Falsterbonäsets historia del 7, Skanör återtar ledningen

Vi återknyter nu till Skanör och dess utveckling efter marknadstiden. Våra källor utgörs nu främst av tullräkenskaper från 1494, invånarförteckningar från 1555 och 1661 samt Johannes Meyers stadskarta från 1650.

Räkenskaperna ger en uppfattning dels om hur många borgare som bodde permanent i staden, dels om vilka sysslor som utfördes. Meyer ger oss stadens fysiska struktur.

1494 finns 65 borgare namngivna i Skanör, något som tycks ha minskat till 44 stycken år 1555. Dessa borgare har intresse för staten ur skattesynpunkt och bedriver då yrken som fiskare eller transportörer med häst och vagn, en struktur som vi känner igen från marknadstidens servicenäringar. Den minskande befolkningen är också logisk sett mot bakgrund av de minskande marknadsaktiviteterna. Om man lägger till hustrur, barn, drängar och pigor och antar att en del av befolkningen inte ingick i dessa skatteförteckningar – präster, borgmästare, rådsmän, ordningsmaktens representanter etc. kan kanske befolkningsmängden uppskattas till c:a 250 personer år 1494 och c:a 150 personer år 1555. Vid den svenska inventeringen år 1661 antecknades 53 gårdar i Skanör, viket innebär att befolkningen nu börjat öka igen, dock utan att ha nått upp till 1400-talets nivå.

Meyer

Johannes Meyers karta över Skanör från 1650-talet är den första beskrivningen av stadens fysiska struktur.

Meyers karta har fått kritik för att den innehåller en redovisning av borgkullen som inte kan stämma och en ringmur eller vall runt staden och därför inte är tillförlitlig. Man har då inte förstått vad Meyer ritar. Meyer inventerade de skånsk-danska städerna på uppdrag av kung Christian IV vid en tidpunkt då direkta krigshandlingar förbereddes mellan Sverige och Danmark. Christian var hotad av svenskarnas krigsframgångar i Tyskland och förberedde en motattack i syfte att försvara den danska kontrollen av Öresund, som var viktig för Danmarks ekonomi. Inventeringen avsåg inte att upprätta turistkartor, utan skulle utreda de militära förutsättningarna att förstärka försvaret. Meyer kallar därför sin karta Skanör Alt und Neu, d.v.s. det gamla och nya Skanör. Med det nya Skanör menade Meyer de militära förbättringar som kunde göras. Den på kartan runda borgkullen, Altes Schloss, har därför fått förslag till nya utanverk enligt 1600-talets mode. Samma ombyggnad föreslogs och genomfördes för Malmöhus slott. Intressant att notera är att kärntornet i borgen (se kommande artikel om Skanörs borg) är markerat på rätt ställe och därför uppenbarligen är i tillräckligt bra skick för att kunna repareras. Meyer har därutöver föreslagit fyra friliggande bastioner på Hovbacken för att kunna skydda hamnen vid angrepp från havet. Detta ger då också den intressanta upplysningen att Bakdjupet mellan Hovbacken och staden fortfarande var seglingsbart och att ett landstigningsförsök den vägen var att räkna med.

Meyer föreslår också en försvarsvall eller vallgrav runt staden på landsidan med förstärkta infarter. Två kyrkor är förlagda utanför vallen/ graven och en innanför. De då uppenbarligen befintliga kyrkorna ingick sannolikt i Meyers försvarsplanering och kan lokaliseras med hjälp av dåtidens topografi och 1800-talets fastighetskartor. Även om kyrkorna bara bestod av murrester hade de en betydelse som skyttevärn.

Meyers noggranna intresse för borgkullen resulterar i en helt korrekt redovisning av befintlig vindbrygga och utanverk mot väster, likaså passagen på vallen mellan vallgravarna som löpte från den yttre vindbryggan mitt emot kyrkan till den inre vindbryggan vid utanverken mot havet.

Intressant är också Meyers markering av lämningarna efter fiskebodarna på Hovbacken och vid Knäet. Själva kvartersbilden är naturligtvis inte ritad efter en uppmätning utan är baserad på vad Meyer sett när han rört sig i staden. Med hjälp av den exakta karta som upprättades mellan bränderna på 1870-talet och som i de flesta avseenden stämmer väl med Meyers observationer, kan vi få en tämligen exakt bild också över 1600-talets Skanör.

Eftersom svenskarna tog över Skåne vid freden i Roskilde 1658 blev naturligtvis Meyers planer kvar på ritbordet. Svenskarna hade inget annat intresse än att eliminera en stark dansk försvarspunkt vid inloppet till Öresund.

Vi kan alltså lugnt ta till oss innehållet i denna förträffliga kartbild, som ger oss den bästa information som vi kommer att få under tiden fram till 1800-talet. Det enda vi kan ställa oss frågande inför är Meyers schablonmässiga fastighetsindelning, som mer tycks vara en snabb beräkning av antalet möjliga invånare inom försvarsanläggningen.

I nedanstående bild har jag överfört Meyers karta till den noggrannare 1800-talskartan för att vi lättare skall kunna orientera oss i 1600-talets Skanör. Befolkningen var under mitten av 1800-talet större än på 1600-talet, vilket säger oss att vissa kvarter på Meyers karta sannolikt var inhägnade beteshagar eller odlingar. Förekomsten av dessa kvarter pekar i sin tur på att samma struktur varit bestående sedan 1400-talet, när Skanörs nedgång påbörjades. Antalet fastigheter minskade under dessa två hundra år från 65 till 53, vilket innebar att vissa tidigare bebyggda kvarter nu istället användes för odlingar. Vi kan se det som en för stor kostym som blir allt svårare att fylla….

Skanör 1650

Meyers karta är här överförd till 1874 års grundkarta. Bebyggelsen i de nedbrunna kvarteren mellan torgen är i brist på underlag schablonmässig men visar ungefärlig utbredning och omfattning. Vilka 1800-talsgårdar som kan härledas till 1600-talet återstår att utreda. De med tångvallar inhägnade hejdorna i söder användes nu sannolikt för odlingar.

Jag skall återkomma med en fortsatt analys av Meyers karta i nästa artikel eftersom den ligger som grund för Skanörs utveckling ända fram till den förödande branden 1885, då i stort sett hela den gamla bebyggelsen utplånades och den nya stadsplanen lades ut som präglar Skanörs stadskärna idag.

Vi kan dock redan här notera det anmärkningsvärda faktum att Skanörs borg i allt väsentligt funnits kvar vid 1600-talets mitt, med kärntorn och allt. Samma sak visar holländaren Wagenaers sjökort från 1585, som i sin teckning av landkonturen visar borgen med både kärntorn och bodar vid borgens brygga. Man har hittills hävdat att borgen förstördes redan 150 år tidigare, vilket är uppenbart felaktigt. Sannolikt skadades borgkullen och vallgravarna svårt vid sandstormarna på 1590-talet som begravde det gamla Falsterbo, men logiken talar för att själva borgen antingen förstördes av danskarna själva efter förlusten av Skåne eller raserades av svenskarna i syfte att skada det danska försvaret. Som en repressalie för det förlorade kriget beordrade exempelvis den danske befälhavaren Ahrensdorff år 1678 att ett flertal städer, bland annat Skanör, skulle ”antändas och brännas” innan Skåne lämnades. Om detta blev utfört försvann därmed all äldre bebyggelse, det är kanske ingen tillfällighet att Skanör saknar byggnader från tiden dessförinnan. Den äldsta kända gården i Skanör, Borgmästargården som brann ner 1947, kan härledas till år 1686. Gården hade då dessförinnan brunnit ner genom mordbrand, trots att den överlevde Ahrensdorffs besök åtta år tidigare genom att en lösensumma betalades av kyrkoherden. Under kortare perioder av 1700-talet användes en annan gård från 1690-talet som borgmästaregård, belägen väster om torget vid uppfarten till borgens första vindbrygga. Detta kan man se som ett sannolikt läge även för en medeltida borgmästargård.

Även för kungsgården Skyttsie hage finns det dokumentation genom den skånske historikern J.C. Barfod som år 1788 berättar att Malmös borgare år 1534 rev flera herrgårdar utanför Malmö, däribland Skytzehage mellan Skanör och Hammar, som hämnd för att adeln rivit Malmös väderkvarnar under pågående belägringstillstånd. Rester av ”vallar och grafvar” syns ännu, berättar Barfod. Ur Falsterbos räkenskaper från år 1494 kan vi också läsa att 40 tunnor havre avsattes som utsäde för kungsgården, vilket visar att den användes som lantgård för fogdens behov efter att ha förlorat sin administrativa roll till de större borgarna i Skanör och Falsterbo.

De tre borgarna i Skanör, Falsterbo och Skyttsie hage var uppenbart betydligt mer långlivade än vad man hittills trott och präglade under hela medeltiden landskapet på det läglänta Falsterbonäset! En anledning till att ruinerna låg kvar fram till långt in på 1700-talet var att statsmakten såg ruinerna som värdefulla stenbrott som skyddades rigoröst. Inte en sten fick avlägsnas utan tillstånd!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: