En nyårshälsning till er alla!

När nu det innevarande året går mot sitt slut och det nya otåligt står och väntar utanför dörren, är det dags för mig att tacka alla som medverkat till att göra min blogg läsvärd och värd att följa, vilket jag hoppas att flertalet som gör det tycker. Den inofficiella ”tidningsredaktion” som spontant uppstått genom deltagandet av alla duktiga och välinformerade kommentatorer, har gett bloggen ett nyhetsflöde som jag ensam aldrig hade kunnat eller orkat leverera.

Tillsammans har vi då ett avgörande år framför oss, kanske det viktigaste i svensk politisk historia, med höstens riksdagsval som slutpunkt. Jag säger slutpunkt, för om inte vårt land nu får riksdagspolitiker med kraft, kunskap och integritet nog för att radikalt förändra politiken i en riktning som gynnar dess invånare kommer den kommande fyraårsperioden att oåterkalleligt driva oss över stupet.

Ta därför väl vara på de nio månader som återstår för att rensa upp i vårt eget träsk, vår egen Deep State, fyllt av korrumperade toppolitiker som svurit trohet åt globalismens förgörande krafter, utrotningen av nationalstaten och dess demokrati och i lika hög grad utrotningen av vårt både fysiska och psykiska kulturarv, genom att öppna dörrarna för dem som inget hellre vill än att utplåna oss.

Aldrig tidigare har vårt land varit utsatt för ett allvarligare hot, ett hot som har som främsta syfte att dela vår befolkning i en liten förmögen och privilegierad elit och en ekonomiskt förslavad, arbetande och underdånig anonym massa utan inflytande. Sverige håller på att förvandlas till ett pilotprojekt för globalismen. När länder som Polen, Ungern och Österrike vägrar att ge upp sin suveränitet, väl medvetna om den nya europeiska totalitära socialismens avigsidor, går svenskarna med bindel för ögonen mot graven.

När vi ser EU:s ledare, fyllbulten Juncker, ragla fram, oförmögen att ens följa den röda mattan, kan väl knappast parallellen till hans tidigare sovjetiska motsvarighet Jeltsin bli tydligare? Frågar aldrig någon sig varför ett fyllo får leda EU? Precis som gamarna satt och väntade på att Jeltsin skulle lämna ett Sovjet i spillror, sitter samma gamar nu och väntar på att få kalasa på ett sönderfallande EU. Detta är själva ouvertyren till globalismens omstrukturering av EU till en amerikansk lydstat där allt nationellt motstånd är saklöst utrotat. Vi lär dock knappast få se någon Putin som stiger fram som räddaren i nöden, en sådan person finns inte i EU.

Om inte EU:s ledning, till brädden fylld av gamla kommunister och nazister, får en annan sammansättning som bättre motsvarar den framväxande medvetenheten om globalismens agenda, kommer EU inte bara att förlora britterna utan också de forna öststaterna. Friedmans hypotetiska Europakarta kommer allt närmare verkligheten. Var kommer Sverige att befinna sig i detta skeende? Lierat med globalisternas Merkel och Macron, eller på väg ut i världen tillsammans med England? Att vi skulle ha fått plats i framtidens handelsallianser med Asiens stormakter är väl knappast att hoppas på, åtminstone inte innan svetsarens blåslampa har slocknat. Tyvärr finns inget annat ljus heller att tillgå, undantaget polisbilarnas blåljus.

Som ni alla redan vet framstår jag som Pessimisten, medan allas vår Sture är den obotlige Optimisten. Skillnaden mellan oss är egentligen bara att jag förväntar mig ingen förändring om inte vi själva, människorna som lever och verkar på vår jord, tar saken i våra egna händer och konkret styr allt till det bättre. Sture förutsätter hjälp från ovan. Detta vore ju önskvärt men är inget som jag kan ta för givet. Låt oss ändå hoppas att vi båda, var och en på sitt sätt, kan bidra till de förändringar som måste komma före nästa årsskifte. Fram till dess kommer jag att fortsätta med att försöka förklara vad globalismen är för något och vad den konkret innebär för oss alla.

Därmed önskar jag alla ett Gott Nytt År och hoppas att vi ses igen även fortsättningsvis!

Peter Krabbe