de nationalistiska partierna i EU-valet! Det är kanske den sista möjligheten att ändra kurs i syfte att rädda västvärldens demokratier. Försök se vems ansikte som finns bakom masken! Börja med Annie Lööf…

Peter Krabbe

Bild: Francois Mori/AP/TT

Epilog Frankrike, ouverture Eurasia…

Xi Jinping

Så är det då dags för den sista direktrapporten från Frankrike innan valet. Denna helgen har präglats av besvikelse och vanmakt. I Paris stod i lördags slaget om Place de Trocadero, med Eiffeltornet som bakgrund. Macron vann igen. Tusentals poliser bildade kedja och motade bort demonstranterna i en aktion, denna gången utan våld, ungefär som man föser ut badvattnet till avloppet. Trocadero tillhör de platser som man utan större motstånd i Nationalförsamlingen belägger med uppehållsförbud och demonstrationsförbud. Allmänna platser där parisarna rört sig fritt i alla tider sedan franska revolutionen. Vreden kokar under ytan.

I flera landsbygdsstäder som Bordeaux, Marseilles och Nice går det hett till och kampen fortsätter med bränder och skadegörelse, riktad mot banker och lyxbutiker. I andra delar av landet ockuperar man rondeller i vägkorsningarna och viftar med franska flaggor och allt som är gult. Stämningen är där närmast uppsluppen, man förväntas lägga en gul väst eller T-shirt i vindrutan och tuta vid passagen. Som belöning får man hurrarop och glada viftningar till svar.

Opinionsundersökningarna inför EU-valet visar dött lopp mellan Macron och hans parti La Republique En Marche och Marine Le Pen med Rassemblement National, 26% var. Den övriga halvan delas av ett flertal småpartier, störst där är socialisterna med 16%. Även konservativa och Gula Västarnas ofullgångna partikonstellationer hamnar i den halvan. Samordning och organisation saknas. Vad undersökningen egentligen visar är att rörelsen de Gula Västarna omfattar hela det franska folket, oavsett partisympatier och från höger till vänster. Det är helt enkelt för eller emot Macron. En överväldigande majoritet är emot. Resultatet blir att Frankrike kommer att skicka representanter till EU som i sin sammansättning avviker helt från Nationalförsamlingens. En utveckling efter två års maktinnehav för Macron som kommer att bli historisk, dock inte på det sätt som han hade förväntat sig….

Kinas statsbesök i Frankrike med överläggningar i Monaco, Nice och Paris mellan Xi Jinping och Macron avlöpte positivt för båda parter och utan intermesson. Kina har lagt en beställning hos den franska flygplanstillverkaren Airbus på 300(!) flygplan till en kostnad av svindlande 35 miljarder dollar. Därutöver har containertillverkaren CMA-CGM fått en kinesisk order på containerkranar till de kinesiska hamnarna som är värd 1,2 miljarder euro. Släng dig i väggen, Kiviks marknad!

Kinas affärer ligger officiellt inom konceptet Den Nya Sidenvägen, att förbättra handelsvägarna mellan Kina och Europa. Vad Kina egentligen gör är att köpa upp stora delar av Europas näringsliv och sammansvetsa det med Kinas eget. Vi har själva sett exemplet med Volvo. Frankrike är viktigt för Kina också genom det franska greppet över ett Afrika, där Kina gärna ser en framtida expansion.

Det är ingen tvekan om att världen i framtiden kommer att ha fokus på regionen Eurasia med Afrika som viktig råvaruleverantör. Det innebär ett spännande scenario för såväl Östeuropa som Ryssland och alla länder i södra Asien. Mindre spännande för Storbritannien och USA som kommer att halka efter.

Politiskt sett innebär det ett närmande mellan den judiska och västeuropeiska globalismen och den kinesiska statskommunismen. Båda har mycket gemensamt i sina totalitära drömmar och har möjligen kommit överens om att dela på kakan istället för att slåss om den. Det är en logisk lösning, positiv för det kinesiska folket, som fortfarande har mycket att hämta in i form av levnadsstandard, och negativt för Europas folk som kommer att få se en fortsatt sänkning av sin – tills global balans har nåtts. Därefter börjar den avgörande kampen om makten. Jag tror dock att de judiska bankirerna har fått en värdig motståndare i Kinas ledare. Två urgamla civilisationer – kommer det äktenskapet att hålla?

Peter Krabbe

Berättelsen om en Falsterbo-gård

gatufasad utsnitt

Specialutgåva för Falsterbonäsets läsare. Länkarna Del 1 och Del 2 innehåller PDF-filer med historia, bakgrund och pågående renovering av Storgatan 11 i Falsterbo. Klicka gärna även på andra artiklar under temat Historia, de har fokus på Näset!

Byggnadsnämnden i Vellinge har stoppat renoveringsarbetet med hänvisning till att detta kan betraktas som en rivning. Under maj 2019 har beslutet överklagats till länsstyrelsen, som har avslagit begäran om inhibition. Bilagan Länsstyrelsen nedan är byggherrens inlaga till länsstyrelsen för att förmedla nödvändig sakkunskap om projektet. Läs den gärna! Denna sakkunskap ansågs tydligen inte vara av intresse vid bedömningen.

Under juni 2019 skall byggnadsnämnden handlägga ärendet. På denna sida skall vi följa och kommentera de beslut som fattas.

Bilden: det gamla huset dignar under sitt tunga tegeltak, seklers misstag har fått detta lerstenshus att sjunga sin svanesång. vem skall bära ansvaret för dess framtid?

Storgatan 11 i Falsterbo del 1

Storgatan 11 i Falsterbo del 2 

Länsstyrelsen Skåne bilaga överklagande

Gatufasad originalskick copy 2

Ovan ser vi huset som det skulle ha sett ut efter ombyggnaden. Återställandet av det nu verifierade korsvirket är dock avstyrkt av både Kulturen i Lund och byggnadsnämnden….

Följetongen om Storgatan 11 i Falsterbo fortsätter. I Sveriges mest företagarvänliga kommun har byggnadsplatsen nu stått stängd i närmare tre månader utan att ärendet behandlats i vår s.k. byggnadsnämnd. Ett försök att få länsstyrelsen att upphäva byggstoppet misslyckades. Jag skall återkomma till detta revolutionerande avslag. Under tiden har tiotalet byggnadsarbetare i det lokala byggföretaget fått hitta annan sysselsättning, en snickerifabrik i kommunen har fått skjuta en miljonorder till en oviss framtid och ortens byggmaterialleverantörer får se sin omsättning minska med några miljoner. En ställningsfirma utanför kommunen kan omvänt glädja sig åt att få hyra för ett väderskydd under ett extra halvår, med en utökad inkomst om ett par hundra tusen kronor. Ett väderskydd kostar 1000 kr om dagen. Att ta ner det och sätta upp det igen kostar ett par hundra tusen.
Att grannar och övriga boende i Falsterbo får sin sommar förstörd genom att lyssna på plastsjokens fladder i vinden tycks inte bekymra byggnadsnämnden. Om bygget hade fortsatt som planerat hade huset varit under tak nu och väderskyddet varit borta. Istället hade huset legat där och ingen hade sett den minsta skillnad, i alla fall ingen negativ. Att rekonstruera den gamla korsvirkesfasaden har ju byggnadsnämnden ansett vara olämpligt….
Vad handlar då detta om egentligen? Jag kan sammanfatta det i ett enda ord: MAKTMISSBRUK. Byggnadsnämndens tjänstemän har låtit sig påverkas av ett mediadrev mot byggherren och tagit förhastade beslut. Ingen återvändo finns i en affär som växer för varje dag – från Lokaltidningen till Expressen till veckopressen. Byggherren är en adlig finansman, vilket ju avgör allt. Stockholmare dessutom, nej ännu värre – Lidingö. Länsstyrelsen vågar inte inhibera beslutet, de är ju själva tjänstemän och kan lätt hamna i samma situation. Bäst att ligga lågt. Hjälpa varandra.
Kommunens tjänstemän börjar tydligen tvivla på sina beslut. Man anlitar därför en advokatfirma i Stockholm för att få hjälp med argumentationen. Detta i ett trivialt bygglovsärende som handlar om att avgöra om ett hus är rivet eller under renovering! Vi skattebetalare i kommunen får indirekt betala vår egen bödel, vi skall tystas på egen bekostnad. Kanske hade det varit både lättare och billigare att inleda en dialog med byggherren för att hitta en lösning som är bra för alla? Eller att anställa personal som har egen kompetens?
Vad är det då med länsstyrelsens avslag som är revolutionerande? Jo, man skriver att bygglovet inte inkluderar den omfattande handläggning och granskning som krävs för att få tillstånd att påbörja bygget och som faktiskt ingår i bygglovsavgiften. En kort förklaring:
Bygglovet baseras på ritningar i skala 1:100 och eventuella beskrivningar. Där granskas överensstämmelse med detaljplaner och Plan- och Bygglagen samt många andra bestämmelser som inte står i lagen. Underlaget anses vara så rudimentärt att det inte ger tillstånd att börja bygga. Därför har byggnadsnämnderna infört krav på att ett Tekniskt Samråd skall hållas innan byggstart, där projektets bygghandlingar gås igenom och en kontrollplan godkänns. Under den tid som förflutit i väntan på bygglovet har nämligen byggherren hunnit upprätta sina detaljerade bygghandlingar för arbetet samt ritningar för VVS-installationer och fått externa beslut m.m. Byggnadsnämnden upprättar ett protokoll över samrådet som, om nämndens tjänstemän är nöjda, resulterar i det slutliga tillståndet, startbeviset, varefter byggnadsarbetet kan påbörjas i enlighet med samtliga dessa handlingar som nu ingår i bygglovsärendet. Förfarandet finns detaljerat beskrivet i Plan- och Bygglagen.
Länsstyrelsen hävdar då att hela denna process, som för flertalet bygglovssökande tar ett halvt år eller mer, inte gäller som bygglovshandling. Detta är i sanning revolutionerande, eftersom man då upphäver väsentliga delar av bygglagen och samtidigt rättssäkerheten för den enskilde, som tror att de handlingar som man fått godkända är giltiga. Lagen kräver minst ett besök på plats av byggnadsnämnden, det var redan innan byggstoppet inbokat till den 23 april, då den bärande stommen inklusive de nya takstolarna beräknades vara klara. Om byggnadsnämnden hade begärt det hade besöket kunnat tidigareläggas och eventuella frågeställningar redas ut. Varför går man istället ut i skandalpressen? Varför står en ledamot av byggnadsnämnden i Expressen TV och orerar utan ha en aning om sakfrågan? Varför går en annan ledamots make ut i lokalpressen och pratar om brottslig verksamhet utan att veta någonting om projektet? Så här skapar man en rättsskandal, som byggherren får betala ett högt pris för.
Riksdagen röstade i höstas igenom förslaget till nytt tjänstemannaansvar. Det har mig veterligen inte blivit lag än, men man får nog tolka myndigheternas agerande ovan som ett tecken på att bilan hänger över huvudet på många. Man försöker i det längsta täcka över felbeslut och förhastade bedömningar i rädslan för personligt ansvar. Resultatet blir en administrativ snöbollslavin, alla söker någon annan som ansvarig för sina beslut. Kommuner och länsstyrelser sluter sig samman i försvaret av sina tjänstemän, kosta vad det kosta vill. Enskilda verksamheter stryps till döds genom en ogenomtränglig administration, tidsfaktorn som är avgörande för all lönsamhet ignoreras totalt. Byggbranschen är Sveriges motor med alla sina underleverantörer och enskilda hantverkare. Den klarar inte att få sirap i maskineriet. Framtiden ser i sanning dyster ut.

 

Kan man relatera detta lilla lokala ärende till EU-valet? Jo, faktiskt, det har ett riksintresse. En centraliserad administration innebär också att den lokala dialogen försvinner, beslutsfattandet blir trögt och osäkert. Vågar vi besluta något alls? Vad säger Bryssel? Effektiviteten försvinner när tjänstemännen får lägga hela sin tid med näsan i paragraferna och ändå är osäkra på sina beslut. Känner någon vibbarna från kommunismen? Inte? Men det gör jag.  Utveckling bygger på att fånga tillfället i flykten, att kunna förlita sig på regelverk och erfarna tjänstemän, att kunna sin spelplan. Detta kommer vi att förlora i en alltmer centraliserad värld. Jag fäller en tår över vårt land.


Peter Krabbe

fortsättning följer

Slaget om Frankrike?

Sacre Ceur

 

Så går då lördagen mot sitt slut. Det är bara att konstatera att Macron lyckats skrämma fransmännen till att stanna hemma istället för att gå ut på gatorna igen. I Paris hade ändå 10.000 demonstranter – enligt officiella uppgifter – anslutit sig till en protestmarsch från södra Paris upp till kyrkan Sacre Ceur på de norra sluttningarna. De verkliga siffrorna torde överskrida mer än det dubbla, polisen gjorde nämligen 5.600 ID-kontroller av demonstranter med hjälp av sina 7.000 polismän. Ett hundratal demonstranter har rättsliga efterverkningar att vänta, genom att ha trotsat förbuden att vistas på vissa platser.
Macron har genom sina snabblagar lagt fast bötesbelopp i storleksordningen 8.000 kr för dem som trotsar polisens anvisningar. Detta klarar inte fransmannen i gemen, vilket Macron är väl medveten om. Polisen har också fått en ny spray, som ger en skenbart osynlig märkning av kroppsdelar, som kan avläsas i efterhand för att fastställa en persons medverkan i demonstrationerna. Genom att skrämma gula västarna från att sluta upp har militären, genom antiterroristtrupperna les Sentinelles, kunnat hålla sig i bakgrunden för att därmed undvika den känsliga konfrontationen som hade kunnat få situationen att explodera. Den fredliga eftermiddagsmarschen håller nu, vid 17-tiden, på att upplösas. I den deltog socialistledaren Melenchon och hans välorganiserade fackföreningsledare var sannolikt orsaken till att lugnet kunde bestå.
Kvällen återstår dock att bevaka och när den organiserade demonstrationen nu upplöses ökar provokationerna bland dem som inte är nöjda med utfallet. Rökgranaterna börjar i skrivande stund brisera, vattenkanonerna körs fram och vi får se hur kvällen utvecklar sig. Sopkärl välts och tänds på och spänningen stiger nu för varje timme. Detta är inte slut än…
Demonstrationerna är intensiva även i många andra städer, som Lyon, Montpellier och Nice. I Nice är situationen spänd på grund av det förestående toppmötet under helgen mellan Macron, Merkel och Kinas Xi Jinping. Den senare skall bo på lyxhotellet Negresco i Nice och har för ändamålet tagit med sig sin säng från Kina… betvivlad bekvämlighet eller rädsla för en bomb i madrassen? Hela det centrala Nice är under alla förhållanden avstängt, vilket retar upp Nice-borna ytterligare. Man kan undra vad Xi tycker om EU:s pekpinnar för totalitär maktutövning, när han nu får se på plats vad den franska regimen innebär. Säkert har han svårt för att hålla sig för skratt.
Peter Krabbe

Finalen eller startskottet?

gula västarna 190316

 

Helgen har varit full av dramatik, skjutning eller fake i Christchurch, skolbarnen i massdemonstrationer för – eller mot? – klimatet och den formella avslutningen på Gula Västarnas demonstrationer i Frankrike.

Vad gäller Christchurch får var och en försöka bilda sig en egen uppfattning, Second Opinions omfattande utlägg under Mewe-artikeln lär överträffa det mesta i svensk nyhetsförmedling – så länge som det får stå kvar. Helt klart är att bilden är komplicerad och att det finns mönster som känns igen. Om tvivlen är befogade har vi fått ett permanent inslag av reality theater som vedertagen metod att snabbt införa nya lagar och som ett alternativ till dragning i långbänk i de än så länge nationella parlamenten. Jag har ingen egen möjlighet att bedöma frågan om fake eller inte och nöjer mig med att vägra medias censur i syfte att försvåra allmänhetens möjligheter att granska materialet.

Matchningen av lilla Greta borde falla under lagen om barnmisshandel. Hur föräldrar kan utsätta sitt barn för denna psykiska press är ofattbart. Vilken objektiv bedömare som helst kan se att Greta inte mår bra. Chocken när hon förr eller senare inser att allt hon trott på bara är en påhittad liten kugge i globalismens maskineri, avsedd att nedmontera samhället och driva in mer skatt till nya institutioner som exempelvis Macrons klimatbank, lär knäcka henne för resten av livet. Sätt barnet i skolan istället, så hon får en rimlig chans att lära sig det hon behöver om verkligheten!

I Paris haglade gatstenarna för första gången mot de polisbilar som försökte bilda mur runt triumfbågen. Våldet eskalerade från båda sidor, Ruptlys direktsändande fotograf fälldes av en projektil och vattenkanonerna gick för högtryck. Helgen skulle bli avslutet för demonstrationerna i förhoppningen att Macron skulle kunna tvingas till förhandlingsbordet. Istället åkte Macron till Alperna för att åka skidor…

Macron har trott att krisen skulle kunna lösas genom en tvåmånaders propagandadrive i media, kallad Le Grand Débat, en sorts diskussion med det ”dumma” folket i syfte att få dessa att förstå Macrons glimrande idéer för en ny världsordning. Knappast en dialog, utan ett enkelriktat budskap med förhoppningen att undvika en liberalsocialistisk katastrof inför EU-valet. Detta är det som skrämmer Macron mest just, inte gula västar på gatorna. Under fredagskvällen fick Marine Le Pen ”tillfälle” att gå i svaromål under ett av den franska statstelevisionen arrangerat förhör, som skulle fått svenska Opinion Live och Agenda att framstå som förskolans sagostund. Under tre timmars utfrågning sattes hennes värsta kritiker in omväxlande för att debattera utvalda frågor – dock inte de som Marine ville prata om utan de av Macron i förväg utvalda. Den kvinnliga programledaren Léa Salamé talade oavbrutet i munnen på Marine och eldade på opponenterna, de häpna lyssnarna fick för det mesta höra tre personer tala – samtidigt. Sannolikt vann Marine Le Pen ändå sympatier efter att ha utstått denna obarmhärtiga häxjakt under tre timmar. 70% av fransmännen anser att Le Grand Débat inte tillfört något alls för att lösa krisen.

Efter 18 veckor av demonstrationer, med som mest en kvarts miljon deltagare, har i nuläget ingenting uppnåtts. Macron vägrar att lyssna och viker inte en tum. Istället inför han nya lagar efter bara en veckas handläggning, riktade mot demonstranterna, som Loi Anticasseurs mot skadegörelse, förbud mot folksamlingar, förbud mot maskering m.m.

Den allmänna uppfattningen är att Macron alltmer styr Frankrike mot ett totalitärt system och att lagar införs utanför demokratins spelregler. Den påbjudna mediatystnaden är i det närmaste total. Oron är därför stor att kommande val skall präglas av valfusk. Globalismen tolererar inte ett nederlag.

Utvecklingen i Frankrike är allvarlig. Dels visar den med all tydlighet vad jag försökt förklara under många år, att globalismen är ett totalitärt system. När den är fullt genomförd är ordet demokrati förpassat till historieböckerna. Den elit som då tagit makten kommer aldrig att släppa den. Delningen av befolkningen kommer att vara genomförd så att de mindre bemedlade alltid kommer att få stå och vänta vid månadsskiftet på att få sin magra lön eller pension för att kunna betala högen av räkningar. Samtidigt är kassan obegränsad för att betala de trogna inom eliten som svarar för att systemet upprätthålls. Evig rikedom är svårt att motstå för flertalet som får möjlighet att välja – vara fattig idealist eller rik kollaboratör.

Men fransmännen har inte gett upp än. Efter de 18 veckornas fredliga demonstrationer har man nu utlovat mer militanta åtgärder, som att lamslå landet ekonomiskt genom blockader av hamnar, flygplatser, motorvägar och andra kommunikationer. Detta kommer att föra landet närmare ett rent inbördeskrig, frågan är hur militären, som redan sympatiserar med oppositionen, kommer att agera i ett läge där landets ekonomi står på spel. Det kommer vi att få veta i god tid innan Europa går till valurnorna. Detta gäller inte bara Frankrike, utan oss alla. Globalisternas enda chans är att tysta all information, så förvänta er hårda tag även i detta avseende de närmaste månaderna!

Peter Krabbe

 

Macrons meddelande till folken i EU: läget är akut! Ja, för Macron…

Macron EU 2

 

I dagarna har Macron gått ut med en appell till medborgarna i EU med uppmaningen att bygga ett bättre Europa. Den som har lite humor kan skratta, men flertalet torde undra hur det egentligen står till med den franske presidentens förstånd. Som om problemen på hemmaplan för Macron inte skulle räcka, går han nu ut i en självpåtagen frälsarroll även för resten av Europa. Trots rasande opinionssiffror i Frankrike och motdemonstrationer vars sympatisörer omfattar 70% av det franska folket, de värsta sedan franska revolutionen för två hundra år sedan, låtsas Macron att nu väntar hela Europa på just honom.

Hans Waterloo lär inte ligga många månader bort. Gula Västarna planerar en upptrappning av demonstrationerna i mitten av mars för att tvinga fram presidentens avgång. Planerar Macron att byta lokaltåget till fjärrtåget? Att rädda globalistprojektet från Bryssel istället för från ett Paris i sammanbrott? Är detta hans plan B?

Vad är det då som Macron anser vara akut?

Dels Brexit. Från en position i EU:s ledning skulle Macron kunna försöka stoppa Brexit genom att fördröja och omförhandla utträdet.

Dels globalismens sammanbrott. Att de europeiska nationerna fortfarande har en smula självbestämmande får Macron att se rött. EU är globalismens paradprojekt, faller det samman faller sannolikt hela globalismen. Det gigantiska migrationsprojekt som man i stort sett lyckats hemlighålla i femtio år har nu fått så påtagliga konsekvenser att ingen längre kan blunda för dem. Den gamla kolonialpolitiken har gjort det till en helig ko för Macron att väva samman Europa med Afrika, där de franska intressena är koncentrerade. Att sluta en framtidspakt med Afrika står högt upp på Macrons önskelista. Men detta kostar mycket pengar, så EU behövs för att finansiera investeringar på plats, hålla en arme´ för att mota Al Shabab och ta emot, mestadels fransktalande, migranter till Europa. Fransk TV rapporterar mer om vad som händer i Afrika än om Europa och afrikanska skådespelare och nyhetsjournalister sätts numera in i alla sammanhang.

Macron önskar sig också en europeisk valbyrå som skydd för manipulationer (kontroll av lämpligt valresultat), förbud mot hat (mot Macron?) på internet, förbud mot utländsk finansiering av politiska partier (tänker förmodligen på Ryssland samtidigt som Soros sitter i besöksstolen), en ömsesidig försvarsklausul inom EU som inledning till en europaarme´ (redan upprättat med Tyskland), och att avskaffa kolkraftverken inom trettio år (utan att alternativ finns).

Dessutom står på önskelistan att få en europeisk klimatfond, alla globalisters våta dröm, där ökade skattemedel kan samlas i en okontrollerbar kassakista. Allt kombinerat med sanktioner mot Facebook och likasinnade om de inte följer order från den politiska propagandamaskinen.

Det är så gravt anmärkningsvärt att en fransk president går ut med en appell som denna, översatt till 21 språk inom EU och distribuerad till medlemsländernas medborgare, att man måste undra vad som egentligen ligger bakom. Att Macron inte förstår att han inte har med medlemsländernas interna politik att göra kan man förstå med tanke på hans mentala tillstånd, men det han gör är att bedriva en valkampanj inför EU-valet där han vill se sig själv som förgrundsfigur för hela EU. Många minns säkert också när Macron satt i Köpenhamn och hävdade att det inte fanns några danskar. Hans egna fransmän är nu offer för den politik som han vill göra till hela EU:s. Att då lansera sig själv på EU-nivå måste vara som en dödgrävare som gräver sin egen grav. Han förstår helt enkelt inte att hans politik inte är önskvärd, varken i Frankrike eller någon annanstans.

Min egen slutsats kan bara bli att hans uppdragsgivare insett att Macron just nu gör mer skada än nytta för globalismen och beordrat honom att hellre avgå än bli störtad under våren för att istället få en plats inom den globalistkontrollerade EU-ledningen, där han slipper direktkontakt med folkmassorna. Bara EU-valet kan ändra förutsättningarna för detta, så om vi inte aktar oss och röstar rätt har vi snart Macron som efterträdare till Juncker istället. Då börjar den verkliga mardrömmen för oss alla!

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: