När arkitekturen blev politik.

                                                Något är snett

Något är snett i arkitekturpolitiken…

Ibland får jag anledning att göra nedslag även i min egen egentliga yrkesutövning, särskilt då när den nya tiden kryper alltför nära mitt revir. I min facktidning Arkitektur kan jag i senaste numret läsa en artikel, författad av en kollega i mina barns generation. Visst, jag hör till köttberget som skall checka ut, men ändå. Om arkitekternas politiska hemvist har jag tidigare skrivit här, men jag höll ändå på att ramla av stolen efter läsningen av kollegans artikel i Arkitektur.

Vad skriver då den vördade kollegan som får min puls att slå oroväckande snabbt? Jo, hon (förlåt, hen) lovordar det statliga betänkandet Gestaltad livsmiljö. Det centrala syftet med betänkandet, berättar hen, är att åstadkomma en samsyn i samhället kring värdet av arkitektur, form och design, och mobilisera kraften att omsätta en värdekonsensus i praktiken. Hängde ni med? Staten skall bestämma vad som är rätt arkitektur och alla som vill ha en position i samhället skall bara hålla med. Samsyn kring en fastställd värdekonsensus. Basta. För säkerhets skull skall en Riksarkitekt utses vid Statens Fastighetsverk för att se till att alla tycker samma sak och rätt sak. Varför går mina tankar till Tredje Rikets riksarkitekt Albert Speer och hans maktarkitektur, som kom att dominera hela Tyskland under 30-talet? Är inte arkitektur, form och design om något i första hand ett uttryck för individualistiska skaparprocesser, inte ett politiskt uttrycksmedel? Om detta har utredaren Christer Larsson från Malmö Stadsbyggnadskontor åsikter: Förståelsen för globaliseringens fysiska, kulturella, miljömässiga och sociala konsekvenser har fördjupats…. Ett ökat resande och en tilltagande migration har bidragit till en medvetenhet om kulturell diversifiering…. Alltför skilda tolkningar av områdets innebörd kan vara till nackdel både för arbetet med arkitektur, form och design och även för en politik som ska stärka frågornas ställning. En gemensam uppfattning skapar också en möjlighet att samla olika utövare och intressenter. Christer Larsson föreslår inrättandet av en ny myndighet, Myndigheten för Gestaltad livsmiljö, för att skapa ordning i leden.

Värdegrunden skall åstadkommas, berättar hen vidare, genom att låta alla känna igen sig på den rätta vägen. Hmmm. Och vad är den rätta vägen? Bestämmer Riksarkitekten och hans myndighet för Gestaltad Livsmiljö det? Styrmedel och lagstiftning är förstås spelregler, men här finns också strategi för förstärkning av det internationella utbytet, fortsätter hen, kunskapsutveckling och insläpp av nya aktörer och lärdom från andra länder.

Utgångsläget för den nya politiken är FN:s Global Goals. Livsmiljöutredningen går därför i takt med Boverkets slutrapport i regeringsuppdraget Nyanländas boendesituation (3 november 2015), där staten skall se till att bostadsbyggandet blir en lösning för grupper med de lägsta inkomsterna. Gestaltning är resultatet av förenad ansträngning och samlade kunskaper i riktning mot ett hållbart samhälle, konstaterar hen. Och jag som trodde att gestaltning var skapandet av en miljö präglad av estetiska värden, kulturmiljö och harmoni i såväl byggnadsutformning som stadsrummet.

Men arkitekturen då, vart tog den vägen? Och får vi fortsätta med att kalla oss arkitekter eller blir den nya titeln Statligt Certifierad Värdegrundskontrollerad Livsmiljögestaltare? Jag skall återkomma med en granskning av Boverkets två rapporter, tillsammans 236 sidor, för att försöka utröna vad de egentliga konsekvenserna blir för oss alla vanliga skattebetalande svenskar genom den nya bostadspolitiken. Mitt första intryck är att Boverket efter några års utredande tycker att bristen på bostäder för invandrare är ett problem! På skånska ålagillen hade man ofta förr leken att fånga en ål i en tunna, en näst intill omöjlig uppgift. Boverkets uppgift ligger på samma nivå. Eller som utredningens slutkläm lyder: Boverket instämmer i Riksrevisionens rekommendation att regeringen skyndsamt bör överväga och vidta åtgärder för att minska bristen på bostäder! Ja, men det var ju enkelt, där har vi säkert lösningen! Sätt igång och jobba, alla glada Livsmiljögestaltare!

Peter Krabbe

3 Responses to När arkitekturen blev politik.

  1. PerH skriver:

    Det slår mig när jag läser Peter Krabbe.
    Jag säger bara, regeringens tidiga styrdokument som implementerats på samhällets alla nivåer,
    arkitekturen ej undantagen.
    Thomas Gür ”Nej, integrationspolitik innebär inte att invandrare ska anpassa sig till det svenska samhället… om ni trodde det”
    Finns att läsa hos Det goda samhället ”INGEN VANLIG INTEGRATIONSPOLITIK”

  2. spekolatorium skriver:

    Det handlar nog om ”feministisk arkitektur”! Vars innebörd är att en feminist förverkligar sina tankar oavsett om det fungerar rent praktiskt eller passar till brukaren. Feministen själv lever i sin lilla röda stuga och aldrig kommer använda typ min tvättstuga av fängelsemodell.

  3. Göran skriver:

    Jag kan bara tänka mig hur det blir när alla byråkrater ska sätta tänderna i detta. Så här har Solna kommun agerat mot den lilla bostadsrättsförening där jag bor:

    1. Krävde dubbla byggförsäkringar vid stambyte, trots att bara en kan gälla.

    2. Vid renovering av fasaden valde vi en färg som vi ansåg låg så nära den ursprungliga vi kunde uppskatta. En byråkrat från kommunen åker ut för att titta på huset och den färg vi har valt. Vi får ett brev att de inte godkänner färgvalet på grund av att färgen inte stämmer med den ”tidstypiska andan i bostadsområdet”. Färgen husen i på samma gata är en regnbåge. Det finns röda hus, blåa hus, gröna hus, gula hus och variationer av det. Byråkraten föreslår att vi ska anlita en färgkonsult. Jag föreslår då att byråkraten själv väljer en färg åt oss. När jag jämför byråkratens förslag mot vårt förslag kan jag knappt se skillnad på dem.

    3. Vi fick bygglov att bygga om en lokal till lägenhet. Två år senare begär vi bygglov för en annan lokal. Det blir nej för takhöjden är för låg. Hur kunde det gå bra i ena fallet och inte i det andra? Men det som retar mig mest är att den som vill köpa lägenheten faktiskt kan avgöra själv om takhöjden duger eller inte. Tror dessa byråkrater att de gör någon nytta?

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: