När spåren i sanden slätas ut…. del 3.

I föregående avsnitt har vi belyst invandringens bakgrund, sett mot 70-talets oljekris och Europas vilja att häva de ekonomiska konsekvenserna av denna genom förhandlingarna om bildandet av ett Eurabia. Vi fortsätter med Bat Ye’ors hjälp att analysera islams målsättningar.

Under de gångna 40 åren har alla avtal mellan EEC/ EU och Arabförbundet innehållit försäkringar från båda parterna om att Europa skall öppna sina dörrar för den muslimska kulturen, att islam skall kunna spridas över Europa med européernas bifall och understöd. Detta är Europas betalning för det givande ekonomiska samarbetet. Sida upp och sida ner talar om införandet av islam i Europa och mycket har redan gjorts i det tysta. Att denna kulturevolution kräver utökad censur, inskränkt yttrandefrihet och historierevisionism har hittills inte bekymrat våra företrädare. Nu när resultatet börjar bli påtagligt skruvar man på sig och skyller på sina föregångare.

Problemet är att begreppet religion inte alls nämns i protokollen, istället talar man om islamisk kultur. Vem kan invända mot att någon sprider kultur, och mångkultur kan väl inte vara så farligt? Och de där byggnaderna med kupoler och minareter är ju inga moskéer, det kallas numera Islamic Centers istället. Kulturspridare.

Låt oss då tala i klartext. Önskemålet är att islam skall bli den ledande och överordnade religionen i Europa, precis som i de muslimska länderna. Problemet är att våra egna kristna religioner nöjer sig numera med att vara trossamfund i ett sekulärt samhälle, medan islam är ett statssystem som inte bara inbegriper tron på en Gud, utan också omfattar samhällssystemet i sin helhet med lagar och rättsskipning, regler för äktenskap och sexuellt uppträdande, könsapartheid och olikheter i arbetslivet m.m. Sharialagen strider på ett stort antal punkter mot europeiska lagar och rättsuppfattningar. Dess straffsatser med dödsstraff och fysisk lemlästning är oförenligt med vårt västerländska rättssystem. Om det hade varit så enkelt att någon bygger en moské och förlägger sina bönestunder dit, hade nog alla varit glada. Istället handlar det om en konfrontation mellan två vitt skilda civilisationer. Vem skall då ge vika och har våra ledare verkligen utlovat att det är vårt sekulära statsskick som skall ge vika för islam, under täckmantel av acceptans för mångkultur? Dessa skilda uppfattningar om vad som är rätt samhällssystem är väl kända och vi fokuserar därför istället på det politiska förspelet:

Styrkta av sina framgångar formulerades 1981 vid det Tredje Islamiska Toppmötet i dess Mecca-Taif Resolution en ”Declaration of Holy Jihad”, som kan sammanfattas på följande sätt: Det Tredje Islamiska Toppmötet … beslutade att proklamera Heligt Jihad, som en plikt för varje Muslim, man eller kvinna, bestämt genom Sharia och Islams ärorika traditioner, att uppmana alla Muslimer, boende inom eller utom islamiska länder, att uppfylla denna plikt genom att bidra var och en i enlighet med sin förmåga till stöd för Den Allsmäktige Allah, Islamiskt brödraskap och Rättfärdighet.

Man uppmanade också till europeiskt samarbete inom ramen för denna Jihad, respekt för muslimska fatwor, en isolering av Israel i alla sammanhang för att försvaga landet och en skyldighet för islamiska stater att arbeta för en attitydförändring i övriga världen till förmån för islam. I en långtgående antisemitisk programförklaring krävde man också aparta ställningstaganden som förnekelse av förintelsen och utplåning av Israel. Även om Europa i anmärkningsvärt hög grad accepterade stödet för Palestina, PLO och Arafat genom Socialistinternationalen med Olof Palme, Willy Brandt och Bruno Kreisky i spetsen, var man inte beredd att gå så långt i fallet Israel, vilket irriterade arabstaterna. Det är fortfarande obegripligt att EU ändå spelar med i denna makabra antisemitism, som nu genom islam sprider sig allt mer även i Sverige.

                                             

Genom att be på gator och torg demonstrerar man sin tro på att islam står över västerländska lagar om krav på ordning och rätt.

Det är lika obegripligt att EU inte reagerat mot skrivningen i deklarationen om Jihad ovan, mot bakgrund av att den legitimerar kraven på Sharialagar i Europa, eller om man så vill det framtida Eurabia. De vanliga människor som idag åser demonstrationer i Europas huvudstäder som kräver införandet av Sharia, förstår i allmänhet inte hur långt processen redan gått och att detta är godkänt av vårt eget EU-styre. Enbart detta är ett fullgott skäl för att omedelbart upplösa EU och bilda nya allianser på för befolkningen godtagbara grunder.

De muslimska extremrörelserna är inte sena att bygga vidare på deklarationen. Så här skriver Sheikh Nasser Al-Najdi i tidningen The Voice of Jihad:

Islam är en allsmäktig religion. Det är en religion för folket och för stater… När tiden är kommen för folket att välja mellan att tro på Islam eller att betala Jizya ( en skatt att betalas av otrogna till muslimer ) är Islam det enda alternativet för världens länder. Därför är det brott som tyrannerna i icke-muslimska länder, som inte styr enligt Allahs lag, en enorm synd…. Och vi är tvungna att bekämpa dem tills de konverterar till islam, eller tills muslimer styr landet …. Detta är de regler som skall gälla för otrogna länder och i ännu högre grad för muslimska länder som styrs av människans upprättade lagar.

Al-Qaedas dignitär Abu Hajjer skrev 2003 om sina målsättningar följande: Må Allah ge oss tid att låta oss omstörta Allahs fiender, döda dem, och hugga dem med svärdet till dess att de antingen ansluter sig till Allahs religion eller tills vi dödat den siste av dem.

Att muslimska ungdomar i Europa frestas av dessa budskap att utföra terrorhandlingar kan knappast förvåna någon som känner till bakgrunden. Avgörande är att våra regeringar i Europa inte sätter ner foten och klart deklarerar att islam skall inte, aldrig någonsin, bli statsreligion i våra länder. Inte heller skall Sharia användas inom vårt rättsväsende. Istället levererar man undanflykter och ger halvkvädna utfästelser om ökat inflytande i vårt samhälle genom kvotering och vår gradvisa underkastelse. Så länge som hoppet för muslimerna finns att konvertera Europa genom en massiv invandring i syfte att ändra befolkningsstrukturen, kommer invandringen också att eskalera. Det vi ser idag är bara början och vårt samhälle är dåligt rustat för att hantera problemen, både de praktiska och de ideologiska.

Den muslimska antisemitismen har i första hand sina rötter i motståndet mot staten Israels bildande genom FN:s försorg. Detta motstånd har, som vi sett, dels religiösa motiv, dels orsak i en oro över att judiska ekonomiska intressen skall ta över utvecklingen i Mellanöstern. Det är en etablerad uppfattning i arabförbundet att USA som helhet styrs av samma judiska, ekonomiska intressen och därför bör motarbetas och hållas på avstånd. Den numera störtade Kaddafi hävdade i intervjuer att judiska grupper kontrollerade Washingtons utrikespolitik, samma åsikt delades av flera franska ministrar. Den islamistiska terrorcellen som iscensatte 9/11 hade som huvudmotiv att judarna kontrollerade Amerika. Om det förhåller sig så eller inte kanske oligarken Soros kan svara på?

Under alla förhållanden ingår antisionismen tillsammans med en antiamerikanism och motståndet mot kristendomen i EAD:s av EU vedertagna program för att få värdländerna i EU att harmonisera sig med immigranterna. Jo, ni läste rätt, det handlade inte om att få immigranterna att integrera sig i värdlandets befolkning utan det omvända. Man ansåg nämligen att den islamiska kulturen var överordnad Europa och den europeiska underordnad islam. Möjligen förklarar detta en del om de attityder som vi möter från många av immigranterna. Hur man ser på detta skall vi undersöka i nästa avsnitt, där vi också skall detaljgranska de resolutioner och avtal som, helt ovetande för de flesta av oss, försatt våra länder i den rådande situationen.

Peter Krabbe