En snedvriden arkitektkår?

Sveriges Arkitekters medlemstidning Arkitekten presenterar i dagarna en undersökning som gjorts angående arkitektkårens politiska sympatier. Föga förvånande visar undersökningen en kraftig överrepresentation av anhängare till främst Miljöpartiet, men också till Feministiskt Initiativ och Vänsterpartiet. 36 % av arkitektkåren stöder Miljöpartiet, i åldersgruppen 36- 50 år hela 45 %. Feministiskt Initiativ samlar med 10 % (22 % bland de yngsta arkitekterna) lika många sympatisörer som Socialdemokraterna. Bara 23 % anser sig vara borgerliga.

Är detta då ett problem och får man inte tycka som man vill? Jo, naturligtvis. Men arkitektkåren tillhör i likhet med journalister och medarbetare vid SVT, med likartad politisk fördelning eller till och med något värre, en yrkeskategori med mycket stort inflytande över samhällsutvecklingen. Som tjänstemän sitter arkitekterna i såväl statens som kommunernas förvaltning och styr direkt över den enskilde genom Plan- och Bygglagen med inflytande över detaljplaner, bygglov och översiktsplanering. Politikerna står sig ofta slätt mot arkitekternas överlägsna sakkunskaper. Och som en intervjuad arkitekt säger i tidningen om det politiska engagemanget, ” ingen person kan skilja på rollerna helt, det går inte”.

Kommunerna växlar ofta politisk tillhörighet, men tjänstemännen sitter kvar. Även regeringen växlar politisk tillhörighet, men också på Boverket och Länsstyrelserna sitter tjänstemännen kvar.  En borgerlig regering har lika stora problem som en borgerlig kommun att få sin politik genomförd när en stark tjänstemannaelit vill något annat. Därför är det ett problem när en sådan tjänstemannagrupp har politiska åsikter som starkt avviker från rikets normalfördelning och den folkvalda riksdagens sammansättning.

Under det röda 60-talet fick min arkitektutbildning en socialist som professor, något som tvingade mig att under många år efteråt på egen hand komplettera mina kunskaper i verklighetsinriktat arkitektarbete. Många kollegor från denna utbildning blev själva aktiva politiker för Vänsterpartiet. Det var också förutsägbart att de vänsterinriktade till stor del hamnade i förvaltningsapparaten medan de fåtaliga med borgerliga sympatier blev affärsdrivande byggnadsarkitekter.  Tyvärr medförde då detta att den socialistiska falangen genom sin placering blev den som skulle komma att utforma regelverket för de skapande projektörerna. Överbetoningen av sociala aspekter som en gränslös handikappanpassning och energibesparing har gett Sverige de högsta byggkostnaderna i världen, något som i sin tur har fört fram till bostadsbrist och orimliga boendekostnader.  När nu Alliansen med Attefall i spetsen i elfte timmen försöker förenkla regelverket kommer man att motarbetas av arkitekterna i de kommunala förvaltningarna, som i förhoppningen att en vänsterregering åter skall ta över medvetet saboterar genomförandet av den nya lagens förenklingar.

Vi står därmed inför ett allvarligt samhällsproblem, där en liten klick administratörer och tyckare har makten att oavsett valresultat styra landet i en riktning, överensstämmande med deras egen uppfattning om hur vi borde ha röstat istället. Eller som medias representanter brukar motivera sin vinkling av politiken – folket behöver uppfostras till att tänka rätt, om det inte förstår bättre är det medias skyldighet att försöka korrigera detta till en godkänd samhällssyn….

Peter Krabbe

Garanterat Borgerlig Arkitekt

9 Responses to En snedvriden arkitektkår?

  1. Joel C Bergvall skriver:

    ”Det var också förutsägbart att de vänsterinriktade till stor del hamnade i förvaltningsapparaten medan de fåtaliga med borgerliga sympatier blev affärsdrivande byggnadsarkitekter”. Ja absolut, men det är ju ett val man gör som person var man väljer att lägga sin tid. Hade det varit viktigare att ha inflytande i stadsapparaten får man engagera sig där.

    • peterkrabbe skriver:

      Nu handlar inte artikeln om mina val, jag har arbetat inom alla arbetsområden. Den handlar istället om den politiska påverkan som en tjänstemannakår kan utöva, trots att allmänheten inte är medveten om det. Problemet blir, som jag skriver, aktuellt när tjänstemännen har en kraftigt avvikande politisk åsikt relativt den allmänhet som går till valurnorna och väljer att också agera som ett högst privat filter i yrkesutövningen.

      • Joel C Bergvall skriver:

        Ja absolut, Jag ser det bara inte som ett ensidigt problem som bara går ut över de borgerliga. Det kan vara så att du inte heller menar det och att jag bara läste texten dåligt eller läste in för mycket av mina egna känslor. Det är ju val och det blir lätt känslosamt vilket ofta bidrar till att barmhärtighetsprincipen gällande tolkningar ganska snabbt faller ut genom fönstret, tyvärr

        • peterkrabbe skriver:

          Självklart kan problemet drabba båda sidorna. Men som du vet har Sverige under mycket lång tid haft socialdemokratiska regeringar. De som då sökte sig till förvaltningarna gjorde det i väl medvetande om att man skulle arbeta med vänsterns målsättningar. När det sedan kommer en borgerlig regering under en relativt sett mycket kort 8-årsperiod får denna svårt att ändra inriktning på den praktiskt förda politiken, särskilt om tjänstemännen också tror att det kommer att bli en kort period och väljer att avvakta med sin ”följsamhet”.

  2. Fredman skriver:

    Det kan naturligtvis förekomma att tjänstemäns politiska sympatier påverkar planeringen och dialogen med ansvariga politiker, men det behöver inte vara så självklart som du antyder. Min egen erfarenhet, i huvudsak i offentlig regi, men även som konsult, motsäger dina erfarenheter. De flesta arkitekter kan skilja på yrkesrollen från den privata politiska uppfattningen. Jag jobbade själv i huvudsak för andra politiska majoriteter än den jag själv sympatiserar med. Är nu pensionär.

    • peterkrabbe skriver:

      Jag är själv arbetande pensionär med 40 års skiftande verksamhet bakom mig. Helt klart har arkitekter olika erfarenheter. Det som slår mig är den kolossala övervikten av Miljöpartister i vår yrkeskår. Jag tror att detta främst får genomslag på plansidan och i relationerna med Länsstyrelsen. Efter att ha upprättat ett 40-tal detaljplaner har jag viss erfarenhet även av detta. På min blogg finns många exempel på politiska motsättningar som kan relateras till klimatpolitik, något som gör att en borgerlig kommun ofta står sig slätt mot övermakten om man inte har tillgång till arkitekter med en borgerligt vässad penna. Lönar sig då föga att be en arkitekt skriva som tänker som den Miljöpartist han eller hon kanske är…

  3. Pehr Sjöstrand skriver:

    Ett modigt inlägg!
    Men väldigt intresseväckande!

    • peterkrabbe skriver:

      Tack Pehr, tveksamt dock om jag hade kunnat göra det innan jag blev pensionär. Detsamma gäller i klimatdebatten, där 9 av 10 professorer som försöker styra debatten efter det vetenskapliga spåret istället för det politiska är pensionerade, d.v.s. professor emeritus. Det är en skam för landet att ingen vågar tala öppet om samhällsproblem på grund av risken att bli ekonomiskt isolerade och utfrusna.

  4. Pingback: När arkitekturen blev politik. | Peter Krabbe

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: