Spöken från det förflutna – kan man springa ifrån sanningen?

Veckans snackis är utan tvekan Sverigedemokraternas knock-out på Socialdemokraterna genom sin film Ett folk. Ett parti , en film där man använder av många bortglömd historia för att ge en statsminister svar på tal som tydligen inte läst en enda rad i historieböckerna sedan folkskolan. Rimligtvis blir Löfvén försiktigare i den återstående valdebatten.

Partivännernas lama försök att bortförklara Socialdemokraternas nära band med nazisterna räcker inte långt. Liknande relationer fanns varken i Danmark, Norge eller Finland, tvärtom var den intellektuella eliten i dåtidens Sverige – som i stor utsträckning sökte sig till det ledande partiet Socialdemokraterna – förebilder för nazisterna. Man kan nog säga att dessa svenskar fick hybris av att hyllas av de tyska nazisterna som ariska ikoner och njöt storligen av att vara inspirationskälla och ägare av det fornnordiska arvet, som dyrkades av många nazister i rena orgier och hemliga ritualer.

Även Görings äktenskap med svenska Carin von Kantzow bidrog till en känsla av gemenskap med nazisterna, hans ständigt utbyggda gård Carinhall kunde till slut liknas vid ett tempel till Carins ära. Sådant imponerade säkert också på svenskarna och deras upplevelse av trygghet i nazismens närhet.

Den svenska rasbiologiska forskningen är en skam som helt får bäras av socialdemokraterna, den inte bara övertogs av tyskarna utan drevs också vidare efter krigsslutet i Danmark och Sverige för vidare befordran till USA och deras s.k. genetikforskning – med samma aktörer som svarat för forskningen i Nazityskland, allt inom ramen för Operation Paperclip – exporten av värdefull tysk vetenskap till amerikanska institutioner. Den förskräckande behandlingen av utvecklingsstörda och ”forskningen” vid Vipeholm i Sverige hör till våra mörkaste kapitel, i obehaglig närhet av vår senare hyllade landsfader Tage Erlander.

Det man kan ha synpunkter på i filmen är bildspelet från Förintelsen, som mer liknar de schablonfilmer från det judiska Hollywood som producerades i snabb takt efter kriget. Utan att försvara behandlingen av judarna under och efter kriget, måste man ändå konstatera att det fanns en orsak till det judehat i Europa, som var upphov till angreppen även på de judar, som knappast kan ha varit inblandade i judehatets uppkomst. Den historien börjar 100 år tidigare och var avgörande för både de två världskrigen, den ”ryska” revolutionen och bildandet av staten Israel genom USAs ingripande i första världskriget för att krossa Tysklands allierade, det Ottomanska riket som styrde över det eftertraktade Palestina. Under åren 1905 – 1920 lades grunden för händelser som skulle komma att starkt påverka resan mot ett andra världskrig och händelserna där. Men detta är en längre historia som jag skall berätta en annan gång.

När jag därför ser bilderna av döda civilpersoner på gatorna i Tyskland är det sannolikt inte främst judar som visas utan tyska änkor och barn som systematiskt och på ett sätt som historien aldrig tidigare skådat svältes ihjäl under året efter krigsslutet. De allierade hade, lika kategoriskt som vad gällde nazisternas behandling av judar i allmänhet, bestämt sig för att utplåna det tyska folket, först genom terrorbombningarna av Hamburg, Kassel och Dresden, sedan genom att beslagta alla livsmedel i landet och genom svältransoner till de överlevande tyskarna, i deras tycke legalt, utplåna även en tysk civilbefolkning som knappast kunde lastas för Hitlers vansinne. Genom matransoner motsvarande fem brödskivor om dagen under två år mördade de allierade 13 miljoner tyskar – efter krigsslutet. Tillsammans med de 8 miljoner tyskar som dog under själva kriget slutar dödssiffran för Tyskland på 21 miljoner totalt. Detta kan jämföras med knappt en halv miljon för Storbritannien och USA respektive. Ansvarig för hämnden och mordet på den tyska civilbefolkningen var Roosevelts medarbetare, juden Morganthau, som presenterade sin The Morganthau Plan i syfte att utplåna Tyskland. Allt fler ifrågasätter idag det judiska påståendet att sex miljoner judar omkom i Förintelsen, den verkliga siffran anses ligga betydligt lägre. Ändå förskräckande, men man bör ha en referensram när man diskuterar frågan. Den bjuder jag på här.

Det finns en parallell i det nutida Sveriges och Tysklands agerande. Vi står för det största flyktingmottagandet per capita i Europa och ropar efter ännu fler. Att detta är ett utslag av dåligt samvete för förföljelsen av judarna under första halvan av 1900-talet är tydligt. Länder som anser sig ha rent samvete kräver en balanserad invandring, som inte äventyrar sina invånares säkerhet. Merkel och Löfvén är därmed lika goda kålsupare i sin ambition att döva sina samveten. Behöver vi svenska medborgare acceptera konsekvenserna av denna extrema godhet, att gottgöra socialdemokraternas plågade samvete för 30-och 40-talens försyndelser genom att inta den motsatta ståndpunkten? Är vi lika dömda till utplåning idag för dessa försyndelser som den tyska civilbefolkningen blev av Morganthau? Men idag i Soros, Rothschilds och de övriga judiska oligarkernas regi? Och var anser filmmakarna att Sverigedemokraterna skall stå i denna nationella skuld- och balansfråga?

Oavsett vilket, bör Sverigedemokraternas valfilm ha torpederat tilliten till Socialdemokraternas regeringsduglighet tillräckligt för att öppna för ett regeringsskifte i september. Frågan är bara om vi kommer ur askan i elden. En regering baserad på Reinfeldts lärjunge Kristersson tillsammans med Annie Lööf blir som att kliva ut i mörkret med ögonbindel. Vi kommer inte att få veta i förväg vad som väntar. Säkert dock är att globalistkortet sitter gömt i rockärmen, inte bara hos alliansen utan kanske också hos SD. Ett SD som kompromissar bort sin ideologi mot samarbete med något av blocken lär inte heller överleva till nästa val. Sverige befinner sig i ett bekymmersamt läge….

Peter Krabbe