Falsterbonäsets historia del 9, Skanör efter bränderna.

Den sista stora branden år 1885 var en formidabel katastrof. I stort sett hela stadsområdet brändes ner i en brand som började i ett av husen norr om kyrkan. Genom vinden spreds sig branden som en löpeld via halmtaken söderut. Bara ett område vid Vånggatan – Dykerigatan, nuvarande Möen, undgick lågorna tillsammans med enstaka hus vid torget och Mellangatan. Till dessa hör de omistliga korsvirkesgårdarna Hammargården vid torget och Gamlegård vid Mellangatan – Dykerigatan. Gamlegårds räddning blev förmodligen den obebyggda granntomten norr om, där krukmakeriet legat under medeltiden. I senare lokala bränder 1947 och 1921 brann de praktfulla Borgmästaregården öster om torget och Söderlindska gården väster om rådhuset ner. För människans hand har den vackra korsvirkesgården Klockaregården vid torget, sedan fallit. Detta skede av historien har utförligt beskrivits i Lars Dufbergs böcker ”Skanör och Falsterbo efter sillatiden” och de två bilderböckerna ”Skanör” och ”Falsterbo”.

Skanör 1880

Skanör 1880. De fyra kvarteren söder om torget har brunnit ner och en ny stadsplan upprättas. Nya gator skall tillkomma som Västra Vallgatan och Östra Vallgatan (genom dagens stadspark). Man hann dock inte börja bygga den nya staden innan nästa brand år 1885 lade resten av bebyggelsen i aska. Ur Skanörs bevarandeplan.

Ett gigantiskt återuppbyggnadsarbete startade nu. Stadsplanen låg redan färdig, man hade haft välmotiverade farhågor inför framtiden. Närmare 100 hus skulle nu komma att byggas upp under loppet av några decennier, ett för Skanörs förhållanden ofattbart arbete. Efter upprepade ansträngningar och kamp mot vädrets makter hade man lyckats bygga Skanörs hamn färdig tio år tidigare. Detta underlättade importen av byggnadsmaterial för de nya husbyggena, så är exempelvis många av de nya husen uppförda i tegel från Ven, som fraktades med båt till hamnen.

Den nya byggnadsstadgan föreskrev obrännbara material som sten och tegel, halmtaken förbjöds till förmån för papp, plåt eller tegel. För att få mer hygieniska hus föreskrevs högre husgrunder och högre rumshöjder. Även de avskurna hörnen skrevs in i byggnadsstadgan efter föreskrifter från regeringen, som insett att stadsbränderna måste få ett slut även på riksplanet. Motivet var bättre framkomlighet för utryckningsfordon, trots att dessa bestod av häst och vagn!

Mellangatan 1910

Under 1900-talets första hälft var stadskärnan betydligt lummigare än idag, träden växte sig högre och gav både vindskydd och skugga. De två pågarna står på Mellangatan med Gamlegård i fonden, längre fram till höger ligger Skanörs Gästis. Bilden tagen c:a 1915.

Allt detta skapade den hustyp som nu helt dominerar Skanörs stadskärna. Den korta byggtiden gjorde också bebyggelsen ovanligt homogen, vilket tillsammans med de nya esplanaderna gav oss det unika Skanör vi har anledning att kämpa för att bevara idag. Detta sker genom den bevarandeplan som jag upprättat för kommunens räkning på uppdrag av dåvarande, föredömligt engagerade stadsarkitekten Madeleine Brandin och som finns tillgänglig i bokform på bibliotek, kommunhus och mitt kontor.

bev.planer

    Bevarandeplanerna för Falsterbo och Skanör berättar mycket om perioden efter bränderna till nutid.

Den nya tiden gjorde sin entré genom anläggningen av järnvägen från Malmö till Skanör och Falsterbo. Lyckligtvis lade man järnvägen utanför stadskärnan och stationshuset blev på så sätt placerat i den spirande stadsparken, dit en smal väg ledde som de resande kunde nyttja för att med häst och vagn forsla sina koffertar till de då populära sommarbostäderna, som de bofasta villigt ställde till förfogande. Skanör skulle nu bli en badort efter kontinentalt mönster, en förhoppning som dock bleknade när resenärerna fortsatte till Falsterbo istället. Där hade man börjat bygga det storstilade lyxhotellet Falsterbohus, som snart skulle få se till och med kungafamiljen som granne och gäst.

Skanör 2000

Skanör idag med värdefulla byggnader markerade, det som vi nu månar om för att rädda den miljö som byggdes upp efter bränderna – framtidens kulturarv. 1874 års tankar på en åt alla håll svällande stadskärna övergavs lyckligtvis för länge sedan! Bild ur Skanörs bevarandeplan.

Järnvägen gjorde att Skanör under 1900-talets första decennier sakta växte söderut mot stationen, som idag tronar som ett minne mitt på Bäckatorget. Tillkomsten av Hamnvägen bidrog också till att förskjuta stadens aktiviteter söderut. Många butiker, som under 1900-talets första hälft hållit sig kvar i det historiska Skanör norr om Norregatan, skulle snart välja att flytta med till den södra delen av staden. Genom bygget av nya centrumbyggnader under 1960-talet hade till slut all kommers förutom restaurangrörelserna samlats söder om Norregatan istället. För inte mer än 60 år sedan låg dock Skanörs båda livsmedelsaffärer tillsammans med det välbesökta Systembolaget norr om Kaptensgatan. Raden av parkerade bilar var då lång på Mellangatan och Östergatan.

stationen

Ångloket från Malmö tuffar in på Ljunghusens station på sin färd mot Falsterbo, året är 1905. Alla stationshus utefter den nyanlagda bansträckningen hade samma arkitektur, ritade av arkitekten Theodor Wåhlin, som också ritade Falsterbohus i samma stil. Denna nationalromantiska arkitektur var inspirerad av Hansatidens kompanihus och upplevs än idag som ett signum för Falsterbonäset.

Inte ens Västergatans sjösida hade någon bebyggelse söder om Kaptensgatan förrän fram på 1930- och 40-talen och stora arealer inom stadskärnan var då fortfarande uppodlade i form av handelsträdgårdar eller husbehovsodlingar. Utanför stadskärnan fanns hagmarker för får och kor och enstaka sommarhus eller kolonistugor började så smått dyka upp i de snabbt växande träddungarna. Inte ens moderniseringen av järnvägen, där ångloken ersattes med rälsbussar, lyckades väcka städerna ur sin törnrosasömn, folkmängden minskade stadigt under den första halvan av 1900-talet.

Redan under första världskriget hade en stor cementfabrik byggts i hamnen, med ett järnvägsspår som anslöt till Skanörs station. Banvallen är den nyligen förhöjda gångvägen till hamnen från Axelsons Torg. Varför cementfabriken skulle ligga i hamnen var det ingen som förstod, men de som ansåg sig initierade visste att berätta att de stora betongfundamenten i fabrikslokalen var gjorda för att tyskarna skulle kunna placera kanoner där i syfte att täcka inloppet till Öresund. Den tyskägda fabriken erbjöd sig generöst att genom sin stora elgenerator hålla samhället med belysning. I en klausul i avtalet förbehöll man sig rätten att stänga av strömförsörjningen under ”månskensaftnar”. När dessa månskensaftnar skulle inträffa avgjordes sannolikt i Berlin…. Någon egentlig verksamhet bedrevs aldrig. De nya vägarna, som byggdes strax innan andra världskrigets utbrott, passade också bra in som planläggning inför en tysk invasion med landstigning i Skanör. Att en av Sveriges första betongvägar skulle byggas just här var knappast motiverat av några ansenliga trafikmängder, sammanlagt bodde c:a 1400 personer i Skanör – Falsterbo och bara ett fåtal hade tillgång till bil. Själva industribyggnaden revs innan andra världskriget bröt ut, kanonfundamenten finns dock kvar än idag! Sannolikt togs det snabba beslutet att bygga Falsterbokanalen efter krigsutbrottet av personer som inte längre var lika välvilligt inställda till en tysk landstigning, något som också försvarsanläggningarna – på östra sidan av kanalen – vittnar om. Den officiella förklaringen till kanalbygget var dock att möjliggöra för sjöfarten att undvika de tyska mineringarna av Öresund och södra Östersjön, man kan dock inte bortse ifrån att den dessutom blev en utmärkt vallgrav om bron sprängdes.

cementfabriken

Den s.k. cementfabriken i hamnen framstår som smått osannolik och ger obehagliga associationer mot bakgrund av det tyska intresset och det kommande andra världskriget. Vi är säkert alla glada att detta inte visar hamnen av idag!

Hur det nu än förhåller sig med detta, så fick Falsterbonäset nu en ny infrastruktur som på sikt gav möjligheter till en fortsatt utveckling av städerna Skanör och Falsterbo. De första resultaten av detta var byggandet av det första bostadsområdet utanför stadskärnan, Lagmanshejdan, på 1960-talet och den samtidiga flytten av många av stadskärnans butiker till det nya centrumkomplexet vid stationen. Bilarna skulle nu i tidens anda kunna parkeras utanför butiken och den hyllade handelsmannen Göransson blev en motor i den kommersiella expansionen med sin välskötta ICA-butik.

Nu, under 2010-talet skall nästa förändring av handelns placering och förutsättningar bestämmas. Är vi mogna att efter 50 år styra samhällsutvecklingen i en riktning som svarar mot vår tids krav eller skall vi tvingas acceptera en kortsynt och destruktiv planering? Om detta finns många av mina kommentarer tillgängliga på denna blogg! Läs och ta del av dessa för Skanörs utveckling avgörande förändringar, frågan måste förankras i en bredare diskussion än vad som hittills varit fallet!

Baaz

Den snabba återuppbyggnaden av Skanör efter branden 1885 gav staden ett nytt intryck med en homogen och väl sammanhållen bebyggelse som vi nu kämpar för att bevara till eftervärlden….

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: