Full Spectrum Dominance, del 4. Efter Ryssland kommer Kina…

Burma munkar

I det förra avsnittet har vi fokuserat på USA:s försök att lägga Ryssland under sig genom Pentagons handlingsprogram Full Spectrum Dominance. Men man nöjer sig knappast med det. Att inringa Kina anses i USA vara minst lika viktigt, även om det får ske lite mer långsiktigt. Man har redan byggt en mur öster om Kinesiska Sjön genom sina allierade Sydkorea, Japan och Taiwan, men anser sig också behöva en avgränsning söderut och västerut för att hålla världens framtida tillväxtzoner åtskilda. Detta är Mackinders nu hundraåriga recept, som varit ledstjärna för Kissingers och Brzezinskis utrikespolitik under slutet av 1900-talet.

 

Som betonglejon mot Kinas framfart behövde man Tibet och Myanmar (f.d. Burma). Eftersom man aldrig skulle kunna vinna dessa, Kina närliggande, länder genom militärmakt satsade man på en fortsättning av färgrevolutionerna från Serbien, Georgien och Ukraina. För Myanmar blev det ”saffransrevolutionen” efter buddhistmunkarnas saffransfärgade klädedräkt och för Tibet ”kanelrevolutionen”, av samma anledning. Lösenordet var införandet av ”demokrati och mänskliga rättigheter”, man hade ju redan en färdig organisation för detta genom NED (National Endowment for Democracy), Open Society Institute (Soros), Freedom House och Albert Einstein Institution (Gene Sharp), samtliga Non Governmental Organisations under informellt befäl av de amerikanska ambassaderna. Gene Sharp hade skrivit en handbok, ”From Dictatorship to Democracy”, som man hade börjat sprida via ambassaden i Thailand. Förfarandet liknar Soros handböcker till flyktingarna från Mellanöstern med Allt Ni Behöver Veta om invandring till Europa…

 

År 2007 var det då dags att skicka ut 3000 specialutbildade burmeser med boken i handen för att värva anhängare. Under tio dagar lyckades man samla 100.000 demonstranter innan regeringen med militärens hjälp återställde ordningen. USA fick bittert erfara att det inte var lika enkelt att göra revolution i Kinas gränstrakter som det hade varit i Sovjetunionens fotspår. Lika illa gick det i Tibet, vilket knappast lär förvåna någon annan än det amerikanska utrikesdepartementet. Varför då välja just Myanmar/ Burma?

Kina är med sitt enorma behov av oljeleveranser också beroende av säkra transportvägar från både Afrika (Darfur) och Persiska Viken. Dessa går sjövägen via Malaccasundet och USA har redan lyckats få en flygbas vid Banda Aceh, varifrån man kan kontrollera fartygstrafiken till Kina. Mer än 50.000 fartyg per år trafikerar sundet. Övriga regeringar i området har hittills visat sig vara lojala mot Kina och hållit USA på armlängds avstånd. USA:s önskemål har varit att bygga upp ett system av militärbaser i regionen Myanmar – Thailand – Kambodja, dock utan större framgång. Istället har Kina satsat stort på att bygga upp Myanmar ekonomiskt och militärt, särskilt järnvägs- och landsvägsnätet. Man planerar också pipelines för olja och gas över Myanmar till Kina. Som tack kan man nu räkna med att ha en direktförbindelse till Indiska Oceanen, som tryggar förbindelserna sjövägen till den i framtiden viktiga handelspartnern Afrika. Naturligtvis tuggar Pentagon fradga över att se hur Kina tar sig ur greppet, saken blir inte bättre av att de islamstyrda nationerna Indonesien och Malaysia allt mer avlägsnar sig från det amerikanska inflytandet.

Myanmar har traditioner som oljeexportör ända sedan 1800-talet, genom Burmah Oil Co. Idag har franska Elf/Total stora intressen i landets olje- och gaskällor. Precis som i fallet Ryssland står gasexporten för landets huvudsakliga inkomst. Kort före USA:s revolutionsförsök 2007 tecknade Myanmar ett avtal med PetroChina om leveranser av gas från landets gasfält i Shwe under den kommande 30-årsperioden, allt kopplat till nya pipelines på land.

Intressenter i Myanmars energiproduktion är inte bara Kina, utan också Thailand, Sydkorea, Malaysia och Japan. Det står allt mer klart att USA:s patetiska försök att ta plats i denna asiatiska produktionskedja inte är i takt med tiden, tåget har för länge sedan gått och varken skrammel med vapen eller rop om demokrati lär ha någon framgång hos en befolkning med ett ständigt växande självmedvetande och en allt nyktrare syn på de amerikanska motiven.

 

USA satsar i nuläget istället på att bygga upp en relation med Indien och lockar då med att utveckla det indiska kärnvapenprogrammet, i strid mot icke-spridningsavtalet. Detta belyser åter igen skillnaden mellan Kina, vars ambitioner är att utveckla handelsrelationer och fredlig samlevnad, och USA, som inte tycks kunna erbjuda något annat än krig, vapen och hot. I en utredning, beställd av Rumsfeld, konstaterar Pentagon om  Indien:”We want a friend in 2020 that will be capable of assisting the US military to deal with a Chinese threat. We cannot deny that India will create a countervailing force to China”.

En något bekymrad indisk premiärminister, Manmohan Singh, besökte för första gången Kina 2008 och urskuldade sig med orden “I have made it clear to the Chinese leadership that India is not part of any so-called contain- China effort”. Indien lär nog inom kort ha lärt sig var man skall söka sina vänner.

 

Tibet kan vara värt några ord också. Tibet är en veritabel skattkammare för Kina, där finns förutom olja världens största fyndigheter av uran och borax samt hälften av världens tillgångar av lithium, Asiens största kopparfyndigheter, järn, virke och 80.000 guldgruvor. Därutöver sitter Tibet på världens största tillgång av färskvatten, som via flodsystemet försörjer två miljarder människor i Asien med dricksvatten. Naturtillgångarna värderas till närmare två triljoner dollar.

Att försöka utnyttja Dalai Lamas kamp för ett självständigt Tibet passade därför utmärkt in i Gene Sharps revolutionskoncept, det vore den perfekta kassaskåpskuppen på Kinas bekostnad. Så fram med hela organisationen igen, NED i täten som snabbt bildade Tibet Multimedia Center för propaganda och Tibetan Center for Human Rights and Democracy. I oktober 2007 hade Bush ett möte i Washington med Dalai Lama, vilket kan ses som startsignalen för den kommande operationen. Målsättningen var att utnyttja publiciteten i samband med olympiaden i Kina 2008. Statscheferna i USA och EU hotade med att bojkotta olympiaden om inte Kina föll till föga. Orsaken skulle vara förföljelse och misshandel av tibetanska munkar, vilka arbetade öppet för ett självständigt Tibet. I mars 2008 bröt oroligheterna ut under en massiv back-up av världens ”goda” under formell ledning av Dalai Lama, i verkligheten CIA. 1,7 miljoner dollar per år avsattes av CIA för undergrävande verksamhet, därav 186.000 dollar årligen till Dalai Lama personligen. Allt går tydligen att köpa, även en ”gud”.

Trots en intensiv uppbackning i västerländska medier med betydande inslag av förfalskat filmmaterial – fake news är inget nytt – lyckades CIA inte rubba den kinesiska hållningen. Kineserna var alltför väl medvetna om konsekvenserna av ett USA-styrt ”självständigt” Tibet. USA vågade inte heller gå över den gräns som ett utökat militärt engagemang skulle ha inneburit, man hanterar inte Kina lika lättvindigt som Ryssland. Vi kan dock vara säkra på att USA sitter och väntar på ett nytt och bättre tillfälle längre fram.

 

Även i Afrika har vi en intensiv dragkamp mellan USA och Kina om kontrollen över råvaror och handel, men jag får återkomma till detta senare. Istället avslutar jag nu serien om Full Spectrum Dominance, i alla fall för tillfället, med en avrundning.

 

Man kan konstatera att USA för en fruktansvärt aggressiv utrikespolitik, riktad mot total kontroll över hela vår planet. Den hade sin höjdpunkt under G.W. Bushs presidentperiod 2001 – 2009, fortsatte i mer diskret form under Obamas period, fast då genom utrikesdepartementet, (CFR) och Hillary Clinton och står nu och stampar i avvaktan på att Trump skall finna sin väg in i framtiden. Det står dock helt klart att Trump inte tänker minska USAs militära maktapparat, snarare pekar allt mot motsatsen. Samtidigt har motståndet i världen hårdnat mot dessa amerikanska planer, Kina och Ryssland står allt starkare och kommer inte att ge efter för USAs påtryckningar. Framför allt har USA förlorat det ekonomiska vapnet, Eurasia klarar sig bra utan USA och är nu ekonomiskt självgående. Dessutom inser allt fler att det inte är acceptabelt att driva den rövarpolitik som USA stått för de senaste 30 åren, efter Sovjetunionens fall. Bristen på moral i USA både skrämmer och skapar avsky.

Den stora frågan för oss är därför hur EU skall agera i en situation som helt uppenbart äventyrar vår egen överlevnad. USAs dominans är total även i Europa, vår framtid ligger i händerna på den krackelerande västvärldens marionetter. Vår civilisations urmoder, det brittiska samväldet, lämnar nu det sjunkande skeppet, men vi sitter kvar som förskrämda råttor i kölsvinet. Varför lämnar inte även vi ett EU som spelat ut sin roll, för nya och bättre allianser, varför tar vi inte bestämt avstånd från ett NATO, vars företrädare borde ställas inför domstolen i Haag istället? Varför tar vi inte makten över våra egna liv och kräver mat som är giftfri, läkemedel som botar, luft som vi kan andas, frihet från strålning som lobotomerar och skrotning av kärnvapen? Varför tvingar vi inte våra politiska partier att göra sig av med korrupta styrelser för att istället tillsätta människor som bryr sig om vårt land och vår välfärd?

Globalism är inte att kunna resa på semester till Thailand eller Australien. Det är en ideologi som syftar till ett totalitärt styre över hela världen, med en regering, en religion, en ekonomi, en krigsmakt och en statschef som ingen kan avsätta. En ideologi där jordens befolkning skall minskas till en tiondedel och resten indelas i slavar och deras herrar. Vill vi ha det så?

 

Peter Krabbe

Annonser

97 Responses to Full Spectrum Dominance, del 4. Efter Ryssland kommer Kina…

  1. Fiskargubben says:

    Soros, född Schwartz (på vikingatiden hade han kallats surt), får kritik av Farage. Soros säger att han inte tror på Gud, men han har ett universitet i London som mest betjänar judiska studenter.

    World Needs to Wake Up to Who Soros Really Is – Nigel Farage

    https://sputniknews.com/europe/201802121061575919-soros-farage-warning/

    • peterkrabbe says:

      En majoritet av Sveriges riksdagsledamöter ser positivt på Soros, vilket egentligen säger allt om vår riksdag. En avgrundslik okunskap om vad som händer i världen. Att Soros inte tror på Gud beror på att han anser sig vara gudomlig själv, ” I saw myself as some kind of god, the creator of everything. I shared numerous attributes with God in the Old Testament” (interview 1993 i The Independent).

      • Fiskargubben says:

        Den informationen är mycket viktig, Peter. Karl den tolfte hade samma Messiaskomplex, säger Swedenborg. Han ville härska ända upp i Himmelen. Han erbjöds fred och nekade. Vi höll på att gå under.

        Soros (Surt) togs emot med hedersbetygelser efter att kraftigt ha skadat den svenska kronan. Mjölner berättade om patienterna på dårhuset i Tyskland och våra företrädare ställdes upp på samma sätt.

      • petergrafstrm says:

        Thalmudister anser väl att det inget liv finns efter detta och att människan( judarna) är Gud.
        Men Soros kanske inte behöver studera den texten för att komma till en liknande slutsats.

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google+-foto

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: