En skatokratis uppgång och fall.

Så här i vårsolens värmande strålar får man tillfälle att vid kaffekoppen i trädgården betrakta livets realiteter. Kampen för tillvaron börjar även för våra bevingade invånare. Revir skall mätas ut, mattillgångar skall lokaliseras och konkurrensen skall utvärderas.

Vår trädgård har alltid framstått som en harmonisk blandning av kvittrande varelser av alla sorter, småfåglarna har haft entreprenad på rosornas bladlöss, koltrastarna bevakar maskarnas underjordiska arbeten med sin superhörsel, skogsduvorna gör just ingenting mer än att kuttra och bilda storfamilj och vår gräsandshona njuter bakom sin lavendelbuske.

Men tiderna förändras. Ett skatpar har bestämt sig för att slå sig ner på tomten och införa SKATOKRATI. Småfåglarna jagas på flykten så fjädrarna ryker, koltrastarna får utstå veritabla robotanfall mot sina scenpositioner på taknocken och gräsanden, som tidigare år till och med utstått gräsklipparens buller i kanten av lavendelrabatten, far iväg som en skållad råtta. Kvar går herr och fru skata och vippar malligt på stjärten. Marken är rensad – the house is safe!

I ett anfall av ursinne över alla uteblivna koltrastskonserter far jag ut och hotar med sopkvasten, här bestämmer inte du, skatdjä….! I egenskap av skapelsens krona kombinerat med den starkastes rätt ställer jag ultimatum – låt de andra fåglarna vara i fred annars är det du som åker ut! Hur det egentligen slutar vet vi inte än. Men i ett annat sammanhang hade jag en annan skatbekant som var klok nog att först etablera ett samförstånd med mig genom att bedyra sin underdånighet och fördelarna för oss båda i symbiosen.  I slutändan anföll han alla mina mänskliga vänner som kom på besök genom upprepade flyganfall med blödande huvudsår som följd. Straffet blev förvisning till närmaste skog.

Medan jag funderar över lämpliga motåtgärder för att störta den uppkomna skatokratin i vår trädgård, kan man också göra andra reflexioner. Vem är egentligen skatan i vårt mäskliga samhälle? Det finns faktiskt många tolkningsmöjligheter.  Jag kan se skatan som den tjänstemannaelit som hundaktigt håller befolkningen i schack för att gynna sin regeringschef, med samhällets kreativitet som priset. Så gjorde redan Napoleon, med ett resultat som är bestående än idag.

Jag kan också se skatan som våra opportunistiska politiker som med löfte om en god lön och fyra års bekymmersfritt leverne gärna snärtar med piskan för att hålla massorna på plats. En annan möjlighet är invandrande religioner (förlåt alla gudar…) som gärna söker ny mark på bekostnad av redan etablerade gudar.  Låter vi även tanken flyga kan vi också skåda vädergudarnas herre, IPCC, som låter sina till vetenskapsmän upphöjda politiker bedriva skatokrati över jordens tillgångar.

Exemplen kan säkert mångfaldigas, kvar står det faktum att människan inte är unik i sitt agerande, förebilderna finns överallt omkring oss. Jag kommer i alla fall att fortsätta ge småfåglarna mat på fågelbordet som är för litet för skatorna, gräva i jorden när koltrastarna står stand by och lotsa gräsandens ällingar till dammen under eskort. Så snurrar jorden åtminstone ett varv till….

Peter Krabbe

One Response to En skatokratis uppgång och fall.

  1. Bo Halén skriver:

    Det är trevligt när Facebook påminner mig om en rolig, välskriven och tänkvärd text jag läste för ett par år sedan.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: