Historien om den medeltida borgen i Skanör, del 4. Ett förslag till rekonstruktion av Krabbe Arkitekter.

Frågan om när borgen uppfördes är en viktig utgångspunkt när man skall göra en rekonstruktion. Med tidens byggnadsskick och allmänna kulturella påverkan följer också möjligheten att göra jämförelser med samtida objekt där tänkbara byggherrar mött erfarenheter och sett inspirerande förebilder som alltid ligger till grund för ett nytt byggnadsobjekt. Den traditionella arkeologiska dateringsmetoden genom exempelvis myntfynd av en viss ålder i tidsbestämda lagerföljder är inte alltid tillförlitlig och en dålig metod i detta sammanhanget. Det kan finnas många orsaker till att ett mynt hamnat på ett visst ställe, särskilt för en borg där våldsamma krigsscener utspelat sig.

Borgarnas arkitektoniska utveckling är relativt lätt att följa, med distinkta utvecklingssteg vad gäller både byggnadsteknik och försvarsteknik. Skanörs borg är till sin karaktär helt och hållet en anläggning från slutet av 1100-talet och passar dessutom väl in i sitt historiska sammanhang under denna tiden. Rydbeck söker gärna sina jämförelser i övriga Sverige, trots att Skanör när borgen byggdes var danskt och att Danmark var långt före Sverige i sina kontakter med övriga Europa, särskilt den germanska delen. Kung Valdemar I, som jag gärna ser som upphovsman till borgbygget tillsammans med sin fosterbror biskop Absalon, hade familjerelationer som omfattade i stort sett hela Europa från Ryssland till Frankrike.

Rent byggnadstekniskt var också Valdemar en föregångsman inom tegelbyggnadstekniken, som han var tidig med att omsätta i praktiken. Hans försvarstorn på Sorö i Stora Bält är det första som byggdes i tegel i Skandinavien. Sådana jämförande studier är ofta avgörande när det gäller att hitta lösningar på både tekniska och planmässiga problem, förutsatt att man rör sig i rätt tidsintervall. Jag har därför i inledningen ägnat mycket arbete åt den historiska utvecklingskedjan för att få stöd även för den konkreta problemlösningen i fallet Skanörs borg. Jag placerar därför Skanörs borg i en tidsperiod 50 år före Rydbecks datering.

Stor betydelse har också Waghenaers sjökort från slutet av 1500-talet som ritades medan borgen ännu fanns kvar. Waghenaer bekräftar med stor säkerhet min hypotes att borgen haft ett försvarstorn, vilket Rydbeck inte uppmärksammat. Dels placerar detta borgen i en europeisk utvecklingskedja för just borgar, inte bara ett fogdehus, dels fås en rimlig relation mellan borgens omfattande försvarssystem med dubbla vallgravar och mellanliggande vall och de byggnadsverk som de facto skall försvara det som behöver skyddas på borgkullen, nämligen en väsentlig del av den danske kungens kassakista.

Borgen har använts i åtminstone 400 år och därutöver kanske stått som ruin i ytterligare 200 år. Självklart har förändringar utförts under denna period, inte minst efter angrepp och förstörelse i samband med krigsinsatser, men också på grund av stormar och andra vädrets makter. Brandlager finns i stort sett över hela borgkullen. Reparationerna påverkades av den tidens innovationer och förändrade borgens utseende i enskilda detaljer, men i huvudsak har borgen bibehållit sin ursprungliga karaktär. Det är med sorg i hjärtat man åser de torftiga resterna av detta enastående medeltidsmonument som har så mycket att berätta om Skånes historia. Det är min förhoppning att denna rekonstruktion skall inspirera till en satsning från våra kulturvårdande myndigheter för att återge borgen lite av sin forna värdighet, kanske genom ett återställande åtminstone i markplan med vallar, gravar, bryggor och husgrunder för att visa den rätta omfattningen av Skånemarknadens absoluta centrum. Eller skall vi låta den upprörande vanvården fortsätta tills allt är utplånat?

Nåväl, åter till arbetet.

Vi skall se på den tekniska uppbyggnaden av borgkulle, vallgravar, utanverk och mellanvall och försöka få en sannolik avgränsning av dessa försvarsanordningar, men också göra en trolig planritning över borggården och dess aktiviteter. Sist skall vi försöka återskapa den bild av borgen som uppenbarade sig för medeltidens besökare i Skanör.

Rydbeck gjorde ett antal snitt och djupschakt i borgkullen för att studera sammansättningen där och fick då också samtidigt information om pålningar och stensättningar som skulle hålla samman såväl kullen som vallarna. Det är inte helt lätt att tolka dessa fynd. Tyvärr gjordes ingen bestämning av hur långt ner i marken alla de träpålar som omgav borgkullen och vallarna körts ner i marken, något som hade hjälpt till med att bestämma deras troliga längd även över markytan, i den synliga konstruktionen. Inte heller mättes djupet av fogdehusets grundmurar, trots att ett schakt upptogs en halv meter vid sidan om. Detta hade kunnat ge mer information både om borgkullens uppbyggnad och om antalet våningar i fogdehuset.

Enklast att beskriva är ändå kullens uppbyggnad.

Ett stort antal pålar är då nedslagna i en oval ring runt borgkullen, ibland i dubbla led och inte med någon större precision. Pålarnas diameter har varit 15- 20 cm, vilket indikerar en begränsad längd. De verkar också ha haft en svag lutning in mot borgkullen. En vallgrav byggdes vid denna tiden normalt 3 meter djup. Kullens pålar måste därför ha haft en längd som åtminstone passerar vallgravens botten + 3 m för vallgravens djup + 3 m för vallens höjd eller sammanlagt 7- 8 meter. Större längder hade man knappast utrustning för att påla. Vi får då se pålningen som en spontning för att hålla de uppbyggda massorna till kulle och vallar på plats och kan anta att pålningen omsluter själva grundplattan till hela anläggningen, kanske förstärkt med en horisontell risflätning eller brädfordring mellan pålarna. Utanför pålningen har sannolikt också en bred kajkant mot vallgravar och öppet vatten i hamnen anlagts, något som också stabiliserade själva pålsponten.

Eftersom sandfyllningen från vallgravarna lagts på den redan befintliga sandreveln har vi nu fått en relativt stabil sandplatå på 2,5 meters höjd över havet. På denna skall borgens överdel byggas och de tyngre byggnadernas grundläggning sker direkt på den skapade platån. Anslutningen mellan pålningen och sandlagret är tätad med grästorv, för att hindra sanden från att rinna ut i vallgraven. Horisontells stråk av torv läggs också in i sandlagret som armering.

Grundmurarna till fogdehuset och barfreden börjar nu byggas, samtidigt som kullens överdel höjs genom lager av grästorv, varvade med sand för att få bättre bärighet. Det uppmätta lagret av grästorv uppger Rydbeck till c:a 1 meter vid borggårdens lägre delar och kanske 1,5 – 2 meter vid högpunkten. Som Rydbeck konstaterar bör torvlagret ha pressats samman under de 800 år som gått sedan borgen byggdes, vilket jag instämmer i och sätter ursprunglig höjd för torvlagret till 2- 3 meter. Överst är torvlagret belagt med kullersten i sand till en borggård som tål belastningen från hästar och kärror. Frågor som vi inte har svaret på är om torvlagren fortsatte utefter kullens kant till en murliknande omfattning eller om det fanns en murad ringmur på krönet, kanske med skyttegluggar. Om en murad ringmur fanns måste denna ha grundlagts på den omslutande kajen eller grässlänten och utgjort en helhet ända till krönet. Den har då legat utanpå pålverket.

snitt borgkulle fogdehus

Rester av murverk finns i en 5- 6 meter bred zon runt borgkullen utanför pålraden, men på en nivå som ligger över vattenytans. Hade detta varit rester av en ringmur så hade de rimligtvis legat på vallgravens botten istället, 3 meter längre ner. Det verkar då som om vi istället ser stenrester efter den nämnda kajpåbyggnaden utanför kullens branta parti. Rydbeck mäter in höjden här till c:a 30 cm över havsnivån, men kompenserar vi för att denna nivå låg 50 cm lägre under 1300-talet än år 1907 får vi en kajkant som då låg 80 cm över vattnets nivå, vilket verkar sannolikt som en bekväm höjd för att lasta sillatunnor på pråmar. De förstärkningsåtgärder som Rydbeck konstaterar har gjorts med bl.a. material från vindbryggan har gjorts utefter denna kajkant på borgens västra sida, söder om vindbryggan.

Om borgkullen hade någon beklädnad på sin branta sida eller ej kan vi inte svara på än, men det verkar vanskligt med tanke på en angripares möjlighet att tända eld på hela kullen om torven skulle ha legat i öppen dager.

Det är sannolikt att borgen omgivits av branta grässlänter från början av försvarsskäl, men att dessa byggts om till kajer efter mitten av 1300-talet när Hansan kontrollerade borgen och den kommersiella funktionen upplevdes som viktigare än den militära. Vi kan också se utanverken med kompanihus och bodar i detta tidsperspektivet.

Den utplattade borgkulle vi ser idag är en följd av att pålverket ovan vattennivån ruttnat med tiden och släppt ut sand och torv från kullen ut i vallgraven, som därmed minskat i både bredd och djup. Även kajerna har då begravts under den utflytande sanden. Kullens kanter var när borgen byggdes i det närmaste vertikala.

Vindbryggans läge kan vi med stor säkerhet fastlägga, genom de regelbundna stolppar som korsar vallgraven i nordväst. 6 stolppar ger en brygglängd om 18 meter och en bredd för vindbryggan om 3,5 meter. Eftersom bryggan ansluter till borgen på c:a 2,5 meters höjd över vattnet (vi använder nu 1907 års höjder) och kan förutsättas vara horisontell med tanke på lyftanordningen, skall motsvarande förhöjning finnas även på vallen. Detta har också Rydbeck konstaterat vid utgrävningen. Med samma kompensation som ovan ansluter vindbryggan väl till mellanvallens beräknade höjd 3 meter. Efter vindbryggans yttre anslutning har Rydbeck mätt in en hamnplan i storleksordningen 20 x 45 meter, på lägre höjd i likhet med kajerna runt borgen. Det är på denna hamnplan som vi nu kan placera in den av Waghenaer tecknade magasinsbyggnaden, i storlek lika omfattande som fogdehuset. Om detta handlar om ett tidigare militärt försvarsverk som nu konverterats till fredliga ändamål vet vi inte, men vi kan utgå ifrån att magasinet hör hemma tidigast i den tyska perioden under slutet av 1300-talet. Falsterbohus hade då byggts och övertagit den militära och administrativa rollen, vilket öppnade för en mer fredlig användning av Skanörsborgen.

Vallgravens bredd under vindbryggan bör ha varit c:a 16 meter fram till kajen, alltså betydligt bredare än vad Rydbeck uppskattat den till. 10- 15 meter gäller för såväl mellanvallen som den yttre vallgraven. Den södra delen av den yttre vallgraven har under åren naggats i kanten av utfyllnader för kyrkogård och bebyggelse. Som jag konstaterat i min tidigare berättelse om Falsterbonäsets historia, vet vi inte så mycket om hur Knävången norr om vallgraven användes, detta på grund av begränsade utgrävningar. Det fördelaktiga läget indikerar dock att detta varit en mycket aktiv plats under medeltiden. En bekräftelse på detta får vi nu genom Waghenaers redovisning av raden av sjöbodar utefter den yttre vallgravens norra strand. Dessa hade sannolikt lastbryggor mot vallgraven och entréerna mot vången, där Nordsjöstäderna hade sina fit. En intressant struktur visar sig då, särskilt om vi väger in den troliga förlängningen av Brede väg fram till borgens vallgravar och den därmed uppkomna vattenvägen från Rostocks fit på Lagmanshejdan till hamnen i Bakdjupet. Vi kan då lätt förstå vilka problem som uppstod för Rostockerborna om Brede väg grundades upp under 1400- och 1500-talen så att förbindelsen till hamnen försvårades för de stora pråmarna. Kanske var det just detta som blev avgörande för tyskarnas flytt till Falsterbo vid denna tiden, ett stort beslut eftersom man lämnade en komplett infrastruktur med gator, kyrka och kyrkogård efter sig.

En andra bro som förband mellanvallen med kyrkan och marknadsplatsen var naturligtvis nödvändig och sannolikt belägen rakt söderut mot blivande Mellangatan. En liten kullerstensbeläggning finns än idag i det förmodade läget på grusvägen som följer den yttre vallgraven i söder. Ett minnesmärke eller det verkliga medeltida brofästet?

plan borgområde

På denna bild ser vi en rekonstruktion av borgområdets organisation, baserad på Waghenaers sjökort och inlagd på Google maps som bakgrund. Flygfotot visar tydliga spår efter såväl forna vattenflöden som landkonturer och styrker rekonstruktionen. Hamnplanens omfattning är dokumenterad genom Rydbecks utgrävning av medeltida pålspont och syns också på fotot. Kyrkogården norr om S:t Olofs kyrka fanns inte under medeltiden. Rekonstruktion Krabbe 2013.

Knävångens roll som fiskeplats och marknadsområde har tidigare varit svår att bedöma och behandlats med skepsis, även av mig själv, i tidigare historieskrivning. Mycket tyder nu på att detta område varit av central betydelse under Skånemarknaden. Ett vallsystem som vi inte tidigare analyserat närmare sträcker sig norrut från området med bodarna, dels utefter stranden, dels längre österut i en än idag synlig, bågformad vall som tunnas ut längre norrut. Lösfynd som gjorts visar spår efter hantverkare med smidesrester och glasskärvor och skulle kunna indikera att här legat en byggnadshytta som används under borgbygget. Vi kan också utgå ifrån att sillen landades här i lika stor omfattning som utefter Västergatans strandrevel. Den bild som jag publicerat under Falsterbonäsets historia och som visar just Skanör sett från norra Bakdjupet, ter sig nu alltmer trovärdig till sitt huvudinnehåll även om vi nog tidigare har tyckt att den är lite överdriven. Jag publicerar den här igen:

marknadsbild 1

             Sillafiske under Skånemarknaden utefter stranden norr om borgen, nuvarande Knävången.

Vi ser där bodar av samma slag som Waghenaer ritar norr om borgen, borgen med sin imponerande barfred, en byggnad som skulle kunna vara kompanihuset och S:t Olofs kyrka tillsammans med Danska kyrkan vid Västergatan. Vem som ursprungligen ritat teckningen och när den gjordes vet jag inte, men konstnären tycks ha haft tillgång till information som vi först nu har möjlighet att utvärdera. Vi kan under alla förhållanden se den som en intressant illustration till vårt arbete. Ilandkörningen av sillen med hästdragna vagnar är också korrekt visad på teckningen.

Vi skall då se på själva borgkullens innehåll. Över den inre vallgraven kommer vi genom en vindbrygga. Den uppfällbara delen bör ha legat på borgsidan och ha varit ansluten till ett porttorn, sammankopplat med ringmuren eller torvvallen som omgav borggården. Innanför porttornet fanns den offentliga delen av borgen, med skattekontoret där redovisning och uppbörd skedde. Fynd av skattemärken bekräftar detta, byggnaden har varit uppförd i korsvirke med lerklining och byggd mot ringmuren. En vinkelbyggnad har omslutit och bildat en mindre plats, där också knektarna hållit till av upphittade speltärningar att döma. Detta kan vi lätt förstå eftersom marknadens kassa förvarades här. Förmodligen fanns en avgränsning genom mur eller träportar mot borgens mer privata och militära delar längre in. Knektarna eller vaktmanskapet var sannolikt förlagda till fogdehusets källarvåning, som hade ingång från norr och stod i nära förbindelse med skattekontoret.

Den kullerstensatta gata som förde från porttornet fortsatte i svag lutning upp mot borgens södra delar, där ekonomibyggnader av olika slag kantade gatan, på samma sätt byggda mot ringmuren. Borgens gatusystem finns fortfarande till stor del bevarat under sanden. Här låg borgens kök, av allt köksavfall att döma och kanske smedjor och stall. Den tyska, numera franska, återuppbyggda borgen Haut Koenigsbourg i Elsass som påbörjades av Fredrik Barbarossa 1147 visar ett identiskt upplägg för borgens förgård som kan illustrera även den betydligt mindre Skanörsborgen.

Königsburg 1

Från porttornet leder borgens ”huvudgata” i svag lutning uppåt mot själva borgbyggnaderna (till höger på bilden), mot ringmuren kantad av ekonomibyggnader i korsvirke. Precis som i Skanör svänger gatan därefter 180 grader för att fortsätta fram till själva borgentrén. Haut Koenigsbourg, återuppförd 1901 efter att ha rivits av svenska trupper 1633.

Väl framme vid barfredens rundade murar vänder gatan 180 grader och leder med fortsatt stigning tillbaks mot det högre belägna fogdehuset, borgens salsbyggnad, där sannolikt nya murar avgränsar den privata gården. Hit in släpptes bara de utvalda. En hög trappa leder upp till byggnadens entré och salen, som då är belägen över knektarnas logi i källarvåningen.

Från fogdens gård fortsätter den stenlagda gatan upp till barfreden, som är belägen på borgens högsta punkt. Ingången till barfreden ligger på första våningen, dit en uppdragbar stege leder. Hur barfredens disposition var har vi visat med exemplet Steinsberg ovan. Brunnen låg i botten av barfreden, ovanpå denna fanns förrådsutrymmen för proviant m.m. och ovanpå dessa låg manskapets utrymme för försvaret. Man sköt med pil och båge från taket, senare under 1200-talet med armborst istället. Barfredens syfte var främst att vara skydd vid belägring och att ge möjlighet att hålla ut så länge som möjligt. Från taket var det också möjligt att genom röksignalering varna Köpenhamn och begära förstärkningar.

I Rydbecks utgrävning finns ett mindre område med murrester på en plats som stämmer väl med ett parti av barfredens cirkulära mur. Jag kan se detta som det ställe där man vid 1700-talets rivning slagit sig in i barfreden för att kunna riva inifrån, något som är betydligt enklare än att angripa murverket utifrån – i alla fall om man vill ha ut så mycket hela stenar som möjligt. Man slapp då också ta ut materialet genom den besvärliga ingången en trappa upp. Om denna teori är riktig kan vi bestämma barfredens diameter till c:a 12 meter och murverkets tjocklek till c:a 2,5 meter, vilket stämmer väl med det samtida tegeltornet på Sorö som hade en diameter om just 12 meter.

Köpmän

Kanske såg det ut så här när Hansans köpmän samlades på borgens förgård för att diskutera skattesatserna med den danske fogden…. Från återinvigningen av borgen Haut Koenigsbourg år 1908.

Låt oss då se på fogdehuset. Den till synes enkla grundplanen som grävts fram är ändå relativt komplicerad att bedöma genom det östra tillägg som bara har fragment av grunden kvar. Vi kan inte vara säkra på om detta verkligen är en del av byggnaden eller ett lägre parti som bara betjänat vaktens intilliggande lokal, kanske ett vapenförråd eller sanitetsutrymme. Som Rydbeck konstaterat är grundmuren på gårdssidan murad i ett stycke, vilket visar att den östra delen är samtida med den västra. Rester av ett lergolv visar att detta utrymme inte använts för bostadsändamål utan haft enklare funktioner.

Fogdens utrymmen började på första våningen, med ingång från borggården, där en kalkstenstrappa utefter fasaden förde upp till entrén, säkert 2,5- 3 meter högre upp. Trappstegen är sannolikt desamma som idag ligger utanför rådhusets entré, men de starkt söndervittrade ovansidorna är nu vända nedåt. Detta blev tydligt när trappan för något år sedan murades om, men ingen ansvarig uppmärksammade förhållandet som annars rimligtvis borde ha föranlett en mer utförlig dokumentation och uppmätning av de vid rådhusbygget på 1700-talet tillkapade, nu 800 år gamla stegen. Rådhusets trappa har dock fått en annan utformning än det gamla fogdehusets. Vi kan nu se uthuggningarna för fästjärnen på de upp och nedvända steghällarna. Måtten säger oss att borgens trappa kan ha varit 173 cm bred och c:a 400 cm lång.

Innanför trappan fanns en borgsal om c:a 6 x 10 meter, där besökande dignitärer kunde tas emot på ett representativt sätt. Om den östra delen fortsatte upp från källarplanet kan vi inte säga med säkerhet, men den tidens salsbyggnader hade ofta den invändiga trappan till det översta våningsplanet inkapslad i murverket, eller om muren inte var tillräckligt tjock, i ett mindre trapptorn. De 85 cm tjocka ytterväggarna som Rydbeck beräknat måttet till, var då inte tillräckligt för att rymma en trappa, så vi kan utgå ifrån att hela den 18 meter långa byggnaden hade samma höjd och var byggd med en parhusplan. Trappan låg då i ett mindre trapptorn i den östra delen och ledde från borgsalen upp till fogdens privata bostadsgemak med sovrummen.

De förhållandevis tunna väggarna vittnar om att fogdehuset aldrig haft någon försvarsfunktion, vilket inte heller behövdes med en barfred på borggården. De få hela rester som finns av murtegel, dekorationstegel, taktegel och kakelugnskakel skall jag försöka analysera vidare i den mån jag får tillgång till dessa, som nu sovit sin hundraårssömn i en låda på Historiska muséet i Lund….

borgplan Krabbe copy

Rekonstruktion av Skanörs borg 2013, Krabbe Arkitekter. A Vindbrygga. B Porttorn. C Förgård för skatteuppbörden. D Skattekontor. E Vaktens lokal i fogdehusets bottenplan. F Vaktens vapenförråd, alt. arrestlokal. G Köksutrymmen. H Fogdens borggård, trappa till borgsalen på första våningen, fogdens gemak på andra våningen. I Övre borggård. J Barfred, borgens försvarstorn. K Brunn. L Stall och smedja. M Skyttegång. N Ringmur av grästorv eller sten. O Övertäckt nedgång till kajen (kajvalv). P Kaj för förtullning av silltunnor till koggarna. Q Grässlänt. R Inre vallgrav. Rekonstruktionen är ritad direkt på Rydbecks uppmätningsritning.

Utgrävningen ger inte så mycket information om hur byggnaderna efter skattekontoret och upp mot barfreden sett ut, men visar att ett aktivitetsområde, huvudsakligen ägnat åt kökssysslor, tagit större delen av denna yta i anspråk. Enstaka fynd av kritstenar, tegel och bruk samt tegelgolv visar att det bör ha rört sig om korsvirkesbyggnader av samma slag som närmare porten.

Några utgrävningar gjordes aldrig på den övre borggården mellan fogdehuset och barfreden, vilket gör det svårt att dra bestämda slutsatser om hur detta område använts. Vi får använda logiken och anta att detta var den mest militära delen av borgen och att den förmodligen innehöll smedjor och stall för den beridna eliten, d.v.s. fogden och hans hird. Det är inte heller svårt att föreställa sig att barfredens ingång varit placerad på dess norra sida, i förlängningen av den stensatta vägen från fogdehuset fram till barfreden. Den löstagbara stege som här ledde upp till barfredens övre våningsplan var den sista reträttmöjligheten för fogden och hans närmaste män vid anfall som inte gick att slå tillbaks.

Waghenaers tecknade siluett av barfreden visar skyttegångar utefter krönet. Dessa kan inte ha varit ursprungliga utan har sannolikt lagts till i samband med reparationerna efter angreppet år 1311, när stora delar av borgen förstördes av den tyska Hansan. De enkla skyttegångarna av trä som byggdes på murverket blev vanliga under slutet av 1200-talet, medan de borgar som byggdes nya under 1300-talet vanligen fick utkragade murkrön av mer permanent karaktär. Med hjälp av dessa kunde man skjuta rakt nedåt och också försvåra att fienden tog sig över krönet med hjälp av stegar.

borgfasad sydväst

Så här skulle Skanörs borg kunnat se ut, sedd från sydväst, ungefär där Västergatan slutar. Borgen var betydligt mer imponerande än vad vi kan föreställa oss idag när vi ser den återstående sandkullen. Härifrån styrdes och administrerades Skånemarknaden med kanske 40.000 besökare, Skanör var då en av de viktigaste orterna i södra Östersjön. Rekonstruktion Krabbe Arkitekter 2013.

Skanörs borg är inte bara en del av vår historia, den har också en egen historia med ombyggnader, tillbyggnader, eldsvådor, belägringar m.m. som naturligtvis medförde att dess utseende varierade under århundradenas lopp. Den period som jag valt att visa i rekonstruktionen motsvarar närmast mitten av 1300-talet, då borgen fått genomgå en större ombyggnad efter Hansans anfall år 1311. Tyskarna hade ett stort inflytande över borgen under hela 1300-talet och administrerade hela Skånemarknaden under pantsättningsperioden 1370- 1385. Den danska funktionen som militärt riksfäste upphörde då och jag ser där en ändrad inriktning mot mer kommersiella funktioner i samband med handeln med fisk. De under medeltiden stadigt sjunkande havsnivåerna innebar tillsammans med uppgrundningen genom sanddrevet av hamnen och anslutande farleder att de allt större koggarna fick problem med angöringen, något som under 1400-talet innebar att marknaden allt mer förflyttades till Falsterbo. Sannolikt fick borgen tillbaks delar av den militära funktionen när Danmark införde Öresundstullen, åtminstone som observationspost. Som försvarsanläggning var då borgen hopplöst föråldrad, ersättningen av bågar och armborst med kanoner och musköter krävde kraftigare ringmurar med flankeringstorn och yttre s.k. Zwingermurar. Som företrädare för den romanska borgbyggartraditionen är dock Skanörs borg ett praktfullt exempel, något som knappast framgår av den existerande borglitteraturen där Skanör är ett i det närmaste okänt begrepp. Är Skånes tidiga, danska historia inte intressant i Sverige?

Vi kan idag beklaga att Rydbeck lämnade väsentliga delar av borgkullen vid sin utgrävning, men samtidigt vet vi att hans intensiva grävande först lång tid därefter analyserades. Säkert gjorde han samma reflektion själv när borgen så småningom började växa fram på pappret och han kunde börja överblicka resultatet. När får vi tillfälle att göra en sådan utgrävning idag, när kulturhistoria saknar värde? I Skanör har vi förutsättningarna att återställa det mest kompletta exemplet i Skandinavien på en medeltida borg från 1100- och 1200-talen, fortfarande fast förankrad i sitt ursprungliga sammanhang och placerad i en miljö som med enkla medel skulle kunna fås att likna den ursprungliga. Här har inga nybyggnader placerats kors och tvärs över grundmurarna, inga containerfartyg och lyftkranar stör friden över Bakdjupets spegelblanka vattenyta, inga asfalterade gator häver sig över vallgravarna. Bara korna och fåren betar sina strandängar som de gjort i snart tusen år och samma frid kan man uppleva under solnedgången från borgkullen, som fogden kanske gjorde när han nöjt räknat Skånemarknadens dagskassa och lutat sig bakåt i sin stol med ett glas Rhenvin i handen. I fjärran tindrar ljusen från Köpenhamn.

Med denna rekonstruktion vill jag visa att vi vet tillräckligt mycket om Skanörs borg för att den skall vara värd ett bättre öde än att försvinna under havsytan eller malplacerade skyddsvallar. Är jag ensam om att förstå detta?  Hjälp mig annars med att kräva ändring!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: