När någon bestämmer att solen skall gå i moln….

När jag nu skriver denna artikel får jag börja med att be de utskrattade hjältar som tidigt varnade för chemtrails om ursäkt, jag hörde nämligen själv till dem som skrattade. Idag vet vi med hundraprocentig säkerhet att chemtrails inte är en konspirationsteori, utan en skrämmande verklighet. Dessutom skrämmande på ett sätt som får det mesta av globalismens galenskaper att förblekna. Efter trevande försök att manipulera mänskligheten med vaccinationer, GMO, läkemedel, kemisk besprutning m.m. har man nu på allvar tagit till storsläggan med giftbesprutning från luften över världens befolkningstäta områden. Med hjälp av luften vi andas kommer ingen undan, varken vi människor, djuren eller ekosystemet som helhet. Vad handlar då detta om?

Alla kan se de vita svansar som flygplanen över våra huvuden lämnar efter sig. Det är vi också vana vid och ingen reagerar nämnvärt när man ser det. Men numera finns det två sorters svansar, contrails som är de normala kondensationsstrimmor som flygplan på hög höjd alltid lämnar efter sig och chemtrails, som är medvetna utsläpp av tungmetaller i syfte att manipulera vädret genom ökad molnbildning. Så ser i alla fall den officiella versionen ut, men verkligheten är något annorlunda.

Contrails lär man sig snabbt att skilja ut, de förekommer vid flygning på hög höjd, har svansar som inte är längre än ett par hundra meter och som dessutom upplöses helt efter några minuter. De är ofarliga och naturliga och bildas av vattenånga i mötet mellan motorernas varma luft och den omgivande kalla luften.

Chemtrails är inte heller svåra att känna igen, de ligger kvar som vita streck på himlen, sprider sig långsamt i sidled för att bilda långsträckta skyar, som tillsammans med de ofta korsvis utlagda svansarna under dagens lopp bildar ett homogent molntäcke. Solen är borta. Den stora skillnaden är att chemtrails består av små, små partiklar av tungmetaller som långsamt dalar ner mot vårt jordklot och lägger sig över allt vi odlar, äter och berör. Dessutom finns de kvar i luften vi andas i form av nanopartiklar som vi kan relatera många sjukdomar till.

Konsekvenserna börjar nu bli så tydliga att till dags dato har 32 stater i USA infört restriktioner mot vädermanipulering på grund av de uppenbara riskerna för miljö och hälsa. Ett exempel är RI H6011/ 2017/ Regular Session/ Rhode Island House Bill 6011, The Geoengineering Act of 2017, regulates geoengineering of the global environment, som bordlades för vidare utredning så sent som i mars 2017. Vid en hearing i Shasta County Supervisors Testimony, California 2014 fick välinformerade läkare, piloter och forskare lägga fram sina underlag för en kommission, som drog slutsatsen att gränsen nu är nådd. Kalifornien är hårt drabbat genom mångårig experimentverksamhet , trots att mycket av forskningen bedrivs just där. Arbetsnamnet är Solar Radiation Management (SRM).

Vad är det då som man släpper ut?

Innehållsförteckningen får vi dels genom bolagens egna patentansökningar för metoden hos det amerikanska patentverket USPTO, dels genom de forskningsanalyser som utförts i vattentäkter och på mark av nedfallet. Patentansökningar för metoden med vädermodifiering har förekommit ända sedan 1930-talet. En modern variant har inlämnats av Hughes Aircraft Co i Kalifornien 1990, deras ansökan beskriver i detalj de kemikalier som används i deras program och stämmer väl överens med nedfallsanalyserna. Vanligast förekommande är aluminium, som fritt i naturen verkar som ett miljögift. Andra tungmetaller är barium, strontium och silverjodid, men även arsenik förekommer. Vid vattenanalyser uppmättes aluminium i kvantiteter 47 ggr det normala, strontium 10- 20 ggr normalt, barium 20 ggr normalt och ph-värdet på jordar konstaterades vara 25 ggr mer alkaliska än normalt. Nedfallet fungerar dessutom som en accelerator vid skogsbränder, som får större omfattning än normalt. Detta har man plågsamma erfarenheter från just i Kalifornien. Oförklarlig träddöd kan också med stor säkerhet hänföras till nedfallet. Monsanto, som är den största skurken vad gäller genmanipulering, inledde redan 2008 ett arbete med att göra sina grödor resistenta just mot aluminium! Du sköna, nya värld!

Neurologiska sjukdomar som Alzheimers (fyrdubblad frekvens i utsatta områden), autism, försvagat immunsystem och som följd förkortad livslängd hör till de sjukdomar som kopplas samman med nedsläppen. Partiklarna bryts ner till nanopartiklar i syfte att hålla sig uppe i luften, inandas när de faller ner och påverkar därmed hjärnans funktioner. Som av en slump sammanfaller detta med de bieffekter som man tillskriver vaccinationsprogrammen. Har vi samma upphovsman i båda fallen?

Vem som utför besprutningen vet vi i ett flertal fall, det amerikanska bolaget North American Weather Consultants Inc skäms inte för att på sin hemsida berätta vitt och brett om hur man utför uppdrag i ett 50-tal länder med vädermanipulering genom flygplan. Ett annat bolag är Weather Modification Inc, som kallar sin verksamhet för Cloud Seeding. Kanske är man trygg i den egna förvissningen att detta är ju bara något som är bra, vi bromsar Global Warming och är värda allt beröm för detta. När en regering beställer åtgärden behöver man kanske inte heller bry sig, betalningen är ju riklig och syftet gott? Men vem är det egentligen som beställer? Bolagen kallar sina kunder för ”sponsorer”. Och i Sverige? Över Skåne där jag bor går chemtrailsplanen just nu i skytteltrafik. Meteorologerna har svårt att förklara varför strålande sol i prognosen blev mulet, utan närvaro av lågtryck. Och mitt mossbeklädda tak som jag haft i 40 år och som dött under våren av förändrat ph-värde i luften saknar jag. Men viktigast är förstås att rädda våra ekosystem i stort och framför allt vår framtida hälsa, våra barn och barnbarns liv. Mer lättillgänglig information på svenska finns här.

Peter Krabbe

Blir Eurabia det framtida lyckolandet?

En av globalismens hörnstenar är omvandlingen av världen till en totalitärt styrd global organisation, uppdelad på fyra geografiska huvudområden. För oss i Europa är sammanlänkningen med Afrika och arabländerna till vad man tidigare kallade Eurabia den centrala tanken. Om Eurabia har jag tidigare skrivit här och den norske skribenten Jan Hårstad bidrar med en nyskriven artikel här, som är anledningen till att jag tar upp frågan igen.

Eurabia har sin upprinnelse i oljekrisen under1970-talet genom bildandet av EAD (The Euro-Arab Dialogue) 1973, som kort sammanfattat handlade om att byta en garanterad export av olja till Europa mot ett accepterande av spridningen av islam och arabisk kultur till vår kristna kontinent, kombinerat med en generös inställning till ökad invandring från arabländerna till Europa. Detta arbete har pågått oförtrutet under 40 år utan att uppmärksammas nämnvärt av medierna. Många är förvånade över att Islamic Centers och moskéer växer upp överallt i våra länder och förstår inte varför. Flyktingströmmar och annan planerad invandring har på kort tid givit MENA-länderna en befolkningsandel runt 15% i Europa och prognoserna pekar mot en likafördelning om 40 år. Cirka 80% av flyktingarna bedöms sakna asylskäl och kan klassas som ekonomiska flyktingar.

Är detta då tillfälligheter beroende på krig och oroligheter utanför Europa? Naturligtvis inte, scenariot är sedan länge fastställt av EU och dess föregångare i syfte att fullfölja globalismens agenda om blandning av världens befolkningskategorier till en enda, homogen idealmänniska. EAD har efter hand omvandlats till Euromed, därefter Barcelonaprocessen för att sluta som Medelhavsunionen (The Mediterranean Union, UM eller UfM i Frankrike) 2008. Drivande under senare år har varit Frankrike, och dåvarande presidenten Sarkozy.

Anledningen till att Medelhavsunionen nu till slut hamnat i media (ett fåtal) är att nyvalde presidenten Macron, i egenskap av hängiven globalist, under valkampanjen framfört sitt fulla stöd för det fortsatta arbetet med UfM. Eftersom detta är direkt kopplat till planerna för fortsatt och ökad invandring från MENA (Middle East – North Africa) önskade man inte överdriven publicitet i Macron-lägret, något som motståndarna försökte ändra på genom att släppa ut mail på nätet dagarna före valet. Detta mörkades dock snabbt och Macron slapp förklara för fransmännen att Ensemble hade en annan, vidare betydelse än att bara gosa tillsammans inom Frankrikes gränser.

Det paradoxala med Medelhavsunionen är att den egentligen bara är en fortsättning på kolonialismen från tiden före andra världskriget. Dess två främsta förespråkare är Frankrike, som byggde upp sitt välde till att omfatta de flesta länderna i Nordafrika samt området runt Syrien och Libanon, och Tyskland som hade haft nära relationer med Turkiet och dess föregångare, det Ottomanska riket, som omfattade stora delar av arabvärlden. Att Tyskland håller på att få en betydande turkisk befolkning är lika lite en tillfällighet som att de fransktalande nordafrikanerna söker sig till Frankrike. Att det inbördes maktförhållandet mellan Tyskland och Frankrike i framtiden kommer att påverkas av dessas respektive växande befolkningar är givet. Polariseringen innebär också en ökad risk för framtida väpnade konflikter inom EU.

I själva verket handlar det då om att radera ut gränserna mellan kolonialstaten och dess forna kolonier, på samma sätt som Frankrike nu hanterar sina övriga kvarvarande kolonier (Guadeloupe, Martinique, Franska Guyana, Réunion och Mayotte) . Även där föds man med franskt medborgarskap och har fri rörlighet inom EU. Skillnaden idag är att övriga länder i EU får dela en börda som man inte har något historiskt ansvar för. När Macron talar om att det är ”vår” skuld att integrationen innebär problem, bör han tala för sig själv och inte för EU som helhet. För att understryka denna skuldbörda firade Hollande och Macron under veckan avskaffandet av slaveriet med den högtidliga projektstarten för ett slaverimuseum, i likhet med förintelsemuseet i Berlin. Man kan förstå att de forna öststaterna Ungern m.fl. inte känner någon sådan skuld. Har vi i Sverige någon anledning att göra det? Knappast.

Det ryktas i korridorerna att Macron fått ekonomisk hjälp till sin kampanj av Soros, vars organisation Move On översatts direkt till Macrons En Marche. Att dessa två skulle bli EU:s nya radarpar kan skrämma livet ur vem som helst. Enligt säkra källor finansierar Soros också genom NGO:er (civilsamhällesorganisationer) en allt mer utstuderad fartygstrafik i syfte att hämta upp mindre flyktingbåtar utanför Libyens kust för vidare transport till det europeiska fastlandet. Detta ökar naturligtvis flyktingtrafiken avsevärt. Att denna rabiata person i kraft av sin enorma förmögenhet tar sig rätten att styra och ställa över politikernas huvud är upprörande och det är för mig en gåta att Soros inte för länge sedan satts bakom lås och bom.

När globalismen nu tycks stärka sina positioner i Frankrike finns det anledning att vara uppmärksam på just Eurabia-projektet, som om det inte stoppas kommer att förvandla Europa till oigenkännlighet redan under kommande decennier. Det är hög tid att lägga höger-vänsterpolitiken i malpåse och sätta upp nya skyltar med texten Nationalism (demokrati och oberoende) eller Globalism ( världsherravälde och elitstyre) på våra politikers CV, så vi har en chans att välja rätt i nästa val. I Frankrike är det redan för sent.

Peter Krabbe

Skall Frankrike leda Europa vidare mot globalismen?

Så står då Europa inför nästa vägval imorgon söndag, då fransmännen – och fransyskorna – går till valurnorna för att välja sin nya president. Valet gäller naturligtvis i första hand Frankrike, men genom sin polarisering även Europa som helhet. På ena sidan står nationalismen genom Marine le Pen, på den andra globalismen genom Macron.

Att döma av opinionssiffrorna blir det en promenadseger för Macron, som fått gungbrädan att tippa över efter onsdagens TV-debatt. Tittarnas reaktioner förvånar mig, Macrons debatteknik uppfattade jag som oförskämd och arrogant, en stressad och rabblande Macron bemötte all saklig kritik från Le Pen genom att minst en gång i minuten beskylla henne för att ljuga, i brist på svarsalternativ. En sådan debattör borde rimligen falla på eget grepp. Någon saklig redogörelse för Macrons egen politik kunde man knappast urskilja.

Macron är en märklig företeelse i fransk politik. Hans snabba karriär från de franska elitskolorna till Rothschilds bank och vidare till departementen för att sluta som fransk ekonomiminister i en vänsterregering, där han plötsligt, när vinden vänder, hoppar av och bildar en egen politisk rörelse med sig själv som presidentkandidat borde få flertalet att tänka efter. Hans karriär är enligt franska bedömare omöjlig och indikerar, med två år på varje plats, att han nödtorftigt gått igenom en utbildning iscensatt av andra krafter än det etablerade politiska systemet för att få en nyckelroll i Europas framtid. Den agenda han rabblar med en oanad frenesi är i minsta detalj signerad globalismen, och vem som utsett honom för att vända den EU-fientliga opinion som nu väller fram över Europa behöver ingen fundera särskilt länge över. Detta är första gången vi i Europa får se ett val som kan jämföras med det amerikanska presidentvalet, vad gäller de normalt dolda krafterna inom globalismen. Dess nu ogenerade matchande av en total outsider i syfte att sätta sin egen kandidant på posten, är ett försök att i elfte timmen rädda globalismen i ett sammanfallande EU från undergång. Tillsammans med Merkel skall nu Macron bilda det nya radarparet som skall vända utvecklingen tillbaks i ”rätt” riktning.

I Macrons värld gäller fri invandring och eventuella integrationsproblem är vårt eget fel, vi ger inte invandrarna deras rätta möjligheter att få en plats i samhället. Hollande och ministerkollegan Valls får kritik för att vilja utvisa de 11.000 problemungdomar som står på bevakningslistan för potentiell terrorism – de är ju franska medborgare. Valls bemöter kritiken med den syrliga kommentaren att de som riktar sina vapen mot egna ”landsmän” knappast gör sig förtjänta av att kallas medborgare.

Macron drar sig inte för att säga rakt ut i en TV-sänd debatt att politiken inte skall utformas av folket, detta åligger den elit som han anser sig tillhöra själv. Detta är en av globalismens huvudteser och representerar dess övergång från demokrati till den totalitära världsregeringen, där eliten utser sina egna efterträdare och folkets synpunkter inte längre efterfrågas. Macrons självförtroende har ingen gräns när han framställer den framtida politiken i jag-form – jag skall, jag vill, jag vet. Ordet vi ingår inte i hans vokabulär.

Normalt lyssnar det franska folket till de nationella lockropen, men ställda inför amerikansk debatteknik och en tuppkyckling med Macrons svada lyckas le Pen inte göra sig hörd i debatten och framstår som svag och undfallande, en roll som förvisso inte är hennes vanliga. Ambitionen att framstå som en värdig president blir förmodligen hennes fall i söndagens val, Macron kommer att vinna på teknisk knockout. Macron fick jobbet redan efter Hollandes första år, när det stod klart för globalisternas inre krets att fel president hade blivit vald.

Att Frankrike nu får en president som förespråkar ökad invandring och uppmuntran till islamismen kommer tveklöst att polarisera även EU. Ett enat Östeuropa med motsatta åsikter kommer sannolikt att splittra EU i nya block, för respektive emot invandring och mångkultur. Kanske vore det då också dags för oss i Norden att skapa det ekonomiskt starka block vi utgör tillsammans för att en gång för alla göra slut på EU:s expansionspolitik och få ett självbestämmande på villkor som passar vårt eget kynne. Problemet är tyvärr Sverige, som med sin nuvarande ledning inte vill inordna sig ens i en nordisk identitet. Förstår man vad som är alternativet? Jag tror inte det.

Peter Krabbe

I väntan på det ofattbara.

Medan vi sitter här och väntar på värmen, tror jag att vi alla blir allt mer fundersamma över framtiden. Värmen kommer i nästa vecka, men kanske blir det hetare än vad vi någonsin tänkt oss? Brakar kanske till och med ett nytt världskrig igång, utan att vi riktigt kan förstå vad som händer? Att spågummor och allehanda profeter förutspår ett krigsutbrott under våren kan vi nog le åt, men vad skall man tro när drottning Elisabeth inför vänkretsen (enligt icke namngiven rapportör) fullt allvarlig meddelar att ”2017 is a very special year. It will go down in history as the start of World War III”. Observera den positiva undertonen. Budskapet lär ha meddelats på drottningens privata födelsedagsfest den 22 april.

Nu hör det till saken att drottningen av vissa anses vara det formella överhuvudet i Illuminati, mycket beroende på det brittiska kungahusets enorma både monetära tillgångar och inflytande i en stor del av världen. Hon borde i så fall med andra ord vara väl påläst vad gäller lämpliga åtgärder för att slutligt införa den nya världsordningen, något som anses kräva ett världskrig för att både skapa det kaos som krävs för ett maktövertagande och för att markant reducera världens befolkning till de önskade nivåerna. Lockande är också den enorma ekonomiska potential som finns i återuppbyggnaden av ett ödelagt stadslandskap – förutsatt att den västerländska anläggningsindustrin finns kvar efteråt. Nåja, om drottningens roll i sammanhanget vet vi måhända för lite…

De som stönar över ”nya konspirationsteorier” kan kanske ändå försöka ta till sig den konkreta världssituationen, med USA:s konfrontationspolitik i Syrien, Ukraina och nu senast Nordkorea. Turkiet går mot fascism, flyktingkrisen – som i sig självt är ett resultat av USA:s hårdnackade kamp om Mellanösterns olja – riskerar att få Europa och EU att implodera, påven försöker skapa relationer med islams prelater och över hela världen ställs kampen mellan nationalism och globalism på sin spets. Östersjön är helt plötsligt ett strategiskt viktigt område i ett kommande krig och vår regering står som byfånar och ser på när NATO gör Sverige till sitt övningsfält i en planerad kamp mot nationalisternas Ryssland. NATO:s och USA:s missiler växer upp som snabbväxande småländsk granskog i alla gränstrakter mot nationalismens högborgar Ryssland och Kina.

Bara den som är både blind och döv kan ha undgått att notera att tonen i världspolitiken har hårdnat de senaste månaderna. Globalisterna har inte tid att vänta längre, USA:s framtid som potentiell världshärskare har ett bäst före-datum som håller på att gå ut. Det är nu eller aldrig. Snart tippar gungbrädan över, när Putin och Xi Jinping sätter sig på sin halva samtidigt åker till och med Trump upp i taket. Trumps generaler har som enda problem att hitta en lämplig provokation eller false flag som duger som förevändning för att sätta igång spelet. Oj, vad man försöker!

Det som är mest förunderligt är att ingen tycks bry sig. Livet går vidare som om allt vore helt normalt. Kanske orkar man inte ta in mentalt att ett tredje världskrig faktiskt kan vara en realitet inom en nära framtid. Jag tror att det beror på att man inte vill förstå vad NWO innebär, att det finns konkreta planer i flertalet styrande världsorgan att införa, en ny världsordning. Förändringarna kommer över oss som dropparna i ett lätt duggregn, vi blir inte riktigt våta, bara nästan. Huka och gå vidare. Det går nog över.

Kanske tror vi att även ett nytt världskrig kommer att utspelas som underhållning i TV-rutan, långt ifrån den verklighet som vi lever i. Att vi kan fortsätta att ta en öl och en macka framför TV:n och bara förfasa oss över de motbjudande bilderna, som nu i Syrien. Kanske tror vi att vi är trygga genom de  Patriotmissiler som kommer att stå på Gotland och i Skåne? För NATO skjuter väl först? Eller?

Kan vi då göra något för att stoppa utvecklingen? I England återupprättar man sitt nationella självbestämmande genom en folkomröstning, i Frankrike väller en våg av välbehövlig nationalism över landet genom presidentvalet, där nationalism ställs mot globalism på ett närmast övertydligt sätt, genom Le Pens vädjan till folkviljan mot Rothschildbankiren Macrons inbjudan till världens alla folk att ta del av Frankrike – La France Ensemble. Fransmännens revolution ligger inte långt borta, den är bara en tidsfråga. I Sverige kan vi lämpligen försöka övertyga våra politiker om att hålla vårt land utanför NATO, det stoppar inte ett krig, men den alliansfrihet som vi tillsammans med Schweiz är relativt ensamma om att ha respekt för globalt är den bästa present vi kan ge våra barn.

Men globalismen står eller faller inte med EU, den har sin hjärna i USA:s Deep State och förfogar över världens starkaste krigsmakt. Den fungerar som en boaorm som långsamt stryper sitt offer. Dess huvud kan bara kapas av amerikanarna själva. Ingenting tyder på att det kommer att ske.

Peter Krabbe

När världen förändras snabbare än vissa vill förstå…

Bilden ovan visar statscheferna för BRICS-länderna, Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika. Med sin nya gemensamma valuta lägger de grunden till en ny värld, helt olik den som vi i västvärlden varit vana vid och tagit för given. Tillsammans representerar dessa statschefer 3,2 miljarder människor, eller halva världens befolkning. När de går ut och gemensamt fördömer USA:s agerande i Syrien med hänvisning till att FN skall besluta om lämpliga åtgärder i denna konflikt, står det knappast att läsa någonstans i vår snedvridna media. Istället basuneras USA:s hopkok av lögner ut som den vedertagna sanningen och USA:s arroganta uttalanden att USA gör som USA vill i sammanhanget, oavsett vad FN och dess säkerhetsråd anser, ses som högst normalt och gillas av en samstämmig västvärld. Detta trots att samma scenario avslöjats redan 2013 i en FN-utredning.

USA, med en tiondedel av BRICS befolkning, anser att det är ett amerikanskt säkerhetsintresse att Syrien, ett land på andra sidan jordklotet, står under kontroll av amerikanska intressen. Vem har gett USA den för dem tydligen självklara rätten att bestämma över Mellanösterns olja? Är det inte ett märkligt förhållande för fler än för mig att detta – globalt sett – lilleputtland genom att skaffa sig en världsomfattande krigsmaskin som förbrukar nästan hälften av världens samlade militära resurser, gör anspråk på att genom hot och våldsam ”övertalning” bestämma vad som är lag och ordning på allas vårt jordklot?

Det blir allt tydligare att USA genom sin nya regim har för avsikt att göra en ”storstädning” av världen i syfte att försöka återupprätta den globala kontroll som man nu i snabb takt håller på att förlora. Bara under några månader har man lyckats blåsa upp Syrienkonflikten till ett väpnat krisläge, släppa en jättebomb över Afghanistan och skicka en kärnvapenbestyckad flottenhet mot Nordkoreas gräns. Allt genom egenmäktiga beslut utan samtycke från det FN som man själv i hög grad bidragit till att skapa i syfte att bevara världsfreden. Men FN talar inte längre samma språk, vilket inte heller BRICS-länderna eller stora delar av den övriga världen gör.

Hur skall man då få de 4 % av världens befolkning som är amerikanska medborgare att förstå att detta inte duger längre? Eftersom åsikterna naturligtvis går isär även i USA, kan vi kanske istället reducera ”l’enfant terrible” till 2 % av världens befolkning. I toppen sitter Trump, en president som världen satte sina förhoppningar till som den som skulle vända utvecklingen mot fredlig samvaro. Men det sätt som Trump förlorat sin trovärdighet på, bara efter tre månader, saknar motstycke i historien. En moloken Trump sitter i en intervju och berättar om hur han åt en magnifik chokladtårta tillsammans med Xi Jinping samtidigt som han över axeln godkänner anfallet mot Syrien – eller som han tydligen trodde – Irak. Denna lilla filmsnutt visar med önskvärd tydlighet att generalerna och ”Deep State” helt tagit över styret i USA. Detta är en skrämmande utveckling, eftersom i förlängningen finns inget annat alternativ än ett förödande världskrig. Denna försvinnande lilla procent makthavare som gör anspråk på att styra världen kommer aldrig att lyckas med detta, världen förändras snabbare än vad man tydligen förstår i USA. Tåget har gått, globalismen går mot sitt sönderfall.

Att samma finanskartell som styr världsekonomin från Wall Street och nu också tagit plats i den formella amerikanska regeringen, också tagit initiativet till den sedan länge planerade ommöbleringen av Mellanöstern med Israels hjälp är bara alltför uppenbart. 1900-talets historia borde ha fått oss att vara mer vaksamma, när nu scenariot riskerar att upprepas. Att tro att lokala småkrig i syfte att vinna ekonomiska fördelar är en framkomlig väg i vårt sekel är befängt och desperat. Världens centrum ligger inte längre runt Atlanten, det ligger i Asien. Där är det stopp för såväl globalismen som islamiseringen, västvärldens största misstag i vår tid. Hur länge skall vi finna oss i att betala priset för något som vi inte ens själva har valt?

Att ens tänka tanken att Sverige borde vara medlem av NATO i rådande situation är lika galet. Har vi någon anledning att delta i USA:s krigsmaskin? För att försvara oss? I så fall mot vem? Vilka värderingar är det som vi vill försvara oss mot? BRICS-ländernas uttalande är en tydlig signal om vem framtiden tillhör, lika tydligt är vem som kommer att vara framtidens skurkstater. När FN upphört att vara världens moraliska rättesnöre genom USA-ledningens ignorans återstår bara för globalismens soldater att i ett sista försök besätta världen innan dollarimperiet rasar. Låt det i så fall ske utan svensk medverkan. Bilda istället en neutral nordisk allians och rädda våra barn och barnbarn från krigets fasor. Det är snart för sent.

Peter Krabbe

Pokerspelet har börjat…

missilanfall

En förvånad värld åser hur USA vräker in 60-talet missiler över en syrisk flygbas, som en påstådd vedergällning för kemisk krigsföring.  Samtidigt som FN:s säkerhetsråd fastställer att det saknas övertygande bevis för att Syrien genomfört gasbombningen, deklarerar Trump att USA struntar i FN och agerar på egen hand och efter eget godtycke.

Trots att västvärldens politiker hyllar Trump för att ha ”återtagit kontrollen” inser de flesta att vi står inför ännu en False Flag-operation, genomförd för att hindra Syrien och Ryssland att fullfölja segern över de USA-allierade rebellstyrkorna i ISIS, Al Nusra och Al Qaeda.  Den bombade flygbasen utanför Homs är den som också står för attackerna mot USA:s rebellstyrkor. ISIS håller på att förlora greppet om Idlib och Al Qaeda detsamma i Raqqa.

Mönstret följer samma CIA-influerade strategi som vi redan sett i Irak 2003 och Libyen 2013. Syftet är att krossa den befintliga strukturen av nationalstater i Mellanöstern för att kunna rita en ny karta, med småstater under USA:s och Israels kontroll.  Att två så radikalt olika presidenter som Obama och Trump agerar efter samma mall i detta sammanhang visar att det är militären och CIA som själva fattar besluten.  Trumps högröstade och aggressiva attityd passar bra för militären, som nu kan gå vidare utan bekymmer för världsopinionens reaktioner, FN:s kritik och Rysslands eventuella agerande. Att Trump dessutom genomför denna attack med Kinas president sittande i sitt feriepalats i Florida visar på ett totalt förakt för världssamfundets åsikter.

Omvärldens reaktioner kan bara påverka i vilken takt övertagandet av Mellanöstern sker, inte OM det skall ske eller inte.  Att Trump äventyrar såväl världsfreden som ett möjligt ekonomiskt sammanbrott av världsekonomin bekymrar honom tydligen inte.  Livet tillsammans med en pokerspelare lär inte bli lätt framöver. Tyvärr är det våra liv som ligger i potten.

Mer om USA:s Mellanöstern-strategi finns att läsa i mina februariartiklar och i NEO:s utmärkta sammanfattning.

Peter Krabbe

Den ”förskräckliga” nationalismen…

world_nationalism-554x380

Vid ett samtal nyligen med gode vännen juristen ställdes frågan varför nationalismen skulle vara bättre än globalismen. Jag ser frågan mot bakgrund av att den svenska lagstiftningen och domstolarnas verksamhet inte är uppdaterade för att möta medborgarnas krav på trygghet och beskydd i en allt mer mångkulturell värld. Detta har alltid förvånat mig, att jurister som i sitt dagliga arbete har att försvara bl.a. äganderättens principer, kan se globalismen som ett föredöme för en civilisation.

Nationalismen handlar till stor del om just äganderättsprincipen. Med detta menar jag följande:

Att människor som under ett helt liv genom eget arbete och tunga skatteinbetalningar byggt upp ett samhällssystem, där de kan anse sig vara delaktiga och medägande i såväl de fysiska strukturerna som gator, landsvägar, järnvägar, broar och offentliga byggnader som de samhällsstyrande funktionerna som polis, räddningstjänst, försvar, skola, sjukvård och förvaltningen av landets kassakista med dess pensionstillgångar och andra offentliga medel. Att de också kan anses vara ägare till allt detta, borde vara alltför självklart för att ens behöva diskuteras. Den yttre ramen är lika självklart nationens geografiska gränser och de människor som genom sitt nationella medlemskap kan hävda sin delaktighet i det samhälle man långsiktigt bidragit till att skapa.

Nästa fråga blir med nödvändighet hur dessa medborgare kan finna sig i att deras valda ombud genom att förespråka fri invandring (flertalet politiska partier, EU och FN genom Agenda 2030) anser sig ha rätt att skänka bort medborgarnas tillgångar till människor utan tidigare anknytning till deras land. För varje utfärdat medborgarskap eller uppehållstillstånd skänker ombuden bort en del av de ursprungliga medborgarnas andel i det befintliga nationella kapitalet. Detta är en kränkning av medborgarnas äganderätt.

En normalinkomsttagare betalar under sin yrkesverksamma tid in c:a 10 miljoner i skatt till nationen. För höginkomsttagare är beloppen mångdubblade. I gengäld räknar man med att få sina pensioner därefter och den omvårdnad från samhället som inbetalningarna borde resultera i. Den som tror på detta system är nationalist. Hur kan detta ha blivit ett skällsord i det svenska språket?

Att känna delaktighet i denna nationella äganderätt är det kitt som håller samman en nation, genom ansvar för den fysiska miljön i lika hög grad som för de sociala systemen och skattemoralen. De som bränner bilar, bussar, skolor och andra både offentliga och privata byggnader saknar en sådan delaktighet. Att inte vårda nationalkänslan och därmed tunna ut medansvaret blir förödande för varje samhälle, i alla länder med hög samhällsmoral flaggas det med nationens fana både utanför och inom offentliga byggnader. I Sverige flaggas det bara på stången vid sommartorpet. Skillnaden är slående. Globalismen har satt sina klor i vårt arma land.

I globalismen å andra sidan tas ingen hänsyn till den nationella äganderätten. Vem som helst från vilket land som helst kan sätta sig vid det nationella bordet och äta dess frukter. Man kan lika lätt förflytta sig till nästa bord, när frukterna tagit slut. Kvar vid det tomma bordet sitter de som dukat upp, men ändå inte blev mätta. De som inte kan flytta, därför att deras enda tillgångar finns sparade i nationen som företeelse, de går inte att ta med sig. Den hånskrattande globalisten säger att nu skall vi omfördela världens tillgångar för att utrota fattigdomen globalt, alla får bjuda på det de äger i syfte att hjälpa andra som inte har något. I normal vokabulär kallas detta marxism. Globalismen är ett marxistiskt system. Fattigdomen är större i världen än i nationen Sverige. Därför skall vi upphäva vår nationella äganderätt för att våra ombud skall kunna fördela våra tillgångar till andra delar av världen. Har vi verkligen en konsensus om detta?

De ombud – politiker och tjänstemän – som hjälper till med omfördelningen blir rikligt belönade. De blir till och med miljonärer genom att dela ut våra nationella tillgångar. De får äran att tillhöra eliten, den som skall tysta oppositionen och leta fram våra gömda reserver ur garderoberna. Avskaffa kontanterna så att alla kan beskattas efter sin registrerade konsumtion istället, förbjuda innehav av guld och värdesaker som kan stoppas undan, omsätta för stora fastighetsinnehav i skatt och en lämpligare bostad anpassad till det nya ”behovet” och förbjuda alla onödiga lyxbilar som ingen kommer att behöva längre.

Alla inser säkert hur praktiskt det vore med en världsregering med säte i New York? Eller? En bra överblick över de globala fördelningsproblemen och inget känslomässigt trams om vad strävsamma förfäder byggt upp för barn och barnbarn! Nu skall vi rädda världen istället. Att några extra triljoner dollar hamnar i globalisternas bankvalv får vi se som ett skäligt arvode för att någon tar tag i problemet med att minska våra onödiga tillgångar till svältande barns förmån. Att demokratin försvann i samma veva är ju självklart när vi inte insåg vårt medansvar frivilligt.

För att återvända till allvaret, är det ändå märkligt att vår nations jurister inte inser att politikernas upphävande av medborgarnas nationella äganderätt är ett brott. Vi kan i år notera 100-årsminnet av den ryska revolutionen, där samma process genomfördes. En revolution behöver inte längre genomföras med hjälp av vapen, det räcker med indoktrinering och propaganda. Blir den därmed lagenlig? Knappast. Globalismen innebär samma sorts marxism som låg som grund för den ryska revolutionen och dess införande av företagsmonopol. Det är värt att notera att exakt samma intressen låg bakom då som nu. Globalismens apostlar sitter på Wall Street i New York. Fortfarande. Precis som de gjorde under den ryska revolutionen. Vill vi ha en repris på historien?

Kan inte alla, innan det är för sent, försöka förstå – nationalismen är det Goda, globalismen är det Onda? Nationalism är INTE nazism. Nationalism bygger på handel och utbyte med andra nationer – inom ramen för självbestämmande och demokrati. Globalismen är totalitär. Naturligtvis kan vi hjälpa dem som är utsatta i andra delar av världen – men inte genom att utplåna vår egen existens.

Peter Krabbe

På västfronten inget nytt…Jo, kanske lite ändå!

Vad händer i den stora världen och i den lilla? I den stora världen händer naturligtvis det mer spektakulära medan den lilla står för det komiska.

I USA ser vi hur demokraterna och deras alter ego globalisterna med alla medel försöker få Trump avsatt genom olika hetskampanjer, främst de patetiska och desperata försöken att utmåla Trump som styrd och manipulerad av RYSSARNA. Man vet inte om man skall skratta eller gråta över detta lättköpta spel för galleriet, där Ryssland är det största hotet mot världsfreden i en värld som till 90 % domineras av den amerikanska krigsindustrin. En amerikan som skålat i champagne med en ryss ses som en landsförrädare och ett hot mot USA:s säkerhetspolitik. Trump är givetvis köpt av ryssar i syfte att störta världen i kaos, att normalisera relationerna med detta ondskans imperium innebär naturligtvis inledningen till världens undergång. Den som skrattat åt alla James Bond-filmer känner igen sig i retoriken. Men är detta verkligen seriös politik på högsta världsnivå? Under löjets yta döljer sig tyvärr ett reellt hot mot världsfreden. Här finns inga kompromisser, bara vapenskrammel.

Samma retorik, men riktat mot EU strömmar ut från Erdogans talarstol. Europa skall passa sig, snart väller ottomanerna åter igen in över Europas gränser i syfte att upprätta kalifatet hos de otrogna hundarna. De 4 miljonerna flyktingar väntar på att Erdogan skall öppna gränserna, för att likt torpeder kväsa de kristna i det Jihad som alla muslimer väntar på. Förbannelserna yr över de länder som inte vill acceptera att Turkiet uppfattar det som sin självklara rätt att plädera för islam som både statsskick och religion i våra demokratier. Samtidigt som Erdogan visar med all tydlighet att demokrati är ett medel till makten, inte ett mål. Väl där är det dags att införa enpartistyre, en målsättning som man broderligt delar med globalisterna i sin världsagenda. I Sverige kan vi knappt fatta att vi blev av med Kaplan så lätt, Erdogans inplanterade statsministerkandidat för ett framtida muslimskt Sverige. Paradoxalt nog växer vårt främsta försvar fram i form av de invandrare som faktiskt valt Sverige på grund av landets demokratiska och sekulära förtjänster, personer som Tino Sanandaji, Hanif Bali och Thomas Gür. Vi själva tiger och ser på.

En viktig nyhet är ändå beskedet att David Rockefeller nu avlidit, 101 år gammal. Denne globalismens främste företrädare ligger bakom det mesta av det som utspelats i världspolitiken under de senaste 70 åren, oberoende av sittande presidenter och regeringar. Kanske får hans frånfälle även Kissinger att tröttna, en hund har förlorat sin husse. Vem som kommer att ta över styrningen vet vi inte än, men förhoppningsvis består nästa generation av Rockefellers av människor med en modernare och mognare syn på världen. Kanske börjar till och med pyramiderna vittra sönder och ögat att bli grumligt.

I den lilla världen, vår ankdamm, avlöser ”skandalerna” varandra. En Hässleholmspolitiker skall avhysas från kommunfullmäktige för att ha antytt att människor har olika intelligens. Detta i en värld där alla har lika värde! Hur kan man bara våga antyda något sådant, alla vet ju att alla kan ta studenten med exakt samma betyg om bara samhället fullgör sina skyldigheter mot individen genom sociala och understödjande insatser. Eller? Den stackars politikern hade förmodligen läst ” Intelligence and the Wealth and Poverty of Nations”, ett forskningsprojekt av de två forskarna Richard Lynn vid University of Ulster, Nordirland och TatuVanhanen vid Helsingfors universitet i syfte att med hjälp av IQ- mätningar nationsvis försöka konstatera sambanden mellan ländernas tillväxt och deras befolknings intellektuella förmåga, något som även FN intresserat sig för, för att kunna prioritera utbildningsinsatser till de mest behövande länderna. De två forskarna fick förvisso utstå mycket kritik för sina resultat, som varierade från 59 – vilket närmast kan jämföras med utvecklingsstörning – till 107 i något asiatiskt samhälle. Hela begreppet IQ ställdes under debatt, vilket säkert var nyttigt. Kan man höja ett lands nationella IQ genom utbildning och påverkan utifrån eller är man fast i ett genetiskt arv?

Något svar på denna fråga kan nog inte ges i dagsläget, men det löjeväckande i situationen är att ämnet är förbjudet att ens diskutera i vår värdegrundsfascism, man skulle istället kunna tycka att all diskussion är livgivande och utvecklande i ett samhälle med yttrandefrihet och en påstådd fri debatt. Ett samhälle där all diskussion prövas mot en fastställd värdegrund är definitivt på väg utför. Vi är snabbt på väg mot ett samhälle där alla oliktänkande samlas upp i utanförskapets koncentrationsläger, lämnade att tänka över sina synder utan vänner, försörjningsmöjligheter och ständigt förföljda av mediadrev. Arma land!

I ankdammen ser vi också hur Moderaterna allt mer sjunker ner i dyn. De blinda hävdar att det är Sverigedemokraternas fel medan de klarsynta inser att partiet har fel ledare. När till och med Knutsson i SVT konstaterade att femtonprocentsnivån nog skulle kräva byte av partiledare trodde nog inte så många att denna nivå skulle bli en realitet bara ett par veckor senare. En Batra i Reinfelds ledband lär knappast kunna vinna väljarnas förtroende, oavsett åt vilket håll hon lutar. En värre floskelmaskin torde aldrig tidigare ha skådats i svensk politik, där ”ordning och reda” rabblas som svar på i stort sett alla politiska spörsmål. Att socialdemokraterna slåss om samma floskler gör inte saken bättre, särskilt inte i en situation som närmast kan beskrivas som anarki och handlingsförlamning. Den politiska dialogen i värdegrundsfascismen tenderar att bli tragikomisk.

Med detta elaka inlägg hoppas jag att väljarna börjar tänka efter – är det inte dags att ändra kurs i svensk politik?

Peter Krabbe

Eftertankens kranka blekhet…

Ibland behöver man stanna upp lite och tänka efter, kanske få lite distans till det man sysslar med. Efter ett par års bloggande med snart 200 skrivna artiklar och mer än 400.000 läsningar finns det ändå skäl att fråga sig om det är meningsfullt att lägga all denna tid på att försöka öppna ögonen på sin omgivning. Vill verkligen ens omgivning veta vad som händer och kommer att hända i en allt grymmare och allt mer turbulent värld? Har jag ens rätt i mina slutsatser och analyser eller är det jag som inte förstår? Kanske vill man bara vara ifred och vandra sin väg från vaggan till graven utan att behöva bli besvärad av sådant som man ändå inte kan varken påverka eller förstå. Låta sig bli omfamnad av samhällets omsorger, lära sig vad de vill att man skall kunna, säga det de vill att man skall säga och unisont tycka vad som är lämpligt och utvalt för oss att tycka. För vi vill ju inte att vi skall bli ovänner eller störa vårt enhälligt beslutade samarbete för att skapa drömsamhället och leva tillsammans i evig kärlek och vänskap.

Och vi måste ju vara eniga i arbetet för en bättre värld där alla har lika rättigheter, oberoende av ursprung, intelligens och kompetens. Föråt, intelligens får ju inte mätas, vi är naturligtvis alla lika kloka. Våra skillnader i uppförande och beteende beror bara på att inlärningen inte är avslutad, det tar bara lite längre tid för vissa än för andra. Kulturella hinder, som ju dock är positiva i sig självt, vi måste bara bejaka vår berikande mångfald. 

Problemet är naturligtvis vi i den äldre generationen, som aldrig fick någon värdegrund att rabbla från morgon till kväll, måtte samhället förlåta oss för att vi har svårt att fatta det självklara i all jämställdhet, likaberättigande, socialt ansvar och att vi nu kan göra vad vi vill utan att behöva tänka på att försörja oss. Att familjen inte behövs längre nu när staten är så duktig på att ta hand om alla. Att grannens äppleträd är till för alla. Jo, visst pallade vi äpplen när vi var små, men vi var livrädda för att bli ertappade och mådde illa av dåligt samvete efteråt. Så skönt att nu allt är till för alla! Härliga nya värld. Nu mår vi bra. Eller inte?

Samhället är så fint ordnat att man kan bli av med alla sina barn klockan åtta på morgonen och köra hem och lägga dem klockan sex på kvällen, efter att de ätit av samhällets näringsrika och glyfosatberikade mat hela dagen. Samma sak med alla gamla onödiga föräldrar som ju ändå får komma hem och fira julafton och midsommarafton. Med lite statinbehandling och lämplig vaccinering blir ju inte problemet så långvarigt, tänk så mycket samhället sparar på pensionsutbetalningarna om alla avlider före 70 års ålder. Vi har ju faktiskt ett problem med jordens överbefolkning och har man suttit och rullat tummarna i fem år kan det väl räcka? Dessutom slipper man deras eviga gnällande och demoraliserande om att allt var bättre förr. För att inte tala om deras dåliga inflytande över den arbetande befolkningens värderingar, det går ju inte att omprogrammera dessa envisa gamlingar, ju mer vi medicinerar dem desto senilare blir de av någon märklig anledning. Det är ju direkt pinsamt att höra deras prat om en sionistisk världskonspiration, att oligarkerna styr världen och att politikerna struntar i folkets intressen. Dessutom hävdar de att det varit två världskrig och en revolution under förra århundradet, som om det skulle ha något att göra med vår tid, våra värderingar och våra barns framtid. Nej, släng ut dem från deras stora hus, så vi har någonstans att härbärgera våra efterlängtade befolkningsförnyare, de som skall göra framtidens människa både vackrare och klokare. Nytt land, nytt folk!

Vi skall vara tacksamma för att den arbetande befolkningen blir allt flitigare, särskilt som de relativt sett blir allt färre. Äntligen börjar alla förstå att det finns folk som vet bättre som skall ta besluten om våra liv, så vi lugnt kan fortsätta med vårt dagliga arbete, belöningen får vi ju på lördag med melodifestivaler, fotbollsmatcher och andra aktiviteter som samhället så fint har ordnat för oss. Att skolor inte behövs längre, förutom att alla naturligtvis måste lära sig värdegrunden, är ju en befrielse. De gamle behövde läsa en bok om flera hundra sidor för att förstå något, dagens generation lär sig samma sak på en A4-sida och våra yngsta klarar av det på två rader. Så säg inte att utvecklingen inte går framåt!

Vi har också kommit så långt att vi kan slå ihop regering och riksdag till en ny beslutsmyndighet, där kanske tio personer ur vår eminenta elit fattar alla beslut om vårt land utan krångel och onödiga kostnader. Olika åsikter är ju avskaffade nu när alla accepterat värdegrunden. Äntligen är det ordning på torpet när Wall Street sköter ekonomin och Bryssel sätter måtten på gurkorna. Lugnet är återställt på gatorna när nu de kriminella får betalt för att sluta råna och vi lärt oss att lite stryk får vi allt tåla. Vi behöver inte ens gå till valurnorna för att rösta längre, allt är redan klart.

Varför skall vi då kämpa emot när elitens utvalda ordnat allt så bra för oss? Som de flesta skribenter förr eller senare närmar även jag mig en författardepression. Utmattning inför uppgiften att bestiga ett berg som bara växer uppåt i takt med att man klättrar. Toppen ligger för evigt dold i molnen. Vi vet inte ens hur den ser ut. Varför fortsätta att bry sig?

Vis av erfarenheten avslutar jag med att förtydliga – jo, det var ironi…

Peter Krabbe

Kissinger – en joker i världspolitiken?

trump-kissinger

I föregående artikel skrev jag om Trumps retoriska stöd för Israel och Netanyahus planer att stärka Israels roll i Mellanöstern – på arabstaternas bekostnad. Denna politik hade varit enfaldig om man inte redan hade räknat in Rysslands mer eller mindre öppna medgivande till en så omvälvande omdaning av oljeländerna.

Hur skulle då Ryssland kunna vinnas för saken? Det hade varit lika enfaldigt att tro att Trump ensam skulle kunna åstadkomma en rysk attitydförändring. I en analys av William Engdahl för NEO (New Eastern Outlook) kan vi ana svaret. Bakom gardinen står nämligen den gamle nestorn i amerikansk utrikespolitik de senaste 60 åren, tillika David Rockefellers högra hand och den drivande kraften bakom New Wold Order, den 93-årige Henry Kissinger. Om Kissinger och hans roll i samtliga NWO:s organ som Bilderberggruppen, CFR och Trilaterala kommissionen har jag skrivit tidigare, den som till äventyrs trodde att han dragit sig tillbaks på grund av sin ålder misstar sig grovt.

Genom sin judiska härkomst har Kissinger ett starkt intresse för Israels framtid, dessutom är han en av Saudiarabiens främsta rådgivare vad gäller investering av oljepengar i västvärldens ekonomi. Trumps val av Rex Tillerson som utrikesminister – hämtad från Rockefellers oljebolag ExxonMobil med stora affärsintressen i Ryssland genom samarbete med Putins och Rysslands oljebolag Rosneft – anses vara beordrad av Kissinger. Putin har tidigare beskrivit Kissinger som ”a world class politician”. I februari 2016 reste Kissinger till Moskva för ett ”privat” möte med Putin. Kremls talesman Dmitry Peskov beskrev mötet som ”a friendly dialogue between President Putin and Henry Kissinger, who are bound by a long-standing relationship”.

I en artikel i tyska tidningen Bild den 26 december 2016 tolkas rapporter från dåvarande Trumps Transition Team som att Trump kommer att söka ”konstruktivt samarbete” med Ryssland i motsats till Obamas sanktionspolitik. I artikeln nämns Kissinger som mannen som skall skapa detta genom att bl.a. lyfta de ekonomiska sanktionerna mot Ryssland och erkänna Rysslands rätt till Krim. Till mångas förvåning prisade Kissinger i en CBS-intervju den nyvalde Trump med orden ”he has the possibility of going down in history as a very considerable President…. One could imagine that something remarkable and new emerges…. I’m saying it’s an extraordinary opportunity.”

Det lär inte heller vara en tillfällighet att Kissinger och James “Mad dog” Mattis känner varandra väl från gemensamt styrelsearbete i ett privat läkemedelsbolag, där de båda varit aktiva fram till början av 2016. En parallell finns också mellan Kissinger och Tillerson i styrelsen för CSIS. Det är därför lätt att konstatera att två av Trumps tyngsta ministrar har relationer med Kissinger som tillsammans med Trumps eget intresse för Ryssland pekar mot en ny politik gentemot den påstådda ärkefienden.

Vad finns det då för motiv för denna kursändring, förutom att undanröja hindren för en pro-israelisk Mellanösternpolitik?

Redan när Kissinger skrev sin doktorsavhandling 1950 med titeln ”A World Restored” formulerade han sin framtida politiska inriktning, baserad på den klassiska brittiska ideologin om maktbalans. Enkelt uttryckt, om någon nation eller makt tenderar att bli märkbart starkare än de andra så stödjer man den svagare för att återställa maktbalansen. Det egna inflytandet blir större i en värld där jämvikt råder. Omvänt går detta inflytande förlorat om en annan part tillåts dominera världshändelserna i kraft av militär och ekonomisk överlägsenhet.

Paradoxalt nog är detta senare just vad Kissinger medverkat i, fast med ursäkten att USA är det enda moraliskt acceptabla undantaget. Nu förändras världen snabbt. Kina passerar snart USA som världens supermakt och USA behöver nya allianser för att inte förlora sina möjligheter att påverka. En konstellation bestående av Kina, Ryssland och Iran med Shiatrogna riskerar att sätta USA och EU i marginalen, även om Saudiarabien och Sunnitrogna ligger i deras vågskål.

För USA och de judiska globalisterna finns bara två alternativ i detta läge – att få över Ryssland till det egna lägret för att balansera Kinas växande tyngd och att bromsa Irans förväntade tillväxt i Mellanöstern och därmed hotet mot både Israel och Saudiarabien. Med detta utfört kan kampen mot Kina åter bedrivas med framgång genom ekonomiska påtryckningar och infiltration av det asiatiska banksystemet. Kanske kan till och med Kina i framtiden tvingas in i det globala styrsystemet genom New World Order – frågan som återstår att besvara är om Trump låtit sig ”övertalas” att medverka till detta eller om han håller fast vid valkampens höga ideal för att hjälpa den svaga människan i kampen mot etablissemanget, något som knappast går att kombinera. Den logiska följdfrågan är om Trump eller Kissinger kommer att styra de närmaste åren – är Kissinger jokern i leken?

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: