En liten klimathistoria, del 1.

Klimatets utveckling är kanske vår nutids största fråga. Förändras detta mot ett varmare eller kallare klimat och sker förändringsprocessen på grund av människans aktiviteter eller av naturliga orsaker? Trots att många politiker med tvärsäker besatthet tror sig veta svaren och agerar därefter, kan man nog som enda säkra konstaterande fastlägga att vi faktiskt inte vet. Åtminstone inte ännu. Det kan i den situationen vara nyttigt att se lite på klimatförändringar ur en historisk synvinkel. Denna sammanfattning grundar sig på en föreläsning av professorn i fysisk geografi vid Oslo universitet 2007, tillika klimatforskaren, Ole Humlum.

Det Europa som fanns för tusen år sedan hade inte mycket gemensamt med dagens. Invånarantalet kan uppskattas till 36 miljoner, mot c:a 730 miljoner idag. Medellivslängden var 30- 35 år och en tredjedel av varje årgång dog före 20 års ålder. Avgörande för människornas överlevnad var möjligheterna att sälja korn, ost, smör, kött, skinn och ull. Detta i sin tur var beroende av ett varmt klimat. En gynnsam värmeperiod under åren 900- 1300 fick därför under denna tid befolkningen att mer än fördubblas, innan pestens spridning 1349- 1352 återigen halverade antalet. Dessförinnan hade dock stora arealer hunnit uppodlas och klimatet tillät odling av vin i England och Nordamerika, vikingarna seglade som bekant till Vinland bortom Grönland. Nya bosättningar etablerades på Färöarna, Island och Grönland.

Pesten var dock inte den enda olycka som nu skulle komma. En klimatförsämring som skulle hålla i sig de närmaste 400 åren, med köldmaximum under 1600-talet, drabbade nu befolkningen med svält och svåra umbäranden som följd. Stora delar av landsbygden lades öde och politisk oro kom att känneteckna hela Europa. Kattegatt mellan Norge och Danmark frös vintrarna 1407-08 och 1422-23 och vargar tog sig över isen till Danmark. Den växande havsisen omöjliggjorde bosättningarna på Grönland i början av 1500-talet. Ett för oss välkänt exempel är Karl X:s tåg över de danska frusna bälten med hela sin armé vid Sveriges erövring av Danmark år 1658. För krigsherrarna var det nu opportunt att utnyttja vinterisarna för sina arméförflyttningar, samtidigt som örlogsflottorna låg infrusna. Denna period kallar vi den lilla istiden, som kan dateras 1650- 1720.

 

bird-trap[1]

Den Flamländske målaren Pieter Bruegels bilder visar ett kallt Europa med skridskoåkare, året är 1565.

Det kallare klimatet framkallade genom den större temperaturkontrasten mellan ekvatorn och polerna kraftiga stormar i Europa. En av de värsta drabbade 1570 hela Nordsjöområdet med uppskattningsvis 100.000 – 400.000 drunknade, en ofattbart katastrof sett mot bakgrund av dåtidens befolkningsantal. Åren 1594-98 utbröt svår hungersnöd på grund av klimatet, vintern 1600 var hela Östersjön istäckt och på Falsterbohalvön tycks svåra sandstormar ha begravt hela det gamla Falsterbo under sanden, något som också drabbade många städer utefter Jyllands västkust. Observationer av bl.a. 1600-talsastronomen Tycho Brahe visar att förhärskande vindriktningar då var från öster istället för från sydväst, som vi har idag. De kalla högtrycken svepte ner vindarna från Sibirien. År 1695 kan man konstatera att ytvattnet i Nordatlanten är så kallt att torsken inte längre förekommer norr om Skottland. Även sillen drevs ner mot de holländska kusterna. Under en enda natt 1694 begravdes 25 kvadratkilometer jordbruksmark i Skottland av flygsand i en kraftig storm.

Under 1600-talet växer inte längre Europas befolkning på grund av de svåra omständigheterna med krig, sjukdomar och missväxt. När kylan börjar släppa sitt grepp efter 1720 ökar också gradvis överlevnadsgraden och framemot 1750 har befolkningen vuxit till 140 miljoner invånare. Barnadödligheten minskade genom bättre skördar och mer näringsrik mat. Man kunde åter börja tro på framtiden och en period av tillväxt skulle inledas. Ett bakslag kom 1783- 84 genom ett långvarigt vulkanutbrott på Island när vulkanen Laki blev aktiv. Askan förmörkade Europa och gav åter en temperatursänkning under 6-7 år med hungersnöd och förlorade skördar som följd. År 1789 hade brödpriset i Frankrike i det närmaste fördubblats, vilket många anser var direkt utlösande av den franska revolutionen. När Napoleon därefter hade övertagit makten i Frankrike och riktade sitt intresse mot Ryssland vintern 1812-13 var han inte tillräckligt observant på pågående klimatrekyl, med följden att 370.000 man frös ihjäl under återtåget på grund av kylan under den ovanligt kalla vintern, kombinerat med bristen på livsmedel från föregående missväxtår. Denna felbedömning skulle Napoleon komma att dela såväl med Karl XII som Adolf Hitler, vilket visar att lite klimatvetenskap nog kan vara till nytta, i alla fall om man vill erövra världen.

Efter år 1850 började lufttemperaturerna åter att stiga mer långsiktigt, dock med återkommande rekyler. Stormperioder blev vanliga under några decennier. 1872 svepte en våldsam orkan in över Danmark och Skåne med många drunknade som följd. I Skanör noterades då det högsta vattenståndet någonsin. Nya stormar drabbade staden 1882, 1883, 1894 och 1899 med orkanstyrka. Samma turbulens som rått under nedkylningsperioden efter 1300-talet uppstod nu under uppvärmningsperioden. Den tilltagande värmen, som nu kallas ”klimatförbättringen”, får sjöisen i Barents hav att börja smälta i snabb takt. Avsöndrade isberg flyter söderut och förorsakar år 1912 att passagerarfartyget Titanic kolliderar med ett oväntat isberg 60 mil sydost om Newfoundland, med en förfärande utgång. Den arktiska sjöisen skulle komma att minska under perioden 1890 – 1940 med 30 % i tjocklek och 15 % i utbredning. Vad klimatet skulle innebära för resten av 1900-talet skall vi se på i nästa avsnitt!

Peter Krabbe

 

2 Responses to En liten klimathistoria, del 1.

  1. Pehr Sjöstrand skriver:

    Ytterst intressant och tänkvärt! Det vore också intressant med detaljer vad gäller temperatur och vattenstånd här nere på Falsterbonäset under 900 – 1300-talen.

    Jag ser fram mot nästa del!

    • peterkrabbe skriver:

      Tack Pehr, i stora drag finns medeltiden redovisad under Falsterbonäsets historia del 1 men jag skall vid tillfälle göra en fördjupning av detta. Särskilt intressant är det att mer exakt fastställa vilka stormar som begravde det äldsta Falsterbo under sanden vid kyrkan, jag tror att mer information finns att hämta från Danmark och Jylland som säkert har bättre arkiv. Helt klart är att vanlig historia och klimathistoria går hand i hand, kanske till och med att klimathistorian styrt det mesta av det som hände i övrigt.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: