Den svenska regeringens vapen mot sina egna medborgare, del 2.

sommarhus

Snart en förlorad idyll?

De flesta inser att regeringen kommer att få stora problem med att säkerställa tillgången på bostäder till följd av den enorma invandringen av flyktingar från krigshärdarna i Mellanöstern. Ekvationen går helt enkelt inte ihop. Ett par hundra tusen flyktingar årligen har sikte på Sverige och bostadsbyggandet är fortsatt lågt. Asylboenden fylls snabbt och inga möjligheter finns att ge alla dem som får uppehållstillstånd ett fortsatt permanentboende på önskad ort.

Boverkets försök att tvinga kommunerna till planläggning av mark som inte är önskvärd för bebyggelse kommer, om de genomförs genom länsstyrelsens tvångsåtgärder, att ta lång tid om demokratin skall respekteras. Påföljande byggande lär drabbas av samma passiva motstånd.

Det är sannolikt inte allmänt känt att regeringen redan planerat för möjligheten att expropriera privata bostäder för att möta denna situation. Redan 1978 tog regeringen ett lagförslag som skulle kunna användas i ett liknande läge, Förfogandelag (1978:262). Tanken var då att kunna möta en anstormning av flyktingar från det sammanfallande Sovjetimperiet, något som uteblev, dock utan att lagen undanröjdes. Bra att ha.

Vad står det då i lagen? Inledningsvis konstateras att lagen är tillämplig efter regeringsbeslut på bl.a. följande villkor :

Regeringen får föreskriva att 4 – 6 §§ helt eller delvis skall tillämpas från tidpunkt som regeringen bestämmer,

1. om Sverige är i krigsfara,

2. om det råder sådana utomordentliga förhållanden som är föranledda av att det är krig utanför Sveriges gränser eller av att Sverige har varit i krig eller krigsfara och om det till följd av dessa förhållanden föreligger knapphet eller betydande fara för knapphet inom riket på egendom av vikt för totalförsvaret eller folkförsörjningen.

Om detta förhållande anses råda får regeringen tillskansa sig privata bostäder, kallat förfogande:

För att tillgodose totalförsvarets eller folkförsörjningens ofrånkomliga behov av egendom eller tjänster, som icke utan olägenhet kan tillgodoses på annat sätt, får för statens eller annans räkning förfogande ske enligt denna lag.

Eller lite mer förtydligat: Genom förfogande kan fastighet tagas i anspråk med nyttjanderätt och annan egendom tagas i anspråk med äganderätt eller nyttjanderätt.

Nåväl, men vem bryr sig om en gammal inaktuell lag från 1978? Jo, det gör vår regering. Sist i lagtexten har nämligen införts ett verkställande, först 1994:

1994:1813

Denna lag träder i kraft den 1 januari 1995 såvitt avser andra stycket. Övriga delar i lagen träder i kraft den 1 juli 1995.

För säkerhets skull görs en ny uppdatering 2013:

2013:90

Denna lag träder i kraft den 1 juli 2013.

I rättvisans namn kan vi notera att våra regeringar av alla färger varit aktiva i denna fråga, senast Reinfeldts regering ett år innan det senaste valet. Man kan till nöds få bo kvar i sin egen bostad om det inte går att ordna på annat sätt, men fritidsfastigheter lär inte gå att skydda. Ett gott råd kan vara att fördela familjens boende på permanent- och fritidsfastigheten – om man inte vill se den senare falla i okända människors händer via en verkställande polismakts försorg. Ersättningen lär knappast bli marknadsmässig.

Sov gott!

Peter Krabbe

 

 

 

Annonser

Svenska regeringens vapen mot sina egna medborgare, del 1.

migranter i park

Snart planlagd bosättning?

Av någon märklig anledning har Sveriges regering genom sina länsstyrelser alltid förespråkat en politik som är identisk med Miljöpartiets. Detta hade naturligtvis inte varit möjligt om inte tjänstemännen på länsstyrelserna utövat sina personliga politiska preferenser i ett arbete som istället rimligtvis skulle ha följt sittande regerings målsättningar. Dominansen av vänsterfolk i dessa regeringens förlängda armar är förödande och lika effektiv politiskt som den som landets media utövar. Hur hanterar man då pågående flyktingkris – eller migrationens hållbara utveckling, som tjänstemännen nog skulle uttryckt saken?

Migrationen ingår nämligen i det som de själva kallar social hållbarhet. Därutöver finns det också ekologisk hållbarhet (som vi lättare kan förstå) och ekonomisk hållbarhet (som är totalt obegriplig). En annan av regeringens armar är Boverket. Samtidigt som länsstyrelsen upphäver detaljplaner för byggande på löpande band med hänvisning till intrång i naturen och djurens och grodornas värld, söker Boverket lösningar för att öka bostadsbyggandet för att klara migrationen. På kommunal nivå har man svårt att få detta att gå ihop.

I Boverkets rapport 2015:10 från mars i år försöker man hitta nya bostäder till 80.000 migranter per år. Dessa redan föråldrade prognoser motsvarar dubbla behovet idag, eller c:a 100.000 nya bostäder per år under många år framöver. Staten föreslås bygga egna anläggningsboenden, bygga temporära modulbyggnader, tillfälliga boenden i hotell mm, bygga om lokaler och framför allt, bygga nya bostäder. Under tio år behövs ett nytt miljonprogram av samma slag som genomfördes under 70- och 80-talen. Staten inser att inga privata intressen vill engagera sig i denna riskbransch och förklarar sig därför bredvilligt att stå för alla kostnader. Dessa kommer att uppgå till minst 100 miljarder plus årliga 10 miljarder för drift och underhåll tills de boende kan börja bidra till kostnaderna.

Kommunerna har idag planmonopol, dvs uppgiften att ta fram detaljplaner och översiktsplaner för ny bebyggelse. Detta är urgammal svensk rätt grundad på principen om kommunalt självbestämmande. Eftersom många kommuner inte anser sig ha lämpliga områden att bebygga i denna förväntade skala, vill nu Boverket införa två nyheter – nationell tvingande bostadsförmedling och utnyttjande av möjligheten till planföreläggande. Det senare innebär att länsstyrelsen skall kunna tvinga kommunerna att planlägga områden som länsstyrelsen anser behövs för bostadsförsörjningen, upphäva planer som inte redan är bebyggda och kräva mark för temporära bostäder (parker, idrotts- och strövområden) – allt på kommunernas bekostnad. Direktiv: Regeringen anser att det är möjligt att begränsa det kommunala självstyret i fråga om bostadsförsörjningen. Om detta genomförs tar Sverige ett stort steg från demokrati mot totalitärt styre.  Redan i dag har regeringen möjlighet att besluta om planföreläggande enligt 11 kap. 15-16 §§ PBL för en viss kommun. Hittills har det mig veterligt inte använts alls, men alla måste veta att dessa ”krigslagar” nu dammas av för att kunna sättas i bruk med kort varsel.

Allt detta sker i spåren av Agenda 2030, som syftar till ”en omfördelning av världens resurser”, något som bara kan ske mot bakgrund av en socialistisk grundsyn. Ledorden för en sådan omfördelning är inskränkning av yttrandefriheten och ökad kontroll av individens tankar och handlingar. Detta införs nu i Sverige i en omfattning som ännu inte kan ses i något annat s.k. civiliserat land. Migrationen är en konsekvens av ett globalt maktspel som är förutbestämt och oåterkalleligt. Men hur många inser att många vardagliga företeelser som inträffar samtidigt i Sverige är en del av samma maktspel, ett maktspel som våra politiker redan tappat kontrollen över? Jag skall i fortsättningen ta upp även några andra av dessa företeelser till granskning.

Peter Krabbe

2030 Agenda och Den Nya Världsordningen NWO – en sammanfattning.

De veckor som har gått efter FN:s offentliggörande av medlemsländernas undertecknande av 2030 Agenda i New York under de sista dagarna i september, har varit turbulenta för de flesta i världen som har möjlighet att följa händelseutvecklingen. I Sverige vet 90 % av befolkningen fortfarande inte vad Agendan är för något och media tiger som muren. Samtidigt gnäller svenskarna över det som sker i landet inför deras ögon och som framstår som obegripligt. I USA har debatten pågått i höga vågor de senaste fem åren och mediakontrollörerna har fått lägga enorma belopp och ansträngningar för att tysta opinionen.

I ärlighetens namn blev även jag själv tagen på sängen och de senaste veckornas djupdykning i materialet har inte bara inneburit sju snabba artiklar på min blogg, utan också grundligt förändrat min egen världsbild och förståelse för det som nu händer i syfte att förändra världen. Den stora frågan är om denna förändring är till det bättre eller tvärtom inledningen till ett tredje världskrig, organiserat av galningar. Vi har sett det förut. Låt oss därför sammanfatta intrycken i syfte att repa mod att gå vidare med livet! De artiklar som jag skrivit under oktober med början i ”Det sovande folket” är baserade på föreliggande fakta och väldokumenterade tolkningar. I denna artikel tänker jag istället göra min egen, personliga tolkning av det material som jag grävt fram under skrivarprocessen. Så här uppfattar jag situationen, utan att göra anspråk att ha rätt i allt:

Under loppet av de senaste 30 åren har det vuxit fram ambitioner att förändra världen i syfte att få ett slut på fattigdomen och svälten i utvecklingsländerna och fördela välstånd, utvecklingsmöjligheter och ekonomiska förutsättningar jämnare över jordklotet. Detta skulle då kunna eliminera krig och konflikter som sedan urminnes tider plågat vår värld. Denna vackra ideologi har fått arbetsnamnet Den Nya Världsordningen, eller på engelska New World Order NWO. Mumlet kring detta har emanerat från FN och planterats i USA:s mylla. Arbetet i FN har dock visat sig vara en svårframkomlig väg eftersom alltför stora åsiktsskillnader präglar de drygt 190 länderna i organisationen.

Arbetet har inte underlättats av att en sådan omvandling innebär en politisk socialism, samtidigt som många länder förespråkat välståndsökning genom kapitalistisk tillväxt. I det senare ryms nämligen goda förtjänster genom korruption för det styrande skiktet, särskilt i utvecklingsländerna. Dessutom finns fundamentala skillnader i hur ett samhällssystem skall se ut, demokrati av västerländsk modell eller religiöst baserad diktatur? Arbetet går därför bara långsamt framåt.

Så befruktas plötsligt idén genom att ledande finansfamiljer intresserar sig för konceptet. Kanske tänker de så här: Inte så tokigt egentligen att skapa en värld utan gränser där kapitalet kan röra sig fritt, den politiska kontrollen kan bli total och konsumtionen ökar lavinartat genom en globalt höjd levnadsstandard? Den ekonomiska makten över såväl stater som människor är starkare än den militära. Men människor förblir passiva när de bara sitter där de råkar vara födda, ingrottade i egna traditioner och inskränkta föreställningar. Låt oss därför blanda kortleken och flytta runt människorna så att andelen kreativa människor, liksom andelen passiva mottagare blir jämnt fördelad över jordklotet! Själva rörelseförloppet skapar nya förtjänstmöjligheter. Men vill människorna verkligen det? Nja, men det skall nog gå bra med lite ekonomisk hjälp på traven? Vi har gott om pengar. Världens fonder är fyllda av ekonomiska instrument som bara väntar på att få komma till användning.

Så nu har vi en God Ideologi och en Praktisk, men kanske nästan Ond för många människor. Men den Goda kan nog bära den Onda en bit på vägen, så sätt igång! Eftervärlden kommer att förstå!

Detta dryftas då på Rothschilds egendom utanför Rom och Romklubben bildas av ledande finansmän och politiker. Som ett arbetsutskott bildas Bilderberggruppen på ett hotell i Nederländerna, med strikt insynsskyddade möten i syfte att följa upp och styra utvecklingen. Hela det privata finanssystemet sätts i rörelse, rätt sorts presidenter och statschefer skall väljas som vill delta i agendan. Som en förgrundsfigur framträder George Soros, som snabbt bygger upp ett system med över 500 organisationer i USA som får i uppdrag att se till att en president väljs som är samarbetsvillig, en enkel sak i USA där ingen kan bli valbar utan back-up från finansiärer. USA, där också FN har sitt säte, ses som den viktigaste brickan i spelet.

Paret Bill och Hillary Clinton är lättköpta och spelet kan börja med Bill som president 1993. Ett tillfälligt avbrott blir det när Bush 2001 väljs till president genom att utnyttja sina kontakter med den Saudiarabiska oljekartellen istället. Familjen bin Laden blir nära vänner till Bush och därmed USA, tills attentatet i New York 9/11 försvårar relationerna. Spekulationer uppstår om huruvida attentatet var en handling skapad av en liten terrororganisation som Al Quaida, eller iscensatt av krafter styrda av Soros för att få bort Bush. Frågan är ännu inte utredd och begravd i arkiven. Soros får sin belöning först 2009, när Obama väljs till president med hjälp av kampanjbidrag och stöd från Soros organisationer. Hillary är redan utsedd till efterträdare.

Arbetet manas på i FN med den Goda Ideologin. Men folk bryr sig inte, allmänt svammel tycker man. Det behövs något att skrämmas med tycker Soros, som är uppvuxen under nazisternas terror i Ungern. Klimatförändringar är bra, de är globalt användbara och alla skall fås att förstå att världen tveklöst går under om inte FN, som den Goda Makten, inför en räddande agenda. Stigande havsnivåer med drunknade människor, svältande människor med förtorkade grödor och utplånade djurarter och regnskogar, koldioxiden kväver de som eventuellt inte dött än. USA:s presidentstyrda organ NASA och NOAA förfalskar nu på löpande band bevis för att detta undergångsscenario är verklighet och Soros-styrda medier bankar ut denna nya sanning över världen. Den misslyckade presidentkandidaten Al Gore får göra skäl för sina bortkastade kampanjbidrag som ny klimatpredikant. FN startar sina klimatkonferenser genom IPCC för att under stor mediabevakning Rädda Världen. En svensk får göra tjänst som nyttig idiot och får ordförandeskapet under tio år. Obama kavlar upp skjortärmarna och svettas inför TV-kamerorna med den omöjliga uppgiften att rädda oss.

Så presenteras den slutliga lösningen i september 2015 under namnet 2030 Agenda. Hållbar utveckling skall bli räddningen. Men alla måste ju förstå att genomförandet innebär att världen behöver kontrolleras globalt genom en världsregering, som inledningsvis skall verka på federal nivå, i ett senare skede genom upphävande av alla nationsgränser. Men var lugna, det är Snälla FN som styr. Men nu måste vi möblera om, det är bråttom! Sätt fart på migrationen, den är hållbar och skall verka fritt. Alla skall få bo där de vill i världen, då blir det inga krig. Det är också hållbart. Visserligen kostar det väldigt mycket pengar, men nationalstaterna får gärna låna det som behövs av finansfamiljerna, som vi nu döper om till Världsbanken och Internationella Valutafonden. Att Soros Fund Management är huvudaktör skall vi inte bry våra små hjärnor med.

EU har under tiden bildats som ett exempel på hur det Första Globala Skedet skall organiseras. Nationalstaterna skall succesivt underordnas en Europeisk Regering, därefter skall EU växa, i första hand fram till Uralbergen (van Rompuy), därefter till Bortre Asien, som är lite svårare att övertala i nuläget. I syfte att få in Ryssland gör Soros en finansiell attack mot landet och dess sittande president Jeltsin, en attack som misslyckas genom att Putin nu uppträder på scenen. Putin stoppar angreppet, som ändå kostar Ryssland miljardbelopp. Men skam den som ger sig, Soros gör nya attacker mot Ukraina, Vitryssland, Georgien och Kazakstan i syfte att bryta loss dessa från ryskt inflytande. Uralbergen var ju det första målet. Men Ryssland rustar under Putins ledning och biter ifrån sig. Paus i expansionen.

Så börjar det då brinna i Mellanöstern. Bush har redan tänt på genom Irakkriget som repressalie mot den onda arabvärlden. Men det passar också bra för Soros, som ser möjligheten att nu äntligen få fart på migrationen genom flyktingströmmarna. Migrationen är den viktigaste ingrediensen i införandet av NWO och framför allt den nyttigaste delen för finansrörelsen. ISIS sätter fart på brasan och flyktingarna gör desperata försök att ta sig in i ett stängt EU. Soros finns med överallt. Han har insett att en större invasion är nödvändig för att bryta igenom gränsbarriärerna till EU och har sina organisationer i arbete på plats för att informera om lämpliga transportvägar till Europa och ge ekonomiskt understöd. Redan tidigare har den arabiska våren fått ekonomiskt stöd, men Muslimska brödraskapets stöttrupper ISIS är effektivare. I samband med undertecknandet av 2030 Agenda lanserar Soros sitt 6-punktersprogram för hur migrationen skall genomföras i större skala, främst nu in till Europa men också fortsatt globalt. Flyktingarna väller nu, som på ett givet kommando, in över gränsen till Soros forna hemland Ungern, stoppas av myndigheterna men hjälps av Soros-finansierade hjälporganisationer genom taggtråden. Men detta fungerar inte tillräckligt bra!

Turkiet är medlem i NATO men har inte släppts in i EU:s gemenskap på grund av rädslan för islamisering och totalitärt statsskick. Oväntat dyker nu en möjlighet upp för Soros genom att Volkswagenkoncernen gjort ett fatalt misstag i hanteringen av avgasutsläppen på sina bilar, USA:s miljömyndigheter aviserar 500 miljarder i böter för koncernen, vilket riskerar att fälla Tysklands största och viktigaste bilindustri. Som genom ett trollslag ändrar Merkel attityd till Turkiets medlemskap i EU och följer nu blint Soros migrationsagenda. Turkiets EU-ansökan skall nu snabbehandlas och tillfälliga flyktingläger skall på EU:s bekostnad upprättas i Turkiet. När Turkiet har anslutits med fri rörlighet kommer redan flera miljoner flyktingar att finnas på turkisk mark och kan fritt välja sin fortsatta destination i Europa. Problemet är löst, migrationen har fått fritt flöde och ökengränsen mot Turkiet kan lätt passeras även av hågade migranter från Afghanistan, Pakistan och Indien.

Soros kan nu öppna sin Migrationsbank för alla som inte själva kan betala för invandringen – statsobligationer är säkra styrmedel, det lärde Rothschild ut för 100 år sedan (se Soros program i föregående avsnitt). Belånade stater har inget annat alternativ än att lyda.

Men hoppsan, nu är det visst bråttom! Det knirrar och knakar nämligen i skutan. I USA står en republikansk presidentkandidat och hotar med att stoppa hela spektaklet, dessutom kan han finansiera sin kampanj själv som self-made miljardär. Hans fristående mediakanaler som Fox News ger inte vika för hotelserna. I England hotar man att spräcka hela EU genom att gå ur unionen. Folket rasar mot islamisternas våldsvåg på gator och torg, där rop efter sharia och utplåning av alla kristna och otrogna skallar mellan husväggarna. I Frankrike är socialisten Hollande redan uträknad inför kommande presidentval, som blir en ren högerfråga. Merkel ser dystert på framtiden. Hon vet att det tyska folket är en tickande bomb som kan utlösas om man går för fort fram. Bra då med mellanläger för migranterna i Turkiet, så blir det lite lugnare ett par år. Sedan spricker nog ballongen som vi bara blåser och blåser i, men då är jag pensionär muttrar Merkel. Jag fick i alla fall ihop ett helt Tyskland, även om det nu har arabiska som andraspråk.

Och i Ryssland har Putin insett att bästa sättet att rädda sitt lands nationella integritet är att bomba ISIS sönder och samman, inte för att stoppa islamisterna utan för att torpedera EU:s fortsatta expansion och ekonomiska intrång. Utan migrationen stoppas Soros värdetillväxt genom de planerade statskuldsväxlarna. Soros försök att attackera Rysslands ekonomi är ett större hot än NATO:s militära styrkor. Östra halvklotet behöver bara lite tid för att utveckla sin egen BRICS-valuta. Därefter good bye Soros, good bye FN.

Men de nyttiga idioterna i Sverige då, de Moralens och De Mänskliga Rättigheternas överstepräster som fått stå på världsscenen och utropa sin förträfflighet? De som bara såg Den Goda Ideologin men aldrig lyfte på mattan. Jo, de sitter snart i säkerhetsrådet och väntar på Nobels fredspris. Men bomberna vill tydligen aldrig tystna, så något måste ha blivit fel? Och de där svenska politikerna som aldrig förstod att alla skrattade när de höll sina engagerade anföranden om Godheten i världen, ja de sitter där än i Rosenbad. Fast Reinfeldt som nog trodde att han skulle bli ny generalsekreterare för FN lever i skymundan och slickar sina sår!

Det blev en lång saga, ändå fick jag inte ens med hälften. Eller var det verklighet? Eller en konspirationsteori? Ja, bestäm själva. Valet är fritt. Viktigast är lite eftertanke…

Peter Krabbe

2030 Agenda och Maktens Män – kanske hänger det ihop så här! Del 2.

I föregående inlägg har vi bekantat oss med George Soros, världens rikaste man och centralfigur i världens ekonomi idag, en man med direktkanaler in i såväl Världsbanken som IMF (Internationella Valutafonden).   Den ungerske Soros är förvisso inte ensam i den ekonomiska världstoppen, där har vi också familjen Rockefeller, ursprungligen från Tyskland, familjen Rothschild som har sitt ursprung i Österrike- Tyskland och den lite udda konservative förmodligen blivande presidentkandidaten Donald Trump.

g_soros

George Soros

Låt oss då titta på Soros plan för Europa med avseende på flyktingkrisen, som han själv är mycket behjälplig med att elda på:

Soros anser att EU måste acceptera minst en miljon migranter årligen under överskådlig framtid. Dessa bör fördelas ”rättvist” över Europa så att den ekonomiska bördan blir delad mellan staterna. Kostnaderna beräknar Soros uppgå till c:a 150.000 kronor per invandrare under de första två åren för att därefter minska. Han nämner dock inte att till det första årets 150 miljarder läggs varje år ytterligare 150 miljarder för varje nytt år – under överskådlig tid. Som tidsbegrepp kan vi möjligen använda Agendans 15 år, vi får då ett behov om 2.250 miljarder för perioden. Till detta kommer att kostnaden för att ta emot invandrare i Sverige är betydligt högre än i övriga Europa på grund av våra standardkrav och bidragsnivåer. Finansieringen föreslår Soros skall ske genom att nationerna eller EU ger ut statsobligationer, d.v.s. lånar upp kapitalet och därmed ökar sin utlandsskuld. Eftersom den upplåningen bara kan komma från familjerna ovan skall vi titta närmare på detta förhållande nedan, detta är själva motivet för Soros intresse i migrationen. Soros betonar att migranterna skall placeras där de själva vill bo för att man skall få en fredlig lösning. Eftersom detta är en utopi kan vi här se ett undergångsscenario för Europa. Vill exempelvis engelsmännen att London skall ha en muslimsk befolkning som uppgår till 95 % och med införd sharialag? Knappast. I Soros värld finns nämligen inga problem skapade av religiösa motsättningar – islam är väl som alla andra religioner? Eller?

Som andra punkt föreslår Soros att EU skall finansiera flyktinglägren i Libanon, Jordanien och Turkiet för att de 4 miljoner flyktingar som redan finns där skall få en dräglig tillvaro. Soros beräknar kostnaden för detta till 200 miljarder årligen, eller ytterligare 3.000 miljarder till notan ovan. Utöver detta behövs 100 miljarder årligen för att lösa situationen i EU:s randstater.

För det tredje vill Soros ha ett enda och gemensamt Invandrarverk för hela EU för att få en enhetlig asylpolitik och en harmonisering av bidragsnivåer och arbetsrätt. Vi kan alltså lägga ner vårt Invandrarverk och fokusera på att ta hand om dem som Bryssel skickar hit. Tanken är naturligtvis ett federalt Europa utan gränser som i förlängningen skall växa till den globala federationen.

Den fjärde punkten i Soros plan går ut på att skapa säkra invandringsvägar för migranterna till Europa. Med legaliserad invandring slipper man exempelvis olyckstillbuden på Medelhavet. En spindel i nätet skall då Turkiet vara, varifrån migranterna skall samlas upp och föras vidare. Denna diskussion pågår just nu genom att EU förhandlar med Turkiet om mellanläger på turkisk mark som skall finansieras av EU. Som motprestation vill Turkiet ha en snabb anslutning till EU. Om Turkiet får status av EU-land finns ju dessa migranter redan i Europa och kan fördelas över medlemsländerna enligt den uppgjorda planen. För Sverige återstår bara att låna upp pengarna, låta Soros sätta räntan och sätta igång med utbyggnaden av samhällsservice och bostadsbyggande, vilket i sin tur kräver ännu mer upplåning. Enkelt? Vi bör då räkna med c:a 3 miljoner invandrade migranter till Sverige eller det som var Sverige under Agenda-perioden, varav 80 % kommer att vara muslimer.

Soros femte punkt är helt enkelt att applicera detta förträffliga omhändertagande av migranter på resten av världen, regelverket skall bli globalt och gälla universellt.

Den sjätte och sista punkten i programmet innebär att civilsamhället med organisationer som Rädda Barnen, Röda Korset m.fl. skall engageras med frivilliginsatser och insamlingar för att minska kostnaderna och garantera att den ideologiska fanan hålls högt i processen. Detta har redan genomförts i Sverige genom den Nationella kommitté som skall bildas efter 2030 Agenda, en kommitté som baseras på CONCORD-gruppen i Sverige kombinerat med globala företagsintressen som kan se migrationen som ett nytt sätt att tjäna pengar, exempelvis IKEA, H&M, Hamburgerkedjor m.fl. Privata byggbolag lär också ha intresse av att ansluta sig liksom våra globala arkitektkontor.

Detta budskap manglas nu ut genom Soros-kontrollerade Project Syndicate, en mediaorganisation som förmedlar färdiggranskade nyheter till hela världen. Organisationen täcker genom The World’s Opinion Page 468 nyhetsmedia i 153 länder, i Sverige Bonnierkoncernen med Dagens Nyheter och Sydsvenskan. Om Soros får bestämma har vi snart det globala världsstyret genomfört, om inte genom sittande regeringar så genom styrningen av världsekonomin och mediakanalerna. Soros inbrytning i Ryssland misslyckades genom Putins uppdykande på scenen och Kina lär vänta på sig, men riktningen är redan utstakad.

Låt oss avsluta med en historisk återblick. Det är ingen tvekan om att Soros ambitioner har sin förebild i renässansens Europa, där familjen Medici blev en avgörande maktfaktor under flera hundra år. Från att ha varit en textilhandlarfamilj i Florens byggde man snabbt upp en enorm förmögenhet genom sin bankverksamhet. Under 1400- och 1500-talen var det inte mycket i Europa som kunde ske utan familjen Medicis finansiering. Genom att låna ut pengar till nationerna för krigföring stärkte man sin egen maktposition och fick direktinflytande i ett stort antal europeiska stater. Man ingick allianser med kungahusen och tillskansade sig den viktiga påvestolen. Samtidigt blev man i kraft av sin växande förmögenhet stora filantroper och möjliggjorde en kulturell utveckling utan motstycke genom att sponsra storheter som Leonardo da Vinci, Botticelli och Michelangelo.

Under 1800-talet var det familjen Rothschilds tur. Från en relativ fattigdom i Tyskland under början av 1800-talet byggde man under seklets gång upp en bankirverksamhet som i omfattning trotsade allt världen tidigare hade sett. Rothschilds förmögenhet var relativt sett större än Världsbankens idag. För att åstadkomma detta använde man samma recept som Medicis, att låna ut pengar till nationalstater istället för till privatpersoner. Genom statsobligationer som man köpte upp kunde man skapa ett nätverk som gav insyn in i de innersta regeringskretsarna. Genom att finansiera nationernas krigsinsatser kunde man tack vare sin insyn välja rätt sida och få snabb värdeökning. Vinsterna kom samhället till godo genom investeringar i den växande industrialiseringen av samhället, främst genom utbyggnaden av ett järnvägsnät i Europa. Även Rothschilds var stora filantroper och köpte enorma konstsamlingar som berikar allas vår tillvaro idag.

Soros har alltså tydliga förebilder i historien. Det är inte svårt att förstå att den enorma skuldsättning av Europa som migrationen enligt Soros eget scenario skulle medföra passar bra i hans ambition att återigen vara ”behjälplig” med utlåning till berörda stater genom obligationer eller fonder. Ju fler stater som krisar desto bättre för den som sitter på kapitalet. Ju större migration desto större behov av varor och utbyggd samhällsstruktur och därmed en ökad företagsamhet. Med hjälp av ett gigantiskt kapital kan man försäkra sig om total kontroll över samhället.

Det Soros inte vill tänka sig är att mångkulturen kanske inte fungerar. Vi får inte ett bättre samhälle bara för att dess invånare får en högre levnadsstandard om konflikter relaterade till olika trosuppfattningar bryter sönder våra både fysiska och mentala strukturer och låter oss alla hamna i samma spiral av sammanbrott som vi nu ser i Mellanöstern. Hur kommer vi själva att reagera när vår komfortabla existens hotas av skattehöjningar till följd av Soros förordade skuldsättning? Vi skall inte glömma att Soros spekulationer mot den svenska kronan under 90-talet gav kortfristiga räntor på 500 %. Kan vi lita på en sådan makthavare?

Avslutningsvis kan man ställa sig frågan om de ekonomiska vinsterna för finansfamiljerna genom en migration som är initierad av kriget i Syrien motiverar att krigshärden hålls vid liv. Om fred skulle råda i Mellanöstern skulle vi inte heller ha någon migration. I det perspektivet kan vi undra varför inte Obama går in och krossar ISIS aktiviteter, istället utrustas motståndsgrupper som alla vet kommer att bli efterföljare till ett eventuellt utslaget ISIS. Vi behöver inte bli förvånade över att Putin nu gör slag i saken för att avgöra och avsluta kriget – till gälla protester från USA och EU!

Peter Krabbe

2030 Agenda och Maktens Män– hur hänger det ihop? Del 1.

Jag har i några inlägg beskrivit FN:s 2030 Agenda och där bl.a. pekat på de artiklar som propagerar för en global migration, d.v.s. en fri rörlighet över jordklotet för alla människor. Men vad ligger egentligen bakom denna ”vackra” vision? Jag har också pekat på de krafter som ligger bakom Agendans tillkomst. Nu skall vi knyta ihop trådarna.

En centralfigur i vår nuvarande värld är George Soros, dels för att han ser sig själv som en världens Messias, dels för att han faktiskt är världens rikaste man, med en personlig förmögenhet som uppgår till 13 miljarder dollar kombinerat med ytterligare 25 miljarder dollar genom de tillgångar som styrs av hans företag Soros Fund Management. Sammanlagt cirka 310 miljarder kronor, ingen dålig handkassa för en inbillad världsförbättrare. Bedömare anser att Soros är den nu levande person som påverkar politik och kultur i Amerika (och västvärlden i sin helhet) mer än någon annan person. Soros är central i Bilderberggruppen och därmed också i FN:s 2030 Agenda. Jag skall i ett par inlägg förklara varför. Som källa har vi den konservativa nätsajten discoverthenetworks, som ger oss Soros biografi och detaljer från verksamheten. Den som orkar läsa de 40 sidorna kan gå direkt dit, stanna annars här.

soros-migrants

Soros och migrationen är ett dagsaktuellt ämne i media utanför Sverige.

Soros föddes i Ungern 1930 under namnet Schwartz och som sekulär jude. Fadern Tividar var redan då en globalist och bl.a. upphovsman till det som han trodde skulle bli det nya internationella språket Esperanto, något som vi idag kan se blev ett fiasko. Det nya namnet Soros betyder på esperanto ”den som kommer att bli högtflygande”. I en intervju i The Independant 1993 berättade Soros att han såg sig själv som ” some kind of God, the creator of everything”. 1947 flyttade familjen till London efter att ha överlevt andra världskriget med hjälp av falska papper. 1952 arbetade Soros i London som finansmäklare efter avslutad ekonomutbildning och hamnade några år senare på Wall Street, som skulle bli hans framtida spelplan. 1973 bildades Soros Fund Management, som redan 1985 hade ett värde motsvarande en miljard dollar.

Men pengar skall användas. I detta syfte grundade Soros 1984 Open Society Institute (OSI), som idag är aktivt i mer än 70 länder. Organisationen sponsrade flera vänsterradikala organisationer i USA, som American Civil Liberties Union och Human Rights Watch i syfte att bekämpa rasdiskriminering och övergrepp mot illegala invandrare. OSI förfogar idag över närmare 2 miljarder dollar, som ekonomiskt stödjer hundratals organisationer med migration och hjälpverksamhet inom ramen för civilsamhället på agendan. Denna filantropiska verksamhet omspänner hela världen och omfattar såväl organisationer som Amnesty och FN Foundation, d.v.s. direkta bidrag till FN. Soros har en direkt påverkan på migrationen genom att finansiera många av de organisationer som arbetar inom den frivilliga sektorn, när Ungern stängde sina gränser för invandrare nyligen obstruerades detta i hög grad av frivilligorganisationer finansierade av Soros. Soros har också fått kritik för att ha organiserat utdelandet av en handbok till migranter, ”The Rough Guide”, med instruktioner och kontaktadresser för att lättare ta sig igenom de nationella barriärerna. Utdelningen sker genom gruppen W2EU eller ”Welcome to Europé”.

Vid sidan om sitt arbete med att få sin förmögenhet att växa och att spendera resultatet på filantropiska verksamheter är Soros en stormakt inom politiken. I USA anses det demokratiska partiet vara helt styrt av Soros, som med sina ekonomiska bidrag och lobbyorganisationer i praktiken står för valet av presidentkandidat. Utöver de 5 miljarder dollar som Soros spenderat på vänsterorganisationerna ovan har rundliga kampanjbidrag kommit demokratiska politiker till del, särskilt anmärkningsvärt Bill och Hillary Clinton, Al Gore och Barack Obama. Soros kommenterade förhållandet till Clinton med ” We actually work together as a team”.  I syfte att kunna påverka presidentvalet inom lagens ram bildade Soros 2003 527 organisationer eller kommittéer som utåt sett var neutrala, men i verkligheten lobbade för demokraternas presidentkandidat. De kunde bestå av advokater, mediasammanslutningar etc. med stor påverkan på samhället. Rörelsen fick i USA öknamnet The Shadow Party, Skuggpartiet.

Problem uppstod när Soros skulle verkställa en plan att genom ekonomiska manipulationer sätta Ryssland i sådana svårigheter att en USA-styrd marionett skulle kunna tillsättas istället för Jeltsin, men den nytillträdde Putin redde upp situationen med stora ekonomiska förluster som följd för Ryssland. Kongressens undersökningskommité kallade affären ”one of the greatest social robberies in human history”.

Den konservative presidenten George W Bush blev en nagel i ögat på Soros. Efter katastrofen 9/11 2001 hävdade Soros att terrorismens rötter var fattigdom och okunskap, att en växande olikhet mellan fattiga och rika krävde beslutsamma handlingar i en global skala. Istället kastade Bush in landet i Irakkriget för att rensa upp med militärmakt. Soros hade året innan publicerat sin bok ”Reforming Global Capitalism”.

Soros tog med hjälp av sina ekonomiska tillgångar aktiv roll i ett flertal konflikter, även utanför USA. Under Jugoslavienkrisen på 90-talet sponsrade Soros motståndarsidan mot Milosevic med 100 miljoner dollar och under revolutionen i Georgien avsattes Schevardnadze med hjälp av 42 miljoner dollar. Även Ukrainakrisen och upproret i Kirgizistan fick vederbörliga penningbidrag.

På hemmafronten kunde Soros glädja sig åt att hans kampanjbidrag starkt bidrog till att återinsätta en demokratisk president genom Barack Obama, som praktiskt taget annonserade ut sin kandidatur på väg ut från Soros kontor. Efter avslutade ämbetsperioder väntar nu Hillary Clinton på samma förmåner, vilket lär göra det svårt för republikanernas motkandidat.

Ytligt sett verkar Soros vara en människa som styrs av inbördes helt motstridiga ideologier. Hur skall man förklara denna mänskliga gåta? Å en sidan har vi en extrem kapitalist som ökar på sin förmögenhet i snabb takt genom transaktioner i global skala som får världen att skälva, aktioner mot nationella valutor som så när får länder att kollapsa och regeringar att falla, spekulationer mot korrumperade stater och direkta investeringar i krigssituationer för att avgöra vem som skall stå som segrare i konflikterna. Ofta med hjälp av den grövsta formen av bestickning, kapitalets främsta vapen. Å andra sidan har vi en filantrop som predikar fred på jorden och utrotande av fattigdomen, fri migration och till och med utrotandet av den kapitalism som han själv är den främsta företrädaren för.

Sov på saken, så skall vi i nästa inlägg se på Soros 6-punkters program för vår framtid. Bli inte förvånade om ni känner igen 2030 Agenda i ideologin! Vi skall också göra en historisk djupdykning för att hitta motiven!

Peter Krabbe

Efter regn kommer sol.

I mitt förra inlägg bad jag om ett avskaffande av DÖ. Att bönen skulle gå i uppfyllelse hade jag inte minsta förhoppning om. Ändå blev det så, med kraften av en åskknall och en blixt som lyser upp hela natthimlen. Idag skiner åter solen.

FN:s Agenda 2030 är i sin helhet den direkta förlagan till Miljöpartiets partiprogram. Deras väljarunderlag motsvarar mindre än 10 % av Sveriges befolkning. Förhållandet är detsamma i den övriga västvärlden. Genom att spräcka DÖ blir det långsiktiga genomförandet av den absurda Agendan åter en förhandlingsfråga. Bäst vore naturligtvis om riksdagens arbete nu utmynnar i nyval och en ny regering med en nykter inställning till migration. Det är rimligt att anta att USA får en konservativ president efter Obama, detsamma gäller i Frankrike, där Hollande utan minsta tvekan kommer att efterträdas av en högerinriktad president 2017. Putin lär bli starkare efter sina insatser i Syrien och EU kommer att lära av motståndet i Ungern och England. Konsekvenserna av den hittillsvarande invandringen i Europa kommer sannolikt att visa på det orimliga i ökad invandring från muslimska länder om nuvarande aggressiva framtoning hos marknadsförarna av islam fortsätter. Sammantaget kommer en omprövning av Agendan att bli nödvändig, kanske döps den om till Agenda 2100 istället i syfte att låta en ny generation skapa en mjukare övergång?

Men än så länge finns den här och nulägesanalysen består liksom regeringen:

Efter den senaste veckans djupdykning i FN:s nypublicerade Agenda under New York-mötet kan det då vara dags för en liten sammanfattning. Vissa bitar saknas fortfarande, så kommer FN:s möte om byggande och stadsplanering under våren, Habitat III, som skall leda fram till The New Urban Agenda, säkert att avslöja omvälvande konsekvenser under namnet av Hållbar Utveckling. Att innehållet där är väl känt av 7-klövern kan vi ta för givet, men när kommer vi vanliga dödliga att få insyn? Låt oss ändå se på vad vi har!

I Agendans namn kan vi lägga samman de anmärkningsvärda iakttagelserna att civilminister Shekarabi från Iran kommer att ha huvudansvaret för genomförandet i Sverige, medan bostadsminister Kaplan från Turkiet kommer att få ansvaret för att ändra vår bygglagstiftning efter direktiven i Habitat III. Att det svenska folket skall bli passiva åskådare till detta är helt i linje med Agendans filosofi om mångkultur och migration. Att vårt nya samhällssystem därmed kommer att appliceras av invandrare från muslimska länder är en osannolik men verklig konstruktion som Alliansen accepterar utan invändningar. Svensken vandrar leende till stupstocken…

Sverige har haft en helt annan drivande inverkan på tillkomsten av FN:s Agenda än vad jag trodde inledningsvis, allt storvulet prat om Sverige som moralisk stormakt och nödvändigheten av att Sverige skall sitta i FN:s säkerhetsråd grundar sig på ett långvarigt engagemang för att presentera Sverige som global modell för Det Goda Samhället. Hybrisen bröt ut redan under Reinfeldts tid i MUF, då han sannolikt stod under ett bestående inflytande av Romklubben, där partikollegan Wijkman var en viktig person. De första spåren kunde skönjas under FN:s möte i Rio 1992, då Agenda 21 klubbades igenom. Men först måste naturligtvis Sverige omvandlas för att kunna vara pilotprojekt för övriga världen. Invandringen har varit en viktig del av detta. Vi skall visa att mångkultur fungerar, trots att de globala erfarenheterna visar på raka motsatsen. Men skam den som ger sig. Genom svenska skattepengar har rikligt med smörjmedel östs över FN.

När bubblan brast vid valet 2014 var Löfvén snabb med att ta över konceptet, några åsiktskillnader mellan Alliansen och vänsterblocket fanns knappt och med hjälp av DÖ försökte man permanenta det fortsatta samarbetet i gott samförstånd. Det spelade ingen roll vem som bildar regering, Agendan är gemensam och global. En samlad väljarkår förstår ingenting. Vi skall ha Ordning och Reda säger Kinberg Batra. Vi skall ha Ordning och Reda upprepar Löfvén. I detta mantra ingår att tysta oppositionen bland folket, så Yttrandefrihetslagen inskränks med hjälp av en ny Hatbrottslag, där alla negativa attityder till mångkulturalismen förbjuds.

Migrationen påskyndas genom att annonser i tredje världens tidningar uppmanar till invandring till Sverige, bidragsnivån till invandrare blir världens högsta, invandrare ges förtur till befattningar i kommuner och statliga ämbetsverk och bostäder skall snabbproduceras utan kommunal vetorätt.

Men medan Sverige skenar iväg med sin invandring i väntan på applåder, tvekar EU i kraft av sin större livserfarenhet. EU riskerar tvärtom att spricka genom att de tidigare förtryckta länderna i Östeuropa inte vill släppa sin spirande välfärd, minnet av Ottomanernas muslimska horder vid deras gränser är ännu levande historia. Storbritannien väljer att ha folkomröstning och Sydeuropa knakar under trycket av invandringen. Till råga på allt hotar en ekonomisk världskris genom att FN försöker strypa tillväxten med hänvisning till de falska klimatlarm som fortfarande är huvudargumentet för att sätta fart på världsomvandlingen. Något håller tydligen på att gå snett, men i Sverige förstår man inte att loket håller på att tappa sina vagnar. Istället jublar man över sitt nya samhällsbygge och sin inbillade roll i världspolitiken.

En avgörande roll i migrationspolitiken har bostadsförsörjningen. Jag skall därför återkomma med en granskning av regeringens hittillsvarande åtgärder i sammanhanget. Detta är själva bottenventilen, som riskerar att sänka skutan Sverige för gott om planeringen genomförs!

Peter Krabbe

Eufori eller panik?

Efter FN:s antagande av 2030 Agenda under förra veckan jublar tjänstemännen och politikerna i regeringen, medan den kritiska delen av landets befolkning håller på att gripas av panik inför globaliseringen och ett tänkbart avskaffande av den svenska demokratin. Av Löfvéns reaktioner att döma skulle man kunna tro att FN är underställt Sverige. SvD konstaterade redan 2013 att Sverige är FN:s jultomte. Bakgrunden är att vi betalar 8 miljarder om året till världsorganisationen (2,5 miljarder enligt regeringens hemsida) och därmed är FN:s största bidragsgivare per capita. Detta är 25 gånger mer per invånare än genomsnittet 4 dollar för övriga världen, inklusive industriländerna.

Förvisso är Reinfeldt och Löfvén lika goda kålsupare i sammanhanget, bidragen har betalats ut under lång tid till en organisation som vältrar sig i omkostnader och förmåner för de utvalda. Många andra länder struntar i att betala sina räkningar till FN, som därför dras med ständiga underskott. Men kanske får Sverige (socialdemokraterna, miljöpartisterna och vänsterpartisterna) en ledande roll i FN istället? Jan Eliasson har redan bäddat. Vi vanliga svenska medborgare undrar nog vem som har fört fram Sverige till denna ”enastående” position i världspolitiken. Förhandlingsarbetet i syfte att omvandla Sverige i enlighet med Agendan har letts av Michael Hjelmåker, kansliråd på Utrikesdepartementet, och Kajsa B. Olofsgård, Sveriges ambassadör med ansvar för Agenda 2030, personer som säkert alla känner till? Inte? Nåväl, oroa er inte, det fortsatta arbetet skall ledas av 37-årige civilministern Ardalan Shekarabi , invandrad från Iran, och den 70-åriga framtidsministern Kristina Persson, med personliga erfarenheter av migration och clairvoyance.

Hjelmåker Olofsgård

Hjelmåker från UD och Olofsgård, ambassadör för 2030 Agenda. Foto Jacob Zetterman, Dagen.

Mycket aktivt i processen kring 2030 Agenda i Sverige är den för de flesta okända organisationen CONCORD, som är en sammanslutning av ett stort antal politiskt korrekta hjälporganisationer i riktning vänster och kyrklighet, av sig själva kallade civilsamhället. Organisationen skall tillsammans med regeringen ingå i en nationell kommitté för hållbar utveckling. Detta vänstertunga maskineri har bistått i FN-arbetet och kommer också att vara drivande i förvandlingen av Sverige. Inser Alliansen kraften i denna politiska rörelse, som helt verkar vid sidan om den folkvalda representationen? Inser man att decemberöverenskommelsen släpper dessa krafter fria i en riktning som tenderar att bli oåterkallelig? Eller är man i själva verket en integrerad del i processen?

De nya utvecklingsmålen (2030 Agenda) ska vara universella, vilket betyder att alla länder, inklusive Sverige, ska implementera målen i politiken och i samhället. Detta kan göras exempelvis genom att stimulera migration mellan länder, underlätta yrkeslegitimation för invandrare ….Största utmaningen är kanske att införliva de globala målen in i myndigheters och lokalsamhällets utvecklingsstrategier”.(swedishwaterhouse.se).

Den stora frågan är då – vem är Sverige i detta sammanhang? En minoritetsregering på vänsterkanten tillsammans med ”civilsamhället” eller en folkvald riksdag, representativ för dagens nyvaknade intresse för pågående tysta revolution? Är inte ett nyval motiverat mot bakgrund av en planerad total omvandling av vårt samhälle?

Hållbar utveckling är det nya modeordet för de kommande åren. Så kallas FN:s agenda och så kommer allt annat i samhället också att kallas. Ett komiskt exempel är när en företrädare för Max restauranger på ett seminarium vittnade: ”Hållbarhetschefen på Max Hamburgerrestauranger, Pär Larshans, berättade om hållbarhetsarbetet på Max, drivet av att ägarnas vision att vara ett hållbart företag i ett hållbart samhälle.” (swedishwaterhouse.se).

Med sedvanlig förkortningsteknik kan man kanske kalla detta HÅLLUT, det kommer snart något annat. Alternativt har vi redan förlorat kontrollen och har inget annat val än att följa med.

Peter Krabbe

 

En framtid i mörker och tystnad?

I fortsättningen av inläggen om Sveriges anslutning till världssamfundet skall jag diskutera några av konsekvenserna av 2030 Agenda, den nya världsordningen, för vårt land. Det är då logiskt att börja med yttrandefriheten, eftersom det är den som kommer att släckas ner först. Många blev förvånade över skrivningen när den nya lagen om hatbrott trädde i kraft vid senaste årsskiftet. Den är upprättad i anslutning till artikel 19 i Agendan, där religion nämns för första gången som mänsklig rättighet.

För att kunna svara upp mot införandet av det mångkulturella samhället i länder som Sverige, som inte tidigare har kunnat hänföras till denna kategori, har vi nu fått lagar som uteslutande verkar mot ursprungsbefolkningen och till fördel för migranter och deras religioner. En beskrivning av begreppet hatbrott på polisens hemsida belyser detta:

Hatbrott är ett samlingsnamn för olika brott som begås på grund av gärningspersonens negativa inställning till vissa egenskaper hos personer. Hatbrottslagstiftningen grundas på:

  • hudfärg
  • nationellt eller etniskt ursprung
  • religionstillhörighet eller trosbekännelse
  • sexuell läggning

För att vara säker på att inte kunna betraktas som brottsling gäller det alltså att inte ha en negativ inställning till exempelvis någons trosbekännelse. Om man ändå har det blir varje ord som sägs, varje tanke som förmedlas och varje rad som skrivs ett brott.  Vilket brott som helst kan bedömas som ett hatbrott om det grundar sig på gärningspersonens negativa inställning till någon av de uppräknade grupperna, fortsätter polismyndigheten. Som vanligt går Sverige längre i sin tolkning än vad FN gör i sin ambition att vara moralisk stormakt. Hur detta kommer att drabba svenska medborgare kommer vi att få se inom kort.

I Yttrandefrihetsgrundlagen från 1992 står det dock att Alla Svenskar har rätt att uttrycka sina åsikter, tankar och känslor i alla sorters upptagningar. Detta gäller även för webbplatser. Förbudet mot ”negativ inställning” till religionstillhörighet är ett tillägg som följd av införandet av samma synsätt i 2030 Agenda. Bakgrunden är de islamiska staternas i FN önskan om globalt totalförbud av all kritik av sin religion. De 57 staterna utgör den största sammanhållna gruppen i generalförsamlingen och har blasfemilagen som en av sina grundbultar i det internationella samarbetet. När redan 1/3 av FN:s stater har religiöst relaterat statsskick kan man undra hur framtiden kommer att se ut. Debatten pågår fortfarande i FN.

Redan nu kan man dock konstatera att negativa åsikter om exempelvis religiöst relaterade kvinnoförtryck, djurens lidande genom halal, hedersmord och pedofili är förbjudna. Detta är det nya Sverige. Hur man skall kunna definiera den religiösa kritiken i lagen i frågor som i Sverige faller under normal strafflag är en gåta. Är det ett brott att kritisera sharialag som i migranternas hemländer är både juridisk och religiös lag?

En annan fråga som nu dominerar den politiska diskussionen är migrationen. Man har svårt för att hålla sig för skratt när man läser den politiska argumentationen för och emot. Frågan är ju redan avgjord i FN och Sverige har genom 2030 Agenda förbundit sig att medverka till den migration som FN anser är nödvändig för att göra en globalt hållbar omfördelning av befolkningarna i syfte att utrota fattigdomen. Detta sker inte genom att utvecklingsländerna dränks i tillfälliga bistånd, utan genom att vår egen välfärd, i våra egna sociala strukturer, skall delas av migranter från fattigare länder. Den standardsänkning som vi därigenom kommer att få utstå genom högre skatter och integrationsproblem är högst medveten och avsiktlig. Även om SD hade fått 80 % av rösterna i nästa val så hade vi tvingats följa FN:s migrationsagenda, att lämna FN hade knappast varit möjligt med tanke på de ekonomiska repressalier vi då sannolikt hade fått utstå. Vår enda möjlighet är att genom EU, som mäktigare förhandlingspart, få den tid som behövs för att klara integrationen på ett smidigare sätt. Detta underlättas dock knappast av att yttrandefriheten enligt ovan inskränks. Ett samhälle utan dialog saknar utvecklingsmöjligheter.

Klimatfrågan är också fastställd genom FN:s försorg. Detta skådespelhar haft som främsta syfte att genom skapade panikstämningar driva igenom 2030 Agenda. Behovet av enighet för att rädda världen etc, etc. På köpet har man lyckats stoppa en för snabb tillväxt i vissa länder som hotat FN:s fördelningspolitik. Världen flödar över av olja, dock inte i USA. Om en bråkdel av de pengar som klimathysterin kostat hade använts för innovationer inom luftrening vid förbränning hade världen haft en betydligt snabbare utveckling och kunnat nå Agenda-målen tidigare. Tyvärr innebär den svenska regeringens genom länsstyrelserna okritiska anammande av den globala klimathysterin att vår lokala samhällsplanering och därmed vårt bostadsbyggande lamslås. Detta står knappast i god överensstämmelse med behovet av bostäder för migranter, men logik är knappast regeringens starka sida. Det hade räckt med att studera våra egna topografiska och klimatologiska förhållanden och utforma ett underlag för samhällsplaneringen som är anpassat därefter och inte efter havsnivåerna i Stilla Havet.

Framtiden ser alltså inte särskilt ljus ut för Sverige, även om vissa andra delar av vår jord kan skönja förbättringar. Om FN:s åtgärder istället framtvingar en massflykt av kreativitet och kapital från Europa torde inte mycket vara vunnet. Först som sist är det den enskilda människan som gör sitt val, oberoende av en självutnämnd överhöghet!

Peter Krabbe

Den krossade välfärden som Reinfeldt planerat det och Löfvén genomför det.

Jag har i föregående inlägg skrivit om 2030 Agenda och dess deklaration från septembermötet i New York. Det mest anmärkningsvärda är som jag då konstaterade beslutspyramiden utan demokratisk förankring i en organisation som gör anspråk på att styra världen i framtiden. Den 91:a och sista artikeln i deklarationen summerar mandatet: Vi (de 196 länder som undertecknat deklarationen) bekräftar vårt orubbliga åtagande att genomföra denna Agenda och att till fullo utnyttja den för att förändra vår värld till det bättre till år 2030.

Ord och inga visor. Men blir världen verkligen bättre av de föreslagna åtgärderna och vem är det som skall se till att den blir det? Inga folkvalda politiker i alla fall. Världen skall nu styras av HLPF = the High Level Political Forum som skall ha en president och leverera ”politisk ledning på hög nivå”. Ett antal ”ministrar” skall ingå i detta forum, som utses internt inom FN. Forumet skall sammanträda vart fjärde år med början 2019 och skall få sitt beslutsunderlag från andra interna grupperingar, varav the Economic and Social Council (ECOSOC) är det viktigaste. Hur dess ledamöter tillsätts och bestäms till antal är höljt i dimmorna. Man kan se detta forum som världens blivande regering, som i sin tur kommer att ge direktiv om genomförande av beslutade åtgärder till de nationella regeringarna, som svurit in sig enligt ovan. Och nej, detta är inte science fiction och inte heller Lex Luthor i James Bond, det är vår nya verklighet.

ECOSOC öppnar upp för samarbetslösningar med såväl statligt som privat kapital för att kunna genomföra radikala åtgärder. Bland miljardärer som deltagit i planeringen finns både Rothschilds och Soros och Bilderberggruppen skymtar i bakgrunden. Båda ser tillsammans med andra storfinansiärer affärsmöjligheter i den kommande omdaningen av världen. Under sitt besök i New York utlovade en upphetsad Löfvén inför storpublik på stående fot 17 svenska miljarder till hälsovård och ett ospecifierat belopp för att förse 60 miljoner människor med sanitära installationer i tredje världen. Blir det svenska toalettstolar? Som den moraliska stormakt som Löfvén anser att vi är, skall vi naturligtvis visa föredöme och lägga skattemedel i en betydligt större pappersmugg än våra rumänska tiggare förfogar över. Flödet lär knappt ha sett sin början än. Löfvén lovar också ökat svenskt militärt deltagande i fredsoperationer trots att försvarsbudgeten stadigt krymper. Men för all del, de fredsbevarande trupperna kan kanske komma att behövas här hemma också?

”Svenskarna är mentalt handikappade och indoktrinerade att tro att politiker kan skapa och garantera välfärd” (Reinfeldt, 1993). Detta skrev Reinfeldt året efter att FN:s agenda 21 hade undertecknats. Tilltron till ett expertstyre av FN:s modell har tydligen varit stark hos Reinfeldt sedan dess, vilket sannolikt bidragit till att vi idag ställs inför ett genomfört 2030 Agenda. Det mesta av det som händer idag som global federalism, fri migration och upphävandet av nationellt självbestämmande kan relateras till det för flertalet dolda utvecklingsarbete som bedrivits i FN. Sveriges tunga delaktighet i detta har förstärkts genom Eliassons post som biträdande generalsekreterare. FN:s handläggare av migrationsfrågor Peter Sutherland har gjort uttalanden som ”den ondska som vi kallar nationellt självbestämmande” och ”global federalism är ett ädelt och nödvändigt projekt” blandat med uppmaningar som ”Sverige spelar en viktig roll i denna process” i syfte att trigga de lätt övertalade svenska politikerna att få stå på världsscenen. Resultatet ser vi nu genom Löfvéns patetiska framträdande i New York, där han vräker ut svenska skattepengar som godis till åhörarna.

Migrationen berörs i artiklarna 25 och 29 och innebär att vi är skyldiga att ta emot ett obegränsat antal flyktingar och dela vår globalt sett höga levnadsstandard med dessa på lika villkor. Detta förklarar också enigheten i 7-klövern genom DÖ och kan knappast ändras av SD utan att vi bryter FN-konventionen och isolerar oss från den övriga världen. Självklart kan inte detta genomföras utan att vi sänker den nya, gemensamma levnadsstandarden till en nivå långt under nuvarande. Detta är vad Batra provokativt kallar för att krossa välfärden, att vi dessutom får ett samhälle fyllt av våld, kulturella motsättningar och ekonomisk brottslighet lär vi få leva med – det ingår i konceptet mångfald, i alla fall under överskådlig tid. Den negativa påverkan genom religionsrelaterade kulturmönster undviker FN i sin helhet i sin Agenda, genom att få påven att uppträda i samband med undertecknandet vill man istället få världen att tro att kristendomen skall samla de olika religionerna till en harmonisk enhet, eller som påven själv uttrycker det: ”Islam är en fredens religion”. Tror vi på det?

Peter Krabbe

Det sovande folket.

logga FN liten

FN:s logga för en ny framtid. Är vi överens om målen – och medlen?

Varför välja Reinfeldt boktitel från 1993 som titel för denna artikel? Jo, den passar förskräckande bra för att beskriva utvecklingen även under de senaste 15 åren. Man sover bra när tystnaden är total. Att jag nu skriver min allvarligaste och sorgligaste artikel i oktober 2015 är heller ingen tillfällighet. Vi har nu fått ta del av rapporten från FN:s toppmöte i New York 25- 27 september och kan därmed konstatera att den sista pusselbiten fallit på plats. Även om tystnaden består kan vi nu åtminstone se en bild, en bild som visar hur vår framtid kommer att se ut. Frågan är om vi vill öppna våra ögon för att se den bilden, eller om fortsatt dvala är att föredra för den personliga fridens skull?

Historien börjar egentligen vid FN:s toppmöte i Rio år 1992. Då antogs den första agendan för en hållbar utveckling, Agenda 21, avsedd för det 21:a århundradet. Agendan kan tyckas harmlös och mest inriktad mot förbättringar i miljö, hälsa och klimat. FN:s underavdelningar bildades för det fortsatta arbetet, exempelvis IPCC för klimatfrågan. Det viktigaste var ändå det som aldrig skrevs ner, de nya resonemangen kring radikala förändringar för att rädda planeten från undergång, tankar som formulerades i de mäktiga men osynliga Romklubben och Bilderberggruppen. Dess medlemmar var aktiva i resonemangen och lade grunden för en dold agenda som innehöll aparta inslag som införandet av en världsregering och en minskning av jordens befolkning till en femtedel av den dåvarande. Från Sverige var Anders Wijkman en förespråkare för dessa tankar.

Jag har skrivit om detta tidigare och bra analyser har gjorts av Lars Bern och Karl-Olov Arnstberg, men det sovande folket har avfärdat detta som konspirationsteorier. Vi vet nu att stora delar av såväl den tidigare borgerliga regeringen som den nuvarande socialdemokratiska är starkt påverkade av de tankar som utvecklats inom FN ur Bilderberggruppens argumentation, något som förklarar den rörande samsyn som finns inom 7-klövern. Reinfeldt är naturligtvis huvudaktör och har under sina åtta regeringsår fört Sverige långt in på den vägen tills folket vaknade vid valet 2014. Genom decemberöverenskommelsen har man ändå lyckats föra uppdraget vidare till nuvarande regering.

Vad är det då som är så förskräckligt i sammanhanget? Är det inte bra att FN bekämpar svält och fattigdom i världen? Jo, så har vi säkert alla uppfattat FN:s roll globalt. Men låt oss se på vad som i själva verket hänt. Tyvärr måste jag plåga er med en lite längre artikel denna gången, men håll ut!

FN har sedan 1992 haft återkommande konferenser på temat hållbar utveckling ungefär vart tionde år och möten i mindre skala i stort sett varje år. Under denna process växer omfattningen av engagemanget och höjdpunkten är den nu avhållna konferensen i New York med påvens medverkan. Den får den pretentiösa titeln Transforming our world: the 2030 agenda for Sustainable Development, eller förkortat 2030 Agenda. Man anser sig därmed ha kommit fram till receptet för hur världen skall räddas undan undergång och sätter tidpunkten 1 januari 2016 som startpunkt för Time for action!

Sammanfattat kommer vi 2030 enligt FN att ha en världsregering, ett socialistiskt system utan kapitalism, en värld utan fattigdom och krig och full kontroll över klimatförändringar samt fri migration i en värld utan gränser. Detta om 15 år! Den som tror på FN:s målsättning bör nog ta sig en extra funderare, tyvärr hör vår regering i Sverige till den troende kategorin. Förvisso har man arbetat länge med förberedelserna och vissa ”problem”, som yttrandefriheten är redan under åtgärdande. En skenande övervakning av internet och censur av bloggar och den fria kommunikationen på sociala medier är redan påtagliga. Press och media har fått strikta regelverk för att vi lugnt skall kunna sova vidare. Att Sverige under ledning av FN:s vice generalsekreterare Jan Eliasson, som nu återvänder efter uträttat värv, skall vara vägledande pilotstat i omvandlingen kan vi lätt förstå. Detta kan få komiska effekter, som när Löfvén tvingas justera flyktingpolitiken efter SD:s modell till mer hjälp i närområdet efter UNHCR:s direktiv.

I scenariot ligger också FN:s klimatmöte i Paris under december, där IPCC skall fastlägga det regelverk som skall gälla för de 196 stater som undertecknat 2030 Agenda. Detta kommer att ske utan problem, eftersom förbindelsen redan är utfärdad. I artiklarna 31 och 32 förbinder staterna sig att med legal status godkänna UNFCCC (United Nations Framework Convention on Climate Change, ersätter IPCC vars namn blivit skamfilat) som beslutsfattare i klimatfrågan. Detta är en intressant punkt eftersom Sverige redan under lång tid hållit fast vid IPCC:s direktiv i all samhällsplanering, trots att det idag är bevisat att koldioxidhypotesen är felaktig, de underliggande datormodellerna visar fel värden och att faktaunderlaget är felaktigt och manipulerat av NASA och NOAA (Obamas forsknings- och statistikenheter). Enligt den norske klimatprofessorn Ole Humlums utredning har mätresultaten för temperaturhöjningen förfalskats till att visa en ökning som med 0,2 grader (av totalt 0,8 grader över 100 år) överstiger den verkliga bara under de senaste sju åren!

Här kommer dock det viktigaste:

I artikel 45 åläggs de nationella parlamenten att genom egen lagstiftning och budgetarbete arbeta för genomförandet av ”the effective implementation of our commitments”. De nationella regeringarna skall alltså vara direkt underställda FN:s överhöghet och kommer att kunna jämföras med en kommunstyrelse i fortsättningen. Detta betonas också i artikel 47, där det fastläggs att de nationella regeringarna har ansvaret för genomförandet av Agendan, medan övervakningen av att så sker skall utövas av FN:s generalförsamling genom Det Högsta Politiska Rådet (The High Level Political Forum) och något man kallar ”The Economic and Social Council”. Är det någon som känner kalla kårar utefter ryggraden?

I artikel 25 stadgas att länderna skall stå för livslång omsorg om alla, oberoende av kön, ålder, ras, etnicitet, handikapp, migrationsstatus, ålder m.m. för att bli likvärdiga medborgare. Den som förvånats över att EU-migranter inte avhyses genom att länsstyrelsen upphäver sådana kommunala beslut, kan nu förstå bakgrunden. Detsamma gäller för delad välfärd gentemot flyktingar, som skall tas omhand i det land de själva väljer. Invandringen behandlas också i artikel 29, där det konstateras att ”vi” erkänner det positiva inslaget av migranter för ett hållbart och utvecklande samhälle. Vi erkänner också att den internationella migrationen är en mångdimensionell realitet av stor betydelse för utvecklingen av länder involverade i ursprung, förflyttning och mottagande. Migrationen är således enligt FN–styret enbart positiv och till glädje för de länder som är mottagare. Basta! Den kommer också att vara bestående under de kommande 15 åren tills lyckotillståndet infunnit sig på jorden!

Naturligtvis finns det delar av konventionen som är positiva. En sådan är det 5:e huvudmålet, att ge flickor och kvinnor likställdhet i alla sammanhang. Att problemet som sådant ligger i de muslimska länderna gör detta mål till ett luftslott. Islam kommer aldrig att ge upp sin religiöst baserade syn på kvinnors ställning i samhället. Agendan ger därför också många möjligheter att komma förbi det 5:e målet genom hänvisning till kulturella särintressen.

För att inte trötta ut er alltför mycket återkommer jag med fler analyser inom kort, säkert tillsammans med andra krönikörer. Genom media kommer ni inte att få mycket insyn och vår 7-klöverregering lär inte heller anstränga sig med att förklara sambanden. I detta inlägg vill jag främst peka på det för Sveriges del totalt omvälvande skiftet från en folkvald demokrati till en tjänstemannastyrd världsorganisation utan insyn eller genomlysning. Under perioden fram till 2030 kommer nationerna att få spela en roll som närmast kan liknas vid det självstyre som vi idag har på kommunal nivå. Som bekant håller även detta redan på att naggas i kanten. Hanteringen av den manipulerade klimatfrågan och hoten om internering av skeptiker i USA (Hansen) kan tjäna som exempel på de möjligheter som FN:s tjänstemän ser i framtiden.

Kvarstår att utreda vilka bestraffande åtgärder som FN-styret kommer att tillämpa gentemot de nationer som vägrar lyda, trots sin signatur på konventionsdokumentet, hur de nationer skall hanteras som genom en oppositionell folkvilja vill lämna FN-samarbetet och framför allt hur de befolkningar skall hanteras som vägrar överge sin ekonomiska standardnivå till förmån för en global inkomstutjämning.

Sov gott!

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: