Äntligen börjar vi (några av oss) förstå framtiden!

Klimatdebatten rullar vidare i ett allt högre tonläge. Samtidigt som allt mer material presenteras som ifrågasätter alarmisternas skräckvisioner om jordens undergång går USA:s utrikesminister Kerry ut med nya hot och kostnadsanslag till klimatrörelsen. I hoten utmålas skeptikerna som terrorister och kostnadsanslagen binder upp forskare till den enda tillåtna agendan – att stoppa koldioxidutsläppen.

Skeptikerna kan glädja inte bara sig själva, utan också alla oss andra som befolkar jordklotet, med statistik från det senaste decenniet som visar att temperaturhöjningen globalt inte alls följer det scenario som alarmisterna målade upp för 20 år sedan. Trots att nya mätvärden från de flesta av klimatvetenskapens områden strömmar in i oförminskad takt tycks Kerry tro att alarmismen är den enda och saliggörande vägen till nästa presidentskap över supermakten. Övriga världen börjar fundersamt klia sig på hakan och nervöst byta fot medan Kerry dundrar ut sitt obekväma budskap. Ledare för Kina, Indien och andra nationer i stark tillväxt kastar menande blickar till varandra – vad är mannen egentligen ute efter?

Det finns ett historiskt väl dokumenterat faktum att koldioxidhalter och varmt klimat går hand i hand. En norsk forskargrupp visar dock att en ökande koldioxidhalt inte är orsak till temperaturhöjningar, utan tvärt om. Med stigande temperatur följer ökad koldioxidhalt. Eftersläpningen är c:a 10 månader.

co2 - temp

Grön kurva visar koldioxidhalten efter samma tidskurva som lufttemperatur (rött) och havstemperatur (blått). Den norska forskargruppen Humlum, Stordahl, Solheim 2012.

Själva fundamentet för alarmisternas tes att koldioxidutsläppen orsakar en hotande uppvärmning verkar därmed ha fallit platt till marken. I själva verket är koldioxidhalten en naturlig funktion av ökad växtlighet m.m. under varmare perioder, vars ökning kan spåras med början från 8000 år sedan.  Tilläggas kan att koldioxiden är en nödvändig ingrediens i jordklotets atmosfär och en förutsättning för fotosyntesen och andra naturliga processer.

Har vi då alls en uppvärmning? Alarmisterna klipper ut ett ytterst litet temperaturfragment ur ett historiskt skede, som vi kan kartlägga i detalj  450.000 år bakåt i tiden, detta med hjälp av borrkärnor från isen i Antarktis där ”årsringarna” ger möjlighet till analyser av såväl gaser i atmosfären som temperaturvariationer. Den graf vi då ser visar återkommande istider med c:a 100.000 års intervaller, avbrutna av värmeperioder med en längd av c:a 10.000 år. Vi har lyckan att nu befinna oss i en sådan värmeperiod, dock tycks det nu vara i själva slutet av den.

Istiden-har-borjat-bevis 1

Jordens klimat 450.000 år bakåt i tiden. Vi befinner oss nu i slutet av den femte värmeperioden. IGBP World data center.

Dessa ofantligt långa perioder styrs naturligtvis inte av människan, utan av solen som vi kretsar runt. Mer om detta nedan. Låt oss då se på vår egen Homo Sapiens spelplan, de 10.000 år som vi fått till vårt förfogande innan vi sannolikt går in i nästa djupa istid!

Global-temp-11000-years-BC

Vår egen civilisations värmeperiod, som synes går vi mot ett allt kallare klimat. De gröna banden markerar civilisationens höjdpunkter, minoisk tid, romartiden, högmedeltiden och nutid, som alla tycks ha dragit fördel av ett relativt sett varmare klimat. Den lilla röda rutan visar de temperaturhöjningar vi diskuterar i nutid, satta i relation till det historiska förloppet! Vi kan idag förlänga den blå kurvan upp till +0,3, något som dock inte ändrar mönstret nämnvärt. Sannolikheten talar för en sjunkande temperatur framöver.

Det tycks som om någon grads uppvärmning snarare skulle ha den positiva effekten att hålla oss kvar i pågående värmeperiod ytterligare något sekel, istället för att omgående störta oss ut i en kommande istid. 1600-talets lilla istid (markerad med blå text) visar var den nivå ligger som ger oss förlorade skördar, hungersnöd och ett vintertid isbelagt Östersjön, knappast något som vi längtar efter! I alarmisternas skräckscenario utmålade man redan för 20 år sedan temperaturhöjningar i storleksordningen 2- 6 grader. Under några decennier i slutet av 1900-talet hade vi en långsam temperaturhöjning som man extrapolerade in i framtiden utan närmare analys av bakomliggande faktorer. Med lämplig gradering av y- respektive x-axeln kunde man då forma den beryktade hockeyklubban som det ultimata beviset på en annalkande katastrof, i brist på bättre underlag relaterad till industrialismens koldioxidutsläpp. Det pinsamma för alarmisterna är idag att man nu kan konstatera att de senaste 17 åren inte har gett någon onormal temperaturhöjning. Lätt kan man ju då säga med facit i hand, att allt var fel tänkt. Vi kan nu konstatera en oförklarlig paus i uppvärmningen, muttrar alarmisterna buttert.  Kerry går ut med en obegriplig intensitet i sina domedagspredikningar och verkar inte ha förstått någonting. Kanske är det frustrationen över alla bortslösade miljarder på att stoppa industriproduktionen och utvinningen av fossila bränslen, som man nu tycks upptäcka i en aldrig sinande ström. Kina och Ryssland gottar sig åt sina gemensamma gas- och oljeprojekt, samtidigt som USA har bekymmer med sina alternativa energikällor. Det är nu som klimatdebatten blir storpolitik. Tredje världen blir ”fuskare” som genom ogenerade utsläpp riskerar att USA:s strypta ekonomi dalar i rankingen. Som motåtgärd börjar NASA leverera ”justerade” temperaturkurvor för att bibehålla bilden av jordens undergång om inte världens makter rättar in sig i ledet.

AllCompared%20GlobalMonthlyTempSince1979

Temperaturkurva 1980- 2014, UAH (Nasa). Det varmaste året 1998 maskeras genom en medelvärdeslinje som inte återger de kraftiga årsvariationerna, efter 1998 har det i själva verket blivit svalare! Under slutet av 1990-talet kunde det förvisso vara lockande att göra prognoser som pekar vidare upp i skyn…

Vad är då den egentliga orsaken till att jordens medeltemperatur har stigit under 1900-talet? Om man försöker förstå människans obetydliga roll i kosmos ligger det istället nära till hands att betrakta solens aktiviteter, som är av en för oss ofattbar dignitet. I det korta perspektivet kan vi lätt mäta de regelbundet återkommande solfläcksperioderna, som observerats sedan 1600-talet. De har en periodicitet om c:a 11 år och har ett nära samband med de klimatperioder vi upplever under vår livstid, som skillnaden mellan snörika och snöfattiga vintrar.

bfly

Diagram som visar solfläckarnas regelbundna variation och omfattning under perioden 1880 – 2014 (Nasa).

I de analyser som nu görs framkommer också ett nära samband mellan solfläcksaktiviteten och temperaturkurvan. Överensstämmelsen är i det närmaste total. Diagrammet nedan visar solfläcksaktiviteten under de senaste decennierna. Precis som i diagrammet ovan ser vi den tydliga periodiciteten samtidigt som antalet solfläckar stadigt minskar inom varje cykel. Färre solfläckar indikerar ett svalare klimat och många forskare anser att vi nu går mot en betydligt kallare period av det slag vi upplevt under 1600-talet (Maunder minimum) och 1800-talet (Dalton minimum). Sambandet upptäcktes av en slump under 1800-talet när man såg överensstämmelsen mellan solfläcksgrafen och motsvarande för vetepriserna, som var klimatrelaterade. Hur nära vi ligger det stora temperaturfall om 7- 8 grader som statistiskt sett borde ligga runt hörnet och innebära en ny istid (jmf första diagrammet) vet vi dock inte, men nästa minimum förutses till efter period 25 nedan vilket då bör nås runt 2030. Sälj alltså inte vinterpälsen än på ett tag!

solfläckscykel 85- 15

Solfläckarnas antal och periodicitet under senare tid, det minskande antalet indikerar ett svalare klimat.

Att koldioxidhalten i atmosfären inte är en nämnvärd anledning till högre temperaturer är de flesta sansade bedömare idag överens om (förutom Kerry). Att förstå solens inverkan på klimatet framstår därför som primärt för att vi skall kunna bedöma framtiden. Att denna är komplex och samtidigt omöjlig att påverka känns därför frustrerande, här hjälper inga politiska paroller eller utspel, det enda vi kan göra är att försöka förstå och anpassa oss.

Solen påverkar klimatet genom sin varierande aktivitet, kosmisk strålning och magnetfält. Andra faktorer som vi har att ta hänsyn till är geologiska processer som vulkanisk aktivitet och rörelser mellan kontinentalplattorna, som delvis styrs av förändringar i polernas läge. Dessa rörelser skapar sprickor i skarvarna mellan plattorna som utlöser underjordiska jordskalv eller havsbottens-förändringar, som vi kan uppleva genom förödande tsunamis. I dessa sammanhang släpps stora mängder heta gaser och magma ut från jordens inre, vilket påverkar vårt klimat under långa perioder. Polförskjutningar har historiskt sett förändrat klimatzonernas läge många gånger, den tunna jordskorpa som vi lever på har en tendens att slira på sitt glödande underlag. Om hur solens magnetfält styr jordens i detta sammanhang har vi ännu mycket att lära. Det finns dock många fynd efter både växter och djurliv från tempererade zoner under det som idag är polarzoner.

Genom ny forskning har dansken Henrik Svensmark (Danska rymdforskningsinstitutet) visat att den kosmiska strålningen genom såväl påverkan från solen som vår egen galax styr bildandet av den lägre molnigheten i atmosfären, något som är direkt utslagsgivande för jordens temperaturnivåer. Molnen täcker normalt 60- 70 % av jordens yta. Ökad kosmisk strålning ger också ökad molnighet, vilket i sin tur ger ett svalare klimat. Solens magnetfält reglerar denna strålning genom samma variationer som vi kan avläsa i solfläcksaktiviteten, överensstämmelsen mellan de historiska temperaturkurvorna och strålningsfrekvensen är övertygande. Forskningen visar åter igen att de av människan producerade koldioxidhalterna är betydelselösa för klimatförändringarna, liksom att vi nu går mot ett svalare klimat. Det tog Svensmark 16 månader att få sina resultat publicerade eftersom de inte ansågs vara politiskt korrekta!

Vi befinner oss då i en situation där allt fler forskare ifrågasätter den utveckling som FN genom IPCC marknadsför, trots hot om indragna forskningsanslag och en plats utanför den godkända eliten.  Ett problem som IPCC inte kan bemästra är att nya klimatdata för varje år förändrar bilden och att den nya verkligheten inte går att dölja mycket längre. Vem är beredd att ta ansvaret för alla bortslösade miljarder på otillräckliga alternativa energikällor, en stagnerande energiberoende industri och en som följd av detta havererad ekonomi? Istället för en allt varmare värld får vi en allt kallare. Vi behöver nu fokusera på en förbättrad global livsmedelsproduktion, kontrollerad befolkningstillväxt och ökad tillgång till prisvänlig energi istället för betydelselösa koldioxidutsläpp om vi skall kunna möta jordens behov i framtiden.

Det är viktigt att inte förväxla klimatdebatten med frågor om förorenande utsläpp som utgör ett direkt hot mot vår hälsa, från industri, trafik, gödningsämnen och andra miljörisker i samhället.  Klimatdebatten handlar om utsläpp av koldioxid och dennas eventuella påverkan på temperaturer, havsnivåer, vår fysiska miljö och indirekt våra möjligheter till livsmedelsproduktion. Det är nu hög tid att släppa fram sanningen om klimatförändringarna!

Peter Krabbe

8 Responses to Äntligen börjar vi (några av oss) förstå framtiden!

  1. Pehr Sjöstrand skriver:

    Väldigt intressant sammanställning om klotets historiska beteende vad gäller värme och CO2.

    Jag har med intresse följt den pågående debatten i flera år och har lutat åt den gällande majoritetens uppfattning för närvarande. Men allt fler nya mätningsresultat dyker upp och det kommer säkert fler variabler betydelsefulla efter hand. Forskningen med moderna mätprocesser och mycket snabbt ökande datorkapacitet gör det inte lättare att bestämma sig.

    Men en sak är säker: det är definitivt för mycket luft- och markföreningar idag. Så utvecklingen mot bättre kontroll och balans mellan människan och natur är självklart önskvär.

    Med vänlig hälsning / Pehr

    • peterkrabbe skriver:

      Tack för din kommentar. Den pågående debatten är positiv i den bemärkelsen att en av de största frågorna inför vår framtid nu verkligen tas på allvar av allt fler. Samtidigt känns det frustrerande att världens klimatforskare, som vi gärna hade sett som en kunskapselit med överlägsen inblick i de vetenskapliga frågorna, tolkar resultaten så olika. Det finns inte någon forskningsrapport som inte omedelbart protesteras av någon annan forskare. Vad skall då vi andra tro? Vi får försöka lägga vårt eget pussel av alla rapporter och vara lyhörda för nytillkomna mätdata. I slutändan har vi ändå inte facit förrän vi sett vad som verkligen hände. Det som oroar mig mest är de politiska besluten och konstellationerna som bildas i kölvattnet på debatten, konsekvenserna av dessa kan få värre effekter för våra liv än de egentliga klimatförändringarna.

  2. Hugo Wikström skriver:

    Kan det inte varar ett jämviktisläge vi pratar om. Hög temperatur ger förhöjd CO2.. förhöjd CO2 ger högre temperatur. Högre temperatur borde också (jag gissar) ge en globalt effektivare fotosyntes i haven och på land – viket ger balans. Vattenånga i atmosfären borde sänka instrålningen samt öka nederbörden och därmed fotosyntesen.

    Jag har inte riktigt förstått var CO2 kommer ifrån vid förhöjd temperatur. Är det förruttnelse, bränder, haven minskade löslighet av gaser (Hur påverkas CO2 löslighet i vatten när vattnets temperaturen ökar. Blir inte CO2 i vatten kolsyra)

    /Hugo

    • peterkrabbe skriver:

      Det är en bra fråga som jag också funderar över. Koldioxidhalterna har ökat under den senaste värmeperioden under en tidsperiod av 8000 år. Fotosyntesens formel vatten + koldioxid blir växternas energi + syre känner de flesta till. Det syre som då produceras är vårt främsta överlevnadsvillkor. Utan vatten och koldioxid får vi ingen växtlighet och en miljö som liknar månens. Det känns då viktigt att veta hur mycket koldioxid som faktiskt behövs för såväl naturlig växtlighet som av människan styrda livsmedelsrelaterade odlingar innan vi bromsar koldioxidhalterna. Dessa uppgår till 0.038% av innehållet i vår atmosfär, så det är ett känsligt spel med livsavgörande faktorer som våra regeringar bedriver. Riktigt allvarligt blir det om dessa inte begriper vad de gör…

  3. Pingback: Äntligen börjar vi (några av oss) förstå framtiden! - Stockholmsinitiativet - Klimatupplysningen

  4. Lejeune skriver:

    Tack för ett intressant inlägg som sätter ett historiskt perspektiv på klimatpaniken, ett perspektiv som annars förträngs av AGW-förespråkarna. Hursomhelst får det mig att tänka på en gammal föreläsning av Professor Bob Carter som även den sätter ett historiskt perspektiv på det hela, han är nämligen geolog:



  5. Bim skriver:

    Hugo Wikström
    Utan syre dör människor och djur, men växterna klarar sig.
    Utan CO2 dör allt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: