Äntligen börjar vi (några av oss) förstå framtiden!

Klimatdebatten rullar vidare i ett allt högre tonläge. Samtidigt som allt mer material presenteras som ifrågasätter alarmisternas skräckvisioner om jordens undergång går USA:s utrikesminister Kerry ut med nya hot och kostnadsanslag till klimatrörelsen. I hoten utmålas skeptikerna som terrorister och kostnadsanslagen binder upp forskare till den enda tillåtna agendan – att stoppa koldioxidutsläppen.

Skeptikerna kan glädja inte bara sig själva, utan också alla oss andra som befolkar jordklotet, med statistik från det senaste decenniet som visar att temperaturhöjningen globalt inte alls följer det scenario som alarmisterna målade upp för 20 år sedan. Trots att nya mätvärden från de flesta av klimatvetenskapens områden strömmar in i oförminskad takt tycks Kerry tro att alarmismen är den enda och saliggörande vägen till nästa presidentskap över supermakten. Övriga världen börjar fundersamt klia sig på hakan och nervöst byta fot medan Kerry dundrar ut sitt obekväma budskap. Ledare för Kina, Indien och andra nationer i stark tillväxt kastar menande blickar till varandra – vad är mannen egentligen ute efter?

Det finns ett historiskt väl dokumenterat faktum att koldioxidhalter och varmt klimat går hand i hand. En norsk forskargrupp visar dock att en ökande koldioxidhalt inte är orsak till temperaturhöjningar, utan tvärt om. Med stigande temperatur följer ökad koldioxidhalt. Eftersläpningen är c:a 10 månader.

co2 - temp

Grön kurva visar koldioxidhalten efter samma tidskurva som lufttemperatur (rött) och havstemperatur (blått). Den norska forskargruppen Humlum, Stordahl, Solheim 2012.

Själva fundamentet för alarmisternas tes att koldioxidutsläppen orsakar en hotande uppvärmning verkar därmed ha fallit platt till marken. I själva verket är koldioxidhalten en naturlig funktion av ökad växtlighet m.m. under varmare perioder, vars ökning kan spåras med början från 8000 år sedan.  Tilläggas kan att koldioxiden är en nödvändig ingrediens i jordklotets atmosfär och en förutsättning för fotosyntesen och andra naturliga processer.

Har vi då alls en uppvärmning? Alarmisterna klipper ut ett ytterst litet temperaturfragment ur ett historiskt skede, som vi kan kartlägga i detalj  450.000 år bakåt i tiden, detta med hjälp av borrkärnor från isen i Antarktis där ”årsringarna” ger möjlighet till analyser av såväl gaser i atmosfären som temperaturvariationer. Den graf vi då ser visar återkommande istider med c:a 100.000 års intervaller, avbrutna av värmeperioder med en längd av c:a 10.000 år. Vi har lyckan att nu befinna oss i en sådan värmeperiod, dock tycks det nu vara i själva slutet av den.

Istiden-har-borjat-bevis 1

Jordens klimat 450.000 år bakåt i tiden. Vi befinner oss nu i slutet av den femte värmeperioden. IGBP World data center.

Dessa ofantligt långa perioder styrs naturligtvis inte av människan, utan av solen som vi kretsar runt. Mer om detta nedan. Låt oss då se på vår egen Homo Sapiens spelplan, de 10.000 år som vi fått till vårt förfogande innan vi sannolikt går in i nästa djupa istid!

Global-temp-11000-years-BC

Vår egen civilisations värmeperiod, som synes går vi mot ett allt kallare klimat. De gröna banden markerar civilisationens höjdpunkter, minoisk tid, romartiden, högmedeltiden och nutid, som alla tycks ha dragit fördel av ett relativt sett varmare klimat. Den lilla röda rutan visar de temperaturhöjningar vi diskuterar i nutid, satta i relation till det historiska förloppet! Vi kan idag förlänga den blå kurvan upp till +0,3, något som dock inte ändrar mönstret nämnvärt. Sannolikheten talar för en sjunkande temperatur framöver.

Det tycks som om någon grads uppvärmning snarare skulle ha den positiva effekten att hålla oss kvar i pågående värmeperiod ytterligare något sekel, istället för att omgående störta oss ut i en kommande istid. 1600-talets lilla istid (markerad med blå text) visar var den nivå ligger som ger oss förlorade skördar, hungersnöd och ett vintertid isbelagt Östersjön, knappast något som vi längtar efter! I alarmisternas skräckscenario utmålade man redan för 20 år sedan temperaturhöjningar i storleksordningen 2- 6 grader. Under några decennier i slutet av 1900-talet hade vi en långsam temperaturhöjning som man extrapolerade in i framtiden utan närmare analys av bakomliggande faktorer. Med lämplig gradering av y- respektive x-axeln kunde man då forma den beryktade hockeyklubban som det ultimata beviset på en annalkande katastrof, i brist på bättre underlag relaterad till industrialismens koldioxidutsläpp. Det pinsamma för alarmisterna är idag att man nu kan konstatera att de senaste 17 åren inte har gett någon onormal temperaturhöjning. Lätt kan man ju då säga med facit i hand, att allt var fel tänkt. Vi kan nu konstatera en oförklarlig paus i uppvärmningen, muttrar alarmisterna buttert.  Kerry går ut med en obegriplig intensitet i sina domedagspredikningar och verkar inte ha förstått någonting. Kanske är det frustrationen över alla bortslösade miljarder på att stoppa industriproduktionen och utvinningen av fossila bränslen, som man nu tycks upptäcka i en aldrig sinande ström. Kina och Ryssland gottar sig åt sina gemensamma gas- och oljeprojekt, samtidigt som USA har bekymmer med sina alternativa energikällor. Det är nu som klimatdebatten blir storpolitik. Tredje världen blir ”fuskare” som genom ogenerade utsläpp riskerar att USA:s strypta ekonomi dalar i rankingen. Som motåtgärd börjar NASA leverera ”justerade” temperaturkurvor för att bibehålla bilden av jordens undergång om inte världens makter rättar in sig i ledet.

AllCompared%20GlobalMonthlyTempSince1979

Temperaturkurva 1980- 2014, UAH (Nasa). Det varmaste året 1998 maskeras genom en medelvärdeslinje som inte återger de kraftiga årsvariationerna, efter 1998 har det i själva verket blivit svalare! Under slutet av 1990-talet kunde det förvisso vara lockande att göra prognoser som pekar vidare upp i skyn…

Vad är då den egentliga orsaken till att jordens medeltemperatur har stigit under 1900-talet? Om man försöker förstå människans obetydliga roll i kosmos ligger det istället nära till hands att betrakta solens aktiviteter, som är av en för oss ofattbar dignitet. I det korta perspektivet kan vi lätt mäta de regelbundet återkommande solfläcksperioderna, som observerats sedan 1600-talet. De har en periodicitet om c:a 11 år och har ett nära samband med de klimatperioder vi upplever under vår livstid, som skillnaden mellan snörika och snöfattiga vintrar.

bfly

Diagram som visar solfläckarnas regelbundna variation och omfattning under perioden 1880 – 2014 (Nasa).

I de analyser som nu görs framkommer också ett nära samband mellan solfläcksaktiviteten och temperaturkurvan. Överensstämmelsen är i det närmaste total. Diagrammet nedan visar solfläcksaktiviteten under de senaste decennierna. Precis som i diagrammet ovan ser vi den tydliga periodiciteten samtidigt som antalet solfläckar stadigt minskar inom varje cykel. Färre solfläckar indikerar ett svalare klimat och många forskare anser att vi nu går mot en betydligt kallare period av det slag vi upplevt under 1600-talet (Maunder minimum) och 1800-talet (Dalton minimum). Sambandet upptäcktes av en slump under 1800-talet när man såg överensstämmelsen mellan solfläcksgrafen och motsvarande för vetepriserna, som var klimatrelaterade. Hur nära vi ligger det stora temperaturfall om 7- 8 grader som statistiskt sett borde ligga runt hörnet och innebära en ny istid (jmf första diagrammet) vet vi dock inte, men nästa minimum förutses till efter period 25 nedan vilket då bör nås runt 2030. Sälj alltså inte vinterpälsen än på ett tag!

solfläckscykel 85- 15

Solfläckarnas antal och periodicitet under senare tid, det minskande antalet indikerar ett svalare klimat.

Att koldioxidhalten i atmosfären inte är en nämnvärd anledning till högre temperaturer är de flesta sansade bedömare idag överens om (förutom Kerry). Att förstå solens inverkan på klimatet framstår därför som primärt för att vi skall kunna bedöma framtiden. Att denna är komplex och samtidigt omöjlig att påverka känns därför frustrerande, här hjälper inga politiska paroller eller utspel, det enda vi kan göra är att försöka förstå och anpassa oss.

Solen påverkar klimatet genom sin varierande aktivitet, kosmisk strålning och magnetfält. Andra faktorer som vi har att ta hänsyn till är geologiska processer som vulkanisk aktivitet och rörelser mellan kontinentalplattorna, som delvis styrs av förändringar i polernas läge. Dessa rörelser skapar sprickor i skarvarna mellan plattorna som utlöser underjordiska jordskalv eller havsbottens-förändringar, som vi kan uppleva genom förödande tsunamis. I dessa sammanhang släpps stora mängder heta gaser och magma ut från jordens inre, vilket påverkar vårt klimat under långa perioder. Polförskjutningar har historiskt sett förändrat klimatzonernas läge många gånger, den tunna jordskorpa som vi lever på har en tendens att slira på sitt glödande underlag. Om hur solens magnetfält styr jordens i detta sammanhang har vi ännu mycket att lära. Det finns dock många fynd efter både växter och djurliv från tempererade zoner under det som idag är polarzoner.

Genom ny forskning har dansken Henrik Svensmark (Danska rymdforskningsinstitutet) visat att den kosmiska strålningen genom såväl påverkan från solen som vår egen galax styr bildandet av den lägre molnigheten i atmosfären, något som är direkt utslagsgivande för jordens temperaturnivåer. Molnen täcker normalt 60- 70 % av jordens yta. Ökad kosmisk strålning ger också ökad molnighet, vilket i sin tur ger ett svalare klimat. Solens magnetfält reglerar denna strålning genom samma variationer som vi kan avläsa i solfläcksaktiviteten, överensstämmelsen mellan de historiska temperaturkurvorna och strålningsfrekvensen är övertygande. Forskningen visar åter igen att de av människan producerade koldioxidhalterna är betydelselösa för klimatförändringarna, liksom att vi nu går mot ett svalare klimat. Det tog Svensmark 16 månader att få sina resultat publicerade eftersom de inte ansågs vara politiskt korrekta!

Vi befinner oss då i en situation där allt fler forskare ifrågasätter den utveckling som FN genom IPCC marknadsför, trots hot om indragna forskningsanslag och en plats utanför den godkända eliten.  Ett problem som IPCC inte kan bemästra är att nya klimatdata för varje år förändrar bilden och att den nya verkligheten inte går att dölja mycket längre. Vem är beredd att ta ansvaret för alla bortslösade miljarder på otillräckliga alternativa energikällor, en stagnerande energiberoende industri och en som följd av detta havererad ekonomi? Istället för en allt varmare värld får vi en allt kallare. Vi behöver nu fokusera på en förbättrad global livsmedelsproduktion, kontrollerad befolkningstillväxt och ökad tillgång till prisvänlig energi istället för betydelselösa koldioxidutsläpp om vi skall kunna möta jordens behov i framtiden.

Det är viktigt att inte förväxla klimatdebatten med frågor om förorenande utsläpp som utgör ett direkt hot mot vår hälsa, från industri, trafik, gödningsämnen och andra miljörisker i samhället.  Klimatdebatten handlar om utsläpp av koldioxid och dennas eventuella påverkan på temperaturer, havsnivåer, vår fysiska miljö och indirekt våra möjligheter till livsmedelsproduktion. Det är nu hög tid att släppa fram sanningen om klimatförändringarna!

Peter Krabbe

Annonser

Yttrande över utställningshandling, detaljplan för Skanörs centrum, etapp 1.

Den övergripande planeringen:

Planförslaget omfattar bara en mindre del av centrum, i princip bara ICA och dess parkering och utformningen av ytorna däromkring. Kritik riktades mot samrådshandlingen därför att man inte redovisade lösningarna för hela centrumområdet, vilket särskilt för trafikföringen är fundamentalt. ICA är den mest trafikalstrande målpunkten i centrum och dess parkeringslösningar påverkar då självklart också resten av centrum. På sidan 7 i planbeskrivningen visar man nu planerna på en förlängning av Södergatan till Nyvångsvägen, vilket är en viktig och helt avgörande förutsättning för centrums fortsatta utveckling, något som jag framhållit i skisser som presenterats i senare diskussioner. Så långt är allt gott och väl och ett stort steg är äntligen taget i rätt riktning.

Vad är då syftet med denna första etapp av planläggningen, som bara tycks handla om ICA och dess parkeringar? Till att börja med kan man konstatera att kommunens tillväxtavdelning nu förkastat alla planer på en genomgripande förändring av centrum som skulle ha kunna ligga som grund för en bra långsiktig utveckling för ett växande befolkningsunderlag. Befintliga 1960-talsbyggnader ligger kvar eftersom ekonomiska förutsättningar för en större förändring saknas, anser kommunen.

En rimlig handläggning i detta läge är att man redan nu låter detaljplanen omfatta Södergatans nya sträckning och lägger fast framtida kvartersgränser för hela centrumområdet, som illustrationen ovan visar. Denna bör också omfatta den södra delen av tomterna närmast Södergatan i kvarteret norr om Bäckatorget, som måste få handelsrätt och byggrätt i gräns mot gatan för att planupplägget skall ha en chans att fungera. Det finns inte tid att vänta ytterligare fem år på detta. Bäckagården berörs inte av planarbetet och Optimerahusets användning kan lösas efter hand. Om kommunen menar allvar med det redovisade upplägget är det enkelt att revidera planhandlingen och göra en ny utställning, vilket skulle spara både tid, arbete och övertyga vad gäller målsättningen.

Södergatans utbyggnad har avgörande betydelse för centrums utveckling och kan därför inte hänskjutas till framtida, ej tidsbestämda planetapper. Föreliggande förslag har som enda syfte att utöka ICA:s lokaler in absurdum och genom ett ökat ianspråktagande av allmän platsmark.

Det nu utställda planförslaget, utställningshandlingen:

Parkeringen.

Hur skall man då få ekvationen att gå ihop med en ICA-handlare som trots sviktande kundunderlag tycks ha ett ständigt utbyggnadsbehov samtidigt som parkeringsutrymmet görs allt mindre? Parkeringen minskas från nuvarande 60 platser till 50. De två handikapplatserna tas bort i likhet med de 10 platserna mot Södergatan, som ersätts med 4 kantstensplatser. Totalt försvinner 16 platser, eller 20% av de befintliga. Hur detta främjar ett utbyggt ICA är en gåta. Enda förbättringen jämfört med samrådshandlingen är att utfarten flyttats från Falsterbovägen till Bangången, vilket undviker trafikstockningar på Falsterbovägen sommartid. Samtidigt blir verksamheterna på norra sidan av Södergatan, bank, apotek och butiker av med sin spontanparkering på gatan när dess parkeringsplatser äts upp av det utbyggda ICA. Står de knappt 200 kvm utökad butiksyta för ICA i proportion till det parkeringskaos som man ställer till med? Det kan noteras att åtskilliga verksamheter utefter Mellangatan har parkeringsavtal inom berörd parkering kopplade till sina bygglov.

Antalet parkeringsplatser minskas trots att tillåten byggnadsarea ökas, vilket drabbar övrig centrumhandel negativt. Eftersom etappen har status som fristående detaljplan skall parkeringsfrågan vara löst inom detta planarbete, alternativt skall planområdet utökas.

Byggnaden.

Vad händer då med ICA:s byggnad? I söder byggs ett glashus på för Rendicks blomsteraffär. Det är rimligt som centrumutveckling och störningen blir minimal. Ett tak över ICA:s lastplats kan man också acceptera, det kan knappast bli fulare än vad det redan är. Men vad är tanken med utbyggnaden mot Södergatan, som kraftigt försämrar logistiken för de boende i stadskärnan och motverkar syftet med insläppet österifrån till centrumområdet (se ovan)? När en detaljplan upprättas med huvudsakligt syfte att utöka en specifik byggnad i aktuell storleksordning är det anmärkningsvärt att inte byggplanerna redovisas närmare än vad som görs i planen. Visa åtminstone fasadritningar i planhandlingen så de boende kan ta ställning till konsekvenserna exteriört på ett vederhäftigt sätt. Vid alla tidigare utbyggnader av ICA har fönster- och dörröppningar snabbt satts igen med hänvisning till inre varuexponering och inbrottsrisk. Därför är en fasadredovisning nödvändig för förståelsen av vad som egentligen skall byggas. Den illustration som visas i planbeskrivningen har inte mycket gemensamt med planens bestämmelser. ICA-byggnaden ligger i verkligheten en halv meter högre än Södergatan, den visade huskroppen mellan tornen är 3- 4 meter hög mot tillåtet 5 meter och tornen är visade med en höjd om c:a 5 meter mot tillåtet 8.5 meter (jämför med ICA:s nuvarande entrétorn som är 6 meter högt). Även gatusektionen genom Södergatan ger fel information, vilket jag påtalat tidigare. Fasaderna på båda sidor om gatan är ritade 4 meter höga, när de i verkligheten är 5 + 0,5 m för ICA (planen) och 3,5 m för apotekshuset.  Om avsikten är att bygga i enligheten med illustrationen skall planbestämmelserna anpassas efter detta, annars får illustrationerna följa planens byggrätter istället. Detta är ett rimligt krav på en detaljplanehandling. Det är också av intresse vid bedömningen att få veta vad byggnaden skall användas till, livsmedelsbutik, kontor, andra butiker eller vad? En nyligen genomförd utbyggnad med butiker mot Södergatan har kort tid därefter konverterats till ICA:s egen verksamhet i brist på hyresgäster. Skall samma projekt nu genomföras på nytt? Frågan är viktig för bedömningen av vilka eftergifter som skall motivera utbyggnaden och ianspråktagandet av gatumark samt i vad mån fasaden kommer att bli fönsterlös eller inte.

Detaljplanen innehåller grova felaktigheter i redovisningen av byggnaders avsedda storlek.

Är detta bra för Skanör?

Varför går då kommunen ut med ett planförslag som innehåller så mycket felaktiga redovisningar och dåliga lösningar? Behöver vi ännu ett torg väster om ICA när vi inte ens vet hur vi skall fylla Bäckatorget på andra sidan med stimulerande aktiviteter? Visst är det trevligt med ett café med uteservering men är det här vid parkeringen man vill sitta, när Mellangatan vimlar av mysiga trottoarkanter och inbjudande trädgårdar? Risken är tyvärr stor att detta nya torg blir ännu en öde plats, kanske med en korvkiosk. Hur det påstådda sambandet med Bäckatorget skall kunna upprättas när man bygger fram ICA fem meter till vill man gärna ha förklarat. Det talas mycket om Skanörs-känsla i planen, men att flytta fram ICA:s fasad och höja den till 5 / 8,5 meters höjd lyckas man knappast maskera genom att plantera några av stadens små ansade lindar framför. ICA:s koloss har inte i stadskärnan att göra och kan aldrig bli en del av dennas kulturhistoriska koncept.  Om ICA vill bygga kontor på en andra våning är det bättre för gatumiljön att behålla avståndet till Södergatan och istället bygga på en hel våning till kanske 6,5 meters höjd mot väster och öster– utan torn! Den långa fasaden mot parkeringen skulle må bra av en sådan förhöjning, förutsatt att det finns fönster till rummen på andra våningen. Alternativ saknas därför inte. Viktigast är att hålla ICA:s 2000 kvm stora byggnad på behörigt avstånd från stadskärnans äldre bebyggelsekoncept så att den kan leva sitt eget liv! Ett närmande av ICA:s stora byggnad mot Södergatan äventyrar stadskärnans kulturhistoriska koncept, avståndet bör hellre ökas än minskas.

Planförslagets förtjänst (eller tankarna som presenteras i anslutning till det) ligger i att den övergripande trafikföringen redovisas, med Bangången som passage för bussar och tyngre fordon och Södergatan som inre centrumgata med anslutning österut för besökande trafik. Detta öppnar också för en utökad användning av Östergatan, Skanörs bredaste gata, som förbindelse till Hamngatan och hamnen vilket kan avlasta Mellangatan sommartid.  Samtidigt får Bäckatorget en mer central placering vid en Södergata som kan bli ett nytt affärsstråk, med möjlighet till många nya affärsetableringar. Kvarteret norr om Bäckatorget bör få handelsrätt och byggrätt i gräns mot gatan och torget kan aktiveras i kraft av en bättre placering. Optimerahuset kan behållas tills behovet av andra funktioner uppstår och Bäckagården får ett intressantare läge vid en gata. Men allt detta ligger utanför den nu aktuella detaljplanen, som istället motverkar denna positiva utveckling genom bortfallet av parkeringsplatser för kortvarig spontanparkering. Hur stannar man till några minuter vid Handelsbankens bankomat på väg till Malmö? Genom att parkera på trottoaren?

Stadsplanering är inte enkelt. Många intressen och önskemål skall vävas samman samtidigt som det inte får kosta något. Med detta planförslag får man ändå fråga sig om man inte skapar fler problem än man löser. Även om ICA får betala för sin egen utbyggnad förorsakar den ändå stora kostnader för kommunen om lösningarna blir strukturellt fel och leder till fortsatt stagnation och oönskade låsningar. Ett rimligare angreppssätt är därför att först lägga fast gatusystemet för hela centrumområdet i enlighet med skissen och sedan öppna för ökad handel i området runt och på Bäckatorget. Den etappen har större betydelse för centrums utveckling än ICA:s 200 kvm och drar förhoppningsvis med sig en utveckling även av Optimerahuset, som då får gatukontakt och ett större flöde av förbipasserande. ICA:s planetapp kan vänta eftersom den i nuläget gör mer skada än nytta.

Sammanfattning:

–          Planförslaget innebär att kommunen bestämt att ICA och dess parkering skall ligga kvar i befintligt läge, vilket försvårar en långsiktigt positiv centrumutveckling. Om ICA:s byggnad skall byggas till är en bättre lösning att lägga en andra våning mot väster och/eller öster och behålla nuvarande avstånd till Södergatan. Södergatan kan aldrig fås att likna stadskärnans gator.

–          Förslagets förtjänst ligger i att gatusystemet nu redovisas på ett sätt som är nödvändigt för centrums utvecklingsmöjligheter. Dock ingår inte detta i detaljplanen. En detaljplan för Södergatans sträckning och tillhörande kvartersindelning borde istället utgöra den första etappen av planarbetet.

–          Med ovan angiven förutsättning är ICA det minst brådskande förändringsområdet i centrum eftersom både verksamhet och parkering redan finns i tillräcklig omfattning. För att snabbt få en positiv centrumutveckling bör Bäckatorget med närmaste omgivningar utredas för eventuell förtätning och nybyggnation. Detta är samtidigt motivet för en förlängning av Södergatan. En detaljplan för Bäckatorget borde vara den andra etappen av planarbetet.

–          Infarten från öster kommer att bli allt viktigare när Skanör byggs ut. Idag möts besökaren av Optimeras byggmateriallager. En detaljplan för östra infarten till centrum borde vara den tredje etappen av planarbetet.

–          När dessa tre etapper genomförts kan problemet ICA och dess parkering utvärderas som en fjärde planetapp. Erfarenheterna av Södergatans nya sträckning kommer då att vara vägledande vid bedömningen av ICA:s trafik- och parkeringsfrågor. Utbyggnaden av Rendicks glashus kan hanteras omgående som en mindre avvikelse. Ännu enklare hade varit om hela planeringen gjorts som ett enda och sammanhängande planarbete. Kommunen äger i stort sett all mark i området. Varför göra denna tidsödande uppdelning efter fem års funderande?

–          Om kommunstyrelsen trots allt väljer att gå vidare med föreliggande planförslag måste ICA:s utbyggnad redovisas på ett uttömmande och vederhäftigt sätt i ny utställning så allmänheten kan bilda sig en uppfattning om vad som egentligen avses. Planförslagets brister i detta avseende är inte godtagbart med tanke på konsekvenserna för den kulturhistoriska stadskärnan och dess värden. Det vore förvånansvärt om detta material inte redan finns upprättat. Även parkeringslösningarna har fundamentala brister vad gäller antal platser, framkomlighet, angöring och handikappanpassning.

–          Genomförandetiden är satt till 10 år. Detta är klart olämpligt för en plan som skall ingå i en serie fortsatta planetapper, som alla kommer att påverka varandra. Att behålla möjligheten till flexibilitet är nödvändigt vid en föränderlig centrumutbyggnad, genomförandetiden bör därför vara 5 år (genomförandetiden låser planen genom att inga planändringar kan göras under denna tid).

Peter Krabbe / 2014-02-15

Arkitekt SAR/MSA, planförfattare till Skanörs bevarandeplan.

Kommer klimatdebattens gungbräda att tippa över?

En upphetsad diskussion pågår numera i fria och oberoende media om vart den klimatrelaterade utvecklingen är på väg. Frågan har, som jag många gånger framhållit, stor betydelse för oss som bor på Falsterbonäset och är väl värd lite uppmärksamhet från såväl politiker som boende i vår kommun.

När Luuk i TV-programmet På spåret ställer frågan ”vart är vi på väg?” lägger vi pannan i djupa veck och försöker hitta spårets slutdestination. Låt oss då göra samma sak och reflektera en stund över vart klimattåget vi sitter på är på väg. Även om vi sitter bekvämt tillbakalutade med ryggen mot färdriktningen kan det vara bra att veta till vilken destination vi löst biljett…

Våra lokförare är omväxlande klimatalarmister eller klimatskeptiker, att de slåss om spakarna så hårtestarna ryker vill vi kanske inte ens veta när vi lyssnar på spårets trygga dunka-dunka. Låt oss då istället hoppas att tåget inte spårar ur, så vi får söka vår egen väg ur de förvridna plåtresterna.

Den officiella inställningen är klimatalarmisternas, att koldioxidutsläppen ökar lavinartat och därmed skapar en uppvärmning av jordklotet som hotar hela vår existens. Om vi inte omgående går över till alternativa energikällor och minskar våra utsläpp i alla avseenden går vi en snabb undergång till mötes. Detta illustrerar man i diagram som visar stigande temperaturer i en rätlinjig utveckling och bankar in budskapet i klimatmöte efter klimatmöte, medan världen darrar av skräck. Vi ser presidenter och statschefer i uppkavlade ärmar, trötta och hålögda efter nattmanglingar, som kämpar mot klockan för att rädda världen. I vår lilla värld, på Falsterbonäset, leder IPCC:s (FN) prognoser till SMHI:s (länsstyrelsens profet) prognoser som i sin tur leder till byggförbud och stagnation på vår låglänta halvö.

Klimatskeptikerna å andra sidan blickar istället bakåt och försöker analysera den historiska utvecklingen för att förstå den pågående. Slutsatsen blir inte sällan att vi går mot en ny istid istället och att klimatalarmisterna har en rent politisk agenda. Till dessa senares förtvivlan börjar nu en annorlunda kurva än alarmisternas rätlinjiga himlastege visa sig när datorerna spottar fram de faktiskt uppmätta värdena från tiden efter alarmisternas framträdande på scenen. De senaste 17 åren kan ingen uppvärmning av jorden konstateras alls. Alarmisternas argument är nu att uppvärmningen bara tagit en ”paus”, trots att ökningen av koldioxidhalterna fortsätter. Hmmmm.

Hur kan det då vara möjligt att dessa ytterligheter inte kan mötas i en sansad debatt för att hitta en konsensus som är bättre för världen än den skenbart rådande? Hur kan det vara möjligt att hela vårt etablissemang låter sig styras av ett forskningsunderlag som allt mer visar sig vara felaktigt? Varför bejakar inte TV och press en analyserande och konstruktiv debatt istället för att försöka lägga munkavle på skeptikernas oftast väl pålästa och dokumenterade argument?  Istället utmålas skeptikerna som företrädare för ”konspirationsteorier” (nytt modeord för allt som man inte klarar av att diskutera) och oseriösa intressen. Detta trots att många av dess företrädare tillhör både Sveriges och världens vetenskapliga elit.

Eftersom det skulle behövas en hel bok för att gå igenom alla argument för och emot, gör jag här bara en kort sammanfattning och hoppas att därmed väcka ett intresse hos läsaren att gå vidare och fördjupa sig i analyserna hos respektive företrädare. Skeptikerna stöder sin analys på historiska fakta, som egentligen ingen motsäger. Jorden har under de senaste 500.000 åren haft omväxlande istid och värmeperioder med intervaller i storleksordning 75.000- 100.000 år. Värmeperioderna har varit relativt kortvariga, cirka 10.000 år, och framstår som udda men regelbundna toppar i en mer eller mindre permanent istid. Vår nuvarande värmeperiod började c:a 8.000 år f.Kr. och hade sitt maximum för 3.000 år sedan.  Därefter har temperaturkurvan följt en utveckling mot lägre temperaturer, även om variationerna är för oss mycket påtagliga. Vikingatiden var varm medan 1600-talet var kallt, det vi nu kallar ”lilla istiden”.  Därefter har vi haft en varmare period igen, vars utveckling under det senaste århundradet är utgångspunkten för alarmisternas resonemang om en uppvärmning relaterad till industrialismens uppgång. I själva verket följer utvecklingen bara sin naturliga sågtandskurva – om utvecklingen inte istället fortsätter rätlinjigt uppåt under lång tid från dagsläget, som alarmisterna tror, istället för att vända nedåt igen mot ett kallare klimat, som de flesta av oss nu levande människor påtagligt kan konstatera. De uppmätta värdena från de senaste 17 åren visar som sagt att uppvärmningen avstannat, brädan ligger i ett jämviktsläge och vi vet inte nu åt vilket håll den kommer att luta om några decennier. Det som kan kännas obehagligt är vetskapen om att vår nuvarande värmeperiod, de 10.000 åren, statistiskt sett nu går mot sitt slut. Kanske skall vi då istället vara lite rädda om värmen?

Även solen har ett starkt cykliskt beteende som står i samklang med de temperaturvariationer vi sett ovan. Den mest närliggande cykeln är solfläcksaktiviteten, som styr vårt klimat i 11-årsperioder, främst synligt som skillnaden mellan snörika och snöfattiga vintrar. Variationer i klimatet på olika delar av jorden kommer också att styras av förändringar i jordaxelns lutning och därav följande förändringar i jordens magnetfält.  Det kan knappast vara obekant att den böljande sinuskurvan som är grunden för det mesta i vår fysiska tillvaro är mer normal än en rätlinjig utveckling, något som visar på alarmisternas enorma tilltro till människans möjligheter att påverka jordklotets pulserande rytm.

Det finns också ett starkt samband mellan havsnivåer och lufttemperaturer. Därför är frågan om relevansen i förutspådda temperaturförändringar oerhört viktig för oss som bor i låglänta områden. Finns det ett behov av att bygga skyddsvallar eller inte? Eftersom vår byråkrati vad gäller miljöfrågor är komplex måste vi ta fram godkända beslut för vallbyggen, men vänta med att bygga tills vi vet att de verkligen behövs. Det kan ta tio år eller mer att få fram vettiga beslut, som inte bara är politiska hastverk. Vi kan inte heller bortse från att kortvariga stormar och oväder kan ställa till med problem, oavsett utvecklingen i stort. En normal stormflod varar dock sällan mer än några timmar.

Vad har då alarmisterna för skäl att ignorera skeptikernas argument? Vi kommer då in på världspolitiska aspekter som vad energiförsörjningen skall utgå ifrån för kriterier, hur fördelningspolitiken skall bedrivas globalt och var framtidens tillväxtzoner skall ligga. Ett bortfall av energipolitikens fokus på behovet av förnyelsebar energi riskerar nationellt att dra undan mattan för hela Miljöpartiet och därmed kanske en vänsterbaserad regering efter valet. Klimatdebatten får därmed en annan dimension som politisk värdemätare, som vida överträffar sakargumenten.  Som vanligt får vi sitta här själva och fundera över hur stranden kommer att se ut nästa år, hur många träd som kommer att dö av saltvatteninträngning i grundvattnet och om det är lönt att reparera våra fuktskadade husgrunder.  Genom klimatdebatten lär vi inte få några svar…

Får vi centrumutveckling nu?

Diskussionen om centrumutveckling fortsätter i Vellinge kommun. Några miljoner har anslagits till denna förutspådda pånyttfödelse. Vad är det då man egentligen diskuterar? Jag tillåter mig att öppna locket och se efter vad som finns i lådan. Centrumutveckling kan grovt delas upp på fyra huvudpunkter:

1.      Den fysiska spelplanen.

–          Att bygga staden. Detaljplan med byggrätter, handelsrätter, gatusträckningar och parkeringsplatser. Styr husens användningsmöjligheter och etableringar av butiker, kontor och hotell. En första etapp i Skanör som främst styr ICA:s utbyggnadsmöjligheter ligger nu under utställning. Mina synpunkter på denna finns att läsa under ” kommunen ställer ut reviderat planförslag för Skanörs centrum”.

–          Den kulturhistoriska anpassningen till bevarandevärda byggnader och områden, kulturmiljön som dragplåster för attraktiva platser och stråk. I Skanör är stadskärnan ett sådant område som ger förutsättningar för att vara ett dragplåster, om den inte förstörs genom felaktig planering. Nu tror kommunen att en 2000 kvm stor livsmedelshall kan integreras i stadskärnan, vilket tvärtom blir ett hot mot kulturmiljön. Separera istället ICA från kulturmiljön genom att bibehålla Södergatans bredd!

–          Fastighetsägares rättigheter och skyldigheter, störningar och intrång. Detaljplanen skall garantera alla ett juridiskt skydd mot intrång i befintliga rättigheter vad gäller hotbilder mot fastighetsvärden och störningar.

–          Aktörer: kommunen, fastighetsägare, invånare. Kommunen måste vara beredd att betala för en användbar infrastruktur! Det är detta vi har en kommun till!

 2.     ”Möblering” av den fysiska miljön.

–          Att göra staden attraktiv: sittbänkar, gatubelysning, skyltning, ytskikt på gator och torg, planteringar, uteserveringar, julgranar, bredband.

–          Aktörer: kommunen och intressegrupper (köpmannaföreningar etc). Här finns utrymme för initiativ från centrumföreningar och andra som verkar i området. Är det i detta syfte kommunen anslagit några miljoner? Man kan tacka och ta emot, men det lär tyvärr inte göra någon skillnad om inte pkt 1 ovan först åtgärdas.

3.      Främjande av aktiviteter.

–          Att använda staden: julmarknader, Luciatåg, bilutställningar, Gåsalopp, Horse Show, konstrundor och konstutställningar/gallerier, golftävlingar, fågelskådning, historiska rundvandringar, vikinga- och medeltidsmarknader, naturvandringar.

–          Aktörer: privatpersoner, intressegrupper. Här kan vi alla hjälpas åt med att vara kreativa och göra staden levande.

4.      Etablering av verksamheter.

–          Stimulera etablering av butiker, kontor, hotell och krogar. Ökad inflyttning eller ökad användning av fritidshus (jmf stadskärnan med bara 50% året runt-boende).

–          Tillgång till bostäder och lokaler för verksamheter.

–          Lönsamhetskriterier, lokalhyra i relation till omsättning. Riskvilja. Framtidsutsikter?

–          Aktörer: privat kapital. Detta är den svåraste punkten. Under vilka förutsättningar vill vi riskera vårt eget kapital? Hur ser konjunkturerna ut i framtiden? Oavsett vad vi gör under punkterna ovan blir detta avgörande. Man måste ställa sig frågan om kommunen skall äga ett helt centrumområde, som i Skanör, eller om detta skall ligga på privat ägande. Nackdelen med privat ägande ser vi med ICA, där en privat aktör kan blockera en långsiktigt bättre infrastruktur. Fördelen med ett kommunalt ägande är att kommunen kan subventionera lokalhyror som annars hade varit oöverkomliga för butiksägare med begränsad omsättning. Nackdelen är en total blockering av det privata kapitalets kreativa förmåga. Om inte kommunen kan leverera en bra spelplan enligt första punkten ovan finns inte heller förutsättningarna för etablering av privata verksamheter, vi får då ett centrum helt fyllt av kommunala institutioner istället.

Den som tror att centrumutveckling lyckas med ett gott humör och några kommunala miljoner lär tyvärr bli besviken. Med en dåres envishet upprepar jag därför mitt mantra: Kommunen måste få beslut av Länsstyrelsen om godkända skyddsvallar mot översvämningar (får inte byggas innan de behövs, om de nu alls kommer att behövas) så att det privata kapitalet vågar investera i centrum. Därutöver måste världskonjunkturen åter få vind i seglen, något vi tyvärr inte styr över. Om det nu ändå skulle börja blåsa igen måste seglen redan vara satta, eller vår fysiska planläggning måste vara avslutad och klar att ta i bruk. Det går därför inte att skjuta tre fjärdedelar av Skanörs centrumplanering på framtiden, som kommunen nu gör.

Peter Krabbe

Arkitekt SAR/MSA

%d bloggare gillar detta: