När molnen tornar upp sig, del 2.

Vi har i föregående avsnitt sett hur familjen Rotschild under 1800-talet byggt upp sitt finansimperium i Europa, baserat på utlåning till nationalstaterna genom statsobligationer, finansierade av den förmögna överklassen. Det politiska inflytandet växte i snabb takt. Från 1837 hade man en etablering även i USA och tog plats på Wall Street. Man var förvisso inte först, men kunde i kraft av en finanskris i USA 1836-9 snabbt öka sitt inflytande även där. Genom sin tidigare agent Belmont fick man en länk direkt till Demokraternas partiledning. Redan 100 år tidigare, under början av 1700-talet, hade familjen Rockefeller flyttat över från Tyskland och efter en etablering i New York snabbt fått stort inflytande i bankvärlden.

I ett tal den 27 maj 1836 konstaterade den förre vicepresidenten (1825- 1832) John Calhoun att ”en makt har vuxit upp i regeringen, större än själva folket, bestående av många och olikartade intressen, förenade i en gemensam kraft och sammanhållna av den länkande förmågan i bankernas enorma överskott”.

Till skillnad från många andra judiska familjer övergav Rothschilds aldrig sin judiska religion, detta trots de besvärande restriktioner som var riktade mot judarna i det tidiga 1800-talets Europa. Det blev annars en vanlig lösning att konvertera till kristendomen för att därigenom få alla friheter som de kristna redan åtnjutit under hundratals år. Man kunde ändå bevara sina seder och bruk i tysthet. Att skapa allianser med kristna familjer i maktställning blev då också vanligare, det judiska inslaget i dagens finansfamiljer är snarare regel än undantag. Man vann att kartan då också blev svårare att läsa.

När Federal Reserve slutligen bildades 1913 som en amerikansk centralbank, var det judiska ägandet påtagligt. Detta gillades inte av alla, Woodrow Wilson – USA: s 28.e president, skrev i sin bok The New Freedom 1913 ” En stor industrination är kontrollerad av sitt kreditsystem. Vårt kreditsystem är lagt i privata händer. Därför är nationens tillväxt och alla våra aktiviteter i händerna på ett fåtal män… Vi har blivit en av de sämst styrda, en av de mest kontrollerade och dominerade regeringarna i den civiliserade världen…. Inte längre en regering med fria åsikter, inte längre en regering med egen övertygelse och genom majoritetens val, utan en regering vars åsikter och varaktighet styrs av en liten grupp dominanta män”. Ord och inga visor. Wilson fortsätter med att beskriva rädslan inom affärsvärlden för denna grupp med orden ”De vet att där finns en makt någonstans, så organiserad, så subtil, så övervakande, så hopflätad, så fullständig, så genomträngande, att de knappt vågar andas om sitt fördömande av den”.

Ett par decennier senare höll kongressmannen Louis T McFadden ett tal i Representanthuset (1932), där han gick till angrepp mot Federal Reserve: ”Herr Ordförande, vi har i detta landet en av de mest korrupta institutioner som världen skådat. Jag talar om Federal Reserve Board och Federal Reserve Bank. The Federal Reserve Board, en styrelse tillsatt av regeringen, har lurat USA: s regering och folk på lika mycket pengar som statsskuldens värde…… när lagen om Federal Reserve  antogs förstod inte folket i USA att ett system för hela världen skapades här …. Och att detta land skulle komma att förse finansiell kraft till en internationell superstat ….. en superstat kontrollerad av internationella bankirer och internationella industrialister som agerar tillsammans i syfte att förslava världen för sitt eget nöjes skull”.

Kennedy

Vi behöver inte betvivla att uppbyggnadsarbetet efter andra världskriget med Marshall-hjälpen bidrog till att förstärka den utveckling vi kan se ovan. Uppmärksammade uttalanden gjordes både av senatorn Jenner 1954 och Edgar Hoover 1956. Vi kan dock gå vidare direkt till John F Kennedys tal till Publicistklubben 1961 och saxa följande: ”För vi ställs runt världen emot en helgjuten och skoningslös konspiration som i första hand vilar på fördolda medel för att utöka sitt inflytande – på infiltration istället för invasion, på omstörtande verksamhet snarare än folkval, på skrämsel istället för fritt val, på gerillakrigare om natten snarare än arméer på dagen. Det är ett system som har använt stora mänskliga och materiella resurser för att bygga en hårt sammanfogad, högeffektiv maskin som kombinerar militära, diplomatiska, underrättelserelaterade, ekonomiska, vetenskapliga och politiska operationer. Dess förberedelser göms undan, publiceras inte. Dess misstag begravs, ges inte rubriker. De som misstycker tystas, lovordas inte. Ingen handling ifrågasätts, inget rykte får läcka ut, ingen hemlighet avslöjas” (Kennedys Secret Society-tal, 27 april 1961). Två år senare mördades Kennedy.

De två institutioner som främst blev föremål för kritiken var The Federal Reserve, centralbanken, och CFR ( Council on Foreign Relations), bildad 1921 av aktieägarna i Fed. CFR anses av många som ett verkställande råd för den amerikanska oligarkgruppen, ”vi har en välorganiserad politisk action-grupp i detta land, beslutna att förstöra vår konstitution och etablera en enpartistat” skrev en uppretad senator William Jenner om CFR. John D Rockefeller, grundare av Standard Oil, blev direktör för CFR 1949 och följdes av sonsonen David Rockefeller Sr, som ger oss följande citat i sin självbiografi 2002:

”vissa tror till och med att vi är del av en hemlig intrig som arbetar mot USA: s intressen och betecknar min familj och mig som internationalister och för att konspirera tillsammans med andra runt världen för att bygga en mer integrerad politisk och ekonomisk struktur – en värld, om ni uttrycker det så. Om detta är anklagelsen så erkänner jag mig skyldig, och jag är stolt över det.”

James Warburg, son till CFR-grundaren Paul Warburg, en judisk familj från Hamburg i Tyskland med nära relationer till Rothschilds och som invandrade till New York 1902, skrädde inte orden i ett senatsförhör 1950 med sitt uttalande ” Vi kommer att få en världsregering, antingen vi vill det eller inte. Frågan är bara om världsstyre kommer att uppnås genom samtycke eller genom erövring”.

Research vad gäller citaten ovan har gjorts av redaktören Ross Pittman.

Vad är det då för grupperingar som till och med får amerikanska presidenter att känna oro både för sin egen roll och för sitt land? God inblick har utan tvekan David Rothkopf, vice handelsminister under Clinton och f.d. chef för Kissinger Associates, som 2009 gav ut sin bok ”Superclass”. Enligt Rothkopf är det en elit som omfattar c:a 6.000 personer som styr världen, en elit som Rothkopf själv anser sig tillhöra. Dessa innehar ledande poster inom affärs- och finansområdena och rekryteringen sker till stor del inom de redan etablerade familjerna. I sin bok konstaterar Rothkopf att ”en superklass av oåtkomliga, internationella magnater och relativt få politiker och religiösa ledare innehar det verkliga inflytandet över världens utveckling. Att en sådan grupp existerar är odiskutabelt. Deras makt och rikedom saknar motsvarighet i världshistorien.”

Tre av de mest framstående familjerna i denna gruppering är utan tvekan Rothschilds (i särklass mäktigast), Rockefeller och Warburg, samtliga bördiga från Tyskland. Förutom att vara djupt involverade i ett intrikat nätverk av banker, som även inkluderar Europa, har de oljeindustrin gemensamt. Rothschilds genom BP (British Petroleum), Rockefeller genom Standard Oil (Exxon/ Esso) och Warburg genom Shell. Det är tänkvärt att många av dessa judiska släkter därmed har nära affärsförbindelser med de oljeproducerande staterna i Mellanöstern, samtliga med muslimskt styre. Det amerikanska intresset för Saudiarabien, Iran, Irak m.fl. är därmed ofrånkomligt och nödvändigt så länge som oljan flödar. Israel/ Palestinafrågan ligger djupt inrotad i detta intrigspel. Rothschilds var redan i början av 1900-talet involverade i markköp i Palestina för att hjälpa inflyttande judar och deras engagemang ledde direkt fram till Balfour-deklarationen 1917, där England gav klartecken till en judisk invandring med sikte på en framtida statsbildning. Händelserna under andra världskriget skulle slutligt leda fram till att staten Israel bildades 1948. Hur Rothschilds balanserar sina oljeaffärer mot Palestinafrågan är en gåta, men svaret finns kanske vid en granskning av de arabiska investeringarna i västvärldens näringsliv tillsammans med acceptansen för en spridning av islam, som vi varit inne på tidigare.

Det som förvånar mest är att så många fortfarande betraktar dessa tankar som konspirationsteorier, trots att det finns en överväldigande bevisföring. I USA har debatten skett helt öppet i hundratalet år och många av oligarkerna har själva berättat i sina självbiografier och andra eget författade böcker om sina tankar och åsikter. Trots sina deviser att ”verka utan att synas” tar fåfängan ändå ut sin rätt, vissa aktörer som Soros har en oemotståndlig önskan att bli omtalad som toppfigur i konstellationen, kanske på grund av sin höga ålder och desperationen i att gå döden till mötes utan att få se resultatet av sin livsgärning. Vi skall i kommande artiklar också se hur socialismen kan fås att gå hand i hand med denna extrema kapitalism.

Peter Krabbe

3 Responses to När molnen tornar upp sig, del 2.

  1. Tack för intressant läsning igen. Och, pöbeln kan fortsätta kivas på marknivå.

  2. tomas skriver:

    It is well enough that people of the nation do not understand our banking and monetary system, for if they did, I believe there would be a revolution before tomorrow morning.
    Henry Ford

  3. Arne Plahn skriver:

    Ser med spänning och intresse fram emot nästa avsnitt!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: