Klimatprognoser värre än valkampanjer

För oss som bor på Falsterbonäset finns det goda anledningar att följa klimatdebatten, inte minst med tanke på gällande prognoser för havsnivåförändringar. Med täta intervaller basuneras det ena skräckscenariot efter det andra ut i pressen. Snart har vi vant oss vid tanken att vi kommer att bo på havets botten om ett visst antal år. Hur skall vi då ställa oss till dessa prognoser? Sälja våra hus och fly i tid eller strunta i tramset?

Så här i höstrusket finns det då anledning att fundera över det gångna årets väder. Den 3:e april basunerar DN ut att Tasmanien haft den varmaste marsmånaden någonsin, samtidigt rapporterar Sydsvenskan att mars i Skåne inte varit så kall sedan 1987. Möjligen är vi mer intresserade av vädret i Skåne än i Tasmanien, men vad är det egentligen man försöker sälja? Är vädret kallare än någonsin eller är det varmare än någonsin? Samtidigt konstaterar forskargruppen Marcott et al. i Science att vi har en alarmerande global temperaturhöjning under senare år medan Danmarks Meteorologiska Institut förmedlar kunskapen att polarisarna mår utmärkt, med all time high för Antarktis. Förödande cykloner drar in över sydöstra Asien medan vi själva huttrar i kylan. Scenariot påminner om en politisk valkampanj inför stundande val. Vi får välja själva vad vi vill tro på och handla därefter. Allt fler politiska partier blir också direkt kopplade till klimatdebatten, något som väcker oro inför alltför förhastade och outredda slutsatser i sann politisk anda.

De befarade havsnivåhöjningarna lyser också med sin frånvaro, istället kan vi ta del av havsnivåer en halv meter under det normala, må vara tillfälliga. Vi ser också våra våtmarker torka ut runt omkring oss och undrar när vi skall bli dränkta av meteorologernas sedan länge förutspådda koldioxidrelaterade tsunami. Kan det möjligen vara så att de varierande klimatförändringarna på olika platser i världen också beror på andra faktorer än den ökande koldioxidhalten i atmosfären? Uppenbarligen blir konsekvenserna olika beroende på var på klotet vi befinner oss. Den termiska expansionen av vattenmassorna anges som den främsta orsaken till havsnivåhöjningar. Men vattnet vid ekvatorn är normalt 10- 15 grader varmare än i Östersjön och bör väl då sannolikt ge en större expansion där än hos oss. Detta till trots mäts havsnivåhöjningen i SMHI:s prognoser relativt medelvattennivån för världen som helhet. Tidvattenhöjden från ebb till flod uppgår i vissa områden till 10-15 meter.  Detta astronomiska fenomen kan inte heller isoleras från en havsnivådebatt där man mäter havsnivåförändringar i decimeter.

När får vi en objektiv förklaring till hur den totala samverkan sker mellan koldioxid, solfläcksaktiviteter, förändringar i jordaxelns lutning eller påverkan från vulkanutbrott och meteoritnedslag? Eller hur långsiktiga klimatcykler kan ställas i relation till utvecklingen i vår nutid? Att en vetenskaplig fråga av denna dignitet inte kan få ett entydigt svar är ett stort problem för samhället. Skall vi planera för stigande havsnivåer, minskade industriutsläpp eller alternativa energikällor eller kanske allt i ett? Kostnaderna för felaktiga beslut lär under alla förhållanden bli enorma, något som i slutändan drabbar alla oss små myror i arbetspyramiden genom sänkt levnadsstandard. Får vi önska oss en oberoende forskning som kan ge oss riktlinjerna för morgondagens samhällsutveckling – på lite säkrare grunder än vad dagens närmast religiösa klimatagitatorer presterar…..

Vår egen planering styrs av SMHI:s sammanställningar av IPCC:s prognoser (FN:s klimatpanel), som i sin tur är baserade på ett otal internationella mätningar och prognoser. Resultaten presenteras i breda intervall, där exempelvis havsnivåförändringarna i hundraårsperspektivet uppskattas ligga mellan 18 cm och 1,6 meter! Man talar då om dessa globala medelnivåer samtidigt som man är medveten om att de lokala variationerna är betydande. Hur situationen kommer att se ut för Skåne framgår knappast av dessa slutsatser, ändå låter man utan att skämmas extremvärdena bli dimensionerande i prognoserna. Det kan naturligtvis ligga ett värde i att kalkylera med  ”worst case”, men inser man konsekvenserna för samhällsplaneringen? För Falsterbonäset gäller frågan om vi skall fortsätta satsa på utbyggd infrastruktur och utbyggnad eller stänga dörren och flytta. Vem tar ansvaret om SMHI:s prognoser visar sig vara felaktiga och förhastade?

”Avsikten är inte att rekommendera vilka nivåer som ska användas i samhällets planeringsprocess” säger SMHI i en brasklapp. Ändå ligger dessa prognoser till grund för Länsstyrelsens granskning av kommunernas planering och korkade direktiv som en lägsta grundläggningsnivå om + 3, 0 meter är att vänta. Detta på en halvö där redan befintlig bebyggelse ligger på höjder mellan 1,5 och 2 meter! Nåväl, kan man bygga hus på pålar i Sydostasien så kan väl vi också. Det blir lite svårt med handikappanpassningen bara. Synd dock om det skulle visa sig vara i onödan…

Peter Krabbe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: