När molnen tornar upp sig, del 3

I de tidigare avsnitten har vi sett hur de judiska oligarkerna, efter att ha etablerat sina verksamheter i Europa, flyttat över sitt fokus till Amerika under 1900-talet. Den nya supermakten är ett självklart val för dem som vill gå vidare till ett globalt styre. Flertalet av de judiska familjer som tog steget över Atlanten hade sin bakgrund i Centraleuropa, främst Tyskland men också Italien, Ungern, Österrike och Polen. Efter medeltiden invandrade många judar till östra Europa, där man etablerade sig i relativt lågutvecklade samhällen. Den största koncentrationen av judar fanns under 1500- 1800-talen i Litauen, Polen, Ukraina och inte minst Ryssland. De mest förtagssamma flyttade sig snart västerut i takt med att de lagliga möjligheterna öppnade sig i de ekonomiskt mer gynnade länderna i Västeuropa. Till dessa hörde familjer som Rothschild, Rockefeller och Warburg samt, lite senare, Soros. Men många valde att stanna kvar, trots ökande motsättningar gentemot urbefolkningen även i öst.

De östeuropeiska judarna levde under samma fattiga omständigheter som sina övriga landsmän. Det är därför ingen tillfällighet att de kommunistiska tankarna utvecklades i dessa kretsar, samtidigt som de kapitalistiska västjudarna ökade sitt ekonomiska inflytande. Många av kommunismens ideologer hade judiska relationer eller var av judisk familj. Detta gällde även för Karl Marx, som tillhörde en sekulär judisk familj, liksom för Lenin, vars morfar var jude. Det kan tyckas vara paradoxalt, men Marx föddes i ett högborgerligt hem med en far som var advokat och gifte sig med en tysk adelsdam. Omvänt var familjer ovan som Rothschild av enkel härkomst, oftast köpmän. Gemensamt för de två ytterligheterna var det globala intresset, i kapitalisternas fall genom siktet mot ett världsstyre i ekonomiskt avseende, i kommunisternas fall genom den gränslösa, världsomfattande socialistinternationalen. En annan av den ryska revolutionens förgrundsgestalter, Lev Trotskij, var också jude, men såg sig inte främst som jude utan som internationalist.

Karl Marx    Karl Marx med sin hustru Jenny von Westphalen

Karl Marx såg i socialismen en möjlighet för judarna att assimileras i samhället och därmed försvinna som social kategori (Om judefrågan, 1844). Samma ambition kan man se i Rothschilds tes ”att styra utan att synas”, genom ingiften i en anonym kapitalistisk överklass skulle man kunna bredda sin maktbas utan att behöva framstå som just judar. Man kan nog säga att denna delade strategi lyckats väl, under de senaste 70 åren har integrationen, kanske med hjälp av Förintelsens fasor och trauman, anonymiserat judarna både politiskt och ekonomiskt. Undantagen är de mest framstående oligarkerna, vars fåfänga och självbiografiska litteratur numera åter sätter judarna som personliga aktörer i rampljuset. Kanske kan man se detta som tecken på ett ökat självförtroende och att man nu anser sig ha situationen, även globalt, under kontroll. Det är i så fall en oroväckande utveckling, vars konsekvenser blir allt tydligare för oss alla.

Den komplicerade relationen mellan judisk kapitalism och socialism visar sig också i Rothschilds engagemang i staten Israels bildande. Redan under den inledande invandringen till Palestina före första världskriget, var Rothschild behjälplig med finansiering för de invandrande judarna. Många av dessa var påverkade av marxismen och det blivande egna landet skulle bli ett föredöme av sekulärt och socialistiskt inriktade judar, ett samhälle bortom etniska och religiösa kategorier. En del av de första sionistiska bosättningarna i det brittiska mandatet Palestina efter Balfour-deklarationen 1917 var kommunistiska kibbutzer. Detta påverkade inte Rothschilds intresse negativt. Möjligen såg man en socialistinternational med judiska förgrundsfigurer som ett värdefullt framtida komplement till de egna bank- och industrietableringarna. Inriktningen mot det styrande skiktet i världens länder kunde ske i samma omfattning oberoende av politiskt system. Uppbyggnadsbehovet var snarare större i stater med Sovjets och Israels unga ideologier än i de etablerade västländerna. Den växande antisemitismen under Stalin kunde man knappast förutse innan icke-angreppspakten slöts med Hitlers Tyskland 1939. Det följande katastrofala folkmordet på judar, både i Tyskland, Polen och Ryssland, innebar en stor utvandring både till Palestina och USA. Israels första ambassadör i Sovjet 1948 och senare premiärminister i Israel, Golda Meir, var bördig från Kiev. På så sätt kunde man återkomma i nya, ibland mäktigare positioner.

När Sovjetimperiet började knaka i fogarna under Jeltsins tid, fanns fortfarande en stor judisk befolkning i de tidigare av judar tätbefolkade områdena i Östeuropa. Det är knappast någon tillfällighet att ryskfödda judiska oligarker nu dyker upp på scenen, med ambitionen att utnyttja Sovjets kollaps och omvandling till ett modernare Ryssland. Kontakter knyts mellan särskilt Soros i USA och de snabbfotade judiska affärsmän som skulle utvecklas till Rysslands oligarker. Män som Mikhail Chernoy, Anatoly Chubais och Michail Khodorkovsky var alla av judisk börd och fick både moraliskt och ekonomiskt stöd från väst. När planerna blev alltför vidlyftiga genom försöken att tillsätta en judisk president i Ryssland, såg sig Putin föranledd att ingripa för att rädda landet. Arresteringar och domstolsprocesser fick Chernoy och Chubais att fly till Israel, andra tog sin tillflykt till London och New York. Man kan säga att Putin stoppade Soros vid gränsen i sista minuten.

I ett tal i Sankt Petersburg 2006 framhöll Putin följande:

Jag accepterar inte att främmande regeringar finansierar politisk verksamhet i vårt land, lika lite som att vår regering skulle finansiera politisk verksamhet i andra länder. Detta område är reserverat för våra medborgare och deras egna organisationer och verksamhet på detta område måste finansieras av vårt eget folk, av våra offentliga eller finansiella organisationer.

Bakgrunden var att främst Soros, genom sitt Open Society utnyttjade vad man kallar NGO:er (Non Governmental Organisation) för att underminera den ryska statsmakten. Genom att finansiera vad vi kallar civilsamhälle-organisationer i Ryssland (Amnesty, Rädda Barnen, Human Rights Watch etc.) kunde han mobilisera en opinion med syfte att påverka regeringen i sin egen valda riktning, mot en politisk styrning utom kontroll för de valda politikerna. Detta är den modell som USA:s oligarker använt för att stärka sitt inflytande över både FN och västvärlden i övrigt och är samtidigt grunden för Agenda 2030. I Sverige är en sammanslutning av dessa NGO:er under namnet CONCORD av regeringen utsedd som part i förhandlingarna med FN om Agendan, som syftar till införandet av en världsomspännande socialism. CONCORD är djupt socialistiskt förankrat och utgör ett växande och reellt hot mot en demokrati, tillsatt genom fria val. I Rysslands fall har av Soros finansierade NGO:er varit initiativtagare till revolutionsinsatserna i Georgien, Kirgizstan och Ukraina genom folkrika belägringar av gator, torg och offentliga byggnader, därav Putins reaktion.

Exemplet Ryssland visar hur de amerikanska oligarkerna, som vi mött i tidigare avsnitt, styr både genom sina ekonomiska maktkarteller från hög höjd och genom att på låg höjd mobilisera en socialistisk folkrörelse som fotsoldater på gator och torg för att störta regeringar som vägrar ansluta sig till och underordna sig världsstyret. Eller som George Soros själv uttrycker det: “we need a global society to support our global economy” – inte tvärt om! Socialister är lika goda konsumenter som alla andra. Får vi fler socialister med pengar i sin plånbok, får vi också avsättning för industrins produkter. För att höja fattigdomsribban några steg behövs tyvärr lite kommunism. Men fördelningen nedåt skall inte komma från oligarkernas kassavalv utan från medelklassens överkonsumtion. Både Karl Marx och Rothschilds kan vara nöjda med denna summering!

Rothschilds strategi att satsa kapital på stridande arméer var användbar fram till mitten av 1900-talet. Välfärdsutvecklingen sedan dess och inriktningen mot en mer fredlig samvaro länder emellan har nödvändiggjort en styrning av kapital till civilsamhällets påtryckarorganisationer istället. Med hjälp av dessa kan man skapa revolutioner med snabba resultat, en folkmobb med rätt aggressivitet får de flesta av dagens arméer att retirera och politiker att avgå. En av Soros dikterad folkvandring från Mellanöstern kommer att skapa kaos i Europa. Lockbetet är en delning av Europas ekonomiska kaka, den socialistiska fördelningspolitiken i ny form. Medlet är att bilda och avlöna allt fler NGO i världssocialismens tjänst. Detta har vi fortfarande framför oss. Men Putin visar idag att varken ekonomiska attacker eller NGO biter på Ryssland. Istället kommer ryssarna att bilda allianser med kineserna, ett svårlöst problem för Amerikas judiska oligarker!

Det Soros glömde är att islam inte låter sig socialiseras. Som sekulär har han förlorat förståelsen för religionens styrsystem.

Peter Krabbe

Lästips:  Kristian Gerner – Ryssland/ Ryssland och judarna

Sören Wibeck – Ett land, två folk

6 Responses to När molnen tornar upp sig, del 3

  1. bjornwiklund skriver:

    ”Medlet är att bilda och avlöna allt fler NGO i världssocialismens tjänst. ”
    ja definitivt så finns ju detta i den lilla skalan i Sverige . . .
    Hur mycket pengar läggs på att minska koldooxidutsläpp??
    N.B. står för någon promille av världens utsläpp och med den utveckling som sker i utvecklingsländerna i väntan på kärnkraft kommer vår andel av utsläppen att minska utan att vi gör ett sk_t…
    Vindkraften et. al. Straffbeskattning av kärnkraft som kommer att ledan till:
    – extrema kostnader för vindkraft på lika mycket till av reservkraft
    – – kol, olja, vatten finns ju norrlandsälvar kvar
    medan man ignorerar
    – skövling av regnskogar etc.

  2. tomas skriver:

    Världen styrs genom konspirationer (ex. NWO). Korrupta politiker förnekar alltid detta…

    Migrant crisis: EU at grave risk, warns France PM Valls French Prime Minister Manuel Valls has warned that Europe’s migration crisis is putting the EU at grave risk. Mr Valls told the BBC Europe could not take all the refugees fleeing what he called terrible wars in Iraq or Syria.
    ”Otherwise,” he said, ”our societies will be totally destabilised.”

  3. Lars-Erik Molin skriver:

    Det började med att Esau i hunger avstod sin förstfödslorätt till Jakob. Redan där dyker namnet Edom upp som ett namn på Esau eftersom han ville ha några röda bär. Senare tog sig Esau en hustru som var dotter till Ismael. Efter det är beteckningen Edomiter knutet till Esaus och Ismaels ättlingar. Deras flytt in i södra Israel började år 986 BC i samband med att Babylonierna förstörde Jerusalem. Där gjorde man Hebron till sin huvudstad. I samband med Mackabeerupproret tvingades edomiterna att konvertera till att bli judar eller dö. De verkar som om de ‘judar’ som ligger bakom det som vi har problem med idag egentligen borde benämnas edomiter. De är i grunden fientliga till de ursprungliga judarna. En intressant är att färgen röd som återkommer i ‘Rotschild’ är knuten till edomiterna.

    Chuck Missler har ett föredrag i tre delar om Edom . I tredje delen 22 min in kommer han till vad edomiterna är i dag.

    Http s://www.youtube.com/watch?v=3lmgrJAosbE


    • peterkrabbe skriver:

      Utan att vara särskilt påläst i denna del av historien kan jag tycka att inlägget kan vara intressant för att belysa Rothschilds fasta övertygelse att vara speciell och utvald. Om de ansåg sig vara edomiter, med härstamning från Herodes kan det förklara deras uppfattning att vara ”gudomliga” och annorlunda än övriga judar. Herodes var en aktiv byggherre med projekt som kungliga palats och tempelrenoveringar i Jerusalem, möjligen kan det här också finnas en koppling till Frimurarna. Värt att forska vidare om!

  4. Ådärkomdenja skriver:

    Dina krönikor sammanfaller i väsentliga avseenden med Lars Berns’, http://anthropocene.live

    Intressant att följa er båda, tyvärr dock fortfarande ”bara” i sociala medier, intill den dag åsiktskorridoren kollapsar.

    • peterkrabbe skriver:

      Det stämmer att Lars och jag har samma syn på många frågor inom politik och vetenskap. Den som är observant ser att vi oftast har olika källor, men ändå kommer fram till samma slutsatser. Vi är båda ”offer” för nedläggningen av DN-ägda Newsmill, vars fria debatt hotade tidningens PK-agenda. Våra egna bloggar växer nu istället i samma takt som tidningarna förlorar läsare. Återstår att se när man inför censur av oberoende bloggar!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: