Flommen – naturens barnkammare

Vid sidan om Skanörs ljung är Flommen det mest spektakulära naturområdet på Falsterbonäset. Som biotop betraktat kallas Flommen för saltvattenäng, ett ord som väl beskriver en naturtyp som har behov av periodiska översvämningar med saltvatten för sin utveckling. Så kan man också se småfisk, spigg och grodyngel pila omkring bland grästuvorna, ett veritabelt skafferi för häckande eller förbipasserande fåglar. Perfekt för skärfläckorna, som föredrar Flommen framför de flesta andra disponibla lokaler i Sverige, men också för svanarna som bygger sina bon som små borgar på självbyggda eller naturliga öar i landskapet. Hägrar och storkar passerar förbi för att proviantera och vildgässen vilar ut efter sina mäktiga måltider på slättens åkrar. Själva hade vi en gräsandshona som ruvade på sina ägg i en lavendelrabatt i vår trädgård, för att när kläckningen nalkades flyga med ett ägg i taget till Flommen, där hon samlade sina sju ägg i en grästuva. Dagarna efter kunde vi se hennes parad av andungar kryssa mellan de små gräsholmarna, väl skyddade från angrepp uppifrån.

Flommen

Flommen är idag nästan torrlagd, men översvämmas vid högvatten. De betande korna får kämpa för att hindra vegetationen från att ta över de ännu frilagda vattenytorna. Flommen är naturreservat.

Flommen är ursprungligen en del av havet, som avgränsats från detta genom de utanförliggande sandrevlar som bildats genom sanddriften söderifrån och vågornas tryck mot grunt vatten. Den idag sammanhängande revel som bildar hela strandlinjen från Falsterbo norrut och till Hovbacken vid Skanör har haft ett varierande utseende under de senaste 500 åren. Under medeltiden bildade den en vågbrytare som gav förutsättningarna för Skånemarknadens hamn, belägen innanför Hovbacken och utanför Skanörs borg. Flommen som företeelse fanns inte då, utan började framträda under 1800-talet genom att sanddrevet helt enkelt fyllde upp det gamla hamnområdet. Vi kan vara säkra på att många vrak efter fiskepråmar och småbåtar ligger under Flommens golfbana och det gamla hamnområdet, som vi nu kallar Bakdjupet. Djupet uppgick under 1500-talet till 5- 6 meter.

För hundra år sedan bestod Flommen, som då sträckte sig ända från Falsterbo till Skanör, mest av vattenområde men med inslag av mjuka gräsbevuxna öar. Bygget av Skanörs hamn under 1870-talet med den nya Hamnvägen skar av Flommen på mitten och hindrade därmed den viktiga vattencirkulationen från Slusan till Bakdjupet som tidigare försett Flommen med friskt vatten. Resultatet blev ökande igenväxning. Genom Planterings- och Försköningsföreningens initiativ planterades under början av 1900-talet talldungarna på Hovbacken för att minska sanddrevet mot Flommen.  Istället blev stranden då bredare mot havet och en ny revel skapades utanför Hovbacken. Det halvsanka vattenområde som bildades däremellan kallades för Ålasjön och skulle passeras på vägen från badhytterna till stranden, något som inte var så populärt på grund av all gyttja som sipprade upp mellan tårna. Ålasjön försvann för ett par decennier sedan efter att höststormarna pressat in sanden från stranden ända fram till badhytterna.

De bekväma broar och gångvägar som vi nu har över Flommen var vid förra seklets början bara gyttjiga stigar där man knappt kunde mötas och broarna bestod av ett par grova plankor på bockar med, i bästa fall, ett spinkigt räcke. Vädret avgjorde om passagen var möjlig. Å andra sidan var antalet sommargäster inte så stort att det rådde någon nämnvärd trängsel på broarna. Man gick till stranden i sina finkläder och bytte om bakom medhavda tältdukar, fästade i sanden med hjälp av träpinnar, en föregångare till badhytterna.

dubbelbild 2

Badliv anno 1922. Bilden till vänster visar min farfar på väg över Flommens skrangliga broar. Bara handduken under armen vittnar om att avsikten är att gå och bada, inte gå på styrelsemöte. Vi kan också se hur vattenfylld Flommen var, i bakgrunden ser vi husen vid Västergatan. Motivet är detsamma som ovan. Till höger väntar min farmor med barn på stranden, observera badtältet till höger där man bytte om, om man händelsevis ville gå i vattnet!

På Hovbacken tronar ett stort, pyramidformat sjömärke. Det har inte längre någon funktion för sjöfarten och förföll snabbt under mitten av 1900-talet. Även här ingrep den då mycket aktiva Planterings- och Försköningsföreningen genom att reparera och måla om sjömärket, som av oss gamle på Näset upplevs som oupplösligt förenat med Hovbacken. En symbol för Skanör, där så många skeppare bott. Kommer kommunen att fortsätta med underhållet? Man kan ju undra…

Finns det då något hot mot detta unika naturområde? I kommunens nuvarande planering ligger att höja Borgmästarstigen (den norra stigen från Kyrkogatan) för att skapa en skyddsvall mot översvämningar. Dessa galenskaper skulle innebära att Flommen delas ännu en gång och att området mellan Hamnvägen och Borgmästarstigen snabbt växer igen och förlorar sina värden som fågelområde. Resten av Bakdjupet, norr därom, skall lämnas åt det stigande havet. Hur naturvännerna på länsstyrelsen kan acceptera detta är en gåta och vilka motiv som då finns för att bibehålla naturreservatet vill jag gärna ha förklarat. En beredskap mot eventuellt förhöjda havsnivåer måste finnas, detta är odiskutabelt. Men hur skall det göras? I mitt motförslag lägger jag en vall över själva hamninloppet till Bakdjupet, längre norrut, för att hålla Flommen intakt. Vallen skall då förses med sluss för att möjliggöra vatteninströmning och samverka med en sluss vid Slusan för att få havsvattencirkulation vid behov. Detta underlättas om Hamnvägens vägbank bryts igenom och istället förses med en bro på lämpligt ställe, något som både ger ett trevnadsvärde och bidrar till att utjämna vattennivåerna på dess båda sidor. Den kulturhistoriska aspekten har jag ingående ventilerat på annat håll i denna blogg, läs gärna om Skanörs borg! Jag tyckte mig höra någon (läs Anders Hansson) som sa nyligen att dialogen med kommunens invånare skulle bli bättre. OK, det väntar vi på med spänning… Kanske kan sonen till en av våra kulturprofiler vända trenden och återskapa en kommunledning som kan kallas kulturbärande?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: