Deep State och Jihad – ett skrämmande äktenskap. Del 3. Afghanistan.

Kontrollen över Afghanistan har alltid varit åtråvärd för både USA och det tidigare kommunistblocket. För USA var det en möjlighet att sticka en kniv rakt in i Asiens hjärta, för kommunistblocket var det kittet som skulle hålla ihop Sovjet, Kina och Mellanöstern. Landets historia efter andra världskriget präglades därför som vanligt av kupper och motkupper i syfte att sätta ”rätt” regim till makten.

1973 tog prins Daoud över genom att med Sovjets hjälp avsätta sin västvänlige kusin. Daoud inledde ett socialistiskt reformprogram, men gled allt mer över till ett mer oberoende förhållande till sin omgivning. Fem år senare var han mogen för en resa till Washington för överläggningar med Carter-administrationen. Då detta var svårsmält för kommunisterna avsattes Daoud i en militärkupp och ersattes av den reformvänlige Taraki. De socialistiska och sekulära reformerna, som skolutbildning av kvinnor, tillträde till universitetet för gratis utbildning och fri hälsovård blev för mycket för de fundamentalistiska krafterna, som Muslimska Brödraskapets Said Ramadan hade satt i rörelse.

Nu började det också röra sig i Washington, där Carters  högerhand nu var den Polen-födde Brzezinski, en av förgrundsfigurerna i kalla krigets Deep State. Brzezinski hade långtgående planer för hur USA skulle ta över kontrollen av Centralasien, till stor del grundade på den engelske islamexperten Bernard Lewis ”nya” Asienkarta. På ett möte med Bilderberg-gruppen 1979 presenterade Lewis sin plan att destabilisera Sovjetunionen genom att använda det radikala Muslimska Brödraskapet för att påverka den muslimska befolkningen i den riktning som Ramadan redan förberett. I hans Muslim World League ingick Muhammad Sadiq al-Mujaddidi från Afghanistan, som skulle bli organisatör för de muslimska motkrafterna.

Tariki reste till Moskva för överläggningar med Brezhnev, men hann knappt komma tillbaks innan han mördades av den CIA-stödde Amin, som direkt tog över makten, understödd av muslimtrogna krigsherrar. Detta blev den direkta orsaken till att Brezhnev beslöt att sända sovjetiska trupper till Afghanistan. Amin avrättades och ersattes med den Sovjet-trogne Babrak Karmal.

Det var nu dags för CIA att kasta in sin Jihadorganisation genom Hezbi Islami, en grupp grundad av Gulbuddin Hekmatyar, en beryktad sunnifundamentalist vars meriter i mord och terror hade fångat CIAs uppmärksamhet. Han var bl.a. upphovsman till uppmaningen att kasta syra i ansiktet på kvinnor som vägrade att bära burka. Jihadorganisationen bestod av ytterligare sex grupper, tillsammans kallade The Peshawar Seven Alliance of Sunni Mujahideen Forces.

I en av dessa ingick Osama bin Laden, som hade skickats dit efter samråd mellan CIA och Saudiarabiens underrättelsechef, prins Turki bin Faisal. Han kom med finansiellt bistånd och frivilliga islamistkrigare från arabvärlden. Brzezinskis projekt att ge Sovjet ett eget ”Vietnam” med hjälp av islamisterna fick officiellt kodnamnet Operation Cyclone, Osama bin Laden blev en organisatör inom ramen för detta projekt tillsammans med palestiniern och sunnimuslimen Abdullah Azzam. Saudiarabien hade lovat att sätta in en dollar för varje dollar som Washington bidrog med i krigföringen mot Sovjet. Tillsammans slussades efter denna modell en miljard dollar om året in i Afghanistan via Pakistan.

Efter tio år, 1989, kastade Sovjet in handduken och drog sig ur Afghanistan. Kvar fanns Osama bin Laden och Azzam i vad som nu skulle kallas Al Quaida. Det tioåriga kriget hade kostat 13.000 sovjetiska soldater livet och 40.000 av deras kollegor kom hem svårt sårade. För afghanerna var resultatet betydligt värre, cirka två miljoner dödades och mellan en halv och ytterligare två miljoner afghaner sårades. Den jihadist-armé som Osama bin Laden hade skapat tillsammans med den pakistanske generalen Zia-ul-Haq (ISI i Pakistan) omfattade mer än 100.000 vältränade krigare. CIA hade visat hur man kan nå sina syften utan att offra amerikanska soldater.

Ett sätt för CIA att finansiera sina åtaganden i kriget var att organisera en omfattande knarkhandel med utgångspunkt i Afghanistan. Småbönderna tvingades att odla opium och heroin för export till övriga världen, allt under sträng kontroll av Afghan Mujaheddin. Närmare 60% av den amerikanska konsumtionen av heroin kom nu från Afghanistan, via laboratorier i Pakistan till den italienska maffian och vidare till syndikatets pizzeriakedjor i USA och till slutanvändarna på gatan. Kan man inte kalla detta att bita sig i tummen?

Utan tvekan bidrog Sovjets misstag att låta sig luras in i Afghanistan till den slutliga kollapsen, främst symboliserad av Berlinmurens fall 1989. Men CIA hade skapat ett vinnande koncept, det tänkte man inte överge. Det fanns fortfarande kommunistiska enklaver kvar att bekämpa. En var Titos kommunistiska Jugoslavien, nästan mitt i Europa. Och Osama bin Laden fanns kvar. Han hade nu fått ett bosniskt pass.

Mer om detta i nästa avsnitt!

Peter Krabbe