På den lilla scenen intet nytt, på den stora förändras världspolitiken…

 

Alla som ser och lyssnar på de sprattlande och tjattrande ankungarna i den svenska ankdammen just nu kanske inte observerar vad som händer längre bort i parken. Men tisdagen var onekligen intressant, många dimmor skingrades i FN när både Trump, Macron och Rouhai  trängdes i talarstolen inför generalförsamlingen.

Trump gjorde för ovanlighetens skull helt klart att han inte stödjer globalismen, utan tvärtom ser sin amerikanska nationalism som framtida norm, även för andra länder. Trump uppmanade FNs medlemsländer att ”sätta sina nationella intressen före multilaterala överenskommelser”. Smått komiskt blir dock resonemanget när han sedan vänder sig till Iran med anklagelsen att Iran inte respekterar sina grannar eller gränser eller självständiga nationers rättigheter, komiskt därför att Trump där talar för Israels sak i Mellanöstern. Det är svårt att inte småle när man sätter in Israels och sionismens internationella agerande i denna kontext. Rouhani påpekade också lägligt att Trumps och Israels ofta framförda agenda att störta regimen i Iran knappast är kompatibel med detta Trumps uttalande i FN.

Viktigast för oss är ändå att Trump tydligt tog avstånd från globalismen och exemplifierade med att ”Amerika kommer aldrig att be om ursäkt för att först och främst skydda sina egna medborgare”. Något vi borde lyssna på i Sverige.

 

Klyftan mellan FN och USA underströks genom generalsekreteraren Guterres uttalande att ”individuella ledare har skyldigheten att främja sina medborgares välstånd”, vilket står i märklig kontrast till fortsättningen ”som försvarare av det allmännas bästa har vi också skyldigheten att utveckla och främja ett reformerat, förnyat och stärkt multilateralt system”. Det nya modeordet för globalism, som man tydligen tycker börjar få dålig klang, är multilateralism. Därmed ger man sken av att det handlar om frivilliga överenskommelser om samarbete istället för sionismens erövring av resten av världen!

 

Naturligtvis äntrade även Macron talarstolen för ett brandtal för globalismen – förlåt, multilateralismen – långt ifrån alla kramar och kyssar vi nyligen såg i relationen med Trump. Macron medgav att det börjar växa en skepticism mot multilaterala institutioner som FN och EU, men betonade att isolationismen var motsatt till en fredlig och blomstrande värld. Nationalism leder alltid till nederlag, menade Macron med hänvisning till historien. Detta är dock en sanning med modifikation som också tyder på en häpnadsväckande okunnighet om den historia som han själv hänvisar till. Mer om detta senare.

Guterres har rätt i sitt konstaterande att världen nu upplever en ovanlig turbulens och oro, som lätt kan få negativa konsekvenser. Den oron har sin grund i att ingen längre tycks veta vad han talar om. När Trump nu kommer ut som nationalist tänker han uppenbarligen bara på USAs roll på hemmaplan, men bortser samtidigt ifrån att USA med alla sina militärbaser och CIA-infiltrerade ambassader utspridda över hela jordklotet i verkligheten är det mest globalistiska av alla länder. När han ger Israel sitt stöd för att genom Yinon-planen ta kontrollen över hela Mellanöstern stödjer han skenbart Israel som nation, men arbetar i verkligheten för ett globalistiskt (multilateralt) Mellanöstern under Israels kontroll. Att Iran skulle kunna hävda samma rättighet blundar Trump för.

På samma sätt pläderar Macron för en tvåstatslösning i Palestina, som till sin tanke är nationalistisk – ett land, ett folk – men i verkligheten förväntas vara multilateral. När man använder ord som multilateralt avser man normalt samarbete mellan jämnstarka nationer på lika villkor. Så är sällan fallet. I vår nuvarande värld existerar knappast jämnstarka nationer, i själva verket är den ena eller andra starkare eller svagare. Det beroendeförhållande som därmed alltid finns diskvalificerar begreppet multilateralt. Däri ligger också faran med globalismen och dess New World Order, den förutsätter att den starkaste bestämmer och att de svaga lyder. Detta är också vägen till det av sionismen önskade totalitära systemet.

 

Kan man då dra några paralleller av detta till ankdammen ovan? Om att Åkesson är nationalist råder väl knappast någon tvekan. Men de övriga? Vänsterpartiet är stark globalist i kraft av den kommunistiska internationalen. Löfvén och Alliansen vet förmodligen inte ens vad globalism är. Att invandringen sätter globalistetiketten på dem alla tror jag inte ens att de förstår. Det räcker med att vara goda. Och NATO tror jag inte vi behöver vara oroliga för så länge till. Om Trump får som han vill kommer vi snart att få se en delad militärorganisation, en för Amerika och en för Europa, där var och en får ta sina egna kostnader. Därmed borde också provokationerna mot Ryssland upphöra, EU har varken resurser eller intresse av att själva inkorporera halva Asien i sitt intresseområde. Istället har vi allt att vinna på att utöka våra handelsrelationer med öst utan att behöva släpa på sionismens globalistspöke. Låt oss därför hoppas att även den blivande svenska regeringen inser att vägen framåt inte är Centerpartiets utan nationalismens kombination av omsorgen om våra egna medborgare och goda handelsförbindelser med hela vår omvärld utan globalistiska politiska diktat.

Peter Krabbe