Skanörs mölla – alltid i blåsväder!

I mina tidigare inlägg om Falsterbonäsets historia har jag kritiserat såväl länsstyrelsens informationsskylt vid möllan som Vellingebostäders tafatta renoveringsförsök av möllan.  På informationsskylten raljerar länsstyrelsen över ”historieförfalskning” med anledning av att årtalet 1215 är inhugget på en bjälke i möllan, som konstaterats vara från 1600-talet. Alla andra vet att möllan som vinddrivet bruksföremål slets hårt och var i behov av kontinuerliga reparationer. Den tidigare landsantikvarien Evald Gustafsson var dock klok nog att förstå att 1600-talets timmermän ville förmedla möllans tidigaste historia när man utförde sin totalrenovering efter 1500-talets stormar. Vid en mindre utgrävning på mölleplatsen 1974 konstaterades också förekomsten av byggnadsrester, lergodsskärvor och mynt från tidigt 1200-tal på platsen, vilket styrker tanken på en mölla här redan vid den tiden. Behovet av en mölla var naturligtvis påtagligt med tanke på borgens bemanning och det stora antalet besökare på Skånemarknaden. Förekomsten av möllor under 1200- och 1300-talen styrks bl.a. av beskrivningar i Roskildes stifts jordebok. Den tidigaste bildframställningen av en större mölla i Skanör finns på Waghenaers sjökort från 1585. Därutöver var många gårdar utrustade med mindre handkvarnar, vars räfflade cirkelrunda kvarnstenar man ofta träffar på än idag i Skanörs jord.

möllan 70-talet

             Möllan under sin glans dagar på 1970-talet, med segel satta och Hembygdsgillets dans runt möllan.

Skanörs mölla är en stubbamölla, vilket är den äldsta typen av möllor i Skåne. Hela möllan var vridbar runt sin ”stubbe” i syfte att ställa in vingarna efter vindriktningen. Vridningen gjordes med hjälp av ”svansträet”, som också fungerar som stege upp till möllans ingång. Att delar ofta togs från ilandflutet virke visar det gamla svansträet som har varit mast på ett segelfartyg och är tillverkat av det tropiska trädslaget S:ta Marias träd. Vid den totalrenovering som dåvarande Skanörs Planterings- och Försköningsförening gjorde under 1970-talet återställdes den då förfallna möllan till fullt funktionsdugligt skick, vingarna försågs med segel och svansträet förankrades med kättingar till någon av de i halvcirkel utplacerade pollarna som passade vald vindriktning. Inne i möllan fanns alla möllarens redskap och till och med säd och mjöl för att visa hur möllan fungerat. På mölleplatsen var de gamla, imponerande men uttjänta drivaxlarna till vingarna utlagda som museiföremål. Hela sommaren var möllan öppen som museum.  Allt detta, inklusive kättingarna, är nu stulet efter att möllan använts som övernattningsplats av ungdomar från Badhyttens festnätter som missat bussen hem till Malmö….

Det var ett mästarprov av högsta klass att få denna stora och tunga byggnad med sina gigantiska kvarnstenar att få en så suverän balans att ett ankarspel kunde vrida den runt utan att den tog skada. Den skulle samtidigt klara hård blåst, som ju var förutsättningen för att den skulle fungera, och tåla de stora påfrestningar som de snurrande vingarna med sin drivaxel överförde till de tunga kvarnstenarna. Bara drivaxeln i massiv ek vägde över 1000 kilo! Som den legendariske kvarnbyggaren Nils Broomé, som var ansvarig för renoveringen, uttryckte det, skulle ” hon stå och vippa med svansaträet som en sädesärla” för att kunna fungera. Vandringen på svansträet upp till ingången var också en gungande upplevelse, ända tills sentida ”experter” låst fast svansen, något som ofrånkomligen lett till att spänningarna i möllans rubbade balans fått vinden att bryta sönder dess rörliga delar, hon ser nu ut som ett vrak och har till och med blivit av med sina vingar genom frånvaron av elasticitet i en konstruktion som bygger på rörelse. Är det inte rimligt att man lär sig vad en mölla är för något innan man tar ansvar för ett byggnadsminne? Med fortsatt ”skötsel” av samma slag kommer möllan att vara en hög bräder på marken om tio år.

möllan 40-talet

Efter 20 år av förfall fanns under 1940-talet inte mycket kvar av den ursprungliga möllan, konstruktion och kvarnstenar låg helt öppna för väder och vind.

Möllan var i bruk sista gången år 1922, då den arrenderades av möllaren Anders Andersson. Därefter förföll möllan under loppet av en tjugoårsperiod, för att i början av 1940-talet mest likna ett träskelett. Efter inköp av friherrinnan Signe Stiernblad initierades en insamling i syfte att rädda och renovera möllan och 1958 såldes hon vidare till nästa mecenat, Birgit de Sivers i Paris, som underhöll möllan fram till stormen 1967, som allvarligt skadade konstruktionen. År 1973 tog Skanörs Planterings- och Försköningsförening initiativet till en ny renovering och möllan donerades till Vellinge kommun, men sköttes under många år av föreningen, som nu hade skapat ett levande museum av möllan, med mölledans på midsommarhelgen och öppna visningar under sommaren.

Även Planterings- och Försköningsföreningen gav till slut under 1990-talet upp sin kamp mot ignoranta politiker och lade ner verksamheten, varefter möllans skötsel övertogs av Vellingebostäder. Resultatet ser vi idag. Ett decennium av förnyat förfall ledde till en ”renovering” som på kort tid kostat möllan både vingar och stabilitet och frågan är väl om hon går att rädda på längre sikt. Skånes och Sveriges äldsta mölla borde vara värd ett bättre öde. Föreningen Skånska Möllor firar Möllans dag varje sommar under juli månad, med möllevisningar och snurrande vingar. Ett 40-tal skånska möllor är medlemmar i föreningen, dock inte Skanörs mölla, den äldsta av dem alla! Som vanligt visar Vellinge kommun upp sig som ett svart hål i kulturlivet. Får vi be om lite skärpning?

Peter Krabbe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: