Falsterbonäsets historia del 11, framtiden.

Är då detta den sanna historien eller min egen version av den? Förmodligen finns det ingen sann historia, ingen kan med säkerhet veta exakt vad som hänt för många år sedan och de fynd som efter hand görs i både gamla dokument och vid utgrävningar förändrar hela tiden vår syn på det förflutna. Det mesta av det som jag skrivit hittills är dock allmänt vedertaget som ”sann” historia, även om det många gånger finns olika tolkningar av både dokument och byggnadsrester. För att alla läsare skall kunna göra sin egen bedömning listar jag här helt kort mina ”avvikelser” och tillägg:

–          Lerbottnarna. Dessa förekommer flitigt i de flesta fiskelägen under medeltiden. Lars Ersgård, som vi nog kan kalla vår ”egen” arkeolog på Falsterbonäset tolkar dessa som lämningar efter tidig bebyggelse. Jag gör en helt annan tolkning, vilket ger en annorlunda syn på bebyggelseutvecklingen.

–          Klimatet. Klimatförändringarna tillsammans med de nyligen uppmätta havsnivåerna under medeltiden är ett nytt tillägg som jag för in tillsammans med arkeologen Anders Ödman. Dessa förklarar mycket av det historiska skeendet utan att förändra de slutsatser som dragits tidigare.

–          Skyttsie Hage. Denna bosättning har inte tidigare fått en godtagbar förklaring. Det förda resonemanget kring Skyttsie Hage är min egen tolkning, delvis grundad på föga känd litteratur av J.C. Barfoed från 1700-talet, i min privata ägo. Jag kopplar detta också till havsnivåmätningarna och vår nya kunskap om relationen mellan hav och land.

–          Villa Haghen. Här ansluter jag mig till Ersgårds uppfattning, men utvecklar tankarna mer än vad en etablerad arkeolog kan tillåta sig. Brist på bevis hindrar Ersgård men inte min egen fantasi.

–          Skanörs borg. Omfattande utgrävningar har gjorts tidigare. Min uppfattning är att man ändå missat en väsentlig del av poängen genom att underskatta betydelsen av bortforslingen av sten till andra byggen, bl.a. Skanörs rådhus. Jag arbetar därför med en ny rekonstruktion som kommer att ge ett annat utseende på borgen, som i likhet med Falsterbohus sannolikt har haft ett kärntorn för försvaret.

–          Samtliga Näsets tre borgar. Dessa har funnits kvar mycket längre än vad man hittills trott, något som jag skall utveckla i mitt framtida skrivande.

–          Relationen till Tyskland. I del 9 snuddar jag vid bl.a. tyska intressen i samband med den verkliga avsikten med cementfabriken i Skanörs hamn. Den som har läst denna historia förstår nog att känslan av samhörighet med Tyskland blev extra markerad hos dem som forskade i och berättade om Falsterbonäsets historia, särskilt under den nationalromantiska perioden från slutet av 1800-talet fram till mitten av 1930-talet. Huvudverket om Näsets medeltida historia skrevs av tysken Dietrich Schäfer och har mig veterligen aldrig översatts till svenska. Sympatierna gällde för en stor del av dåtidens administrativa och kulturella elit på Näset. Detta naturligtvis på grund av det stora tyska inflytandet under medeltiden, men också på grund av de nära relationerna mellan danska, tyska och svenska kunga- och furstehus även under följande perioder. Många släkter i det styrande skiktet hade tysk bakgrund och uppfattade inte Tyskland som ett hot. Man talade och skrev tyska obehindrat. Även i Limhamn monterades tyska Junkersplan under Hermann Görings överinseende under början av 1920-talet. I vissa familjer kvarstod sympatierna även efter Hitlers maktövertagande. Allt detta är också en del av vår historia och pekar på att situationen på Falsterbonäset för hundra år sedan inte alltid var så fridfull som det såg ut.

Vad är då viktigt inför framtiden om vi håller oss kvar vid de historiska aspekterna? Självklart är frågan om havsnivåer viktig för ett samhälle som ligger två meter över havet, oavsett om det blir någon märkbar höjning eller inte. Beredskapen måste finnas om det händer som vi vill inte ska hända. Jag pekar i denna blogg bl.a. på hur vallsystemet bör utformas runt Skanörs borg. Tyvärr har varken Länsstyrelsen eller kommunledningen insett än att Flommen är ett vattenområde som har ett viktigt historiskt samband med inte bara borgområdet, utan hela den medeltida stadsstrukturen, och inte kan delas hur som helst av skyddsvallar. Dessa behövs, men måste ligga längre ut, i Hovbackens förlängning. Själva borgområdet med vallgravar har förfallit till oigenkännlighet de senaste decennierna och måste restaureras. Man skulle mycket väl kunna återställa borgen i markplan med stenläggningar, vindbryggor och husmarkeringar för att återskapa ett turistmål av dignitet för både svenskar och danskar. Vi är tämligen ensamma i Europa om denna förlamande respekt som inte leder till något annat än att våra kulturminnen försvinner helt och hållet.

möllan 4

               Skanörs mölla, till vänster i all sin tidigare prakt och till höger år 2013 – som byggnadsminne!

Även Skanörs mölla, Skånes äldsta bevarade stubbamölla, är numera offer för kvalificerad vanskötsel och hotas av nedbrytning. Under min egen tid som frivillig ansvarig för möllan på 1980-talet var möllan ett välbesökt museum med bevarad interiör och alla yttre attribut som kättingar och infästningsstolpar på mölleplatsen. Vi samarbetade med specialister för att möllans balans skulle bibehållas och vridmekanismen därmed kunna fungera. Efter det att vården övertagits av kommunen liknar möllan idag mer en fallfärdig vedstapel utan vingar och segel. En vridbar stubbamölla kräver kunskap och underhåll!

På en nyuppsatt informationsskylt raljerar Länsstyrelsen över den ”präktiga historieförfalskning” som en timmerman gjort sig skyldig till när han huggit in årtalet 1215 på en bjälke som vid analys konstaterats vara från 1600-talet. Hur okunnig får en myndighet vara? Möllan var ett bruksföremål som utsattes för såväl förslitning vid nyttjandet som skador genom väder och vind och därför reparerades kontinuerligt. Dessutom brändes möllor ofta ner när någon krigsförande part ville straffa civilbefolkningen. Vi vet att stormar drabbade Näset under slutet av 1500-talet och också att Skånska kriget på 1600-talet ledde till mordbränder i Skanör, Falsterbo var redan näst intill utplånat. Att en omfattande upprustning av möllan gjorts under 1600-talet är därför logiskt, liksom att mycket lite av kvarvarande byggnadsdelar då kunnat tas till vara. Det är lika logiskt att timmermannen då velat berätta för eftervärlden det alla då visste, att möllan funnits redan på 1200-talet. Detta är ingen historieförfalskning, snarare en insats för att berätta historien för oss. Byt ut denna pinsamma skylt omgående! Kanske skall det tilläggas att 90 % av möllans virke idag är från 1900-talet?

Det är rimligt att anta att den första möllan byggdes samtidigt med borgen i Skanör för att hålla fogden och hans manskap med mjöl, sannolikt malt av säd från kungsgården Skyttsie Hage. Årtalet 1215 är mot denna bakgrund värdefull kunskap som vi är tacksamma för att möllans byggmästare förmedlar vid 1600-talets renovering!

tångvall

 Tångvallarna var både översvämningsskydd och inhägnader för boskapen, här vid  infarten till Falsterbo år 1899.

Ett annat märkligt objekt är tångvallarna. Dessa byggdes av funktionella orsaker som skydd för översvämning, redan under medeltiden. De är därför klassade som fornminnen och får inte röras i något avseende. Vad vore rimligare idag än att underhålla och restaurera tångvallarna till lämplig höjd i en situation när vi åter behöver detta skydd? Vallarna består av tång, torv och jord och kan lätt byggas på med ursprunglig metod för att åter betjäna samhället. Det som är skyddsvärt är inte tången utan tångvallarnas placering i landskapet, något som är ett historiskt dokument av stort värde. Vallarna höll betesmarker och odlingsmarker torra och var också stängsel för boskap, vilket gör dem till ett viktigt inslag i kulturlandskapet – något som snarare talar för att de byggs på för att berätta om denna tradition än att de skall tillåtas utplånas av tidens tand genom en omodern och galen kulturminneslag!

Brede väg 2000

Brede väg riskerar, havsnivåhöjningar till trots, att torka ut och därmed förlora sin historiska roll i landskapet. Foto Krabbe 2002.

Vattendrag som Ättebäcken (Brede väg) och många andra historiska dräneringsdiken växer igen och förlorar både sin funktion som dränering och historiska minnesmärken i takt med att de torkar ut. Dessa bör rensas och i vissa fall breddas, också med tanke på deras roll som inslag i kulturlandskapet.

Listan kan göras lång, men jag väljer att avsluta den här. Sammanfattningsvis kan man ändå säga att Falsterbonäsets historia är ett sällsynt fängslande inslag både i den danska och svenska historien och något som vi Näsetbor bör vara stolta över. Syftet med denna lilla snabbhistoria är att ge även nyinflyttade del av denna stolthet, samtidigt som jag hoppas att en ökad kunskap och medvetenhet om vårt förflutna också skall leda till ökad varsamhet och eftertanke innan viktiga referenspunkter och minnesmärken sopas bort genom rent slarv eller brist på respekt för vårt förflutna!

Tills jag återkommer med en ny rekonstruktion av Skanörs borg säger jag därmed tack till läsarna för denna gången!

Peter Krabbe

2 Responses to Falsterbonäsets historia del 11, framtiden.

  1. David Ström skriver:

    Jätteintressant historieserie!! Ser fram emot en rekonstruktion av borgen.

  2. Mats Larsson skriver:

    Hej! Stort tack för ett imponerande och jätteintressant arbete. Särskilt uppskattade jag uppgifterna om Skyttsie Hages nedrivande av Malmöborgare 1584. Vänliga hälsningar Mats Larsson

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: