Kommentar gällande fysisk placering av skyddsvallar i översiktsplan 2010, avsnitt Skanör och Falsterbo.

Översiktsplanen är väl genomarbetad i de flesta avseenden. Ett av de svåraste avsnitten att hantera är placeringen av planerade skyddsvallar mot förhöjt vattenstånd, både i ett kortare och längre perspektiv. Praktiska skäl talar för en snabb komplettering av de inre skyddsvallarna, eftersom dessa redan finns i stor utsträckning i form av vägbankar och banvallar. Samtidigt vore det en stor olycka för Falsterbonäset om anläggandet av de yttre vallarna inte kan eller får genomföras på grund av rådande konfliktsituation, där hänsyn till naturreservatsgränser och skyddsområden av olika slag istället framtvingar en successiv höjning av de inre vallarna om havsnivån stiger enligt prognoserna. Tillgången till natur- och strövområden liksom etablerade golfbanor utanför de inre vallarna är självklart det främsta incitamentet för bosättning på Falsterbonäset. En situation där vattnet inte kan stoppas förrän kontakt uppstår med de inre vallarna, gör i praktiken Näset obeboeligt.  De inre vallarna ligger i det närmaste i direkt kontakt med bebyggelsen och planlagda områden.

Det är därför av yttersta vikt att processen att få acceptans för de yttre vallarna påbörjas omgående, då denna kommer att ta lång tid att handlägga och sannolikt på grund av Länsstyrelsens avvisande inställning får föras upp på regeringsnivå. Falsterbonäsets invånares ekonomiska intressen i fastigheter och hus kommer att stå emot av Länsstyrelsen proklamerade riksintressen för naturvård och därav följande förbud för yttre skyddsvallar. En osäkerhet om huruvida dessa motsättningar kan lösas eller inte kommer att leda till panikartade fastighetsförsäljningar och avfolkning av Falsterbonäset. Denna utveckling har redan påbörjats. Omvänt ger tidiga signaler från alla parter om möjligheterna att skapa de yttre vallarna det lugn och den trygghet som behövs för de boende och nyinflyttade vad gäller skyddet för deras investeringar.

Det långdragna förhandlingsarbete som kommer att behövas för att nå detta mål gör det samtidigt viktigt att de placeringar av skyddsvallarna som behandlas är de som är bäst och kommer att genomföras, alla ändringar i efterhand blir oerhört otympliga att hantera ur tillståndssynpunkt. Jag framför därför här mina synpunkter avseende det avsnitt som jag anser är sämst utformat och, helt enkelt, oacceptabelt:

De yttre skyddsvallarna följer till stor del befintliga naturformationer som höjdryggar och sandklitter. Detta är bra. Även Knös har befintliga urgamla tångvallar som är en naturlig placering för komplettering. Istället för att fortsätta med att följa Hovbackens höjdrygg förbi det gamla sjömärket och vidare över Bakdjupet till Knös, formar planförfattaren en formidabel angreppspunkt mot den äldsta bebyggelsen i Skanör genom att dra in den yttre vallen ända in till kyrkogårdsmuren och samtidigt lämna ett av Falsterbonäsets främsta fornminnen, Skanörs borgruin, att begravas under vågorna. Vallen föreslås belägen utefter nuvarande Borgmästarstigen, vilket klyver norra Flommen i två delar och smular sönder det kulturmiljölandskap som utgörs av Flommen – borgen med sitt vallgravssystem – kyrkan och marknadsplatsen för Skånemarknaden / Rådhustorget.

Borgen byggdes på 1200-talet med sitt ansikte mot dåvarande havet och hade skyddsvärn och angöringsplatser för fartyg på västra sidan. Den öppenhet för nordvästliga stormar som skapas i förslaget raserade borgens skyddsvärn redan under 1500-talet. Borgens kulturmiljö omfattar inte bara vallgravssystemet utan även närområdet i norra Flommen, som helst skall ha rätt havsnivå i relation till vallgravarna. Även den i området skisserade alternativa inre vallen väster om borgen har samma effekt som att skära en brödlimpa i två delar.

Borgen och kyrkan var på medeltiden två oskiljbara delar, båda samtidigt nära kopplade till marknadsplatsen på torget. Borgen hade sin entré över den yttre vallgraven vänd mot platsen framför kyrkoentrén. Därefter låg i direkt anslutning marknadsplatsen. Att dela denna sammanhållna kulturmiljö med en skyddsvall mot förhöjd havsnivå är inte genomtänkt och knappast rekommendabelt.

Istället bör ett läge undersökas för vallen i Hovbackens förlängning, direkt över till Knös (se bifogad skiss). Vattendjupet i passagen över till Knös ligger normalt runt 0,5 meter på god sandbotten och stråket har länge använts vid ridning mellan Knös och Hovbacken. En sluss kan i likhet med Slusan anordnas i vallen för att reglera vattenbyte och översvämning av norra Flommen. Den extra tidsutdräkt som en nödvändig vattendom kommer att medföra är väl värd vinsterna för kulturmiljön i Skanör och bör stå i samklang med Länsstyrelsens bevakande av detta riksintresse. En tidig förläggning av en lägre vall i detta läge över Bakdjupet kan ersätta den inre vallen från Hamnvägen till Brede väg och är därmed synnerligen kostnadsbesparande.

Föreslagen ändring av yttre vall

Peter Krabbe

KRABBE ARKITEKTER AB

peter.krabbe@krabbearkitekter.se

www.krabbearkitekter.se

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: