Kyrklig miljö i sammanbrott?

Kyrkan har det uppenbarligen svårt idag.  Trots de enorma tillgångar Lunds stift förfogar över genom  mark- och gårdsinnehav, införskaffade som kapitalplaceringar, säljer man nu konsekvent ut ett stort antal prästgårdar. Den tiden när prästgården var byns centrum för kulturella och samhälleliga aktiviter är tydligen förbi, nu skall prästerna bo som alla andra, i lättskötta och ekonomiska bostäder. Det fysiska sammanhanget med kyrka, pastorsexpedition och kyrkogård saknar tydligen relevans, trots att prästgården sedan 1000 år tillbaks varit ett självklart blad på denna ursprungliga fyrklöver.

                Skanörs prästgård, byggt år 1885 efter stadsbränderna, är nu till salu.

En för många självklar kulturmiljö hotas därmed. Man skulle kunna tycka att lönsamheten i att sälja dessa stora byggnader skulle vara dålig genom att spekulanterna inte precis står i kö för att köpa in sig på en plats närmast kyrkogården. Det civila intresset av att blicka ut över kyrkogården står inte precis i paritet med prästens yrkesmässiga dito.

Även i Skanör är nu prästgården till salu, efter att ha legat på i stort sett samma plats sedan urminnes tider. Prästgården skiljer sig från all annan bebyggelse i Skanörs stadskärna genom sin vilja att se ut som just en prästgård, förnämt indragen i sin lummiga trädgård till skillnad från gatuhusen som trängs längs med trottoarerna. Utan tvekan blir den kyrkliga miljön i Skanör hårt drabbad när prästgården inte längre är prästgård utan byggs om till privatbostad med alla sina tillkommande attribut som garage, uteplatser eller kanske en liten swimmingpool?

Man frågar sig om denna åtgärd verkligen är nödvändig. För bara ett par år sedan donerade Gertrud Nilsson sin fastighet på Västergatan 21 till kyrkan, efter att blivit flitigt uppvaktad av dess representanter. Under kuppartade former såldes den direkt vidare till en privatperson från Stockholm för 6.500.000 kronor. Samma belopp står nu på prästgårdens prislapp. Har kyrkan i Skanör verkligen ett underskott om 13 miljoner att täcka? Trots kyrkoskatten?

Vi är tacksamma för att medel finns för att underhålla vår vackra och unika St: Olofs kyrka, men nog känns det märkligt att prästgården inte längre skall tillhöra den kulturmiljö som vi haft i det närmaste ograverad sedan medeltiden. Kommunen har föregått med dåligt exempel genom att sälja Garnisonshuset, det gamla stadshuset, från 1700-talet till privata intressenter istället för att utveckla det ”medborgerliga vardagsrummet”, de platser vi behöver för fest och traditioner. När är det dags att sälja Skanörs rådhus? Ring mig i så fall så köper jag det….

Peter Krabbe

Centrumutveckling?

En centrumutvecklare har anställts av kommunen för att göra Vellinges orter mer attraktiva. Kan då en marknadsekonom uträtta de underverk som kommunens stadsplanerare tycks gå bet på? Här följer en liten betraktelse i frågan, vad gäller Skanör:

För mindre än 50 år sedan utgjordes Skanör av föga mer än stadskärnan. Det var där alla bodde, utanför denna fanns bara en mindre förekomst av fritidshus. Naturligt nog fanns då också all samhällsservice som butiker, banker, postkontor, restauranger och hotell samlat inom stadskärnan. I stadskärnan fanns bl.a. tre livsmedelsbutiker och tre bagerier! Den koncentrerade formen på bebyggelsen gjorde att verksamheterna var relativt väl fördelade utefter huvudstråken Mellangatan och Östergatan. Bara den lågt exploaterade Västergatan var fri från kommersiella etableringar.

Ett trivsamt centrumstråk! Mellangatan anno 1930. Till vänster låg Johanssons bageri, till höger Fritz Tegnérs Speceriaffär.

Bilismens ökning tillsammans med samhällets utbyggnad och ökande folkmängd medförde till slut en ohållbar situation. Enbart Systembolagets (Näsets enda) placering på Östergatan medförde hundratals meter långa kantstensparkeringar utefter Östergatan, till de fastighetsägares förargelse som ibland inte ens kunde parkera själva vid sina hus. I likhet med de flesta svenska stadskärnor planerades därför under 1960-talet ett externt köpcentra, Bäckatorget och dess centrumbyggnader föddes, omgivna av vad man ansåg vara gott om parkeringsplatser. Självklart dog därmed verksamheterna i stadskärnan ut inom loppet av ett par decennier. Kunderna bodde nu i allt större utsträckning utanför stadskärnan, samtidigt konverterades allt fler fastigheter i stadskärnan till fritidshus, må vara exklusiva sådana. Kvar fanns bara verksamheter som var uttalat turistberoende, som hotell och restauranger eller försäljning av sommar- och badprylar.  Vid starten hade centrumområdet två stora livsmedelsbutiker, bank och postkontor förutom samhällsservice genom sjukvård och tandvård. Den ena livsmedelsbutiken, Solidar, lyckades aldrig konkurrera med ICA och ersattes snart av byggmaterialförsäljaren Optimera, dåvarande Kocks, som hade haft sina lokaler på Axelsons torg i anslutning till järnvägen.

Skanörs hamn växte samtidigt till en centralpunkt för bad- och båtlivet genom den säsongsmässiga tillströmningen av badgäster. Hamnföreningens medlemmar utgjordes av en hård motståndskärna mot allt utom sig själva och såg ogärna att andra aktiviteter släpptes in på området.

Behovet av bilparkering gav upphov till Skanörs centrum vid Bäckatorget. Småstaden försvann.

Nästa fas var också en produkt av ett fortsatt växande samhälle och ett än mer ökande bilberoende. Ett större centrumområde grundlades vid Toppengallerian efter dagens trender och önskemål. Den ökande bilpendlingen till Malmö, orsakad av att bara ett obetydligt antal invånare kunde ha sin utkomst i de små samhällen som de lokala orterna utgjorde, gav förutsättningarna för detta ”handla på vägen hem”- beteende som nu skulle ta över. Balansen mellan antal boende, antal förvärvsarbetande på orten och utbudet av varor var nu definitivt rubbad.  Godare kaffebröd fanns kanske att köpa i Malmö där man ändå befanns sig för att arbeta, billigare matvaror fanns att köpa på stormarknaden än i hemmabutiken. Den lokala detaljhandeln hade nu inget annat val än att anpassa sig till den korta sommarsäsongen och då sälja varor som den under perioden fördubblade befolkningen behövde. Detta är vad vi ser idag. Den tidigare lokala detaljhandeln slås ut och försvinner i brist på kundunderlag. De bästa restaurangerna och sommarbutikerna klarar sig nödtorftigt, resten slås obarmhärtigt ut. Hamnen öppnas nu äntligen, logiskt nog, för att släppa fram dessa efterfrågade sommaraktiviteter tack vare att fiskerinäringen minskat i omfattning. Som ett lysande undantag står just Fiskhuset, som lyckas hålla öppet året runt genom att ha fångat hamnens själ och tidens trend mot färsk och ekologisk mat.

Finns det då någon trend att vända eller är allt bara en fullständigt naturlig utveckling, sett mot samhällsutvecklingen i övrigt? Kan man förlita sig på invånarnas solidaritet, att handla i butiker som kanske är både dyrare och sämre bara för att de skall kunna finnas kvar? Detta är nog knappast troligt, plånboken är det sista man släpper greppet om.  Samhällsutvecklingen talar för ännu bättre kommunikationer med storstadsregionen, vilket snarare förstärker rådande tendenser – handla där det är större utbud och dessutom billigare och ta emot allt fler sommargäster på Näset. Att låta samhället växa ännu mer genom fler nybyggnadsområden och ökande befolkningsunderlag kanske hjälper något, men skapar i gengäld nya problem av annat slag. Om inte de nya invånarna både bor och arbetar på orten lär knappast kundunderlaget öka nämnvärt heller.

Är då detta en alltför pessimistisk analys eller bara ett konstaterande av en verklighet som borde vara uppenbar för alla? Vad säger då vår nytillsatte marknadsekonom, Marlene Hassel?

” I Skanör finns egentligen tre mötesplatser, hamnen, Skanörs centrum och Rådhustorget. Dessa skulle man kunna knyta ihop och låta gå ända upp till Hagarondellen.” ???? Obestridligen finns det attraktiva platser som de nämnda. Rådhustorget med sin kulturmiljö är centrum för det ceremoniella livet med bröllop och kyrka. Hamnen har vi diskuterat, den är ett attraktivt tillhåll under två sommarmånader, förutom att vi köper fisk där året runt. Skanörs centrum är just huvudproblemet som skall lösas. Vad tänker Marlene på för magiskt band som skall binda ihop dessa helt väsensskilda platser till ett av människor fyllt strög, kantat av krogar och butiker? Som arkitekter är vi bara alltför van att göra visioner, beskrivna genom hundratals glada människor under en strålande sol, där verkligheten tyvärr kommer att visa någon enstaka fyllerist i dunklet eller ett huttrande par på hemväg från krogen med oroade blickar bakom sig efter förföljare.  Sådant gör vi för att motivera vår existens, men låt oss nu vara realister. Finns det något trovärdigt sätt att göra en centrumutveckling?

Ny centrummiljö – Östergatan som förlängning över Bäckatorget. Från tävlingsförslag Krabbe Arkitekter 2008.

I konsekvens av vad jag skrivit ovan bör denna kanske grunda sig på fler boende, fler arbetsplatser på orten där dessa kan arbeta och en attraktiv fysisk miljö som även lockar besökare utifrån. Fler boende kan man få på tre olika sätt:

Kommunen har satsat på en utbyggnad av Skanörs vångar, tyvärr vid fel tidpunkt och i alltför stor skala. Detta riskerar därför att bli ett totalt fiasko. Man kan också bygga lägenheter i det enda område kommunen kontrollerar, Skanörs centrum. Även där gäller att om man gör det på fel sätt och vid fel tidpunkt får det motsatt verkan. En omsorgsfull planering av centrumområdet med beaktande av Skanörs kulturhistoriska värden är nödvändig för att lyckas. Hittills har inte kommunen visat sig vuxen den uppgiften. Idag paniksäljs fastigheter i stadskärnan, vilket inte är att undra över. I bästa fall leder detta till att familjer som flyttar in avser att bo där, istället för att ha sina nyförvärv som sommarhus, något som skulle öka invånarantalet väsentligt. Närmare hälften av stadskärnans fastigheter används tyvärr idag som sommarhus och står tomma större delen av året.

Arbetsplatserna är ett större problem eftersom boendefrågan ovan måste lösas innan det uppstår underlag för fler arbetsplatser. Vi kan bygga fler butikslokaler, men de kommer inte att användas förrän befolkningsunderlaget ökat. Några industriområden har vi lyckligtvis inte, men en rimlig samhällsservice med bensinstationer, hantverkare etc. måste finnas. Även detta kommer med befolkningsunderlaget. Med en klok planering kan användbara och flexibla lokaler skapas i en ny centrumbebyggelse. Fler arbetstillfällen skapas också genom en ökad satsning på Näset som turistmål, där främst aktiviteter som inte enbart är sommarrelaterade prioriteras. Exempel är riksunika områden som fågelskådning och kulturmiljösatsningar med muséer, konsthallar och fornminnesturism. Varför inte bygga upp ett konstmuseum av dignitet som filial till Malmö Museum eller Louisiana? Och vart tog fågelskådningscentrat vägen? Eller ett Naturum som berättar om vår unika natur?

Den fysiska miljön är grunden för de två andra förutsättningarna. Skanörs kännetecken är en unik, kulturhistorisk miljö som saknar motsvarighet i övriga landet. Detta är motorn i en ökad attraktionskraft. Vår stadsbebyggelse ingår i ett helhetskoncept som också omfattar badstränder, ridområden, strövområden, båtsport och golfbanor. Därutöver krävs naturligtvis också bra skolor, äldrevård och omsorg. Vi har redan allt detta, men det kan knappast ha undgått någon att vi också riskerar att förlora det genom den haltande handläggningen av skyddet mot höga havsnivåer. Det går inte att koppla bort dessa helt övergripande omständigheter, framför allt inte från en centrumplanering som är beroende av befolkningstillväxt! Låt oss hoppas att kommunen kan klara av att få till stånd en rimlig överenskommelse med länsstyrelse och regering om dessa frågor, annars kan vi glömma allt vad centrumplanering heter. I det planförslag som tidigare lagts fram för centrums utformning har anpassningen till Skanörs kulturhistoriska miljö fullständigt förbisetts, trots vackra ord i texterna. Lyckligtvis har detta olyckliga förslag lagts på is och förhoppningsvis för alltid lämnats kvar i frysboxen. En ny och fungerande fysisk planering för Skanörs centrum måste få kosta pengar, annars kan inga förbättringar uppnås. Om inte kommunen är beredd att satsa dessa blir all planering meningslös och bortkastad. Inte ens en inhyrd centrumutvecklare kommer att kunna avsätta några spår av värde i sammanhanget. Det är inte möjligt att koka ner centrumproblematiken till en fråga om marknadsföring, detta är ett ofattbart spel för galleriet. Lös underliggande huvudfrågor istället så kommer centrumutvecklingen av sig självt!

Peter Krabbe

 

Kapitalet flyr Skanör och Falsterbo

Nu under oktober månad 2013 kan jag notera att fastigheter för 200 miljoner är till salu i de mest exklusiva områdena i Skanör och Falsterbo, för 80 miljoner i Skanörs stadskärna och för 120 miljoner i Falsterbos sydvästra områden. Något liknande torde aldrig tidigare ha skådats i de berömda semesterorterna.  Dessa fastigheter utgör ändå mindre än 10% av det totala antalet objekt till salu i Skanör och Falsterbo. Vad är det då som händer?

Jag har redan i mina första inlägg under denna bloggs födelsevåndor för ett år sedan varnat för och uppmanat kommunledningen att lösa tillståndsfrågorna för byggandet av skyddsvallar mot höga havsnivåer mot bakgrund av detta scenario.  Sedan dess har inte mycket hänt. Problemet är inte att planeringen för skyddsvallar saknas utan att den omfattande planering som kommunen faktiskt gjort inte godkänns av länsstyrelsen.  Det långsiktiga skyddet mot höga havsnivåer måste lösas med de yttre skyddsvallar som kommunen vill placera närmast havet – med undantag för Skanörs norra sektor vid Skanörs borg, om vilket mycket finns att läsa i denna blogg – vilket innebär byggande av vallar inom riksintresseområden, som naturreservat, fågelskyddsområden m.m.  Falsterbonäset förlorar naturligtvis all attraktionsförmåga om våra strövområden, golfbanor och stränder hamnar under havets nivå. Därav denna panikartade kapitalflykt. Rädda vad som räddas kan!

Länsstyrelsen måste slänga naturreservatsbestämmelser i papperskorgen som säger att ”naturen skall tillåtas ha sin gång” och inse att läget nu är kritiskt – om man över huvud taget bryr sig om de 20.000 människor som bor på Näset. Godkänn skyddsvallarnas läge omgående så de boende kan känna en trygghet i förvissningen att våra myndigheter nu har beslutat att vi som bor här har prioritet framför de obetydliga och försumbara ingrepp som måste göras i gällande bestämmelser och konventioner.

Hur skall man kunna satsa på ett nytt Skanörs centrum, bygga färdigt Skanörs Vångar eller skapa en attraktiv träffpunkt i Skanörs hamn om det inte finns någon tilltro till att Falsterbonäset kommer att finnas kvar i en nära framtid? I politikernas vackra reklambroschyrer som vi får i brevlådan tycks allt vara perfekt i vår kommun.  Ingen vågar med ett ord beröra frågan att vi fortfarande inte har någon som helst bekräftelse från våra statliga myndigheter på att vi får skydda oss mot havsnivåhöjningar. Har det möjligen högre prioritet på riksplanet att Falsterbonäset finns kvar som halvsankt fågelskyddsområde? I så fall bör vi nog rösta om byte av nationstillhörighet.

Nåja, några vallar lär vi inte behöva än på länge, kanske inte någonsin. Att havet stiger i Öresund bara för att det gör det i Bangladesh är inte på något sätt bevisat. Klimatdebatten har många aspekter och de flesta samband bygger än så länge på rena gissningar. Men vi skall ha en planering som är fastlagd och klar – om det värsta skulle hända. Då kan vi känna trygghet och behålla våra hus på Näset. Då kan vi också göra de investeringar i infrastruktur och livskvalitet som vi nu får nöja oss med att drömma om.

Personligen tror jag att de som säljer sina hus nu kommer att ångra sig om fem år. Precis som på börsen så säljer man inte en aktie som nått sin botten. Kanske dags att välja en ny styrelse istället?

Peter Krabbe

Oljeborrning i Skanör?

Lördagen den 12 oktober siktar vi en borrplattform c:a 500 meter utanför Skanörs stränder. Vad gör detta åbäke här och nu? En liten bogserbåt försöker hålla kursen rakt mot Falsterbo rev i blåsten. Har kommunen bestämt sig för att borra efter olja utanför badstränderna eller har vi någon berusad ryss här som tappat bort sitt sjökort?

En avsiktlig eller oavsiktlig strandning av denna borrigg skulle få långvariga och besvärande konsekvenser för badlivet på Näset. Varför hänvisar då ingen myndighet fartyget till farleden längre ut i Öresund? Samma pråm kunde i början av sommaren ses på väg norrut, men då på rätt plats i farleden.

Oljeborrning i Skanör är annars inget nytt. Hela östra delen av Knösen köptes under tidigt 1900-tal av intressenter som ville borra efter olja där. Provborrningar genomfördes faktiskt, men resulterade naturligtvis inte i några fyndigheter. Vi kan därför vara glada att inte hela Knösen idag är fyllt av oljeborrtorn! Samma intressenter har därefter vid upprepade tillfällen försökt kränga iväg marken i form av golfbaneprojekt, men har nu sannolikt insett att tiderna har förändrats….

Kulturhistoria till salu!

Villa Tångvallen på Lybska vägen i Falsterbo.

Ett av Falsterbos ur arkitektonisk synvinkel mest intressanta hus är nu, efter mer än hundra år i oförändrat skick, till salu. Vad är det då som nu bjuds ut på marknaden?

Villa Tångvallen på Lybska vägen ritades år 1907 av den svenske arkitekten Alfred Grenander. Svensk kan vara värt att påpeka, eftersom Grenander hade sin huvudsakliga karriär i Tyskland.  Mest känd är han som arkitekt för Berlins tunnelbana, som byggdes ut under åren 1902 till 1930. Som husbyggnadsarkitekt ritade Grenander, i likhet med de flesta arkitekter på den tiden, ett totalkoncept för huset med inredningar, möbler och specialgjorda byggnadsdetaljer. Unikt för Villa Tångvallen är att många av dessa möbler och fasta inredningar fortfarande finns kvar i originalskick!

Interiör från vardagsrummet med den stora öppna spisen.

Den byggnadsstil som detta rosa hus är uppfört i kan vi förenklat kalla jugend, en stil som i sitt fria och kurviga formspråk med inspiration från naturen och växternas värld kom att ersätta den klassiska stilarkitektur som dominerade under slutet av 1800-talet. Rötterna går dock tillbaks till England och Arts- and Crafts-rörelsen, där arkitekter som Voysey och Morris hade börjat revolutionera villabyggandet med sin fria och böljande kurvatur. Höga takresningar och långa fönsterband med småspröjsade fönster skapade ljusa interiörer, fjärran från det gamla herrgårdsidealet.

Villa Tångvallen är Grenanders mästerverk i denna genre, samtidigt det enda i Falsterbo av sitt slag. Huset byggdes av Grenander för eget bruk, han flyttade dock senare till korsvirkesgården Borgmästaregården  i Skanör, som brann ner 1947. På den norra delen av denna tomt, i början av Knävångsgatan, byggdes 1910 Villa Solglimt i en något mer återhållen stil. Även Villa Solglimt finns kvar idag och Skanör och Falsterbo har därmed blivit belönade med var sitt hus av Grenander.

Det gröna sovrummet med samtida möbler och inredningar.

Unikt med Villa Tångvallen är även den utvändiga och invändiga färgsättningen, något som huvudsakligen kvarstår i originalskick idag. Den rosa fasadputsen var ett ovanligt inslag i stadsbilden vid förra sekelskiftet. Även den djärva koloriten i sovrummen, ett gult, ett blått och ett grönt bröt radikalt mot de traditionellt snusbruna interiörerna. Med jugendstilen utvecklades konceptet med ljusa interiörer och klara färger, en ny och modernare tid hade fått fotfäste!

Villa Tångvallen byggdes som sommarhus och saknar därför annan uppvärmning än den stora, centralt placerade öppna spisen. Det blir ingen lätt uppgift att transformera detta kulturhus till ett boende, anpassat efter dagens krav. Låt oss hoppas att den blivande ägaren förstår husets stora betydelse för Falsterbos arkitekturhistoria och genomför en nödvändig upprustning med varsam hand. Vi har inte råd att förlora detta vackra pionjärarbete av en arkitekt som kanske ännu inte riktigt fått den uppmärksamhet han förtjänar.

Ett jugendhus med rötter i den engelska Arts- and Crafts-rörelsen. Nu ett romantiskt sagohus…