Ett vykort från framtiden.

Edgar_Cayce_Guerison-min-720x380

 

Eftersom vi befinner oss i en utveckling som blir alltmer hotfull, med det USA-ledda NATO:s aggressioner mot Ryssland som ett tydligt påbud om ett planerat tredje världskrig, kan det vara på sin plats att för en stund släppa den sakliga och något eftersläpande samtidsanalysen till förmån för vad andra redan för länge sedan berättat om de kommande händelserna på världsscenen.

Kanske behöver vi lite tröst, ställda inför ett händelseförlopp som vi inte tycks kunna påverka. Vi skall därför ägna oss en stund åt Edgar Cayce, den försynte och kristna profeten som i sina väldokumenterade förutsägelser har haft en träffsäkerhet som imponerar även på den mest inbitne tvivlaren.

 

Edgar Cayce var amerikan, bosatt i Virginia och hade sin produktiva tid som medium under tiden 1920 fram till 1944. Han dog 1945. Den kristna tron ligger som grund för hans liv, utan att övergå till religiösa övertoner. Hans eget anspråkslösa liv fick honom att framstå som en enkel bokhållare eller köpman, till skillnad från de flesta amerikanska predikanter idag skiljde ingenting i hans yttre eller leverne honom från vilken alldaglig amerikan som helst. Bortsett då från hans förmåga att se in i en annan dimension.

Till skillnad från historiska profeter, vars sanningshalt man ofta kan ifrågasätta, finns Cayces alla förutsägelser och råd noggrant dokumenterade i realtid och förvaras fortfarande i ett särskilt bibliotek, tillgängligt för forskare. Rent praktiskt gick hans läsningar, ”readings” till så att han med hustruns hjälp försatte sig själv i ett hypnotiskt tillstånd, där han kunde svara på frågor om olika ämnen och personer, vilket samtidigt nedtecknades av hans sekreterare. Genom hypnosen öppnades hans medvetande på ett sätt som vi skall återkomma till.

Hans förutsägelser handlade om allt från världspolitik till människans forntid och framtid, geologiska förändringar över jordklotet och enskilda människors öden. Hans förmåga att analysera sjukdomar och även ge recept på botemedel är välkända inom dagens medicinska forskning.

I denna artikel skall vi främst se på hans förutsägelser om den pågående utvecklingen i världspolitiken, eftersom vi står inför ett hotande världskrig. Vi skall då tänka på att Cayces visioner nedtecknades under 1930-talet, när Stalin satt vid makten i Sovjet och kommunismen höll landet i ett järngrepp. Låt oss se på triangeldramat USA, Kina och Ryssland:

 

För Ryssland förutsåg Cayce stora förändringar. Han menade att det skulle bli fred i landet när yttrandefrihet hade återinförts. Han förutsåg ett religiöst återuppvaknande i Ryssland som skulle inge hela världen hopp. Ryssland skulle komma att få en huvudroll i världens ledarskap. Som Cayce uttryckte det skulle en ny förståelse uppstå hos ett plågat folk. Förtryck och självförakt hade lett till kommunismens övergrepp och oron i landet skulle bestå tills äkta frihet – genom yttrandefrihet och trosfrihet – hade införts. ”Ur Rysslands religiösa utveckling kommer världens hopp att födas”. De andliga förändringarna kommer att påverka folk och nationer över hela världen, enligt Cayces vision år 1938.

De människor som skulle återuppväcka den nya andligheten i Ryssland menade Cayce skulle födas efter 1940 och komma till makten efter c:a 50 år. Putin föddes 1952 och tillträdde 1999. Man kan lätt konstatera att Cayces förutsägelser under Stalins höjdpunkt, och med det kommunistiska Sovjet strax före andra världskriget, stämmer bra med vad vi ser hända just nu. Putin är noga med att ge den ortodoxa kyrkan i Ryssland fullt stöd och en framträdande plats i samhället, dess företrädare är också representerade i duman. Känns det igen?

 

Vad skulle då hända med Kina? Cayce förutsäger att det urgamla kulturlandet Kina i framtiden kommer att bli de kristna värderingarnas vagga. Om inte Amerika kan fullfölja sin utstakade väg mot ett större brödraskap och kärlek till sin nästa kommer civilisationen, och därmed världens ledarskap, att flytta västerut – till Kina, hävdade Cayce. Här finns en mångtusenårig tradition av andlighet, som är en god jordmån även för det kristna budskapet. Kan då en sådan förutsägelse vid en tid då all religiös verksamhet i Kina varit förbjuden verkligen vara möjlig?

Enligt WCC (World Council of Churches) beräkning 1996 fanns då 10 miljoner döpta kineser. Det uppskattas idag finnas mer än hundra miljoner troende kineser och kommunistpartiet förmodas vara oroligt för att förlora kontrollen över de snabbt växande församlingarna. Uppskattningar pekar på att 400 miljoner kristna kineser skulle vara realistiskt före år 2040. Antalet kristna har ökat explosionsartat i hela Kina under de två senaste decennierna. Även här verkar då Cayce ha varit på rätt spår.

 

Men USA då? Vad hade då Cayce att säga om sitt eget hemland? USA var då som nu en motpol till de asiatiska länderna. Det var ord och inga visor. Om inte nyskapande och kärleksfulla steg tas för att garantera större likställdhet inom nationen kommer det att bli en revolution, en fysisk med väpnad kamp, eftersom detta är det medel som vissa människor kommer att ta till när de känner hjälplöshet inför att få förändringar på annat sätt. Cayce uppmuntrade inte till detta, men varnade för att det var vad som skulle kunna hända i framtiden.

Cayce betonade att Amerikas ledarskap var beroende av en ansvarsfull yttrandefrihet och en fördjupad andlighet. Fastän Amerika kan anses ha goda förutsättningar för ett andligt ledarskap i världen när vi går in i det nya tusentalet är det på intet sätt säkert att vi kommer att kunna göra anspråk på den rollen. Utfallet beror på hur vi använder den frihet som vi nu har. Våra handlingar kan inte leva upp till de utmaningar och möjligheter till ett andligt ledarskap i världen som vi har, om vår definition av frihet bara skall gynna oss själva. Jag hade idag inte kunnat säga det bättre själv, tack Edgar Cayce. Du såg det redan för 85 år sedan!

Högmod, inte bara hos regeringen, utan också hos folket på individuell nivå, måste övervinnas, menade Cayce. Amerikanens tendens att skryta skiljer honom från andra nationers folk och reser barriärer mellan amerikaner och medborgare i andra länder. Om Amerika inte lever upp till kraven på andlighet kommer ledningen i världen att lämnas över till andra länder.

 

Kan man då tro på profeter? Ja, det är naturligtvis upp till var och en att bedöma. Man kan dock inte komma ifrån att Cayce förutsägelser stämmer oerhört bra med vad som händer idag, trots att världen såg totalt annorlunda ut när han gjorde dem, på randen till ett världskrig med oviss utgång och med kommunismen som potentiell världshärskare. Stora delar av Europa hade fascistiska härskare och demokratin i USA vacklade.

Cayce betonade mycket vikten av det kommande millennieskiftet, som han menade skulle innebära framväxten av en ny sorts människa. Det han tänkte på är intressant. Med andlighet menade han inte så mycket tron på Gud eller Jesus utan tron på en människa med ett bredare spektrum än den dåvarande. Vi skulle kunna utöka våra möjligheter till kontakt med avlidnas själar, få en ny syn på livet efter detta och revidera synen på Gud – som en gammalfarfar sittande på sin tron i himlen – till förmån för tron på gudomligheten som den eviga livsenergi som vi är en del av. De förmågor han själv hade under sina läsningar såg han som normala för framtidens människor, vilket onekligen öppnar hisnande perspektiv. Vi kan då konstatera att forskning och kunskap inom parapsykologi nu utvecklas snabbt och begrepp som clairvoyance och tankeläsning, som tidigare betraktades som häx- och trollkonster numera blir allt mer accepterade som realiteter. Vi vet att många djur har sinnen som vida överträffar människans, eller omvänt att vår hjärna har många dörrar som hittills förblivit stängda för oss. Kan vi förvänta oss att vi snart är mogna för att gå in i en värld av vidare dimensioner och vem avgör när dessa dörrar skall öppnas? Förutsättningen menade Cayce var att vår andlighet utvecklades i rätt riktning. Det finns ingen absolut död, bara en övergång från ett tillstånd av medvetande till ett annat. Den fysiska kroppen är bara en tillfällig boning.

 

En kombination av vetenskap och andlighet, styrd av våra utökade medvetanden, såg Cayce som grunden för en ny religion – där alla skulle kunna ha en plats. Detta skulle bli verklighet under 2000-talet. Låter det bra, eller är allt bara drömmar?

 

Peter Krabbe

Lästips:

Ph.D. Mark Thurston / Edgar Cayces Predictions For The 21st Century.

Annonser

Har de nationella valen spelat ut sin roll, när den globala påverkan tillåts ta över?

Skripal Daily Mirror

foto Daily Mirror

Den senaste veckan har huvudnyheten i världen varit Theresa Mays påhopp på Ryssland, genom anklagelser att Putin skulle ha beordrat morden på den avhoppade spionen Sergei Skripal och hans dotter i Salisbury, England. PK-media rapporterar lydigt och i falsett om det ofattbara övergreppet mot engelsk lag – ett mord utfört av Ryssland på engelsk mark!

Theresa May hötter med knytnäven i parlamentet, påhejad av främst Boris Johnson, medan socialistledaren Corbyn tålmodigt försöker förklara att det inte finns minsta bevis för att Ryssland skulle ha arrangerat morden. Trump småler och säger att om May anser att det förhåller sig så, så är det väl också så. Rysslands utrikesminister Lavrov förklarar sig villig att bistå utredningen på alla sätt, förutsatt att en sådan förfrågan överlämnas via gängse diplomatiska kanaler och inte via media. Ändå upprepar sig retoriken från Irak, när armén står och stampar behövs inga sanningar.

 

De två offren (fortfarande efter en vecka oklart om de är döda eller inte) har fått en dos av en nervgas som tidigare tillverkats vid en sovjetisk fabrik för kemiska stridsmedel, belägen i Uzbekistan, ett land som sedan 1991 är självständigt. Nervgasen betraktas som ett mycket dödligt vapen, vars sammansättning till stora delar är okänt för västerländsk teknologi. Engelsmännen kräver nu att Ryssland skall lämna över prover av nervgasen för analys i England, så att en jämförelse kan göras med brottsoffrens skador. Ryssland å andra sidan uppmanar May att skicka över den analys som gjorts på brottsplatsen så att fabriken skall kunna avgöra om skadorna kommer från den påstådda nervgasen eller inte. Vad engelska media inte rapporterar är att USA har haft en militärbas i Uzbekistan efter Sovjets upplösning och att den engelska motsvarigheten för kemiska stridsmedel ligger 20 minuters resa från Salisbury.

 

Det handlar med stor sannolikhet om ett oblygt försök från engelsmännen att få det hittills okända receptet på nervgasen från ryssarna, för att kunna tillverka motmedel. Inte många tror att Putin ett par veckor före det ryska presidentvalet skulle godkänt en sådan medialt uppseendeväckande händelse, inte heller att man några månader före fotbolls-VM i Ryssland skulle ansett det vara rätt tidpunkt att mörda några spioner i England som man lika gärna kunde ha avlivat för åratal sedan – om man hade velat det. Varje gång Ryssland skall vara värd för ett större mediarelaterat arrangemang, senast vid vinter-OS i Socchi, händer det saker på världsscenen i syfte att misskreditera Ryssland. Detta är numera snarare rutin än undantag.

Ingen betvivlar heller att CIA utan större problem hade kunnat komma över ett provrör med nervgasen, tillräckligt för att mörda de två exilryssarna. Intresset att mörda dubbelspioner är oftast ömsesidigt. Det liknar mer en fars att sätta igång denna cirkus två veckor innan ryssarna skall välja sin president. Tyvärr är det ingen fars för de två drabbade, men det lär nog ingå i den risk som yrket innebär.

Man kan konstatera att USA allt mer tar sin utrikespolitik från Kalle Anka, ambitionsnivån ligger inte nämnvärt över. Detta trots att det oftast är Kalle som får stå där med skammen och nesan. Piff och Puff vinner för det mesta, trots sin fysiska underlägsenhet och brorsönerna som normalt försöker ställa Kalles fadäser till rätta har tydligen genomgått könsbyte.

 

Vi har säkert inte sett slutet på dessa provokationer från ett väst som anser att Ryssland är skulden till det egna förfallet. Att både CIA och MI5 kommer att hitta på fler galenskaper inför Putins givna omval är nog helt säkert. Låt oss hoppas att man inser att det finns en gräns även för Rysslands tålamod. Det finns ingen statschef i väst som ens kommer i närheten av Putins popularitet. Jag kan förstå att det gör ont, men vore det då inte bättre att rannsaka sig själva istället för att försöka sätta krokben för den som uppenbarligen har det vinnande konceptet?

 

Peter Krabbe

Det europeiska kalifatet. Vilken roll vill vi själva spela i det framtida Sverige?

Spanien fångar

 

Många tror nog att den muslimska drömmen att förvandla det kristna Europa till ett muslimskt kalifat förutsätter att en majoritet av befolkningen blir eller är muslimer. Så förhåller det sig inte, tvärtom är detta inte ens önskvärt.

I muslimska predikningar framhålls ofta den spanska, moriska tiden när muslimerna hade erövrat större delen av Iberiska halvön (711– 1492 e.Kr.) som den ideala samhällsformen. Under 800 år lyckades muslimerna hålla Spanien i ett fast grepp, ända tills katolikerna återtog landet med våld. Hur såg det då ut i Spanien under denna tid? Den som vill studera detta på ett lättfattligt sätt kan gärna läsa Herman Lindqvists utmärkta bok Historien om Spanien.  Där kan vi lära oss att av den muslimska styrande klassen utgjorde araberna endast c:a 50.000 individer av en befolkning som totalt omfattade 4 miljoner invånare. Därutöver tillkom några hundra tusen muslimska berber, totalt c:a 10 % av befolkningen var muslimer. Hur kunde detta vara möjligt?

 

Organisationen av Spanien baserades på ett styrande toppskikt av muslimer, som innehade alla väsentliga funktioner, särskilt de militära, för att kunna kontrollera samhället. Till deras hjälp kom en stor andel judar, c:a 5 % av befolkningen, som besatte tjänster i skiktet under muslimerna och i många fall hade funnits på plats ända sedan romartiden. Dessa skötte den praktiska förvaltningen och administration, handel, ekonomi och vetenskap m.m. och bildade en perfekt symbios med de styrande muslimska krigsherrarna och guvernörerna. De religiösa skillnaderna mellan muslimer och judar var under denna period relativt små, koranen hade hämtat mycket av sitt innehåll från de judiska skrifterna och båda var Abrahamitiska religioner med en enda gud – till skillnad från kristendomen som hävdade tre gudomligheter, Fadern, Sonen och Den heliga Anden. Att Spanien fick en blomstringstid under denna period kan nog i första hand tillskrivas judarna, inte muslimerna, som var betydligt mer erfarna inom konst, arkitektur och vetenskap.

När katolikerna lyckades återta Spanien efter de 800 åren var den första åtgärden att krossa denna symbios genom att utvisa de judar som vägrade konvertera till kristendomen, det skulle medföra att en stor del av Spaniens judar spreds över det övriga Europa, främst via Konstantinopel och vidare till det Östeuropa som låg norr därom. Det nya landet Khazarien norr om Svarta Havet fick till och med judiskt styre. Det stora inslaget av judar i Östeuropa ända fram till andra världskriget har delvis denna bakgrund. Spanien hade haft den största europeiska populationen av judar. De kallades sefardiska judar.

 

När de muslimska arméerna landsattes på Iberiska halvön under 700-talets första decennium, var deras styrkeförhållande betydligt understigande de befintliga västgotiska. Efter en seger i ett inledande fältslag mötte muslimerna inget större motstånd, utan kunde snabbt besätta huvudparten av Spaniens provinser. En förklaring kan vara att kunskapen om denna nya religion var bristfällig, till det yttre var skillnaden mot det judiska, som man sedan länge varit vana vid, ganska liten. Kanske hade inte heller de existerande småkungarna uppfört sig särskilt exemplariskt.

Men vad hände då med den spanska ursprungsbefolkningen, de övriga närmare 85 % av befolkningen, varav en tiondedel tillhörde den tidigare maktgrupperingen, kristna västgoter? Ett fungerande samhälle behöver inte bara en elit, utan kräver också en fysiskt arbetande befolkning, arbetare, jordbrukare och lydiga soldater. En pikant detalj i Lindqvists berättelse handlar om denna västgotiska ursprungsbefolkning, som till stor del bestod av invandrande folkgrupper från Skandinavien. Tilläggas kan att särskilt herulerna, som utvandrat från nuvarande sydöstra Sverige ingick som ett viktigt och fruktat krigarfolk. Som legosoldater för romarna bidrog dessa sydsvenskar till att föra kristendomen både till Spanien och tillbaks till Skandinavien, när man började sin återflyttning till främst Blekinge under 500-talet. Inslaget av blonda, blåögda spanjorer var påtagligt under lång tid. Detta kan verkligen ge oss en tankeställare, när historien nu börjar upprepa sig genom den muslimska invandringen till Sverige och övriga delar av det kristna Europa.

Bilden: blonda västgoter förs bort i fångenskap av en muslimsk vakt efter erövringen av Iberiska halvön. Alfonso X:s bok ”Las Cantigas”/ El Escorial.

 

Mitt syfte med denna berättelse är att visa att den som tror att det behövs 51 % muslimer i Sverige för att vi skall kunna bli ett muslimskt kalifat istället för ett kristet land, kan räkna med att snart få uppleva samma situation som den spanska ursprungsbefolkningen fick för mer än tusen år sedan. Den vill också visa att muslimer inte ser sig själva som den arbetande underklassen utan tvärtom som den styrande och dominerande härskarklassen. I detta avseende har mycket lite förändrats under de senaste seklerna. Kanske någon känner igen attityderna hos många nyanlända muslimer. Att vi utan knot skall betala för ett liv utan förpliktelser är bara en naturlig fortsättning på den skatt, Jizya, som icke-muslimer alltid fått betala i muslimska länder för att få tillstånd att existera där. Att våra politiker i ett sådant läge gör allt för att erbjuda muslimer platser i kommunstyrelser, riksdag och regering kan nog uppfattas som ett märkligt ställningstagande om man känner till denna historiska bakgrund. Att det muslimska kalifatet inte har mycket gemensamt med vad vi kallar demokrati behöver jag nog inte utveckla vidare.  Mångmiljonstäder som London och Rotterdam har redan muslimska borgmästare, hade inte Kaplan tvingats retirera hade vi nog också haft en muslimsk statsministerkandidat i en nära framtid. Muslimska Brödraskapet byggde under Obamas tid upp en mycket nära relation till Vita Husets befattningshavare, men har nu genom Trump fått ta ett steg tillbaks. Trenden är dock tydlig, vår eftergivenhet att erbjuda medinflytande kan få en ände med förskräckelse. Det är därför ofta värdefullt att lyssna på vad historia har att berätta!

 

Det har alltid förvånat mig att en religion som islam inte kan diskuteras utan att rasistbegreppet kommer fram. Det jag framför i denna berättelse är historiska fakta och den enda olikhet mellan människor som jag betonar är deras syn på den religion som de anser sig ha sin identitet i. Att en sådan syn kan vara minst sagt varierande är knappast okänt för flertalet och hur människor som inte ens erkänner förekomsten av olika raser ändå frossar i ett epitet som rasist är svårförklarligt. Däremot är den makthierarki som i flertalet fall följer av religioner som islam, judendomen och även kristendomen uppenbarligen näst intill omöjlig att utrota. När påven predikar fredlig samexistens med gemensamma gudshus är det inte många som tar det på allvar, så ser knappast verkligheten ut. Istället handlar det om religionernas outtröttliga kamp om makten över folket, en kamp som vi under de senaste hundra åren lyckats begränsa men nu åter riskerar att förlora vår frihet under. I islams fall är det stora flertalet politiker också högt uppsatta inom sina muslimska församlingar. Det är där vi måste se hotet mot både vår frihet och vår demokrati, inte i deras eventuella rastillhörighet.

 

Peter Krabbe

Lästips:
Herman Lindqvist / Historien om Spanien
Uno Röndahl / Herulerna – det bortglömda folket

 

Hoten mot mänskligheten – slutdiskussion. Del 5.

UAV del 5

Nåja, slutdiskuterat blir det nog aldrig, men låt oss ändå sammanfatta vad vi vet hittills. Det finns säkert många som fortfarande blundar för fenomenet med geoengineering, bl.a. 90 % av ledamöterna i vår riksdag, men bortsett från detta tror jag att allt fler blir medvetna om vad som faktiskt händer.

 

Krigförande länders önskemål att kunna styra vädret var högaktuellt redan under andra världskriget, när såväl bombflyget som luftlandsättningar av fallskärmssoldater var helt beroende av väderleken. Bra väderleksrapporter var avgörande för all planering. Dimma, stormar, regnfall, kyla var en mäktigare fiende än motståndarsidan. Direkta ingrepp i naturen behärskade man inte förrän under Vietnamkriget, då man genom giftbesprutning och kemikalieanvändning kunde avlöva djungeln och göra marken oframkomlig genom häftiga skyfall.

Sedan dess har konsten att styra vädret legat högt på det amerikanska försvarsdepartementet DODs önskelista. När US Airforce 1996 tog fram sitt nya handlingsprogram för detta, ansåg man sig till år 2025 kunna driva utvecklingen mot sitt slutmål, Owning the Weather/ Weather as a Force Multiplier. Det vi ser hända på vår himmel idag är en konsekvens av detta program, observera att av de 30 år som man bedömde som nödvändiga för utvecklingsarbetet återstår bara 7 år. Man är alltså mycket nära sitt mål. Samtliga sju författare är höga militärer i flygvapnet, vilket präglar retoriken. I texterna finns nämligen bara två begrepp, USA och dess allierade (NATO) eller andra bundsförvanter å ena sidan och resten av världen, benämnd fienden, å den andra. Civilbefolkning i allmänhet och människor och natur i synnerhet existerar inte i begreppsvärlden.

 

I sin pedagogik ställer man motsatserna mot varandra i en analys. Dessa är dels att ge support till egna styrkor, dels att bekämpa fiendens styrkor. Exempelvis formulerar man avsnittet Space weather, som är centralt i geoengineering, på följande sätt:

Fiendestyrkor: Förstöra trådlös kommunikation och radarövervakning och förstöra enheter baserade i den nära rymden.

Egna styrkor: Förbättra tillförlitligheten i trådlös kommunikation, avlyssna fiendens kommunikation och förstärka egna enheter baserade i den nära rymden.

För att förstå detta får man se på önskelistan. År 2025 skall förarlösa flygplan ( UAV= Uninhabited Aerospace Vehicles) rutinmässigt användas för operationer i syfte att modifiera vädret. De bemannade tankers man använder idag kommer alltså att ersättas av obemannade drönare, som likt bisvärmar skall spy ut sina kemikalier över motståndaren. Före en attack skall UAV börja skapa moln av lämplig sort för att slå ut motståndarens visuella och infraröda (IR) övervakning. Samtidigt skall mikrovågsvärmare skapa lokal kortslutning för att slå ut aktiv radarövervakning (SARSAT) som bedöms bli vanligt år 2025. Andra molnsåddsoperationer skall utveckla åskstormar, fokuserade på det fientliga målet.

 

Allt detta direkt taget ur USAFs handlingsprogram tillsammans med bedömningen att detta är rimligt före år 2025. Det finns observationer som tyder på att förarlösa tankers redan används. Med enheter i den nära rymden avser man bl.a. spion- och kommunikationssatelliter, att slå ut en sådan gör att all nyhetsförmedling i fiendelandet kan elimineras. Vi har redan sett ett flertal tester där man släcker ner stora delar av ett lands IT-system. Man kan lätt föreställa sig vad som händer om man gör det i större skala och på allvar.

 

De jonosfäriska värmare man tänker på har vi redan genom HAARP och LOIS. I början av experimentverksamheten uppfattar jag det som att man valde att spraya svart kolaska för att förstärka uppvärmningseffekten i atmosfären genom de elektromagnetiska värmarna. Idag har man sannolikt bytt ut denna mot barium, som har samma effekt. Användningen av aluminium har sannolikt sitt ursprung i samma ”produktutveckling”, att skapa ett ledande skikt i atmosfären, både för uppvärmning i syfte att förbättra trådlös kommunikation och att störa ut fiendens motsvarande. Min slutsats är också att man nu prövar litium istället för aluminium, eftersom litium är en ännu bättre ledare.

Uppvärmningstekniken är viktig för krigshetsarna eftersom den bidrar till att generera stormar och orkaner. Eller som man konstaterar i handlingsprogrammet, en tropisk storm har en energi likvärdig med 10.000 ett-megatons vätebomber!  Man konstaterar vidare att teknologier för vädermodifiering kommer att inkludera tekniker för att öka fördolda värmeutsläpp i atmosfären, tillföra vattenånga för molnbildning och att ta fram ett tillskott av värme på mark och i den nedre atmosfären i syfte att öka den atmosfäriska instabiliteten.

Av särskilt militärt intresse är jonosfären ( 10- 30 mil upp från markytan). Jonosfären innehåller lager av fria elektriskt laddade partiklar, som leder, förstärker och reflekterar radiovågor. Detta ger möjligheter att sända radiovågor i det krökta rum som atmosfären utgör, runt hela jorden. HF-frekvenser mellan 3 – 30 MHz kan användas där. För högre frekvenser över 30 MHz upp till 300 GHz krävs rak kommunikation mellan två punkter, eller i praktiken vertikalt. Dessa senare har större kapacitet att överföra data och är de militärt önskvärda.

 

Utan att gå in på alltför tekniska resonemang handlar det om att skicka upp elektromagnetisk strålning från exempelvis HAARP-anläggningar till det reflekterande skiktet i jonosfären och med hjälp av artificiella jonosfäriska speglar (AIM) förstärka den återvändande energin mot jorden, mångfaldigad i styrka och med riktad verkan. På så sätt kan man utlösa jordbävningar och andra ”naturkatastrofer” på önskad plats på jordklotet. Det ledande skiktet genom aluminium/ litium har en funktion i detta sammanhang.

Allt detta är ytterst konkret och det vi ser genom de vita linjerna i skyn, chemtrailsen är bara det som ögat kan uppfatta av en djävulsk krigsplanering för att tvinga resten av världen till total underkastelse. Skadeverkningarna i nutid i form av livsavkortande åtgärder mot människor och djur i form av dels kemisk förgiftning, dels cancerframkallande strålningsskador, är totalt betydelselösa i den strategiska militära planeringen. Så försök att förstå – geoengineering är verklighet precis som dess bieffekt, vårt ständigt försämrade immunförsvar.

 

Att USA driver detta program i syfte att förstärka sin kontroll över världen genom Full Spectrum Dominance, som jag skrivit om tidigare, är kanske inte så svårt att förstå. Det är deras sista chans att underkuva resten av världen med hjälp av teknologi och gigantiska vapenarsenaler. Men att länder som Sverige finner sig i att tiga still för att inte bli ovänner med denna sjunkande civilisation är desto mer förvånande. Anser man sig representera det svenska folket när man struntar i protester och invändningar, trots att vi alla går en för tidig död till mötes i konsekvenserna av en kemikalieimpregnerad miljö? Anser man att USA är den perfekta demokratin, med presidentkandidater som måste vara miljardärer för att ha en chans och en kongress, där flertalet står under extern påverkan, att detta är vår optimala förebild?

När skall man begripa i riksdagshuset att demokrati inte existerar längre, att globalismen som sprids från USA är ett totalitärt system, att människor som inte är amerikanska medborgare inte ens är värda namnet, att de kan saklöst dödas om de inte är till gagn för framtidens globala elit och deras välbefinnande?

 

Den som tror att NATO är till fördel för Sverige bör tänka på vilka konsekvenser som kommer att drabba medborgarna i ett land som inte har kraft ens att värna vårt luftrum mot kemikaliesprutande tankers, med enda syfte att göra Sverige till en dörrmatta för ett kärnvapenanfall mot Ryssland. Om inte denna artikelserie i fem delar förmått öppna ögonen på det svenska folket, förstår jag inte vad man annars skulle kunna göra för att få väckarklockan att ringa…..

 

Peter Krabbe

%d bloggare gillar detta: