Kulturminneslagen – ett trubbigt verktyg

Få orter är så fyllda av medeltida lämningar som Skanör och Falsterbo. Faktiskt är i stort sett hela den yta som vi bor på och nyttjar idag densamma som den som var lika tätt befolkad under medeltidens Skånemarknader. En meter under dagens gator och hus ligger ett medeltida samhälle med sina egna gator, mötesplatser och bostäder. Dock fördolt för våra ögon. Är det då inte ett rimligt samhällsintresse att vi får möjlighet att avläsa denna historia, som vi fysiskt stiger på eller kör bil över varje dag?

I kulturminneslagen föreskriver man att en fastighetsägare är skyldig att anmäla när fornlämningar påträffas och sedan själv bekosta alla de arkeologiska utgrävningar som kan tänkas bli följden av detta. Detta blir naturligtvis i praktiken en omöjlighet när hela det befintliga stadsområdet är en fast fornlämning. En privatpersons bygge av ett eget hem är en kostnadsmässigt påfrestande affär med små marginaler för oförutsedda kostnader. Samtidigt är upphandlingar av byggentreprenörer och andra hantverkare hårt tidsreglerat, där en försening eller ett tidsavbrott får stora konsekvenser för samtliga inblandade, även vad gäller efterföljande uppdrag. Det finns därför ingen motivation för den som bygger sitt eget hus att anmäla påträffade fornlämningar. Följden blir att stugorna fylls av lösfynd från den egna tomten samtidigt som viktiga observationer går förlorade. Vår historia riskerar därmed att utplånas på ett sätt som Länsstyrelserna knappast räknat med.

Är det då rimligt att den enskilde fastighetsägaren skall stå för alla kostnader för att vi alla skall få tillgång till ett kulturarv, som kanske i första hand borde vara samhällets intresse? Vore det inte bättre om samhället gick in i ett tidigare skede och kartlade ett sådant fornlämningsområde med lämplig metod – innan husen byggs och på samhällets bekostnad? Man kan genom samhällsfinansierade grävschakt i rutnät med lämplig maskvidd få en bra bild av vår ”undre värld”. Betalningsskyldigheten tycks inte vara särskilt intressant när kommunen själv går in med stora och djupa grävschakt för att dra nya ledningar för vatten, avlopp, el och andra nyttigheter. Arkeologerna kallas inte in trots att kulturlagren ligger i högar i gatuhörnen. Gäller lagen bara privatpersoner?

trebensgryta rödgods

Skärva från trebensgryta i rödgods med glaserad insida, från krukmakeritomten vid Dykerigatan i Skanör.

Under mitt arbete som arkitekt i Skanör och Falsterbo har jag under dessa omständigheter försökt rädda vad som räddas kan. Dokumentationen om den stora keramikugnen på Dykerigatan är ett sådant exempel. Här brändes under 1300-talets Skånemarknader en stor del av de förbrukningskärl som behövdes för marknadsbesökarna. Den stora öppna ugnshärden, med en yttre diameter om 6 meter, kunde sannolikt klara av uppåt 500 kärl per bränning. De obrända kärlen varvades med ved, spån och annat lätt brännbart och täcktes förmodligen med grästorv innan det hela antändes. Rökutvecklingen kan inte ha varit uppskattad av angränsande handelsmän. Den ojämna färgen på keramik som anträffats på tomten är typisk för dessa öppna ugnar. Leran magrades med benrester, något som också bör ha förekommit i överflöd från slakterierna öster om borgen.

rödgods 2 lerstoff

Benmagrat lerstoff från eldhärden och öra till trebensgryta i rödgods, från krukmakeritomten i Skanör.

Andra förbisedda aktiviteter i Skanör är smedjan vid Västergatan, i samma kvarter som där Gästis ligger. Två nya hus byggdes där efter sekelskiftet 2000. En rad med slaggropar i en rad utefter Västergatan, innehållande rester från metallframställning, visar att här höll smederna till, på den smala reveln som då var avskild från marknadsområdet av ett brett dike. Kanske smidde man här tunnbanden till trätunnorna för sillinläggningen.

slaggklumpar

Slaggklumpar från metallframställning hittar man i gropar i marken, dessa från tomter vid Västergatan.

I kommande artiklar skall jag försöka analysera hur det fysiska samhället såg ut under medeltiden. En spännande fråga är var alla de medeltida kyrkor verkligen låg som är omnämnda i diverse dokument. Grunder av sten eller tegel är för länge sedan omsorgsfullt avlägsnade, de behövdes till andra ändamål, men lösfynden hemma i byrålådorna kan ibland ge bättre information. De som har material från den egna tomten är välkomna att visa och berätta! Låt oss tillsammans skapa en egen Antikrunda med fokus på våra underliggande kulturlager! Även en till synes obetydlig krukskärva kan ha en historia att berätta.

Peter Krabbe

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: