Epilog blogg.

För mig blir det allt tydligare att det skrivande som jag ägnat mig åt de senaste tio åren säkert höjer medvetandenivån hos många av mina läsare, men trots det tycks vara meningslöst i det stora hela. Det går inte att åstadkomma några förändringar av betydelse i det system som vi alla sitter fast i. Hur mycket fakta och konstruktiv kritik som vi ”dissidenter” än kommer med så lyssnar inga beslutsfattare, allt blir som vanligt och utvecklingen går snarare åt motsatt håll.

Kanske är det till och med så att ett ökat medvetande leder till förvärrade plågor genom att skapa frustration över maktlösheten. En politiker kan utan dåligt samvete överlämna sitt tyckande till sin gruppledare i utbyte mot en tids ekonomisk bekymmerslöshet. Ett rimligt byte. En skribent av mitt slag har inget ekonomiskt utbyte alls av sin åsiktsförmedling och avstår istället en potentiell inkomst för att få sinnesfrid genom sitt skrivande. Kanske inte lika rimligt, särskilt inte när man passerar tioårsgränsen för sitt engagemang.

Mitt skrivande har riktat sig utåt under åldern 70 – 80 år, en bra period med tanke på att yrkesverksamheten kan trappas ner samtidigt som erfarenhetsnivån efter ett aktivt liv är på topp. Därför har jag haft ambitionen att bjuda på detta. Men samtidigt sätter jag punkt nu, den tid som återstår har också andra syften och många andra projekt väntar på att bli avslutade, främst historiska skildringar av olika slag. Rent ut sagt så struntar jag mot bakgrund av ovanstående i hur det går för världen fortsättningsvis och städar istället upp i min skrivarlya. Hur det kommer att gå vet jag redan och om inte fler bryr sig så behöver inte jag heller göra det. Ingen lever i evighet och varje återstående år har ett högre värde efter 80. De vill jag leva i harmoni, inte under frustration.

Bloggen kommer att ligga kvar, med sina närmare 400 artiklar kan den fungera som ett bibliotek för den som är intresserad. I analogi med min besvikelse ovan kan jag konstatera att allt är lika aktuellt fortfarande, även det som jag skrev för tio år sedan. Det som går förlorat är samtalet, den givande diskussion som förts av alla kommentatorer, nya och gamla, under de gångna åren. Antalet kommentarer uppgår till närmare 34.000 – ett strålande engagemang. Bloggen har haft mer än 2,5 miljoner visningar och 650.000 unika läsare, kanske inte så imponerande, men låt oss säga liten i formatet men stor i anden…

Ett stort tack därför till alla som deltagit och bidragit med värdefulla länkar och synpunkter, jag kommer att sakna er alla och kanske startar några av er egna bloggar i likhet med exempelvis Sture. Många av er har det redan och jag önskar er en god fortsättning på er egen kamp, jag tror att ni kommer att arbeta vidare mot samma mål, kanske blir det ett mentalt genombrott förr eller senare. Kanske dyker även jag upp då och då när det inte längre går att hålla tyst…

Politiken kan man alltid vara utan, om man skapar tillräcklig distans till samhället. Det går när man blir äldre och märker att barnen och barnbarnen redan sugits upp av samhällets tentakler och med tomma ögon rabblar värdegrundens floskler. Men den medicinska diskussion som vi haft på bloggen med kunniga medarbetare och modiga ifrågasättare är unik och oumbärlig, den skapar överlevnad och livskvalitet. I mitt eget fall har de senaste tre pandemiåren passerat utan minsta lilla sjukdomssymptom, trots att jag korsat Europa i alla riktningar regelbundet. Det är i första hand Stures förtjänst och en följd av de givande samtal vi haft här, jag hoppas därför att ni följer Stures egen blogg och tar vara på de råd och synpunkter som han bjuder på. Det förlänger livet!

Många har undrat varifrån mina analyser, värderingar och slutsatser kommer ifrån, eftersom de väsentligt skiljer sig från andra, av många betraktade som normala, media. Så här i avskedets stund kan jag därför bjuda på en mer personlig presentation, eller kanske ett svar på en återkommande fråga på bloggen – vem är Peter Krabbe? Om man vill se bloggens artiklar som en bok, så kommer här baksidestexten! Så håll till godo – här kommer allt på en gång!

Jag har under hela mitt liv läst mycket och mitt privata bibliotek omfattar idag 60 hyllmeter med litteratur från 1800-talet och fram till idag. Viktigare är kanske ändå mitt släktarkiv, med brev, anteckningar och fotografier från samma tid, dåtidens diskussioner om sin samtid. Detta förutsätter en stark närvaro och min släkt har minst sagt varit närvarande i Europa under det senaste milleniet. Jag väljer därför ut fyra grenar på mitt släktträd för att ge er en uppfattning om detta och därmed en förståelse för vad och varför jag skriver. Jag avslutar då bloggen med fyra separata historieberättelser från min familj för dem som skulle kunna vara intresserade. Jag kan garantera att många kommer att bli överraskade…

Epilog blogg.  Judarna. Del 1.

Jag tror att många uppfattar mig som hård i min kritik av judar, kanske till och med på gränsen till antisemitisk. Jag kan dock garantera att jag kan skilja på harmlösa judiska trosutövare som sköter sina arbeten och medverkar i positiv anda i samhället och den extremsionistiska kärna som nu genom död och förintelse, främst från sina centra i USA, försöker ta över styret över vår värld i kraft av sin dogmatiska tro på att Gud utsett dem till Sitt Utvalda Folk, vilket de inte är. Om detta skulle jag kunna skriva en separat bok, men avstår i nuläget.

Min farfars mor kommer från en judisk släkt med en exceptionell historia. Genom att de var aktiva som rabbiner kan jag följa denna släkt tillbaks till det moriska Spanien. Landet styrdes av muslimerna under 800 år fram till år 1500, då katolikerna återtog makten. När Isaiah noteras som chefsrabbi vid synagogan i Toledo under 1200-talet (då Spaniens huvudstad) har släkten redan funnits på plats där under ett par hundra år. Därefter följer ytterligare en period som kommer att omfatta 500 år med 12 generationer av obrutet prästerskap från far till son, rabbi avlöser rabbi under en resa som går genom hela Västeuropa.

År 1328 dödades 6.000 judar i Spanien under omfattande pogromer. Flykten går därför till Italien och Mantua. Där stannade man till slutet av 1600-talet, då förnyade oroligheter motiverade en flytt till Livorno i Italien, fortfarande som ledande rabbiner i det italienska samfundet. Under mitten av 1700-talet går så flytten till Amsterdam, då världens största judiska församling, där man stannar i ytterligare hundra år, stärkta av den franska revolutionens frihetsrörelse.

Men industrialismen skapar nya intressen och de tyska framgångarna lockar till Hamburg, en metropol för tysk utrikeshandel. Där släpper Moses släktens hittills obligatoriska yrke som rabbi och blir börsmäklare, ett yrke som han tar med sig på nästa flytt till Köpenhamn och Danmark. De skandinaviska länderna är sena med att ta emot judar, 1820 utbröt ändå våldsamma kravaller mot judarna i Köpenhamn, dock utan dödsoffer. Moses dotter gifter sig strax därefter med en annan av mina släktgrenar från Hamburg och flyttar till en lugnare tillvaro i det skånska Lund några år senare.

Dessa sefardiska judar strömmade upp från Spanien efter katolikernas utvisning av alla judar som vägrade konvertera. Deras resa är huvudsakligen den som jag visat ovan och de var ofta väl stadda i kassa, en judisk överklass. De var aktiva i den ekonomiska uppbyggnaden av Nederländerna under 1600-talet, som kulminerade med tulpanspekulationerna och påföljande krasch, en bakgrund som gällde även för den långt senare valde amerikanske presidenten Theodor Roosevelt (ursprungligt namn Rosenfelt), vars förfäder utvandrade därefter. Inte ens Sverige släppte in judar förrän vid mitten av 1800-talet och då bara om man kunde redovisa betryggande ekonomiska tillgångar.

Moses levde sitt eget liv som jude, men döpte alla sina barn och lät dem konvertera till kristendomen. Detta skulle öppna stängda dörrar till ett fritt yrkesliv och skapa acceptans i det samhälle man kom till. Idag kallar vi dem för kryptojudar, låter förklenande men var en nödvändighet för att kunna bygga upp ett nytt liv där judar sågs med misstänksamhet. Med en god ekonomi kunde man gifta bort sina döttrar till kristna familjer av god börd. En av Moses barnbarns barn blev exempelvis Elsa Ramel och ”drottningmoder” i denna skånska adelssläkt under första halvan av 1900-talet. En annan blev fundamental för Krabbe-släkten. Fler finns i många andra svenska och europeiska adelssläkter.

Denna korta berättelse visar samtidigt hur de spanska judarna genom att vara på plats i Västeuropas metropoler snabbt fick inflytande och genom framgångsrik handelsverksamhet kunde bygga upp förmögenheter som kom väl till pass vid integrationen i det styrande kristna etablissemanget. Via norra Italien fick man fotfäste i Tyskland redan på medeltiden och länder som Frankrike och England skulle under 1800-talet följa efter genom att de allt sämre fungerande slotten och godsen insåg fördelarna med att gifta in de ofta vackra judiska döttrarna i sina släkter i utbyte mot handelsmännens/fädernas växande kapital. Titlar och adelsnamn blev plötsligt burna av judiska barn och barnbarn. Inte många av Europas furstehus hade överlevt utan det judiska kapitalet. De kristna adelssläkterna var lantbrukare och godsförvaltare, de judiska släkterna blev industrialister. Deras samgående var både nödvändigt och fruktbart. Jag skall återkomma till detta i följande berättelser. Moses brorson fortsatte traditionen som rabbi, nu i London, där han fick en plats runt den förste judiske premiärministern, Benjamin D’Israeli, vilket för en tid gav judendomen ökad status inom den engelska aristokratin. D’Israeli kunde därför också ståta med titeln 1:e earl av Beaconsfield.

Socialt nedbrytande blev istället den judiska flyktingvågen från Östeuropa och Ryssland efter revolutionen 1917. Dessa ashkenazy-judar var ofta fattiga och blev en belastning för våra samhällen i egenskap av ett fattigproletariat som försörjde sig som gårdfarihandlare, enkla hantverkare och marknadsmånglare. Detta medförde, tillsammans med deras avsiktliga segregering ,att hetsen mot judar ökade och flykten till exempelvis USA ökade lavinartat. I spåren av detta föddes sionismen och drömmen om det judiska Palestina – senare Israel. De judar som idag styr den amerikanska politiken och driver eller har drivit agendor som NWO har sitt ursprung i Östeuropa eller Ryssland. Exemplen är många och vi känner de flesta från dagens nyhetsmedia. De är i gott sällskap med Östeuropas oligarker av judisk börd och deras verktyg som Zelensky i Ukraina. Amschel Rothschild (född Bauer) i Tyskland vägrade uppge sin tidigare härkomst, vilket normalt innebär ashkenazy.

Jag behöver inte här gå in på judendomens hela historia, bara ge min syn på att judar som samlat begrepp ger en många gånger felaktig bild av historien, den innehåller istället alla de nyanser som förekommer i ett normalt kristet samhälle. Jag ser inte mig själv som jude, denna släktgren ligger för långt bak i historien, men jag vet att min fallenhet för konst och litteratur har ett starkt samband med detta det judiska arvet, vilket jag tackar för.

Återigen, det finns mycket kultur och kompetens att hämta i ett judiskt arv, men den hårdföra kärna som tror på sina egna drömmar om världsherravälde måste stoppas och återföras till verkligheten innan det är för sent. Vårt jordklot är inte judarnas privata egendom utan en gåva till hela mänskligheten, Om de inte förstår detta måste de kritiseras och avsättas från de maktpositioner de idag förfogar över genom sin fallenhet för ekonomi och intriger. Att påtala detta är inte antisemitism, utan sunt förnuft.

Epilog blogg.  Oligarkin, del 2.

Min farfars morfar tillhörde den tyska släkten Siemers med säte i Hamburg. Deras bakgrund ligger i 1500-talet och av deras utveckling att döma kan jag inte kalla dem något annat än tidigt konverterade judar som snabbt insåg att ett framgångsrikt liv i Europa förutsatte deltagande i det kristna samfundet. Under 1700- och 1800-talet ser vi dem som aktiva i kyrkans verksamheter och som respekterade borgare i Hamburg.

Under 1700-talet bygger de upp sitt handelshus på en ort som sedan medeltiden varit en av de viktigaste för europeisk handel – länken mellan Östersjön och Nordsjön med Lübeck i den ena änden och Hamburg i den andra. När sjöfarten runt Jylland blev för riskfylld valde man denna rutt istället. Hamnen i Hamburg blev både bostad och företag, i ett av handelshusen vid Dovenfleet. Efter giftermål och sammanslagning med handelshuset Zastrow började expansionen. 1821 grundar familjen en bankverksamhet och tio år senare ett försäkringsbolag, en gyllene kombination då banken kan låna ut det vilande kapitalet i försäkringsbolaget!

Med tillgång till dessa grundbultar och kontrollen över ett växande kapital startar man ett rederi, Hamburg är Tysklands största hamn. Rederiet blir snabbt ett av Europas största och investerar i oceangående segelfartyg för trafik på Sydamerika (kopra) och USA (fotogen). Rederiet har åtta av världens största fullriggare och börjar bygga de första koldrivna fartygen för tanktransporter, i detta fallet för transport av fotogen från USA till det nya bruket av fotogenlampor och kaminer i Europa. Man uppfinner också tankvagnar för järnvägstransporter av fotogenet inom Europa. Förmögenheten växer, trots en stor stadsbrand i Hamburg 1842 och att koleran härjar i staden.

Som goda oligarker betalar man uppförandet av Hamburgs universitetsbyggnad och bygger ett sjukhus för lungsjuka, TBC härjar allmänt i staden. Universitetsplatsen heter nu Siemers plats och universitetet har fortfarande stipendier upprättade av Siemers. Man har blivit oligarker med ett passande samhällsansvar…

Hamburg växer också till ett viktigt finanscentra. Där finns nu också den judiska familjen Warburg, som snart kommer att sätta sitt avtryck på resten av världen – Paul Warburg är en av grundarna av Federal Reserve i USA och hans bror Max kommer att bli Tysklands riksbankschef under 1930-talet. Siemers blir medlem av riksbankens styrelse redan 1897 och delaktig i finansdepartementet.

Rockefeller börjar få intresse för oljan och köper nu Siemers tysk-amerikanska rederi för fotogentransporter för konvertering till världens första oljetankbåtarna. I Lund gifter sig min farfars far med den vackra Betty Siemers.

Men historien får en annan vändning när WW1 bryter ut 1914. Tyska staten rekvirerar alla Siemers fartyg till den klent utrustade tyska örlogsflottan som underhållsfartyg. Till och med segelfartygen får göra tjänst som trupptransportfartyg. Efter krigsslutet kan man konstatera att de allierade behöll rederiets fartyg som krigsbyte, detta trots att de hade tvångsrekvirerats, samtidigt som alla kapitalplaceringar i statsobligationer – något många tyskar gjorde i tron att Tyskland var den givna segraren i kriget – blivit värdelösa. Kassan är tom. Familjens nestor Edmund dör i hjärtinfarkt vid krigsslutet, något som kommer att bli vanligt i släkten.

Man har ändå kraft att resa sig och bygger tre nya ångfartyg, som när WW2 bryter ut möter samma öde – rekvirerade till den tyska marinen. Men det nya kriget innebär också andra motgångar. Vid de allierades bombningar av Hamburg utplånas familjens kontorshus med allt sitt innehåll, på mindre än tre timmar utplånas två hundra år företagsbyggande och denna saga är all. I maj 1944 dör Edmunds son Kurt i sin förtvivlan av hjärtinfarkt.

Min farfars morfar Carl Ludwig Siemers väljer tidigt bort affärsverksamheten och blir botaniker istället. Han blir den danske kungen Fredrik III: s trädgårdsmästare i Köpenhamn, gifter sig med dottern till Moses i föregående avsnitt och flyttar till sist över till Lund, där han kommer att anlägga Botaniska trädgården vid universitetet tillsammans med professorn och biskopen Agard. Den Siemerska lyckan blir hans egen trädgård och är platsen för nuvarande stationsområdet och angränsande kvarter i Lund. En ny tid tar över i Lund när järnvägen börjar byggas ut från Malmö till Hässleholm. Ännu en av mina släktgrenar har hittat till Lund från den stora världen…

Epilog blogg.  Furstehusen, del 3.

När min tyska farmor kom till Sverige under 1900-talets första decennium lämnade hon en familj som innehöll det mesta av den tyska historien. För att överblicka den får man gå ända tillbaks till romarriket. Än idag kan man se ortsskyltarna Limes när man kör igenom Tyskland. Limes betyder egentligen gränsen (limes) mellan det romerska riket och germanernas rike. Den går i öst- västlig riktning genom dagens Tyskland, strax söder om Hessen/ Thüringen. Nära, men norr om den gränsen ligger den lilla byn Stössen, där ett stort gravfält hittats från de germanska kungarnas bosättningar – de som stoppade romarrikets utväxt vidare norrut. Deras framgrävda guldhjälm från 600-talet är en tysk nationalklenod. Stössen grundades på 900-talet och min farmors släkt heter von Stössner och antas ha direkt ursprung i dessa germanska stammar.

Tyskland bestod ända fram till förbundsrepublikens bildande 1871, efter det tysk-franska kriget, av oberoende småstater med var sitt furstehus i olika konstellationer. Samgåendet innebar starten för det tyska undret, den industriella utvecklingen som gjorde Tyskland till ett hot mot den anglosachsiska hegemonin och därmed indirekt ledde till 1900-talets världskrig.

I ett kluster mitt i hjärtat av Tyskland ligger ett antal små furstendömen, omgivna på västra sidan av Sachsen-Coburg-Gotha som vi känner från den engelska kungafamiljen, på den östra sidan av Reuss, som vi nyligen hört greps för att ha planerat en statskupp i Tyskland. Där ligger också min farmors familjs domäner, styrda av släkterna von Stössner, von Breitenbauch och von Brandenstein. Samtliga i samlevnad sedan 1200-talet och med inbördes familjerelationer. När Förbundstyskland bildas väljer man en trefärgad flagga som är tagen efter Stössners vapen.

Nåväl, tiden går och WW1 passerar. Min farmors far säljer dessförinnan sin dåvarande herrgård utanför Dresden och placerar i likhet med familjen Siemers stora kapitaltillgångar i tyska statsobligationer och därutöver i hyresfastigheter – i Dresden. Vid krigsslutet dör han – som vanligt – av hjärtinfarkt av att se sig ruinerad. Obligationerna är värdelösa, inflationen under 1920-talet gör alla utfattiga och hyreshusen i Dresden försvinner tillsammans med resten av staden under WW2 efter de allierades bombningar i gruset.

Min farmor sitter nu säkert i Malmö, men gråtande. Hennes bror blir i enlighet med familjetraditionen officer i den tyska armén och är före krigen kavallerist med egna hästar på gården. Men stridsflyget uppstår under WW1 och där deltar kusinerna tillsammans med andra unga adelsmän som de första flygaressen. Bland kollegorna finns röde baronen, von Richthofen, och Hermann Göring. Kusinerna skjuts ner tillsammans med von Richthofen men Göring överlever.

Efter WW1 kommer Göring till Malmö för att övervaka tillverkningen av ”delar” till nya tyska Junckerplan som skall exporteras till Tyskland. Han flyttar in i den lägenhet i Limhamn som min farfar och farmor lämnar. Familjerna känner varandra väl. Min farmors bror är nu överste i den tyska armén och växlar över till Görings Luftwaffe, där han kommer att ingå i generalstaben under WW2. Han är inte ens medlem i nazistpartiet. Den tyska krigsmakten styrs sedan urminnes tider av de adliga officerarna, de är nationalister men inte nazister. Göring ägde två slott i Sydtyskland, ärvda efter mammans judiske älskare, hans gudfar von Epenstein. Han fick därför sin uppväxt på slottet Veldenstein och såg sig som tillhörig aristokratin – genom snålskjuts på en judisk familj!

Inflationen under 1920-talet som följer i spåren av WW1 utplånar de sista tillgångarna från våra tyska släkter. Kvar finns de inventarier och personliga tillhörigheter som följde med min farmor till Malmö. Min farfar dör efter den ekonomiska kraschen något år in på 1930-talet – som vanligt i hjärtinfarkt.

Min far är när WW2 bryter ut inkallad som svensk officer för att försvara Skåne mot ett förväntat tyskt angrepp. Min farmor orkar inte med den psykiska pressen av att tvingas se sitt tidigare fosterland angripa sitt nya, en bror som officer i det gamla och en son som officer i det nya. Hon dör vid beskedet om krigsutbrottet 1939, 56 år gammal.

Släkten von Brandenstein avslutas i nazisternas koncentrationsläger 1942. En tysk släkthistoria sedan 1200-talet hjälpte inte. Denna familj var en av de judiska släkter som redan under medeltiden kom upp från Italien. Deras misstag var att visa fel anlag genom att samarbeta med Gustaf II Adolf under 30-åriga kriget på 1600-talet, man valde att skaffa sig ekonomiska förmåner genom att hjälpa svenskarna att pressa sina grannar på pengar och underhåll till den svenska armén. Deras huvudman avrättades av katolikerna efter att svenskarna besegrats och drivits ur landet. Därmed var deras rykte beseglat.

Min farmors bror överlevde kriget genom att ha varit inblandad i attentatet mot Hitler, men undkommit Hitlers utredning. Möjligen med Görings hjälp. Flera misstänkta fanns i hans generalstab. En tysk officer slåss för Tyskland, inte för Hitler.

Epilog blogg.  Kungens riddare, del 4.

När släkten Krabbe kom till Danmark år 1280, lämnade de ett tysk-romerskt rike som var nära sammanbrott efter vad man kallar perioden Interregnum – tronstriderna efter Fredrik II:s död 1254. Namnet fick de i Danmark, det betecknar dem som är besvärliga och svårhanterliga, ungefär som vi talar om krabb sjö när vågorna går kors och tvärs.

Fredrik II var den sista av de tysk-romerska kejsarna från familjen Hohenstaufen, trosstriderna slutade med att huset Habsburg tog över makten. Men den nya släkten Krabbe i Danmark förde markgrevarna av Österrikes vapen, hertigarna av Babenberg, den röda skölden med en vit tvärbjälke som skulle bli även Habsburgs och Österrikes, tillika Österrikes statsvapen och flagga än idag. De slog sig ner på Jylland, norr om den danska kungafamiljens domäner och kallade sin sätesgård för Östergård, trots att den låg så långt västerut som man kan komma i Danmark. Det blev ett minne efter Ostmark, provinsen där Wien ligger idag.

Valet av Danmark berodde på att den danske kungen Valdemar II Sejr hade tagit som hustru och drottning dottern till kungen av Bohemia, Ottokar I (Tjeckien med Prag som huvudort) –  Dagmar av Bohemia. Ottokar dog i Ribe i Danmark, Dagmar är begravd i Ringsted. Men Ottokar var son till kung Vladislav II som var gift med Gertrud von Österreich-Babenberg, en syster till kungarna från Babenberg, Henrik II och Leopold IV.

De danska kungarna tog emot dessa flyktingar från släkten Babenberg under förutsättning att de tog ett neutralt danskt namn och lovade att underkasta sig den danska kungamakten. I gengäld fick de inflytande som riddare, biskopar och riksråd i den danska administrationen under flera hundra år framåt. Danmark gränsade till det tysk-romerska riket och Fredrik II:s far, den mer kände Fredrik Barbarossa, hade många dispyter med kung Valdemar Sejr om huruvida Danmark skulle ingå i hans rike eller inte. Valdemar hävdade med framgång sitt oberoende.

Från Östergård på Jylland flyttade Krabbarna allt mer över till Skåne, där Tyge Krabbe som dansk riksmarsk blev kungens fogde över de östdanska landskapen, dvs Skåneland, med säte på Kärnan i Helsingborg och bostad på det då nybyggda Wegeholms slott. Tyge hann under sin levnad med att ta Gustav Wasa till fånga i Stockholm och hålla honom internerad i Köpenhamn under ett helt år innan han frisläpptes med adress Sverige.

Den svenska erövringen av Skåneländerna genom freden i Roskilde 1658 innebar epilogen för släkten Krabbe i Skåne. Flertalet räddade sig över till Själland, andra dödades. Jörgen Krabbe på sitt slott Krageholm utanför Ystad avrättades på Malmö stortorg för ”samarbete” med danskarna efter att ha tagit emot sin svåger, den danske riksamiralen Niels Juel på sitt slott. Försöket att återta Skåne kom också 1676-79 genom det s.k. Skånska kriget, vilket som bekant misslyckades till mångas besvikelse.

Under 1800-talet påbörjades en viss återflyttning till Skåne med fokus på Lund och Malmö. I Skanör sitter nu Peter Krabbe och funderar fortfarande på vad man kan göra åt saken…

Sverige blir allt mer absurt och svårt att leva i medan Danmark är bättre på att hålla kursen i världspolitiken. Kanske var Skåne värt ett bättre öde genom att få stanna kvar i Danmark? Är sista ordet sagt?

Någon kanske undrar om jag inte har någon anknytning till den krassa verkligheten som de flesta lever i. Jodå, på min mors sida leder spåren ner till det svenska bondesamhället under 1600- och 1700-talen. Jag har den största respekt även för dessa rötter.

Både min mor och min mormor levde till över 90 års ålder. Jag kan än idag se min mormor sitta på sängen och fläta sitt midjelånga hår till en vacker ryggfläta. Båda dog fullt friska och var aldrig sjuka under sin livstid, kanske frukten av en livsstil och ett förnuft som saknas hos de flesta idag. Många av deras släktingar utvandrade under slutet av 1800-talet till Amerika, några kom slokörade tillbaks, andra försvann för gott. Där fanns ändå en beslutskraft att göra något åt sin situation, en vilja att förändra det som inte fungerar, att skapa sig nya framtider när det krävdes.

Den kraften fick mig att som 15-åring ta min cykel och cykla fram och tillbaks från Mellansverige till Paris. Jag ville se mer av världen och i brist på en häst blev det min fars cykel. Det har jag aldrig ångrat. Det blev en flykt från vardagens tristess till sagolandet Europa, en flykt i snigelfart där varje människa vid vägen hade något att säga eller berätta. Detta i ett Europa som knappt hade rest sig ur spillrorna efter WW2 och där alla hade ett livsöde att bära på. Ändå bar alla på förvissningen att detta aldrig kunde hända igen…

Epilog blogg.  Framtiden.

När jag nu som 80-åring ser tillbaks kan jag konstatera att de två världskrigen på kort tid sopade bort allt det som tidigare generationer byggt upp under många hundra år. Anledningen är naturligtvis att min släkts spelplan har varit Europa, inte i första hand Sverige. Industrialismen med sin jakt på nya och extrema förmögenheter har skapat de spänningar som bäddat för ett, må vara, oundvikligt regimskifte från ett jordbrukarsamhälle till ett högteknologiskt sådant. Kapplöpningen mellan länder och nya aktörer har fört fram till förödande krig, där samförstånd inte kunnat nås. Den kristna kulturen har tagit stryk och fått ge plats för globalism och nya religioner.

Men nya kulturer har tyvärr en ambition att utrota de redan existerande. Därav följer en hänsynslöshet där varken människoliv eller kulturmiljöer räknas. Därför låg stora delar av Europa i ruiner efter WW2. Därför har vi fortfarande pågående krig i delar av Europa och därför kommer vi att få framtida krig som är ännu mer omfattande om vi inte kan sätta oss vid förhandlingsbordet och komma överens om vem som skall ha rätten till vad.

Klarar vi det? Jag tror inte det. Globalismen kommer istället att skapa ökad polarisering och ökande motsättningar i stort och smått. Ett samhälle där alla skall leva tillsammans med olika målsättningar, förstånd och moral är en utopi. Den starkaste tar alltid över till sist. Frågan är då vem som kommer att vara den starkaste i vår värld? Pengar är makt, vissa har den strategin. Men mental styrka är också makt om tillräckligt många förenas i den. Fysisk styrka räcker inte långt i en värld där svärdet ersatts av dödsbringande vapen som skapar tillfällig förintelse. Men andlig makt då, kan den avgöra vår framtid? Det beror på vilka redskap den förfogar över eller vill använda sig av.

Kristendomen kommer som undergiven och evigt förlåtande rörelse inte att överleva på lång sikt. Islam förfogar över våldet som redskap men saknar den intelligens som behövs för att vara samhällsstyrande. Judendomen slutligen har varit ständigt närvarande i våra samhällen sedan romartiden och kontinuerligt under två tusen år ökat sitt inflytande på kristendomens bekostnad. Till skillnad från övriga religioner har den ingen ambition att inkludera alla samhällsmedborgare, tvärtom baserar den sin makt på att vara ett styrande toppskikt i samhället, där beslut kan tas utan störande inblandning från dem som både bör och skall exkluderas. Med den finansiella makten som redskap har de redan cementerat sina positioner och vi kan inte längre göra något åt detta. De grundar nu framtidens samhälle från sina väl dolda positioner, vi varken vill eller kan se det med egna ögon, därför finns det inte – tror vi. De historiska motkrafterna från kungar och påvar är sedan länge utplånade.

Kanske avgörs denna maktkamp till slut av naturen själv. Nästa istid väntar runt hörnet. Vi vet alla innerst inne att den kommer, så fungerar vårt solsystem och det kan vi inte ändra på. Politik idag går ut på att anpassa världens folkmängd till en reducerad yta, där bara en liten del av dagens människor kommer att kunna få plats. Jag hoppas att man kan lösa detta utan att medvetet mörda nu levande människor, något man har som enda strategi idag. Borde inte våra moraliska åtaganden gå ut på att informera om situationen och planera för ett minskat barnafödande istället för att på alla sätt försöka ta livet av dem som redan är födda eller enligt makten lever för länge? Valet är vårt – skapa en samhällsstyrning som förbereder oss inför det oundvikliga eller sluta i kaos där alla slåss mot alla för egen överlevnad. I det senare fallet kommer tyvärr ingen att överleva till nästa cykel – hundra tusen år eller mer med 5- 8 graders lägre temperatur. Istid är jordens normaltillstånd och inget anmärkningsvärt i sig. Men övergången blir turbulent och något vi måste lära oss att hantera om en ny civilisation skall kunna följa i dess spår.

Därmed avslutar jag mitt skrivande och tackar än en gång alla som orkat läsa min blogg och, framför allt, tagit del av alla kunniga kommentarstexter och länkar som tveklöst berikat allas vårt vetande. Jag är säker på att andra kommer att ta över istället.

Peter Krabbe

Dags för vädret som destruktivt vapen?

När nu – vintern/våren 2023 – stora delar av världen skakas av våldsamma väderfenomen, innefattande orkaner, extremtorka med vattenbrist som följd, översvämningar, jordbävningar, skyfall och hagelstormar, finns det anledning att gå tillbaks till denna artikel som jag skrev för fem år sedan då vi fortfarande levde i en relativt lugn vädersituation. Anledningen är att man på DOD nu på allvar börjat använda de HAARP-anläggningar som ingår i projektet Owning the weather för politiska syften. Man är nära det slutdatum som fastställdes redan 1996, nämligen 2025 och systemet är uppenbarligen redan klart att användas.

Det vi ser just nu är att alla länder som på något vis motarbetar den amerikanska agendan med syftet världskontroll straffas genom olika former av väderkatastrofer. Det kan gälla motstånd mot NATO, dollarn som världsvaluta eller stöd för Kina, Ryssland eller arabländer som närmar sig dessa. Värst utsatta tycks Turkiet vara, ett land som nu vacklar mellan öst och väst, men även skeptiker mot NATO som Frankrike eller länder som står helt utanför som Schweiz och Österrike drabbas av förödande hagelstormar som effektivt krossar vårens spirande grödor. För ovanlighetens skull är det gott om snö i vissa arabländer som valt bort sitt beroende av amerikanska dollar.

Jag lägger därför en repris på min artikel från 2018 här och hoppas att fler än jag därmed förstår vad som pågår i världen, våra medier tycks motsatt vara övertygade om att ”klimatförändringarna” nu når sitt maximum. Hmmm.

Snö– och hagelstorm i Saudiarabien

Storm på väg i Österrike

Hagel med potential att skapa förödelse…

Att moln skapas genom att spraya aluminiumoxider m.m. i skyn har vi kunnat konstatera är ett faktum som knappast behöver ifrågasättas mer. Konsekvenserna genom den kemiska nedbrytningen av livsbetingelserna för människor och miljö är också tydliga. Vi har också hört den officiella versionen att detta skall stoppa den globala uppvärmningen, vilket även det, om det nu vore sanningen, kommer att ha omfattande skadeverkningar genom minskad solbestrålning av allt levande.

Men när det amerikanska försvarsdepartementet (DOD) också lärt sig att flytta dessa moln efter behag och att skapa orkaner, översvämningar, skyfall och jordbävningar – allt detta som man påstår är effekter av den globala uppvärmning som man skulle eliminera – har man egentligen bara skapat ett vapen av en helt naturlig företeelse. Den enda skillnaden är att vädret nu skall styras av Pentagon i USA, inte av slumpmässiga väderförhållanden. Därför heter också Pentagons program för att åstadkomma detta ”Owning the weather 2025”. Om sju år skall då Pentagons program vara genomfört och den som inte passar sig riskerar att dränkas av skyfall eller svepas bort av orkanvindar.

Detta skall åstadkommas genom styrd elektromagnetisk strålning som via stora antennanläggningar på mark i strategiska lägen, även mobila sådana på fartyg i rörelse, sänder riktad strålning till ett ”paraply” av laddade partiklar på hög höjd. Detta paraply fokuserar energin och gör att den kan riktas mot geografiska mål på jordytan. Det är här det aluminiumskikt kommer in i bilden som vi istället skall tro motverkar global uppvärmning, atmosfärens metallpartiklar i nanoform får en energiledande funktion som kan ge en riktad och förstärkt strålning. Effekten kan liknas vid en laserstråle med förödande kraft, alldeles utmärkt till att tända på skogsbränder med, eller varför inte allehanda militära och civila mål som man gärna ser brinna upp? När det barium som finns i chemtrailsen och blir liggande i naturen regerar med vatten skapas värme, vilket gör att det knappast lönar sig att försöka släcka en skogsbrand genom vattenbesprutning, det brinner bara ännu värre. Bariumens ändamål är annars att värma upp aluminiumpartiklarna i atmosfären för att öka ledningsförmågan. Man talar om jonosfäriska värmare.

Markanläggningarna finns redan, de kallas för HAARP ( High Frequency Active Auroral Research Program) och EISCAT (europeiskt projekt). Som framgår av namnet arbetar dessa med högfrekvent strålning upp till jonosfären medan LOFAR (Low Frequency Array) resp. LOIS (Lofar Outrigger In Scandinavia) som täcker större delen av mellersta Sverige idag med centrum i Växjö, arbetar med lågfrekvent radiostrålning med extremt låga frekvenser, nedåt 10 MHz, där påverkan på levande organismer är som störst. Den officiella motiveringen för dessa anläggningar är att man skall forska i olika former av rymdteknik. LOIS består av ett par tusen samverkande antenner inom ett begränsat geografiskt område.

Eftersom det patent som LOIS bygger på är amerikanskt (4253190 Communications System Using a Mirror kept in Outer Space by Electromagnetic Radiation Pressure), kan vi med kännedom om det svensk-amerikanska sekretessavtalet vara säkra på att projektet är amerikanskt. LOIS superdator i Växjö är också ”donerad” av USA. De som bor i Småland kan med andra ord se sig som försökskaniner vad gäller strålningsskador, många rapporter finns redan om massdöd bland fåglar, insekter och växter. Vad gäller människor kan jag inte låta bli att återge en detalj ur en forskningsrapport som visar regioner där dödstalen är ovanligt stora och ger vad man kallar New Type of Depopulation. Jag nöjer mig med kommentaren att ett av de största sammanhängande europeiska områdena som visas stämmer exakt överens med LOIS utbredningsområde. Påpekas bör att rapporten har inget avsiktligt samband med strålning eller chemtrails.

De ”övningar” som man på goda grunder kan hänföra till detta vädervapen är extremkyla och extrema värmeböljor. Detta åstadkommer man genom att via den elektromagnetiska strålningen påverka jetströmmens läge runt norra halvklotet. Jetströmmen ringlar som en orm i en sinuskurva runt klotet. Genom att ”snörpa åt” kurvan kan man fånga varmluften som i en lasso och hålla den kvar på samma ställe med förhöjda temperaturer som följd. Ett misstänkt sådant försök var i Spanien i somras, med 50-gradiga temperaturer.

I förlängningen av denna vapenteknologi kommer man också att kunna skjuta ner motpartens spion- och kommunikationssatelliter och kanske också anfallande missiler. Vi talar om stjärnornas krig. Det torde vara uppenbart för alla att de mänskliga offer som uppstår under utvecklingen av denna teknik är totalt betydelselösa för Pentagon och DOD, det är vägen till total global kontroll och de som står i vägen är inte mer värda än en överkörd skata på gatan.

Vi kan göra en sammanfattande avslutning av denna artikel genom att relatera till DOD:s egen tidtabell från 1996 för Owning the weather 2025:

Avklarat år 2000 ansåg man vara: Global Weather Network, Sensors, Computer Modeling, Communications, Chemicals, Aerospace Delivery Vehicles och Smart Clouds Nanotechnology.

Fram till år 2005 skulle följande vara löst: Directed Energy, Artificial Ionospheric Mirrors, Carbon Black Dust.

År 2015 skulle tillkomma Weather Force Support Elements. I sista fasen fram till år 2025 kallar man slutresultatet Virtual Weather. Punkt. DOD är vår nya Gud. Detta är ett helt autentiskt material utgivet av US Air Force. Vem tror man att man försvarar?

Trots min egen utbildning kan jag inte ensam verifiera tekniken i denna artikel, den fanns inte på min tid och utvecklingen går i svindlande hastighet. Min mening är inte heller att gå in i detalj på det tekniska tillvägagångssättet, det finns det andra som klarar bättre, däremot vill jag ge alla en uppfattning om vad som egentligen pågår genom De Vita Linjerna i Skyn. Hur vi än vrider och vänder på alla antaganden tvingas vi ändå konstatera att det förmodligen finns fler syften med det amerikanska försvarsdepartementets ambitioner att lägga beslag på både vår atmosfär och jonosfär än vad vi vanliga människor kan tänka oss idag. Kombinerat med utbyggnaden av marknätet öppnar man för skrämmande möjligheter till styrning och kontroll över mänskligheten, både genom Mind Control och genom avancerad biologisk krigföring. Det borde vara tillräckligt skrämmande för att bilda grupper som kan ställa politiker och ansvariga tjänstemän mot väggen – förklara era avsikter och motiv eller bli bortröstade i valet 2018 – därefter finns nämligen ingen återvändo!

För den som inte är rädd att sätta kaffet i vrångstrupen avslutar jag med några citat ur Owning the weather, beställd 1996 av US Airforce:

• The number of specific intervention methodologies is limited only by the imagination, but with few exceptions they involve infusing either energy or chemicals into the meteorological process in the right way, at the right place and time.  The intervention could be designed to modify the weather in a number of ways, such as influencing clouds and precipitation, storm intensity, climate, space, or fog.
• An artificial ionospheric mirror (AIM) would serve as a precise mirror for electromagnetic radiation of a selected frequency or a range of frequencies.  It would thereby be useful for both pinpoint control of friendly communications and interception of enemy transmissions.
• The ionosphere could potentially be artificially charged or injected with radiation at a certain point so that it becomes inhospitable to satellites or other space structures.  The result could range from temporarily disabling the target to its complete destruction via an induced explosion.
• Nanotechnology also offers possibilities for creating simulated weather.  A cloud, or several clouds, of microscopic computer particles, all communicating with each other and with a larger control system could provide tremendous capability.  Interconnected, atmospherically buoyant, and having navigation capability in three dimensions, such clouds could be designed to have a wide-range of properties.  They might exclusively block optical sensors or could adjust to become impermeable to other surveillance methods.  They could also provide an atmospheric electrical potential difference, which otherwise might not exist, to achieve precisely aimed and timed lightning strikes.  Even if power levels achieved were insufficient to be an effective strike weapon, the potential for psychological operations in many situations could be fantastic.
• Production costs of these nanoparticles could be about the same price per pound as potatoes./  Men vore inte potatis till större nytta för mänskligheten? (Min anm.)

Peter Krabbe

Lästips:
US Airforce/ Owning the weather 2025 http://csat.au.af.mil/2025/volume3/vol3ch15.pdf
Maximilian Schnell/ De vita linjerna i skyn.
Pia Hellertz/ Att leka Gud

Det knakar i fogarna….

Just nu stiger spänningarna mellan demokratiernas anhängare och ett etablissemang som alltmer ogenerat inför globalismens totalitära system i det EU som nog ändå får kallas för demokratins vagga. Händelserna i Frankrike ställer utvecklingen på sin spets genom den senaste veckans ingripande av presidenten Macron i syfte att genomdriva fundamentala lagändringar i strid mot den folkvalda majoriteten i landets parlament – Nationalförsamlingen.

Pensionsfrågan är bara toppen av ett isberg som fortsatt växa under de sex år som Macron suttit vid makten. Macron blev vald som president efter en mediakupp iscensatt av de oligarkägda rikstidningarna och tv-kanalerna, ett förfarande som blivit allt vanligare i den västvärld som många fortfarande tror att vi själva styr över. Processen var densamma som vi parallellt såg vid valet av Zelensky i Ukraina. Den har utvecklats till direkt valfusk i processen genom manipulering av datorer och hantering av valsedlar efter en modell som tillämpades i USA när Trump ersattes av Biden och som också använts när Macron skulle förnya sitt femåriga mandat i strid mot en överlägsen opposition.

Presidentvalet 2022, då främsta konkurrenten till Macron, Marine Le Pen i ledningen, förlorade två miljoner redan räknade röster under ett entimmes avbrott i sändningen. TV-kommentatorn förstår ingenting, ingen annan heller… Det nya normala?

Den närmaste tiden kommer att visa i vad mån Macron och hans uppdragsgivare klarar att hålla emot de protester och det samhällssabotage som tveklöst blir följden av hans agerande. Fransmännen kan vika ner sig i enskilda frågor, men inte vad gäller demokratins vara eller icke vara. Det är där vi är nu. När en president struntar i den folkvalda församlingens nekande har vi i praktiken infört ett totalitärt system. Om det går i Frankrike är dörrarna öppna för globalismen också i resten av EU, inget annat land har samma kraft att kämpa emot som Frankrike. Omvänt våras det för nationerna och EU i sin nuvarande form kommer att falla samman, vi får se nya konstellationer baserade på nationella intressen.

Medvetandet ökar i snabb takt om hur EU genom dåligt ledarskap blivit ett lydland till USA, vi offrar oss själva och vår välfärd i syfte att rädda den kollapsande amerikanska hegemonin. Varför skulle vi göra det när världens framtid ligger i öster? Den demokrati som vi fortfarande tror är VÅRT system är snart ett minne blott. Varför vill vi inte förstå vad som händer? Det är för sent att reagera när någon redan vridit om nyckeln i låset. Det vet fransmännen och de gör motstånd. Det gör inte vi.

Låt oss därför hoppas att fransmännen gör jobbet åt oss, avsätter sin regering och sin president, lämnar NATO och ombildar EU till en handelsfederation som håller fingrarna borta från allt som har med krig och förmyndarstyre att göra, så kan vi kanske hoppas på en ny och bättre värld.

Peter Krabbe

Demokrati – ett förlegat begrepp?

Innebär vårt uppdrag att leda EU under detta halvåret att vi överger vår nationella demokrati för andra syften?

Man kan lugnt påstå att det politiska etablissemanget är i gungning, inte bara i Sverige utan i hela västvärlden. Kanske måste vi börja ifrågasätta vad demokrati egentligen innebär? Den senaste utvecklingen, där vi faktiskt står inför ett hot om ett nytt och förödande världskrig, har satt fokus på vem som bör vara beslutsfattare i en sådan situation och i vad mån väljarna skall ha en vetorätt mot beslut som med stor säkerhet kan innebära död och förintelse inte bara för vårt land, utan för hela vår nuvarande civilisation.

Frågan är naturligtvis aktualiserad av kriget i Ukraina. I fallet Sverige har en ny regering efter bara ett halvår lagt den politik som var grunden för valet i malpåse för att egenmäktigt poppa upp som krigshetsare och USA-lakej i en global konflikt som ligger ljusår från svensk vardagspolitik. NATO-frågan har förvisso funnits på agendan en längre tid och i båda de politiska blocken, men den har på kort tid förvandlats från en teoretisk diskussion till dödlig verklighet. Alla beslut tas nu av ett litet politiskt skikt, fjärran från väljarnas inflytande.

Vi måste fråga oss hur och varför det blivit så. Varför har vi inte fått veta vad som planeras i vårt regeringskansli, trots att allt måste ha varit grundligt förberett och genomtänkt på hög nivå sedan länge? Oroligheterna i Ukraina var välkända redan 2014 när socialdemokraterna tog över makten i Sverige. Det amerikanska intresset att få igång ett krig i Ukraina borde ha varit väl känt av våra politiker, inte minst genom senatorn John McCains och den från Ukraina härstammande biträdande utrikesministern Victoria Nulands uppmärksammade agerande på plats. I Sverige börjar samtidigt arbetet med en NATO-anslutning förberedas genom undertecknandet av Värdlandsavtalet, som var steg nr 1 i inträdet i NATO.

Under ett riksdagsarbete sedan dess i total mediaskugga ändras svenska lagar så att utländsk militär personal skulle kunna integreras i det svenska samhället genom undantagsbestämmelser rörande skatter, tullar, juridisk immunitet, etablering av baser och utländsk överhöghet över militärt intressanta områden i Sverige. Inte någon gång ifrågasätts denna politik av de folkvalda trots att den helt avviker från vår traditionella alliansfrihet. Vi vet nu genom Angela Merkel i Tyskland att det Minskavtal som undertecknades då främst avsåg att ge Ukraina tid att rusta upp sin armé inför ett anfallskrig mot Ryssland, den tidigare partnern i Sovjetunionen. Allt på beställning av USA och i syfte att krossa motståndet mot ”den liberala världsordningen”, som nu de flesta i världen vet att USA är ett skrämmande exempel på, ett land med en ekonomi i totalt kaos, skuldbelagt långt ovan skorstenen, med sociala problem, utslagning och droger och arbetslöshet bortom räddning.

Om inte våra regeringspolitiker då, efter alla ministermöten inom EU, kände till vad som komma skulle, måste jag ifrågasätta deras kompetens. Omvänt, om man känt till det måste jag ifrågasätta den demokratiska processen. Har vi väljare någon anledning att uppfatta ett Ryssland som ett militärt hot, bara för att man har ett ouppklarat territorialanspråk på Ukraina med rötter i Sovjetunionen? Ett Ryssland som genom sina leveranser av gas och olja till EU har den största förtjänsten av vår tillväxt de senaste tio åren?

Magdalena Anderssons lågmälda och oväntade intresse för NATO innan valet medförde programenligt att de borgerliga fanatikerna kunde ta över NATO-frågan med full kraft efter ett val där den knappast existerade som debattämne. Socialdemokraterna skonades från huvudansvaret och Kristersson blev vår nye Napoleon. Det vi måste fråga oss är om frågan om krig eller fred i vårt land kan tillåtas avgöras av ett parlament som uppenbarligen struntar helt i vad väljarna anser i frågan? Eller vore det inte rimligt att hålla en folkomröstning om vi skall delta i USA:s krigsorganisation eller inte? Kanske någon tycker att det har vi inte tid med nu när det redan råder krig i Ukraina, men som jag skriver ovan har frågan legat på bordet ända sedan 2014 utan att diskuteras offentligt.

Konsekvensen blir att hela det politiska systemet måste ifrågasättas. Partisystemet släpper bara igenom ja-sägare i sitt urval, blivande yrkespolitiker som hellre lyfter en fet lön än kontroversiella frågor. Allmänheten avskärmas från de politiska huvudfrågorna genom mörkläggning och fokus på enkla frågeställningar som valfläsk.

I regeringskretsar är urvalet ännu snävare. Frågor som inte debatterats under valen kan hanteras godtyckligt av ministrar som till stor del är okända för väljarna. Under de numera försvunna tider då vi hade en pressbevakning som följde riksdagsarbetet från olika partipolitiska sympatisörer kunde man få en framtvingad debatt som fungerade som ett styrinstrument för väljarna. Detta är ett minne blott genom att hundratals tidningsägare slagits samman till två samspelta ägare som nu styr opinionen inte bara hos väljarna utan också i regeringskretsar. Mediadrevet är ett dödligt vapen mot den som vågar ha en avvikande åsikt. En växande alternativmedia räcker inte till än på länge och är i slutänden beroende av internets administratörer och finansmarknadens sponsorer, samma aktörer som de opinionsstyrande mediaägarna i papperspressen är lierade med.

Ett fåtal politiker på toppen i vår administration avgör nu själva om vi alla skall leva eller dö, för det är vad det handlar om i nuläget. Deras personliga åsikter om vad som är sant eller falskt i den globala debatten leder till beslut som vi väljare omöjligen kan påverka på annat sätt än att fly landet. Vi har en statsminister, regering och riksdag som inte ens vet vad globalism är eller innebär. Detta är en skrämmande situation. Vem vill åka i en bil som körs av en förare som är blind? Vem vill styras av en statsminister som inte vet vad den kamp om global kontroll av mänskligheten som ha själv deltar i innebär i verkligheten?

Vi har en lång väg att vandra tillbaks till en fungerande demokrati. Den bygger på att politiker lyssnar på sina väljare och att media förmedlar väljarnas åsikter på ett ärligt och konstruktivt sätt. Tyvärr tror jag att den vägen redan är blockerad, demokratin tycks redan vara förpassad till historien.

Peter Krabbe

Inför sista akten?

Tror tyskarna att det går bättre denna gången? 1945 i Berlin…

Att förflytta sig från Sverige till Frankrike är som att för första gången få höra väckarklockan ringa. Här sopas inga problem under mattan, även om media försöker tysta ner verkligheten så gott de kan. Folket REAGERAR och AGERAR. Miljontals demonstranter på gatorna och ett pärlband av strejker skall tvinga politikerna att lyssna på folkets missnöje.

Macron kvider under en situation där han saknar majoritet i nationalförsamlingen, han får nu äta upp sin arrogans under de första fyra åren då globalisternas manipulationer gav honom en bekväm majoritet, som också gav honom fritt spelrum i politiken. Ändå framhärdar han genom att upprepade gånger utnyttja en undantagsparagraf i lagstiftningen som ger presidenten rätten att driva igenom beslut som är avgörande ”för landets säkerhet”, detta trots förlorade omröstningar i nationalförsamlingen. En gång må vara säger fransmännen, men när detta används fortlöpande för att styra landet mot majoritetens intressen, ligger revolutionen inte långt bort. Macron lever farligt.

Bönderna levererar nu tonvis med gödsel framför landets administrativa centra och tänder eld på hela härligheten så odörerna sprider sig långt in i tjänsterummen. Gator och torg fylls med jämna mellanrum av demonstranter och strejkerna avlöser varandra. Den 7 mars planeras en generalstrejk som avses lamslå landet tills Macron förstår vems intressen han är vald att företräda. Allt fler röster höjs för att Frankrike skall lämna både EU och NATO. Fransmännen är kloka nog att förstå att dessa organisationer har andra syften än att skapa välfärd i deras eget land.

I svensk TV innebär en ”debatt” att en SVT-journalist intervjuar en annan SVT-journalist. I Frankrike inbjuds parter av alla åsikter i debatterna som därför blir livliga och givande. Skillnaden är monumental. Frankrike har alltid haft goda relationer med Ryssland, även om flertalet av kommunismens revolutionärer hade sitt ursprung i Paris, redan under mitten av 1800-talet. Förväntningarna var därför stora att Macron skulle förhandla fram en fredslösning för Ukraina med Zelensky, inte minst eftersom Frankrike var part i Minskavtalet och därför hade att ansvar att leva upp till. Det gick nu inte och Zelensky har istället visat sitt rätta ansikte som knähund till sin judiske frände Blinken i Washington. Inte särskilt förvånande.

Bara det amerikanska folket kan nu stoppa sina ledare från att starta det efterlängtade världskriget med syfte att utplåna Ryssland en gång för alla. I vanlig ordning tror man att detta kan ske med Europa som spelplan och med Europas folk som kanonmat. Scenariot från både första och andra världskrigen upprepar sig. För att stoppa europeiska staters ekonomiska tillväxt på den amerikanska hegemonins bekostnad, skapar man konspirationer som utlöser ett krig där de värsta konkurrenterna förgör varandra, göder sin egen industri med svällande vapenindustri i godan ro på andra sidan Atlanten, för att slutligen själva gå in i krigets slutskede på en ödelagd spelplan för att spela rollen som segrare och administratör av fredsvillkoren. På köpet vinner man att kristna nationer utplånar varandra och att deras teknologi kan ”räddas” över till USA istället.

Men blir det lika enkelt denna gången? Det vi ser i nuläget är en upprepning av de tidigare världskrigen med stridsvagnar, missiler och massvis av döda soldater i fält. Förstörd infrastruktur och bebyggelse är prispokalen till segrarmaktens företagare, en oändlig och konkurrensbefriad marknad på förlorarens bekostnad. Skuldsättning och beroende ger kontroll under decennier framöver. Vi har sett det förut. Varför förstår vi ändå inte?

Fransk TV genom France 2 chockade i tisdags 21/2 tittarna genom den välgjorda och synnerligen osminkade dokumentären om andra världskriget, kallad Apocalypse i de två delarna ”Le grand choc” och ”Le dernier acte” av Louis Vaudeville och Diane Imbault-Huart. Genom krigets inslag från just Ukraina vill man försöka få folk att förstå (den yngre generationen) vad krig egentligen är i verkligheten. Reagerar man inte ens på denna film finns det inte mycket hopp för mänskligheten.

Slaget om Ukraina vid Koursk 1943. Tror NATO att stridsvagnar fortfarande är lösningen år 2023?

När stollarna i NATO (inklusive Sverige och Zelensky) gör sig till redskap för det amerikanska intresset att egenmäktigt få styra världen, måste de folk som på grund av bristande insikter i de verkliga avsikterna valt galningarna, ta saken i egna händer och stoppa utvecklingen innan det är för sent. Den processen har startat i Frankrike därför att fransmännen månar om sitt land och dess fortbestånd. Varför gör vi inte det i Sverige? Istället ansluter vi oss efter två hundra år av fred till USA:s krigsorganisation NATO.

Fast hur var det nu? Vi försvarar ju bara den liberala samhällsordningen! Problemet är bara att halva världssamfundet inte vill ha den. Det kan vi ju inte acceptera, eller hur? Därför är det ju klart att det är vi som är hotade, basta!

Det finns bara två sätt att skapa fred i världen. Antingen förhandlar man, kompromissar och skriver ett fredsavtal eller så fortsätter man att slåss till sista man. Om 99% av mänskligheten väljer det första alternativet och 1%, tillika våra ”ledare”, väljer det andra, så är det vår skyldighet att avsätta dessa ledare. Tiden håller på att rinna ut…

Peter Krabbe

Valet som gick upp i rök ….

Det här blir ett ovanligt inlägg. Jag skriver nämligen ingenting. Det finns ingenting att tillägga. Vi som trodde att en röst på en borgerlig regering skulle innebära en satsning på att lösa våra inrikes problem med gangsterfasoner på gator och torg, en ekonomi i förfall, en tilltagande inflation, en värdelös valuta, skenande elpriser, företagskonkurser, en havererad sjukvård, en skola som fortsätter med politisk indoktrinering, misslyckad integration, tryggad energiförsörjning till rimliga priser, manipulerade räntehöjningar och mycket annat som diskuterades under VALDEBATTEN, vi står där och undrar vad vi egentligen röstade på?

Vi har efter de 100 dagarna fått lära oss att det enda som är viktigt nu är MEDLEMSKAP I KRIGSORGANISATIONEN NATO och därefter DELTAGANDE I ETT NYTT VÄRLDSKRIG MOT RYSSLAND. Var det vad vi röstade för? Det har våra nyvalda ledare, Lille Uffe och hans adjutant Pålle, förklarat för oss. Glöm allt annat. De tycks dessutom veta att det är vad vi alla vill.

Jag har bara en enda sak att tillägga. Om inte Moderaterna byter ut dessa två fanatiska krigshetsare omedelbart kommer vi snart att befinna oss mitt i ett helvete som vi inte ens kan drömma om, det vi ser på TV-rutorna dagligen är bara förspelet. Den som inte säger nej nu kommer inte att kunna göra det sedan heller. Har vi så svårt för att minnas?

God Natt.

Peter Krabbe

Om kriget kommer….

 

På senare tid har MSB börjat skicka ut små meddelanden om hur vi skall förbereda oss Om kriget kommer. Ändå har vi i vårt land gått igenom två tidigare världskrig utan att bli nämnvärt påverkade, naturligtvis relativt sett. Vad är då annorlunda nu när ett lokalt krig pågår i Ukraina? Varför skall vi förbereda oss denna gång, när det aldrig behövts tidigare. Tvärtom har vi gjort goda affärer på våra nationella tillgångar som järnmalm och trä.

Svaret vet vi ju alla – vårt land har övergett neutralitetspolitiken för att istället bli en stridande part i det kommande världskriget. Detta har vår ÖB deklarerat i en sändning i Sveriges Radio. Budskapet understryks gång på gång av vår nye statsminister Ulf Kristersson. Om en folkomröstning hade varit berättigad i något sammanhang så är det väl just detta. Vill vi riskera liv och egendom för att gå i krig mot Ryssland, eller föredrar vi kanske att som vanligt följa andras krig i media?

Få människor i vårt land minns att vårt extremt snabbt uppbyggda välstånd under efterkrigstiden berodde på att vi hade vår industri och våra bostäder oförstörda genom att stå utanför krigshandlingarna. Vår krigsmakt efter kriget var en av världens starkaste, både till havs och till sjöss genom att den var i stort sett det enda som fanns kvar i Europa efter kriget. Vår industri blomstrade och vårt bostadsbyggande blev ett föredöme i övriga världen. Vi kunde konkurrera med USA om att få hit de mest välutbildade och kreativa flyktingarna från Europas ruiner för att ytterligare sätta fart på vår egen utveckling.

Varför tillåter vi då, först sossarna genom Magdalena, sedan moderaterna genom Kristersson, att helt plötsligt slänga neutralitetspolitiken i sjön för att ansluta oss till krigshetsarna i världen? Med en mördande mediapropaganda kan man få i stort sett alla medborgare att ställa upp för ett ”nödvändigt” krig, så har det alltid varit och så lär det förbli NÄR MEDIA ÄGS AV SAMMA SMALA INTRESSEN. Enligt pågående ”opinionsundersökningar” lär krigsviljan ha ökat från mindre än 50% till närmare 70% hos befolkningen. Duktigt jobbat, media! Men hur ser verkligheten ut? Vill vi gå i krig och varför?

Det finns två narrativ. I det ena har imperiestaten Ryssland vaknat igen och vill återta alla Sovjets förlorade territorier, Baltikum, Europa och resten av världen. Socialismen skall återigen krossa oss alla! Hmm. Låter ju bekymmersamt.

Men Ryssland är ju inte längre kommunistiskt utan istället varmt kristet, om än ortodoxt? Och Putin säger ju hela tiden att han bara månar om den ryska nationaliteten och bara vill vara ifred. Att han gärna förser oss med Rysslands översvallande tillgångar av olja, gas och annan energi i utbyte mot vänskapliga relationer och fredlig samlevnad? Detta är det andra narrativet. Ljuger karln eller är vi lurade?

Kanske finns det också ett tredje narrativ? Kanske är det så att det finns ett land där borta på andra sidan Atlanten som är konkursfärdigt i brist på de för industrin livgivande krig som man så gärna för på andra platser på jordklotet? Som lystet sneglar på det land i världen som är till brädden fyllt av attraktiva råvaror, oändliga återuppbyggnadsuppdrag om man lyckas förstöra det mesta och kassavalv fyllda med guld. Perfekt placerat i det stora Asien med en fot i Europa och den andra i Kina. Man kan inte annat än slicka sig om munnen. Men lite för stort och lite för starkt. Kanske ändå – With a little Help from my Friends…

Det finns en krigsstrategi som präglat hela 1900-talet med två världskrig. Om ett land utvecklas för snabbt, blir för starkt och tenderar att rubba den balans som är förutbestämd – att det anglosachsiska samhället är världsledande – är ett rejält krig det enda vettiga att ta till för att återställa balansen. Förutsatt förstås att man inte bor där själv, utan just på andra sidan Atlanten. Det har redan drabbat Ryssland, Tyskland och Frankrike två gånger, Ryssland även en tredje, något som ser ut att bli en fjärde dessutom.

Strategin baserar sig på att det utsedda offret skall provoceras till att formellt starta kriget i tron att det inte blir så allvarligt, sedan krossa det genom själva kriget och avslutningsvis att långsiktigt ruinera landet genom förluster av mark och folk, plus att kräva krigsskadestånd med hänvisning till att landet ju startade kriget, något som i sin tur leder till att landet får lämna ifrån sig sina naturtillgångar som reglering av skadestånden. En evig skuldfälla som tar generationer att komma ur. Eftersom förlorarens industri är krossad samtidigt tar vinnaren alla lönsamma uppdrag att bygga upp landet igen. Efter WW2 konstruerades Marshall-hjälpen efter denna princip, USA finansierar men bara om amerikanska företag bygger. Enkelt och genialt.

För att få igång WW1 mördade ”man” den österrikiske kronprinsen, för att få igång WW2 skapade ”man” den polska korridoren som delade Tyskland i två delar och för det kommande WW3 retar ”man” ryssarna med Ukrainas krav på ryska kärnområden. I samtliga fall pilar rakt i hjärtat på offrets nationella självkänsla, det är effektivt.

Åter då till frågan varför Sverige nu anser sig vara berett att offra allt sitt välstånd, folk och egendom för att delta i detta maktspel, som egentligen bara har intresse för världens sjunkande civilisationer med centrum i London och Washington? Mycket talar redan för att Sverige varit mer än lovligt inblandade i engelsmännens sprängning av Nord Streams gasledningar. Detta också med beaktande av att vårt läge vid Östersjön redan gör oss till det främsta målet för den angripne ryssen. I rättvisans namn bör ju också Nordeuropa denna gången ta smällen istället för Centraleuropa, som redan utraderats två gånger. Är det vår tur? Solidaritet? Eller är det bara så att vi helt enkelt är idioter, utvecklingsstörda, oförmögna att förstå och reagera eller så invanda i vår egen förträfflighet och bekvämlighet att vi inte kan översätta TV-rutans vidrigheter till en möjlig verklighet? För oss? Nej, det kan inte vara möjligt…

Vi måste ju ställa upp! Men för vem då? Och till vilket pris? Har vi gjort oss skyldiga till något som ger oss anledning att vara Sitting Duck för främmande makter?

När Ulf Kristersson håller sina tal i Östersund på Folk och Försvar behöver man inte vara psykolog för att förstå att något gått snett i vår nya regering. Krigseufori såg vi i inledningen till WW1 när folket, både låg och hög, försökte överträffa varandra med att hinna först till inskrivningskontoren, allt till medias fanfarer. De flesta blev till lik i skyttegravarna. Nu ser vi det igen. Eller gör vi inte det?

 

Stoppa Sveriges anslutning till NATO. Utlys folkomröstning om man vill pröva frågan. Styr EU mot fred, inte krig eller avstå från ordförandeskapet. Sluta skämma ut Sverige för tid och evighet.

Peter Krabbe

Dags för lite motstånd?

Många bra synpunkter och kommentarer har strömmat in, även under den julhelg som jag i mitt förra inlägg rubricerade Dags för lite eftertanke. Man kan nog påstå att det mönster som vi redan tidigare kunnat skönja nu är tillräckligt tydligt för att bilden skall bli läsbar – även vad gäller den nya regeringens roll i den närmaste framtiden.

Det är lite för enkelt att tro att populistiska åtgärder som att få knarkmaffians hantlangare att sluta skjuta ihjäl varandra på allmän plats bäddar för ett nytt och bättre samhälle. Problemen går betydligt djupare än så. Mest remarkabelt är att vårt land håller på att förlora sin rätt till självstyre, allt till förmån för ett av globalisterna totalkorrumperat EU-styre. Att Sverige nu får vara ordförandeland (under övervakning) innebär tyvärr inte att vi kommer att ifrågasätta och debattera globalismens kärnfrågor, utan tvärtom att vi – som vanligt – går i spetsen för Bror Duktig-syndromet, att visa att vi likt lydiga barn vill ha en klapp på huvudet för att driva framtidens totalitära system längre än vad något annat medlemsland vågar. I flertalet andra europeiska länder finns nämligen den opinion som Sverige saknar – ifrågasättandet av radikal lagstiftning med enda syfte att göra befolkningen till menlösa zombies utan inflytande. Medan miljoner demonstranter går ut på gatorna i Europas huvudstäder med plakat, flaggor och trumpeter samlas på sin höjd hundratalet likasinnade på Sergels Torg. Vem skall då bromsa Kristerssons regering i sin ambition att bli globalismens föredöme?

I Schweiz sitter Klaus Schwab och hans stab i WEF och dikterar hur världen skall förändras till det bättre för ett litet fåtal och till utplåning för flertalet, påhejad och finansierad av hela det storindustriella komplexet inklusive bankmaffian. Genom sin politikerskola fyller han successivt alla lediga platser i världens regeringar, EU och FN. Vi får veta att majoriteten av världens befolkning skall bort, att de som får finnas kvar skall vara lyckliga genom att vara fattiga, utan inflytande och styrda av artificiell intelligens. Vi är en belastning för planeten. Men hu – så kan det väl inte vara? En KONSPIRATIONSTEORI. Ändå kan alla som vill se höja blicken lite och konstatera att detta redan har pågått och planerats sedan ett par decennier tillbaks. VI BEFINNER OSS I DET AVGÖRANDE GENOMFÖRANDESKEDET. Om fem år finns ingen väg tillbaks.

Nyckeln till denna omdaning av världen är myten om Global Warming. eller AGW som den egentligen kallas (Antropocene Global Warming, av människan orsakad uppvärmning), till skillnad mot naturliga klimatvariationer orsakade av främst solens växlande aktiviteter. Som bevis uppfann man begreppet växthusgaser, som påstods höja temperaturen katastrofalt och då särskilt CO2, som till viss del kunde skyllas på utsläpp från förbränning av fossila ämnen. Detta trots att CO2 är en naturligt förekommande förutsättning för allt liv på jorden, att den bara utgör några få procent av innehållet i atmosfären och att den normalt ökar som en följd av naturlig uppvärmning, inte tvärtom. Om detta har jag skrivit åtskilliga spaltmeter för tio år sedan, exempelvis här: https://peterkrabbe.wordpress.com/2014/11/27/kommer-falsarierna-kring-agw-hypotesen-att-innebara-slutet-pa-klimatdebatten/

Avsikten med att lansera AGW var att kunna strypa utvinningen av energi som olja, kol och gas i syfte att åstadkomma en totalkollaps av konsumtionssamhället, något som knappast någon idag kan undgå att märka. Eller finns det fortfarande någon som tvivlar? Nu kan man avskaffa våra billiga bränsledrivna bilar och transportfordon till förmån för eldrivna som bara ett fåtal har råd med, trots att man inte vet var den elen skall komma ifrån. Man kan också ta ifrån oss våra hus genom att höja kostnaderna för uppvärmningen av dem så att ingen har råd att bo kvar. Genom att införa energiklasser i byggandet kan man göra det så dyrt att bygga att ingen heller har råd att bygga nya hus. Genom en konstruerad inflation får man samtidigt möjligheten att på kort tid mångdubbla räntorna för att ytterligare försvåra ägandet av sin bostad. Genom att avskaffa kärnkraften och chockhöja priserna för el kan man också slå ut alla näringsidkare som är beroende av el i sin verksamhet. Småföretagare skall inte få finnas i framtidens samhälle, det tillhör WEF:s sponsorer.

Naturligtvis alstrar dessa omdaningar en massa arbetslösa. Därför är det en viktig del av agendan att minska jordens befolkning, det är ju ingen idé att hålla onyttiga människor vid liv, eller hur? För ändamålet har man två effektiva metoder, att sprida sjukdomar med dödlig utgång eller att öka frekvensen av krig, helst världskrig som är effektivast genom att både minska befolkningen och förstöra samhällsstrukturerna. Den som inte sett att detta pågår redan bör putsa glasögonen. Covid-pandemin är bara den första i en serie under innevarande decennium, det har Bill Gates utlovat. Kriget i Ukraina kommer att vara ett världskrig mellan Ryssland och NATO redan under detta nya året. Sverige överger gärna sin neutralitet och ställer sig i frontlinjen. Lärde vi oss ingenting av två tidigare världskrig?

För säkerhets skull är det bäst att dra ner på tillgången av livsmedel också, därför inför man restriktioner mot gödningsmedel, tvingar jordbrukare att lägga ner sina verksamheter och låter sanna globalister som Gates och Soros köpa in stora arealer för att kunna stoppa fortsatta odlingar. En tredjedel av Ukrainas arealer ägs redan av amerikanska storföretag. Traditionella odlingar skall ersättas med genmanipulerade sojabönor som kan användas till kontrollerad industrimat med de kemiska tillsatser som vi alla behöver för att inte kunna leva så länge. Privata odlingar kommer att förbjudas, under en övergångsperiod kommer krav på besprutning i syfte att minska skördarna och försvåra pollineringen. Detta är inga fantasier utan pågående verklighet.

Säkert får jag kritik nu för att vara för pessimistisk, det är den börda jag får ta för att visa upp den verklighet vi lever i. Jag kan bara beundra alla dem som har så stark gudstro att man tror att allt löser sig genom ett gudomligt ingripande. Vår kristendom har alltid samtidigt varit en stark samhällsstruktur och tron på den Gud som vi satt i dess högsäte har oftast belönat sig, men konkurrensen från andra religioner har då varit obefintlig. Nu skall flertalet religioner samsas inom vårt eget territorium och vår kristendom blir därmed alltmer marginaliserad. Även om vår kristendom tillhör den större grupperingen Abrahamitiska religioner tycks vi inte vilja inse att varken islam eller judendomen är avsedda för oss, vi är inte välkomna där och får istället tåla att underkasta oss eller skapa en ny andlighet, baserad på egen kraft. Men blir den någonsin så stark att vi kan förlita oss på den i en kamp mot vässade vapen? Jag tror inte att vi hinner med när vår fiende står på vår dörrtröskel, utrustad med alla de maktmedel som styr vår dagliga tillvaro.

Inte ens det vapen som vi kallat demokrati återstår för att skydda oss längre. Vi står nu nakna inför en bepansrad fiende. Fråga mig inte vilken sorts motstånd som skulle kunna hjälpa oss, för det vet jag inte längre. Detta var bara en förtvivlad förhoppning att nya politiker skulle ha bättre förstånd och handlingskraft att stoppa galenskaperna, men tyvärr ser det inte ut så. Ett negativt svar får vi definitivt om vår statsminister och två av hans ministrar flyger till Davos om två veckor. Det finns inte en enda person i vår riksdag eller regering som har en tanke på att ingripa ….

Jag kan inte ens önska mina läsare en god fortsättning, för då skulle jag ljuga. Den blir inte alls god om vi inte gör något åt den.

Peter Krabbe

Dags för lite eftertanke?

Ja, nog är det dags för lite eftertanke allt, julhelgen närmar sig och kanske blir det då tillfälle att bara sätta sig ner en stund och tänka efter – är Sverige på rätt väg eller inte?

Vi lever nämligen i ett veritabelt katastrofläge med risk för nedstängningar av el, värme och all kommunikation med omvärlden. Aldrig förr har vårt land varit i en motsvarande situation, under andra världskriget levde vi visserligen under hot om krigshandlingar, men verkligheten inskränkte sig till ransoneringskuponger för livsmedel, sprit och kaffe. Illa nog, men dagens hotbild handlar om en total utslagning av hela samhället. Inte bara vårt, utan hela västvärldens.

Vad vi måste fråga oss är om de politiker som vi tycks ha valt motsvarar våra förväntningar och har förmågan att styra oss ur detta katastrofläge. Om ni tänker som jag så är svaret NEJ.

Låt oss börja med det facit som Björn Olanders sammanställt över de sista åtta åren under socialdemokratiskt styre:

8 ÅR MED S & MAGDALENA A – INVANDRINGSREKORD & SKATTEHÖJNINGAR!

Magdalena Andersson har nu i september 2022 suttit i regeringen 8 år varav snart 1 år som statsminister och 7 år som finansminister. Under hennes tid i S-regering har:

• Kronan fallit med -53,1% mot dollarn (31 aug-2022) !!

• Kronan fallit med -16,3% mot Euron (31 aug-2022) !!

• Invandringsrekord slagits 4 ggr av 7 möjliga under åren 2015-2021 med 134.240, 163.005, 144.489, 132.602, 115.805, 82.518 respektive 90.631 personer, dvs totalt 863.290 individer som fått svenskt medborgarskap enligt SCB vilket är den största invandringen på 7 år i Sveriges historia!! (jämför mot det tidigare årsrekordet 2014 om 126.966 invandrare under Fredrik Reinfeldt). Det blev således ingen reducering av invandringen som S+Mp påstod och påstår !! Den 31 december 2021 uppgick antalet utrikesfödda i första generationen till 2.090.503 individer. Av en befolkning som uppgick till 10.452.326 personer blir detta 20,0% !! Och för årets 8 första månader 2022 har 108.631 nya uppehållstillstånd beviljats vilket ger en prognos om 163.170 på helåret!!

• Totalt mellan åren 2015-2022 budgeterades 277,9 miljarder kr för migration & integration vilket är i snitt 4,0% av respektive års statsbudget. (jämför detta t ex mot pensionerna om 41,8 miljarder kr, försvarets 76,5 miljarder kr eller Polismyndighetens 30,0 miljarder kr i budgeten för 2022).

• Skatterna höjts 2015-2022 med +317,6 miljarder kr eller +39,0% på 7 år från 886,6 miljarder kr till den rekordhöga statsbudgeten 1.204,2 miljarder kr 2022 (43,7 miljarder kr 2016, 38,5 miljarder kr 2017, 28,1 miljarder kr 2018, 26,1 miljarder kr 2019, 35,8 miljarder kr 2020, 103,4 miljarder 2021 och nu 38,4 miljarder kr i budget 2022).

• 928,4 miljarder kr har avsatts till migration, integration, bistånd och EU-avgifter (varav 59,0% av EU-avgiften i g-snitt gått till andra länder i form av bidrag) under 8 år med S- & JÖK-regeringen. Ur statens budget från S+Mp-regeringen 2015-2022:

– Migration 2015-2022: 17,4+19,4+39,4+21,2+12,4+11,4+9,3+8,5 = 139,0 miljarder kr.

– Integration 2015-2022; 16,8+21,1+32,7+25,7+18,4+10,1+7,8+6,3 = 138,9 miljarder kr.

– Bistånd 2015-2022; 30,0+32,4+36,8+43,0+44,2+46,0+46,8+51,9 = 331,1 miljarder kr.

– EU-avgift 2015-2022: 44,2+30,4+29,6+39,5+40,9+42,0+45,0+47,8 = 319,4 miljarder kr (varav 59,0% går som bidrag till andra EU-länder i snitt).

Totalt blir detta 139,0+138,9+331,1+319,4+ = 928,4 miljarder kr eller i genomsnitt 116,1 miljarder kr per år. Detta är 12,0% i genomsnitt av respektive års statsbudget !! Tillkommer gör kostnader för bostadsbidrag, barnbidrag, vård, skola, pensioner, polis- & rättsväsende, osv för invandringen.

Skattehöjningarna som S-regeringarna genomfört resulterar bl a i att Sverige 2022 i nuläget har:

• Världens näst högsta marginalskatt (66,1%)

• De högsta kommunalskatterna någonsin (g-snitt 32,24%)

• Näst högsta moms inom EU (25,0%)

• Högsta sociala avgifterna inom EU (g-snitt 48,3% = 31,42% arbetsgivaravgift + Medel ITP/ TGL/ TRR/ TFA/ Löneskatt pension/ Avtalspension/ m m)

• Högsta kapitalbeskattningen inom EU (20,0 – 55,0%)

• De högsta punktskatterna på bensin & diesel (47,4% & 33,2%)

• Den högsta konsumtionsskatten på el någonsin (45,00 öre/kWh)

• Ett totalt skattetryck om 42,7% av BNP (=högre än 1976 under Pomperipossa-debatten med Olof Palme då den var 42,6% av BNP och 107% av intäkterna för företagare)!

• M m

Under S-regeringstid har hittills 46 st nya skatter tillkommit på 8 år. Exempel: Genomförda och aviserade skattehöjningar, summerade och sorterade efter storlek i miljoner kronor 2015-2022:

– Den nya TV-skatten smyghöjdes med 1,35 miljarder kr från 8,46 miljarder kr 2018 (gamla TV-licensen) till 9,81 miljarder kr 2022 vilket är den högsta SVT & SR-budgeten någonsin!

– En ny skatt på plastkassar (3 kr på bärkassar och 30 öre på frukt-/grönsakspåsar) skulle ge 2,7 miljarder kr till staten (men utfallet blev endast 0,2 miljarder kr då volymen påsar reducerades)

– Bankskatt infördes 2022. Bankskatten gäller för kreditinstitut som har skulder på minst 150 miljarder kronor för 2022, men gränsvärdet justeras årligen. Om det gäller ett utländskt kreditinstitut räknas bara skulderna som hör till den svenska delen av verksamheten. Storleken på skatten blir 0,05 procent av beskattningsunderlaget för beskattningsåret 2022, och 0,06 procent för beskattningsåret 2023. Den beräknas inbringa 5 miljarder kronor till statskassan under 2022 och därefter 6 miljarder kronor årligen. (=läggs på låntagarna/kunderna).

– Höjd energiskatt för uppvärmningsbränslen. Nedsättningen av energiskatt för uppvärmningsbränslen vid tillverkningsprocessen i industriell verksamhet och i yrkesmässig jordbruks-, skogsbruks- eller vattenbruksverksamhet tas bort i två steg. Skattenedsättningen minskades från 70 till 35 procent 1 juli 2021 och tas bort helt 1 januari 2022.

– Höjda arbetsgivaravgifter för unga, 18,730 miljarder kr (men som reducerades med -0,38 miljarder kr genom en sänkning till 10,21% för unga 15-18 år)?

– Försämrat ROT- och RUT-avdra samt slopat läxrut, 5,770 miljarder kr

– Slopad avdragsrätt för pensionssparande, 4,460 miljarder kr

– Höjd bensinskatt (3,87 + 0,35 mdr), exkl. indexeringen, 2017-2018; 4,220 miljarder kr

– Försämrad brytpunkt för statlig inkomstskatt, 2,930 miljarder kr

– Höjd skatt på sparande i ISK och kapitalförsäkring, 2,790 miljarder kr

– Höjd marginalskatt (avtrappat jobbskatteavdrag), 2,710 miljarder kr

– Höjd energiskatt på el, kommande skatteförändringar på energiområdet (helårseffekt 2018) – men skatteväxling då skatten för kärnkraftverk och vattenkraft minskar lika mycket (redovisas därför även under sänkningar), 2,380 miljarder kr

– Höjd resolutionsavgift (dold bankskatt), 2,180 miljarder kr

– Ny kemikalieskatt på vissa elektroniska produkter, 1,980 miljarder kr

– Höjd skatt på tobak och alkohol, 1,890 miljarder kr

– Höjda arbetsgivaravgifter för äldre (den särskilda löneskatten), 1,770 miljarder kr

– Höjd bensinskatt, indexering 2017-2018, 1,731 miljarder kr

– Bankskatt – (avdragsförbud för ränteutgifter på vissa efterställda skuld-förbindelser), 1,650 miljarder kr

– Höjd fordonsskatt för lätta fordon, 1,555 miljarder kr

– Slopad avdragsrätt för representation vid måltider, 1,035 miljarder kr

– Flygskatt (helårseffekt 2019=1,37 mdr), 1,020 miljarder kr

– Sänkt intäktsränta i skattekontot, 0,730 miljarder kr

– Höjd koldioxidskatt, 0,600 miljarder kr

– Förmånsbeskattning, privata sjukvårdsförsäkringar (helårseffekt 2019=1,17 mdr) 0,590 miljarder kr

– Malus- förhöjd fordonsskatt för nya bilar 1juli, (helårseffekt 2019=1,34 mdr), 0,450 miljarder kr

– Slopad avdragsrätt för förvaltningsutgifter, 0,180 miljarder kr

– Höjning av försenings- och kontrollavgifter, 0,110 miljarder kr

– Slopad slussningsregel moms, 0,100 miljarder kr

– Ändrad beräkning av bilförmån, 0,084 miljarder kr

– Höjd koldioxidskatt i värmesektorn, 0,080 miljarder kr

– Personalliggare i fler verksamheter, 0,060 miljarder kr

– Fortsatt sänkt energiskatt för företag och hushåll i Norrlandskommuner – men begränsad skattenedsättning för vissa 0,048 miljarder kr

– Punktskatt på e-cigaretter, 1 juli 2018, 0,030 miljarder kr

– Anpassning av investeraravdraget, 0,018 miljarder kr

– Skattetillägg vid rättelse på eget initiativ, 1aug 2018, 0,010 miljarder kr

– Höjd SINK-skatt för utlandsboende, 0,370 miljarder kr

– Höjdskatt på termisk effekt i kärnkraftsreaktorer och höjda skatter på naturgrus och bekämpningsmedel, 0,350 miljarder kr

– Höjd beloppsgräns vid avdrag för resor, 0,338 miljarder kr

– Höjd biomoms (6 till 25 %) och omläggning av filmstödet, nettohöjning 0,265 miljarder kr

– Slopad skattereduktion för gåva till välgörenhet, 0,250 miljarder kr

– Höjd skatt ”elektrisk kraft”, 0,190 miljarder kr

– M m.

Om man räknar in ALLA skatter (kommunalskatt, marginalskatt, moms, sociala avgifter, vägtrafikskatt, bensin-/dieselskatt, elskatt, alkoholskatt, tobaksskatt, osv) så betalade varje sysselsatt person i genomsnitt 73,9% i skatt under 2019. Konkret så innebär detta att svensken arbetade från måndag kl 08.00 till torsdag kl 14.28 för betalning av skatter till staten medan arbetstiden torsdag kl 14.28 till fredag kl 17.00 ger den egna inkomsten efter skatt!

Svenska folket undrar givetvis:

– HUR KAN DETTA VARA NÖDVÄNDIGT NÄR VI HAR EN ÖVERDIMENSIONERAD INVANDRING SOM ENLIGT S+MP ÄR ”LÖNSAM”…??

– VARFÖR EU-ANPASSAR MAN INTE SKATTERNA TILL EU-SNITTET ISTÄLLET? DÅ KANSKE FÖRETAGEN OCH SVENSKA FOLKET FÅR NYTTA AV EU-MEDLEMSKAPET! DÅ KAN VÅRA INHEMSKA FÖRETAG OCH JORDBRUK KONKURRERA PÅ LIKA VILLKOR…!! (VI EU-ANPASSAR JU ALLT ANNAT)

Källor finns men publiceras inte av utrymmesskäl. Så långt Björn Olanders.

Olanders sammanställning gjordes inför valet och kanske har den haft betydelse för valutgången. Den har då fört oss vidare till dagens situation med Ulf Kristersson som statsminister. Innebär det att vi får en bättre ekonomi framöver? Låt oss vara generösa och ge hans medarbetare tid fram till sommaruppehållet – då är det dags att sätta fingret i vädret för att se vartåt det blåser.

Vad vi kan se redan nu är att under bara två månader har han hunnit skicka iväg 1.320 miljoner svenska skattepengar till kriget i Ukraina. Inklusive Magdalenas bidrag sedan februari 2022 är vårt bidrag till NATO:s krig mot Ryssland under året nu uppe i 9.500 miljoner svenska kronor. Värre lär det bli när Lille Ulf skall visa EU och NATO att Bror Duktig finns här i Sverige, som ordförande för EU och att vi vet precis hur man skall hantera ett krig.

Naturligtvis får petitesser som ihjälfrusna svenskar ute i stugorna vänta till Det Stora Uppdraget att införliva Ukraina i EU är avslutat. Kristersson har ju konstaterat att ”EU behöver Ukraina”, underförstått mer än Ryssland som det historiskt sett har tillhört.

Vi får alltså tåla att bli några miljarder fattigare för den goda sakens skull? Värre är om det börjar regna ner ryska missiler över vårt land, men jag får väl be Putin att skicka dem till Stockholm i så fall, vi här nere i Skåne vill faktiskt INTE ha krig mot Ryssland.

Låt oss istället glädja oss åt att bokslutet ovan är ett avslutat kapitel, åtminstone för några år framöver, så vi hinner hämta andan innan den förra regeringens tappra försök att sätta vår befolkning i konkurs, avlöses av den nuvarande regeringens lika tappra försök att dra in oss i det tredje världskriget, kanske lite värre egentligen men visst har vi några ronder kvar att gå mot våra politiker? Så tänd stearinljusen och ha en riktigt mysig julhelg, sätt julskinkan på grillspettet istället och hämta snapsen ute i snödrivan, så hoppas vi på det bästa!

God Jul och Gott Nytt År till er alla, så ses vi nästa år!’

Peter Krabbe

El-terror?

Så är vi då inne i årets dyraste månad vad gäller elpriserna. Den observante kan se några intressanta konsekvenser av den förda el-politiken:

För det första så har man nu preciserat bidragsperioden till 1 oktober 2021 – 30 september 2022. Det innebär att fokus på bidraget ligger på perioden INNAN Ukrainakriget bröt ut och gasleveranserna stoppades av Ryssland.

Kopplingen av prisstegringarna till Rysslands agerande är därmed rent nonsens. Orsaken är istället miljöpartisternas i Tyskland och Sveriges agerande att lägga ner en kärnkraft som vi inte kan vara utan.

Att denna maffia fortfarande styr kan vi se genom produktionsstoppen vid våra kvarvarande reaktorer – Oskarshamn stängs ner för reparationer just nu under december när konsumtionen är som högst, Forsmark får haverier som passar bra in för att på samma sätt obstruera leveranserna. Vad som väntar under vintern vet vi inte än, men vi kan vara säkra på att strulet kommer att fortsätta och bli värre.

Att byta politisk regim innebär nämligen inte att man också kan byta alla tjänstemän vid Vattenfall och andra aktörer som tillsatts under Miljöpartiets regim. De sitter där de sitter och agerar efter sina direktiv från miljömaffian.

Dessutom har vi överlåtit all styrning av våra elleverantörer till tyska intressen, bolag som EON ägs helt av tyskarna och följer till 100% den globalistiska agendan. Frågan som man måste ställa är VARFÖR STYR INTE DEN SVENSKA STATEN ÖVER ELKRAFTSPRODUKTIONEN MED UTGÅNGSUNKT I SVENSKA INTRESSEN? Så är det i Frankrike där statliga EDF för en energipolitik som gynnar sina egna medborgare. Därför vet vi att det är möjligt även för andra medlemsländer i EU att göra samma sak.

För det andra ser vi nu de första dagarna i december att elpriset vid månadsskiftet skenar iväg till fyrakronorsnivån från att ha legat runt drygt en krona under november. Samtidigt har hela landet fått samma höga pris, trots elområdesindelningen. Detta måste ju vara en chock för norrlänningarna som vant sig vid priser runt 50 öre.

Är detta ett sätt att slopa den differentierade prissättningen på initiativ av elbolagen, eller driver man med vår regering? Vill man visa att regeringen är totalt utan kontroll och inflytande över vår energiförsörjning och att vår verklige energiminister sitter i Davos och skrattar?

Det är knappast lönt för våra politiker att försöka referera till ”naturliga efterfrågeeffekter” när elpriset åker jo-jo mellan himmel och helvete för både privatpersoner och företagare – det är helt enkelt inte trovärdigt! Istället handlar det om medveten terror i syfte att skapa panik och skräck för de makter som obekymrat deklarerar att vi skall bli fattigare för att de själva skall bli rikare.

Ebba Busch framstår själv som ett skämt när hon utlovar återbetalning av de från folket stulna elavgifterna EFTER kommande bidragsbefriade högkostnadsperiod istället för att betala ut i enlighet med sina vallöften INNAN den förödande perioden börjar. De som inte klarar av att hålla ut under vintern kommer nu att falla som käglor. Inga nya ”bidrag” är beslutade för vintern trots att den med all sannolikhet kommer att bli den värsta i mannaminne vad gäller energikostnader.

Snälla Ebba, genomför omgående en storsanering av denna ruttna bransch och låt staten återta kontrollen över vår elförsörjning innan det är för sent. Om du inte kan så lämna över till någon bättre skickad, annars kommer hela regeringen att falla om några månader.

Och lille Kristersson, sluta skicka våra skattepengar till kriget i Ukraina när de istället behövs för att våra egna mindre bemedlade skall överleva vinterkylan med värme i stugan. Som ordförandeland för EU är din uppgift att få ett slut på kriget istället för att trappa upp det, varken du eller Ursula kan vinna över Ryssland – försök inse det.

Peter Krabbe