Falsterbonäset, fortsatt dialog

Hej Carina,                ( mail till Carina Wutzler, kommunstyrelsens vice ordförande 2013-03-01)

Med anledning av referatet i SDS om gårdagens möte (som jag inte bevistade) ser jag det som nödvändigt att komplettera med det mail som jag skickat till Lars-Ingvar Ljungman (Falsterbonäsets utveckling), som vanligt utan respons. Där kan du bl.a. läsa om Badhytten. Jag kan också rekommendera dig att läsa min blogg www.peterkrabbe.wordpress.com för att få mer bakgrund till det som händer på Näset. Viktigast nu är att lösa Skanörs centrum på rätt sätt, denna pusselbit måste passa in i det framtida samhällsmönstret, annars gör den mer skada än nytta. Ingenting händer på Skanörs vångar, hus står färdigbyggda och osålda – se situationen som den verkligen ser ut! Vi kan varken ta fram nya planer eller bygglov så länge som Länsstyrelsen vägrar samarbeta rörande skyddsvallar och andra översvämningsskydd. Nya hus skall idag enligt Länsstyrelsen byggas på 3,0 m höjd, c:a 1,5 m över befintligt gatusystems nivå. Detta är naturligtvis omöjligt. Om det inte går att lösa samarbetsproblemen nu med en moderatledd regering förstår jag inte hur det skall gå vid ett eventuellt maktskifte 2014. Tiden rinner med andra ord ut. Ingen köper ett hus på Näset om man inte tror att det går att sälja i framtiden utan kännbara förluster. Därför måste positiva besked om skyddsvallar kommuniceras utan dröjsmål. Problemet är att Länsstyrelsen försvarar naturreservaten och Natura-konventionerna, men man måste acceptera att hus och människor går före. Försök, snälla, att agera snabbt och kraftfullt!

Med vänlig hälsning

Peter Krabbe

 

Hej Peter                                                                                             (svarsmail 2013-03-01)

Tack för ditt mail och dina synpunkter.

Du pekar på flera viktiga saker i ditt mail.

Bostadsmarknaden, Skanörs Vångar. Utbyggnadstakten går inte i den takt som vi önskar. Beror säkerligen till stor del på marknaden i övrigt. Vi har arbetat med den planen i drygt tio år. Det har lagts enormt mycket tid och resurser för att detta område ska kunna komma till stånd. Det har kommunen gjort för att vi tror på ett Skanör Falsterbos utveckling och vi har planerat området så att det ska locka till sig barnfamiljer. De behövs i Skanör Falsterbo. Samtidigt har vi varit måna om att det ska vara ett område där det finns en viss andel hyreslägenheter. Vi har visat att vi tror på området och låtit Vellinge bostäder bygga 30 hyreslägenheter. Om några månader är de klara för inflyttning.  Positivt är att de allra flesta är uthyrda, de flesta lägenheterna gick väldigt snabbt.

När det gäller centrumutvecklingen generellt kommer kommunen att starta en arbetsgrupp som kommer ledas av en projektledare. Det viktiga är att kommunen, fastighetsägare och företagare är representerade i gruppen så att vi får en samsyn kring hur utvecklingen ska ske. Både på kort och lång sikt. Det finns många olika åsikter om vad som är bästa sätt.

Problemet kring havsnivåhöjningen och diskussionen med länsstyrelsen kring denna fråga tycker jag också är mycket frustrerande. Men tro mig, kommunen arbetar med frågan. Den är oerhört angelägen för oss. Det finns ju några detaljplaner som vunnit laga kraft och som faktiskt är fullt realiserbara. Fädriften, Badhytten, Fiskrökeriet, Skanörs Vångar etapp I är exempel på sådana. Andra viktiga planer som pågår är givetvis den avseende Skanör Centrum och området intill Haga rondellen.

Visst finns det utmaningar i Skanör Falsterbo – havsnivåhöjningen är en stor sådan – men det finns också unika möjligheter som vi arbetar med. Här måste vi naturligtvis rannsaka oss och fundera över om vi måste kommunicera bättre vad vi vill – vad vi gör – och varför. Strandbaden, Campingplatsen, Hamnen m.fl. är tillgångar som vi säkert kan använda/förädla på bättre sätt.

Tack än en gång för dina synpunkter.

Hör gärna av dig igen.

Mvh Carina Wutzler

 

Hej Carina,                                                                                 ( svarsmail 2013-03-01)

Tack för ditt svar. Jag delar till fullo målsättningarna och har själv under lång tid arbetat med att förverkliga dem, bl.a. som planförfattare till Rökeriet, Kallbadhuset i Skanör och Axelsons torg i centrum. Kallbadhuset föll faktiskt därför att exploatören inte kunde visa en rimlig finansiering som underlag för exploateringsavtalet, vilket kan vara värt att veta i debatten. Axelsons torg kan bli den första planen som Länsstyrelsen upphäver med hänvisning till översvämningsriskerna, vi får se vad Lst vågar. Det kan därför löna sig att skramla lite med vapnen i förebyggande syfte. Alla dessa planer är dock tillkomna innan SMHI:s prognoser blev norm för Länsstyrelsen och har föga värde inför planeringen av vår framtid. Ingen bygger innan vi vet att vi får rätten att skydda oss mot havet.

En arbetsgrupp för centrum är säkert bra om den får rätt sammansättning, annars blir effekten den motsatta. Centrum är också en fråga av vikt för de som bor och lever i Skanör, utvecklingen påverkar våra egna fastighetsvärden mer än köpmännens omsättning. Man kan med andra ord inte offra vår unika kulturmiljö för att ICA skall få fria händer. Använd kommunens hemsida för att berätta om vad som händer, steg för steg, så kan reaktionerna arbetas in efter hand istället för att samlas ihop till en tidsödande slutstrid. Med min egen erfarenhet från stadsbyggnadskontoret vet jag att man helst arbetar ifred, men det duger inte i avgörande frågor som denna. Viktigt alltså att tidigt offentliggöra vilka som skall medverka i denna arbetsgrupp, om den inte får acceptans och trovärdighet får ni en valfråga på bordet istället.

Det är säkert jobbigt att lyssna på klagan och arga röster, men skall man kunna vända på utvecklingen måste alla arbeta tillsammans – med problemen i dagsljus!

Med vänlig hälsning

Peter Krabbe

Annonser

Kulturminneslagen – ett trubbigt verktyg

Få orter är så fyllda av medeltida lämningar som Skanör och Falsterbo. Faktiskt är i stort sett hela den yta som vi bor på och nyttjar idag densamma som den som var lika tätt befolkad under medeltidens Skånemarknader. En meter under dagens gator och hus ligger ett medeltida samhälle med sina egna gator, mötesplatser och bostäder. Dock fördolt för våra ögon. Är det då inte ett rimligt samhällsintresse att vi får möjlighet att avläsa denna historia, som vi fysiskt stiger på eller kör bil över varje dag?

I kulturminneslagen föreskriver man att en fastighetsägare är skyldig att anmäla när fornlämningar påträffas och sedan själv bekosta alla de arkeologiska utgrävningar som kan tänkas bli följden av detta. Detta blir naturligtvis i praktiken en omöjlighet när hela det befintliga stadsområdet är en fast fornlämning. En privatpersons bygge av ett eget hem är en kostnadsmässigt påfrestande affär med små marginaler för oförutsedda kostnader. Samtidigt är upphandlingar av byggentreprenörer och andra hantverkare hårt tidsreglerat, där en försening eller ett tidsavbrott får stora konsekvenser för samtliga inblandade, även vad gäller efterföljande uppdrag. Det finns därför ingen motivation för den som bygger sitt eget hus att anmäla påträffade fornlämningar. Följden blir att stugorna fylls av lösfynd från den egna tomten samtidigt som viktiga observationer går förlorade. Vår historia riskerar därmed att utplånas på ett sätt som Länsstyrelserna knappast räknat med.

Är det då rimligt att den enskilde fastighetsägaren skall stå för alla kostnader för att vi alla skall få tillgång till ett kulturarv, som kanske i första hand borde vara samhällets intresse? Vore det inte bättre om samhället gick in i ett tidigare skede och kartlade ett sådant fornlämningsområde med lämplig metod – innan husen byggs och på samhällets bekostnad? Man kan genom samhällsfinansierade grävschakt i rutnät med lämplig maskvidd få en bra bild av vår ”undre värld”. Betalningsskyldigheten tycks inte vara särskilt intressant när kommunen själv går in med stora och djupa grävschakt för att dra nya ledningar för vatten, avlopp, el och andra nyttigheter. Arkeologerna kallas inte in trots att kulturlagren ligger i högar i gatuhörnen. Gäller lagen bara privatpersoner?

trebensgryta rödgods

Skärva från trebensgryta i rödgods med glaserad insida, från krukmakeritomten vid Dykerigatan i Skanör.

Under mitt arbete som arkitekt i Skanör och Falsterbo har jag under dessa omständigheter försökt rädda vad som räddas kan. Dokumentationen om den stora keramikugnen på Dykerigatan är ett sådant exempel. Här brändes under 1300-talets Skånemarknader en stor del av de förbrukningskärl som behövdes för marknadsbesökarna. Den stora öppna ugnshärden, med en yttre diameter om 6 meter, kunde sannolikt klara av uppåt 500 kärl per bränning. De obrända kärlen varvades med ved, spån och annat lätt brännbart och täcktes förmodligen med grästorv innan det hela antändes. Rökutvecklingen kan inte ha varit uppskattad av angränsande handelsmän. Den ojämna färgen på keramik som anträffats på tomten är typisk för dessa öppna ugnar. Leran magrades med benrester, något som också bör ha förekommit i överflöd från slakterierna öster om borgen.

rödgods 2 lerstoff

Benmagrat lerstoff från eldhärden och öra till trebensgryta i rödgods, från krukmakeritomten i Skanör.

Andra förbisedda aktiviteter i Skanör är smedjan vid Västergatan, i samma kvarter som där Gästis ligger. Två nya hus byggdes där efter sekelskiftet 2000. En rad med slaggropar i en rad utefter Västergatan, innehållande rester från metallframställning, visar att här höll smederna till, på den smala reveln som då var avskild från marknadsområdet av ett brett dike. Kanske smidde man här tunnbanden till trätunnorna för sillinläggningen.

slaggklumpar

Slaggklumpar från metallframställning hittar man i gropar i marken, dessa från tomter vid Västergatan.

I kommande artiklar skall jag försöka analysera hur det fysiska samhället såg ut under medeltiden. En spännande fråga är var alla de medeltida kyrkor verkligen låg som är omnämnda i diverse dokument. Grunder av sten eller tegel är för länge sedan omsorgsfullt avlägsnade, de behövdes till andra ändamål, men lösfynden hemma i byrålådorna kan ibland ge bättre information. De som har material från den egna tomten är välkomna att visa och berätta! Låt oss tillsammans skapa en egen Antikrunda med fokus på våra underliggande kulturlager! Även en till synes obetydlig krukskärva kan ha en historia att berätta.

Peter Krabbe

 

Historien om den osynliga paddan

Vellinge kommun ville en gång i tiden upprätta en detaljplan för att tio nya enfamiljshus skulle kunna byggas i en nedlagd vinbärsodling, idag synlig som en träddunge på den skånska slätten väster om Vellinge tätort. På tre sidor gränsade dungen till jordbruksmark, på den fjärde till hästhagar som på andra sidan anslöt till en liten husgrupp av äldre datum.

Härligt, tänkte man på kommunen, här skulle man kunna bygga en husgrupp för dem som sökte ett boende i ekologisk miljö, med närkontakt till böljande sädesfält, hästar i sina hagar och alla de vilda djuren som gärna sökte sig in i vegetationens skydd. Till och med Länsstyrelsen borde vara nöjd när inte en enda kvadratmeter av jordbruksmarken togs i anspråk, tyckte man. Stora tomter med rätt till egen hästhållning skrevs in i planen för att inte äventyra befintlig hästhållning.

Men grannarna tyckte annorlunda. Detaljplanen överklagades till Länsstyrelsen, som upphävde planen. Varför? En av grannarna hade nämligen upptäckt en grönfläckig padda på sin egen tomt, belägen hundra meter från planområdet. Då måste det ju rimligtvis finnas paddor även där? Eller? Jo, säger Länsstyrelsen, naturligtvis måste kommunen först bevisa att det inte finns bortsprungna paddor inom planområdet, trots att de grönfläckiga paddornas lokal befinner sig 2 km längre västerut, vid strandängarna Eskilstorps ängar.

Problemet är bara att Länsstyrelsen aldrig under den mångåriga handläggningen av planen pekat på paddorna som någon rimlig utredningsorsak och kommunen har nu antagit densamma. Klart att bygga! Kommunen överklagar därför till Mark- och Miljödomstolen i Växjö och ber domstolen invänta en inventering i syfte att bevisa att paddorna ännu inte valt planområdet som egen bostad.  I dagarna har den enväldige rådmannen Ben Heimdal vid domstolen beslutat avslå kommunens besvär, trots att hans bisittare, tekniska rådet Mårten Dunér i en sjusidig bilaga reserverar sig mot avslaget och med eftertryck dokumenterar det ytterst osannolika i att den grönfläckiga paddan skulle välja vinbärsodlingen som ny lokal.

Med all respekt för det sällsynta groddjuret konstaterar Dunér att det vore mer sannolikt att paddan skulle välja de kultiverade trädgårdarna efter planens genomförande, i likhet med den klagande grannens. Han noterar också att ingen, inte ens den klagande grannen, sett en grönfläckig padda inom planområdet. Paddan är uppenbart osynlig. Trots detta gedigna sakkunnigutlåtande väljer t.f. rådmannen Heimdal att stödja Länsstyrelsens upphävande av detaljplanen.

Vad kan man då dra för lärdomar av detta? Kanske att tio barnfamiljer som drömt om ett liv på landet nu får flytta till ett stationsnära hyreshus istället. Kanske att näringslivet förlorar en produktionsvolym om 30 miljoner kronor, som hade gett staten 7,5 miljoner i momsinbetalningar. Kanske att 40 årsarbeten för byggnadsarbetare uteblir, med bortfall av ytterligare 3,5 miljoner i löneskatter. Kanske att kommunen förlorar 20 nya invånare med ambitionen att betala skatt i Vellinge och sätta sina barn i kommunens skolor.

Den osynliga paddan blir med andra ord en dyr affär för samhället. Har vi råd att slösa bort 10-15 miljoner i skatteintäkter på så lösa grunder? För en osynlig padda? Som ändå har bestämt sig för länge sedan att livet på Eskilstorps strandängar är det liv en padda vill leva. Det är dags att ställa de ansvariga inom såväl Länsstyrelser som rättsväsende till svars för detta sanslösa slöseri med samhällsresurser som börjar få oöverskådliga konsekvenser. Återinför sans och vett i miljödebatten innan samhället havererar!

Peter Krabbe

PS Detaljplanearbetet för de tio husen i Vellinge Norra Kronan påbörjades år 2005. Detta skrivs i mars år 2013. DS

Medeltida tillverkning av keramik i Skanör

Hed arkeologi 2

Vid nybyggnation av ett enfamiljshus i hörnet av Mellangatan och Dykerigatan i Skanörs stadskärna år 2001 observerades förekomsten av en eldhärd av betydande dimensioner i de medeltida kulturlagren.  Eldhärden var cirkulär och hade en ytterdiameter om 6 meter.  En sandvall med en bredd om en meter och högsta höjd 0,5 meter omgav själva härden, som mätte 4 meters diameter. Härdens botten konstaterades ligga c:a 40 cm under dåvarande marknivå och var svagt skålformad. Höjden från härdens botten till sandvallens överkant uppgick alltså till 0,9 – 1 meter.

Härdens botten var täckt av ett 15 cm tjockt lager av kol, följt av 5 cm aska och över detta ett lager om 15 cm bränt, rött lerstoff. Om att härden varit avsedd för bränning av lerprodukter råder knappast något tvivel. Inga spår kunde upptäckas efter någon form av överbyggnad. Att en omfattande produktion förekommit på platsen styrks av de två avfallsgropar för använt kol och aska, som upptäcktes i nära anslutning till härden. Dessa hade en diameter om vardera tre meter, den ena var nedgrävd till 80 cm under härdens nivå.

Hed arkeologi

Ett tiotal meter väster om härden fanns 6- 7 stycken mindre gropar för förvaring av färsk lera med gråblå färg. Detta relativt sett mindre förråd av färsk lera talar för bränning av hushållskeramik, medan härdens betydande dimensioner skulle kunna indikera bränning av tegel, kanske i samband med murningen av kyrkan eller borgens bebyggelse. Vi vet att en kogg lastad med tegel strandade utanför Skanör, så utan tvekan importerades det mesta av det tegel som behövdes för byggandet. Tegelbränning på plats skulle ändå kunna vara en nödåtgärd i samband med uteblivna leveranser eftersom säsongen var kort och arbetskraft sannolikt bara fanns tillgänglig tillfälligt under marknadsperioderna.

Omständigheterna tillät inte datering genom lösfynd eller analys av kol och aska, men höjdläget relativt steril nivå indikerar perioden 1200-tal till 1300-tal.

Intressant att konstatera är läget för denna relativt omfattande ugnsanläggning. Sannolikt befinner vi oss i den södra kanten av den höjdrygg som utgjorde Skånemarknadens marknadsområde. Detta bör ha omfattat området från nuvarande Rådhustorget och ner till Dykerigatan samt begränsats av Mellangatan i väster och Östergatan i öster.  Mellan dessa två gator löpte en parallell gränd, kallad Lilla Mellangatan och känd redan på Meyers 1600-talskarta. Ugnsanläggningen var belägen på en tomt som begränsades av Mellangatan och Lilla Mellangatan och som existerade fysiskt ända fram till den första branden 1874, då bebyggelsen mellan Dykerigatan och Rådhustorget brann ner.

Hur denna bebyggelse såg ut vet vi inte i brist på vederhäftigt kartmaterial och fotografier, men vi kan se att Meyer markerar en öppen plats där ugnen ligger på sin karta från 1652. En svårtydbar symbol finns också markerad på platsen.

Möjligen skulle detta kunna antyda att bränning av keramik pågick under lång tid, även om man kan ställa sig tveksam till att öppen eld i denna omfattning skulle ha tolererats i 1500- och 1600-talens halmtakstäckta bebyggelse. Snarare är det så att respekten för platsens betydelse under medeltiden gjorde att den lämnades obebyggd och därmed blev etablerad som torgplats i den växande bebyggelsen.

Tomten ligger idag mitt emot Skanörs Gästis med ugnen under det nuvarande husets östra gavel. Den östra halvan av ugnen ligger därmed också intakt under befintliga marklager, tillgänglig för framtida undersökningar. Vid arbeten med en mur i den östra tomtgränsen kunde också en rad stolphål konstateras i tomtgränsen, sannolikt markerande en äldre korsvirkeslänga utefter Lilla Mellangatans östra sida, byggd med korsvirkesstolpar nedkörda direkt i marken, utan syll.

Peter Krabbe

Havsnivåhöjningar – något att oroa sig för?

Debatten om konsekvenserna av havsnivåhöjningen fortsätter, allt fler rapporter presenteras som tycks tävla om att överträffa varandra.  Detta är bekymmersamt, särskilt för Falsterbonäset med sina tätorter Skanör och Falsterbo. Men hur kan det komma sig att vi som bor här alltid gör de motsatta iakttagelserna – havsnivån tycks bli lägre och lägre?

Hovbacken reser sig allt högre över havet, Flommen blir allt mer igenvuxen och står ofta helt uttorkad, borgkullens vallgravar som förr var vattenfyllda blir allt svårare att urskilja i gräset. Ättebäcken, som förr var välfyllt med vatten liknar mest ett smalt dike. Förvisso kan tillfälliga högvattenstånd fortfarande lägga Flommen under vatten ända fram till bebyggelsen, men detta sker bara ett fåtal gånger om året vid extrem väderlek.

Mer kunskaper får vi om vi bemödar oss att studera historia. Medeltidsarkeologen Anders Ödman har studerat havsnivåns utveckling sedan 900-talet genom forskning om strandlinjens historiska läge. Där kan man se att havsnivån i Öresund låg en meter högre än den nuvarande omkring år 1000, för att sedan sjunka till en meter under fram till mitten av 1300-talet. En sänkning om två meter under 350 år! Därefter har den sakta stigit till dagens nivå.

Diagram 2 copy

Jag har kompletterat hans diagram med en kurva som visar marknivåns historiska höjd över dagens medelhavsnivå, baserad på arkeologen Lars Ersgårds mätningar av den medeltida marknivån, de mätningar som gjordes i samband med 1880 års stadsplanearbete och på dagens nivåmätningar.

Resultatet visar att havsnivåerna utanför Skanör sjönk från år 1000 med hela 2,5 meter till år 1350. De halvt översvämmade sandrevlar blev på kort tid fast mark. Detta medförde dock också att den ankringsplats vid nuvarande Flommen som behövdes för Skånemarknadens koggar blev oanvändbar för större fartyg. Förändringen förklarar flytten av marknadsplats från Skanör till Falsterbo, där havet utanför den gamla stadsbebyggelsen visserligen var mer utsatt för vind, men ändå djupare.

Trots en stigande havsnivå sedan dess med en meter, kan man konstatera att vattendjupet varit i stort sett oförändrat fram till våra dagar. Förklaringen är att även markens nivå ständigt ökat och detta i takt med havsnivåökningen! Detta förstår vi när vi ser att medeltidens lämningar ligger en meter ner i jorden. Kulturlager byggs på, mark fylls ut och sanddrevet bygger upp markens höjd över havet. De våldsamma sandstormarna under 1500-talet, som bland annat begravde det gamla Falsterbo med kyrkan grundade också upp Flommen så att denna naturhamn till sist blev helt oanvändbar. På 1800-talet uppgick vattendjupet i de strandnära Flommarna bara till ett par decimeter. Ännu på 1600-talet beskriver kartritaren Meyer dock inloppen till Flommen från söder respektive norr som Sydhamnen och Nordhamnen.  Ett holländskt sjökort från 1500-talet anger djupet i Flommen till 5 meter. Hovbacken saknade då landförbindelse och uppfyllnaden med drivsand i de blivande Flommarna höjde därefter sandbottnarnas läge i snabb takt, betydligt snabbare än för angränsande landområden.

Genom att lägga in en kurva som beskriver klimatförändringarna under perioden, upprättad av det danska Rymdforskningsinstitutet, ser vi orsakerna till de radikala havsnivåförändringarna. Ett kallare klimat sänker havsnivåerna medan ett varmare höjer dem. Överensstämmelsen är stor, sett över de senaste 1000 åren. Är då dessa stora variationer egentligen helt naturliga och inget att oroa sig för? Är det verkligen koldioxiden som orsakar förändringarna vi ser idag eller ingår dessa i ett långsiktigt mönster, kanske förorsakat av solens naturliga och periodiska aktiviteter? Svaret är viktigt för att kunna bedöma om såväl klimat- som havsnivåkurvan fortsätter uppåt i all oändlighet eller böjer av som toppen på en långsiktig sinuskurva. I det senare fallet bör vi kunna ta det ganska lugnt och avvakta utvecklingen.

Frågan är då också om hittillsvarande tempo i landhöjningen på Näset (inte att förväxla med den geologiska, som numera avstannat för Skåne) är tillräckligt för att möta även framtidens havsnivåhöjningar. Vi kan se att landhöjningen på Näset ökat med en meter under de sista tusen åren. Inte så dåligt, även sett mot bakgrund av SMHI:s prognoser om en meters havsnivåhöjning för de kommande hundra åren. Nu är inte landhöjningen lika stor över hela Falsterbonäset, kurvan gäller Rådhustorget i Skanör. Sandklittren utefter den södra och västra kusten tornar upp sig allt mer, medan de låglänta partierna som Skanörs Ljung och Knös inte hinner med.

Med en klok planering kan naturen hjälpas på traven, så att sanden utanför kustlinjen förs fram och bygger upp nya klitter även där de idag saknas. De sydvästliga vindarna gör sedan sitt med sanden på samma sätt som när snön bygger drivor på slätten i blåsten. Vår vegetation på näset trivs lika bra i sanden som i matjorden. Den goda tillgången på sand i havet utanför Falsterbonäsets kuster kan bli vår räddning även om havsnivåerna fortsätter att stiga. Risken att Falsterbonäset skall bli ett nytt Atlantis känns därför betydligt överdriven. Det enda hot som idag känns relevant är Länsstyrelsens ovilja att medverka i en konstruktiv planering, en sådan behövs för att skapa lugn och tillförsikt hos Näsets invånare. Skall det vara nödvändigt att bränna Miljöbalken i bokbål på Rådhustorget för att få acceptans för en planering med nödvändig framförhållning?

Peter Krabbe

Falsterbonäsets framtid, debatt mars 2013

Med viss förvåning berättar Lars-Ingvar Ljungman i Sydsvenskan 2013-02-25 nyvaknat om tillbakagången på Falsterbonäset. Kommunen lyckas inte sälja 50-miljonerssatsningen Strandbaden, som skulle ersätta den nedbrunna dansbanan. Men problemen gäller inte bara Strandbadens omsättning, utan i högre grad hela fastighetsmarknaden. Byggande och försäljning av hus inom Skanörs vångar kommer att bli en katastrof om inte krafttag tas för att bryta trenden. Jag har tjatat om det förut och gör det igen:

Två saker är nödvändiga för att hindra total avfolkning på Näset.

Den första är att positiva beslut från Länsstyrelsen angående de yttre skyddsvallarna måste tas och kommuniceras till allmänheten.  Detta är helt avgörande för att fastighetsmarknaden skall vända. Det finns idag ingen tilltro till att problemen går att lösa, eftersom signalerna istället är de motsatta. Kommunen måste ta tag i frågan med kraft innan det blir för sent. Varför inte utnyttja möjligheten att agera politiskt innan det blir regeringsskifte 2014? En moderat landshövding är tydligen inte värt ett dyft i sammanhanget.

Jag har föreslagit en bättre planering för Skanörs centrum istället för det tidigare planförslaget, som är rena katastrofen. Inga rapporter kommer om hur arbetet fortskrider. En förändring kräver en ekonomisk satsning även från kommunens sida, men just detta är en viktig signal som visar att det finns en klar vilja från kommunens sida att utveckla ett fungerande samhälle på Näset trots eventuella havsnivåhöjningar. I efterhand kan man säga att pengarna till Strandbaden hade gjort större nytta i Skanörs centrum. Jag hoppas verkligen att mina tankar utvecklas nu, annars ser jag ingen väg framåt. Jag har bott här i 40 år och ser Skanör med andra ögon än vad man gör från en skrivbordsstol i Vellinge!

För några år sedan satt Lars Wilander och jag tillsammans med stadsbyggnadsdirektör Hans Folkesson och diskuterade strandrestaurangen Badhyttens framtid. Både Lars (som ägare och investerare) och jag propagerade för ett läge vid stranden där den tidigare låg, medan stadsbyggnadsdirektören insisterade på en placering längre in mot land, i anslutning till parkeringen. Trots våra bestämda åsikter och argument genomförde Hans Folkesson ett planförslag i det läge som ingen vill ha. Därför finns det ingen Badhytt idag. Därför finns det inte heller något nöjesliv i Skanör idag. Planering måste ske i samråd med den som skall riskera sitt kapital, annars avstannar utvecklingen i samhället.

Det är något senkommet att Lars-Ingvar Ljungman nu konstaterar att effekterna börjar visa sig av den förlamande osäkerhet som dessa två frågor skapar. Det brådskar att få lösningarna på bordet! Båda frågorna är dessutom av en så fundamental betydelse för Skanör och Falsterbo att kommunen bör informera om hur arbetet fortskrider. Varje positivt steg bidrar till att bryta den rådande pessimismen. Omvänt tolkas tystnad som olycksbådande.

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: