Förstår inuiterna mer än vetenskapsmännen?

Inuiterna, som bebor våra nordliga polarområden (i tidigare svenska benämnda eskimåer), klagar alltmer på de förändringar som deras värld utsätts för. I en artikel http://www.whitewolfpack.com/2015/04/earth-has-shifted-inuit-elders-issue.html beskriver man dessa förändringar, som i hög grad påverkar deras livsbetingelser genom svårigheten att nu förutsäga väder och jaktbetingelser. De gamle är vana att med enkla tumregler kunna avgöra när man kan ge sig ut på vidderna. Så är det inte längre.

inuiter

Förändringarna består av en sol som står högre på himlen och ger längre tid av dagsljus, ändrade positioner för både sol, måne och stjärnor och förändrade vindriktningar. Dessutom kan snabba temperaturändringar med mer värme inträffa snabbt och oberäkneligt.

Hur skall man då tolka dessa observationer, utförda av dem som lever i verkligheten och dessutom är beroende av den för sin överlevnad? Eftersom frågan inte diskuteras särskilt ofta kan man utgå från att svaren är obekväma för IPCC och företrädarna för AWG-hypotesen om människans roll i klimatförändringen. Låt oss därför göra en alternativ analys.

Inuiternas observationer pekar mot astronomiska förändringar. Jordens klimat har självklara kopplingar till främst tre faktorer:

Jordens excentricitet, som kan beskrivas som formen på den bana som jorden har i sin vandring runt solen, jordaxelns lutning (oblikviteten) och precessionen som beskriver jordaxelns skevning vid jordens rotation.

Jordens bana runt solen är inte cirkulär utan följer en svagt elliptisk bana, en tillplattad cirkel där avståndet till solen alltid förändras. Excentriciteten är 0 för en perfekt cirkel, men ligger i verkligheten i intervallet 0,005 – 0,058. Just nu kan den mätas till 0,017, vilket innebär att jorden kommer allt längre från solen under vintern (perihelium den 4 januari) och sommaren (aphelium den 5 juli) och närmare under vår och höst i takt med ökad excentricitet. Resultatet blir kallare vinter och sommar och varmare vår och höst.

jordaxel dubbelbild

Jordaxelns normala lutningsvariationer och dess precession

Jordaxelns lutning relativt en rak linje till solen varierar mellan 22,1 och 24,5 grader. Det är denna lutning som ger oss årstiderna under jordens vandring runt solen. Lutningen är idag 23,44 grader och den minskar, periodens längd är 40.000 år. Förändringen verkar mot svalare somrar och mildare vintrar.

Precessionen är kanske det intressantaste fenomenet. Den kan beskrivas som den cirkel som jordaxeln ritar runt nordpolen när jorden roterar. Vi kan tänka oss en leksakssnurra, som står rakt och fint när den snurrar med hög hastighet. När hastigheten minskar börjar rotationen skevra och pinnen i mitten rör sig i allt större cirklar innan snurran till slut faller omkull. Perioden för ett varv är hela 25.800 år, men det finns en störning, nutationen, som innebär att månen påverkar rotationen i perioder om 18,6 år. Idag pekar jordaxeln mot Polstjärnan. Precessionen innebär att axeln med tiden kommer att peka mot andra punkter på himlavalvet istället, för att om 25.000 år ha återgått till just Polstjärnan. I närtid är det sannolikt en nutation som får inuiterna att uppleva himlavalvet annorlunda. Detsamma gäller solens bana över himlen och de visuella hållpunkterna för dess nedgång och uppgång. Eftersom dessa komplicerade rörelseförändringar i jordaxelns lutning är reella, är det tämligen självklart att de också påverkar klimatets förändringar.

Många tycker att de relativt långa perioderna för de förändringar som jag beskrivit ovan gör dem irrelevanta för nuvarande klimatförändringar. Man glömmer då att jorden nu är utsatt för stora förändringar i magnetfältet som blandar dessa ingredienser till en helt ny soppa med för oss okänd smak. Magnetfältet påverkas inte bara av solens minskande strålning utan också av omvälvande förändringar i jordens kärna, där magnetiska bergarter strömmar i nya riktningar och sannolikt därmed kommer att orsaka ett polskifte. Europeiska Rymdstyrelsen ESA följer genom sitt satellitsystem SWARM pågående förändringar i jordens magnetfält och vi kan utgå ifrån att stora saker kommer att hända i en inte allt för avlägsen framtid. Mer om detta i kommande artiklar.

Magnetic_field_changes_large

Magnetfältens förändring enligt SWARM 2015

Utan tvekan har inuiterna fog för sin oro över de observationer de gör i sin dagliga tillvaro. Tyvärr får forskningen inte tillgång till de resurser som hade behövts för att lära mer om dessa, de för oss avgörande faktorer som styr jordens utveckling. IPCC har för vana att plöja ner forskningsanslagen i sin politiskt motiverade klimatpopulism istället. Hur länge skall vi behöva acceptera detta?

Peter Krabbe

2 Responses to Förstår inuiterna mer än vetenskapsmännen?

  1. Nostradamus_i_norr skriver:

    Av stor betydelse för de långsiktiga cykliska variationerna hos den globala temperaturen är Milankovitch cycler, så som de har beskrivits av den serbiska matematiker Milutin Milankovic http://en.wikipedia.org/wiki/Milankovitch_cycles

    Denna länk med animation är intressant https://cimss.ssec.wisc.edu/wxfest/Milankovitch/earthorbit.html
    Här kan exempelvis de rekonstruerade temperaturkurvorna för iskärnorna från Vostok jämföras med inverkan av de tre orbitalparametrarna. Korrelationen är ganska bra.

    Den svenske professorn Bert Bolin (s) var ordförande för IPCC under åren 1988-1998. Efter klimatkonferensen i Villach i Österrike 1985 skrev han en 500-sidig rapport som varnade för: ”in the first half of the next century, a rise in global mean temperatures could occur which is greater than any in man’s history” och yrkade på en global överenskommelse för att förhindra att detta skulle inträffa.

    Bolins ställningstagande att anklaga mänskligheten för klimatförändringarna tydliggjordes vid IPCCs möte i Nairobi i juni 1989 då han yttrade: ”There are some key issues on which much uncertainty exists. For example, how much has climate changed in the last 100 to 150 years? How much have human activities contributed to such change? What will be the regional distribution of the expected climate change? Despite the uncertainties there is little doubt about the role of human intervention and its potential in causing these changes.” Utan att veta hur mycket klimatet hade förändrats de senaste 100 till 150 åren var han uppenbarligen övertygad om att det skulle skyllas på mänskliga aktiviteter.

    Vid den tredje IPCC-sessionen i Washington i februari 1990 yttrade han: ”The fossil fuel issue … is however undoubtedly the critical one and must be addressed now” och fortsatte att tala om det finansiella stöd och den tekniköverföring mellan i- och u-länder som skulle komma att krävas.

    Här har vi ännu en svensk som står bakom ännu en fundamental global galenskap och detta trots att han var vetenskapsman. Men han var ju samtidigt politiker och då kanske man kan förtränga den vetenskapliga arbetsmetoden.

    • peterkrabbe skriver:

      Tack för intressant information. Kanske är det svenskarna som är det stora problemet i världen. Samtidigt är det värt att notera politikens makt över vetenskapen!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: