Var god dröj, du har nr fyrahundramiljoner två i kön…

DJI_0056.jpg

Det märks att världssamfundet har bråttom nu. Allt fler ägg läggs ner i korgen. Vi kan till och med se att det är samma höna som värper dem. Agenda 2030, FN:s GFMD, EU/Ramboll 2010, Barcelonadeklarationen, Marrakesh, New York-deklarationen (UNHCR), FN:s Global Compact med flera. FN och EU är kockarna som skall röra ihop denna omelett till sin nya drömrätt, under kockmössan har båda en liten Råttatouille som styr och ställer.

Som Samnytt, Nya Dagbladet och Fria Sidor konstaterat är FN:s Global Compact kronan på verket och det som nu sänder uppvaknandets chockvågor över landet. Mest spektakulärt är kanske ändå Europakommissionens beställningsarbete, som vi kan kalla Ramböll 2010.  I två scenarios bedömer man hur många migranter som ”får plats” i Europa, relaterat bl.a. till tillgänglig yta. Man pratar om faktor 200 och 1000 (tänkbart antal invånare per kvadratkilometer yta) som trösklar för befolkningstätheten (Sverige har 2008 faktor 20) och tycks tro att enheten kvadratkilometer mark är relevant att utgå ifrån när man bedömer möjligheten att ta emot världens migranter. Baserat på dessa två scenarios klarar Sverige att ta emot 80 respektive 440 miljoner nya invånare i en fördelningsprocess som skulle kunna ge plats för 3,8 miljarder nyanlända inom EU. I ett infall av klarsyn inser man ändå att det behövs fler komponenter och föreslår därför att även GDP och nuvarande folkmängd skall ingå i en blandad korg tillsammans med den möjliga befolkningstätheten ovan, att fälla all vår skog för att nå samma befolkningstäthet som i Nederländerna (tjugodubbelt) är kanske inte så realistiskt? Den som tror att någon form av epidemisk galenskap har drabbat våra politiker, kan säkert erinra sig att Annie Lööf uttalat sig i frågan med bedömningen att vi kan ta emot 30 miljoner invandrare och Reinfeldt har också under sina flygturer över vårt skogstäckta land konstaterat att här finns gott om plats. Att båda varit medvetna om FN/EU:s resonemang i ett tidigt skede är därmed uppenbart. En omfattande sjukundersökning i riksdagshuset borde därför vara på sin plats.

Till sin hjälp har Europakommissionen haft konsultföretagen Ramböll och Eurasylum, som säkert tycker att detta är framtidens nisch för konsulterna. Ramböll, som börjar sin hemsida med meningen ”Landgränser blir allt mindre viktiga”, har mött utmaningen genom att ta bort sitt ö och döpa om sig till Ramboll istället. Med 14.000 samhällsbyggande konsulter i 35 länder vattnas det sannolikt i munnen på Rambo(ll) att få vara med och bygga nya Manhattans i Gällivare, Vimmerby och Sjöbo m.fl. Bostäder för några hundra miljoner nyanlända fixar man ju lätt, vi har ju lärt oss att bygga höghus av prima kärnfur. Fast detaljplanerna är inte riktigt klara än….Danskarna Börge Johannes Ramböll och Johan Georg Hannemann startade företaget 1945, direkt efter andra världskrigets slut, vilket ju var en bra timing.

Men vi skall inte vara elaka mot Ramboll, det är säkert lockande att skriva feta kontrakt med alla likasinnade i FN:s och EU:s administration. Problemet ligger naturligtvis hos uppdragsgivaren. Men att se ett påstått migrationsbehov som en matematisk formel som kan lösas lika lätt som siffrorna spottas ut ur räknedosan är naturligtvis komplett galenskap.

Det är svårt att vara allvarlig när man skall skriva om galenskap. Men verkligheten innebär ändå att våra ledande politiker här och i Bryssel tycker att detta är en bra idé. Istället för att skratta bör vi då förhålla oss till det största hotet mot mänskligheten hittills i världen. Nämligen just våra politikers galenskap. Eller girighet, vilket kan vara samma sak. Det gäller att sätta sig själv på rätt sida om ribban som sorterar 10% av mänskligheten uppåt och 90% nedåt – innan det är för sent.

Var kommer aspekter som icke kompatibla religioner, divergerande kulturer och åsikter om hur ett land skall styras eller inte styras in i bilden? Har alla samma uppfattning om vilka moraliska aspekter som skall vara vägledande i denna soppa av kulturell blandning (berikning), något som påverkar vad som är kriminellt beteende eller inte, rätten att döda för sin påstådda heder, rätten till missbruk riktat mot barn och kvinnor, rätten till gruppens egna lagar och rättsskipning och så vidare i all oändlighet? Skall vi återinföra korruption i vårt land bara för att det är normalt i andra länder som saknar fungerande socialsystem? Skall vi avskaffa vårt pensionssystem bara för att det kommer att bli för få som vill bidra till kostnaderna? Skall vi hyra in fängelseplatser utomlands, där även de av oss själva som råkar gå vilse bland paragraferna riskerar att hamna?

Behovet av migration har blivit så självklart i debatten att ingen längre orkar ifrågasätta ett fenomen som vi klarat oss bra utan de senaste tusen åren, tvärtom bekämpat med alla till buds stående medel. Är det en humanitär aspekt att fylla Europa med människor från stater som misslyckats med sitt uppdrag? De som kommer hit har sitt ursprung främst i Mellanöstern och Afrika. I dessa delar av världen finns enastående möjligheter att utveckla framgångsrika kulturer. Vad som saknas är tillräcklig kunskap, finansiella tillgångar och politisk vilja och kompetens. Utan att vidare kommentera Israel kan man ändå konstatera att man med hjälp av modern teknik och finansieringshjälp från industriländerna kan få öknen att bokstavligen blomma. Avsaltning av havsvatten, djupbrunnar för dricksvatten, energi i överflöd från egen olja eller obegränsad solenergi, byggande av universitet och högskolor, sjukhus och upprättande av social service lägger grunden för ett utvecklat samhälle, där tidigare enkla jordbruk  och olivlundar  var grunden för ekonomin.  Arabvärlden drunknar närmast i tillgång på kapital, landytan är dåligt utnyttjad och klimatet ger ett behagligt liv.

Afrika är en av de kontinenter som är rikast på värdefulla råvaror. Därför hade vi kolonialismen. Nu vill man vara självständiga, men lyckas inte förvalta sina tillgångar. Från världens vackraste natur flyr man till världens ände vid polcirkeln, därför att man inte kan organisera sina samhällen. Kunskap saknas. Men den kan vi hjälpa till med. Studera i Europa och återvänd med nya kunskaper eller låt oss hjälpa till med nya skolbyggen och universitet. Vi kan bidra med Löfvén och Wallström på permanent uppdrag. Vi kan låna ut ingenjörer som bygger infrastruktur, läkare som bygger sjukvård, företagare som organiserar industrier och export. Men då blir vi kallade kolonialister igen. Vi kan djupborra brunnar så vattnet flödar – hela Sahara är fullt av underjordiska källor. Afrika är framtidens paradis. Varför vill då alla resa till Europa, kallt och blåsigt och sängplats på gatan? Vi vet alla att det handlar om politiska och religiösa strukturer som ingen kan eller vill lösa. Ändå är det där man måste börja.

Detta är FN:s roll, inte att skicka alla till Europa.

Om man ser till värdet av alla råvaror och produkter som västvärlden utvinner ur dessa världsdelar, är det en bråkdel som återvänder utan baktanke. Detta måste vi ändra på. Men vi måste också ändra på urgamla filosofier, att en enskild person aldrig kan tillåtas tro att han äger ett land, att nationalinkomsten går till ett privat bankkonto i Schweiz eller ett antal slott i Frankrike. Det gällde Arafat i Palestina ( förmögenhet 3 miljarder) och afrikanske Mobutu eller Bokassa med sin guldtron och många av deras efterföljare i lika hög grad. När ett lands intäkter börja komma dess invånare och dess samhällsstrukturer till del börjar också dess utvecklingsprocess. I den kan och bör vi delta, FN och EU kan vända migrationen i motsatt riktning istället om man satsar på ett effektivt uppbyggnadsarbete på plats och slutar ”hjälpa” dessa länders medborgare att fly till ett Europa där de inte behövs.

Är det inte dags att föra in lite vett och sans i politiken och avliva alla politiska floskler?

Om våra politiker inte förstår detta så rösta bort dem i ett extraval och kör ut dem ur riksdagshuset – innan det är för sent! Stoppa FN:s Global Compact nu!

Peter Krabbe

Annonser

När fasaden börjar spricka…

gula västarna Paris 1

Det mest uppseendeväckande uttalandet under veckan kom från ingen mindre än Hillary Clinton och hade det för många förvånande innehållet att Europa bör bli mer försiktiga med migrationen. Detta från globalismens drottning och den som fortfarande tror sig kunna bli USA:s nästa president!

Vid närmare eftertanke förstår man dock att uttalandet är fullt logiskt och pekar på den skräck som börjar sprida sig bland globalisterna. Man har gått för fort fram och börjar därför få ett folkligt motstånd som hotar att övergå i revolutioner och en frigörelse från globalismens flaggskepp, som EU och FN. Som byggare kan jag uttrycka saken som att man fortsätter mura sin fasad i ett tempo som inte tillåter murbruket att härda, när det blir för högt riskerar allt att rasa på grund av bristande hållfasthet. Den påkletade putsen spricker i takt med att murverket sätter sig. Globalismens Frimurare borde veta bättre, kanske aktuellt att rita om sitt varumärke?

Dags då att sätta på nödbromsen, få processen att avstanna så pass att de drabbade medborgarna hinner vänja sig vid de omtumlande förändringar som mångkulturen innebär. Alternativet blir annars att hela Östeuropa kommer att lämna EU för en egen allians, baserad på de verkliga fördelarna, intern handel och rörlighet. En allians som med all säkerhet i förlängningen också kommer att inkludera ”mellanstaterna” Vitryssland och Ukraina, kanske till och med Ryssland. EU förlorar plötsligt sin globalistiska grundidé att kunna expandera söder om Ryssland ända fram till Kinas gräns. Detta senare är inte minst en israelisk agenda för att separera Ryssland från Iran och stärka det judiska inflytandet i sitt gamla kärnland, Khazarien. Därmed är det också en amerikansk agenda, vilket förklarar Hillarys oro för att EU skall falla sönder.

Detta öppnar samtidigt för en intressant klyfta mellan Soros, de demokratiska presidentkandidaternas främsta välgörare och finansiär, och Clinton, vars kampanjkassa inför en kommande presidentkampanj är hårt sargad av skandalerna kring Clinton Foundation. Soros blir trots allt alltmer obekväm, även i det demokratiska lägret. Soros psykologiska och ekonomiska krigsföring mot sitt forna hemland Ungern får honom att framstå som en psykopat, fjärmad från den klarare verklighetssyn som Clinton nu behöver för sin come back. Man kan lugnt påstå att Soros fixering vid Ungern och Orban har startat hela det motstånd som nu riskerar att stjälpa hela globalismen över ända. Hans utomparlamentariska och självpåtagna roll som migrationssamordnare har avslöjat migrationens verkliga bakgrund på ett sätt som inte ens hans egentliga uppdragsgivare i Deep State hade räknat med. Detsamma gäller nu för den amerikanska migrationen, riktad mot USA, där Soros helt felbedömt Trumps förmåga att sätta käppar i hjulet.

När Trump högt och tydligt förklarar sig vara Nationalist, i motsats till de europeiska marionetterna Macron och Merkel, som nu tvingas vända ut och in på språket för att istället för Globalism tala om Patriotism, Multilateralism och Internationalism, får han snabbt kritikerna och häcklarna på sin sida – det var ju det vi tyckte egentligen! Gatorna i Paris fylls av demonstranter och Merkel har redan börjat packa kappsäcken. Med Brexit nära ett fullbordande står Frankrike och Tyskland allt mer ensamma. Valet till EU under våren blir folkets stora möjlighet att rensa ut kommunisterna från sina självvalda positioner i EU:s ledning.

Ett reformerat EU på nationalismens villkor är nu det enda som kan rädda återstoden av unionen. En återupprättad respekt för folkets vilja. De länder i Östeuropa, som levt under kommunismens förtryck under större delen av 1900-talet, hade förväntat sig en värld i frihet genom EU som motsats till Sovjetimperiets järngrepp. Det man nu ser är tvärtom ett spår tillbaks till samma station som man kom ifrån. Allt mer inskränkta friheter, åsiktsförtryck, yttrandeförbud, censur och övervakning, angiveri och korrumperade politruker och industrimän. Vi själva ser inte förändringarna när de går långsamt och uppträder under nya namn, vi saknar Östeuropas tydliga referensramar. Stort tack därför till Orban och andra klarsynta statschefer i öst, som fått oss att förstå vart vi är på väg.

Stort tack också till Hillary Clinton, som utan att hon förstår det, medger att spelet är förlorat om man inte bromsar i backen. Det ger oss signalen att vi är på rätt väg med vår kritik av globalismen och att Trump går mot en jordskredsseger i nästa val. Nationalismen är grunden för självbestämmande, närdemokrati och individens inflytande över sin egen närmiljö. Den tänker vi inte förlora!

Peter Krabbe

Bilden: Fransmännen demonstrerar i Paris mot Macrons skattehöjningar.

När molnen tornar upp sig…

420px-USS_Harry_S._Truman_alongside_USNS_John_Lenthall

Många bedömare av världspolitiken har oroat sig för november 2018. Detta inte utan anledning. I USA har mellanårsvalet till parlamenten fått stor betydelse för att bedöma Trumps inflytande över sin återstående mandatperiod. Detta i sin tur är en indikator över eventuella mordhot mot Trump och därmed möjligheterna att utlösa en global väpnad konflikt. Kännare av Deep States preferenser varnar för november som den månad (Skyttens tecken) man helst väljer för att chockera världen med diverse överraskningar. Satanismens ande svävar idag även över politiken.

Parallellt med dessa funderingar löper den militära upptrappningen inom NATO, främst manifesterad genom ständigt eskalerande och storskaliga militärövningar med adress Ryssland, nu senast Trident Juncture med fokus på Norge som bas för angrepp österut. Denna övning är den hittills största i Nordeuropa med 50.000 deltagande soldater och har sin tidsmässiga fokus till perioden 25 oktober – 22 november i år. Det är givet att ett planerat angrepp på ett utomstående land görs i anslutning till en påstådd övning, då alla samlade resurser redan finns på plats, redo att omedelbart gå till verket på en given order.

När man inbegriper även länder som Sverige och Finland i en sådan övning öppnar man dörren för den totala inringningen av Ryssland, som redan till stor del är utbyggd genom NATO:s robotbaser längs med hela Östeuropas gräns mot ryskt territorium, med operativt centrum i Polen – ett land som aldrig tycks få slippa sin eviga roll som dörrmatta för en oändlig rad med världskrig.

När skall man då övergå från att betrakta dessa militärövningar som just övningar i motsats till förberedelser inför ett konkret anfall? För att kunna göra en sådan bedömning behövs en analys av två aspekter, dels tilltron till och förtroendet för den aktuelle befälhavaren för NATO:s trupper – i fallet Trident den amerikanske generalen Curtis Scaparotti – dels den amerikanska strategin för världskontroll.

Om vi börjar med den sistnämnda, som jag också skrivit om tidigare, så kallas den för Full Spectrum Dominance. I den ingår inte bara robotbaserna runt Rysslands västra och södra gränser, utan också försöken att utvidga NATO österut genom de s.k. färgrevolutionerna i Ukraina m.fl. och de amerikanska militärbaser som nu grupperar sig runt i stort sett hela jordklotet. Där ingår också utökad propagandakontroll, psykologisk och ekonomisk krigsföring, den militära kontrollen över vädret och, inte minst, användningen av naiva och duperade civilrättsorganisationer (NGO) som verktyg på gator och torg.

Meningen med allt detta är att kunna lägga en snara runt Rysslands hals och dra åt den när man minst anar det. Man kan skratta åt den amerikanska motiveringen för detta, som man kallar National Missile Defence Act of 1999, med syfte att försvara USA:s nationella säkerhet! Detta gör man genom att omringa Ryssland med det värsta som går att uppbringa i vapenväg. Ändå handlar det om blodigt allvar, i den form som ett psykopatiskt ledargarnityr i Pentagon uppfattar det. Idag är de flesta medvetna om att Ryssland inte utgör något militärt hot mot USA eller andra västländer, däremot utgörs hotbilden för USA av ett Ryssland, uppstiget ur askan efter kommunismens sammanbrott, som i egenskap av ett moraliskt föredöme får USA:s ledarskap att framstå som det ondskans imperium som numera får allt tydligare konturer.

Meningen med Full Spectrum Dominance är att genom ett storskaligt kärnvapenanfall med hjälp av alla sina aktiverade robotbaser ”i förebyggande syfte” på några minuter kunna slå ut hela Rysslands försvars- och anfallskapacitet innan motåtgärder hinner aktiveras. Att ett sådant anfall kommer att kosta hundratals miljoner ryssar och européer livet struntar man totalt i. USA ligger ju på andra sidan Atlanten…

Detta för oss tillbaks till den första aspekten som jag nämnde ovan. Det finns inga indikationer på att Trump under sitt presidentskap skulle vilja beordra ett sådant anfall. Detta är ju gott och väl. Men att hålla generalerna i schack är som att hålla en galen pitbull inspärrad i bur, hjärnan är inte kompatibel med verkligheten. Ansvarig för militärövningen i Norge är den amerikanske generalen Scaparotti, en krigshetsare av värsta sort, understödd av rysshatande västmedia. Detta framgår av hans raljerande tal till trupperna under Trident Juncture och kollegan, general Nellers upprop Execute i början av året. En norsk bedömare har observerat detta och vänt sig till Robert Steele, som i sin tur vänt sig till Benjamin Fulford och till Vita Huset med en varning om tonläget i Norge under denna övning. Man vill på detta sätt skapa uppmärksamhet mot de stämningar som råder inom Pentagon och förvissa sig om att presidenten är medveten om att det finns krafter som överväger att ta saken i egna händer. Den norske bedömaren drar slutsatsen att Trident Juncture kommer att övergå direkt till fullskaligt krig och att detta sker innan trupperna återgått till sina baser, d.v.s. under kommande vecka.

Detta skulle i så fall ge dem rätt som förutspått november 2018 som vår ödesmånad. Är då detta rimligt? Det är där som hotbilden mot Trump personligen kommer in i sammanhanget. Med en mördad president, gärna i scenariot mördad av påstått ryska agenter, vore det fritt fram för en vedergällningsaktion som skulle motivera det av generalerna efterlängtade blixtangreppet mot Ryssland och Västeuropa – för tro inte att vi skulle kunna hålla oss utanför detta – och fullborda sin kontroll över världen. Kina kan man knäcka ekonomiskt om Ryssland är militärt utslaget.

Låt oss ändå hoppas att vi inte väcks av tjutande sirener under sista veckan i november och att Trump fortsätter att vinka i TV-rutan. Det finns anledning att göra klart för sig hur krigsriskerna ökar för hela Skandinavien om Sverige går med i NATO, ännu värre om även Finland ser sig tvungna att följa efter. Många i Norge börjar inse det galna i att vara robotramp för USA:s nedräkning mot ett Ryssland som inte vill annat än att få vara ifred. Det depraverade samhälle som hela västvärlden börjar bli är knappast ett lockande byte för ett Ryssland, där den kristna kulturen börjar återta sin forna position efter kommunismens mörka år. Snarare är det så att hela Östeuropa kommer att söka Rysslands sällskap i denna strävan efter ordning ur ett tilltagande kaos, som i allt har USA:s varumärke. Ett varumärke präglat av satanism, sionism och kurs mot en totalitär världsstat som kommer att få kommunismen att blekna i jämförelse.

Jag vill inte överdriva Annie Lööfs betydelse i detta sammanhang, men man kan inte bortse från att om Lööf, som Deep State planerade, varit statsminister direkt efter valet så hade Sveriges dörrar stått vidöppna för NATO redan nu. Sveriges roll i ett NATO-anfall mot Ryssland är betydligt större och viktigare än vad de flesta vill tro. USA:s hangarfartyg USS Harry S. Truman (bilden) deltar nu i Nordnorge för första gången. Låt oss slippa se detta monster passera Öresund på väg in i Östersjön. Tack för att du inte hann bli statsminister i tid, Annie Lööf och hoppas att du inte blir det någonsin!

Peter Krabbe

Den tysta revolutionen

Röd FN

Europaparlamentets resolution av den 22 april 2009 om en gemensam invandringspolitik för Europa: principer, åtgärder och verktyg (2008/2331(INI)).

Bakom denna torra rubrik döljer sig i själva verket nationalstaterna i Europas dödsdom.  I dess sammanfattning får vi förklaringen till varför Europas folk och kultur skall utplånas:

Under pkt A i handlingsprogrammet kan vi exempelvis läsa att

Invandringen till EU kommer att vara en realitet så länge det finns betydande skillnader i välstånd och livskvalitet mellan EU och andra regioner i världen.”

Sug på den karamellen! Lägg därtill att mer än en miljard människor i världen lever i extrem fattigdom. Detta gäller 50% av södra Afrika och 36% av södra Asien. Om vi skall tolka EU:s doktrin rätt så har vi tydligen som uppgift i en nära framtid att ta emot en miljard invandrare till EU i syfte att utjämna välståndet i världen. Detta skall enligt FN ske innan år 2030, d.v.s. inom det kommande decenniet.

Är då detta EU:s politiska målsättning eller ett lakoniskt konstaterande av ett ofrånkomligt faktum?

Det finns ingenting annat än politik som säger att vi måste underordna oss en världskommunism, med syfte att alla jordens medborgare skall ha samma levnadsstandard. Kommunismen har betydligt sämre möjligheter att lyckas globalt än nationellt. Även i det senare fallet lär det inte finnas många idag som tror att kommunism är en framkomlig väg för inkomstutjämning. Det finns andra och bättre vägar än att dela vår brödkaka och ge bort två tredjedelar till behövande. En bättre sådan är att lära de behövande att baka eget bröd och på lämpligt sätt bistå med de hjälpmedel som behövs för detta. Att odla rätt grödor och att bygga sin egen bakugn. Borra deras brunnar. För när vi har gett bort mer än hälften av vår egen brödkaka har vi inte längre kraft att baka nya i den omfattning som behövs. Vi går alla under. Likt en livräddare som går till botten tillsammans med den som han försöker rädda.

I UNICEF:s undersökning av barnfattigdom har Sverige under perioden från EU:s resolution 2009 fram till 2016 fallit från en topposition till plats 23 av 35 undersökta länder. Har vi då valt rätt metodik? Sverige är ett belysande exempel med extremt hög invandring per capita i EU.

Att genomföra ett sådant program som europaparlamentet upprättat 2009 är givetvis omöjligt om de ingående nationerna har politisk frihet genom nationella parlament. Att avskaffa denna frihet är därför fundamentalt för EU:s självvalda potentater – varav många är dokumenterade kommunister. De enda som insett detta är de länder som under större delen av 1900-talet tvingats leva under det kommunistiska oket. Man glömmer inte. Varför lär vi oss inte av dem som redan vet? Det hjälper inte att döpa om kommunismen till modernare begrepp, det är ändå samma kommunism i botten – globalism, internationalism, multilateralism etc. Tryck ner folket i skosulorna och låt kapitalet strömma till eliten i toppen. Avskaffa rösträtt (redan en parodi), medinflytande och yttrandefrihet. Köp in media eller lägg dem under censur. Har någon sett en debatt om resolution 2008/2331 i DN eller SVT, trots att den snart fyller tio år?

Vårens val till Europaparlamentet närmar sig. Samtidigt blir oppositionen allt starkare i EU mot de tendenser jag skildrat ovan. Hela det forna Östeuropa närmar sig alltmer en utbrytning ur EU, kanske tillsammans med Italien och några andra kloka, nyvalda parlament. Tyskland står på tröskeln till ett sidbyte när Merkel lämnar makten och EU-globalisten Macron i Frankrike faller som en sten i popularitet. Det finstilta på hans skylt FRAMÅT visades sig vara – mot helvetet. Nåja, allvarligt talat, Frankrike klarar sig alltid, fransmännen kommer inte att låta sin älskade nation försvinna i dimmorna. Helt säkert är dock att vårens val kommer att innebära en chock för ryggdunkarna i Bryssel. Fler än en kommer att sätta ostronen i halsen.

Kommer då Europa att få en ny karta? Jag tror att det är sannolikt.

För två år sedan skrev jag om George Friedmans vision om det framtida Europa, där ett utökat Östeuropa kommer att få en stor betydelse för utvecklingen. I detta ingår både Ukraina och Vitryssland i ett område ända fram till Rysslands gräns. Man har där en större språklig och kulturell gemenskap än vad man har med Västeuropa. Samtidigt är det ett judiskt kärnland med tusenåriga anor, något som både Soros och Friedman är väl medvetna om. Globalismen lurar därför i vassen, även där.

I Friedmans scenario ansluter sig Skandinavien till Storbritannien och de två trätobröderna Frankrike och Tyskland blir nästan ensamma kvar i det gamla EU. Därmed skulle freden kunna bevaras i Europa även vid ett ommöblerat EU. Tyskland får ta på sig rollen som ekonomiskt draglok åt det passiva Frankrike, som är mer intresserat av ostar än industrier. I gengäld kan tyskarna fortsätta med att lägga ut sina filtar vid Medelhavets stränder…

Men låt oss återvända till dagens bekymmer och Nordens Mecka. I landet där Löfvén räknas till de intellektuella råder fortfarande politiskt hjärtstillestånd. Vi väntar dock på att Löfvén, Lööf , Lövin och Björklöv (förlåt, -lund) skall bilda samlingsregering, men lämna inte landet innan allt är klart, för mycket kan fortfarande hända! Någon skall bli statsminister och förloraren får nöja sig med att bli Stoltenbergs efterträdare i NATO, den gängse belöningen för att lämna över landet till främmande krigsmakter. Kan ni tänka er Annie Lööf som generalsekreterare för NATO? Inte det? Då får det väl bli Löfvén istället. Ungefär som 91:an Karlsson som kompanichef.

Vad gäller den gravallvarliga rubriken, så kan vi nog ändå konstatera att politiken inte spelar någon större roll längre, allting är redan beslutat och långt kommet på vägen till att genomföras.

Inte bara Sveriges folk, utan hela Europas, har blivit grundlurade. Under de senaste decennierna har båda de forna samarbetsorganisationerna FN och EU successivt förvandlats till politiska styrorgan i syfte att införa ett globalt, totalitärt system som är lika omstörtande som den bolsjevikiska revolutionen i Ryssland för hundra år sedan. Dödsoffren, som då kunde räknas i hundratalet miljoner, kommer i framtiden att kunna räknas i miljarder istället. Metoderna kommer att uppfattas som mer humana, istället för hängning och pistolskott kommer depopulationen att ske genom för tidig död förorsakad av manipulerade livsmedel och läkemedel, kontaminering av luft och vatten och genom att ställa folkgrupper mot varandra. Genom att utplåna nationerna inbjuder man till fri kamp om de mest attraktiva platserna på vår jord. Allt detta regisseras under parollen Den Nya Världsordningen. Där styr en liten elit godtyckligt över liv och död. FN:s Global Compact, som skall undertecknas den 10 december, och EU:s resolution är samma andas barn. Är det så vi vill ha det, eller är det dags att reagera?

Peter Krabbe

Mes chères compatriotes (Mina kära landsmän) ….

emmanuel-macron-francia-737x415
Foto Creative Commons

 

Hemkommen från Frankrike har jag anledning att sätta mig ner en stund och smälta intrycken från en accelererande process i detta land, som har en framträdande plats i mitt hjärta efter ett helt livs positiv bekantskap. Vad är det då som behöver bearbetas? Jag tror att det numera är välbekant för de flesta att Emmanuel Macron, fransk president sedan knappt två år tillbaks, allt mer framstår som globalismens främsta banérförare i Europa.

När EU förändras genom Storbritanniens utträde och Merkel snart försvinner från den politiska scenen kommer inte Macron att tveka inför försöken att göra Frankrike till EU:s ledande land, en möjlighet som man väntat på i hundratals år. Sverige viftar på svansen.

Eftersom jag sannolikt är mer insatt i globalismens agenda än den genomsnittlige fransmannen, bjuder Macron på ett för dessa senare närmast bisarrt skådespel. Man kan säga att fransmännen pendlar mellan hopp och förtvivlan, flertalet går och lägger sig på kvällen med en malande oro i kroppen – vad menar mänskan egentligen? I Frankrike värderas teaterkonsten högt, i likhet med retoriken. Macron är en kompetent skådespelare.

I förra veckans tal till nationen återkommer rubrikens fras, ”mes chères compatriotes” inte bara i inledningen, utan i början av varje nytt stycke. En andemening att Frankrike åter skall bli kulturellt, vetenskapligt och ekonomiskt stort och mäktigt varvas med att detta skall vara rättesnöret även för resten av Europa…. Frankrike som modell för resten av världen. Denna förvirrande blandning av nationalism och globalism är speciell för just Frankrike, vars inte bara nationella, utan också regionala kulturtradition, är starkare än i något annat land i Europa. De diversifierade familjejordbruken levererar kulinariska specialiteter i mängder, ofta med namn knutna direkt till regionen. Detta gäller även olika typer av hantverk, de flesta kopplade till månghundraåriga traditioner.

Att marknadsföra globalismen som något Frankrike skall underordna sig är därför uteslutet för Macron, istället måste han marknadsföra Frankrike som själva förebilden för världen i övrigt. Så vinner man val i Frankrike. Som den lille Napoleon som Macron tror att han är, utlovar han ”en genomgående och grundläggande förnyelse av landet”,  förra gången det hände var nämligen under Napoleons era i början av 1800-talet.

Då subventionerades exempelvis brödpriserna för att alla skulle ha råd att äta sig mätta – något som gäller än idag. Kanske inser Macron att detta kommer att behövas även i framtiden…

Macron är intressant att studera eftersom han är en medvetet framkonstruerad globalistpresident, tagen direkt ur stallet på Rothschilds Bank i Paris och lanserad av de internationella oligarkerna med hjälp av obegränsade resurser och i kraft av ägarinflytandet i all fransk press, värd namnet. Soros slagord ”Move On” användes direkt i Macrons kampanj, översatt till ”En Marche” och har utan nämnvärd självkritik slussats vidare till Annie Lööfs svenska ”Framåt” i avsikten att ge henne den svenska statsministerposten.

Hur hanterar då Macron sin svåra uppgift? Framlyft av en jublande folkmassa för knappt två år sedan kan han konstatera att entusiasmen svalnat betydligt, opinionsundersökningarna pekar rakt nedåt. I förra veckan fick Macron byta ut större delen av sin regering sedan viktiga ministrar tröttnat på leken och sagt upp sig. Därav hans vädjan till sina landsmän. För att förstå hans avsikter får man vara en fullfjädrad analytiker, gemene man hittar inte det konkreta bland alla stora ord och floskler. Det gör man däremot när det börjar göra ont i plånboken. Skattehöjningarna duggar tätt. Precis som i Sverige används de globalistiska moralkakorna om klimatförändringar och hållbarhet för att chockhöja skatterna på hushållsgas, bensin och diesel. Alla städer över 100.000 invånare skall betala trängselskatt med belopp som kommer att göra det omöjligt för privatbilister att regelbundet besöka en stadskärna och kommuner och departement tvingas höja den lokala fastighetsskatten med 10- 20% för att klara de skenande omkostnaderna för samhället. Sjukvården rasar med vårdköer som börjar närma sig Sveriges. När ett stort antal små kostnadsökningar slås samman blir effekten kännbar för alla, fransmännen blir allt fattigare. Samtidigt höjs pensionsåldern och kraven att alla skall arbeta mer. Ett nytt poängsystem skall relatera arbetad tid till pensionsbeloppen, vilket drabbar alla svaga samhällsgrupper hårt. Äldre kvinnor som varit hemma med barnen blir som änkor praktiskt taget medellösa.

Det är givet att när möjligheterna att förflytta sig i samhället minskar så drabbas också all affärsverksamhet och handel. Landet kastas in i en ond spiral. När Macrons kärleksvecka hos Trump var över och motsättningarna visade sig mellan det nya, nationalistiska USA och ett globalistiskt EU i form av ömsesidiga handelshinder, blir spiralen allt djupare. I förra veckan avvecklade Ford en växellådefabrik i Frankrike med tusentals arbetslösa som följd, den skulle flyttas till USA. Det är bara början.

I globalismens agenda ingår att sänka folkets levnadsstandard till en nivå som ger ett enkelt, men ändå livsuppehållande liv. Så gör man folket lydigt och kraftlöst. Samtidigt höjer eliten sin egen standardnivå ogenerat, med för alla demoraliserande konsekvenser. Klyftan skall vidgas.

I Frankrike pågår ständigt processer mot politiker på hög nivå för maktmissbruk och korruption. Vanligt är att dela ut topplöner till både hustru och barn genom fiktiva anställningar. Detta har förvisso pågått alltid i Frankrike, oavsett parttillhörighet, och skall inte skyllas på Macron, även om fenomenet knappast lär upphöra under hans tid.

Om man då ser på den nu aktuella migrationsagendan i FN:s regi, vet nog alla att Frankrike redan är extra drabbat av terrorattentat i den högre skolan. Man kan söka orsaken till detta i den roll som Frankrikes presidenter tagit på sig ända sedan 1970-talet, genom bildandet av OIF ( Organisation Internationale de la Francophonie), en organisation för samarbete mellan fransktalande länder i världen med 85 medlemsstater, varav ett påtagligt inslag från Afrika.

Detta har varit starkt drivande i Barcelonaavtalet och påverkat det kommande undertecknandet i Marrakesh av FN:s Global Compact med krav på fri migration. Från de fransktalande f.d. kolonierna i främst Afrika kommer nu den redan stora migrationen att öka lavinartat till Frankrike, där man redan har språket klart.

De nordöstra delarna av Paris är redan i ett stadium av undantagstillstånd och värre kommer det att bli. Dessa invandrargrupper söker sig till storstäderna och har ingen plats i det traditionella jordbrukssamhället som jag beskrivit ovan. Precis som i Sverige saknas både bostäder och lämpliga arbetstillfällen för dessa, ofta lågutbildade migranter. Våld och kriminalitet ökar i konsekvens av att arbetslösa befolkar gator och torg. I en nyligen presenterad prognos behövs 20.000 nya fängelseplatser omgående. Planeringen för detta ligger dock långt efter verkligheten. Muslimerna utgör 7% av befolkningen men upptar 50% av fängelseplatserna. Det är svårt att se detta som ”hållbar utveckling”.

Vad kan vi då lära oss av detta?

Först och främst att med Annie Lööf i Macrons fotspår kommer Sverige också snabbt att sjunka allt djupare i misären. Som en parallell till Fords agerande i Frankrike har vi redan SAAB:s uppsägningar när man flyttar tillverkningen av det planerade skolflygplanet till USA istället.

Ett handlingsförlamat Sverige där inga beslut kan fattas på grund av att samtliga kontroversiella frågor måste läggas i malpåse, är ingen bra överlevnadsstrategi för ett land där kostnaderna kommer att öka lika snabbt som produktionen minskar.

Macron deklarerade redan vid sitt tillträde att han ”bara” skulle sitta sina fem år vid makten, sedan var uppdraget avslutat. Jag förstår mycket väl att han kommer att fly från landet med kappsäcken full av pengar – om han inte avsätts dessförinnan – och att Annie Lööf skulle kunna klara mer än en fyraårsperiod tror nog ingen i Sverige heller. Globalismen kommer att ha havererat innan dess. Frågan vi får ställa oss är – kommer skadan att kunna repareras?

Peter Krabbe

Globalismen – en återblick i väntan på en regering.

Ur mitt arkiv från sommaren 2016 tar jag fram ännu en repris – sammanfattningen av de tio artiklarna om globalismen. Det är nämligen ingenting som har förändrats sedan dess och en påminnelse passar därför bra, medan vi väntar på den nya regering som skall föra Sverige ytterligare ett steg på vägen mot en totalkollaps. En avsatt men obekymrad Löfvén reser istället för att ta itu med sitt nya uppdrag att bilda en regering ner till Bryssel för att förhandla om Brexit. Någon större brådska tycks inte finnas längre och om drygt en månad skall ju undertecknandet av FN:s migrationsagenda slutföras, så varför ha så bråttom? Det är ju självklart att denna milstolpe skall undertecknas av socialdemokrater, eller hur Stefan Löfvén? Spiken i kistan väntar på att bli islagen.

Clash_of_Civilizations

Världens civilisationer enligt Samuel P. Huntington.

Globalismen – framtidshopp eller hotet mot våra civilisationer? Juli 2016.

I detta avslutande avsnitt skall jag försöka summera intrycken av de 9 föregående artiklarna. Först tack för all uppskattning och intresseväckande kommentarer. Sedan jag började skriva om globalismen hösten 2015 har artiklarna lästs av c:a 200.000 personer, vilket jag tycker motiverar den tid jag lagt på projektet. Ändå har jag inga stora förhoppningar om att det skall ge något nämnvärt genomslag i Sveriges politiska liv. Fortsättningen beror på er, kära läsare, och hur ni bär ut budskapet till framtidens valurnor.

Säkert har den förändrat mångas världsbild, så är det i alla fall för mig själv, som har fått många nya intryck under arbetets gång. Ett arbete av detta slaget är som att köra in med en båt i dimman, man vet ungefär åt vilket håll man skall men kan inte vara säker på hur det ser ut när dimman lättar eller var man då befinner sig. Skiner då solen när nu dimman har lättat? Knappast. Jag ser bara nya oväder. Låt oss tänka efter.

En sak vi kan konstatera är att utvecklingen bakom NWO styrs med järnhand av en relativt liten grupp människor med verksamhetscentrum i USA, både på Wall Street och i Washington. I den ingår hela finanskartellen, oljekartellen, de globala storbolagen inom alla branscher och dessutom ett stort antal handplockade politiker i det allra översta skiktet. Dessa politiker styr både den amerikanska presidentmakten och dess utrikesdepartement, därmed också den globala politik som ligger inom USA:s råmärken.

Den finansiella makten binder ihop dessa krafter till ett i det närmaste oslagbart team. De som behövs på en lägre nivå kan köpas i den mån de är ideologiskt tveksamma. Vem kan säga nej till ett bekvämt liv i ekonomiskt överflöd? Andra är så ideologiskt indoktrinerade och oförstående inför den process de deltar i att de aldrig borde ha sysslat med politiskt arbete. Kort sagt, vi står inför en maktapparat som trotsar motstycke och tycks vara oslagbar. Den har byggts upp under mer än hundra år och har rötter som idag går djupt ner i jorden. Dess styrgrupper driver sin agenda på ett sätt som döljs för den övriga mänskligheten. På så sätt kan den arbeta ostört. Genom att de kontrollerar merparten av offentliga media kan de vara trygga i förvissningen att inga opinionsstormar äventyrar processen.

Under de senaste hundra åren har ett stort antal politiker och andra insatta ändå varnat för vad som pågår, särskilt i USA där debattklimatet är friare. De politiska morden har därför blivit vardag, genom att äga rättsväsendet styr man också över liv och död. Detta storpolitiska fenomen har också nått Sverige, vilket visar att vår roll i världspolitiken inte är oväsentlig, kanske genom vår teknologi och placering mellan öst och väst.

Allvarligast är ändå själva agendan och dess genomförande. I avsnitt 9 tog jag fasta på den amerikanska professorn Antony Suttons teori om sambandet mellan NWO och 1900-talets försök att införa socialism, inte i meningen folkstyre utan som planekonomi, en statligt styrd monopolsituation för alla former av verksamheter som hindrar att konkurrens och fritt privat företagande uppstår. Därigenom garanteras de företag som styrs av makthavarna fri prissättning av sina produkter och en samverkan mellan vinsthemtagning och medborgarkontroll.

I NWO:s version av socialismen är det förutsatt att den nuvarande finansmakten inom det styrande skiktet på Wall Street också kommer att representera den statliga makten. Denna teori är intressant och stämmer väl med vad vi ser idag av nedläggning av små och medelstora företag till förmån för fåtalet globala under oligarkernas kontroll. Prissättningen av olja sker exempelvis helt godtyckligt av oljekartellen, liksom omstruktureringen av jordbruket till globala företag med fri rätt till genmanipulering och hantering av växtgifter styrs genom Monsanto, DuPont och Bayer. Läkemedelssektorn är en annan viktig del som utöver den finansiella aspekten ger möjlighet att styra över liv och död.

Som vi har sett har en ny version av 1900-talets historia sett dagens ljus. I den är samma aktörer genom sina försök att införa sin form av socialism ansvariga för den ryska revolutionen, andra världskriget och Hitlers väg till makten och det amerikanska försöket till socialisering genom Roosevelts New Deal. De olika beteckningarna marxism, nationalsocialism och New Deal-socialism har i grunden samma innehåll med ett statligt enpartisystem, globala monopolföretag och en av staten bestämd grundnivå för välfärden. Detta gäller också för dagens, som vi kan kalla fjärde försök, att införa världssocialism efter samma modell genom globalismen.

Denna gången kommer man inte att sky några medel för att lyckas, eftersom tiden håller på att rinna ut. Frågan är vad konsekvenserna kommer att bli för gemene man, vi står redan på tröskeln till kaos genom att begreppen fri rörlighet globalt och nationell utplåning tillhör verktygslådan för globalismen.

Man kan undra varför så få förstår att FN:s 2030 Agenda är identiskt med NWO:s totalitära socialism och ett direkt hot mot demokratin. Ändå kan alla se att funktionärerna i FN:s organisation är tjänstemän utan förankring till valsystemet. De väljer varandra, ett system som nu är etablerat även i FN:s systerorganisation EU. Topparna tillsätts av finanskartellen, som i praktiken äger organisationerna. Den genomsnittlige medlemmen i den verkliga världsregeringen tillhör någon av finansfamiljerna, sitter i ledningen för minst ett oljebolag och ett bolag i tillverkningsindustrin, samt innehar växelvis poster som kommissionär i FN och EU eller som funktionär inom NATO. De som tillfälligt går in i en regering, vilket är vanligt, återgår till sitt nätverk i NWO därefter. Som pensionärer avlönas de genom fiktiva poster i finansbolagen, där man alltid kan hitta en titel.

Tror socialdemokraterna att NWO:s socialism är densamma som deras egen? Förstår man inte vad en enpartistat är? Eller både gör och eftersträvar man just det? Eller är man helt enkelt dumma i huvudet? Svaret får vi kanske i nästa val om Moderaterna och Socialdemokraterna går ihop i en regering i syfte att stoppa nationalismen. Detta framstår allt mer som deras enda möjlighet, även om det i praktiken innebär att vi då också får just en enpartiregering. Sedan kan man turas om med att besätta statsministerposten tills folket får nog och gör revolt. Men hoppsan, där står ju NATO:s amerikanska förband och vaktar regeringskansliet….

Allvarligt talat, så är situationen kritisk – för Sverige. Den kompliceras allt mer av att vi förbundit oss genom FN:s Agenda att fullfölja invandringen från MENA-länderna. Det kommer aldrig att gå att dölja att islam inte är kompatibelt med demokrati. Som en följd därav kommer vi att få en växande terrorism i syfte att bredda vägen för ökat muslimskt inflytande i statsapparaten och samhället i övrigt.  Detta går inte att stoppa eftersom islam inte är föränderligt, åtminstone inte inom överskådlig tid. Islams inflytande i FN växer också för varje år och snart har vi blasfemilagar som förbjuder kritik av islam. Sådan ser överenskommelsen ut för att oligarkerna skall kunna säkra tillgången på olja.

Ett begynnande sammanbrott av EU är naturligtvis en stor motgång för NWO. Brexit visar klart motsättningarna mellan de toppstyrda politikerna som anser sig veta bäst och folket som får lida för deras beslut. Nästa steg blir sannolikt ett utträde av det forna östblockets stater som kanske bildar en egen enhet. Ett drömläge vore då för Norden att bilda en enhet. Vägledande borde vara en något smalare intressegemenskap med större självstyre inom sådana naturliga grupper, ingenting hindrar ju att de som vill underlättar handelsförbindelser och normal rörlighet mellan sådana nya grupperingar. Risken är dock att ingen vill ta i Sverige med tång ens, med tanke på vår oförmåga att inse hur verkligheten ser ut.

Oavsett vilket, måste vi ändå stoppa våra omdömeslösa politiker att fortsätta driva Sverige i armarna på en global regim med totalitära avsikter. Likheterna med nationalsocialismens framväxt på 30-talet är förskräckande, det är dock inte SD som är problemet utan bakom maskerna hittar vi politiker som Bildt, Reinfeldt, Löfven, Wallström och Andersson. Det känns som om dessa i sitt infantila nit att vara FN till lags bäddar för en snabbare nedbrytning av den svenska nationen än vad världens övriga stater utsätts för. Det finns möjligheter att bromsa utvecklingen om den nationalistiskt inriktade Trump blir president i USA och Hollande avsätts i Frankrike. Merkel hänger sannolikt också i en skör tråd och Erdogan lär släppa sina drömmar om anslutningen till EU på eget initiativ, det Ottomanska Riket lockar mer.

Men Sverige pilar på, som en galen ekorre bland trädtopparna, omöjligt att stoppa. Varför får vi inte ett nytt parti som vågar driva frågan om avståndstagandet till globalismen och dess onda lakejer? Det är bråttom….

För att avslutningsvis återvända till seriens rubrik, så ser jag inget framtidshopp i globalismen, snarare hotet mot vår civilisation. Om globalisterna fortsätter att genom NATO provocera en kärnvapenmakt som Ryssland kan utgången bara bli en – just undergången för vår civilisation. De som medverkar till detta tar på sig ett stort ansvar. Att de gör det i oförstånd är ingen ursäkt.

Peter Krabbe

Landsförräderiet.

Migration

Fullt upptagna med att slåss om regeringsmakten, visar våra sjuklöverpolitiker inte minsta intresse för valets latenta huvudfråga – migrationsproblematiken. Ändå läcker uppgifter som är omöjliga att hemlighålla ut från kanslierna, både här och utomlands. Vi står på tröskeln till ett systemskifte som sannolikt inte under överskådlig tid kommer att kunna stoppas – om man inte gör det NU.

Är det då rimligt att kalla de svenska valda ombudens agerande i migrationsfrågan för landsförräderi? Jag anser det. När man väljer att undanhålla ett genomgripande systemskifte – vilket migrationsplanerna innebär – från både folkets insyn, förståelse och medbestämmande, då handlar det om landsförräderi. När nu FN:s migrationsagenda ligger klar för staternas undertecknande den 10 december i år, är det kronan på verket för en total omdaning av världens politiska inriktning. Varje människa skall ha rätten att fritt bestämma var han eller hon skall bo och dessutom vara garanterad ett omfattande omhändertagande, som ofrånkomligt placerar de attraktiva ländernas befintliga befolkning i strykklass. Migrantens önskemål skall prioriteras av såväl de utvalda ländernas samhällssystem som ursprungsbefolkningens ekonomiska uppoffringar. Det är nämligen ytterst de senare som genom skattsedeln får betala för detta systemskifte. Utan att vara tillfrågade.

Jag vet att många fortfarande tror att stabila demokratier är slutmålet för den globala politiken. Så är det inte. Demokrati är ett system på vägen till den fullbordade totalitära världsstaten. Där finns ingen plats för demokrati, alla beslut skall istället fattas av en självutnämnd elit – som givetvis vet bättre än vanliga dödliga. Eftersom begreppen kommunism och diktatur är utslitna kallar man denna ”moderna” form av kommunism för globalism, det låter vackert och associerar till en förenad värld som löser alla problem tillsammans. Nu är det tyvärr så att våra sjuklöverpolitiker tillhör globalismen med 80 % övervikt. Kanske borde fler ha tänkt på detta INNAN valet.

Andra aktörer på denna vandring mot den nya globala fördelningspolitikens kommunism är FN och EU, organisationer som på alla sätt försöker utplåna våra urgamla rättigheter att bevara våra nationer och våra länders specifika kulturer till förmån för en global soppa där ingen skiljer sig från den andre, där alla har lika lite betalt och där den självutnämnda eliten kan bada i ekonomiska förmåner som betalning för att inte släppa in någon utomstående i maktapparaten. En värld där elitens monopol inom finans, handel och företagsamhet inte kan ifrågasättas, där ländernas livsmedelsförsörjning specialiseras nationsvis, så inget land kan vara självförsörjande utan tvingas handla varor av andra länder och där världens råvaror är fritt tillgängliga för monopolföretagen ”för världens bästa”. En värld där blockad av utvald livsmedelsimport då kan ställa den tredskande inför valet att svältas ihjäl eller lyda.

I konceptet ingår också att skapa en universal människa, som är en blandning av de befintliga raserna, så rasbegreppet kan avskaffas en gång för alla. Därför är fri migration viktigt för dessa samhällsomstörtare, som i vetskapen att vissa religioner inte tillåter ingifte av konkurrerande religioner, tycker att må då den starkaste vinna. Kristendomen lär inte räknas till de starka, vi är tvärtom både mest sekulariserade och mest offervilliga. Ske det som sker…

Från en av mina bloggkommentatorer bifogar jag denna sammanställning av vandringen mot landsförräderiet och lägger bara till de senaste händelserna och spiken i kistan som förväntas slås in i december:

  1. Beslut i riksdagen av Proposition 1975:26 den 27 februari 1975, föreslagen av Olof Palme & Anna Greta Leijon. Dess tre delmål och riktlinjer; jämlikhetsmålet (A), valfrihetsmålet (B) och samverkansmålet (C), betyder;
    A. Invandrare ska få samma möjligheter, rättigheter och skyldigheter som befolkningen i övrigt, enkelt uttytt som att invandrare har rätt till samma sociala förmåner som den infödda befolkningen utan kvalificering.
    B. Medlemmar av språkliga minoriteter, bosatta i Sverige, bör genom samhällsinsatser ges möjligheter att själva välja i vilken grad de vill behålla och utveckla sin ursprungliga kulturella och språkliga identitet, enkelt uttytt invandrargrupper bestämmer själv om de vill integreras eller inte och staten ska underlätta utanförskap genom särskilda insatser – och legaliserar därigenom framväxten av religions- och klanbaserade enklavisering av förortsområden som något eftersträvansvärt.
    C. Invandrar- och minoritetsgrupper ska upplevas som likvärdiga parter i samhället, engageras för samhällsfrågor…..och måste bli delaktiga i utformningen av de beslut som berör deras situation, utan någon kvalificering, enkelt uttytt borde staten tillåta shariabaserade beslut i sociala frågor för grupper med viss religionstillhörighet.

 

  1. Barcelonadeklarationen och efterföljande associationsavtal inom Euromed (senare Medelhavsunionen 2008 mellan 48 stater) från 1995 och framåt. Eftersom EU är fördragspart är dessa att betrakta som integrerade och tvingande förordningar för medlemsländerna. S:s Lena Hjelm Wallén var närvarande svensk representant vid undertecknandet av B-deklarationen. Fördragstexterna stipulerar, i förenklad form:
    A. Det europeiska territoriet ska öppnas för icke-begränsad migration från Mellanöstern och Nordafrika
    B. Medlemsstaterna ska underlätta för religiösa grupper (läs islam) att få inflytande över samhällsutvecklingen
    C. Medier ska framhålla det positiva i migration och avstå från att informera om negativa konsekvenser av migrationen
    Vi känner här igen en del av Agenda 2030 och kommande migrationsdekret från FN.
    Implementeringen i Sverige har skett genom dels S:s Bommersvik-överenskommelse med muslimska organisationer om inflytande 1999, dels M:s migrationsavtal med MP, dels MSM:s cementerande trånga åsiktskorridor och förföljelse av oliktänkande.

 

  1. Den svenska ratificeringen av Lissabonfördraget den 10 dec 2008, beslutat med enkel majoritet, EUs tredje konstitution och den hittills mest överstatliga. I princip avhänder sig den svenska riksdagen sitt beslutsfattande i helt avgörande samhällsfrågor till EU byråkratin. Konstitutionsutskottets godkännande och icke-erinran är som ett hånleende mot svenska folket. Lissabonfördraget bestämmer:
    A. Exklusiv befogenhet för EU: konkurrensregler, monetär politik (för EURO- länder), fiskeri- och handelspolitik
    B. Delad befogenhet, dvs när EU fattat politik inom följande områden gäller denna, svenska regler upphör genast och egna regler kan inte beslutas: socialpolitik, jordbruk, miljö, konsumentskydd, transportregler, energipolitik, förordnanden kring frihet, säkerhet, rättvisa samt folkhälsa.
    Den svenska portalparagrafen om folksuveränitet blev därmed avskaffad.

 

  1. Grundlagsändringen av Regeringsformen 2010, framdriven av Reinfeldt-ministären, slutligen beslutad 24 nov 2010. I den förklaras att ‘Sverige är medlem i EU’, ett rent beställningsverk av EU byråkratin för att försvåra EU-utträde. I den grundlagen befästes i 10 kap. 3$ ang. Internationella överenskommelser och mellanfolkliga avtal att ‘regeringen kan avstå från att inhämta riksdagens godkännande till ett sådant avtal om rikets intressen kräver det’; istället ska överläggningar då ske med Utrikesnämnden innan överenskommelse ingås. Dessbättre kan uppsägning av dylika avtal ske på samma sätt.

 

  1. FN:s Agenda 2030 undertecknat av Sverige och flertalet övriga medlemsländer hösten 2015, följt av The New York Declaration for Refugees and Migrants, 2016. https://refugeesmigrants.un.org/declaration .

 

  1. Marrakesh deklarationen avs. immigration från Afrika har samtliga länder i EU utom Ungern undertecknat i maj 2018; https://gatestoneinstitute.org/12363/europe-africa-immigration.

 

  1. FN:s migrationsöverenskommelse som följd av Agenda 2030, Global Compact for Migration, skall undertecknas av medlemsstaterna den 10 december 2018. Sverige uppges ha för avsikt att underteckna detta slutdokument, oavsett vilken regering som efterträder den nu avsatta. Implementering skall ske genom nationell lagstiftning som successivt skall ersättas av internationell lag. Sverige förlorar därmed sin jurisdiktion över migrationsfrågorna. https://morklaggning.wordpress.com/2018/10/10/det-postdemokratiska-forenta-nationerna/

Vad kan göras: proposition 1975:26 kan upphöra gälla genom ny lagstiftning. Lissabonfördraget kan återkallas genom enkelt majoritetsbeslut i riksdagen. Agenda 2030 och ev migrationsdekret kan återkallas av en ny regering. EU utträde förutsätter ny grundlag eller beslutande folkomröstning, varvid förpliktelser enligt B-deklarationen också upphör. Vid uppsägning av Lissabonfördraget ställs EU-fördraget inför speciella problem.

 

Processen att i slutänden överlämna styrningen av Sverige till det internationella samfundet har som synes pågått i det fördolda sedan 1975. Under det kalla kriget hade man främst tankefokus på flyktingar från andra sidan järnridån –  Östeuropa och Baltiska staterna, vilket inte många motsatte sig. Inte heller flyktingar från det krigsdrabbade Balkan väckte några starkare känslor. Men när USA proklamerade sitt ”krig mot terrorismen” 2001, vilket i själva verket var ett storskaligt erövringskrig av Mellanöstern och muslimska flyktingar började välla in från krigszonen, visade omfattningen och integrationsproblemen i våra samhällen att de bakomliggande tankarna inte varit de som till nöds diskuterades i media. Genom FN:s insatser har fokus numera vridits till att inkludera även Afrika, som genom européernas koloniala äventyr anses vara moraliskt länkade till Europa. Särskilt Frankrike låter sitt kvarstående koloniala och dåliga samvete delas av EU:s övriga medlemmar.

Den globalism som jag refererar till ovan har varit väl känd i länder utanför Sverige de senaste femtio åren. Den är långsiktigt implementerad och är ingenting som uppstått som en följd av flyktingströmmarna. Istället är det migrationen som är en följd av globalismens intåg och verkställande. Är det rimligt att tro att svenska regeringar under denna tid varit ovetande om de planer som formulerats i FN, EU och andra internationella sammanhang? Naturligtvis inte. Varför har då de flesta svenskar ingen aning om dessa för landets framtid avgörande processer? Alla vet nog att väldresserade media bidragit med total mörkläggning. Först genom internets intåg har rullgardinen dragits upp. I val efter val har svenskarna fråntagits möjligheten att påverka utvecklingen genom utebliven eller bristfällig information. Så är det än idag. Vi väljer ovetande en regering som har avsikten att upplösa vårt land till en diffus, gränslös amöba i ett lika diffust världsallt. Detta kallar jag med fog landsförräderi.

Peter Krabbe

 

Det sovande folket. Har vi vaknat ännu? Jaså, inte det….

Artikeln om det sovande folket skrev jag på bloggen för tre år sedan. Sedan dess har arbetet i FN fortgått oavbrutet, med stort engagemang från Sveriges regering. Den nya regeringen 2014 utsåg, nästan som en förolämpning mot det svenska folket, en minister invandrad från Iran, Ardalan Shekarabi, till att bistå i utarbetandet av FN:s Agenda 2030 med tonvikt på utökad och fri migration till Sverige i synnerhet och EU i allmänhet. Nu efter 2018 års val läggs FN:s förslag till migrationsramverk fram för undertecknande av medlemsländerna den 10 december i år. Händelsen har påpassligt uppmärksammats av Samhällsnytt i en dagsfärsk artikel. Frågan som nu inställer sig är vilken regering Sverige kommer att ha den 10 december och hur den då kommer att agera i samband med det planerade undertecknandet? Kommer kanske till och med tillsättandet av en ny regering att fördröjas för att Löfvén skall kunna avsluta sitt deltagande i arbetet med bibehållen gloria på huvudet?

Ta del av FN:s förslagstext och studera konsekvenserna för den fortsatta migrationen till Sverige här och mer lättfattligt i Samhällsnytts artikel här! Bakgrunden får ni i en repris av min artikel från oktober 2015 nedan:

Det sovande folket:

logga FN liten

FN:s logga för en ny framtid. Är vi överens om målen – och medlen?

Varför välja Reinfeldt boktitel från 1993 som titel för denna artikel? Jo, den passar förskräckande bra för att beskriva utvecklingen även under de senaste 15 åren. Man sover bra när tystnaden är total. Att jag nu skriver min allvarligaste och sorgligaste artikel i oktober 2015 är heller ingen tillfällighet. Vi har nu fått ta del av rapporten från FN:s toppmöte i New York 25- 27 september och kan därmed konstatera att den sista pusselbiten fallit på plats. Även om tystnaden består kan vi nu åtminstone se en bild, en bild som visar hur vår framtid kommer att se ut. Frågan är om vi vill öppna våra ögon för att se den bilden, eller om fortsatt dvala är att föredra för den personliga fridens skull?

Historien börjar egentligen vid FN:s toppmöte i Rio år 1992. Då antogs den första agendan för en hållbar utveckling, Agenda 21, avsedd för det 21:a århundradet. Agendan kan tyckas harmlös och mest inriktad mot förbättringar i miljö, hälsa och klimat. FN:s underavdelningar bildades för det fortsatta arbetet, exempelvis IPCC för klimatfrågan. Det viktigaste var ändå det som aldrig skrevs ner, de nya resonemangen kring radikala förändringar för att rädda planeten från undergång, tankar som formulerades i de mäktiga men osynliga Romklubben och Bilderberggruppen. Dess medlemmar var aktiva i resonemangen och lade grunden för en dold agenda som innehöll aparta inslag som införandet av en världsregering och en minskning av jordens befolkning till en femtedel av den dåvarande. Från Sverige var Anders Wijkman en förespråkare för dessa tankar.

Jag har skrivit om detta tidigare och bra analyser har gjorts av Lars Bern och Karl-Olov Arnstberg, men det sovande folket har avfärdat detta som konspirationsteorier. Vi vet nu att stora delar av såväl den tidigare borgerliga regeringen som den nuvarande socialdemokratiska är starkt påverkade av de tankar som utvecklats inom FN ur Bilderberggruppens argumentation, något som förklarar den rörande samsyn som finns inom 7-klövern. Reinfeldt är naturligtvis huvudaktör och har under sina åtta regeringsår fört Sverige långt in på den vägen tills folket vaknade vid valet 2014. Genom decemberöverenskommelsen har man ändå lyckats föra uppdraget vidare till nuvarande regering.

Vad är det då som är så förskräckligt i sammanhanget? Är det inte bra att FN bekämpar svält och fattigdom i världen? Jo, så har vi säkert alla uppfattat FN:s roll globalt. Men låt oss se på vad som i själva verket hänt. Tyvärr måste jag plåga er med en lite längre artikel denna gången, men håll ut!

FN har sedan 1992 haft återkommande konferenser på temat hållbar utveckling ungefär vart tionde år och möten i mindre skala i stort sett varje år. Under denna process växer omfattningen av engagemanget och höjdpunkten är den nu avhållna konferensen i New York med påvens medverkan. Den får den pretentiösa titeln Transforming our world: the 2030 agenda for Sustainable Development, eller förkortat 2030 Agenda. Man anser sig därmed ha kommit fram till receptet för hur världen skall räddas undan undergång och sätter tidpunkten 1 januari 2016 som startpunkt för Time for action!

Sammanfattat kommer vi 2030 enligt FN att ha en världsregering, ett socialistiskt system utan kapitalism, en värld utan fattigdom och krig och full kontroll över klimatförändringar samt fri migration i en värld utan gränser. Detta om 15 år! Den som tror på FN:s målsättning bör nog ta sig en extra funderare, tyvärr hör vår regering i Sverige till den troende kategorin. Förvisso har man arbetat länge med förberedelserna och vissa ”problem”, som yttrandefriheten är redan under åtgärdande. En skenande övervakning av internet och censur av bloggar och den fria kommunikationen på sociala medier är redan påtagliga. Press och media har fått strikta regelverk för att vi lugnt skall kunna sova vidare. Att Sverige under ledning av FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson, som nu återvänder efter uträttat värv, skall vara vägledande pilotstat i omvandlingen kan vi lätt förstå. Detta kan få komiska effekter, som när Löfvén tvingas justera flyktingpolitiken efter SD:s modell till mer hjälp i närområdet efter UNHCR:s direktiv.

I scenariot ligger också FN:s klimatmöte i Paris under december, där IPCC skall fastlägga det regelverk som skall gälla för de 196 stater som undertecknat 2030 Agenda. Detta kommer att ske utan problem, eftersom förbindelsen redan är utfärdad. I artiklarna 31 och 32 förbinder staterna sig att med legal status godkänna UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change, ersätter IPCC vars namn blivit skamfilat) som beslutsfattare i klimatfrågan. Detta är en intressant punkt eftersom Sverige redan under lång tid hållit fast vid IPCC:s direktiv i all samhällsplanering, trots att det idag är bevisat att koldioxidhypotesen är felaktig, de underliggande datormodellerna visar fel värden och att faktaunderlaget är felaktigt och manipulerat av NASA och NOAA (Obamas forsknings- och statistikenheter). Enligt den norske klimatprofessorn Ole Humlums utredning har mätresultaten för temperaturhöjningen förfalskats till att visa en ökning som med 0,2 grader (av totalt 0,8 grader över 100 år) överstiger den verkliga bara under de senaste sju åren!

Här kommer dock det viktigaste:

I artikel 45 åläggs de nationella parlamenten att genom egen lagstiftning och budgetarbete arbeta för genomförandet av ”the effective implementation of our commitments”. De nationella regeringarna skall alltså vara direkt underställda FN:s överhöghet och kommer att kunna jämföras med en kommunstyrelse i fortsättningen. Detta betonas också i artikel 47, där det fastläggs att de nationella regeringarna har ansvaret för genomförandet av Agendan, medan övervakningen av att så sker skall utövas av FN:s generalförsamling genom Det Högsta Politiska Rådet (The High Level Political Forum) och något man kallar ”The Economic and Social Council”. Är det någon som känner kalla kårar utefter ryggraden?

I artikel 25 stadgas att länderna skall stå för livslång omsorg om alla, oberoende av kön, ålder, ras, etnicitet, handikapp, migrationsstatus, ålder m.m. för att bli likvärdiga medborgare. Den som förvånats över att EU-migranter inte avhyses genom att länsstyrelsen upphäver sådana kommunala beslut, kan nu förstå bakgrunden. Detsamma gäller för delad välfärd gentemot flyktingar, som skall tas omhand i det land de själva väljer. Invandringen behandlas också i artikel 29, där det konstateras att ”vi” erkänner det positiva inslaget av migranter för ett hållbart och utvecklande samhälle. Vi erkänner också att den internationella migrationen är en mångdimensionell realitet av stor betydelse för utvecklingen av länder involverade i ursprung, förflyttning och mottagande. Migrationen är således enligt FN–styret enbart positiv och till glädje för de länder som är mottagare. Basta! Den kommer också att vara bestående under de kommande 15 åren tills lyckotillståndet infunnit sig på jorden!

Naturligtvis finns det delar av konventionen som är positiva. En sådan är det 5:e huvudmålet, att ge flickor och kvinnor likställdhet i alla sammanhang. Att problemet som sådant ligger i de muslimska länderna gör detta mål till ett luftslott. Islam kommer aldrig att ge upp sin religiöst baserade syn på kvinnors ställning i samhället. Agendan ger därför också många möjligheter att komma förbi det 5:e målet genom hänvisning till kulturella särintressen.

För att inte trötta ut er alltför mycket återkommer jag med fler analyser inom kort, säkert tillsammans med andra krönikörer. Genom media kommer ni inte att få mycket insyn och vår 7-klöverregering lär inte heller anstränga sig med att förklara sambanden. I detta inlägg vill jag främst peka på det för Sveriges del totalt omvälvande skiftet från en folkvald demokrati till en tjänstemannastyrd världsorganisation utan insyn eller genomlysning. Under perioden fram till 2030 kommer nationerna att få spela en roll som närmast kan liknas vid det självstyre som vi idag har på kommunal nivå. Som bekant håller även detta redan på att naggas i kanten. Hanteringen av den manipulerade klimatfrågan och hoten om internering av skeptiker i USA (Hansen) kan tjäna som exempel på de möjligheter som FN:s tjänstemän ser i framtiden.

Kvarstår att utreda vilka bestraffande åtgärder som FN-styret kommer att tillämpa gentemot de nationer som vägrar lyda, trots sin signatur på konventionsdokumentet, hur de nationer skall hanteras som genom en oppositionell folkvilja vill lämna FN-samarbetet och framför allt hur de befolkningar skall hanteras som vägrar överge sin ekonomiska standardnivå till förmån för en global inkomstutjämning.

Sov gott!

Peter Krabbe

På den lilla scenen intet nytt, på den stora förändras världspolitiken…

Trump FN

 

Alla som ser och lyssnar på de sprattlande och tjattrande ankungarna i den svenska ankdammen just nu kanske inte observerar vad som händer längre bort i parken. Men tisdagen var onekligen intressant, många dimmor skingrades i FN när både Trump, Macron och Rouhai  trängdes i talarstolen inför generalförsamlingen.

Trump gjorde för ovanlighetens skull helt klart att han inte stödjer globalismen, utan tvärtom ser sin amerikanska nationalism som framtida norm, även för andra länder. Trump uppmanade FNs medlemsländer att ”sätta sina nationella intressen före multilaterala överenskommelser”. Smått komiskt blir dock resonemanget när han sedan vänder sig till Iran med anklagelsen att Iran inte respekterar sina grannar eller gränser eller självständiga nationers rättigheter, komiskt därför att Trump där talar för Israels sak i Mellanöstern. Det är svårt att inte småle när man sätter in Israels och sionismens internationella agerande i denna kontext. Rouhani påpekade också lägligt att Trumps och Israels ofta framförda agenda att störta regimen i Iran knappast är kompatibel med detta Trumps uttalande i FN.

Viktigast för oss är ändå att Trump tydligt tog avstånd från globalismen och exemplifierade med att ”Amerika kommer aldrig att be om ursäkt för att först och främst skydda sina egna medborgare”. Något vi borde lyssna på i Sverige.

 

Klyftan mellan FN och USA underströks genom generalsekreteraren Guterres uttalande att ”individuella ledare har skyldigheten att främja sina medborgares välstånd”, vilket står i märklig kontrast till fortsättningen ”som försvarare av det allmännas bästa har vi också skyldigheten att utveckla och främja ett reformerat, förnyat och stärkt multilateralt system”. Det nya modeordet för globalism, som man tydligen tycker börjar få dålig klang, är multilateralism. Därmed ger man sken av att det handlar om frivilliga överenskommelser om samarbete istället för sionismens erövring av resten av världen!

 

Naturligtvis äntrade även Macron talarstolen för ett brandtal för globalismen – förlåt, multilateralismen – långt ifrån alla kramar och kyssar vi nyligen såg i relationen med Trump. Macron medgav att det börjar växa en skepticism mot multilaterala institutioner som FN och EU, men betonade att isolationismen var motsatt till en fredlig och blomstrande värld. Nationalism leder alltid till nederlag, menade Macron med hänvisning till historien. Detta är dock en sanning med modifikation som också tyder på en häpnadsväckande okunnighet om den historia som han själv hänvisar till. Mer om detta senare.

Guterres har rätt i sitt konstaterande att världen nu upplever en ovanlig turbulens och oro, som lätt kan få negativa konsekvenser. Den oron har sin grund i att ingen längre tycks veta vad han talar om. När Trump nu kommer ut som nationalist tänker han uppenbarligen bara på USAs roll på hemmaplan, men bortser samtidigt ifrån att USA med alla sina militärbaser och CIA-infiltrerade ambassader utspridda över hela jordklotet i verkligheten är det mest globalistiska av alla länder. När han ger Israel sitt stöd för att genom Yinon-planen ta kontrollen över hela Mellanöstern stödjer han skenbart Israel som nation, men arbetar i verkligheten för ett globalistiskt (multilateralt) Mellanöstern under Israels kontroll. Att Iran skulle kunna hävda samma rättighet blundar Trump för.

På samma sätt pläderar Macron för en tvåstatslösning i Palestina, som till sin tanke är nationalistisk – ett land, ett folk – men i verkligheten förväntas vara multilateral. När man använder ord som multilateralt avser man normalt samarbete mellan jämnstarka nationer på lika villkor. Så är sällan fallet. I vår nuvarande värld existerar knappast jämnstarka nationer, i själva verket är den ena eller andra starkare eller svagare. Det beroendeförhållande som därmed alltid finns diskvalificerar begreppet multilateralt. Däri ligger också faran med globalismen och dess New World Order, den förutsätter att den starkaste bestämmer och att de svaga lyder. Detta är också vägen till det av sionismen önskade totalitära systemet.

 

Kan man då dra några paralleller av detta till ankdammen ovan? Om att Åkesson är nationalist råder väl knappast någon tvekan. Men de övriga? Vänsterpartiet är stark globalist i kraft av den kommunistiska internationalen. Löfvén och Alliansen vet förmodligen inte ens vad globalism är. Att invandringen sätter globalistetiketten på dem alla tror jag inte ens att de förstår. Det räcker med att vara goda. Och NATO tror jag inte vi behöver vara oroliga för så länge till. Om Trump får som han vill kommer vi snart att få se en delad militärorganisation, en för Amerika och en för Europa, där var och en får ta sina egna kostnader. Därmed borde också provokationerna mot Ryssland upphöra, EU har varken resurser eller intresse av att själva inkorporera halva Asien i sitt intresseområde. Istället har vi allt att vinna på att utöka våra handelsrelationer med öst utan att behöva släpa på sionismens globalistspöke. Låt oss därför hoppas att även den blivande svenska regeringen inser att vägen framåt inte är Centerpartiets utan nationalismens kombination av omsorgen om våra egna medborgare och goda handelsförbindelser med hela vår omvärld utan globalistiska politiska diktat.

Peter Krabbe

Tankar efter valet….

tärningar 2

 

Många hade nog förväntat sig att få uppleva en känsla av lättnad efter det val som även jag rubricerat som ett ödesval. Blev det så? Knappast. Istället kom besvikelserna och de negativa överraskningarna som kulorna i ett radband. En politisk polarisering av aldrig skådade proportioner i både stort och smått chockade svenskarna. Klyftan mellan SD och globalisterna vidgades till gränsen för total separation. Valfusket fick ett ansikte, både i det lilla formatet genom maniska och värdegrundscertifierade valförrättare och privatpersoner, besatta av att göra det i sitt tycke rätta för landet, och förmodligen småleende datorexperter som i det stora och avgörande formatet med några knapptryckningar bjöd på ett för våra övervakare önskat valresultat. Remi, som en schackspelare hade uttryckt det, kaos, som en globalist nöjt hade konstaterat, eller katastrof, som de flesta svenskar med visionär blick hade föredragit att uttrycka det.

Ändå följer allt som hänt spelplanen. Bilderberggruppen har fått ny aktualitet efter att Annie Lööf visats upp i manegen som statsministerkandidat med uppdrag att oåterkalleligt slussa in Sverige i det nya globala samfundet. I ett par artiklar från hösten 2016 skrev jag följande:

Genomförandet av tankegångarna om världsregeringen under efterkrigstiden behövde nya organisationer, i USA hade CFR (Council for Foreign Relations) redan ett fast grepp om landets politik och samverkan med finansen och industrialisterna fick Bilderberggruppen som ett nytt forum. David Rockefeller uttryckte sig kanske lite oförsiktigt i sina memoarer om Bilderberggruppen genom beskrivningen ” dess möten måste förmedla uppenbarelsen av allsmäktiga bankirer som i konspiration med samvetslösa regeringstjänstemän överför en dold agenda till en okunnig och aningslös värld”. Rockefeller framstår som 1900-talets mest aktiva kapitalägare i kampen för den socialistiska modell som man har tänkt sig skall mogna till 2000-talets optimala totalitära samhällssystem. I detta är begreppet demokrati ett minne blott”. Från samma artikelserie klipper jag också:

” …här har vi länge haft samma samverkan mellan LO, det socialdemokratiska partiet och dess regeringar. Att storfinansen genom familjen Wallenbergs bolag är allestädes närvarande i den socialdemokratiska politiken förvånar oss inte heller längre, kanske är en konscensus av godo. Det som oroar är snarare de långsiktiga målen. När anser familjen Wallenberg att det är dags att avskaffa partipolitiken till förmån för en enpartiregering i NWO:s anda? Att sådana diskussioner förs regelbundet i den av Wallenberg omfamnade Bilderberggruppen är bortom allt tvivel. Kanske är det dags 2018? Inblandningen i svensk politik av företrädare för amerikansk NWO är idag så omfattande och uppenbar att vi troligen redan förlorat vårt oberoende.”

Tilläggas kan att i Sverige kallar Löfvén det nämnda samarbetet ovan för ” den svenska modellen”.  Dock tillåter jag mig att betvivla att han förstår vad det egentligen handlar om, utöver löneförhandlingarna på verkstadsgolvet.

Det är en vanlig missuppfattning att demokrati är ett slutmål för socialismen. Ytterligare ett klipp belyser detta:

Democracy is of great importance for the working class in its struggle for freedom against the capitalists. But democracy … is only one of the stages in the course of development from feudalism to capitalism, and from capitalism to Communism (Lenin, LCW, vol. 25). Samma åsikter ser vi i Bernard Shaws samtida uttalande att “demokrati är inte kompatibelt med socialism”. Det finns anledning att bli fundersam inför dagens islamistiska predikanter som hävdar att ”demokrati är inte kompatibelt med islam”. Vi ser också då att gemensamt för socialism i denna totalitära form och islam är föraktet för demokrati och strävan mot ett totalitärt system. Båda bygger nämligen på underkastelse.”

Om vi då återgår till valet är det nu dags för nästa pinne på Lenins stege. Om man kallar målet för kommunism, sionism eller globalism är egalt, det är bara olika beteckningar på samma totalitära system. En elit styr över ett maktlöst folk i kraft av sina monopol. I globalismen äger eliten monopolen direkt, i kommunismen gör man det via staten som i sin tur ägs av eliten. Den politiska sionismen äger istället eliten.

Det är en vanlig missuppfattning att en statskupp bara kan genomföras med hjälp av skjutvapen och stridsvagnar. Det är den förhärskande metoden där media inte når ut till en knappt läskunnig befolkning, men i vår till synes civiliserade västvärld är långsam indoktrinering kombinerat med politikerkorruption effektivare och billigare. Där är angriparens möjligheter till mediakontroll och det faktum att dess politiker tas ur befolkningens genomsnittliga lönesegment viktigare. Alla platser i regering, riksdag, EU-parlament och FNs administration skall framstå som det ekonomiska lyckoriket för de utvalda. Något man aldrig vill lämna. Då arbetar man lydigt för vilken agenda som helst. Backup får man genom medias hyllningar av dem som för saken framåt, samtidigt som kritiken tystas ner. En statskupp får man i praktiken när en åtgärd som organiserat valfusk ändå behövs för att komma över tröskeln. Där är vi idag. Om inte avvikelserna i röstsammanräkningen får en trovärdig förklaring kommer sannolikt framtida historiker att kalla detta valet för den statskupp som avskaffade demokratin. Beställare är den svenska filialen av globalismens Deep State. Vilka personer som ligger bakom avstår jag från att gå in på, för jag hade tänkt att skriva lite till innan jag sätter STÄNGT på dörren.

Kaos skapar man för att stärka behovet av statens påstått skyddande insatser. Ju mer kaoset ökar desto mer kan man stärka statens kontrollmekanismer, censur i media och personövervakning. Varje människa kan idag följas från vaggan till graven genom elektronisk övervakning. Vad vi handlar, äter, dricker, arbetar med, tycker, tänker och var vi befinner oss registreras noga. Våra datorer genomsöks med automatik och våra mobiler visar exakt var vi befinner oss varje minut av dygnet. Snart får alla nyfödda ett chips inopererat som samlar all personlig information för överföring till en centraldator. Vi lämnar redan frivilligt fingeravtryck och ansiktsavläsning till våra mobiler, utan att förstå att denna registrering samtidigt finns tillgänglig för SÄPO eller NSA. Detsamma gäller för ”släktforskningssajter” som uppmanar oss att skicka in våra DNA för att få veta ”vår spännande historia”.

Återstår då i nuläget bara att slå ihop alla partier som är förenade i sin globalistiska nit till ett, lite mer lätthanterligt. Sjuklövern blir en treklöver et al. Det besvärliga SD växer oroväckande snabbt men inte tillräckligt, Vänsterpartiet är redan klart och resten har man klarat genom att balansera blocken så ingen kan kräva att få bestämma. Då är det dags för Annie Lööf.

Vad har vi då att förvänta oss av det kommande globalistiska samhället? Kort sammanfattat – högre skatter, lägre löner och pensioner, sämre sjukvård, sämre skola, medlemskap i NATO och solidariskt deltagande i världens krig, ökad överstatlighet genom EU, stärkt krigsmakt kompletterad med kravallutrustning, ökad invandring, flerspråklighet, klansamhälle, avskaffad könstillhörighet, gruppsex, våldtäkt och pedofili som norm, allmän strafflindring för brott som ger lagom kaos, förbud mot husdjur, fisande kor och grisar och en konvertering av landsbygden till nationalpark med urskog. Därutöver värdegrundscertifikat för tjänster i stat och kommun och mångkulturskvotering till alla arbeten som tillsätts genom arbetsförmedlingar. Tyvärr blev de framtida valen inställda, men vi har ju ändå fått det så bra, så varför klaga?

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: