Kommer klimatdebattens gungbräda att tippa över?

En upphetsad diskussion pågår numera i fria och oberoende media om vart den klimatrelaterade utvecklingen är på väg. Frågan har, som jag många gånger framhållit, stor betydelse för oss som bor på Falsterbonäset och är väl värd lite uppmärksamhet från såväl politiker som boende i vår kommun.

När Luuk i TV-programmet På spåret ställer frågan ”vart är vi på väg?” lägger vi pannan i djupa veck och försöker hitta spårets slutdestination. Låt oss då göra samma sak och reflektera en stund över vart klimattåget vi sitter på är på väg. Även om vi sitter bekvämt tillbakalutade med ryggen mot färdriktningen kan det vara bra att veta till vilken destination vi löst biljett…

Våra lokförare är omväxlande klimatalarmister eller klimatskeptiker, att de slåss om spakarna så hårtestarna ryker vill vi kanske inte ens veta när vi lyssnar på spårets trygga dunka-dunka. Låt oss då istället hoppas att tåget inte spårar ur, så vi får söka vår egen väg ur de förvridna plåtresterna.

Den officiella inställningen är klimatalarmisternas, att koldioxidutsläppen ökar lavinartat och därmed skapar en uppvärmning av jordklotet som hotar hela vår existens. Om vi inte omgående går över till alternativa energikällor och minskar våra utsläpp i alla avseenden går vi en snabb undergång till mötes. Detta illustrerar man i diagram som visar stigande temperaturer i en rätlinjig utveckling och bankar in budskapet i klimatmöte efter klimatmöte, medan världen darrar av skräck. Vi ser presidenter och statschefer i uppkavlade ärmar, trötta och hålögda efter nattmanglingar, som kämpar mot klockan för att rädda världen. I vår lilla värld, på Falsterbonäset, leder IPCC:s (FN) prognoser till SMHI:s (länsstyrelsens profet) prognoser som i sin tur leder till byggförbud och stagnation på vår låglänta halvö.

Klimatskeptikerna å andra sidan blickar istället bakåt och försöker analysera den historiska utvecklingen för att förstå den pågående. Slutsatsen blir inte sällan att vi går mot en ny istid istället och att klimatalarmisterna har en rent politisk agenda. Till dessa senares förtvivlan börjar nu en annorlunda kurva än alarmisternas rätlinjiga himlastege visa sig när datorerna spottar fram de faktiskt uppmätta värdena från tiden efter alarmisternas framträdande på scenen. De senaste 17 åren kan ingen uppvärmning av jorden konstateras alls. Alarmisternas argument är nu att uppvärmningen bara tagit en ”paus”, trots att ökningen av koldioxidhalterna fortsätter. Hmmmm.

Hur kan det då vara möjligt att dessa ytterligheter inte kan mötas i en sansad debatt för att hitta en konsensus som är bättre för världen än den skenbart rådande? Hur kan det vara möjligt att hela vårt etablissemang låter sig styras av ett forskningsunderlag som allt mer visar sig vara felaktigt? Varför bejakar inte TV och press en analyserande och konstruktiv debatt istället för att försöka lägga munkavle på skeptikernas oftast väl pålästa och dokumenterade argument?  Istället utmålas skeptikerna som företrädare för ”konspirationsteorier” (nytt modeord för allt som man inte klarar av att diskutera) och oseriösa intressen. Detta trots att många av dess företrädare tillhör både Sveriges och världens vetenskapliga elit.

Eftersom det skulle behövas en hel bok för att gå igenom alla argument för och emot, gör jag här bara en kort sammanfattning och hoppas att därmed väcka ett intresse hos läsaren att gå vidare och fördjupa sig i analyserna hos respektive företrädare. Skeptikerna stöder sin analys på historiska fakta, som egentligen ingen motsäger. Jorden har under de senaste 500.000 åren haft omväxlande istid och värmeperioder med intervaller i storleksordning 75.000- 100.000 år. Värmeperioderna har varit relativt kortvariga, cirka 10.000 år, och framstår som udda men regelbundna toppar i en mer eller mindre permanent istid. Vår nuvarande värmeperiod började c:a 8.000 år f.Kr. och hade sitt maximum för 3.000 år sedan.  Därefter har temperaturkurvan följt en utveckling mot lägre temperaturer, även om variationerna är för oss mycket påtagliga. Vikingatiden var varm medan 1600-talet var kallt, det vi nu kallar ”lilla istiden”.  Därefter har vi haft en varmare period igen, vars utveckling under det senaste århundradet är utgångspunkten för alarmisternas resonemang om en uppvärmning relaterad till industrialismens uppgång. I själva verket följer utvecklingen bara sin naturliga sågtandskurva – om utvecklingen inte istället fortsätter rätlinjigt uppåt under lång tid från dagsläget, som alarmisterna tror, istället för att vända nedåt igen mot ett kallare klimat, som de flesta av oss nu levande människor påtagligt kan konstatera. De uppmätta värdena från de senaste 17 åren visar som sagt att uppvärmningen avstannat, brädan ligger i ett jämviktsläge och vi vet inte nu åt vilket håll den kommer att luta om några decennier. Det som kan kännas obehagligt är vetskapen om att vår nuvarande värmeperiod, de 10.000 åren, statistiskt sett nu går mot sitt slut. Kanske skall vi då istället vara lite rädda om värmen?

Även solen har ett starkt cykliskt beteende som står i samklang med de temperaturvariationer vi sett ovan. Den mest närliggande cykeln är solfläcksaktiviteten, som styr vårt klimat i 11-årsperioder, främst synligt som skillnaden mellan snörika och snöfattiga vintrar. Variationer i klimatet på olika delar av jorden kommer också att styras av förändringar i jordaxelns lutning och därav följande förändringar i jordens magnetfält.  Det kan knappast vara obekant att den böljande sinuskurvan som är grunden för det mesta i vår fysiska tillvaro är mer normal än en rätlinjig utveckling, något som visar på alarmisternas enorma tilltro till människans möjligheter att påverka jordklotets pulserande rytm.

Det finns också ett starkt samband mellan havsnivåer och lufttemperaturer. Därför är frågan om relevansen i förutspådda temperaturförändringar oerhört viktig för oss som bor i låglänta områden. Finns det ett behov av att bygga skyddsvallar eller inte? Eftersom vår byråkrati vad gäller miljöfrågor är komplex måste vi ta fram godkända beslut för vallbyggen, men vänta med att bygga tills vi vet att de verkligen behövs. Det kan ta tio år eller mer att få fram vettiga beslut, som inte bara är politiska hastverk. Vi kan inte heller bortse från att kortvariga stormar och oväder kan ställa till med problem, oavsett utvecklingen i stort. En normal stormflod varar dock sällan mer än några timmar.

Vad har då alarmisterna för skäl att ignorera skeptikernas argument? Vi kommer då in på världspolitiska aspekter som vad energiförsörjningen skall utgå ifrån för kriterier, hur fördelningspolitiken skall bedrivas globalt och var framtidens tillväxtzoner skall ligga. Ett bortfall av energipolitikens fokus på behovet av förnyelsebar energi riskerar nationellt att dra undan mattan för hela Miljöpartiet och därmed kanske en vänsterbaserad regering efter valet. Klimatdebatten får därmed en annan dimension som politisk värdemätare, som vida överträffar sakargumenten.  Som vanligt får vi sitta här själva och fundera över hur stranden kommer att se ut nästa år, hur många träd som kommer att dö av saltvatteninträngning i grundvattnet och om det är lönt att reparera våra fuktskadade husgrunder.  Genom klimatdebatten lär vi inte få några svar…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: