När fasaden börjar spricka…

Det mest uppseendeväckande uttalandet under veckan kom från ingen mindre än Hillary Clinton och hade det för många förvånande innehållet att Europa bör bli mer försiktiga med migrationen. Detta från globalismens drottning och den som fortfarande tror sig kunna bli USA:s nästa president!

Vid närmare eftertanke förstår man dock att uttalandet är fullt logiskt och pekar på den skräck som börjar sprida sig bland globalisterna. Man har gått för fort fram och börjar därför få ett folkligt motstånd som hotar att övergå i revolutioner och en frigörelse från globalismens flaggskepp, som EU och FN. Som byggare kan jag uttrycka saken som att man fortsätter mura sin fasad i ett tempo som inte tillåter murbruket att härda, när det blir för högt riskerar allt att rasa på grund av bristande hållfasthet. Den påkletade putsen spricker i takt med att murverket sätter sig. Globalismens Frimurare borde veta bättre, kanske aktuellt att rita om sitt varumärke?

Dags då att sätta på nödbromsen, få processen att avstanna så pass att de drabbade medborgarna hinner vänja sig vid de omtumlande förändringar som mångkulturen innebär. Alternativet blir annars att hela Östeuropa kommer att lämna EU för en egen allians, baserad på de verkliga fördelarna, intern handel och rörlighet. En allians som med all säkerhet i förlängningen också kommer att inkludera ”mellanstaterna” Vitryssland och Ukraina, kanske till och med Ryssland. EU förlorar plötsligt sin globalistiska grundidé att kunna expandera söder om Ryssland ända fram till Kinas gräns. Detta senare är inte minst en israelisk agenda för att separera Ryssland från Iran och stärka det judiska inflytandet i sitt gamla kärnland, Khazarien. Därmed är det också en amerikansk agenda, vilket förklarar Hillarys oro för att EU skall falla sönder.

Detta öppnar samtidigt för en intressant klyfta mellan Soros, de demokratiska presidentkandidaternas främsta välgörare och finansiär, och Clinton, vars kampanjkassa inför en kommande presidentkampanj är hårt sargad av skandalerna kring Clinton Foundation. Soros blir trots allt alltmer obekväm, även i det demokratiska lägret. Soros psykologiska och ekonomiska krigsföring mot sitt forna hemland Ungern får honom att framstå som en psykopat, fjärmad från den klarare verklighetssyn som Clinton nu behöver för sin come back. Man kan lugnt påstå att Soros fixering vid Ungern och Orban har startat hela det motstånd som nu riskerar att stjälpa hela globalismen över ända. Hans utomparlamentariska och självpåtagna roll som migrationssamordnare har avslöjat migrationens verkliga bakgrund på ett sätt som inte ens hans egentliga uppdragsgivare i Deep State hade räknat med. Detsamma gäller nu för den amerikanska migrationen, riktad mot USA, där Soros helt felbedömt Trumps förmåga att sätta käppar i hjulet.

När Trump högt och tydligt förklarar sig vara Nationalist, i motsats till de europeiska marionetterna Macron och Merkel, som nu tvingas vända ut och in på språket för att istället för Globalism tala om Patriotism, Multilateralism och Internationalism, får han snabbt kritikerna och häcklarna på sin sida – det var ju det vi tyckte egentligen! Gatorna i Paris fylls av demonstranter och Merkel har redan börjat packa kappsäcken. Med Brexit nära ett fullbordande står Frankrike och Tyskland allt mer ensamma. Valet till EU under våren blir folkets stora möjlighet att rensa ut kommunisterna från sina självvalda positioner i EU:s ledning.

Ett reformerat EU på nationalismens villkor är nu det enda som kan rädda återstoden av unionen. En återupprättad respekt för folkets vilja. De länder i Östeuropa, som levt under kommunismens förtryck under större delen av 1900-talet, hade förväntat sig en värld i frihet genom EU som motsats till Sovjetimperiets järngrepp. Det man nu ser är tvärtom ett spår tillbaks till samma station som man kom ifrån. Allt mer inskränkta friheter, åsiktsförtryck, yttrandeförbud, censur och övervakning, angiveri och korrumperade politruker och industrimän. Vi själva ser inte förändringarna när de går långsamt och uppträder under nya namn, vi saknar Östeuropas tydliga referensramar. Stort tack därför till Orban och andra klarsynta statschefer i öst, som fått oss att förstå vart vi är på väg.

Stort tack också till Hillary Clinton, som utan att hon förstår det, medger att spelet är förlorat om man inte bromsar i backen. Det ger oss signalen att vi är på rätt väg med vår kritik av globalismen och att Trump går mot en jordskredsseger i nästa val. Nationalismen är grunden för självbestämmande, närdemokrati och individens inflytande över sin egen närmiljö. Den tänker vi inte förlora!

Peter Krabbe

Bilden: Fransmännen demonstrerar i Paris mot Macrons skattehöjningar.