Make America Great Again – skall livsmedlen föda eller döda? Del 3.

livsmedel

Även om det låter drastiskt är den medvetna förgiftningen av våra livsmedel ett av de största hoten mot vårt samhälle. Monopolbildningen i livsmedelsindustrin gör att det blir allt svårare att komma undan. Man kan ha olika uppfattningar om huruvida detta är avsiktligt inom ramen för NWO och dess krav på befolkningsminskning eller bara relaterat till ekonomisk vinning för producenterna, men resultatet blir ändå detsamma. Våra sjukhus fylls till bristningsgränsen till läkemedelstillverkarnas förtjusning. Dagens sjukhus reser sig som katedraler över sina samhällen och deras innehåll liknar allt mer industriell verksamhet. Att samma ägarintressen ligger bakom båda dessa branscher är knappast någon tillfällighet.

Mike Adams vid the Natural News Forensic Food Labs uttrycker sig efter att ha gjort en undersökning omfattande tusen dagligvaruprodukter på följande sätt: Jag har kommit fram till en slutsats så alarmerande och brådskande att den bara kan uttryckas rakt på sak – baserat på vad jag sett genom spektroskopisk djupanalys av de livsmedel människor konsumerar på daglig bas, måste jag nu tillkännage att slaget om mänskligheten är i det närmaste förlorat.” Adams konstaterar att det nu finns vetenskapliga bevis för att medvetna tillsatser görs för att skapa infertilitet, skador på inre organ och förlust av förmågan till rationellt och medvetet tänkande. Dessa gifttillsatser finns i hela produktsortimentet, inkluderande konventionell mat, organisk mat, ”naturprodukter” och kosttillskott, fortsätter Adams. Han ger därmed ordet matförgiftning en ny innebörd.

De stora livsmedelsbolagen säljer processad mat som designas för att hålla konsumenten beroende av deras produkter. Dessa ges avsiktligt ett lägre näringsinnehåll för att konsumenten skall behöva äta mer för att nå sin mättnadsnivå.  För att öka försäljningen görs produkterna söta, salta och feta, allt för att svara mot kroppens eget belöningssystem. Genom tillsatser skapar man ett matberoende, som gör att konsumenten inte kan bli av med sina på så sätt skapade ohälsosamma matvanor.

Processad mat är ansvarigt för merparten av sjukdomar som diabetes och hjärtsjukdomar. Den största boven är sockret. I sin bok Suicide by Sugar skriver Nancy Appelton att socker kan påverka immunsystemet, glukoshalten och insulinrespons, orsakar överaktivitet och oro och höjer nivåerna av triglycerid.  Man kan konstatera att fetmaepidemin i USA fick fart 1977, då de första kostråden publicerades, innehållande restriktioner mot naturligt fett men frikort för kolhydrater och socker.  80 procent av alla matprodukter har numera tillsatser av socker, vilket i hög grad bidrar till fetmaepidemin.  Om inte utvecklingen vänder kommer om några decennier flertalet amerikaner att lida av övervikt och var tredje att ha diabetes.

Ännu större risker utsätts de för som intar mat med tillsatser av syntetiska sötningsmedel som HFCS (high-fructose corn syrup), används i bröd, sädesslag, yoghurt, fruktdrycker, soppor m.m. Samband är konstaterade mellan HFCS och sjukdomar som hjärtsjukdom, diabetes, fetma och cancer, medlet aktiverar samma områden i hjärnan som styr beroendet av droger som kokain.

Att ersätta socker med syntetiska sötningsmedel innebär knappast någon hälsovinst. Låt oss se på några av dem. Truvia görs av erythritol, en sockersprit framställd av genmanipulerad majs. Vid experiment konstaterades att fruktflugor dog vid konsumtion av Truvia. Vi har då här ett exempel där den amerikanska kontrollmyndigheten FDA utan problem godkänner ett medel som kan användas som insektsgift även för bruk som tillsats i livsmedel.

Splenda heter ett annat sötningsmedel gjort av kemisk Sucralose med chlorine som substans. I kombination med kolatomer bildas organochlorine som utreds som upphov till cancer, diabetes och leukemi.

Ännu sämre rykte har Aspartame, som anses vara den farligaste tillsatsen i livsmedel idag och används mycket i kolsyrade drycker. Pentagon listade ursprungligen Aspartame som ett biokemiskt stridsmedel som på 80-talet lanserades av Donald Rumsfeld (senare försvarsminister) som sötningsmedel. Det ägs idag av Monsanto. I Aspartame frigörs metanol som bryts ner i myrsyra och formaldehyd vid kroppstemperatur. Formaldehyd är klassat som nervgift och kan orsaka ett nittiotal olika sjukdomssymptom, nästan hela katalogen av vad som anses vara våra vanligaste folksjukdomar. Två tredjedelar av den amerikanska befolkningen anses konsumera aspartame dagligen. Andra beteckningar på medlet är NutraSweet, Equal, E951, Bebevia och Canderel.

Inte ens det som vi uppfattar som naturliga råvaror som kött, fisk och fågel undgår kontaminering med insektsgifter och kemikalier. Foderpellets innehåller ofta avfallsprodukter som i sin tur innehåller antibiotika, tungmetaller och bakterier från avföring enligt Consumer Reports. Bottenskrapet från kycklingburar går till boskapsfoder och foderpellets till norska laxodlingar innehåller i många fall insektsgiftet endosulfan som påverkar hjärnans utveckling för barn som äter laxen.  Även fisk från förorenade sjöar mals ner till foderpellets för höns och andra fjäderfä.

Även tillsatser som konserveringsmedel innebär risker. En engelsk studie visade att benzoesyra, använt i soft-drinks, när det blandades med C-vitamin i drycker förändrades till det cancerframkallande benzene. Benzene förekommer i cigarettrök och andra luftföroreningar.

När livsmedlen skall förpackas tvingas man konstatera att även plastförpackningarna innehåller hälsovådliga ämnen som bisphenol A och S. Dessa kopplas till hjärtattacker, övervikt och reproduktionsproblem. Även prostatacancer, astma och neurologiska sjukdomar nämns. Andra problem är innehållet av dioxiner i plasten, som frigörs vid hög eller låg temperatur. Man bör därför undvika att frysa mat i plastförpackningar eller värma dem i mikrovågsugnar, vilket många ändå gör med sina färdigmat-förpackningar. Dioxinerna kopplas till cancer och främst bröstcancern.

Ett generellt problem är att vissa ämnen som kan betecknas som harmlösa var för sig, utlöser helt andra reaktioner i olyckliga kombinationer med andra ämnen. Även gränsvärden för en enskild produkt eller ett ämne förlorar sin relevans genom att förekomma i ett flertal produkter som konsumeras samtidigt, ingen observerar det sammanlagda intaget vid en måltid.

Vad skall man då göra för att kunna överleva i dagens och morgondagens samhälle? Monopolstrukturen i livsmedelsbranschen har skapat en i det närmaste total täckning av konsumenterna, trots ett otal olika produktmärken är hela utbudet dirigerat av ett tiotal koncerner: Nestlé, Coca-Cola, PepsiCo, General Mills, Kellogg´s, Mars, Mondelcz, Associated British Foods, Danone och Unilever. Genom stormarknaderna styrs konsumenten mot dessa företag, få har tid att söka upp ekologiska odlare eller torghandlare för varje vara. Ändå är det en överlevnadsfråga för mänskligheten att återvända till livsmedel som är baserade på naturlig mat, snarare än kemiska produkter och gifter.

När man tvingas konstatera vilka täta nätverk av ägare och banker som ligger bakom denna monopolisering måste man fråga sig om detta bara handlar om ett hänsynslöst utnyttjande av ekonomiska förtjänstmöjligheter, eller om det också finns en agenda på ett högre politisk plan för att förändra mänskligheten – till antal och innehåll. Mitt råd till mina läsare kan bara bli: Sök rötterna till naturen igen och undvik monopolföretagen i alla dess former. Bilda nätverk av odlare som kan leverera naturliga produkter, odlade i ren mark och frisk luft! Var rädda om det enda liv ni har och kommer att få!

Peter Krabbe

Make America Great Again – människan som tillgång eller belastning. Del 2.

lakemedel

I den fortsatta genomgång av det Amerika som Trump skall ta över har jag hjälp av Texas-journalisten Jim Marrs och hans bok Population Control, utgiven 2015. Titeln syftar på den förändring som Amerika har genomgått de senaste decennierna och dess relation till globalismens kärnbudskap – att en radikal minskning av jordens befolkning är nödvändig för att få en ”hållbar utveckling”, något som i den existerande statistiken avspeglar sig i att en liten elit blir allt rikare och allt mer maktfullkomlig medan den stora massan blir allt fattigare och får ett minskande inflytande. Det praktiska genomförandet får i globalismens teorier absurda konsekvenser i form av ren utrotning av de ”onyttiga” genom olika drastiska förfaranden. Även om man inte tror på att det finns en sådan agenda är en jämförelse med den verkliga utvecklingen i USA tankeväckande.

Vi vet att de länder som kommit längst i höjningen av den genomsnittliga levnadsstandarden samtidigt har de lägsta födelsetalen. I länder som saknar sociala och ekonomiska skyddsnät är barnafödandet den enda möjligheten för familjen att på sikt skaffa tillräckliga inkomster för att försörja gamla och sjuka. Därför är födelsetalen i dessa länder betydligt högre än i de utvecklade, där staten står för omsorgen. Globalismens budskap är därför ologiskt. Att snabbt höja levnadsstandarden för världens fattiga vore effektivare för att minska befolkningsantalet än massmord genom krig och epidemier. Den som vill leva gott på en liten men fast inkomst skaffar inte åtta barn. Hur detta skall gå till är en olöst gåta, men utan att vara socialist kan man nog konstatera att den koncentration av världens tillgångar till en minimal elit som vi ser idag inte är lösningen. Inte heller konceptet ”baka en ny kaka” genom att lägga alla världens fattiga i mixern tillsammans med de lite mindre fattiga för att få en ny befolkning som fogligt delar sina tillgångar i en värld utan gränser. Samtidigt som triljonerna växer i världens banker.

Men tillbaks till Jim Marrs! Som så många andra konstaterar han att samspelet mellan den kemiska livsmedelsindustrin i USA och landets läkemedelsindustri är påfallande. Den förra levererar patienterna till den senare och båda tjänar stora pengar på förhållandet. I en studie från år 2000 (Dr Barbara Starfield/ JAMA) konstateras att i USA kan 225.000 dödsfall om året tillskrivas sjukvårdssystemet, vilket gör sjukvården till den tredje största dödsorsaken i landet efter hjärtsjukdom och cancer. Vissa forskare anser att det snarare handlar om uppåt en miljon dödsfall. Dessa relaterar studien till obehövlig kirurgi, felaktig medicinering, sjukhusinfektioner, förskrivning av läkemedel med oförutsedda effekter och rena misstag i vården.

Läkemedelsindustrin har insett att det är mer lönsamt att producera mediciner som ger ett livslångt beroende utan behov av att ändra livsstil, än att lösa akuta och kortvariga sjukdomstillstånd. Statiner mot höga kolesterolvärden och blodtrycksmediciner är exempel. Samtidigt gör minskad användning av antibiotika att nya resistenta superbakterier växer fram och skördar sina offer.

Sedan the Medicare Prescription Drug Act godkändes av kongressen 2003 har kostnaden för receptbelagda läkemedel I USA blivit den högsta i världen, samtidigt som import av likvärdiga och billigare medel förbjuds. Kostnaden beräknas nu till 400 miljarder dollar. Läkemedelsbolagens lobby lägger 100 miljoner dollar årligen i bidrag för åtgärder som kan öka försäljningen och medverkade aktivt i antagandet av lagen, som föreskriver miljarder dollar i bidrag till försäkringsbolag, läkemedelsbolag och sjukvårdsinstitutioner.

Läkemedlen mot cancer hör till de dyraste och för producenterna också mest lönsamma medicinerna. Många ifrågasätter användningen av dessa kemiska läkemedel, som i många fall anses orsaka mer skada än nytta, genom att cancern svarar genom att skapa nya, resistenta celler. Samtidigt har THC (tetrahydrocannabinol) i marijuana visat överraskande egenskaper för att bota cancer, men forskningen förbjuds på grund av den amerikanska narkotikalagstiftningen. En stilla undran är hur utbredningen av cancer ser ut i jämförelse med länder med stor förbrukning av morfin och opium. En sådan utredning lär vi dock aldrig få se. Nobelpristagaren Otto Warburg konstaterade redan för 80 år sedan att cancercellerna får sin energi genom fermentation av socker istället för den normala cellens syreandning. Om forskningen hade inriktats på Warburgs teorier hade förmodligen cancerfrågan varit löst för länge sedan. Istället har den amerikanska befolkningen inriktats mot att ha just den mest sockerbaserade dieten i världen. Därmed toppar man också cancerdiagnostiken. Elaka tungor konstaterar att i USA lever fler på cancerns förekomst än de som dör av den.

Om ingen bryter detta onda samband mellan läkemedelsbolagens goda förtjänster av en permanent cancerförekomst och samhällets ovilja att hitta de lösningar som redan ligger på glänt, är cancern här för att stanna. Till skillnad från friska celler, som behöver minst 22 procent syre i luften för att kunna andas, är cancercellerna mer än nöjda med sin sockerfermentation. När luftföroreningarna slår till i amerikanska städer kryper syrenivån ofta ner till en nivå runt 18 procent. Den långsiktiga effekten av detta kan vi lätt föreställa oss.

Läkemedelbolagens experimentlusta finns också dokumenterad genom den s.k. VIOXX-affären, ett antiinflammatoriskt läkemedel som visade sig ge hjärtattacker och stroke istället. Innan det drogs in 2004 hade det genererat vinster för producenten i storleksordning 2,5 miljarder dollar bara under året 2003. Skadeståndsanspråken uppskattades bli 25 miljarder dollar, men slutade i domstolen med böter om för bolaget försumbara 321 miljoner dollar. Offren uppskattades uppgå till 60.000 döda.

För att läkemedelsindustrin skall fortsätta att vara lönsam krävs det att folk blir sjuka. För första gången på decennier minskar nu också medellivslängden i USA, även om det är små förändringar är det ändå ett trendbrott. Att detta fortsätter ombesörjer livsmedelsindustrin genom att förse oss med garanterat hälsovådlig kost, själva upprinnelsen till de sjukdomar som läkemedelsindustrin vill att vi skall ha livslång medicinering mot. Mer om detta i nästa avsnitt!

Peter Krabbe

Make America Great Again – en omöjlig uppgift? Del 1.

trump-4

Så här ett par veckor innan Trump skall bli verkställande president i USA kan det vara på sin plats med en liten genomgång av den gigantiska uppgift som han tagit på sig och som ligger som grund för hans valseger. Att göra Amerika stort igen innebär att vända en utveckling som i globalismens spår fört nationen till avgrundens rand. Den omfattar inte bara den enskilda människans möjlighet att försörja sig och leva ett anständigt liv utan kanske i ännu högre grad att vända hela nationens vitala grundförutsättningar i rätt riktning, att lösa frågor som en accelererande miljöförstöring genom kemikaliespridning, genmodifierade grödor, förorenade vattenkällor och nedsmutsad luft, spridning av läkemedel både i människor och miljö, strålningsskador från mobiler och datorer och kontaminerade livsmedel till både människor och djur. Allt områden där tyvärr USA får ses som världsledande i negativ bemärkelse och där beroendet mellan den existerande industrin och en livsmiljö i utförsbacke är oupplösligt.

De produkter som används dagligen beräknas innehålla mer än 85.000 olika kemikalier, varav ett stort antal dödligt giftiga, som till stor del får sin slutstation i det vatten vi dricker eller den luft som vi andas. Naturlig mat är på väg att försvinna för att ersättas av kemiskt sammansatta livsmedel med nedsatt näringsinnehåll, imitationsprodukter som ser ut som mat och smakar som mat men som inte är det. I spåren följer en svällande sjukdomssektor som göder en lukrativ läkemedelsindustri – Big Pharma och Big Food går hand i hand mot ökad lönsamhet och en samordnad befolkningskontroll, allt enligt globalismens regelbok. Multinationella företag sväljer de mindre och självständiga företagen i syfte att utrota alternativen.  Maktkoncentrationen blir allt större och den enskilda människa allt mindre i en snurrande karusell som bara kan sluta med en katastrof. 1952 stod de amerikanska företagen för 32 procent av statens skatteintäkter, 2013 hade deras andel av skatteintäkterna minskat till 10 procent. Samtidigt konstaterar Russel Sage Foundation i en undersökning 2014 att det genomsnittliga amerikanska hushållets inkomster år 2013 hade minskat med 36 procent jämfört med tio år tidigare.

Detta sker i ett läge där en allt mindre elit tjänar allt mer. År 2013 tjänade de 400 rikaste familjerna i USA 200 miljarder dollar, eller motsvarande drygt 1.800 miljarder kronor.  Den översta procenten i den amerikanska inkomstligan äger 38 procent av landets tillgångar, medan de 60 procenten i botten äger 2,3 procent av tillgångarna.

Utvecklingen är inte grundad på tillfälligheter, utan ingår i skapandet av globalismen, något som pågått i hundratalet år men som de senaste decennierna dragits upp till ett svindlande tempo. Agendans totala genomförande hägrar. Var Trump står i allt detta vet vi inte än, vi kan bara hoppas att hans insikter i det pågående spelet fått honom att inse det orimliga i dess genomförande och att han nu faktiskt gör ett försök att rädda inte bara USA, utan hela den civiliserade världen från en annalkande undergång. Problemet för Trump är att den industri som idag bär upp USA:s ekonomi – vapenindustrin, läkemedelsindustrin, livsmedelsindustrin och den fossila bränsleindustrin – är densamma som samtidigt förgör landet och utrotar dess invånare. Vågar Trump såga av den gren han själv sitter på? Räcker det att krossa monopolen och återgå till en småföretagarekonomi, där den enskilda människan räknas och syns? USA är kreativt och en ny ekonomi baserad på innovationer kan lyckas om monopolen inte tillåts köpa in och lägga ner all hotfullt konkurrerande verksamhet, så som sker idag både i USA och i Europa.

Det kan vara lämpligt att så här på det nya året i några artiklar se närmare på Trumps dilemma. Det kan bli skrämmande, men är samtidigt nödvändigt för att vi skall förstå att Trump faktiskt är sista chansen att vända utvecklingen. Kanske får vi också lite perspektiv på varför USA har insisterat på att införa TTIP som en nödvändighet i syfte att prångla ut sina nedbrytande produkter över resten av världen.

Det jag kommer att skriva kan ses ur två perspektiv, dels som ett rent faktareferat rörande utvecklingen de senaste decennierna i USA och slutsatserna av detta, dels som ett inlägg i debatten om New World Order (NWO). Många uppfattar fortfarande denna diskussion som en konspirationsteori, trots att den beskrivits på hundratusentals sidor i debatten utanför Sverige och internationellt anses som fullt bekräftad. Den utveckling som jag beskrivit ovan kan dock lätt sammanlänkas med agendan kring NWO genom jämförelse mellan nuläget och den teoretiska bakgrunden, sett i ett redan historiskt perspektiv.

Som en liten introduktion kan vi inleda med historien om John Holdren. Denne man var aktiv i den tidiga rörelsen för befolkningskontroll, som växte fram i USA under 1970-talet. Han bidrog till författandet av boken Ecoscience: Population, Resources, Environment tillsammans med Anne och Paul Ehrlich, som gavs ut 1977 och handlade om metoder för att minska världens befolkning. Som metoder föreslogs tillsättandet av steriliserande medel i dricksvatten och utvalda födoämnen, något som skulle regleras av myndigheterna tills ”rätt” befolkningsmängd hade uppnåtts och kunde bibehållas. Holdren uppmanade också myndigheterna att införa tvångssterilisering och tvångsaborter. Kvinnor som redan hade fött två eller tre barn skulle kunna steriliseras. Temat togs senare upp av författaren Dan Brown i en thriller. När Obama tillträdde som president 2009 ansåg han Holdren vara lämplig som presidentens ledare av the White House Office of Science and Technology Policy , en position som han lyckligtvis får lämna nu – tack vare Trump.

Redan under president George H W Bush presenterade hans regeringstjänsteman Catherine Austin Fitts förslaget att världens befolkning borde minskas till nivån en halv miljard människor, vilket hon bedömde som nivån för ”ekonomisk hållbarhet”. Förslaget skulle genomföras genom att ”försämra immunsystemet och öka gifthalterna kombinerat med näringslös mat, vatten och stresspåverkan”. Fitts hör nu till Trumps supporters, låt oss hoppas att hon inte får en ny chans!

Man kan inte bortse från att denna globalismens främsta grundtanke nu så väl återspeglas i det scenario jag skall beskriva fortsättningsvis. Men ni skall snart få bilda er en egen uppfattning!

Peter Krabbe

En förskräcklig julkrönika.

När nu julen närmar sig och vi alla förhoppningsvis snart kan sätta oss i en fåtölj under några dagar för att smälta årets turbulenta intryck, kan det vara dags att göra en liten sammanfattning av förändringarna i världen.

Mina egna intryck delar jag gärna upp i de fullt synliga inslag som genast sätter sig på näthinnan och de dolda, långsiktiga förändringar som obevekligt kommer att påverka våra framtida liv, antingen vi vill det eller inte.

Till de förra hör förändringar i persongalleriet, politiker och statschefer som ömsom åker ut eller kommer in, alla val i närtiden som vi tror och hoppas skall innebära förändringar, krig och konflikter som antingen blossar upp eller dör ut. Mångkulturen och dess konsekvenser i samhället, vågor av invandring eller påstådda utvisningar, moskébyggen i stadsbilden och flöden av videoklipp med halshuggningar och misshandel. Frånvarande poliser, juridisk anarki, nedlagt försvar och en malande oro för en allt mer osynlig samhällsstyrning.

Till de senare hör den långsiktiga omdaningen av samhället från nationernas trygga hamn till global planering och styrning. Krafter som vi varken kan identifiera eller påverka löser upp vår invanda demokrati för att krympa oss till betydelselösa bifigurer, som arbetsmyrorna i en myrstack. Organisationer som FN, EU, NATO och dess väldresserade tjänstemän och makthavare tar sig rätten att diktera vad vi skall tänka och tycka och tar kontrollen över samhällets medel att forma oss till lydiga individer utan möjlighet att påverka morgondagens, våra barns och barnbarns livsrum. New World Order, Climate Change och Värdegrund stämplas i våra pannor, dissidenter hotas med internering eller indragna försörjningsmöjligheter. En hundraårig planering i hemliga sammanslutningar, politikerkluster och slutna ordnar närmar sig obevekligt sitt definitiva genomförande. Framtiden framstår allt mer som skrämmande science fiction.

Naturligtvis hänger allt detta ihop, som utslagen vid en infektionssjukdom. Det man kan grubbla över är om de berörda, oräkneliga människoskaror som är föremål för detta gigantiska experiment, verkligen vill att det skall genomföras eller inte. Om de inte vill det, varför går det då inte att stoppa? Är den djävulska planen – att först samla världens finansiella tillgångar hos ett litet fåtal, för att därefter med hjälp av dessa obegränsade medel köpa över den existerande intellektuella och kapabla eliten som finns därunder  – så genialisk att det inte går att förhindra att den resterande folkmassan återförs till ett slavliknande och underdånigt köttberg? Ett köttberg som kan ökas eller minskas efter behag. Det fåtal individer i eliten som inte låter sig köpas genom moralisk övertygelse kan man enkelt skrämma eller avliva, för vem väljer inte hellre att få plats i hissen till nivån näst under himmelriket?

Men när vi stirrar in i vårt juleljus kan vi också se positiva tecken i den fladdrande lågan. Hela Östeuropa börjar frusta och skälva som en uppjagad tjur inför en tjurfäktning, man accepterar inte att gå från ett förtryck till ett annat. Asien börjar stå på egna ben samtidigt som man inser att kulturblandning är som att hälla grus i oljan. Militära hot gäller inte längre när alla kan förgöra varandra genom en knapptryckning. Bara de kärnvapenlösa kan trampas ner om de inte får en skyddande partner. Oligarkernas värdepapper riskerar att förvandlas till sopor samma dag som någon slutar erkänna deras existens. När all betalning sker i guld istället, som förr i världen. Eller genom byteshandel. Kanske blir det normalt igen att bilda familj och föda barn, att vara vit medelålders man och att ha Vovve, Villa och Volvo. Kanske tillfrisknar samhället från sin infektionssjukdom och kanske bleknar utslagen. Kanske förvärras sjukdomstillståndet istället. Vi kan inte veta.

Dessutom slipper ni höra av mig mer under detta året. Därför önskar jag alla mina läsare en riktigt God Jul och njut av julskinkan och julesnapsen! För visst tror jag ändå att det blir bättre, kanske redan nästa år?

Peter Krabbe                                          tomte-copy

Kommer EU att ändra form i spåren av globalismens sammanbrott?

friedman-eu-karta

När framtidsanalytikern George Friedman från Business Insider spår Europas framtid ser den blivande kartan annorlunda ut. Den ser både lockande och intressant ut. Till skillnad från EU:s nuvarande makthavare inser Friedman att de kulturella skillnaderna inom Europa är för stora för att man skall kunna hålla ihop det megaprojekt som ligger som grund för dagens ambitioner.

Friedman jämför de mycket måttliga kulturella skillnaderna inom USA med sina 50 stater, där ett gemensamt språk håller samman samhället – bara spanskan kan anses vara konkurrent i begränsat format – med Europas 44, där nästan lika många språk, olika alfabeten och mångtusenåriga kulturer skall samsas inom jordens till ytan näst minsta världsdel. Att många länder har olika religioner med urgamla rötter i den egna kulturen gör inte splittringen mindre.

Det är svårt att inte hålla med Fridman om att EU framstår som ett omöjligt projekt, vilket vi också kan konstatera i dagens konfliktfyllda arbete. Ambitionen att undvika krig i det format som präglat 1900-talet är välkommen, men samtidigt måste man inse att konflikterna inte blir mindre av att dessa skilda kulturer sätts under samma hatt, där ingen egentligen får sina intressen tillgodosedda. En tidsfrist får man så länge den ekonomiska omfördelningen pågår, där de välbärgade västeuropéerna villigt betalar för att höja levnadsstandarden i öster och i söder. Men när de sämre bemedlade vill ta genvägen till välstånd genom att sonika flytta till väst istället för att bygga upp sina egna länder kommer skutan att tyngas ner under vattenlinjen och sjunka till botten. När dessutom gränsdragningen blir allt mer otydlig och tenderar att omfatta även delar av Afrika och Mellanöstern innebär det dödsstöten för EU-projektet, inre slitningar och konflikter riskerar att skapa en ny sorts krigsföring istället, där våra egna städer blir slagfälten.

Friedman gör en ny indelning av Europa i fyra var för sig kulturellt sammanhållna block, Storbritannien tillsammans med de Nordiska länderna, Östeuropa, Medelhavsregionen och Västeuropa – där Frankrike och Tyskland har var sitt närområde. Indelningen följer till stor del de existerande religionernas utbredningsområden, vilket är lika med kulturell samhörighet. Att mellan dessa enklaver skapa en gemensam grund för handel, politik och rörlighet bör vara möjligt om man förstår vikten av att respektera det kulturella oberoendet för varje sådan enklav. Att genomföra en sådan omarbetning av EU, som Friedman tror, inom ett decennium är naturligtvis omöjligt, men på trettio års sikt skulle det kunna gå, förutsatt att globalismens apostlar inser att det inte längre går att nonchalera folkets önskningar om en återgång till den nationalism som ger olika kulturgrupper tryggheten att få leva tillsammans med sina likasinnade. Globalismen är ett monster som borde avlivas omgående. Det är min förhoppning att svenskarna följer övriga européer i deras strävan att genom de närmaste två årens val reformera Europa och ersätta våra indoktrinerade politiker med självständigt tänkande människor med det egna folkets intressen som högsta prioritet. Vår förmåga att hjälpa andra förutsätter att vi kan fortsätta att hålla vår ekonomi i god form, annars drunknar vi alla istället.

Fridmans föräldrar utvandrade i likhet med Soros från Ungern undan judeförföljelserna efter och under andra världskriget. Båda emigrerade till USA. Ändå har de helt olika syn på globalismens värde. Det de har gemensamt är dock synen på det Friedman definierar som Östeuropa. Båda inser att detta väldiga område har en avgörande betydelse för Europas framtid. Båda kommer därifrån. Det är dessutom de europeiska judarna kärnland, för 100 år sedan förekom till och med diskussioner om att förlägga den framtida judiska staten till detta område, innan Palestinafrågan togs upp som ett bättre alternativ. När den senare förste presidenten i det nybildade Israel, Chaim Weizmann vittnade inför en London-kommission 1934 uppgav han att antalet judar då i Tyskland uppgick till 600.000 och i Polen till 3 miljoner. Öster om Polen uppskattade Weizmann att det fanns ytterligare 3 miljoner judar. Det var därför ingen tillfällighet att den av judiska intressen initierade ryska revolutionen riktades mot detta område i Europa. Mer att läsa om detta finns i historieprofessorn Antony Suttons Wall Street and the Bolsjevik Revolution. Även om flertalet judar efter andra världskrigets förintelse nu främst fördelar sig mellan Israel och USA har Östeuropa än idag ett stort känslomässigt värde för judarna.

Detta belyser Soros intresse för Ukraina/ Vitryssland/ Polen och hans idoga försök att genom revolutioner ansluta dessa länder till globalismens agenda, samtidigt som Friedman väljer en fredligare väg genom att skapa en stark och kulturellt sammanhållen enklav, som med rätt form av ekonomiskt stöd och nationell samhörighet kan bli det framtida Europas nya motor. Att denna Östeuropeiska enklav måste byggas genom samförstånd med Ryssland är självklart för alla utom för Soros och EU:s nuvarande patetiska garnityr av makthavare. Friedman pekar här på en möjlighet att bygga Europa utan att skapa förnyade konflikter. Varför inte ta vara på den möjligheten?

Peter Krabbe

Hittar Trump till träsket?

trumps-generaler_1

Kommer generalerna att avsluta några krig?

Mina förhoppningar på Trumps förmåga att, som han själv säger, Drain The Swamp i USA:s administration har varit stora. När han nu börjar presentera kandidaterna till toppositionerna i sin regering har man anledning att spärra upp ögonen. Vad händer egentligen?

Finansminister blir Steven Mnuchin, en bankir med ett 17-årigt delägande i den ökända bankirfirman Goldman Sachs bakom sig. Till hans meriter räknar Trump att ha köpt IndyMac Bank för 1,4 miljarder dollar för att därefter sälja banken vidare för det dubbla beloppet. Att detta gynnade Mnuchin betvivlar vi inte, men vem fick stå för notan? Sannolikt det amerikanska folk som placerat sina tillgångar där. Till hans ”meriter” hör också att ha arbetat för Soros Fund Management. 2004 grundade Mnuchin Dune Capital Management Investments med fastighetsbranschen som specialitet. Om Dune var inblandat i bolånekraschen 2008 eller inte vet jag ärligt talat inte, men blotta tanken känns inte bra. Mnuchins specialitet anses också vara finansieringen inom nöjesindustrin, särskilt filmbranschen som helt styrs av den judiska lobbyn. Mycket längre in i oligarkernas värld kan man knappast komma utan att gå direkt på Rothschild och Rockefeller.

Detta blir än tydligare när vi ser på Trumps val av handelsminister, Wilbur Ross, som kan skryta med att ha arbetat för Rothschild Inc. under 25 år! Ross hade där som huvudsyssla att rekonstruera olönsamma företag i megaformat, något som normalt brukar innebära nedskärningar av arbetskraft med arbetslöshet som följd. Sedan 2000 driver Ross egen investmentfirma och platsar nu bland oligarkernas miljardärer. Till sin hjälp får han Todd Ricketts från an annan känd finansfamilj, med huvuduppgift att sköta skattepolitiken. Hur dessa mångmiljonärer skall kunna motivera den vanlige amerikanen att betala sina skatter är för mig en gåta.

Det verkar helt enkelt som om Trump fiskar upp pirayor ur träsket istället för att dränera det, eller kanske har han inte hittat rätt träsk? Låt oss innerligt hoppas att jag har fel.

Man studsar också inför utnämningarna inom försvar och säkerhet, där sex pensionerade generaler är tilltänkta för höga poster. Som nationell säkerhetsrådgivare har vi Michael Flynn och som försvarsminister är James Mattis tilltänkt. För inrikes säkerhet föreslås generalen John Kelly. Jack Keane och David Petraeus är två andra generaler som diskuteras för den nya regeringen. Ett problem för Trump kan bli att det finns en karenstid om sju år för militärer innan de får ingå i ett regeringsarbete, något undantag för detta har inte gjorts sedan andra världskriget! Trump uppger sig gilla det militära tänket. Efter att levt en stor del av mitt liv under 1900-talet går mina tankar till en militärjunta…

Trumps upplägg liknar lite socialdemokraternas att avlöna kriminella för att de skall bli snälla och ansvarskännande. Det är en riskabel metodik. Än så länge håller de flesta amerikaner god min och litar på Trumps omdöme, jag själv ser tecken som jag inte vill se – en intensifiering av NWO istället för motsatsen. Det finns anledning att följa utvecklingen mycket noga, kommer Trump att leverera det väljarna trodde eller går vi ur askan i elden?

Peter Krabbe

Ett Europa i förändring. Får vi en Trump-effekt till hjälp mot NWO?

eu-flaggsymbol

Trots att de amerikanska opinionsinstituten gjorde allt för att vilseleda väljarna, blev så Trump ändå vald till nästa amerikanske president. Som jag skrivit tidigare ser detta ut att bli en käpp i hjulet för globalisterna och deras genomförande av New World Order.  Trump laddar nu upp med riktigt vassa namn i sin blivande administration, som får EU:s socialister att blekna. Om nu någon skulle ha trott att Trump själv och i egen hög person skulle styra den framtida världspolitiken är det kanske dags att inse att han är långt ifrån ensam. Med en stab som omfattar flera tusen personer kommer det att blåsa nya vindar i Vita Huset i alla avseenden. Yrkespolitikerna som hade tänkt sig att tillbringa resten av livet i maktens korridorer går nu gråtande omkring på gatorna. Trumps trovärdighet står och faller med hans löfte att ”drain the swamp”.

Nog känner man en viss avundsjuka inför denna amerikanska möjlighet, inget känns numera mer lockande än en motsvarande aktion i Sveriges maktcentra. Frågan är nu hur denna Trump-effekt kommer att förändra även Europa. Under det kommande halvåret är många viktiga val inplanerade, allt under en allt mer högljudd opinion mot den globala socialismen och för en återfödd nationalism.

Närmast, den 4 december, står det i flera omgångar uppskjutna presidentvalet i Österrike, där högerkandidaten från Frihetspartiet Norbert Hofer har en knapp ledning i opinionen. Valet, som ogiltigförklarades i somras, kommer utan tvekan nu att påverkas till förmån för Hofer. Med sannolikhet gränsande till visshet hade de schabblande tjänstemännen tänkt sig det motsatta förhållandet med Clinton som segrare i USA och avsiktligt försöka skjuta på valet för att få denna effekt. Allt talar nu istället för en klar seger för Hofer, en seger som mycket väl kan leda till en österrikisk folkomröstning om EU och invandringen.

Samma dag går italienarna till val i en grundlagsfråga. Uppmuntrade av Obama vill man minska antalet parlamentsplatser från 315 till 100 i syfte att minska väljarnas möjligheter att påverka politiken. Senatorerna skall vidare väljas av lokalpolitiker istället för av folket direkt. Deras vetorätt mot lagändringar avses också försvinna. Detta är en direkt kupp för att öka EU:s inflytande över Italien och minska folkviljans inflytande över sina politiker, allt i direkt analogi med NWO. Hur detta skall avlöpa mot bakgrund av Trumps uppdykande på scenen och Obamas sorti bakvägen blir intressant att se. Ett tips är att folket backar ett steg och säger nej till den typen av förändringar i nuläget.

I Frankrike utser man idag sina presidentkandidater genom primärval till vårens val. Att Hollande, med den franska historiens lägsta opinionsstöd, och sitt socialistparti skulle ha något med den nya presidentposten att göra ser alla som uteslutet. Kampen kommer att stå mellan mitten – högern. På högerkanten har Marine Le Pen från Front National goda möjligheter att göra sitt bästa val någonsin. Sarkozy i mitten får hård konkurrens av sina forna kollegor Juppé och Fillon. Marine Le Pens systerdotter Marion, som också är aktiv politiker har blivit inbjuden till Trump för samtal av okänd art. Man kan se detta som ett tidigt och informellt stöd för Marine inför presidentvalet. Helt klart kommer Front National att gå framåt i fransk politik med Trump som president. Invandringen är det hetaste ämnet i ett Frankrike med Europas största invandring av muslimer, dessutom plågat av de mest spektakulära terrordåden i modern historia.

I Holland har Gert Wilders med sitt högerparti Frihetspartiet också vind i seglen. Han leder opinionsundersökningarna inför det holländska valet i mars 2017 och har som en av huvudpunkterna på sitt program att Holland skall lämna EU i likhet med Englands Brexit. Holland är svårt plågat av sin höga invandring av muslimer och har i likhet med London fått muslimska borgmästare i flera städer. Koncentrationen av invandrare till storstäderna påverkar lokalpolitiken där radikalt och ses som ett hot mot den nationella integriteten. En regeringskoalition med Frihetspartiet som tyngdpunkt kommer sannolikt att folkomrösta om utträde ur EU, resultatet torde vara givet med tanke på läget i Holland, ett land med begränsade landarealer i förhållande till befolkningsantalet. En folkomröstning kommer att ändra synen helt på dagens liberala invandring.

Europa kan med andra ord komma att se ganska annorlunda ut när Sverige går till val 2018. Att Sverige har behov av nya intryck och framför allt nya politiker står helt klart efter det befintliga politikergarnityrets patetiska framträdanden efter det amerikanska presidentvalet. EU har spårat ur totalt genom att ansluta sig till en döende socialism och globalisternas hets mot ett nationalistiskt Ryssland. Det är dags att bygga upp ett nytt Europasamarbete, baserat på respekt för dess nationer och lokala intressen. Detta kommer inte att utesluta frihandel och fri rörlighet, men låt oss slippa expansionspolitiken utanför Europas gränser. Vi har inget intresse i globalism, vår tids sjukaste företeelse.

Peter Krabbe

Globalism eller nationalism?

trumpclinton-jpg

Presidentvalet i USA må vara uttjatat numera, men även utan valresultatet i hand kan det ändå vara värt en sammanfattning. I själva verket handlar det om det viktigaste slaget i världshistorien efter de allierades landstigning i Normandie under andra världskriget. Möjligen kan vi också räkna in slaget om Stalingrad i samma division. Än så länge har valet varit ett verbalt fältslag, i likhet med de medeltida belägringarna där kontrahenterna öste okvädningsord över sina, alltid inom hörhåll förskansade fiender. Låt oss hoppas att det stannar vid det.

Valet i USA handlar med andra ord inte bara om vem som skall vara formell president i detta mäktiga land, utan framför allt om kampen om huruvida vår framtida värld skall styras av GLOBALISMEN eller NATIONALISMEN.  Att familjen Clinton är engagerade av globalismens företrädare medan Trump innebär en nytändning för nationalismen lär inta ha undgått någon. Däremot vet bara ett fåtal vad som kännetecknar det ena eller det andra.

En värld som under hela sin tidigare civilisation varit baserad på nationalism har under de senaste hundra åren med järnhand styrts över mot globalism. Hillary Clinton har fått den sista delsträckan med stafettpinnen mot ett mål, som kommer att vara oåterkalleligt, om det uppnås. Globalism till vår civilisations undergång. Trump vädjar till den enskilda människans önskan om trygghet, inflytande, att få leva tillsammans med likatänkande, att själva få skörda frukten av sitt eget arbete, att själva kunna påverka hur ens egna barn skall tänka och uppföra sig. Det som normalt utkristalliserar sig inom ramen för en nation, en kommun eller en ännu mindre grupp av människor som delar varandras åsikter.

Globalism har blivit ett modeord för en yngre generation för att visa att man är världsvan, berest – helst över alla våra världsdelar – och intellektuell nog att tala flera språk och äta eller dricka produkter från alla hörn av vår värld. Att bli beskylld för att vara nationalist är närmast en förolämpning, en trångsynt bonddräng som gräver upp sin potatis, hissar svenska flaggan på födelsedagen och gör en utflykt till havet en gång om året? Vem vill bära ett sådant epitet? Vad dessa kvasiintellektuella globalister inte förstår är att globalismen är ett politiskt projekt i syfte att avskaffa demokratin, införa en totalitär och gobal socialism och att befästa en mycket liten grupp familjers totala kontroll och styrning över en underkuvad befolkning, inkluderande alla jordens råvaror och därmed ett upphävande av den enskildes äganderättigheter. Låter kanske inte lika romantiskt? Det är kanske hög tid att vi lär oss att värdera den där giftfria och omsorgsfullt närodlade potatisen, innan den försvunnit för gott?

Om globalismens verkliga ansikte har jag skrivit ett otal artiklar under det senaste året på min blogg, jag behöver därför inte upprepa allt här. Gå gärna in och läs, om ni fortfarande har missat det! Ämnet är fortfarande tabu i Sveriges riksdag, ingen politiker vågar ta ordet globalism i sin mun, kanske har man dåligt samvete för att aktivt ha medverkat i genomförandet av den, kanske är man för dum för att förstå. Regeringsledamöter, partiledare av alla de sorter, riksdagsmän och toppstyrda kommunalpolitiker, alla har sin delaktighet i omvandlingen av vårt samhälle till något som man inte har en aning om, något som de alla i efterhand kommer att urskulda sig med att försöka hävda att man inte förstod fullt ut. Ändå var just dessa människor de som alla förlitade sig på att de skulle styra vårt land på bästa tänkbara sätt. Men så vakna då, om ni inte vill att folket skall ta makten i egna händer! Trump har visat att det fortfarande går att vända utvecklingen i USA, engelsmännen har visat att det går i Europa. Snart har vi revolter i både Frankrike och Tyskland. Men i Sverige fortsätter den stora majoriteten att sova, trots att Reinfeldt häcklar och förlöjligar oss.

Det som förvånar mig mest är att ingen reagerar när samhällsomstörtare av olika slag får genomföra sin agenda, trots att de tydligt kommunicerat sitt budskap långt i förväg. Så var det med Hitler, mycket få människor tog till sig hans budskap i Mein Kampf, som ändå gavs ut långt innan han gavs möjligheter att skrida till verket. Karl Marx’ Det Kommunistiska Manifestet fanns tillgängligt för läskunniga 70 år innan den ryska revolutionen. Läsmöjligheter fanns också vad gäller lilleputten Reinfeldt och hans patetiska Det Sovande Folket. Detta gäller också för globalismens apostlar, det har skrivits tusentals artiklar och böcker – av dem själva – under hela 1900-talet utan att någon reagerat eller berövat dem makten. När någon skriver att jordens befolkning skall minskas från sju miljarder till en för att vi skall få en ”hållbar utveckling” ställer ingen ens frågan hur det skall gå till. Genom folkmord, krig eller kemisk utrotning? Bättre att glömma. När en annan skriver att världen skall styras av en utvald elit utan folkets besvärande insyn, skrattar vi och skakar på huvudet. Konspirationer. Men samma människor styr i praktiken redan världen. När EU:s presidenter predikar att Ryssland väster om Uralbergen skall läggas till EU – trots att Ryssland inte är intresserade – skrattar vi också. Men hur skall det gå till? Genom ett nytt världskrig eller en ekonomisk kris för hela västvärlden? I 40 år har vi haft skrivna avtal med MENA-länderna om att islam skall bli fullvärdig religion i västvärlden, utan att någon reagerat. När det nu genomförs börjar vi diskutera integration. Men snälla, söta halvidioter – det är inte frågan om integration, vi skall acceptera parallella samhällen eller integrera oss själva i islam. Det är vad som står skrivet i avtalen. Vem läser exempelvis FN:s agenda 2030 förutom dess egna tjänstemän och bakomliggande politiker? Kanske någon i efterhand när verkligheten börjar bli alltför besvärande. Detta visste vi ju inte!

Kanske är en så stor andel av befolkningen illiterat att man kan tillåta sig att skriva dessa programtexter utan att någon läser dem. När ingen protesterat kan man se det som ett tyst medgivande. Jag önskar ingen, allra minst mina egna barn och barnbarn, det samhälle som väntar under deras livstid. Även om Trump skulle vinna valet kommer globalisterna att genomföra sin agenda, sittande på hans kistlock. Med Clinton går det snabbare. Det är ändå hedervärt att en person som Trump är villig att riskera allt han byggt upp privat för att försöka vrida utvecklingen rätt. Tack, Donald Trump för det och lycka till i ett val som också blir vårt ödesval.

Peter Krabbe

Fabianismen, del 4. Det muslimska uppvaknandet – fredlig handel eller erövring av världen?

koranen-islam-muslim-tro

I föregående artikel har vi följt utvecklingen fram till det kritiska 1970-talet, då konflikterna mellan Israel och arabvärlden skulle komma att skaka om även resten av världen. Det hjälpte inte att USA och Storbritannien redan 1953 genom en statskupp, beordrad gemensamt av Churchill och Eisenhower, tillsatt en västvänlig regim i landet. Engelsmännen ansåg det oljerika Iran vara deras intresseområde genom Anglo-Iranian Oil Companys (senare ombildat till BP) aktiviteter. Även Kuwait tillhörde detta intresseområde.

Krigen med Israel och följande oljeembargo ledde till bildandet av Organisation of the Islamic Conference (OIC), en organisation från 1972 med uppgiften att bevara Islamiska sociala och ekonomiska värden och att främja solidaritet mellan dess medlemmar. Dess institutioner skulle bli en Islamisk utvecklingsbank, en Islamisk organisation för utbildning, vetenskap och kultur och en internationell Islamisk nyhetsbyrå. I praktiken fick nu många av de länder som hade svårt att finansiera de kraftigt fördyrade oljeköpen låna till sina underskott av säljaren – en förenad arabvärld genom OPEC.

Det femdubblade oljepriset gav oljeländerna enorma inkomster, men framför allt den makt och det inflytande som kunde sprida islam som religion till västvärlden. Byggandet av moskéer i Europa och USA tog fart i form av Islamic Centers, nyhetskanaler som Aljazeera etablerades även i väst med västerländska journalister, avtal tecknades med västerländska universitet och utbildningsanstalter om samarbete och respekt (=spridning) för islamisk kultur. Västerländska politiker ålades att ha en välkomnande och uppskattande attityd till islam och dess företrädare. Invandring från arabländerna skulle stödjas och uppmuntras. Allt detta genomfördes nu under kommande decennier utan att någon utanför de slutna konferensrummen förstod vad som pågick eller varför.

I gengäld utlovade OPEC fortsatta oljeleveranser utan störningar och en stabil prissättning på oljan som kunde ge en god symbios, avsevärda delar av oljeintäkterna skulle ju återinvesteras i västvärldens näringsliv, man hade naturligtvis ingen önskan att skada de företag där man själv hade investerat sitt nyfunna kapital. Investeringarna i industrin avsågs ge utdelning långt efter att oljekällorna eventuellt skulle börja sina. En viktig och logisk följdåtgärd blev att öka invandringen av muslimer till denna västvärld, att besätta strategiska poster i både näringslivet och politiken, det investerade kapitalet måste följas upp och kontrolleras. Att muslimska värderingar och dess kultur skulle spridas i samma omfattning som kapitalet framstod för oljeproducenterna som självklart. Nu kunde världen förändras!

Hur kunde då allt detta hända utan att vi vanliga människor förstod något? Först av allt kan vi konstatera att det inte var meningen att vi skulle förstå. Vi måste ha oljan. Västvärlden var inte den enda potentiella köparen, vilket idag framstår tydligare än någonsin. Hela vårt nu åter uppblossande kalla krig beror på att de asiatiska staterna vill ha del av den högklassiga oljan från Mellanöstern, därmed följer alla statskupper i Mellanöstern i syfte att tillsätta regimer som förstår vem man bör skall sälja till och varför. Inte kan man väl då ha folkomröstning om en så trivial fråga som huruvida vi skall lägga oss på knä i en moské eller i en kyrka? Eller? Islam är ju fredens religion, så det blir nog bra. Dessutom blir de nog snart som vi?

Men låt oss stänga av adrenalinkranen en stund och se på hur det gick till i verkligheten.

1973 tog fransmännen initiativ till ett samtal, som började med Libyens ledare Gaddafi. Detta utvecklades till ett möte i Köpenhamn i november samma år mellan Frankrikes president Pompidou och Tysklands förbundskansler Willy Brandt, där det beslutades att man skulle bilda The Euro-Arab Dialogue (EAD) i syfte att formalisera samarbetet med OIC, som jag beskrivit ovan. Att den arabvänlige Pompidou var först ute är ingen tillfällighet, han hade arbetat i ledningen för Rothschilds franska verksamhet, Rothschild Frères i Paris, innan han blev fransk president. Nordafrika var särskilt viktigt för Frankrike, som hade nära relationer med Algeriet och Tunisien och dessutom såg en möjlighet att stärka socialismen i området i motsats till den växande islamismen.

Den norsktalande Palmevännen Willy Brandt var socialdemokraternas ledare i Tyskland och engagerad i Socialistinternationalen. Vi får nu en direktkoppling till Rockefellers man i USA, Robert McNamara, tillika presidentrådgivare, medlem i CFR och chef för Världsbanken, som utnämnde Brandt till ordförande för en FN-kommission som skulle få namnet Brandt-kommissionen med förslag om överföring av bistånd från industriländerna till utvecklingsländerna.

Under samma år, 1973, bildades då EAD, Storbritannien gick in i EEC som skulle bli föregångaren till EU, genom FN bildades New International Economic Order (NIEC), genom Rothschilds försorg bildades European Composite Unit (ECU) som skulle bli en föregångare till euron och Brandt-kommissionen sattes i arbete.

Bildandet av EAD löste tillfälligt upp oljekrisen och blev grundstenen för den kommande islamiseringen av Europa, skapandet av ett Eurabia. Europas representanter i samtalen var den socialistiska rörelsen i Europa med Fabianerna i London som drivande. Bakom låg också oljekartellen och finansbolagen, främst representerade av Rothschilds och Rockefellers. Sedan dess har ett otal organisationer och kommissioner inom FN, EU och arabvärlden arbetat med genomförandet, något som skett oförtröttligt fram till våra dagar. ”Vi” i Sverige har deltagit aktivt genom den socialdemokratiska rörelsens framskjutna kontakter i dessa organisationer, Anna Lindh var en av förgrundsfigurerna fram till sin död och hedrades med en stiftelse (Anna Lindh Foundation) som nu är en av de viktigaste aktörerna i islamiseringsprocessen.

Pågående projekt är i första hand det av förre franske presidenten Sarkozy 2007 initierade The Mediterranean Union (UM/UfM), med syfte att uppnå en politisk, kulturell och ekonomisk union mellan Europa och de muslimska länderna i Nordafrika och Mellanöstern. Hela socialiströrelsen som nu fullständigt dominerar EU och finanskartellen i USA stödjer detta projekt, som vi nu ser genomföras inför våra ögon. Det finns ingen återvändo om inte hela socialiströrelsen krossas och oligarkerna utestängs från sina banker, något som självfallet inte ens finns på kartan.

Så, svenska folk, fortsätt att diskutera bilbränder och utanförskapsområden med våra hjärntvättade politiker om ni orkar, de har ingen aning om vad de själva och deras föregångare ställt till med under de senaste 40 åren. Även om de skulle ångra sig finns det ingen återvändo längre. En stilla undran kan vara i vad mån man förutsåg att deras beslut skulle leda till en ren folkvandring eller inte. Den muslimska andelen av befolkningen i Europa närmar sig nu 20 % och kommer att fortsätta öka i framtiden. Finns det en gräns? Jag tror inte att våra politiker anser det.

Peter Krabbe

Jan Ericson i Ubbhult

Då jag i likhet med Lars Bern fått besök på min blogg av Jan Ericson (M), vars aktiviteter är ganska typiska för etablissemanget lägger även jag här ut ett lite fylligare svar:

Jan Ericson commented on Vad gör USA i Syrien? Demokratins riddare?

Nu är det förståss inte USA som ”bombar Syrien sönder och samman”. Det är Assad och ryska styrkor som sköter detta. Skrämmande att den ryska desinformationen sprides helt hämningslöst på sociala medier och bloggar.

Jan Ericson, riksdagsledamot (M)

 

Jan Ericson, först av allt – välkommen till sociala medier, det är glädjande att en riksdagsman intresserar sig för verkligheten. En verklighet som definitivt inte existerar i riksdagshuset. Med öppna ögon kan du då kanske till sist lära dig lite mer om denna verklighet. Alternativt kan du böja dig under partipiskan och fortsätta att blunda.

Jag är naturligtvis medveten om ditt onyanserade påhopp på Lars Bern under helgen. Vi försöker båda informera våra läsare om vad som händer i världen och varför. Vi har båda ett flertal läsare i riksdagshuset, det är därför jag värdesätter även ditt intresse. Men istället för den förenklade floskeldebatt som förs i ditt forum försöker vi analysera problemen genom lite djupare analyser. Så är exempelvis frågan om globalismen och dess bakomliggande faktorer fundamental för förståelsen av dagens händelser.

Du antyder att vi sprider desinformation och Rysslandspropaganda. Att se allt i svart eller vitt är också typiskt för ditt eget forum. Kanske skulle du läsa de texter vi publicerar med lite större omsorg och åtminstone ett försök till ett intellektuellt förhållningssätt. Kanske kan du lära dig något, kanske är det för svårt? Faktum är att nästan samtliga våra referenspunkter består av amerikanska källor i form av kända politiker, författare, historiker och i övrigt välinformerade personer med insyn i det egna samhället. Att det finns kritiska röster i USA är en förutsättning för en fungerande demokrati. Så tycks man inte se det i Sverige. Du är ändå välkommen i debatten när du har ett tillräckligt kunskapsunderlag, så kan vi diskutera sakfrågor istället för floskler.

Den artikel du kommenterar är ett referat av en uppsats skriven av Robert F Kennedy J:r, förre presidenten John F Kennedys brorson. Att etablissemanget i USA förändrats kraftigt i negativ riktning sedan John och Robert (författarens far) Kennedy mördades tror jag att alla i min generation är plågsamt medvetna om. Du kanske låg i vaggan då – vad vet jag – men det är aldrig för sent att lära sig. Att Robert J:r är kritisk är därför inte förvånande. Han har dessutom en insikt i det amerikanska samhället som du själv aldrig kommer att komma i närheten av.

USA:s krigföring i Mellanöstern började redan 1953 genom Eisenhowers beslut att störta regimen i Iran till förmån för en marionett i form av blivande Shahen av Iran, Mohammad Reza Pahlavi. Syftet var detsamma som gällt under det efterföljande halvseklet, att kontrollera USA:s tilldelning av Mellanösterns olja. Det otal statskupper som därefter präglat Mellanösterns politik är en följetong som du kan läsa mer om både på min och Lars Berns bloggar. Eller varför inte i den allmänt förekommande amerikanska litteraturen? Beslutet att lägga hela Mellanöstern under amerikansk kontroll togs under familjen Bushs presidentskap.  Att Ryssland ingriper för att skydda Assad har många förklaringar, de finns redovisade i andra forum. Jag kan försäkra dig att de förklaringarna varken bygger på desinformation eller Rysslandspropaganda.

Avslutningsvis hoppas jag att du antingen utnyttjar din mandatperiod för att lära dig förstå problematiken eller lämnar riksdagen till nästa val. Jag har röstat på moderaterna i 50 år men kommer inte att göra det fortsättningsvis om kandidater som du kvarstår på listorna.

 

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: