Länsstyrelsens handläggning av planer riskerar att bromsa Skånes tillväxt på ett sätt som måste sättas under debatt…

Länsstyrelsen har i dagarna lämnat ett remissyttrande över ”Vellinge översiktsplan 2010 med utblick mot 2050” (401-8845-12). Yttrandet har farsartade drag och innehåller många aspekter av avgörande betydelse för regionens utvecklingsmöjligheter och tillväxt. Reaktionen från Vellinge kommun har inte låtit vänta på sig. I ett skarpt svarsyttrande till länsstyrelsen 2012-10-04 kommenterar kommunen nu med nödvändig skärpa flertalet av länsstyrelsens angreppspunkter.

Det kan ifrågasättas om länsstyrelsen anser sig företräda sittande regering med de åsikter som framförs i sitt yttrande över Vellinges översiktsplan. Då frågorna har stor relevans även för övriga regioner under länets överhöghet och då länsstyrelsens ställningstaganden riskerar att försvåra för vår landsända att behålla sin tillväxtpotential om de får fotfäste, återger jag här de viktigaste diskussionspunkterna i skriftväxlingen:

Kommunen har lagt ner ett ambitiöst arbete på att inventera och föreslå åtgärder som skydd för eventuella framtida översvämningar av kustområdet, dit framför allt tätbebyggelsen på Falsterbonäset hör. Inre och yttre skyddsvallar föreslås, de inre som skydd på kort sikt och de yttre på längre sikt. De inre omgärdar i princip själva bebyggelsen medan de yttre även skyddar de omgivande naturområdena, med golfbanor, strövområden och naturreservat med varierande klassning. Ett boende på Näset blir meningslöst utan dessa komplement.

Länsstyrelsen undviker att ta ställning till de yttre skyddsvallarna med hänvisning till erforderliga beslut från mark- och miljödomstolen samt särskilda tillstånd för åtgärder inom Natura 2000-områden och drar därmed snabbt slutsatsen att bebyggelsen på Näset riskerar att bli olämplig med hänsyn till risken för översvämning, detta som ett gällande planeringsunderlag tills vidare.

Kommunen svarar att man har ”tydligt redovisat och lagt fast i översiktsplanen att vi inte tänker lämna Näset, utan att vi stannar kvar och att vi med alla tänkbara medel kommer att verka för att skydda och säkra vår kommuns mark och vatten. Om länsstyrelsen har en annan uppfattning, det vill säga att bebyggelsen på Näset ska överges bör detta tydligt både kommuniceras och motiveras. Kommunen förväntar sig statens och länsstyrelsens fulla stöd i arbetet med att utforma och genomföra olika åtgärder för att skydda och bevara bebyggelsen med sitt omgivande landskap med sina stora natur- och kulturvärden.”

Länsstyrelsen har tidigare i sitt yttrande över utredningen ”Höga havsnivåer” konstaterat att naturområdet ”skall fritt få utvecklas efter havsströmmarnas uppbyggande och nedbrytande krafter på sandavlagringarna. Skyddsvallarna är inte förenliga med detta syfte”.

Men om vattennivåerna stiger enligt länsstyrelsens prognoser, hur skall vi då se på golfbanor och naturområden som nu blivit havsområde? Och är området då fortfarande intressant för fåglar, djur och växter? Marint naturreservat? Självfallet måste länsstyrelsen foga sig i det faktum att den redan bebyggda miljön har högre prioritet än Natura-konventionen, sett mot bakgrund av översvämningsrisken och i sin myndighetsutövning arbeta för ett säkerställande av de boendes behov. Är detta en politiskt kontroversiell fråga?

Ett förvånansvärt inslag i länsstyrelsens yttrande är kravet att bebyggelsen på Falsterbonäset skall ligga på en lägsta höjd över havet om 3 meter. Den genomsnittliga höjden för befintlig bebyggelse är nu c:a 1,5 meter. Högsta nu byggbara markavsnitt ligger runt 2 meter. Hur skall ny bebyggelse kunna integreras i befintligt gatusystem med denna förutsättning? En liten kulle för varje hus? Kravet kan ställas i relation till resonemanget om skyddsvallarna. Om täta skyddsvallar byggs i sitt yttre eller inre läge finns naturligtvis ingen anledning att dessutom höja marken. Är detta tillägg ett besked om att skyddsvallar inte kommer att godkännas?

En annan huvudfråga är framtida bebyggelse på jordbruksmark. I likhet med de flesta av Skånes kommuner planeras mindre utbyggnader på jordbruksmark, eftersom inga andra utbyggnadsmöjligheter finns i anslutning till befintlig samhällsstruktur och befintliga kommunikationer. Länsstyrelsen tolkar Miljöbalken så att utbyggnad för bostadsändamål inte är ”väsentliga samhällsintressen” och att ”särskilda skäl” skall anföras. Länsstyrelsen menar att annan mark skall prövas i första hand och att denna eventuella mark mycket väl kan ligga i en annan kommun!?? Hur skall detta förenas med det kommunala självstyret och kommunens skyldighet att planlägga sin egen mark?

Kommunen svarar att ”med tanke på att kommunen också har starka naturintressen, samma naturintressen som länsstyrelsen värnar om, Natura 2000-områden, naturreservat med mera som kommunen anser vara mer olämpliga att bebygga än jordbruksmarken handlar det om en avvägning av allmänna intressen som lagstiftningen avsett skall ligga hos de kommunalt förtroendevalda….Länsstyrelsen har här gjort ett politiskt inlägg, vilket är att överskrida länsstyrelsens roll i ett granskningsyttrande över en översiktsplan”.

Vi behöver fler bostäder om vi skall kunna möta en ökande befolkningsmängds behov. Detta är ett faktum som knappast behöver diskuteras. Länsstyrelsens önskemål att detta behov skall lösas genom förtätning av befintliga strukturer är både naivt och orealistiskt. Byggandet bromsas idag av just frånvaron av detaljplaner för bostäder, något som flertalet skånska kommuner nu får känna av. Länsstyrelsen avslår konsekvent planförslag med hänvisning till värdefull jordbruksmark. Även förtätning kräver omarbetning av detaljplaner, något som har ytterligt små förutsättningar att lyckas med tanke på befintliga grannars förväntade reaktioner. Samtidigt är byggindustrin en viktig motor i näringslivet och ett försvårande av dess möjligheter att verka leder ofrånkomligen till minskad tillväxt och ökad arbetslöshet i samhället. Länsstyrelsen tar därmed på sig ett stort ansvar genom att bidra till en tilltagande stagnation och handlingsförlamning som snart kommer att få påtagliga konsekvenser. Detta har vi sett förut.

Till de mer kuriösa inslagen i länsstyrelsens yttrande hör påståendet att ”en ökande in- och utpendling från Vellinge kommun till Malmö innebär att kommunen genom sin bilburna befolkning bidrar till att luftkvaliteten blir sämre och att miljökvalitetsnormen kan komma att överskridas på vissa platser i Malmö”. Jo, ni har läst rätt. Vellingeborna förpestar luften för Malmöborna med sina förhatliga, medhavda bilar! Det är föga troligt att Vellingeborna har större skuld i detta sammanhang än övriga kranskommuner i Öresundsregionen och det är svårt att förstå yttrandet om man förväntar sig att länsstyrelsen skall tas på allvar och ha förtroende som granskningsmyndighet. Vi hälsar ändå Malmöborna välkomna till Näsets stränder under sommarhalvåret, även om det innebär att våra vägar blir oframkomliga av denna omvända pendlartrafik – och att även vi får andningssvårigheter!

Samtidigt konstaterar länsstyrelsen att den av kommunen skisserade spårbundna trafiken till Malmö saknar ekonomisk relevans och inte är tillräckligt förankrad och accepterad av Malmö stad och Skånetrafiken. Hur skall då Vellingeborna ta sig till Malmö utan att misshaga höga vederbörande? Eller skall vi flytta arbetsplatserna och varuinköpen till platser inom den egna kommunen? Ett utspel för införandet av biltullar?

Även kommunens planer på utbyggnad av vägnätet får sig en släng. Förbättringar av väg 100 till E6 och förlängningen runt Vellinge tätort till Östra Grevie tillsammans med åtgärdandet av flera andra trafikproppar bedöms som ”olämplig markanvändning eftersom ökad vägkapacitet leder till ökad trafik och motverkar målsättningen att begränsa trafikens klimatpåverkan”. Men om syftet är att minska bilköer med stillastående trafik och skapa kortare körsträckor och ett lugnare körtempo? Innebär förbättrad framkomlighet med automatik ökade utsläpp?

Avslutningsvis konstaterar länsstyrelsen att översiktsplanen bör bearbetas och ställas ut igen, medan kommunen anser att länsstyrelsens yttrande inte föranleder en ny utställning.

Det må vara länsstyrelsens uppdrag att bevaka miljöfrågorna i samhället, men pågående handläggningsmetodik där länsstyrelsen utnyttjar Miljöbalken in absurdum för att obstruera och försvåra den normala utveckling som är nödvändig i ett samhälle med tillväxt skadar allvarligt förtroendet för statsapparaten. Det finns också anledning att ifrågasätta om våra länsstyrelser verkligen representerar regeringens intressen, eftersom skiljelinjen mellan politik och samhällsplanering många gånger är diffus. Det uppstår ett allvarligt samhällsproblem om länsstyrelsens tjänstemän väljer att gå en egen väg och bildar en maktapparat som blir fristående från demokratiskt inflytande. Ett ensidigt hävdande av miljöbalken främjar inte länets utveckling – en av länsstyrelsens främsta uppgifter. Länsstyrelsens behandling av Vellinge kommun förskräcker!

Skriftväxlingen i sin helhet finns tillgänglig på Vellinges hemsida www.vellinge.se.

Peter Krabbe

Inte så allvarligt

Får man skämta om så oroväckande hot som översvämningar till följd av förväntade höjningar av havsnivåerna? Inte det? Men för den som brukar vakna av mardrömmar om nätterna, badande i svett, som vore man översköljd av Nordsjöns salta vatten ända upp över sängstolparna, kan jag ändå inte låta bli att lindra plågorna. Lösningen för att undanröja detta hot finns! Ingen risk att fiskarna plötsligt ligger och sprattlar i sängahalmen. Vi skall bara flörta lite med våra kära brödrafolk i väster först.

Så här skall vi göra:

Avståndet mellan Norges sydspets och Danmarks nordspets är faktiskt mindre än vad man kan tro. Bara ungefär 10 landmil. Från Skagen kan man se Norges bergstoppar vid klart väder. Låt oss då bygga en vall mellan Nordjylland och Kristiansand i Norge. Med denna kan vi reglera den framtida havsnivån i hela Östersjöområdet, inklusive Skagerack och Kattegatt! EU finansierar naturligtvis detta storslagna projekt som för evig tid räddar såväl Sverige som Norge, Danmark, Tyskland, Polen, Finland, Estland, Lettland, Litauen och Ryssland från ödeläggande översvämningar. Både Stockholm och S:t Petersburg kan koppla av!

Fartygstrafiken kan vi slussa ut och in genom vallen, kan man klara hela världens fartygstrafik genom Panamakanalen kan man väl klara den här också, genom Nordsjökanalen?

Vallen är så bred att en motorväg kan anläggas på toppen, därmed slipper vi all Norges lastbilstrafik genom Sveriges västra kustlandskap till kontinenten. Och alla norrmän också!

Norge har ju nästan alltid tillhört Danmark, så nu får danskarna ta utsläppen istället!

Torsken blir kanske en aning inavlad bakom vallen, men en torsktrappa kanske hjälper. Hoppar inte torsken?

Nehej, då får vi väl göra så här istället:

Avståndet mellan Skagen och Göteborg är ännu kortare, kanske 6 landmil. Kör till för Mölndal då istället så får Göteborgarna ha sin hamn ifred. Eller kanske över danska Läsö till Kungsbacka? Bohuslän har så höga klippor, så där klarar man sig alltid. Fortfarande är det ett givet EU-projekt, men norrmännen blir vi inte av med. Men man kan inte få allt här i livet.

Inte det heller? Vad skall vi då hitta på? Jo, kanske en damm mellan Helsingborg och Helsingör? Ytterligare en fast Öresundsförbindelse på köpet. Men det blir förstås en förskräcklig massa smådammar mellan de danska öarna. Å andra sida får ju alla danskar fast landförbindelse med Köpenhamn och ett enormt uppsving för det danska näringslivet är att vänta!

Se där så många lösningar det finns, inte skall vi oroa oss! Till att börja med tror jag att det räcker med att bygga en vall från Skanörs norra udde över till Klagshamn. Visserligen blir Höllviken en insjö, men det kan väl också vara trevligt. Man kan ju ändå komma in genom Falsterbokanalen!

Men lös problemet själva då, era förbaskade……..

Välkommen till min blogg!

Under fem års bloggande har jag fått allt större anledning att föra upp fokus på de händelser ute i världen som också i hög grad styr våra liv i Sverige. När jag först lanserade min blogg var det de orimliga konsekvenserna inom arkitektur och stadsplanering som uppstod på grund av de synsätt som regeringen och dess länsstyrelser hävdade, allt grundat på hypoteserna om klimatförändringar och havsnivåhöjningar, regisserade av FN-organet IPCC.
Som bosatt och verksam arkitekt på det flacka Falsterbonäset blev detta nya synsätt en käpp i hjulen som effektivt stoppade all sund planering i ett samhälle med mer än 20.000 invånare. I jakten på rimliga förklaringar till den politik som fick dessa konsekvenser ledde spåren vidare till internationella agendor som FN:s Agenda 2030 och vad man skulle kunna sammanföra under begreppet globalismen, en filosofi som visade sig ligga som grund för det mesta som beslutades även i Sverige, utan att någon egentligen hade en aning om det.
Därmed blev det dags att släppa den lokala aspekten på Falsterbonäset och försöka reda ut hur dessa agendor påverkar hela Sverige, kanske också vår omgivning i Europa och till och med ett ännu större perspektiv genom vår anknytning till ännu större regioner som Eurabia eller Eurasia. Globalismen skulle nämligen visa sig ha som syfte att utplåna nationalstaterna med sin närdemokrati och sitt självbestämmande till förmån för ett totalitärt världsstyre med en central världsregering, en regering med frihet att bestämma över liv och död efter eget gottfinnande.
Min blogg har därför numera ambitionen att informera om den ytterst obehagliga framtid vi står inför och att, så här i elfte timmen, få människorna att reagera och sätta sig till motvärn mot en värld som får Orwells 1984 att blekna i jämförelse. Genom en ökad medvetenhet kan vi tillsammans vända utvecklingen, det är jag övertygad om!
Peter Krabbe

December 2017

Historia

På Falsterbonäset ligger tusen års konkret historia under våra fötter. Vi vandrar dagligen fram en meter över lämningarna efter våra förfäder från Hansatiden och Skånemarknaden, kanske utan att alltid veta vad vi trampar på. På denna min blogg kommer jag att ge tillbakablickar mot den värld vi lämnat, men som ändå ger oss en magisk känsla av historisk kontinuitet när vi skymtar de fysiska resterna av husgrunder, skärvor av lergods eller mynt från 1300-talet, något som ofta dyker upp när vi sätter spaden i jorden för att plantera en växt eller sätta ett staket. Kanske kan detta inspirera till att rädda fornminnen som riskerar att försvinna eller genom vanskötsel förlorar sitt informativa innehåll – slutar att berätta sin historia.

Närmast kommer jag att ge en ny rekonstruktion av Skanörs borg, eftersom borgruinen kommer att bli hårt utsatt vid stigande havsnivåer – kanske till och med försvinna för våra ögon. En uppenbarligen svår uppgift kommer att bli att få våra myndigheter att förstå behovet av rätt skyddsåtgärder, inte bara för borgkullen utan också för kulturmiljön som helhet.

Arkitektur

Under denna kategori kommer jag fortsättningsvis att diskutera frågor rörande husbyggnad – arkitektur sett ur olika aspekter och byggnadernas roll och relation till den miljö de valts att sättas in i. Dessa frågor är särskilt viktiga i Skanör och Falsterbo, två städer som har en lång historia och mycket speciella förutsättningar med, trots sin begränsade storlek, många arbeten av kända arkitekter relaterade till skånsk arkitekturhistoria. Lyckas vi förvalta dessa förutsättningar och därmed den riksintressanta miljön i tvillingstäderna?

Höga havsnivåer

Flommen, vattennivå 1 meter över normalt

Frågan om stigande havsnivåer och därmed  sammanhängande konsekvenser är den utan jämförelse viktigaste kommunala frågan just nu, faktiskt en fråga som kommer att avgöra hela Falsterbonäsets framtid. Man kan ha olika uppfattning om hur mycket havsnivåerna kommer att stiga och när det kommer att ske, ingen kan veta detta säkert, men den officiella uppfattningen är att den kommer att vara 0,9  – 1,6 meter fram till år 2100. Detta blir då med automatik planeringsunderlaget, oavsett vad man tycker privat. För oss som bor på Näset gäller en helt annan tidshorisont – den som köper eller bygger ett hus vill veta att värdet ökar, inte minskar, även sett ur investeringens livstidsperspektiv eller all framtid. Vi har många hus på Näset byggda för 2- 300 år sedan, till glädje idag för de släkter som då var framsynta nog. En planeringshorisont om 40 år är ingenting ur detta investerarens perspektiv. Jag har redan kunder som nu lägger ner planerade nybyggnadsprojekt mot bakgrund av tidningarnas larmartiklar. Kan man över huvud taget bo på Näset i en nära framtid? Konkret kan man fråga sig om det kommer att gå att sälja ett enda hus på Skanörs vångar om inte debatten styrs upp i en annan riktning. Vad gör då kommunen med denna investering i infrastruktur? Paniken lurar bakom hörnet. En massflykt från Näset av boende som vill ”sälja i tid” kommer att sänka fastighetsvärdena radikalt och utsätta kvarboende högbelånade hushåll för stora ekonomiska risker.

Enda sättet att undvika detta är att gå ut med tydliga, sakligt underbyggda besked som stöds av Länsstyrelsen i syfte att lugna befintliga och tillkommande fastighetsägare.

Tyvärr är detta svårt eftersom besluten inte kommer att fattas av kommunen utan av Länsstyrelsen med överinstanser och Miljödomstolen i Växjö.

Länsstyrelsen har lämnat ett remissyttrande på utredningen Höga havsnivåer, detta är inget gällande regelverk. Däremot är yttrandet infogat i Länsstyrelsens svar även på detaljplanen för Axelsons torg med tillägget att Länsstyrelsen kommer att upphäva planen om den antas av kommunen. Därmed blir både frågan om de yttre vallarna och lägsta grundläggningsnivå +3,0 ställd på sin spets och den juridiska överprövningen av planen avgörande för om fortsatt planläggning på Näset kan ske eller ej. Remissen blir med andra ord regel när Länsstyrelsen fått rätt att tillämpa den i detaljplanefrågor. Kommunen har inget annat val än att antingen lägga ner planarbetet eller överklaga Länsstyrelsens upphävande efter antagandet till högre instans. Att lägga ner planarbetet ser jag inte som något alternativ, eftersom det stoppar all kommande planläggning för såväl bostäder som samhällsfunktioner (Skanörs centrum m.fl). Återstår att anta planen och överklaga upphävandet för att få en fristående och mer långsiktig dialog om vallsystemet på längre sikt än år 2050, samtidigt som samhället kan fortsätta att utvecklas. Jag hoppas därför att kommunstyrelsen antar planen.

Den viktigaste och för oss mest allvarliga aspekten av Länsstyrelsens remissvar på Höga havsnivåer har inte framkommit i debatten hittills. Länsstyrelsen underkänner de yttre vallarna, som är det egentliga och långsiktiga översvämningsskyddet, med hänvisning till att dessa inte kan tillåtas inom gällande naturreservat, naturskyddsområden och Natura 2000-område. ”Området skall fritt få utvecklas efter havsströmmarnas uppbyggande och nedbrytande krafter på sandavlagringarna”.” Skyddsvallarna är inte förenliga med detta syfte.”

Resonemanget innebär att de inre skyddsvallarna istället på längre sikt skulle behöva höjas till 3- 5 meters höjd, i kant mot bebyggelsen, samtidigt som badstränder, golfbanor och Flommar försvinner under havets nivå. Skanörsborna får ta en färja till Ljunghusen, alternativt köra på en bro över Ljungen. Hur korkat detta scenario än verkar, så är det läget idag och måste därmed vara utgångspunkten för kommunens agerande.

Ett flertal frågor är faktiskt inte tillräckligt utredda, i detta har Länsstyrelsen rätt. Vallarna kan inte bara bestå av ihoprafsade jordmassor, utan måste konstrueras som permanent vattentäta skyddsvallar för en bestående högvattensituation. Förslag måste presenteras, även med dagens teknik. Vi kan inte bara vänta på att framtiden skall lösa alla problem. Det finns gott om förebilder ute i världen.

Grundvattenhöjningarna måste utredas mer. Havsnivåerna höjer även grundvattnets nivå. Redan idag har vi grundvatten i dagen på många låglänta ytor. Vallarna kommer inte att skydda från översvämning ”inifrån”, genom grundvattenhöjning kombinerad med dagvattenansamling riskerar husen att bli stående i vatten, oavsett hur höga vallar vi har. Pumpning av grund- och dagvatten är en stor infrastrukturfråga som kommer att innebära en ekonomisk belastning för kommunen vid sidan om vallbygget. Vi måste omgående placera ut fler mätstationer för att få kunskap om hur dessa vattennivåer förändras relativt klimat och havsnivå, annars har vi ingen möjlighet att vidta relevanta åtgärder i tid.

Även om vi inte hittills sett några konkreta resultat av en permanent havsnivåhöjning är det dags att ta detta på allvar, det går inte att bara vifta bort i en ytlig debatt. Enbart den psykologiska effekten av pressens skräckbilder räcker för att skicka in hela Falsterbonäset i en plågsam stagnation med förskräckande konsekvenser. Kommunens omsorg om 10.000 invånare och 50 miljarder i fastighetsvärden kommer att stå mot Länsstyrelsens hävdande av statens naturintressen. Kommunen måste föra denna kamp med kraft och pondus.

Peter Krabbe

Kommentar gällande fysisk placering av skyddsvallar i översiktsplan 2010, avsnitt Skanör och Falsterbo.

Översiktsplanen är väl genomarbetad i de flesta avseenden. Ett av de svåraste avsnitten att hantera är placeringen av planerade skyddsvallar mot förhöjt vattenstånd, både i ett kortare och längre perspektiv. Praktiska skäl talar för en snabb komplettering av de inre skyddsvallarna, eftersom dessa redan finns i stor utsträckning i form av vägbankar och banvallar. Samtidigt vore det en stor olycka för Falsterbonäset om anläggandet av de yttre vallarna inte kan eller får genomföras på grund av rådande konfliktsituation, där hänsyn till naturreservatsgränser och skyddsområden av olika slag istället framtvingar en successiv höjning av de inre vallarna om havsnivån stiger enligt prognoserna. Tillgången till natur- och strövområden liksom etablerade golfbanor utanför de inre vallarna är självklart det främsta incitamentet för bosättning på Falsterbonäset. En situation där vattnet inte kan stoppas förrän kontakt uppstår med de inre vallarna, gör i praktiken Näset obeboeligt.  De inre vallarna ligger i det närmaste i direkt kontakt med bebyggelsen och planlagda områden.

Det är därför av yttersta vikt att processen att få acceptans för de yttre vallarna påbörjas omgående, då denna kommer att ta lång tid att handlägga och sannolikt på grund av Länsstyrelsens avvisande inställning får föras upp på regeringsnivå. Falsterbonäsets invånares ekonomiska intressen i fastigheter och hus kommer att stå emot av Länsstyrelsen proklamerade riksintressen för naturvård och därav följande förbud för yttre skyddsvallar. En osäkerhet om huruvida dessa motsättningar kan lösas eller inte kommer att leda till panikartade fastighetsförsäljningar och avfolkning av Falsterbonäset. Denna utveckling har redan påbörjats. Omvänt ger tidiga signaler från alla parter om möjligheterna att skapa de yttre vallarna det lugn och den trygghet som behövs för de boende och nyinflyttade vad gäller skyddet för deras investeringar.

Det långdragna förhandlingsarbete som kommer att behövas för att nå detta mål gör det samtidigt viktigt att de placeringar av skyddsvallarna som behandlas är de som är bäst och kommer att genomföras, alla ändringar i efterhand blir oerhört otympliga att hantera ur tillståndssynpunkt. Jag framför därför här mina synpunkter avseende det avsnitt som jag anser är sämst utformat och, helt enkelt, oacceptabelt:

De yttre skyddsvallarna följer till stor del befintliga naturformationer som höjdryggar och sandklitter. Detta är bra. Även Knös har befintliga urgamla tångvallar som är en naturlig placering för komplettering. Istället för att fortsätta med att följa Hovbackens höjdrygg förbi det gamla sjömärket och vidare över Bakdjupet till Knös, formar planförfattaren en formidabel angreppspunkt mot den äldsta bebyggelsen i Skanör genom att dra in den yttre vallen ända in till kyrkogårdsmuren och samtidigt lämna ett av Falsterbonäsets främsta fornminnen, Skanörs borgruin, att begravas under vågorna. Vallen föreslås belägen utefter nuvarande Borgmästarstigen, vilket klyver norra Flommen i två delar och smular sönder det kulturmiljölandskap som utgörs av Flommen – borgen med sitt vallgravssystem – kyrkan och marknadsplatsen för Skånemarknaden / Rådhustorget.

Borgen byggdes på 1200-talet med sitt ansikte mot dåvarande havet och hade skyddsvärn och angöringsplatser för fartyg på västra sidan. Den öppenhet för nordvästliga stormar som skapas i förslaget raserade borgens skyddsvärn redan under 1500-talet. Borgens kulturmiljö omfattar inte bara vallgravssystemet utan även närområdet i norra Flommen, som helst skall ha rätt havsnivå i relation till vallgravarna. Även den i området skisserade alternativa inre vallen väster om borgen har samma effekt som att skära en brödlimpa i två delar.

Borgen och kyrkan var på medeltiden två oskiljbara delar, båda samtidigt nära kopplade till marknadsplatsen på torget. Borgen hade sin entré över den yttre vallgraven vänd mot platsen framför kyrkoentrén. Därefter låg i direkt anslutning marknadsplatsen. Att dela denna sammanhållna kulturmiljö med en skyddsvall mot förhöjd havsnivå är inte genomtänkt och knappast rekommendabelt.

Istället bör ett läge undersökas för vallen i Hovbackens förlängning, direkt över till Knös (se bifogad skiss). Vattendjupet i passagen över till Knös ligger normalt runt 0,5 meter på god sandbotten och stråket har länge använts vid ridning mellan Knös och Hovbacken. En sluss kan i likhet med Slusan anordnas i vallen för att reglera vattenbyte och översvämning av norra Flommen. Den extra tidsutdräkt som en nödvändig vattendom kommer att medföra är väl värd vinsterna för kulturmiljön i Skanör och bör stå i samklang med Länsstyrelsens bevakande av detta riksintresse. En tidig förläggning av en lägre vall i detta läge över Bakdjupet kan ersätta den inre vallen från Hamnvägen till Brede väg och är därmed synnerligen kostnadsbesparande.

Föreslagen ändring av yttre vall

Peter Krabbe

KRABBE ARKITEKTER AB

peter.krabbe@krabbearkitekter.se

www.krabbearkitekter.se

Yttrande avseende detaljplan för Skanörs Centrum, etapp 1.

Sammanfattning:

Planförslaget är fyllt av goda målsättningar som tyvärr inte kommer till uttryck i det redovisade förslaget.  Åtgärderna framstår som ett desperat försök att rädda centrum- kommersen i Skanör genom att utöka en redan för stor ICA-fastighet in absurdum. Skanör behöver inte en galleria av Toppens modell utan en småskalig kvarterslösning med butiker i kontakt med gatunät och gångstråk i varierad miljö i enlighet med det koncept som Mellangatan representerar.

En ospecificerad nybyggnad som totalt blockerar den visuella infarten till Skanörs bevarandeplansområde fjärmar centrumområdet från stadskärnan på ett sätt som strider mot alla principer för god stadsplanering.

Parkeringslösningen är fullständigt katastrofal med utfart mot Falsterbovägens mest trafikerade avsnitt, 25 meter från korsningen med Södergatan och 35 meter från korsningen med Axelsons Torg.  Snedparkeringen inom området innebär rundkörning och backning mot körriktningen för alla fordon som skall lämna sin plats.

Planläggningen av Skanörs centrum måste ske i ett sammanhållet sammanhang, där trafiklösningar och bebyggelseområden kan överblickas för hela området. Utbyggnaden kan ske etappvis men planläggningen måste visa intentionerna i sin helhet för att lämpligheten av föreslagna åtgärder skall framgå. Planförslaget saknar all redovisning av hur resterande delar av området avses sammanfogade med det aktuella planområdet.

Planförslagets utformningsbestämmelser är praktiskt taget obefintliga, vilket ger exploatören fria händer att tolka den kraftigt utökade byggrätten på ett sätt som inte är förenligt med riksintresset för kulturmiljön.

Planförslaget har så stora brister att en omarbetning eller sammanläggning med kommande etapper är nödvändig.

Planförslaget:

Översiktsplanen

I ÖP anges att Skanörs centrum skall förnyas, vitaliseras och utvecklas. I planförslaget byggs redan undermåliga, befintliga strukturer på och permanentas därmed under överskådlig tid. Ombyggnaden av bibliotekshuset visar, trots de intentioner som framkom under arkitekttävlingen om centrum, att någon vilja till förnyelse inte finns. Resultatet är bedrövligt och ger varningssignaler i fråga om ICA-bebyggelsen.

Mark och vegetation

Planförfattaren tycks inte ha uppfattat att ICA-fastigheten ligger på en nivå 0,4 meter över Södergatan, vilket medför komplikationer när byggnaden dras fram till gräns mot gatan. Man får förutsätta att samma golvnivå som ICA nu har invändigt eftersträvas.

Bebyggelse.

ICA-byggnaden har nyligen försetts med en påbyggnad av butiker mot Södergatan. Av dessa återstår idag en fastighetsmäklare och en inredningsbutik. Nu föreslås ytterligare en påbyggnad samtidigt som byggnadshöjden ökas till 6 meter samt möjlighet till höjning av taknock till 8,5 meter. För motstående sida av Södergatan gäller höjden 4,4 meter.

Beskrivningen anger två våningar, men ingen planbestämmelse är införd i detta avseende. Det är fullt möjligt att inreda en tredje vindsvåning. Sektionen genom Södergatan visar samma höjd på bebyggelsen på båda sidorna av Södergatan. Ser ju bra ut, men stämmer inte vare sig med befintliga förhållanden eller angivna byggrätter. Det relativt nybyggda apotekshuset mittemot har en höjd om 3,8 meter och ICA kan byggas till 6,0 meter.

Historiken visar att de påbyggda butikslokaler som inte kan hyras ut på grund av för höga hyresförväntningar snabbt konverteras till invändig sammanslagning med livsmedelshallen. Denna är inte betjänt av stora fönster- och dörröppningar på grund av inbrottsrisk och varuexponering. Den optimala livsmedelshallen är fönsterlös. Om denna nya koloss skall kunna inlemmas i stadsmiljön behövs en bestämmelse som reglerar minsta tillåtna fönsterarea mot Södergatan. Ingen vill ha en 50 x 6 meters varuhusvägg mot Skanörs bevarandeplansområde. Denna typ av hänsynslös inplacering av varuhus i känsliga stadsmiljöer upphörde i övriga Sverige redan på 1980-talet. Förnyelse?

De dubbla entréerna, en mot Bäckatorget och en mot parkeringen, har diskuterats och beslutats redan för tio år sedan. Ändå har ingen vilja visats att genomföra idén, något som kräver en omfattande omplanering av logistiken i livsmedelshallen. Om planeringen skall bygga på detta bör ett säkerställande ske genom planbestämmelse.

Den överbyggda lastgården/ lagerbyggnaden i söder skall markeras med sitt rätta utseende på illustrationen, eftersom byggrätten finns på plankartan. Omfattningen av den tillåtna utbyggnaden blir annars missvisande.

Den föreslagna nybyggnaden innehåller inga utformningsbestämmelser förutom det yttre skalets gränser och beteckningen puts. Sydvästskånsk byggnadstradition är ett förslag i texten. Den malplacerade byggnaden ödelägger helt den idag finstämda infarten till stadskärnan med de båda tornförsedda sekelskifteshusen bankhuset till höger och tidigare posthuset till vänster. Sett från norr kommer detta bygge att trona i fonden av Mellangatan.  Placeringen och den obekanta utformningen gör att detta tillskott i detaljplanen inte är acceptabelt. Vitalisering?

Parkering.

Den befintliga parkeringen framför ICA anlades 1995 och fungerar alldeles utmärkt. In- och utfarterna från Södergatan och Bangången stör trafiken på Mellangatan/ Falsterbovägen minimalt och den dubbelriktade genomfarten ger god överblick över lediga parkeringsplatser. Parkeringsmanövrer sker avskilt i de korta tvärstråken och blockerar inte trafikströmmen i övrigt.

Det är därför obegripligt att den alternativa parkeringslösningen presenteras. Med utfart mot den sommartid överbelastade Falsterbovägen, enkelriktad körriktning och utfart från parkeringsrutor som kräver backning mot väntande cirkulationstrafik är detta ett gott recept för att skapa totalt trafikkaos. Trafik från Östergatan och Västergatan tvingas ut på Falsterbovägen för att nå kundparkeringen. Mellangatan blir därmed ytterligare överbelastad, trots att den nödvändiga parkeringsmöjligheten utefter gatans ena sida gör möten svåra att genomföra.  Närheten till korsningarna med Södergatan och Axelsons Torg komplicerar situationen ytterligare. Utveckling?

Ett alternativt centrum

Alternativen:

Det är en god sedvänja att inte kritisera utan att samtidigt peka på möjligheter till förbättringar. Sådana finns alltid. Även om många delmoment kräver merarbete och fortsatta utredningar måste man ha klart för sig att det nu handlar om att skapa ett långsiktigt utvecklingsbart centrumområde för de kommande hundra åren, inte bara om att försöka rädda ICA:s verksamhet som motor i centrumhandeln. Det finns även andra metoder att rädda ICA, som rätt prissättning, kvalitet på varusortimentet etc. Detta visade inte minst den legendariske handelsmannen Göransson, som drev samma butik till en av Skånes mest framgångsrika. Tillkomsten av Toppen påverkar ICA Skanör negativt om inte ovan angivna parametrar utnyttjas till sitt yttersta. Samtidigt är det uppenbart att det bara blir en viss sorts butiker som kan ha en framtid i Skanör, särskilt sådana inriktade mot turismen. En viktig förutsättning där är en lockande stadsmiljö, fjärran från galleriornas värld.

Situationen i Skanörs centrum är komplicerad, särskilt genom ICA:s markinnehav i vad man bedömer som bästa läget.  På lång sikt kan dock bedömningarna bli annorlunda. Den tidigare Solidar-butiken, numera Optimera, har tillgång till närliggande parkeringsytor i en betydligt större omfattning. Detta kan vara avgörande även för ICA:s tillväxt och omsättning i framtiden.  Dessa parkeringsytor vänder sig dessutom mot östra Skanör, där såväl nuvarande som framtida bebyggelse kommer att vara lokaliserad i allt större utsträckning. Tillfarterna är enkla och okomplicerade genom Nyvångsvägen/ Bangången eller Södergatan från stadskärnan (om denna förlängs) och kolliderar inte med sommarens intensiva badtrafik.  Samverkan kan ske med Bäckagården för nattparkering.

ICA är en given motor i centrumhandeln. Samtidigt är enda möjligheten att vidga centrum österut just att placera ICA där. En flyttning till andra sidan Bäckatorget är det effektivaste sättet att skapa liv i såväl torget som centrumområdet. Spegelvänd alltså hela planeringen över en axel genom stationshuset och skapa ett kombinerat bostads- och småbutikskvarter där ICA nu ligger istället.  Ett kvarter som är anpassat till Skanörs rutnätsplan, som ger ljus i fönstren även kvällstid och gör Bäckatorget till det som det skall vara – ett torg i mitten av alla aktiviteter, inte vid vägs ände. Kvarteret kan byggas i 2½ plan med mindre förhöjningar och innehålla butiker i bottenvåningen och lägenheter i de övre planen på traditionellt stadsbyggarmanér. Det kostar inte mer att riva ICA än att riva Optimerahuset. ICA kan bygga på billigare mark och få pengar över eller investera i det nybyggda kvarteret, hellre än att i all oändlighet kleta på butiker på sin i grunden hopplösa fastighet. Något problem för kunder att hitta till det nya ICA på andra sidan torget lär inte finnas, ICA är enda aktör i Skanör inom livsmedelshandel och ingen torde gå ovetande särskilt länge om dess existens.

Det finns alltså all anledning att stoppa det förhastade planförslaget till Skanörs centrum för att överväga alternativa möjligheter till verklig förnyelse. Det finns omvänt ingen anledning alls att grotta in ICA med sina parkeringsytor i stadskärnan när framtidens kunder och besökare till stor del kommer att bo på utbyggnadsområdet Skanörs Vångar.

Bifogade skiss visar hur en planering efter dessa kriterier skulle kunna se ut. Vänligen begrunda detta!

Peter Krabbe

Arkitekt SAR/MSA

Läs mer i Sydsvenskan:      http://www.sydsvenskan.se/omkretsen/vellinge/vill-vanda-pa-centrum/