Historien om den medeltida borgen i Skanör, del 3. Dokumentationen genom Otto Rydbecks utgrävning.

Ingen kritik riktas i detta avsnitt mot professor Rydbecks ambitiösa och noggranna arbete med utgrävningarna under perioden 1907- 09. Dock kan alltid slutsatser ifrågasättas och diskuteras. Vi kan ändå konstatera att utan detta omfattande material hade vi bara varit hänvisade till spekulationer vad gäller mått, konstruktioner och placering av byggnader på borgkullen istället för de exakta inmätningar som nu finns till förfogande. Det som i detta fall kan snedvrida bilden är frånvaron av sten och tegel efter den totala barskrapning av användbart byggnadsmaterial, som dåvarande borgmästaren Leonard de la Rose utkrävde tillstånd för hos riksdagen under 1770-talet för att kunna bygga rådhuset och garnisonshuset, förutom de material som behövdes till omfattande utfyllnader av de sanka vägpartierna mellan stadskärnan och vångarna i öster. Stenplundringen var så omfattande att inte ens stengrunderna fanns kvar efteråt. Ett undantag var fogdehuset, som än idag har en mindre murrest ovan mark. Detta var inte förvånande eftersom även stensättningen av Rådhustorget krävde sin tribut av kullersten i olika storlekar. Allt organiskt material som inte kunde användas på annat sätt blev utfyllnad under vägmark. De spår som arkeologerna traditionellt letar efter saknas därför i stor omfattning och försvårar därmed rekonstruktionen. Det tycks som om det primära stenbrottet utgjorts av försvarstornet, där bara en fördjupning i marken vittnar om att något har hänt.

Det går inte i detta sammanhang att referera i detalj en bok om fler än hundra sidor, jag väljer därför att bryta ut det som har störst intresse för den kommande rekonstruktionen. Där inget annat sägs har faktamaterialet i detta avsnitt sitt ursprung i Otto Rydbecks bok ”Den medeltida borgen i Skanör”, utgiven 1935.

grundplan fogdehus

Plan av fogdehusets bottenvåning, alt. källarvåning, med fundament för en pelare i mitten och en påbyggnad i öster av okänt slag. Mitt på söderväggen förmodligen en eldstad. Uppmätning Rydbeck 1907.

Det som framstår som tydligast i Rydbecks utgrävning är borgens nordvästra del med vindbrygga, borgentré, skattekontor och fogdens salsbyggnad.

Vindbryggan kan fastställas exakt till läge och längd genom bevarade stolpfragment och förband borgkullen med de västra utanverken. Den tycks ha legat på en nivå motsvarande halva borggårdens höjd över omgivande mark och måste ha varit ansluten till någon form av portanordning för att kunna fungera. Från denna kunde besökaren gå vidare till en mindre förgård, där en byggnad, som sannolikt innehöll fogdens skattekontor var belägen. En koncentration av skattemärken av bly i marken vittnar om detta. Mot förgården var fogdens västra husgavel vänd. Bottenvåningen, eller om man så vill, källarvåningen tycks ha haft en dörr utåt och bestod av ett enda rum, delat av en mittpelare som sannolikt efter tidens mode bar upp fyra kryssvalv som i sin tur utgjorde golv i fogdens sal på första våningen.

borgplan Rydb copy

Plan över borgkullen enligt Rydbecks utgrävning. I tvärsnitten som omger kullen kan man se pålsponten som markerar kullens ursprungliga begränsning 5- 10 meter innanför dåvarande vallgraven.

Det ligger nära till hands att anta att källarvåningen inhyste borgens vaktstyrka med tanke på närheten till vindbryggan och skattekontoret och förekomsten av tärningsspel på förgården.

Utefter den svagt uppåtgående uppfarten mot den övre borggården låg på västra sidan en rad byggnader av enklare slag, sannolikt kök och ekonomibyggnader i korsvirkes-konstruktion, ett planmönster som vi känner igen från många kontinentala borgar.

Man kan konstatera att borgen har brunnit genom förekomst av brandlager, främst i området vid förgård och port, sannolikt under 1300-talet och att reparationer därefter har utförts.

Efter en zick-zackformad kurvatur svänger uppfartsvägen, stensatt med kullersten, tillbaks förbi fogdehusets entré till första våningen och vänder sedan åter söderut mot gårdens högsta punkt, där inga byggnadsrester finns kvar förutom resterna av en djupt liggande, timrad brunn. Stora delar av borgkullens östra och sydöstra delar har lämnats utan undersökning, då man inte ansåg att några fynd kunde förväntas där, delvis på grund av den stora oreda som rådde i de för övrigt tydliga lagerföljderna. Tidigare grävningar hade med andra ord utplånat såväl fyndmöjligheter som lagerföljder.

Istället koncentrerar man sig på snitt in i borgkullen för att bestämma dess konstruktiva uppbyggnad, vilket också ger intressanta resultat.

byggn.detaljer

Uppmätning av byggnadsdetaljer, här romanskt pelarkapitäl och tegelfriser för fasaddekoration. Rydbeck 1907. Pelarkapitälet uppe till höger är dock visat upp och ned-vänt.

Påfallande lite återstår av byggnadsmaterial på kullen, så hittar man exempelvis bara fyra (!) hela tegelstenar och ett mindre antal huggna stenblock. I mindre omfattning hittar man också formtegel, takpannerester och skulpterade stendetaljer till bl.a. pelarkapitäl. Detta senare har tydlig romansk karaktär och har motsvarigheter i medeltida kyrkor. Det är ingen djärv gissning att det hör till pelaren i fogdehusets källarvåning (Krabbe).

Själva fogdehuset var uppfört av tegel på gråstensmurar med minst 125 cm tjocklek. Murarna har varit utförda som skalmurar med fyllning av en sorts betongblandning med tegelkross och mindre sten, en teknik som var vanlig redan under romartiden. Teglet kan ha varit linjerat med kritstensblock och inslag av glaserat svart tegel förekommer enligt Rydbeck. Det har också funnits vissa inslag av formtegel som dekorativa inslag och rester efter blyspröjsar och målat glas till fönster har hittats. Taket har sannolikt varit täckt med takpannor av typen munk- och nunnetegel, varav några har hittats. Eftersom grundmuren finns kvar kan man fastställa byggnadens yttermått till c:a 8 x 12 meter med en förlängningsdel av oklart utseende som möjligen förlängt huset med fyra meter. I det sydöstra hörnet finns en rundad grundform som är svår att uttyda, möjligen underlag för ett mindre torn eller alternativt en slumpmässig bildning under rivningen. Trots att stenläggningen på gården söder om huset ligger närmare en meter över det framgrävda lergolvet i byggnaden, uppfattar Rydbeck detta lägre våningsplan som borgsalen och inte som en mer sannolik källarvåning (Krabbe). Det framstår som föga troligt att en byggnad som var utrustad med avancerade kakelugnar skulle ha en borgsal försedd med lergolv. Nivåskillnaden till omgivande mark medförde också att ingången till detta våningsplan var vänd mot norr, bort från borggården.

utgrävning

Utgrävningen av fogdehuset på borgkullen pågår här, foto från år 1907. Med enbart spadar som hjälp var det ett tidsödande arbete.

Den västra delen av borgkullen innehåller de flesta fynden av olika slag av enklare korsvirkesbyggnader, dock blandat med inslag av både tegelrester och byggnadssten. Utan tvekan har här funnits dels fogdens ekonomifunktion med skatteuppbörd och deklarationer, dels borgens egna funktioner för matlagning och olika slag av förråd. Ett mindre berg av köksavfall har vid stenbrytningen kasat ner mot brunnen. (Rydbeck kan inte förklara de omrörda sandlagren och frånvaron av grästorv vid brunnsschaktet. Om man tänker sig att ett försvarstorn ”lyfts bort” kan man lättare förstå de uppkomna rasbranterna. Krabbe).

Det mest överraskande vid utgrävningen är kanske de kullerstensbeläggningar som påträffats till stor del intakta under det översta flygsandslagret. Det rör sig då om borgens gatusystem och vi får därmed en bra information om hur borggården varit disponerad. Tillsammans med framgrävda rester av hus och murar får vi en ovanligt klar inblick i borgens funktion, något som blir ovärderligt vid rekonstruktionen. Kullerstenen var eftersökt som material till både Rådhustorget och gårdarnas egna gårdsplaner, samtidigt som en stensättning av Skanörs gator planerades. Tydligen har man inte ansett det vara lönt att leta igenom borgens västra delar efter sten, eftersom dessa varit belamrade med rivningsrester efter de enklare korsvirkeshusen som funnits där. Genom fynden av gatorna kan vi se en borg som alltmer formar sig som en medeltida stadskärna!

snitt kulle

Snitt genom borgkullen som visar hur grästorv ”flutit ut”, förbi den ruttna pålsponten och täckts med flygsand.

Borgkullens huvudsakliga uppbyggnad består av olika lager av sand och grästorv. Man kan utgå ifrån att det råder massbalans inom området, d.v.s. inga nämnvärda kvantiteter behövdes transporteras till byggnadsplatsen varken av sand eller torv. Den inre vallgraven gav då sitt urgrävda innehåll till borgkullen och den yttre sitt till den mellanliggande vallen. Detta kan ge viss vägledning vid beräkningen av borgkullens ursprungliga höjd. Vallgravarna har haft en bredd om vardera 10-12 meter, vilket också gäller för den mellanliggande vallen. De vertikala måtten går inte att mäta, men vi kan anta att vallen var lika hög som vallgraven var djup.

Borgkullens omfattning skall vi försöka bestämma i nästa avsnitt när vi kommit fram till hur de framgrävda raderna av stenar och stolphål runt kullen fungerat i kullens uppbyggnad. Den stora försänkning som finns i borgkullens sydöstra del, där vi i det kommande skall placera försvarstornet, tolkar Rydbeck förvånansvärt nog som en slänt för en andra uppfart till borgen från öster. Förvisso har hålet efter tornet planats ut vid 1700-talets stenbrytning och säkert har sand därifrån använts för att fylla igen vallgraven för att skapa en transportväg för stenkärrorna upp till Knösvägen, men detta hör till 1700-talets vandalisering och inte till borgens ursprungshistoria. Även utanverken har kant- eller kajbegränsningar genom nedslagna stolprader. Hur utanverken i sin helhet sett ut går inte att fastlägga genom utgrävningens begränsade insatser i detta område. Man har dock lokaliserat stolprader som avgränsar ett större område i anslutning till vindbryggan och även en uppstolpad förhöjning där vindbryggan börjar, vilket antyder att höjden över omgivningen vid bryggans anfang bör ha varit densamma som vid vindbryggans anslutning till borgens port. Inom det västra utanverket förekommer rester av tegel precis som på själva borgkullen.

Frågan om en ringmur funnits eller ej kan inte avgöras vid utgrävningen, men man konstaterar att grästorven anlagts ett stycke upp utefter fogdehusets tegelväggar på den norra, orörda sidan. Eventuellt kan därför en vall av grästorv ha omgett borgen, med eller utan stenfodring.

pålspont

Översikt som markerar framgrävda pålspont för kulle, vindbrygga  och utanverk (gult) och kajförstärkningar mot vallgraven (brunt). Pålsponten runt vindbryggans anslutning till utanverket markerar den förhöjning av marken som var nödvändig för att vindbryggan skulle kunna ansluta till borgkullen på rätt höjd.

Vi skall i nästa avsnitt försöka sätta ihop vår insamlade information till en ny och, förhoppningsvis, mer komplett rekonstruktion. Rydbecks utgrävning har gett oss tillgång till mycket ny information som vi nu kan använda för att återskapa den forna borgens fysiska struktur. Mängder av lösfynd berättar efter utgrävningen om det dagliga livet i borgen, här finns allt från bruksföremål till vapen och kläder noggrant dokumenterat. När får vi se allt detta utställt, det har nu legat i hundra år i lådor på Historiska muséet i Lund? Kanske dags att lämna tillbaks en del till Skanör?

Vad vi fortfarande saknar är trots allt bilden av själva borgen, hur såg den ut och hur var den avsedd att fungera? Om vi kommer närmare sanningen i den kommande rekonstruktionen kan ingen veta, men vi kan ju alltid försöka…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: