Skanörs hamn – en blivande pärla eller ett växande problem?

De flesta Näsetbor och även många från hela sydvästra Skåne ser Skanörs hamn som en stor tillgång, inte bara genom småbåtshamnens existens, utan också genom närheten till badstränderna, caféerna, restaurangerna och fiskförsäljningen. Möjligen tar nu kommunen itu med en ny detaljplan för att reda ut nyttjanderätterna till denna blivande pärla och få en rimlig fördelning mellan tänkbara intressenter. Det finns dock all anledning att se tillbaks på hamnens historia för att förstå den inte helt enkla problematiken kring hamnens funktion och placering. Jag upprepar därför mitt eviga mantra: Se tillbaks och lär av det förflutna innan ni planerar framtiden.

Falsterbohalvön är ett landområde i ständig förändring. Uppbyggd på en sandrevel, påverkar ständigt vindar, strömmar och sanddrift landkonturens läge. Värst utsatt för denna förändring är sydsidan och västra sidan genom mötet mellan Östersjön och Öresund och de skiftande väderförhållanden som råder där. Måkläppen bär syn för sägen genom sin påverkan från sandtransporten ut mot Falsterbo rev, en veritabel skeppskyrkogård under det senaste millenniet.  Sanden förs västerut utefter sydkusten för att sedan föras norrut av Öresunds strömmar. Grunda sandrevlar utefter den västra kusten bildade redan under medeltiden skyddade ankringsplatser närmast stranden. Dessa ankringsplatser blev förutsättningen för hanteringen av fisket under Skånemarknadens tid, när inga anlagda hamnar i modern bemärkelse fanns. Sandrevlarna växte sig med tiden allt högre och lagunerna innanför grundades upp av sanddriften. Hovbacken är den största och bäst bevarade av dessa sandrevlar och Flommen är återstoden av lagunerna, eller naturhamnarna.  Bakdjupet utanför Skanörs borg har sitt inlopp norrifrån och har därför också den bäst bevarade vattenytan inom Flommen-området. Bakdjupet fungerade därför som hamn ända in på 1600-talet.

kombinerad

Schäfers karta till vänster visar Skanör innan hamnen byggdes, till höger på SGU:s karta från 1891 ser vi den nya hamnen på sin ö. Sanden har ännu inte hunnit samlas söder om Hamnvägen, en mindre revel håller på att bildas i ”kölvattnet” efter hamnformationen.

Egentligen var det en galen tanke, när man under mitten av 1800-talet började fundera över att bygga en ”riktig” hamn utanför sandrevlarna. Men båtarna blev allt större och behovet av transporter sjövägen växte också i takt med att landvägen över Ljungen blev allt svårare att trafikera. Man gick därför till verket med stor energi. År 1877 satte planeringsarbetet igång. På grund av det begränsade vattendjupet var man medveten om att hamnen skulle placeras längre ut i havet, som på en ö eller holme i Öresund. Hur skulle man då komma dit? Två alternativ diskuterades, i det ena föreslogs en 300 meter lång träbro och i det andra en fast vägbank. Trots att kostnadsskillnaden var liten mellan de två alternativen fastnade man för vägbanken, förmodligen för att minska framtida underhållskostnader med en träkonstruktion.

1950-tal copy

Vid mitten av 1900-talet hade nya sandrevlar vuxit ut norrut och söderut från hamnen. Den smala viken mellan norra reveln och Hovbacken kallades för Ålasjön och finns inte längre idag (bild Lars Dufberg 1976). På flygfotot till höger ser vi hur sanden rör sig på sin väg norrut. Vi ser också att inloppet till hamnen borde ligga på dess norra sida!

Vad man inte tänkte på då var omfattningen av sandtransporten, som efter vägbygget snabbt skulle komma att ändra kustkonturen. Sanden lagrades nu på mot vägen och hamnen istället för att fortsätta som tidigare vidare norrut utefter Hovbacken. En träbro hade tillåtit passage av sanden under bron och bevarat hamnen som den ö som det var tänkt från början. De sandklitter som nu når 6- 7 meters höjd söder om hamnen var under mitten av 1900-talet ett par meter höga. Samtidigt dras strandkanten allt längre ut mot vågbrytaren och bidrar till att hamnbassängen fylls med sand vid hårda vindar, förutom att inloppet till hamnen också sandas igen. Processen innebär också att sanden norr om hamnen eroderar ut i havet genom att den sandbärande strömmen nu går utanför hamnen istället för utefter kustlinjen. Sandpåbyggnaden söder om hamnen kan man mentalt acceptera så länge som sanden inte begraver hamnens byggnader, men erosionen norr om hamnen kommer om ingenting görs att låta havet bryta igenom in till Flommen och förvandla Hovbacken till en ö i ett hav med direktkontakt med tomterna utefter Västergatan. Detta får naturligtvis inte ske eftersom hela det gamla Skanör då skulle hotas av havet. Alla åtgärder är dessutom komplicerade eftersom området är naturreservat och ingrepp i princip är förbjudna.

flygfoto 2 copy

Hamnen idag. Vi ser hur sanden söderifrån allt mer ringar in hamnområdet. Den röda linjen till höger markerar 1800-talets strandlinje.

Är det då en kronisk glädjedödare som sitter här och knattrar på tangentbordet? Nej, faktiskt inte. Som arkitekt bygger jag helst upp saker. Men jag tror att jag gör dem en tjänst som riskerar att förlora både pengar och prestige på dåligt genomtänkta projekt genom att upplysa om förutsättningarna för etablering i hamnen. Kommunen styr bara över ett litet planlagt hamnområde, omgivet av skyddade naturområden på alla sidor där staten bestämmer över framtiden. Och staten struntar blankt i vad ni som bor i kommunen tycker. Basta!

Låt oss då, trots allt, se på våra drömmar. Om inte annat kan vi ju alltid genom revolution eller folkomröstning enligt Krim-modellen avskilja oss från Sverige för att ansluta oss till Danmark istället. Sedan kan vi avskaffa naturreservaten och istället hjälpa naturen på traven, så resultatet blir en miljö som även gynnar människorna. När detta är klart kan vi detaljplanera hamnen. Nedan visas en skiss som vi gjorde till Hamnföreningen 2009 och som kan tjäna som inspiration.

hamnskiss copy

                               Hamnskiss baserad på önskemålen 2009, Krabbe Arkitekter AB.

Man ville ha en större bassäng för fler båtar, något som skulle gå att finansiera genom andelsförsäljning. Man ville också ha en angöringsplats för ett mindre passagerarfartyg till Köpenhamn, något som Tullverket omgående stoppade. Tanken var annars god, att kunna tura Skanör- Malmö- Ven- Köpenhamn och få lite havsluft och en snaps som förr. Hamnföreningen ville också ha ett mindre småbåtsvarv för underhåll och reparationer.

På nöjessidan fanns önskemål om fler uteserveringar och restauranger, den nedlagda Badhytten skulle kunna återuppstå i annan form och liknande lokaler skulle integreras i ett planerat kallbadhus. Det senare fick kritik för sitt fräcka tilltag att slå ner sina bosättningspålar i ett marint naturreservat, några historiska skeppsvrak hittade vi dock inte inom området. Havets mikroorganismer blev däremot hotade av intrånget.  Kommunen föreslog plats för ett nytt Badhytten på parkeringsplatsen bakom sandklittren trots innehavarens önskemål om ett oförändrat strandnära läge. Den nya detaljplanen för Badhytten kostade kommunen en halvmiljon till ingen nytta. Någon ny restaurang blev det naturligtvis inte. Man undrar åter om det är helt asocialt att vilja sitta på en uteservering med utsikt över hamn och strand för att avnjuta en kall öl i sommarvärmen?

Kommersen skulle få sitt genom ett litet kluster av sommarbutiker för allt från badkläder till båtutrustning, kanske lite konstutställningar och andra tillfällighetsetableringar. Naturligtvis glassar, kaffe och bullar i långa banor. Av allt detta blev det inte mycket, vi fick ett livbåtsskjul genom donationer som indirekt blev konstgalleri, någon klädbod och en glassbod. Fiskhuset har trotsat konjunkturerna och vinterkylan och är hamnens mest permanenta besöksmål, vilket vi är tacksamma för, men här finns plats för fler aktiviteter. Kanske är det snart dags för kommunen att dra fram en genomtänkt infrastruktur med vatten, avlopp, el och andra nyttigheter för att hjälpa utvecklingen på traven? Eller åtminstone lägga ner en dagvattenledning i gatan så Rökeriet slipper bygga en bro till sin entré vid regnväder eller överslag av vågkaskader? Vi väntar med spänning på vad kommunen skall presentera i sin kommande (?) detaljplan och med ännu större spänning på hur man skall lösa de övergripande problemen som jag berättat om ovan. Som synes finns det inte någon brist på goda idéer, men var finns handlingskraften att genomföra dem? Eller planeringsförutsättningarna?

Peter Krabbe

 

4 Responses to Skanörs hamn – en blivande pärla eller ett växande problem?

  1. Hans Berglund skriver:

    Hej Peter,
    Följer dina inlägg med stort intresse. De är faktamässigt högrelevanta och dessutom språkligt mycket eleganta. Keep on pushing!
    Med vänlig hälsning,
    Hans

  2. Erik skriver:

    Härlig historik, och spännande lösning på hamnen.
    Ge inte upp!!!

    Negodilerna får inte vinna!!
    Låt kreativiteten och klokskapen segra!!!

    • peterkrabbe skriver:

      Tack för support! Tyvärr tror jag i detta fallet att kreativiteten står sig slätt mot förmynderiet. Nu får vi inte ens längre bestämma själva när vi skall hissa bron över kanalen, vår sista försvarslinje mot Länsstyrelsen…

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: