Skanörs centrum igen – är alla nöjda nu?

Jag har tidigare försökt förmedla lite insikter i arbetet med en centrumplan för Skanör, ett arbete som nu pågått i sex år utan nämnvärda framgångar. Eftersom kommunen nu ändrat metod på ett sätt som åsidosätter allmänhetens inflytande väljer jag att återkomma med en analys av de faktiska kvaliteterna eller missgreppen i den senaste utgåvan av förslaget, som då ändrat namn från detaljplanehandling till skissförslag. Uppenbarligen hoppas man då på att undvika överklaganden som stoppar genomförandet. Det gäller ju att visa handlingskraft inför valet. Ett vägval som är oroande.

En bra början kan vara att reda ut begreppen. Problemställningen kan se ut så här:

Centrumutveckling. Vad pratar vi egentligen om?

• 1. Den fysiska spelplanen.
• Detaljplan med byggrätter, handelsrätter, gatusträckningar och parkeringsplatser. Styr husens användningsmöjligheter och etableringar av butiker, kontor och hotell.
• Den kulturhistoriska anpassningen till bevarandevärda byggnader och områden, kulturmiljön som dragplåster för attraktiva platser och stråk.
• Fastighetsägares rättigheter och skyldigheter, störningar och intrång.
• Aktörer: kommunen, fastighetsägare, invånare.
• 2. ”Möblering” av den fysiska miljön.
• Att göra staden attraktiv: sittbänkar, gatubelysning, skyltning, ytskikt på gator och torg, planteringar, uteserveringar, julgranar, bredband.
• Aktörer: kommunen och intressegrupper (köpmannaföreningar etc).
• 3. Främjande av aktiviteter
• Att använda staden: julmarknader, Luciatåg, bilutställningar, Gåsalopp, Horse Show, konstrundor och konstutställningar/gallerier, golftävlingar, fågelskådning, historiska rundvandringar, vikinga- och medeltidsmarknader, naturvandringar.
• Aktörer: privatpersoner, intressegrupper.
• 4. Etablering av verksamheter.
• Stimulera etablering av butiker, kontor, hotell och krogar. Ökad inflyttning eller ökad användning av fritidshus (jmf stadskärnan med bara 50% året runt-boende).
• Tillgång till bostäder och lokaler för verksamheter.
• Lönsamhetskriterier, lokalhyra i relation till omsättning. Riskvilja. Framtidsutsikter?
• Aktörer: privat kapital.

Den första punkten tycker jag är viktigast att fokusera på, den är den juridiska grunden för fortsättningen. Ändå väljer de flesta att engagera sig i den andra och tredje punkten, kanske den roligaste och politiskt gångbara. Den fjärde och sista punkten styrs av privat kapital och konjunkturer. Utan dess aktörer händer ingenting. När något byggs måste det ha en nyttjare. Om en sådan finns vet man inte alltid förrän bygget är färdigt. Utan nyttjare får samhället ta notan. Detta är den politiska risken.

Låt oss då se på kommunens skissförslag. Det egentliga planområdet omfattar c:a 40.000 kvm, men genom en etappindelning avskiljer man 10.000 kvm att börja med. Problemet med detta är att den fysiska spelplanen inte går att överblicka. För området gemensamma problem som kvartersindelning, markanvändning, gatusträckningar och biluppställningsplatser får ingen lösning som kan ställas i relation till den redan påbörjade etappen.

I förslaget minskas antalet biluppställningsplatser i det mest utnyttjade området vid ICA med 20 % samtidigt som besöken förväntas öka i hela centrumområdet. De tidiga skisserna visar ersättningsplatser vid boulebanan, 300 meter från ICA och i mindre omfattning på det parkliknande Bäckatorget. I verkligheten riskerar Östergatan upp till Hamngatan att fyllas med parkerade bilar på båda sidor, genom att de 10 platserna som nu finns vid Södergatan också tas bort. Hur ICA:s kundvagnar skall hanteras i detta scenario är en gåta, troligtvis minskar besöksfrekvensen vid ICA genom bristen på parkeringsplatser, lämpade för kundvagnshantering. Att de tio bilplatserna vid Södergatan skall användas till att bygga ut ICA ytterligare gör ekvationen ännu svårare att förstå. Till skillnad från många andra centrumaktiviteter är livsmedelshandeln beroende av kundvagnar. Få kunder lär köra dessa till boulebanan. Om Bäckatorget skall ha en framtida chans som besöksmål måste istället bilplatserna utefter Södergatan utökas. Jag har i skisser visat att dessa kan utökas med 12 platser utan att ta väsentlig torgyta i anspråk. Dessa 22 platser kan utan problem behållas om ICA byggs ut söderut istället, vilket också är fullt möjligt.

Parkeringsplatserna har också en relation till vad vi kan kalla trafikplanering. Tusentalet besökare till centrum angör detta norrifrån, under hög trafikbelastning på Mellangatan istället över Östergatan, som är Skanörs bredaste gata.  Dessa parkerar i första hand på Södergatan, inte bara för att besöka ICA utan också bank, apotek och Bäckatorgets lokaler. Mellangatans förlängning mot Triangeln är Skanörs mest trafikerade gata. Där ansluter också Bangången, som är bussarnas färdväg och transportgata för ICA:s leveranstrafik. 20 meter från denna korsning läggs i förslaget in- och utfart till ICA:s parkering, följt av ICA:s lastkaj, busshållplatsen och bibliotekets parkering. Enligt förslaget skall nu också tidigare nyttjare av Södergatans parkering tvingas ut på Mellangatan och vidare in på Bangångens trafikkaos med mötande bussar och lastbilar. Detta är inte trafikplanering, det är komplett galenskap.

Det aktuella ombyggnadsförslaget. En utbyggnad av ICA mot norr eliminerar Södergatans parkeringsplatser samtidigt som ICA:s parkering blir mindre. Behöver vi ännu ett torg?

Bangången är en matargata söder om centrum för tung trafik. Om man vill ha en positiv upplevelse av att närma sig centrum österifrån, där 80% av Skanörs framtida invånare kommer att bo, är inkörsmöjligheten till centrum via Södergatan viktig. Denna möjlighet har funnits med i både mina och kommunens förslag ända från början. Om man inte vill riva Optimerahuset under överskådlig framtid är mitt och utställningsförslaget i det närmaste identiska. Det är dock meningslöst att ta in trafik denna vägen om man samtidigt tar bort Södergatans parkeringsplatser. Om man istället väljer att riva och bygga nytt har jag inget emot  kvartersupplägget i ursprungsskissen, förutom att man fäller 8.000 kvm av vegetationen i Södra stadsparken till ingen nytta. De bostadshus som skissats framför Bäckagården kan lika gärna byggas på nuvarande boulebanan. En ny boulebana skulle kunna få ett attraktivt läge på den västra delen av Axelsons torg, när denna får ny utformning.

Om man vill att centrum skall innehålla något annat än ICA, kan man införa byggrätter för verksamheter i en gatunära zon både norr om och söder om Södergatans sträckning förbi Bäckatorget. Detta aktiverar centrums östra delar och gör Södergatan till ett attraktivt centrumstråk, som också lyfter Bäckatorget. Inom torgytan finns många utvecklingsmöjligheter, bl.a. finns ett stort bankvalv under mark som skulle kunna utvecklas med en påbyggnad till en ny aktivitet.

Alla dessa frågor måsta man ta ställning till innan den första planetappen verkställs, det finns ingen väg tillbaks när bollen börjat rulla. Skanörs centrum kan bli bra om planläggningen läggs fast för hela området och de problempunkter jag skrivit om ovan beaktas. Ingen är betjänt av att centrum blir sämre än det är idag och valet är ingen anledning att permanenta dåligt genomtänkta lösningar som kommer att plåga oss boende under överskådlig framtid. Det som gör mig betänksam är också att kommunen inte visat någon vilja att skjuta till de ekonomiska resurser som behövs för att genomföra resten av centrumprojektet. Att då börja med de sämsta och billigaste (ICA som medfinansiär) delarna och skjuta de bästa och på sikt självfinansierande delarna på en obestämd framtid är ingen bra lösning.

Det är också en gåta i en moderatstyrd kommun att kommunen väljer att äga all mark (utom ICA) i centrum. Kommunen skall stå för gatubyggnad och annan infrastruktur, byggnaderna och tomterna skall säljas ut till privata aktörer om man vill ha en marknadsinriktad centrumutveckling. Vi lever ju inte i en planekonomi. Detta ger samtidigt kommunen det kapital som behövs för att bygga infrastrukturen. Utformningen styr man genom detaljplanen. Döende centrumområden kan vi studera i Ryssland, men behöver vi göra det i det moderata Vellinge? Gör en detaljplan för hela centrumområdet som alla kan enas om och låt det privata kapitalet stå för genomförandet enligt punkt 4 ovan! Släpp sedan taget, Vellinge kommun, när ni uppenbarligen inte själva har råd att också bygga!

Peter Krabbe

Skanörs centrum – en angelägenhet för vem?

Så är det idag dags för kommunstyrelsemöte igen, denna gången med Skanörs centrum på dagordningen. Budgeten för ombyggnader skall utökas, vilket säkert ingen har något emot. Därutöver skall Tillväxtavdelningen få i uppdrag att arbeta vidare med ”förslaget”. Vad detta förslag är och skall bli är dock en gåta för de flesta. I materialet blandas skisser från 2010 med planhandlingar och reviderade skisser i en salig röra.

För centrum etapp 1 ligger ett detaljplaneförslag, som varit på utställning i laga ordning, men därefter avsomnat. Illustrationerna för resterande etapper är inte desamma som presenteras i bilaga 1 för KF. Bilaga 2 visar en tidigare samrådshandling av detaljplanen. Bilaga 3 visar en ombyggnad av parkeringen som lär kunna hänföras till utställningshandlingen och bilaga 4 visar ett förenklat alternativ av bilaga 3. Bilaga 5 visar en kostnadsuppskattning för ett fullt utbyggt centrum inklusive annan användning av boulebanan.

Allt detta låter väl bra för de flesta som vill ha en förändring till stånd. Problemet är att det fortfarande råder delade meningar om vad som är bra och dåligt i utbyggnadsplanerna. Detta diskuteras normalt i en demokratisk process genom handläggningen av detaljplanen, där även allmänheten har ett inflytande. Genom att istället ta ett politiskt beslut i kommunfullmäktige på handlingar som ingen kommer att kunna sätta sig in i med några timmars varsel, sätter man en viktig princip ur spel vad gäller samhällsplaneringen. Förstår ledamöterna att grävskoporna nu sätter igång i ena änden av ett planområde där detaljplanen inte ens kommit halvvägs i den laga processen? Eller accepterar man att partiet med absolut majoritet på detta sätt ”omstrukturerar” Plan- och Bygglagen? Jag tror istället att man äventyrar sin majoritet efter höstens val….

Peter Krabbe

Faran över för havsnivåhöjningar – nu kan vi börja bygga igen! Eller?

Det var ett streck i räkningen för IPCC när den internationellt kände svenske havsnivåforskaren, professor Nils-Axel Mörner vid Stockholms Universitet, gick ut med sina forskningsrön, baserade på studier av havsnivåförändringarna på Maldiverna och entydigt slog fast att någon havsnivåhöjning inte förekommit de senaste 30 åren i området.  Mörner påbörjade sina studier 1999 inom ramen för INQUA Comission On Sea Level Changes and Coastal Evolution och kunde lägga fram sina resultat 2007.

Varför då Maldiverna och vad har vi för lärdomar att dra av denna ögrupp i Indiska Oceanen? För IPCC var detta ett perfekt objekt där världen med egna ögon skulle kunna åse en grupp lågt belägna korallöar försvinna under vågorna och en civilisation likt Atlantis dränkas under ett stigande hav. Läget nära de tättbefolkade områdena i Indien, Bangladesh och Indonesien skulle sända chockvågor genom hela den civiliserade världen, nu skulle slutet vara nära om vi inte stoppade utsläppen av CO2!

Regeringen i Maldivernas huvudstad Male gnuggade händerna, väl medvetna om att någon uppfattbar havsnivåhöjning inte hade siktats i mannaminne, och såg istället fram emot en flod av ekonomiska bidrag som kompensation för den av västvärlden orsakade havsnivåhöjningen. Istället för att bli hyllade för sina för ögruppen positiva forskningsresultat, blev forskargruppen hårt åtsatt, motarbetad och censurerad i media. Maldivernas president, Mohamed Nasheed, vidhöll bestämt att västvärlden höll på att dränka hans rike och höll ett i media uppmärksammat kabinettsmöte i en ubåt för att illustrera den väntade framtiden. Ett 50-årigt träd i strandlinjen som användes som bevis av forskargruppen för att strandlinjen inte hade förändrats, höggs ner av opponenterna.

Inom INQUA med 3- 400 havsnivåforskare kunde man enas om att risken för havsnivåhöjningar fram till år 2100 kunde bedömas ligga i intervallet 0- 20 cm och att den nuvarande situationen var stabil. Detta till skillnad från IPCC, som via SMHI och länsstyrelsen försöker pracka på oss prognoser i storleksordningen 80- 120 cm för samma tidsperiod.  Vid ett möte i St Andrews 2001 inom European Sience Foundation on Glacial-Interglacial Sea Level Changes in Four Dimensions gjordes en omröstning  där de 100 närvarande forskarna ombads visa vilka som var för eller emot IPCC:s havsnivåscenario.  Endast en (1) forskare stödde IPCC, övriga 99 tog avstånd från detta.

Hur är då detta möjligt? Förklaringen ligger i att IPCC baserar sina slutsatser på datormodeller som allt fler inser är totalt felaktiga eller otillräckliga för att beskriva en potentiell verklighet. Den forskning som Mörner et al. publicerat bygger på observerbara fakta på plats och i närområdet. Den visar att såväl högre som lägre havsnivåer förekommit under de senaste 500 åren, med maximum 50 cm upp under 1600-talet. För 30 år sedan föll havsnivån 20 cm för att därefter ha varit stabil. Resultaten har bekräftats genom jämförande mätningar såväl i Indien och Bangladesh som i Nordvästeuropa.

Ingen fara att ta en tupplur i denna hydda på Maldiverna!

Hur gick det då med Mörner? Självklart åkte han ut ur INQUA och ersattes med den IPCC-vänlige presidenten John Clague.  Han tillhör nu den skara svenska forskarhjältar som, i likhet med Lennart Bengtsson, valt att berätta sanningen om verkligheten för att vi skall slippa bryta sönder vårt existerande samhälle till ingen nytta. Man kan se IPCC:s klimatmöten som en fars, men skratten kostar för mycket. Vi gör exakt samma observationer på Falsterbonäsets stränder som Mörner gjort på Maldivernas. Ändå tycker länsstyrelsen att vi skall överge våra bosättningar där. När skall vi bli befriade från dessa övernitiska och djupt okunniga tjänstemän? Var finns regeringen?

Peter Krabbe

http://www.facebook.com/l.php?u=http%3A%2F%2Fmyweb.wwu.edu%2Fdbunny%2Fpdfs%2FCh7Elsevier.pdf&h=rAQEubri1