Nyårskrönika

Så stundar ett nytt år, både för Vellingeborna och världen i övrigt. Om detta skall bli ett gott nytt år eller inte vet vi inte så mycket om än, men hoppas kan man ju alltid. Låt oss för en stund glömma de globala problemen, som ju ändå genom ett aldrig sinande mediebrus dominerar vår tillvaro. Krig, revolutioner, fattigdom, naturkatastrofer och maktfullkomliga religioner ligger som en ständig hotbild över vår tillvaro, trots att det geografiska avståndet oftast är betryggande. Kanske får allt detta oss att känna våra små lokala problem som futtiga och ointressanta, ändå vore det nog oklokt att förbise dem av ren medieutmattning.

Det är nämligen mer sannolikt att Vellinge efter hand kommer att likna övriga världen än att världen kommer att likna Vellinge. Tendensen att bygga upp persondynastier av känt märke ser vi både i Staffanstorp, där familjen Sonesson numera sitter överallt och i Vellinge, där vi snart kommer att ha pappa Tommy som ordförande i kommunfullmäktige och dottern Carina som ordförande i kommunstyrelsen. Utan att fälla några som helst omdömen om deras duglighet kan man ändå konstatera att en centrering av makten till familjenivå inte gynnar en bred demokrati. Vi har redan sett maktutövningen sladda betänkligt till förmån för ”närstående” intressegrupper. När moderaterna i våra folkvalda (?) församlingar konsekvent avslår oppositionens alla förslag med ett hånskratt bara för att de kommer från just oppositionen urholkar man också den kunskapsmassa hos Vellingeborna som istället borde utnyttjas till allas fromma. Att styra en kommun innebär inte att ha monopol på åsikter utan att lyssna, överväga och besluta på ett sätt som är bra för kommunen som helhet.

Trots att jag själv röstat på moderaterna under hela mitt vuxna liv ger jag nu rådet till mina medinvånare i kommunen – se till att moderaterna inte får egen majoritet i nästa val, annars får vi en fortsatt politik där besluten även i fortsättningen tas hemma vid vissa köksbord istället för i kommunstyrelse och kommunfullmäktige. Kloka beslut skall diskuteras och redovisas öppet – i en debatt där goda idéer tas till vara oavsett vem som lägger fram dem. Kommunen tillhör inte bara det parti som vinner valet! Vem vill sitta i ett kommunfullmäktige som har som enda uppgift att signera redan tagna beslut? Årets val är vår första chans på decennier att återupprätta demokratin i Vellinge. Tänk då på att alla kandidater på listorna är utvalda av en handfull personer – de som inte själva vill släppa makten!

Peter Krabbe

Annonser

Dags att tänka om?

Planläggningen av Skanör och Falsterbo hämmas idag av ett flertal svårlösta problem. Det mest uttjatade är frågan om Skanörs centrum, andra är hur det överdimensionerade Skanörs Vångar skall kunna fyllas med bostäder och en attraktiv miljö och var plats skall upplåtas för en flytt av Optimeras byggvaruhus, det senare kombinerat med förberedelser för framtida spårvägstrafik.

Vad gäller Skanörs centrum har vi en konflikt mellan hänsynstagandet till de kulturhistoriska värdena i stadskärnan och ett köpcentras krav på expansionsutrymme och parkeringsplatser. För Skanörs Vångar gäller att detta jätteprojekt hamnat helt fel i tiden med följd att varken tomter eller hus går att sälja i dagsläget. Under överskådlig tid kommer området att bestå av en sandöken, något som varken kommunen, som sålt tomterna, eller nuvarande ägare, som köpt dem för uppförande och försäljning av bebyggelsen, vill erkänna. Det vi ser idag går dock inte att dölja.

Ett planarbete pågår för att förvandla skogen nordost om Hagarondellen till ett mindre industriområde, med plats för Optimeras bygghandel, ny brandstation, en bensinstation och – inte minst – en stationsanläggning för spårvagnar till Malmö. Man hotar till och med att dra spåren för dessa 80 meter långa ekipage vidare genom Nyvångsvägen och Falsterbovägen ända till Falsterbo!

Kan man då med lite tankegymnastik göra någon vettig kombination av alla dessa hemska förutsättningar och skapa en bättre planläggning som inte fortsätter att dra ner värdet på våra fastigheter? Låt oss då börja med att slakta några heliga kor!

När Malmövägen byggdes för närmare hundra år sedan valdes raka vägen fram till Triangeln, varifrån vägen fick en naturlig avstickare in till Skanörs stadskärna – som då var hela det existerande Skanör – och en söderut till Falsterbo, som likaledes hade stadskärnan som enda permanentbebyggelse. Idag ligger 90 % av städernas permanentbebyggelse öster om Falsterbovägen. I Skanörs stadskärna är högst hälften av de c:a 250 fastigheterna bebodda året runt, i Falsterbos äldsta delar sydväst om Strandbadsvägen är utnyttjandet ännu lägre. Finns det då någon anledning att förlägga ett köpcentra i anslutning till dessa historiska stadsdelar där knappast någon bor under vinterhalvåret? Finns det inte goda skäl att pröva en placering närmare de nybyggda bostadsområden där 90 % av invånarna faktiskt bor, där man lätt kan köra in på vägen hem från Malmö och där skövlingen av naturen redan är avklarad och utförd?

Dags att tänka om bild 2

             Tänkbart scenario för ny centrumplanering? Nyvångsvägen ersätter Malmövägen som infartsgata.

Vad är då naturligare än att placera Skanörs nya centrum på den ännu så länge obebyggda marken norr om Nyvångsvägen där uppenbarligen ingen vill bo, dit alla har korta gång- och cykelavstånd och där det är nära till skolor och Näsets största flerfamiljshus. Här finns plats för både livsmedelsbutiker, byggmarknad, brandstation och alla parkeringsplatser som man kan drömma om.  Med ett kirurgiskt snitt skär vi av Malmövägen mellan Hagarondellen och Triangeln och gör Nyvångsvägen till Skanörs nya infart. Centrat får därmed bästa läge eftersom också all badtrafik till stranden och hamnen nu kommer att gå över Nyvångsvägen istället. Vi får då en trafikstruktur som är avpassad efter det nya och kanske snart färdigbyggda Falsterbonäset istället för 1800-talets. Samtidigt får vi ett centrum som kan konkurrera bättre med Toppen-området genom jämnbördiga förutsättningar. Med klok planläggning finns här plats för alla – och för bilarna.

köpcentra 2

Skanörs vångar. Tänkbar mark för köpcentra är ännu obebyggd. Den högra halvan av området är framtida etapper.

Om man nu vill belasta samhällets kassa med anläggningen av spårvägstrafik till Skanör (vilket faktiskt står på kommunens agenda) kan vi göra en bra ändhållplats på resterna av Malmövägen, där det finns gott om plats för pendlarparkering, bra tillfart från Hagarondellen och gångavstånd till Falsterbo Horse Show. Inte ett träd behöver fällas. Intern matning kan ske från Triangeln. Skulle nu spårvagnarna dröja med sin ankomst, har vi under tiden ett fint nytt grönområde, där rådjuren kan ströva fritt in till stadsparken….

Vad gör vi då med stadskärnorna?  Jag är övertygad om att stadskärnorna skulle må bäst av att kunna fortsätta utveckla sin historiska miljö. Där får vi då den optimala turistattraktionen med sin miljö, sina restauranger och kaffebarer, småbutiker och mysfaktor med rådhus och kyrkor. Ett fortsatt detaljarbete med gatuskyltar, gatubelysning m.m. behövs för att lyfta konceptet. Hit går man på promenad och för att njuta av samklangen med omgivande natur och känna historiens vingslag. Det gamla centrumområdet kan vi på sikt omvandla till ett småskaligt stadsdelscentra med småbutiker och bostäder – i samklang med den historiska stadskärnan.

Har vi då löst samhällsplaneringen för överskådlig framtid eller är prestigen hos politiker och tjänstemän ett oöverstigligt hinder? Nåväl, då säger vi redan nu att allt naturligtvis var deras egen idè….

2013-12-15/ Peter Krabbe

Klimatprognoser värre än valkampanjer

För oss som bor på Falsterbonäset finns det goda anledningar att följa klimatdebatten, inte minst med tanke på gällande prognoser för havsnivåförändringar. Med täta intervaller basuneras det ena skräckscenariot efter det andra ut i pressen. Snart har vi vant oss vid tanken att vi kommer att bo på havets botten om ett visst antal år. Hur skall vi då ställa oss till dessa prognoser? Sälja våra hus och fly i tid eller strunta i tramset?

Så här i höstrusket finns det då anledning att fundera över det gångna årets väder. Den 3:e april basunerar DN ut att Tasmanien haft den varmaste marsmånaden någonsin, samtidigt rapporterar Sydsvenskan att mars i Skåne inte varit så kall sedan 1987. Möjligen är vi mer intresserade av vädret i Skåne än i Tasmanien, men vad är det egentligen man försöker sälja? Är vädret kallare än någonsin eller är det varmare än någonsin? Samtidigt konstaterar forskargruppen Marcott et al. i Science att vi har en alarmerande global temperaturhöjning under senare år medan Danmarks Meteorologiska Institut förmedlar kunskapen att polarisarna mår utmärkt, med all time high för Antarktis. Förödande cykloner drar in över sydöstra Asien medan vi själva huttrar i kylan. Scenariot påminner om en politisk valkampanj inför stundande val. Vi får välja själva vad vi vill tro på och handla därefter. Allt fler politiska partier blir också direkt kopplade till klimatdebatten, något som väcker oro inför alltför förhastade och outredda slutsatser i sann politisk anda.

De befarade havsnivåhöjningarna lyser också med sin frånvaro, istället kan vi ta del av havsnivåer en halv meter under det normala, må vara tillfälliga. Vi ser också våra våtmarker torka ut runt omkring oss och undrar när vi skall bli dränkta av meteorologernas sedan länge förutspådda koldioxidrelaterade tsunami. Kan det möjligen vara så att de varierande klimatförändringarna på olika platser i världen också beror på andra faktorer än den ökande koldioxidhalten i atmosfären? Uppenbarligen blir konsekvenserna olika beroende på var på klotet vi befinner oss. Den termiska expansionen av vattenmassorna anges som den främsta orsaken till havsnivåhöjningar. Men vattnet vid ekvatorn är normalt 10- 15 grader varmare än i Östersjön och bör väl då sannolikt ge en större expansion där än hos oss. Detta till trots mäts havsnivåhöjningen i SMHI:s prognoser relativt medelvattennivån för världen som helhet. Tidvattenhöjden från ebb till flod uppgår i vissa områden till 10-15 meter.  Detta astronomiska fenomen kan inte heller isoleras från en havsnivådebatt där man mäter havsnivåförändringar i decimeter.

När får vi en objektiv förklaring till hur den totala samverkan sker mellan koldioxid, solfläcksaktiviteter, förändringar i jordaxelns lutning eller påverkan från vulkanutbrott och meteoritnedslag? Eller hur långsiktiga klimatcykler kan ställas i relation till utvecklingen i vår nutid? Att en vetenskaplig fråga av denna dignitet inte kan få ett entydigt svar är ett stort problem för samhället. Skall vi planera för stigande havsnivåer, minskade industriutsläpp eller alternativa energikällor eller kanske allt i ett? Kostnaderna för felaktiga beslut lär under alla förhållanden bli enorma, något som i slutändan drabbar alla oss små myror i arbetspyramiden genom sänkt levnadsstandard. Får vi önska oss en oberoende forskning som kan ge oss riktlinjerna för morgondagens samhällsutveckling – på lite säkrare grunder än vad dagens närmast religiösa klimatagitatorer presterar…..

Vår egen planering styrs av SMHI:s sammanställningar av IPCC:s prognoser (FN:s klimatpanel), som i sin tur är baserade på ett otal internationella mätningar och prognoser. Resultaten presenteras i breda intervall, där exempelvis havsnivåförändringarna i hundraårsperspektivet uppskattas ligga mellan 18 cm och 1,6 meter! Man talar då om dessa globala medelnivåer samtidigt som man är medveten om att de lokala variationerna är betydande. Hur situationen kommer att se ut för Skåne framgår knappast av dessa slutsatser, ändå låter man utan att skämmas extremvärdena bli dimensionerande i prognoserna. Det kan naturligtvis ligga ett värde i att kalkylera med  ”worst case”, men inser man konsekvenserna för samhällsplaneringen? För Falsterbonäset gäller frågan om vi skall fortsätta satsa på utbyggd infrastruktur och utbyggnad eller stänga dörren och flytta. Vem tar ansvaret om SMHI:s prognoser visar sig vara felaktiga och förhastade?

”Avsikten är inte att rekommendera vilka nivåer som ska användas i samhällets planeringsprocess” säger SMHI i en brasklapp. Ändå ligger dessa prognoser till grund för Länsstyrelsens granskning av kommunernas planering och korkade direktiv som en lägsta grundläggningsnivå om + 3, 0 meter är att vänta. Detta på en halvö där redan befintlig bebyggelse ligger på höjder mellan 1,5 och 2 meter! Nåväl, kan man bygga hus på pålar i Sydostasien så kan väl vi också. Det blir lite svårt med handikappanpassningen bara. Synd dock om det skulle visa sig vara i onödan…

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: