Forum Krabbe, januari 2020.

forum 2001

 

Så har då det nya året börjat. Rekord för den första artikeln med mer än 370 kommentarer, så dags nu att byta till Forum Krabbe för att materialet inte skall bli för oöverskådligt. Vi har mycket att fundera över och jag skall återkomma med nya ämnen så snart som jag hinner, livet har även andra plikter…

Den fria diskussionen har blivit viktig för bloggen, vi har alla ett stort behov av att samtala med varandra under vänskapliga former. Den diskussionen skall vi slå vakt om. Den förutsätter både förmåga att respektera varandra och att acceptera att alla inte har samma åsikter. Genom att utbyta idéer och kunskaper kommer vi alltid längst. Kanske kan vi på så sätt tända ett ljus i ett mörker, som blir allt tätare?

Väl mött på Forum!

Peter Krabbe

Inför ett nytt decennium…

fransk strejk 1

 

Julhelgen ger tillfälle till lite eftertanke i lugn och ro. Det känns därför angeläget, eller åtminstone förpliktande, att försöka överblicka det kommande decenniet och allt som kommer att följa i spåren av en tidsepok som definitivt placerar oss i det tjugoförsta århundradet. För att världen kommer att förändras, kanske till oigenkännlighet, under detta decennium tror jag att alla inser.

Kanske vaknar det svenska folket lagom till valet 2022 och känner sig moget att ompröva kulturmarxismen, kanske innebär EU-valet 2024 att globalismen får ge vika för de nationella demokratiernas renässans, kanske får Trump i USA fortsätta sin kamp för America First och släpper sitt järngrepp över resten av världen, kanske tar Kina över rollen som världens ekonomiska motor och kanske inser fler tänkande varelser att klimatagendan är en politisk hoax i avsikt att beskatta samhällen istället för oräkneliga individer och att vi faktiskt kommer att få ett kallare klimat istället som gör många av dagens investeringar bortkastade. När FN döper sin Agenda till 2030 får vi veta att det är under det kommande decenniet som allt skall förändras. Basta! Men kanske försvinner istället FN under decenniet, i likhet med EU?

Karl- Olov Arnstberg funderar i sin krönika Vad du vet och vad du (inte) vill veta över oss människor och vår plats i ett samhälle i förändring. Vi blir prydligt sorterade i tydliga kategorier och känner säkert igen oss där, någonstans. Läs gärna hans tänkvärda krönika. Tyvärr innehåller den ingen kvantifiering, så vi vet inte om vi tillhör en marginell kategori eller en med möjligheter att skapa förändring. Å andra sidan står förhoppningarna just till att det kommande decenniet skall åstadkomma en förändring till det bättre, men vad som är bättre eller sämre överlåter Arnstberg till oss själva att avgöra. Klarar vi det?

Att det vi har framför oss gäller kampen mellan globalismens totalitära ideologi och de nationella demokratierna är uppenbart. De senare representeras av flertalet medborgare och därmed väljare i de ännu existerande nationalstaterna, medan aktörerna bakom globalismen är svårare att sätta fingret på. Arnstberg undviker frågan genom att inflika ” Avsiktligt lämnar jag dem utanför, som bär ansvaret för det pågående kriget mot nationalstaterna ”, och jag förstår honom – om detta får vi inte varken skriva eller tala. Ändå namnger han fyra personer, varav tre är judar. Är vi då alla antisemiter som på goda grunder kan konstatera att globalismen har rötter i den judiska ideologin? Under tre tusen år har judiska ideologer – tillsammans med kristna uttolkare av Moseböckerna i Bibeln – hävdat att judarna är Guds utvalda folk, med den gudomliga uppgiften att styra över resten av världen. Men delar vi andra den tolkningen av vad Gud vill eller anser? Jag tror inte det. Och vi blir inte heller antisemiter bara för att vi ifrågasätter deras tolkning av sina heliga skrifter, däremot kanske vi blir det om samma ideologer försöker realisera sin tolkning på ett för övriga världen totalt nedbrytande sätt, med krig, död och förtryck som följd. Detta är nämligen vad globalismens genomförande kommer att medföra för resten av mänskligheten.

Därmed är det dags för den obligatoriska brasklappen. Jag värderar högt den del av den judiska populationen som förser även vår kristna värld med betydande tillskott inom områdena kultur, vetenskap och intellektuell skärpa. Det är min förhoppning att denna del utgör majoriteten i det judiska samhället, eftersom vi delar västerlandets civilisation, trots olikheter i religiösa tolkningar. Jag har själv åtskilliga judiska grenar på mitt släktträd och är glad för den berikning som detta inneburit för min egen utveckling. Dessa mina släktingar var dock kloka nog att lämna klantänkandet och de religiösa målsättningarna för att ansluta sig till den betydligt mer samarbetsinriktade kristendomen, redan för ett par hundra år sedan. På så sätt får man en utveckling som stimulerar och främjar vårt gemensamma samhälle för allas bästa. Inom familjen Rothschild fråntogs man allt inflytande om man gifte sig med kristna, senare accepterades äktenskap med kristna som hade ett betydande politiskt inflytande eller som gav ingångar till den jordägande kristna aristokratin. Den ideologin förde fram till det i det närmaste totala inflytandet över världens banksystem och finansmarknader som judiska aktörer har idag. Genom att cementera en religiöst baserad klanstruktur har man uppnått en kontroll över samhället som den kristna världen varken kan eller vill förstå behovet av. Vi blir därmed lätta offer för den omvandling av världens styrelseskick som nu går in i sin slutfas och som vi i dagligt tal kallar för globalismen. Den självutnämnda (eller av Gud utsedda?) elitens styre av världens övriga församlade, mindre vetande. Utan att förstå denna bakgrund kan man inte heller förstå det decennium vi har framför oss.

Den numera från Wall Street styrda globalismen skulle enligt deras tidsplan redan ha varit genomförd, men motståndet har dragit ner på takten. Istället har Kina fått tillfälle att lansera sin asiatiska variant av globalism och därmed rest hinder som nu riskerar att leda till en allvarlig kapplöpning om makten. Gemensamt för båda är det totalitära systemet, där demokrati bara är en betydelselös kuliss, en dekoration i syfte att skapa acceptans för systemens krav på underkastelse. Vi tycks då ha att välja mellan en styrning via ett religiöst baserat klansystem, utövat av en till antalet försvinnande minoritet, och en statlig styrning via en moderniserad kommunism från ett av världens folkrikaste länder. Att välja mellan dessa två totalitära system är naturligtvis inte enkelt och förutsätter att vi redan gett upp kampen för våra traditionella demokratier, det system som gett oss kraften och förmågan till utveckling under de senaste två hundra åren. Tyvärr tror jag att den kampen redan är förlorad, de som fortfarande kämpar i Arnstbergs kategori Dissidenterna kommer att vara utplånade under de närmaste åren. Nya lagar som förbjuder kritik och ifrågasättande och gör det till rutin att slänga pensionärer i fängelse för åsiktsbrott får laga kraft utan nämnvärda protester. Var skall vi då hitta kraften till en motståndsrörelse som kan ändra spelplanen?

Den pågående maktkampen i Frankrike illustrerar situationen. Den handlar inte, som våra medier försöker få oss att tro, bara om pensionsförmåner utan om just demokratins kamp mot globalismens förtryck av medborgarnas rätt till åsiktsfrihet och drägliga livsvillkor. Fransmännen har genom en massiv reklamkampanj lurats att välja en president som visat sig komma direkt ur Rothschilds bankpalats. Under mer än ett år har folket stått på gator och torg öga mot öga med kravallutrustad polis, som spyr ut tårgasgranater över folkmassorna. Sedan fyra veckor tillbaks går landet på halvfart genom strejker som lockar ut miljontals fransmän till konfrontationer med ordningsmaktens robotliknande soldater. Faller Macron så kommer sannolikt resten av EU efter Brexit att upplösas under decenniet. Om omvänt Macron lyckas sänka det franska folket till existensminimum så finns det ingenting mer som kan stoppa globalismens framfart i vårt närområde – EU. Det inte fransmännen kan, kommer inte heller vi i Sverige att kunna.

Enligt boken IQ and Global Inequality av Lynn/Vanhanen finns det en väsentlig skillnad i IQ mellan européer och invandrargrupper från MENA-länderna och Centralafrika. Genom betydande invandring från dessa länder sänks då självklart den genomsnittliga intelligensnivån i mottagarländerna. Vi ser detta redan nu i svenska skolor. Effekten av både en ekonomisk utjämning genom överföring av ökade skatter till bidrag för invandrare och en utjämning av befolkningens förmåga till ifrågasättande genom bristfällig kunskapsnivå är inte bara en humanitär fråga, utan i hög grad också ett verktyg för globalismens genomförande. Det är denna kamp vi ser i Frankrike och som vi kommer att få se även i Sverige under det kommande decenniet. Som dåligt pålästa och ekonomiskt utarmade medborgare är vi lättare att styra in i fållan.

Den eviga och aldrig besvarade frågan är varför våra valda politiker går med på att genomföra dessa förändringar, trots att allt fler väljare kräver motåtgärder. När det gäller andra ingående frågor som depopulation, som jag väljer att inte ta upp inför nyårshelgen – jag vill ju inte att ni skall sätta champagnen i vrångstrupen – är det dessutom en fråga om liv eller död för oss alla. Men det kommande året ger säkert möjligheter att återkomma till dessa frågor längre fram.

Jag önskar ändå er alla ett riktigt Gott Nytt År och glöm allt jag har skrivit – åtminstone under nyårsaftonen!

Peter Krabbe

Börjar dimmorna skingras?

 

Boris Johnson

Så börjar det då knaka i globalismens fogar, och det rejält. Valet i Storbritannien är klart och resultatet entydigt. Britterna har fått nog nu, skottarna undantagna som vill fortsätta sälja fisk och olja till EU tullfritt. Säkert får de samma undantag som Norge, så problemet är nog inte så stort. Boris Johnson har visat samma energi och beslutskraft som kollegan Trump. America first eller Britain first ger samma signaler till hela Angloamerica – migrationen måste stoppas om nationen skall bestå. Mångkulturen fungerar inte.

Hör vi något i media om att orsaken till Brexit är migrationen och att England håller på att förlora sin identitet? Nej, naturligtvis inte, folket måste ha förlorat förståndet? Förstår de inte hur fint vi har det tillsammans – världens alla folk? Det vet ju vi här i Sverige och det skall vi lära både resten av Europa och övriga världen. En av de få andra som vet är Macron i Frankrike, som håller på att slå sitt eget folk i spillror. Strejker förlamar nationen, kravallpolisens batonger och tårgasgranater hjälper inte – landet stannar ohjälpligt upp. För hur lång tid vet ingen, revolutionen lurar runt hörnet.

I Bryssel försöker statscheferna hålla god min och förklara hur vi skall rädda världen med hjälp av några triljoner euro, som man inte vet varifrån de skall komma. Ändå vet alla att den enda källan till penningflödet är folkets plånböcker – vi måste förstå att vårt välstånd nu skall delas av övriga världen och att offret är nödvändigt. Vi skall solidariskt bli fattigare, bo på mindre yta, äta sämre mat, dö tidigare av brist på sjukvård och mediciner, och framför allt – flytta på oss så andra får plats på vår lilla trygga torva. Men klimatet löser nog problemet. Kanske inte som de flesta tror, men när det blir kallare flyttar många tillbaks till varmare nejder. Där finns också framtidens jobb, att bygga upp allt som bombats sönder av demokratins ”försvarare”.

Vad finns då kvar av EU? En kontinent där Frankrike är kidnappat av sionismen, kombinerat med ett Tyskland som i vanlig ordning kommer att dominera den europeiska landmassan. Tyskland efter Merkel kommer inte att likna Tyskland idag. Omgivet av upproriska nationalister som Österrike, Ungern, Tjeckien och Polen kommer Europa snart att se ut som före första världskriget. Ett starkt germanskt rike som, och här är skillnaden, kommer att göra lysande affärer med Ryssland och Kina. För både Ryssland och Kina är numera storspelare i världsekonomin. Det vet Trump, som nu kan vifta med nya, lönsamma handelsavtal. Frankrike får fortsätta ensamt att kela med sina gamla afrikanska kolonier, folket får betala.

Vill vi vara med och trafikera Sidenvägen eller inte? Stackars förvirrade skandinaver, som aldrig förstår vad som händer i världen, inbäddade i en trygg socialdemokrati som håller på att utplånas utanför våra gränser. Men det vet vi ju inte, i vanlig ordning. Inte ens styrkan i ett nordiskt samarbete kan vi förstå. Norrbaggar är ju norrbaggar, danskdjävlar är danskdjävlar och finnarna är ena jäkla suputar med kniven lös.

Och kriget då, det som NATO är till för att skydda oss emot? Nja, det handlade nog mest om att binda upp västvärlden på att köpa amerikanskt krigsmaterial. När USA inte längre vill betala för att bemanna gränsen mot Ryssland, i vetskapen att den ryska vapenteknologin börjar bli överlägsen, faller NATO sönder och samman. USA har sig självt att försvara, det brittiska imperiet har alltid gjort det och kvar finns bara en europaarmé – baserad på ärkefienderna Tyskland och Frankrike. Hmmm. Skall vi slåss mot klimatet eller en väpnad fiende? Och vem är Europas fiende? Ryssland? Turkiet? Eller båda när även Turkiet har lämnat NATO? Nej, vår verkliga fiende är migrationen, men eftersom vi är så GODA har vi egentligen inget försvar ändå. I bästa fall får vi vara ifred när pengarna är slut.

Till dess, njut av en jul som bör bli relativt fridfull och glöm för en stund både de stora världsproblemen och de små vardagsbekymren! Tomten kommer säkert till oss alla! GOD JUL, kära vänner!

Peter Krabbe

När vi får oväntat besök…

polisbil

 

Det är lätt att bli lite dyster när vintermörkret sänker sig över vår tillvaro. Kanske skulle man då hellre skriva om lite hoppfulla och glädjande nyheter? Men tyvärr kan jag inte hitta några, så det är bara att fortsätta med den vanliga klagovisan. I Frankrike går folket man ur huse och demonstrerar mot utvecklingen, här tänder vi våra juleljus istället och tröstar oss med det kommande julbordets fröjder. Kanske en snaps eller två lättar upp tillvaron?

Mord, misshandel, våldtäkter, ungdomsrån, skjutningar, bomber och bilbränder hör numera till varje dags händelser. Vi inrättar oss motvilligt efter de nya direktiven och lämnar smycken och värdesaker hemma när vi skall gå ut, låser dörrarna med dubbla slag och funderar över vilka larmsystem som passar bäst. Chockerade läser vi om hur den som råkar få in en fullträff på en inbrottstjuv i hemmet riskerar att bli åtalad för misshandel och riskerar dryga skadestånd till den stackars inbrottstjuven, som har gjort sig så illa bara för att han ville ha tillgång till våra bankkonton och en eller annan dator. Med lite lågaffektivt bemötande hade vi ju lika gärna kunnat bjuda på kaffe och lugnt förklara att lönen inte sätts in förrän nästa vecka på kontot, så det går kanske bra att återkomma då istället? Vi kanske kan bjuda på en Tramadol så länge?

Det värsta som kan hända ett väletablerat samhälle är när rättssystemet upphör att fungera. Det leder ofrånkomligen till anarki och i slutänden till inbördeskrig.

Det finns inga andra alternativ, eftersom var och en måsta välja mellan att försvara sig själv utan hjälp från samhället eller att bli misshandlad till döds. Då slåss man för sitt eget liv, oavsett priset. Den som ingriper för att hjälpa den som är utsatt får räkna med att bli ruinerad genom åtal och skadeståndskrav. På den vägen är vi nu i Sverige. Vi kan inte räkna med att få hjälp i akutsituationer av en nedmonterad polismakt. Vi kan inte heller räkna med att få rättvisa i våra domstolar, som konsekvent dömer till förövarens fördel på offrets bekostnad. Hur har det kunnat bli så här?

Har polisledning och åklagarmyndigheter blivit befolkade av aliens som inte tillhör oss? Eller lyder de bara order från andra högre upp, som i sin tur lyder dem som står över nationsgränser och propsar på att äga hela vår värld?

Har vi inte valt politiker som är beredda att uppfylla sina vallöften om Ordning och reda, fler poliser och fler fängelser för dem som redan är dömda? Men istället får de kriminella gå hem och fundera över nästa inbrott eller övergrepp. Jo, du är dömd och du skall få en fängelseplats som jag ser blir ledig om två år. Så gå hem och var lite snällare under tiden, så får du snart ditt straff. Du har nr 258 i kön. Thomas Bodström anser att brottslingarna mår dåligt av att sitta i fängelse. Men Thomas, syftet med fängelser är inte bara att ”bota” kriminella, utan också att skydda oss andra från att behöva möta dem på gatan eller i våra hem på natten. Tids nog kanske de inser att det är trevligare att vistas ute i frihet än att sitta inlåsta på anstalt. Då agerar de kanske också därefter, till allas vår glädje.

I min hemkommun hade vi först en liten polisstation i närmiljön, där det bodde cirka 5.000 personer. Den lades ner. Sedan hade vi en polisstation i huvudorten, som omfattar cirka 35.000 personer. Den lades också ner. Nu har vi en polisstation på länsbasis, som betjänar cirka 500.000 personer. Ring så kommer polisen (eventuellt) om en till två timmar…

Från Frankrike kan jag leverera en jämförelse, där har en by med 5.000 invånare en permanent polisstation med 3- 4 poliser. De finns alltid i byn och man träffar dem dagligen när man rör sig i centrumområdet. De kallas Police Municipal och ser likadana ut som alla andra poliser och är ständigt beväpnade. Insatstiden vid en händelse lär inte överskrida 3- 5 minuter.

Det man måste fråga sig är – varför är det annorlunda i just Sverige?

Eller om man vänder på det – varför är kriminalitet i Sverige en sektor som medvetet tillåts växa och breda ut sig på invånarnas bekostnad (i dubbel bemärkelse)? För att detta är medvetna beslut tror jag inte att någon i det här landet längre betvivlar. Vi har verksamhetschefer som flyttas horisontellt från verksamhet till verksamhet med uppdraget att montera ner all trygghet och säkerhet i landet. Vi ser det hända inför våra ögon och bara suckar och rycker på axlarna. Är det OK?

DET FÅR VARA NOG NU – AVSÄTT VÅR ”REGERING”, SPARKA UT GLOBALISTERNA OCH TILLSÄTT EN NY REGERING SOM TILLVARATAR FOLKETS INTRESSEN!!!

INNAN DET ÄR FÖR SENT!!!

Peter Krabbe

Kampen mot mänskligheten.

solnedgång 2

 

Finns det verkligen en kamp MOT mänskligheten? Jag tror att man kan dela in oss alla i de två grupperna de som tror det och de som inte gör det. Tyvärr är nog den senare den största, i kraft av de ännu existerande demokratierna kan därför processen fortgå. Vi som ser hoten skriker så högt vi förmår, medan de som vägrar se lydigt fortsätter att lägga etablissemangets valsedlar i kuverten. Därmed blir ingen förändring möjlig, vi fortsätter blint mot stupet i tron att det inte finns där, bakom det höga gräset.

Är jag då motståndare till demokrati? Naturligtvis inte. Men för 50 år sedan var demokratin en vagn som drogs av en trött oxe, i sakta mak och utan risker. Idag har oxen ersatts med ett sexspann av frustande hästar, som otåligt väntar på att öka tempot. Innehållet i vagnen är detsamma, men kusken svingar sin piska för att öka kraften och farten. Varthän? Var det inte bra som det var? Kommer vagnen att välta?

Fabianerna i 1920-talets England uttryckte saken som att demokrati bara är ett tillfälligt medel på vägen mot det totalitära samhället. En revolutionär övergång till diktatur blir aldrig beständig, omställningen går snabbare än vad det mänskliga psyket förmår hantera. Därför störtas den alltid förr eller senare. Vi har exempel på detta under hela 1900-talet. Den långsamma övergången som fabianerna tänkte på innebär istället att man successivt vänjer människorna vid förändringen och låter dem bli en del av processen. Det är där demokratin får sin roll. När samhällsapparaten på så sätt är formad kan man försiktigt börja styra den uppifrån i den riktning som man tidigare bestämt. De som redan funnit sin plats i organisationen har all anledning att av själviska skäl behålla den, även om man kanske rynkar på pannan åt vissa nya direktiv. Den egna välfärden och den egna platsen i samhällshierarkin är något som man varken vill förlora eller byta mot utanförskap. Med små steg för man på så sätt mänskligheten mot de mål som man redan från början satt upp – den totalitära världsstaten. Fabianernas logotyp var vargen i fårakläder. Ändå förstod ingen. Deras lärosäte var LSE (London School of Economics) och grundades av familjen Rothschild. En av dess elever var George Soros.

Samtidigt är det just det bristande tålamodet som får dessa samhällsomstörtare att nu öka farten på ett sätt som gör att fåraskinnet glider på sned och får vargens svans och spetsiga öron att sticka ut. Det är bråttom nu för världens ekonomiska balans håller på att förändras snabbare än vad de gamla ideologerna förutsett. USA håller på att förlora den ekonomiska makten i världen till Kina. Det statiska Sovjet har förvandlats till ett Ryssland med ett högteknologiskt försvar som kan försvara hela Asien mot Västerlandets församlade krigsmakt. Den försämrade ekonomin i USA tvingar landet att lägga ner militärbaser över hela världen för att få fokus på den egna industrin och folkets välfärd istället för en global maktutövning som ingen annan vill ha längre. Nya tidsgränser ställs upp och bleknar lika snabbt. 2020, 2030, 2050. Istället faller det gamla etablissemanget samman mer och mer. FN knakar i fogarna, EU lika så. Den gamla drömmen om världsregeringen, världsreligionen, nationernas utplåning blir alltmer avklädd som det oblyga försök att slutligt avskaffa demokratin som den egentligen är. Internet välsignar mänskligheten med kunskap och information och folkviljan börjar på nytt sjuda när människorna återigen kan börja tala med varandra.

Fabian_Society_coat_of_arms  Fabian Society – coat of arms

När Jesus bara kunde nå ett fåtal människor med sina predikningar, kan vi nu alla tala med hela världen. Finns då Gud i internet? Är den andlighet som nu strömmar ner från cyberrymden till oss alla den kraft som skall rädda oss undan tyranniet? Kommer Jesus på korset att motsvaras av ett nedsläckt internet? Hur skall vi i så fall gå vidare?

–         Vi skall komma till sans vad gäller bedrägeriet med den av människan orsakade klimatförändringen. Nuvarande uppvärmning är fullt naturlig och beror på regelbundna förändringar i solens  aktiviteter. Syftet med bedrägeriet är att stoppa den industriella utvecklingen i Asien och att ta in påhittade klimatskatter för att ersätta en allt mer omöjlig personbeskattning med en globalt konsumtionsbaserad dito.

–         Vi skall stoppa försöken att bryta sönder våra nationer, som är den främsta bastionen för fortsatt demokrati. I vissa fall kan man justera nationsgränser som har bakgrund i beslut tagna efter krigshandlingar, men nationen är närdemokratins vagga.

–         Vi skall stoppa försöken att utplåna folkgrupper och nationella kulturer genom invandring av främmande religioner och kulturmönster som inte är kompatibla med ursprungslandets. Mångkultur är en medveten konfliktsskapare i syfte att bryta ner ett lands motståndskraft mot globalism. Vi skall istället hjälpa andra nationer i deras egna länder med utgångspunkt i deras egen kultur och främja fred genom handel och vänskaplig samvaro på värdlandets villkor.

–         Vi skall respektera varandras religioner eller frånvaro av religion genom principen ett land – en religion. En religion har sitt fundament i varje lands kultur och bör stanna där den hör hemma. Religionsfrihet innebär inte frihet att förändra andra länders kulturmönster.

–         Vi skall stoppa utbredningen av monopol inom finans, handel, jordbruk, hälsovård och politik. Dessa har som främsta syfte att krossa individens rätt till självbestämmande, valfrihet och ekonomiskt oberoende.

–         Vi skall vägra medverkan i organisationer som vill utplåna vårt nationella självstyre. Organisationer som FN, EU, NATO m.fl. skall bara tillåtas ha en rådgivande och samordnande funktion och vara frikopplade från all styrning som normalt tillkommer nationalstaten.

Listan kan göras mycket längre, men jag har inte för avsikt att konkurrera med FN och dess agenda…Det kan dock tilläggas att den demokratiskt styrda nationalstaten upphör att vara demokratisk när makten i staten delegeras till frivilligorganisationer, s.k. NGO som inte deltar i de fria valen. Detta är redan ett missförhållande i Sverige, där civilsamhällets Concorde tillåts förhandla för Sveriges räkning i exempelvis FN. Självfallet skall sådana förhandlingar skötas av politiskt valda ombud.

De långsiktiga målen ovan är viktiga. Men viktigast just nu är ändå att stoppa den maffia (kusken ovan) som i sin kamp för att hinna fram till målsnöret innan de blir stoppade, riskerar att välta vagnen. Problem som måste lösas omgående är exempelvis

–         Förgiftningen av människor och djur med hjälp av pesticider och genmanipulering.

–         Förgiftningen av den luft vi andas med hjälp av geoengineering, innebärande utsläpp av aluminium, strontium och barium från flyget.

–         Förgiftningen av det vatten vi dricker genom fluor och andra tillsatser från förorenat grundvatten.

–         Stopp för elektromagnetisk strålning i allmänhet och mobilstrålning och 5G i synnerhet tills vi lärt oss hantera skadeeffekterna på vår hälsa och konsekvenserna för djur och natur.

–         Stopp för cookies och personuppgiftsinsamling i syfte att skydda vår personliga integritet, vägra datorintrång och stärka rätten att inte behöva bli lovliga byten för ekonomisk exploatering.

–         Stoppa de av våra plågoandar anlagda skogsbränderna som nu breder ut sig över hela jordklotet i syfte att driva bort människorna från naturområden, vi skall samlas ihop i utvalda urbaniserade områden där vi lätt kan kontrolleras och styras.

–         Stoppa negativ sjukvård, dvs sjukvård som har som syfte att förkorta våra liv och minska befolkningsmängden i världen. Detta gäller både nedbrytande medicinering och politiska beslut att vägra sjukvård.

–         Stoppa indoktrineringen i skolor och på arbetsplatser i syfte att göra oss till lydiga redskap för en statlig styrning, allt inom ramen för Mind Control och robotisering. Införandet av Värdegrund innebär en kollektivisering av allt tänkande.

Detta är de viktigaste punkterna i vad som jag i rubriken kallar kampen MOT mänskligheten. Normalt arbetar våra valda ombud FÖR mänskligheten, men den eran går mot sitt slut. Vi måste börja förstå att de som vi väljer inom ramen för valsystemet utgör en sluten krets, som redan i utformningen av partisystemet innebär en blockering av oönskade åsikter. Nästa sortering sker vid valet till riksdagen, därefter i tillsättandet av regeringen. Ovanför denna finns det internationella styrsystemet som i sin tur styrs av en oligarki som har tusen namn.

Denna informella Makt vill ha en annan värld än vad vi vanliga människor vill.

Hur länge kommer vi att tillåta att bli behandlade som myrorna i en myrstack, som man godtyckligt kan trampa ihjäl när den etablerar sig på ”fel” plats eller sprider sig ”oönskat”? Accepterar vi att dö för att någon annan vill det? Är det inte dags att säga ifrån innan det är för sent?

Peter Krabbe

Bilden: Red sky in the night is the sailors delight, red sky in the morning is the sailors warning.  Tror ni att min bild visar morgon eller kväll? Det beror faktiskt på i vilken riktning vi vänder oss…

Forum Krabbe, november 2019.

Forum bild november

 

Så faller då löven på nytt. Naturen går till vila. Mörkret tätnar omkring oss. Inte bara fysiskt, vi väntar modstulet på alla katastrofer som utlovats – den ekonomiska världskollapsen som skulle komma i november, skiftet från Global Warming till den smällkalla vintern, havens stigande nivåer som skulle dränka oss alla, bilarna som inte får köras längre, skogarna som brinner, kyrkorna som rivs eller bränns ner och mycket, mycket annat.

Min senaste artikel om sionismen skrämmer många. Vi är ju inga antisemiter. Varför får vi inte vara ifred i vår tro på allas oändliga Godhet? Ingen kan väl vilja oss något ont? Kan inte den där gamla historian få ligga på sin skräphög och komposteras till ny näring för framtidens lyckosamhälle? Måste vi veta allt?

Demokratin rinner ut, som de sista rännilarna i badkarets avlopp. Vad kommer istället? Friskt vatten eller giftbägarens bittra vätska? Vem vågar smaka på det Nya?

Men nej, vi tänder våra ljus och ser fram emot den väntande VINTERFESTEN och Mångkulturens alla välsignelser. Tryggheten har vi ju i att vara tillsammans. Eller har jag missuppfattat något?

Peter Krabbe

Är sionismen och fascismen motstridiga eller kompatibla ideologier?

 

Netanjahu 2   Hitler_and_Mussolini_June_1940 2

 

En bloggläsare bad mig göra ovanstående jämförelse efter att ha läst en artikel, där den amerikanske författaren noterat att demokratin är under upplösning i USA. Författaren Eric Zuesse har bl.a. skrivit böcker om Holocaust.

Efter att ha läst lite ur Zuesses artikel står det helt klart att hans bristfälliga argumentation rörande Europas 1900-talshistoria inte är något som jag vill använda min blogg för att sprida. Jag återger ändå mitt svar här, eftersom själva diskussionen har ett allmänt intresse. Zuesse börjar ganska hoppingivande med en analys av ideologier, vars beteckningar missbrukas alltmer idag av människor som inte förstår deras innebörd.

Han konstaterar korrekt att USA som demokrati kan ifrågasättas och att den begränsade grupp som vi kallar Deep State styr landet, vilket i praktiken gör det till en diktatur. Detta förhållande relaterar han märkligt nog helt till andra världskrigets nazism och Hitlers medarbetare.

Det är riktigt att många tyska forskare och industrimän överfördes till USA efter kriget genom operation Paperclip och bl.a. färdigställde atombomben och stod för många andra projekt, som annars hade saknat nödvändig kompetens. Alla framstående tyskar var inte nazister bara för att man arbetade för att återbygga ett starkt Tyskland efter det första världskriget. Det var riskfyllt att ta avstånd från Hitler under den tiden. När Zuesse talar om nazismen som en rasistisk fascism blir det uppenbart att han är förespråkare för den judiska offerrollen. Den innebär att judarna alltid är oskyldiga offer, trots att de under tretusen år sällan har lyckats prestera en harmonisk samlevnad med sina respektive värdsamhällen.

Sionismen uppstod under 1800-talet i spåren av den franska revolutionen och utvecklades under de sionistiska världskongresserna i Basel från 1897 till att slutligen – efter långa förhandlingar – lyckas genomföra Englands upplåtelse av marken i Palestina till en judisk nationalstat.

Den formaliserades efter det andra världskriget genom bildandet av Israel. Tillståndet gavs till den judiske brittiske bankiren Walter Rothschild genom den s.k. Balfour-deklarationen 1917 och anses vara en byteshandel för att få med USA i det första världskriget. Rothschilds finansierade mycket av markköp och uppbyggnad i det nya landet och även Hitler samarbetade så att ett par hundra tusen judar kunde lämna Tyskland för att resa till Palestina, vilket är mindre känt.

Samma judiska bankirkretsar som var verksamma i att starta det första världskriget, den ryska revolutionen genom judiska bolsjeviker, bilda Palestina och starta det andra världskriget utgör idag kärnan i det amerikanska Deep State.

Det är därför ytterst förvånande att Zuesse pekar på nazister, bara för att USA stödjer nynazister i Ukraina, något man gör för att underminera det ryska inflytandet. Hela hans artikel är full av omvända påståenden i syfte att förändra tidsperspektivet i förhållandet orsak – verkan.

USA har idag den största populationen judar i världen vid sidan om Israel, cirka 6 miljoner i vardera fallet. De har ett fast grepp om både finansmarknaden, storföretagen, militären och utrikesdepartementet. Den judiska lobbyorganisationen AIPAC koordinerar det amerikanska samarbetet med Israel och det judiska intresset i Mellanöstern. Ingen amerikansk president kan bli vald utan stöd från AIPAC. I USA styr sionismen tillsammans med den likaledes judiskt dominerade neokonservatismen.

När man talar om New World Order, en rörelse som har sitt ursprung i krafterna ovan, inser inte alla att det handlar om ett totalitärt system på global bas.

Zuesse försöker framställa rörelsen som en demokratisk sammanslutning av nationer med bibehållet självstyre. Detta är otroligt naivt, eller i bästa fall självbedrägeri. Rörelsens syfte är att lägga världens råvarutillgångar under ett diktatoriskt styre och att kunna lägga industrin där den billigaste arbetskraften finns, att sälja industrins varor fritt över världen utan restriktioner och att omfördela kapital så att den växande medelklassens inflytande minskar relativt den styrande eliten. För att genomföra detta måsta man avskaffa de nationella intressena. Genom att bilda världsomfattande monopol kan prissättning och varutillgång styras efter politiska önskemål. Så fungerar redan den finansiella sektorn idag. Inget land eller region skall kunna vara självförsörjande, därför kan man genom monopolen lägga olika förnödenheter i olika världsdelar som då blir beroende av varandra. I Sydamerika läggs exempelvis idag odlingar av sojabönor ut över stora arealer för export, vilket innebär att småbönderna tvingas köpa livsmedel istället för att odla för husbehov.

Zuesse utmålar Hitlers Tyskland som en imperiebyggande nation med syfte att skapa världsherravälde. Återigen är det just detta som sionismen står för, både då och idag, vilket Zuesse borde veta.

Alla judar är inte sionister och man kan hoppas att trenden går i riktning mot fredlig samlevnad istället. Men i politiken finns den genom att först skapa judisk kontroll över Mellanöstern, där Iran står på tur, och i slutänden global kontroll med Jerusalem som andligt centrum.

Tron på judarna som Guds utvalda folk sitter djupt, kombinerat med en övertro på sin egen intelligens och förmåga. Judarna utgör bara ett par procent av USAs befolkning, samtidigt som en tredjedel av alla amerikanska mångmiljonärer är judar. Det som saknas är självkritik och insikten om att för att bli tolererad i ett samhälle måste man samarbeta och visa hänsyn även till andras åsikter och värderingar. Detta gäller väsentligen acceptansen av kristendomen.

I ett avsnitt i sin text spyr Zuesse galla över Hitler, som anklagas för att hata judar i en omfattning som fått honom att starta andra världskriget med enda syfte att utrota världens judar. Där förlorar han hela sin trovärdighet och visar sina bristande insikter.

Idag vet de flesta att sionismen under slutet av 1800-talet hade tre primära syften – att störta tsarväldet i Ryssland som då hade den största populationen judar, att bilda den judiska staten och att fullfölja den ryska revolutionen med Tyskland som nästa offer.

Det första världskriget försvagade Ryssland ekonomiskt och militärt till att bli ett lätt offer för revolutionen, som leddes av judar och finansierades av judiska bankirer i New York. Även i Tyskland försvagades landet kraftigt och kejsar Wilhelm föll till fördel för en republik. Under hela 1920-talet gjordes ekonomiska attacker mot Tyskland med superinflationen 1924 och börskrascherna några år därefter, vilka också styrdes från bankirerna på Wall Street. Syftet var att ta över all fast egendom i Tyskland för en spottstyver. En av spekulanterna var blivande presidenten Roosevelt (United European Investors Ltd/ Franklin D Roosevelt, VD och största enskilda aktieägare). De första förfrågningarna om mark i Palestina gick under kriget till Tyskland och dess allierade Turkiet, som vägrade. England var mer positivt inställda, vilket fick sionisterna att ge hela sitt stöd till de allierade England/ USA för att få löftet om Palestina i utbyte.

När Hitler kom till makten var Tyskland ekonomiskt utblottat och landet hade förlorat en tredjedel av sin yta. Skadestånden som de allierade hade dikterat var enorma. Tyskar fördrevs från de områden landet förlorade i fredsavtalet. Revolutionsförsök från judiska aktivister (Rosa Luxemburg, Curt Eisner m.fl.) hade tidigt genomförts i både norra och södra Tyskland men slagits ner av frikåren. Såg Hitler judarna som ett hot mot Tyskland? Ja, otvivelaktigt. Men låt oss skilja på politik och rasism.

Sionismen var i tjugotalets Europa liktydigt med den sovjetiska kommunismen. Den var inte lokal, som Zuesse försöker hävda i sin artikel, utan internationell. Därför sjunger vissa än idag Internationalen. Kommunismen skulle spridas först i hela Europa, sedan till övriga världen. Motståndet blev fascismen, en motståndsrörelse av samma slag som erövrarens – en totalitär makt med kraft att samla statens alla resurser till sitt försvar. Diktaturerna i Tyskland, Italien och Spanien, senare också i Grekland och Portugal, räddade Europa undan kommunismen. Nåja, de delar av Europa som inte gavs till just de sovjetiska kommunisterna efter kriget. Kanske skall vi vara lite tacksamma för tidigare generationers lidande i syfte att behålla åtminstone Västeuropa fritt? Det var inte givet, eftersom både England och Frankrike hade starka sionistiska krafter aktiva. Och hur ser framtiden ut, när globalismen pockar på att genomföra den totalitära agenda som man nu väntat på i sjuttio år på att få kraft att fullfölja?

För att återgå till den inledande frågan kan man konstatera att alla regimer som styrs av en mindre intressegrupp får fascistoida drag.

Detta är vanligt under perioder av konflikter eller stark förändring, när beslutsfattandet måste centraliseras för att en nation eller en agenda behöver försvaras. Verklig demokrati är bara tillämplig under perioder av fred och balans, som en sorts vardagsadministration. En sådan period har vi haft i västvärlden under efterkrigstiden. Men västvärlden har fått sällskap av växande ekonomier i det nya, kristna Ryssland och Asien, där merparten av världens befolkningstillväxt finns. Man får då problem med användningen av alla –ismer, som kanske var historiskt relevanta men inte passar dagens politiska utveckling. Är Kina en fascism och är Indien en demokrati? Finns det fortfarande kommunism, eller behöver vi nya definitioner? Vill vi ha religiösa diktaturer?

Sionismen har en särställning genom att den specifikt gynnar den judiska staten. Dess krav på elitstyre hade möjligen kunnat fungera om den hade en elit som var representativt sammansatt och nyanserad, men havererar när den ensidigt gynnar det judiska intresset. Den dominerar nu västvärlden genom sin makt över både politiker och media. Dess fortsättning är formulerad genom globalismen, men den lär aldrig hinna komma över tröskeln till det snabbväxande Asien, innan de nya system som formas där fått fotfäste.

Det som förvånar är därför att sionismen insisterar på att implementera sin ideologi i västvärlden, trots att de borde inse att de aldrig kan nå ända fram. De tunga systemförändringar som vi själva står inför mot denna bakgrund är avskaffandet av kristendomen, införandet av mångkulturen med fokus på att minska den vita rasens inflytande samt att försvaga medelklassens ekonomiska ställning genom nedläggning av arbetsplatser och socialt understöd. På den andra sidan har vi stärkt finansmakt genom banker och skuldhantering, utökade företagsmonopol och kontroll av individens förehavande i preventivt syfte. Detta är sionismens paradgrenar.

Likheterna med fascism är slående och det förvånar därför inte att rekryteringen av fascismens hjärnor från det tidiga 1900-talet är påtaglig även till sionismens kammare. Den som har penningen i sin hand kan också lätt köpa politiken, något som Rothschilds tidigt konstaterade.

Sionismens främsta vapen är att stämpla meningsmotståndare som antisemiter. Tillsammans med det inflytande man redan har skaffat sig över media och viktiga befattningshavare kan man lätt förstöra livet för vem som helst, som får denna stämpel på sig. Därmed havererar hela det politiska systemet, genom att sionismen som politisk företeelse aldrig får ifrågasättas. Det judiska inflytandet får aldrig nämnas, trots att det är känt av alla. Detta är ett stort problem i dagens samhälle. Politik och statsskick måste få diskuteras i en rättsstat. Istället går vårt land motsatt väg, där pensionärer åtalas för texter på internet samtidigt som religiösa extremister får härja ostraffat.

Enda vägen framåt är att västvärldens judar på eget initiativ löser upp sin klanstruktur och ansluter sig till de nationella målsättningarna i de länder där de bor och verkar, istället för att se sig som en från det övriga samhället separerad grupp med en avvikande agenda.

Enligt en amerikansk undersökning (Hammer et al) ingicks under de senaste två tusen åren bara en halv procent av äktenskapen i den judiska gruppen med icke-judar. Detta håller nu på att förändras, åtminstone i USA, där närmare hälften av äktenskapen numera sker över religionsgränsen. Det är en positiv trend, som tyvärr motverkas av att Israel beredvilligt delar ut israeliska pass till alla judar utanför Israel. Dubbla nationstillhörigheter bör inte vara tillåtna i regering och riksdag av uppenbara lojalitetsskäl. Kanske är det dags att välja sida…

Peter Krabbe

Två sekler som förändrade världen.

franska revolutionen 1 franska revolutionen 2

 

Det har skrivits mycket om Gustav III och hans öde, så jag har ingen anledning att försöka ändra eller tillföra något i den diskussionen. Tyvärr blev han offer för händelser utanför landet som skulle förändra inte bara Sverige utan också resten av Europa. Har detta någon betydelse för vår situation idag? Jag tror det.

Kungen gick naturligtvis på tvärs mot utvecklingen när han trodde sig kunna reformera landet, vilket han också gjorde, men i riktning mot ett kungligt envälde kombinerat med den begynnande reformistiska rörelsen. Upplysningstiden tilltalade Gustav utan att han förstod kraften i den kommande revolutionen 1789. Som vän till det franska kungahuset motarbetade han revolutionen och ville inte se att det var kungamakten som var föremålet för den. Genom att slopa många adelsprivilegier trasade han samtidigt sönder sitt eget skyddsnät. Följden blev mordet 1792.

Vi har idag goda belägg för att den franska revolutionen planerades och genomfördes i regi av de växande krafterna bakom frimurarlogerna och Illuminati, som bildades 1776. Det judiska inslaget var stort i logerna, ett av huvudsyftena var att avskaffa de hinder som dittills hade funnits för judarna att starta verksamheter och få sina sociala rättigheter i de europeiska länderna. Genom revolutionens motto Frihet, Jämlikhet, Broderskap öppnades alla dörrar för judar, även till de offentliga förvaltningarna. Adelsprivilegierna avskaffades. Det var inte svårt att värva det förtryckta folket i övrigt för en sådan förändring. De undertryckta aggressionerna gjorde revolutionen blodig.

Amshel Mayer Rothschild var tidigt ute med sin bankverksamhet. Genom det förtroende som fursten av Hesse- Kassel visade Rothschild som penningförvaltare, hade denne en bra utgångspunkt i revolutionen. Redan 1810 hade Rothschild med söner hunnit starta bankkontor som handlade med värdepapper och statsobligationer i både Paris och London. Deras spekulationer i utgången av slaget vid Waterloo, som Napoleon förlorade till engelsmännen, visade hur kursvariationerna på börsen i krigstid kunde utnyttjas för att ta hem enorma vinster. Femtio år senare behärskade Rothschilds hela västvärldens finansmarknad och lade därigenom grunden för industrialiseringen av Europa.

Rothschilds var också tidigt frimurare och planerade under 1800-talet framtiden tillsammans med ordensbröder som Karl Marx. Deras kapital var förutsättningen för den ideologiska framväxten av kommunismen och 1900-talets händelser.

Det är ingen tillfällighet att de förfördelade adelsmännen och brukspatronerna i Sverige bestämde sig för att sätta punkt för Vasa-ättens fortsättning efter Gustav III genom händelserna 1809-1810, då Gustav IV Adolf avsattes och kronprinsen Karl August mördades.

Jean Baptiste Bernadotte var jakobin och hade fortsatt som enkel soldat om inte den franska revolutionen hade skapat de rättigheter som gjorde det möjligt för honom att bli officer i Napoleons armé. Han var dessutom frimurare och hade tveklöst kontakter med Rothschild i logen i Paris. Rothschilds bankverksamhet var redan den dominerande på kontinenten och denna nya finansieringsmodell var säkert efterlängtad av de svenska industrimännen när Sverige stod på tröskeln till industrialiseringen. Att resa till Frankrike och övertala Bernadotte att bli den första svenska kung som – kanske genom att han aldrig lärde sig svenska – avsågs bli en användbar och socialt underordnad monark, blev då ett givet steg för den svenska eliten. Nu hade den svenska regeringsmakten fått sitt fäste i frimurarlogerna och det judiska inflytandet blev etablerat. Var saken klar nu?

Privatbankerna låter inte heller vänta på sig och under resten av 1800-talet ger dessa ut egna sedlar. Bernadotte, som nu blivit Karl XIV Johan, bidrar med kontakter och kunskaper. Först 1904 tar riksbanken över ensamrätten till penningutgivningen. Säkerheten skärps till guldmyntfoten och stabiliserar finansmarknaden.

Visst blev Karl XIV Johan en oväntat bra monark. Krafter släpptes fram som gynnade den svenska tillväxten och industrialiseringen, vårt välstånd föddes i bergsbrukets och skogsbrukets namn. Förmögenheter bytte ägare. Den nya tiden var här. Även adelstitlarna bytte ägare. Familjen Rothschild var vid slutet av 1800-talet världens rikaste familj, med förmögenhet och inflytande som översteg de flesta riksbanker. Globaliseringen hade börjat på allvar. Industrimonopolen skulle bli 1900-talets filosofi, uppbackad av de judiska banketableringarna i främst USA, där bildandet av det privatägda Federal Reserve 1912 skapade verktygen för att sätta hela världen i skuld med triljoner dollar i en evig spiral.

Rothschilds nya ekonomiska makt väckte sionismen till liv igen. Nu fanns möjligheterna till ett judiskt nationalhem. Det lugna 1800-talet då västvärldens infrastruktur byggdes, skulle övergå i ett oroligt 1900-tal då samma strukturer utplånades. Sionismen hade fått politiskt fotfäste och världen skulle nu kunna förändras. Tsardömet i Ryssland och kejsardömet i Tyskland skulle störtas. Palestina skulle bli en sionistisk stat. Världskrigen skulle avlösa varandra. De judiska bolsjevikerna skulle sprida kommunismen och industrimonopolen över jordklotet, internationalen skulle skapa den första riktiga globalismen med Jerusalem som världens centrum. Israel bildas ur kaoset. Men oljan rinner till i Mellanöstern och förändrar maktbalansen. Många vill dricka ur de svarta floderna. Mellanöstern måste erövras och infogas i sionismens rike.

Vad har då Gustav III eller Bernadotte med detta att göra? Gustavs tro på att en stark kungamakt skulle kunna styra det framtida Sverige var naturligtvis befängd. Han representerar därför tron på det gamla. Bernadotte representerar den nya tiden, framtiden, där en liten elit av höga tjänstemän, bankirer och frimurare tar makten och bygger slutna nätverk i syfte att aldrig förlora den. Sveriges revolution inträffade år 1810. Har ni hört talas om den?

Detta nätverk, där maskorna blir allt tätare, ser vi knytas samman framför våra ögon idag. Den sionistiska makten finns inkapslad i industrimonopolen, finansmarknaden, media-monopolen, försvarsallianserna, nationernas utplåning, kristendomens utplåning, invandringen av externa kulturer, domstolsväsendet, poliskåren, skolsystemet, feminismen, genusdebatten och mycket, mycket annat. Samtidigt som frimurarlogerna börjar bli gammalmodiga med sina patetiska och hemliga ritualer växer nya, mer aggressiva organisationer upp för den internationella eliten, som Bilderberggruppen, Romklubben, CFR, TC, WEF m.fl, organisationer som är bättre lämpade för att möta moderna medier med sina tillrättalagda budskap.

Den politiska makten underordnar sig och låter sig korrumperas både moraliskt och ekonomiskt. Bara ett av de politiska partierna i Sverige kan kallas för opposition, resten har en rörande konsensus om sina arvoden och om vikten av att inte släppa in någon utomstående i korridorerna. Värdegrunden måste bevakas! Och tacka klimatet för alla ny skatter som kan dras in till samhället – eller var det till FN, eller till vem var det egentligen?

De två hundra år jag har skildrat här har definitivt inneburit ett systemskifte, där den traditionella kungamakten ersatts av en självutnämnd elit, som nu utan större hinder genomför sin egen agenda, sitt eget världsherravälde och sin egen religion. Den synlige kungen har ersatts av den osynlige bankiren. En kung kan man uppenbarligen skjuta men penningmakten ryms inte i kikarsiktet. Är vår demokrati därmed förlorad? Jag tror det, bara ett mirakel kan ändra på förutsättningarna. Mirakel finns i religionens värld, men finns de i verkligheten? Ett mirakel vore det förvisso om människorna i världen vaknade upp och blev medvetna om hur vår framtid annars kommer att se ut.

Peter Krabbe

bilden: Ur den franska revolutionens damm klev den nye monarken fram – Karl Johan

Utblick Europa, oktober 2019.

EU Ursula van der LeyenEU Sylvie GoulardEU Ylva Johansson 2

 

I Frankrike är allt som vanligt. Macron manar på för en fortsatt snabb omstrukturering av samhället, som i första hand kommer att gå ut över den redan fattiga befolkningen. Samtidigt spelar Macron chockad över det senaste islamistattentatet, där en nyligen konverterad civilanställd från Martinique vid självaste polishögkvarteret i Paris knivskar fyra kollegor till döds. Enda uppenbara anledningen skulle vara att den relativt nyblivne muslimen plötsligt insåg att hans kvinnliga chef inte borde bestämma över just honom och att rådet från hans muslimska ”rådgivare” var det sedvanliga – döda denna otrogna kvinna. Så skedde också med en medtagen kökskniv. Problemlösningen känns igen vid det här laget. Tre av hans modiga manliga kollegor fick också smaka på kniven och avled innan en fjärde fick fram sin revolver och gjorde slut på dramat.

Macrons upprördhet kan främst ses mot bakgrund av att det egna säkerhetssystemet havererar på mycket nära håll, men även mot det faktum att en tjänsteman som arbetat vid den hemliga polisen i tjugo år så lätt kan ändra livsfilosofi och bli en tickande bomb, utan förvarning. Det ger kalla kårar utefter ryggraden på Macron, som har ett permanent och potentiellt mordhot vilande över sig.

Macron har bestämt sig för att slå ner Gula Västarna till sista man. Frankrike skall gå vidare! Ett strategiskt genidrag har varit att istället fylla gatorna i Paris och andra städer med demonstranter mot klimatförändringar. Ändra fokus! Parisavtalet är ju Macrons triumfkort! Genom att tolerera dessa Macronvänliga demonstranter och ordna trafikspärrar, där bilisterna skall ”upplysas” om att de borde ta bussen istället, minskar man också toleransen för Gula Västarnas blockeringar. Fransmännen börjar få nog nu av störningar och vill ha lugn och ro. Någon måste få arbeta och kunna försörja sig, även om det blir allt svårare när fabrik efter fabrik läggs ner. Under veckan lägger nationalikonen Michelin ner en fabrik med 600 friställda arbetare.

Lika negativt överraskad blev Macron i dagarna över att den franska kandidaten som Europakommissionär och tidigare försvarsminister, Sylvie Goulard, blev avvisad efter sin utfrågning i parlamentet. Mer nyanserade bedömare ser det som väl optimistiskt att lansera en kandidat som redan är involverad i två skandaler av format. Den ena handlar om att Goulard tagit emot över 3 miljoner kr i ”bidrag” från en amerikansk oligarks tankesmedja. Vilken inriktning den haft är inte klargjort än, men det är ingen djärv gissning att Soros finns i bakgrunden. Den andra rör otillbörligt löneuttag genom skenanställning av personal. Avvisningen innebär ett krokben för Frankrikes framfart i EU, vilket många hälsar med tillfredställelse. Fransmännen får nog se över sin syn på moral och etik…

 

Som svensk blir jag lika chockad över att Ylva Johansson får plats som kommissionär – med hjälp av moderaterna och KD – och med främsta agenda att tvinga på Ungern invandrare mot sin vilja. Skall vi se detta som den yttersta bekräftelsen på att SD är Sveriges enda oppositionsparti? Kristersson har redan visat genom sitt stöd för ökad anhöriginvandring att moderaterna fortfarande är det främsta invandringspartiet, Reinfeldts anda vilar fortfarande tungt över moderaternas politik.

Minnesdagen över Estoniakatastrofen aktualiserar också Carl Bildts inblandning i det politiska spelet bakom den sannolika smugglingen av militär elektronik från Ryssland efter Sovjets sammanbrott. Förvisso i gott sällskap av Göran Persson och Ingvar Carlsson. Är det inte dags att tvätta regeringarnas byk och berätta sanningen bakom denna, Sveriges motsvarighet till 9/11? Kanske föddes den oheliga alliansen mellan moderater och socialdemokrater i skumrasket bakom mörkläggningen av denna den värsta katastrof som drabbat civila i modern tid? Nu får vi komma överens, annars berättar vi sanningen om Estonia….

 

I Turkiet spelar Erdogan ett högt spel genom att rensa norra Syrien från kurder. Om EU protesterar mot denna rensning har Erdogan 3,5 miljoner flyktingar resklara för destination Europa. Hur skall du klara det, Ylva? Enligt uppgift har EU bara betalat ut hälften av den utlovade ersättningen för flyktingförvaringen i Turkiet, så den nya flyktingvågen kanske kommer i alla fall…

Situationen i Turkiet blir alltmer komplicerad för Erdogan och hans AKP. Under ytan ligger motsättningarna mellan regeringen och å ena sidan den mer radikalt islamistiska Gülenrörelsen och å den andra den judiskt påverkade och Deep State-liknande Dönmeh, vars profet är den judiske Sabbatai Zevi som levde under 1600-talet. Turkiet blir alltmer det nav som framtidens politik kommer att snurra runt. Både Dönmeh och Gülen har starka kopplingar till USA, där Fethullah Gülen bor i landsflykt. Samtidigt söker Erdogan stöd hos Ryssland och distanserar sig till NATO. Erdogan accepterar inte den kurdiska stat som ingår i det amerikansk-israeliska projektet för Mellanöstern. Det är därför osannolikt att ett judiskt angrepp på Iran kommer innan Turkiet har valt vilket ben man vill stå på i en konflikt. De senaste kuppförsöken mot Erdogan har denna bakgrund.

 

Nervositeten i Europa tilltar i takt med att Brexit närmar sig. Kommer EU att kunna fortsätta att fungera utan britterna och hur kommer balansen att kunna kvarstå med ett isolerat Frankrike med en manisk president med minskande maktbas å ena sidan och ett allt mäktigare Tyskland med en ännu okänd kansler å den andra? Går globalismen mot sin undergång när Tyskland gör gemensam sak med Italien och Östeuropa i riktning återupprättandet av en sund nationalism? De starka tyska staterna i söder med Bayern och Sachsen i spetsen tillsammans med Österrike och Ungern glömmer inte sin tusenåriga historia, en historia där man skapade Europas hjärtland i en värld där Frankrike knappast ens existerade. Centralt och förenande var motståndet och kampen mot muslimerna i det Ottomanska rikets upprepade invasionsförsök – den kommer att fortsätta, var så säkra!

Peter Krabbe

Bilden: Eu’s nya ansikte? Ursula von der Leyen (tidigare Tysklands försvarsminister), Sylvie Goulard ( tidigare Frankrikes försvarsminister) och Ylva Johansson (Sveriges missionär för ökad invandring till EU). När skall svenska män, gubbstruttar och alla syltryggar ta tillbaks männens traditionella roll att försvara rikets yttersta gränser? Har feminismen spårat ur och riskerar att hota vår existens?

 

Forum Krabbe, oktober 2019.

forum 5

Eftersom jag till stor del kommer att befinna mig på resande fot under oktober, vänder jag på månadsbladet till Forum och hoppas att ni fortsätter diskussionen i min frånvaro.

Kanske har jag lite nyheter om Macron i bagaget. Med viss förvåning kunde jag konstatera att min artikel om Macron från mars månad – en av de mest lästa – för vilken jag då noterade antalet visningar till 9974 st, nu av WordPress har ”korrigerats” till 6 (sex) st för eftervärldens bedömning. Lite förvånansvärt med tanke på de 77 kommentarerna, 71 personer måste då ha kommenterat utan att ha läst artikeln. Hmmm.

Verklighetens konturer blir alltmer suddiga, snart behöver vi alla glasögon för att kunna se i vilken värld vi befinner oss. Men vi skall inte förlora hoppet!

Bilden föreställer inte en atombombsdetonation, utan en solnedgång över Köpenhamn i den sprayade himlasörjan…

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: