Respektera vår kulturmiljö!

Kim Utzon

Malmös nya stolthet eller skampåle?

Malmö kommuns stadsbildspris har i dagarna delats ut till Utzons tillbyggnad av det ärevördiga Hamnkontorets s.k. Tornhus från 1910 i Malmö hamn. När jag såg de första skisserna trodde jag att det handlade om ett skämt och avfärdade de frågor jag fick med att detta kommer aldrig att byggas, var inte oroliga!

Men efter hand kunde man förstå av de lyriska kommentarer som Stadsbyggnadskontoret läckte ut att man verkligen tänkte genomföra projektet. Många blev chockade när ställningarna började resa sig och sannolikt ännu mer chockade när resultatet avtäcktes. Dock inte de i projektet själva djupt involverade tjänstemännen på Malmö Stadsbyggnadskontor, som nu kröner sin dådkraft med att tilldela projektet sitt eget stadsbildspris.

Vi arkitekter har för vana att vara lågmälda i vår kritik mot kollegors alster, kanske för att vi är rädda för att bli kritiserade själva. Nu är dock gränsen nådd. Kim Utzons skapelse är den värsta våldtäkt på en kulturmiljö som jag sett någonsin. Denna åsikt förmedlar jag nu oblygt i egenskap av arkitekt och kollega. Visst kan man tänka sig en sådan ”byggnad” som en solitär någonstans i ett urbant landskap, men att visuellt krossa en vacker kulturbyggnad från sekelskiftet på detta sätt är så grovt att de ansvariga borde ha fått sig en rejäl tankeställare i efterhand!

Som arkitekt får man faktiskt tänka på att man inte fritt förfogar över det offentliga rummet i syfte att förverkliga sig själv. Där rör sig också ett stort antal människor som kanske inte självklart delar en arkitekts extrema åsikter om vad som är god arkitektur. De som inte följer den nya vågen av rymdskeppsarkitektur i facktidningarna är säkert oförstående inför vissa  arkitekters övningar i vad de själva bedömer som den högre skolan. All hänsyn till de människors åsikter som faktiskt befolkar och rör sig i staden är som bortblåst, med benäget bistånd av duperade politiker och tjänstemän.

Samma tjänstemän som kan ha synpunkter på en veranda till en kolonistuga lyfter inte ett finger för att bromsa en ödeläggelse av ett kulturhistoriskt stadslandskap. Nej, Malmö kommun, nu har ni gått över gränsen. Tyvärr kommer kommunens invånare att få leva med detta under överskådlig tid. Fy skäms!

Peter Krabbe

Arkitekt SAR/MSA

 

Annonser

Vem vinner på att dölja sanningen om klimatförändringar?

Igår skrev jag om inuiternas aktion för att upplysa världen om pågående förändringar i jordaxelns läge och dettas konsekvenser för klimatet. Bakgrunden är en rapport som de äldre inuiterna, i tron att någon skall bry sig, skickat till NASA av alla ställen. Rapporten finns refererad på flera ställen, bl.a. här http://thewatchers.adorraeli.com/2015/03/08/inuit-elders-tell-nasa-earth-axis-shifted/. Jag kan då se att en rad censurerats i min första länk, där meningen ”they also report that…” följs av en raderad rad. Vi kan nu se att där skulle stått …”the elders do not believe that carbon emissions from humans are causing the current climate changes”.

Man behöver inte tvista om att vi haft en måttlig uppvärmning under de senaste 100 åren. Däremot finns det olika uppfattningar om orsaken. Antropocent (av människan orsakat) eller på grund av naturliga förändringar i solsystemet? Som bekant företräder IPCC den förra åsikten medan de flesta som har kvar förmågan att tänka självständigt söker andra förklaringar.

Earth_s_magnetic_field

Ett trasigt magnetfält?

I april 2011 orsakade en jordbävning i Japan en förflyttning av hela den japanska huvudön med 2,5 meter enligt GPS-mätningar. Jordbävningen anses ha ändrat jordaxelns lutning med 10 centimeter. Enligt astronomer har mindre polförskjutningar förekommit under de senaste tio åren. Dessa förändringar kan förklaras genom kontinentaldriften, d.v.s. de tektoniska plattornas rörelser. Vad som händer kan enklast förklaras genom att jordskorpan, som är delad i olika tektoniska plattor, förskjuts på grund av förändrade strömningar i de magnetiska flytande bergarter som utgör jordens innanmäte. Det är dessa underliggande skikt som ger oss det skyddande magnetfältet och som också styr de magnetiska polernas läge. Den stora frågan är därför vad som påverkar dessa enorma magnetiska flöden. Självklart finns här ett samband med solens magnetiska strålning.

Lägesförändringar i såväl de magnetiska som geografiska polernas lägen hör rimligtvis till de faktorer som ligger närmast till hands för att förklara klimatförändringar. Man hade önskat att politikerna lät sina bräckliga ideologier stå på egna darriga ben samtidigt som forskarna fick syssla med verklig vetenskap istället. Kanske hade vi då till sist fått en bättre värld. Politiska ”klimatmöten” är en säker väg mot undergången, inte det motsatta.

Peter Krabbe

Förstår inuiterna mer än vetenskapsmännen?

Inuiterna, som bebor våra nordliga polarområden (i tidigare svenska benämnda eskimåer), klagar alltmer på de förändringar som deras värld utsätts för. I en artikel http://www.whitewolfpack.com/2015/04/earth-has-shifted-inuit-elders-issue.html beskriver man dessa förändringar, som i hög grad påverkar deras livsbetingelser genom svårigheten att nu förutsäga väder och jaktbetingelser. De gamle är vana att med enkla tumregler kunna avgöra när man kan ge sig ut på vidderna. Så är det inte längre.

inuiter

Förändringarna består av en sol som står högre på himlen och ger längre tid av dagsljus, ändrade positioner för både sol, måne och stjärnor och förändrade vindriktningar. Dessutom kan snabba temperaturändringar med mer värme inträffa snabbt och oberäkneligt.

Hur skall man då tolka dessa observationer, utförda av dem som lever i verkligheten och dessutom är beroende av den för sin överlevnad? Eftersom frågan inte diskuteras särskilt ofta kan man utgå från att svaren är obekväma för IPCC och företrädarna för AWG-hypotesen om människans roll i klimatförändringen. Låt oss därför göra en alternativ analys.

Inuiternas observationer pekar mot astronomiska förändringar. Jordens klimat har självklara kopplingar till främst tre faktorer:

Jordens excentricitet, som kan beskrivas som formen på den bana som jorden har i sin vandring runt solen, jordaxelns lutning (oblikviteten) och precessionen som beskriver jordaxelns skevning vid jordens rotation.

Jordens bana runt solen är inte cirkulär utan följer en svagt elliptisk bana, en tillplattad cirkel där avståndet till solen alltid förändras. Excentriciteten är 0 för en perfekt cirkel, men ligger i verkligheten i intervallet 0,005 – 0,058. Just nu kan den mätas till 0,017, vilket innebär att jorden kommer allt längre från solen under vintern (perihelium den 4 januari) och sommaren (aphelium den 5 juli) och närmare under vår och höst i takt med ökad excentricitet. Resultatet blir kallare vinter och sommar och varmare vår och höst.

jordaxel dubbelbild

Jordaxelns normala lutningsvariationer och dess precession

Jordaxelns lutning relativt en rak linje till solen varierar mellan 22,1 och 24,5 grader. Det är denna lutning som ger oss årstiderna under jordens vandring runt solen. Lutningen är idag 23,44 grader och den minskar, periodens längd är 40.000 år. Förändringen verkar mot svalare somrar och mildare vintrar.

Precessionen är kanske det intressantaste fenomenet. Den kan beskrivas som den cirkel som jordaxeln ritar runt nordpolen när jorden roterar. Vi kan tänka oss en leksakssnurra, som står rakt och fint när den snurrar med hög hastighet. När hastigheten minskar börjar rotationen skevra och pinnen i mitten rör sig i allt större cirklar innan snurran till slut faller omkull. Perioden för ett varv är hela 25.800 år, men det finns en störning, nutationen, som innebär att månen påverkar rotationen i perioder om 18,6 år. Idag pekar jordaxeln mot Polstjärnan. Precessionen innebär att axeln med tiden kommer att peka mot andra punkter på himlavalvet istället, för att om 25.000 år ha återgått till just Polstjärnan. I närtid är det sannolikt en nutation som får inuiterna att uppleva himlavalvet annorlunda. Detsamma gäller solens bana över himlen och de visuella hållpunkterna för dess nedgång och uppgång. Eftersom dessa komplicerade rörelseförändringar i jordaxelns lutning är reella, är det tämligen självklart att de också påverkar klimatets förändringar.

Många tycker att de relativt långa perioderna för de förändringar som jag beskrivit ovan gör dem irrelevanta för nuvarande klimatförändringar. Man glömmer då att jorden nu är utsatt för stora förändringar i magnetfältet som blandar dessa ingredienser till en helt ny soppa med för oss okänd smak. Magnetfältet påverkas inte bara av solens minskande strålning utan också av omvälvande förändringar i jordens kärna, där magnetiska bergarter strömmar i nya riktningar och sannolikt därmed kommer att orsaka ett polskifte. Europeiska Rymdstyrelsen ESA följer genom sitt satellitsystem SWARM pågående förändringar i jordens magnetfält och vi kan utgå ifrån att stora saker kommer att hända i en inte allt för avlägsen framtid. Mer om detta i kommande artiklar.

Magnetic_field_changes_large

Magnetfältens förändring enligt SWARM 2015

Utan tvekan har inuiterna fog för sin oro över de observationer de gör i sin dagliga tillvaro. Tyvärr får forskningen inte tillgång till de resurser som hade behövts för att lära mer om dessa, de för oss avgörande faktorer som styr jordens utveckling. IPCC har för vana att plöja ner forskningsanslagen i sin politiskt motiverade klimatpopulism istället. Hur länge skall vi behöva acceptera detta?

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: