Historien om den medeltida borgen i Skanör, del 5. Framtiden.

Att bygga en borganläggning vid havsstranden är naturligtvis vanskligt. Man hade redan kunnat konstatera att havsnivån sjunkit med närmare en meter de senaste hundra åren. Om vi utgår ifrån att borgen byggdes som jag tror, under slutet av 1100-talet, såg man ändå en viss stabilisering av havsnivåerna dessförinnan. Man hade säkert också i färskt minne stormfloden år 1146, som översvämmade de danska öarna och kostade tusentals människoliv. Vad man inte visste var att de kommande hundra åren skulle havsnivåerna trots allt fortsätta att sjunka med ytterligare en meter. Rent tekniskt skulle detta komma att innebära att de pålspont man slagit ner för att hålla den konstgjorda kullen samlad, skulle bli liggande i ett likaledes sjunkande grundvatten – en meter under den avsedda vattenlinjen. Eftersom trä ruttnar snabbare när det är exponerat för syre, till skillnad från det som ligger under vatten, blev viktiga bärande trädelar nu snabbare förstörda med följd att borgkullen började vandra utåt, mot vallgraven. Risflätningen mellan pålarna försvann och sand och torv började sippra ut mellan pålarna. Samtidigt blev vallgravarna uppgrundade och förlorade successivt sin försvarsfunktion. Vi kan nog se de desperata försöken att förstärka kajkanten mot denna bakgrund, något som troligen hände under 1300-talet. Sandtransporten från söder mot norr, som vi idag kan iaktta vid stranden söder om Skanörs nuvarande hamn, gick då utefter den befintliga kusten utanför nuvarande Västergatan och förbi borgens mynning mot Bakdjupet. Man måste ha haft samma problem med att muddra framför inloppet till borgens kajer som man har nu att muddra framför hamnens inlopp.

Det bör ha tagit ganska lång tid innan byggnaderna på borgkullen tog allvarlig skada, de låg som sammanhållna klossar i ett gungfly och bör ha följt med i kullens höjdförändringar. Utan tvekan så minskade detta i alla fall komforten i boendet förutom att den militära försvarsförmågan minskade. Detta senare hade nog inte så stor betydelse eftersom borgen redan på 1200-talet var militärt omodern genom förändrad stridsteknik. Redan under 1300-talet förfogade man över kanoner och musköter som krävde ett större försvarssystem runt själva kastellet, yttre murar med flankeringstorn och vidare skyttevinklar blev på modet. Vi kan nog se byggandet av borgen i Falsterbo som en kombination av ett mer ståndsmässigt boende för kungamakten och ett säkrare militärt försvar. Samtidigt bör borgen i Skanör ha haft kvar en roll som handelscentrum, kanske fram mot slutet av 1400-talet då Rostock flyttade sitt fit till Falsterbo och Öresundstullen skrämde bort Nordsjöstäderna från sina fit i Skanör. De danska kungarna bör ändå ha haft ett intresse av att bibehålla borgen i ett någorlunda användbart skick under de följande århundradena, vilket Waghenaers och Meyers kartor visar. Borgen ingick i ett system av försvarsanläggningar runt hela Öresund och var nyttig som observationspost.

När svenskarna övertog Skåne 1658 kan vi utgå ifrån att borgen förlorat all funktion och bara betraktades som ett kungen tillhörigt stenbrott. Förmodligen var då alla byggnader utbrända och stod bara kvar som stenmurar. Den slutliga dödsdomen kom när de la Rose fick tillstånd att använda stenen till bygget av rådhuset och garnisonshuset under slutet av 1700-talet, samtidigt som övrig sten vräktes ut som underlag till vägbyggnader mellan stadskärnan och utmarkerna. Någon naturlig förekomst av sten fanns inte på Näset, så de större stenbumlingar som dyker upp här och där vid grävningar i marken kommer med stor säkerhet från borgen. Större rundade stenar är grundstenar och mer bearbetade kvaderstenar med plan yta kommer från de övre murverken. Det är värt att skänka en tanke till dessa skenbart betydelselösa stenar, eftersom de utgör en högst väsentlig del av vår kulturhistoria. Tänk om de kunde berätta!

I en tid när man söker utvecklingsmöjligheter och projekt som lockar besökare till Näset är det svårt att förstå att ingen vill satsa på så självklara turistmål som borgen skulle kunna bli. Förvisso lägger statsapparaten sin förlamande hand över allt som kan kallas kultur – ingenting får röras för i framtiden kanske man gör det bättre, i institutionernas källare ligger lådvis med fynd och ruttnar eller vittrar sönder utan att någon någonsin får se det och i slutändan har alla glömt att ett fornminne har funnits. Vem vet idag att borgen haft en yttre vallgrav? Gör kommunens tjänstemän och politiker det, de som vill bygga skyddsvallar över borgområdet? Vem får då se den skattkammare som vallgravarna egentligen är, fulla med lösfynd från 1100-talet och framåt. Här slängde man uttjänta krus och nyttoföremål, här hittar man pilspetsar och vapen från alla medeltidens epoker, här hittar man till och med lämningarna efter skjutna knektar och soldater som försvarat borgen i ofredstider. Den sydöstra delen av yttre vallgraven mot kyrkogården är den mest fyndrika.

Kyrkogatan

Västra Kyrkogatan fanns fram till branden 1885 som en förbindelse mellan borgen och Rådhustorget, men fick sedan ge plats åt den nya prästgården. Under medeltiden låg denna förbindelse närmare kyrkan, där den gamla prästgården byggdes under 1600-talet. Kanske dags för församlingen att återskapa förbindelsen, nu när det fortfarande är möjligt?

Förr fanns en väg mellan Rådhustorget och den yttre vallgravens bro, kallad Västra Kyrkogatan. Den hade då flyttats från ett läge närmare kyrkan när den gamla prästgården byggdes i anslutning till kyrkogården. Efter bränderna byggdes den nya prästgården över gatan, som försvann för gott. Idag kan vi se en passage till pastorsexpeditionen, på mark som nu ägs av kyrkan, som går igenom kvarteret ungefär där den äldsta gatan legat under medeltiden. Nu skall prästgården säljas. Varför då inte stycka av denna passage och omvandla den till allmän gatumark för att återupprätta denna urgamla förbindelse mellan borgen och marknadsplatsen?

Eller ännu bättre, låt dessutom bygga om prästgården till ett museum som berättar historien om Skanörs mäktiga medeltidsborg och visar upp något av de tusentals fynd som nu ligger och skräpar i en källare i Lund.

Eller ännu mycket bättre, fortsätt därutöver utgrävningarna, återuppbygg såväl bro som vindbrygga och rekonstruera borgens bevarade grundplan med gator, husmarkeringar och återskapa vallgravarnas, vallarnas och utanverkens verkliga lägen. Jag skall personligen donera sittbänken till fogdehuset, där man kan fortsätta sitta och titta på solnedgången.

Jag kan garantera att tusentals nya fynd kommer fram vid en sådan insats, tillräckligt för att fylla ett par muséer till. Varför är vi då så rädda för att något skall gå till spillo? Vi vet tillräckligt för att kunna presentera historien som den verkligen var och kommer knappast att få veta mer i framtiden. Låt oss då visa upp den innan den glöms bort. Ge oss Skanörs borg tillbaks!

Till att börja med är jag nöjd om vansinnesprojektet att bygga skyddsvallar mot höga havsnivåer tvärs över vallgravar eller utanverk stoppas med omedelbar verkan. Alla som bor på Näset måste få veta att detta är något som kommunfullmäktige faktiskt redan beslutat, hur otroligt det än kan låta. Dåliga rådgivare eller oförstående politiker? Lyckligtvis har vi val om ett år….

skyddsvallar

Kommunens förslag till skyddsvallar (rött), beslutade av kommunstyrelsen 2013. Bra idé? Marken till vänster om den röda linjen kommer att ligga under havets nivå….

Denna lilla historieserie skriver och publicerar jag sommaren år 2013. Om någon får dåligt samvete är det just min avsikt – än finns det tid att göra bot och bättring!

 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: