Globalism eller nationalism?

Presidentvalet i USA må vara uttjatat numera, men även utan valresultatet i hand kan det ändå vara värt en sammanfattning. I själva verket handlar det om det viktigaste slaget i världshistorien efter de allierades landstigning i Normandie under andra världskriget. Möjligen kan vi också räkna in slaget om Stalingrad i samma division. Än så länge har valet varit ett verbalt fältslag, i likhet med de medeltida belägringarna där kontrahenterna öste okvädningsord över sina, alltid inom hörhåll förskansade fiender. Låt oss hoppas att det stannar vid det.

Valet i USA handlar med andra ord inte bara om vem som skall vara formell president i detta mäktiga land, utan framför allt om kampen om huruvida vår framtida värld skall styras av GLOBALISMEN eller NATIONALISMEN.  Att familjen Clinton är engagerade av globalismens företrädare medan Trump innebär en nytändning för nationalismen lär inta ha undgått någon. Däremot vet bara ett fåtal vad som kännetecknar det ena eller det andra.

En värld som under hela sin tidigare civilisation varit baserad på nationalism har under de senaste hundra åren med järnhand styrts över mot globalism. Hillary Clinton har fått den sista delsträckan med stafettpinnen mot ett mål, som kommer att vara oåterkalleligt, om det uppnås. Globalism till vår civilisations undergång. Trump vädjar till den enskilda människans önskan om trygghet, inflytande, att få leva tillsammans med likatänkande, att själva få skörda frukten av sitt eget arbete, att själva kunna påverka hur ens egna barn skall tänka och uppföra sig. Det som normalt utkristalliserar sig inom ramen för en nation, en kommun eller en ännu mindre grupp av människor som delar varandras åsikter.

Globalism har blivit ett modeord för en yngre generation för att visa att man är världsvan, berest – helst över alla våra världsdelar – och intellektuell nog att tala flera språk och äta eller dricka produkter från alla hörn av vår värld. Att bli beskylld för att vara nationalist är närmast en förolämpning, en trångsynt bonddräng som gräver upp sin potatis, hissar svenska flaggan på födelsedagen och gör en utflykt till havet en gång om året? Vem vill bära ett sådant epitet? Vad dessa kvasiintellektuella globalister inte förstår är att globalismen är ett politiskt projekt i syfte att avskaffa demokratin, införa en totalitär och gobal socialism och att befästa en mycket liten grupp familjers totala kontroll och styrning över en underkuvad befolkning, inkluderande alla jordens råvaror och därmed ett upphävande av den enskildes äganderättigheter. Låter kanske inte lika romantiskt? Det är kanske hög tid att vi lär oss att värdera den där giftfria och omsorgsfullt närodlade potatisen, innan den försvunnit för gott?

Om globalismens verkliga ansikte har jag skrivit ett otal artiklar under det senaste året på min blogg, jag behöver därför inte upprepa allt här. Gå gärna in och läs, om ni fortfarande har missat det! Ämnet är fortfarande tabu i Sveriges riksdag, ingen politiker vågar ta ordet globalism i sin mun, kanske har man dåligt samvete för att aktivt ha medverkat i genomförandet av den, kanske är man för dum för att förstå. Regeringsledamöter, partiledare av alla de sorter, riksdagsmän och toppstyrda kommunalpolitiker, alla har sin delaktighet i omvandlingen av vårt samhälle till något som man inte har en aning om, något som de alla i efterhand kommer att urskulda sig med att försöka hävda att man inte förstod fullt ut. Ändå var just dessa människor de som alla förlitade sig på att de skulle styra vårt land på bästa tänkbara sätt. Men så vakna då, om ni inte vill att folket skall ta makten i egna händer! Trump har visat att det fortfarande går att vända utvecklingen i USA, engelsmännen har visat att det går i Europa. Snart har vi revolter i både Frankrike och Tyskland. Men i Sverige fortsätter den stora majoriteten att sova, trots att Reinfeldt häcklar och förlöjligar oss.

Det som förvånar mig mest är att ingen reagerar när samhällsomstörtare av olika slag får genomföra sin agenda, trots att de tydligt kommunicerat sitt budskap långt i förväg. Så var det med Hitler, mycket få människor tog till sig hans budskap i Mein Kampf, som ändå gavs ut långt innan han gavs möjligheter att skrida till verket. Karl Marx’ Det Kommunistiska Manifestet fanns tillgängligt för läskunniga 70 år innan den ryska revolutionen. Läsmöjligheter fanns också vad gäller lilleputten Reinfeldt och hans patetiska Det Sovande Folket. Detta gäller också för globalismens apostlar, det har skrivits tusentals artiklar och böcker – av dem själva – under hela 1900-talet utan att någon reagerat eller berövat dem makten. När någon skriver att jordens befolkning skall minskas från sju miljarder till en för att vi skall få en ”hållbar utveckling” ställer ingen ens frågan hur det skall gå till. Genom folkmord, krig eller kemisk utrotning? Bättre att glömma. När en annan skriver att världen skall styras av en utvald elit utan folkets besvärande insyn, skrattar vi och skakar på huvudet. Konspirationer. Men samma människor styr i praktiken redan världen. När EU:s presidenter predikar att Ryssland väster om Uralbergen skall läggas till EU – trots att Ryssland inte är intresserade – skrattar vi också. Men hur skall det gå till? Genom ett nytt världskrig eller en ekonomisk kris för hela västvärlden? I 40 år har vi haft skrivna avtal med MENA-länderna om att islam skall bli fullvärdig religion i västvärlden, utan att någon reagerat. När det nu genomförs börjar vi diskutera integration. Men snälla, söta halvidioter – det är inte frågan om integration, vi skall acceptera parallella samhällen eller integrera oss själva i islam. Det är vad som står skrivet i avtalen. Vem läser exempelvis FN:s agenda 2030 förutom dess egna tjänstemän och bakomliggande politiker? Kanske någon i efterhand när verkligheten börjar bli alltför besvärande. Detta visste vi ju inte!

Kanske är en så stor andel av befolkningen illiterat att man kan tillåta sig att skriva dessa programtexter utan att någon läser dem. När ingen protesterat kan man se det som ett tyst medgivande. Jag önskar ingen, allra minst mina egna barn och barnbarn, det samhälle som väntar under deras livstid. Även om Trump skulle vinna valet kommer globalisterna att genomföra sin agenda, sittande på hans kistlock. Med Clinton går det snabbare. Det är ändå hedervärt att en person som Trump är villig att riskera allt han byggt upp privat för att försöka vrida utvecklingen rätt. Tack, Donald Trump för det och lycka till i ett val som också blir vårt ödesval.

Peter Krabbe