Är kampen mellan det Goda och det Onda evig och nödvändig för en balanserad utveckling? Vad säger egentligen historien?

 

Föregående artikel om Ondskans skafferi ger fler nya frågor än svar. Ta gärna del av det rikhaltiga materialet i kommentarsfältet! Låt oss ändå försöka med en sammanfattning och kanske en försiktig hypotes om vårt förflutna!
Vi nutidsmänniskor har mycket svårt att föreställa oss att civilisationer har existerat långt tidigare i historien. När vi ser fysiska bevis som exempelvis pyramiderna försöker vi begränsa dessa mäktiga upplevelser till en tidsrymd som vi kan förstå. Med hjälp av religiösa skrifter baxas dessa monument in i en form av närtid som är hanterlig. Vi fås därmed att tro att vår existens ligger i ett intervall inom de senaste 5- 8.000 åren. Så är det naturligtvis inte.
Pyramiderna kan ha byggts under en tid som ligger från 10- 30.000 år sedan. Det som då blir nödvändigt är att acceptera att bygget skett under civilisationer som vi inte ens kan föreställa oss har existerat. Många lever också i föreställningen att de tidiga människorna gick omkring som apor i naturen för bara 10.000 år sedan. Kanske hade det också varit så fortfarande om inte något märkligt hade hänt. Utvecklingen gick långsamt för de tidiga människorna. Klimatet var bra i den lilla delen av världen som inte täcktes av de enorma polarisarna (1). Både djur och människor hade det bra, trots att en stor del av världen var okänd för dem. (2) Det fanns inget behov av att påskynda utvecklingen.
Men så, för kanske 40.000 år sedan, kom besökare från andra planeter för att utforska vår jord. Kanske hade man dessförinnan observerat jorden från Månen eller Mars, kanske hade man kommit längre ifrån, från andra solsystem. Våra besökare var nöjda med vad man såg och beslöt sig för att här ville man bygga en ny kultur. Man tog sig formen av människa (3), där fanns de bästa förutsättningarna för utveckling och en villig arbetskraft som kunde läras upp till de dagliga sysslorna. Ledaren tog sig namnet Amilius (4) och förklarade för de förundrade människorna att han var en Gud. Amilius följeslagare sågs också som gudar, tillsammans lovade de att förmedla kunskap och fantastiska förändringar till alla människor med hjälp av sin medhavda teknik – flygande farkoster (5), nya okända material att bygga med och tillverka redskap av, hur man kunde framställa mat och nya grödor och hur livet kunde bli som en fantastisk dröm.
Men människorna måste lova att lyda sina nya gudar, underkasta sig deras krav genom att besöka det nybyggda templet och lära sig den nya lagen – den Endes Lag. I gengäld skulle Amilius sprida kunskap och intelligens genom att han och de andra gudarna skulle välja de vackraste jungfrurna för att föda halvgudar, som i sin tur skulle föda människor med en kunskap som man aldrig tidigare hade sett. Dessa skulle få styra samhället under gudarnas och halvgudarnas överinseende. Amilius inkarnerade sig i människoform som Adam tillsammans med sin hustru Eva. De skulle ses som de första upplysta av de nya människorna. Långt senare skulle Amilius reinkarnera sig i läraren Jesus, när människorna började glömma den Endes Lag.
Under 15.000 år fungerade allt bra, man byggde städer (6) och utvecklade samhället inom alla områden. Den nya tekniken gjorde allt enkelt. På de högsta bergen byggdes landningsplatser för den interplanetära kommunikationen (7), där fick den hemligaste tekniken med rymdfarkosterna vara ifred för nyfikna människor. Man förklarade för människorna att bergen var gudarnas boning, dit hade människorna inte tillträde.
Med hjälp av de energiskapande kristaller som man hade haft med sig och den antigravitationskraft som var grunden för deras rymdfarkoster kunde man nu bygga upp ett system av pyramider över hela sitt kulturområde (8). De skulle tjäna som fysiska och oförstörbara kunskapsbanker om den nödvändiga astronomi som inte fick gå förlorad om naturkatastrofer skulle drabba jorden. Man var måna om sitt kosmiska samband, kanske skulle man bli tvungen att återvända i ett krisläge. Samtidigt kunde man skapa kultplatser, där människorna kunde lära sig respekt och lydnad inför gudarna.
Oron ökade inför de förändringar som man visste skulle komma. Temperaturen föll med flera grader (9) och inte bara gjorde livet svårare för människorna, detta medförde också slitningar i de tektoniska plattornas gränser som genomkorsade den atlantiska landmassan. Vulkanutbrotten blev allt fler och temperaturen var nu den lägsta på 500.000 år. Havsnivåerna började stiga och delar av kontinenten kom under vatten. Den atlantiska kontinenten förvandlades till fem öar, senare tre och förbindelserna med de amerikanska och afrikanska kontinenterna blev allt svårare. Människorna trodde att deras undergång närmade sig och började i protest åkalla Belial, som en bättre gud som inte krävde lydnad av den endes lag och tillät ett friare liv med mer njutning och större egenansvar. Varför inte njuta om vi ändå skall gå under?
Amilius visste vad som väntade. Han var den högste och ende riktiga guden nu för människorna och hade all kunskap. När köldperioden nått sitt bottenläge kommer värmen tillbaks, plötsligt och med förödande kraft. Detta berodde på jordens bana i förhållande till planeterna och solen och var välkänt för gudarna och de lärde (10). När värmen kom skulle iskalotterna över polerna börja smälta i snabb takt, haven skulle stiga och många landmassor bli översvämmade. Jordskorpan skulle häva sig där isen smälte och tryckas ner där vattnet samlade sig. Amilius beslöt nu att bygga de största pyramiderna, där all kunskap skulle samlas, i Egypten (11). Det var ett säkert område med närhet till bergsområden dit människorna skulle kunna fly undan vattnet.
Efter 10.000 år av kyla kom så värmen. Amilius sände bud till halvguden Noa att han skulle bygga en ark för att kunna rädda djur och människor undan de stora vattenmassor som förväntades. Han sände också de bästa av sina lärde till de egyptiska pyramiderna för att som överstepräster föra kulturen vidare.

Men nu hände något oförutsett. Ett inferno som aldrig tidigare skådats öppnade sig när himlen fylldes av glödande eldklot, jorden bombarderades av en kometsvärm som perforerade jordskorpan och fick aska och gaser att välla ut i en total förmörkelse (12). Resterna av de atlantiska öarna började sjunka ner i havet när de tektoniska plattorna bröts upp i sina fogar. Solen stängdes ute och kylan lade åter sitt förlamande täcke över människor och djur. Hungern satte in, både djur och människor dog av svält i massor. Amilius var bekymrad. Detta hade han inte kunnat förhindra. Han var ju bara en utomjordisk vandrare som ville göra gott för jordens människor.
Men värmen kom tillbaks, man stoppar inte processer som pågått under miljontals år. Lika snabbt som det blivit kallt blev det varmt igen. Vädrets makter var i uppror. Orkaner, stormfloder, översvämningar och skyfall avlöste vartannat, mer land lades under vatten och odlingar blev öken. Men istäcket drog sig tillbaks och världen blev större. Människorna flyttade norrut mot tidigare aldrig skådade marker, lövskogar växte upp och människorna spred ut sig och mångfaldigades.
Amilius förstod att de aldrig skulle kunna styra så många människor, utspridda över en så stor yta. Många av resenärerna drog sig tillbaks till månen, där de byggde ett nytt samhälle på månens baksida i avvaktan på att de besvärande kosmologiska förhållandena skulle ta slut (13). De 10.000 åren av värme skulle gå snabbt, därefter kunde man återvända till sina gamla områden igen. När polarisarna kom tillbaks skulle jordskorpan tryckas ner igen och lyfta upp Atlantis ur havet, när polerna trycks in putar ekvatorn ut. Allt blir som förr.
Amilius lärde fick nu uppdraget att sprida kunskapen om gudarna och halvgudarna över den nya världen, de skulle tillsätta präster och använda sin kunskap till att leda människornas växande civilisation mot strikt trohet och underkastelse under guden, Amilius, och den enda lagen. Men människorna blev allt fler och började tala olika språk. De flyttade till områden där ingen tidigare hade bott. Så låt då prästerna följa med, tala deras språk och ge gudarna namn som de känner igen! När den rätta dagen kommer så skall de förstå att det bara finns en gud, jag Amilius, och bara min lag. När isen växer och öknen börjar blomma igen så kommer de att förstå och lovprisa mig, som tar emot dem i det uppresta Atlantis igen.
Men människorna börjar tro att de kan styra sin egen utveckling under gudarnas frånvaro! De präster som hyllat Belial och det destruktiva levernet följde med till Egypten, till Babylon och till den nya kulturens centrum i Europa. De försöker styra klimatet för att förhindra kylan att komma tillbaks (14), trots att det är bestämt av vårt interplanetariska system, de försöker bygga egna rymdfarkoster för att ta sig till månen – som de förbjöds att besöka bergen trotsar de nu också förbudet att besöka månen (15), där Amilius närmaste nu finns i väntan på återkomsten. De tror att de kan besöka Mars, som en gång har lämnats. De tror att de själva är de nya gudarna och att den Endes Lag inte längre gäller dem! Men den eviga och outtömliga energin från vår sol har de ännu inte förstått, den kan de bara få av solens söner.
Amilius är bekymrad. De anhängare till Belial som skapade oro redan i det välordnade Atlantis fick tillgång till kunskaper av otrogna präster i Egypten, som de tog med sig till Babylon. Via inflyttade folkstammar spreds Belials läror till Svarta Havets stränder. Väl där låg vägen öppen till det nya landet i Europa, trots byggandet av tempel och kyrkor fick Belial ett växande inflytande. Till och med Amilius egna prästerskap lockas till skörlevnad och tvivlar i sin tro på den endes lag. Översteprästen, som kallar sig Påve, ger efter för Belials frestelser och glömmer den sanna tron. I sin stad Vatikanen bygger han en stor sal i form av ett reptilhuvud och håller mässor till Belials ära (16)! Amilius vet att några av hans följeslagare till Atlantis valde att ta reptilernas utseende istället för människans (17). Det var de som uppmanade människan att följa Belial istället. Nu hånar de öppet Amilius genom att visa sitt ursprung! Hans egna lärjungar finns nu i Norden, de som han valde att själv efterlikna. Och Amilius vet att när den stora kölden kommer tillbaks så flyttar de ner till den blommande öknen igen och krossar Belials falska prästerskap. Amilius tänker att han skall ge dem kunskaperna och verktygen för att åstadkomma detta. Men finns det tid?
Noter:
(1) Temperaturgrafen över de senaste 500.000 åren visar att istid är jordens normalsituation och att de korta, regelbundet återkommande värmeperioderna sällan är längre än 10.000 år.

(2) Istäcket täcker normalt polerna ända ner till Centraleuropa. Det är som mest 3.000 meter tjockt.

‘
(3) Refererar till Cayces citat ”they built bodies for themselves”.
(4) Cayce använder namnen Amilius för de goda krafterna och Belial för de onda. Belial blir senare synonymt med Baal och satanismen.
(5) Vimanan som flygande farkost finns avbildad i många antika handlingar och reliefer. Rester av en vimana har grävts ut i en grotta i Afghanistan.

(6) Det ännu outgrävda Richat i Västafrika (Mauretanien) kan vara en idealstadsplan för de städer som byggdes i Atlantiskulturen. Den motsvarar väl de beskrivningar som finns dokumenterade.

(7) De märkliga linjer och symboler i jätteformat i de Syamerikanska Anderna (Nazca), vars innehåll bara kan uppfattas från hög höjd, och som ännu inte har en godtagbar förklaring, kan ha sammanhang med tidiga rymdresor. Vår tidigaste flygplats?

Eller vad sägs om världens största reliefporträtt? Medicine Hat, Canada.

(8) Pyramidbältet från förhistorisk tid täcker ett band runt hela jordklotet i den zon som då var tempererad och gav förutsättningarna för högkultur.
(9) Graham Hancocks temperaturgraf över se senaste 15.000 åren visar tydligt kometnedslagets effekter (Younger Dryas).

(10) Milankovitchs cykler handlar om en kombination av de förändringar som reglerar jordaxelns lutning, dess skevning och de elliptiska planetbanorna runt solens variationer.

(11) Keopspyramiden i Egypten ses som det mäktigaste byggnadsverket från äldre tid. Men när byggdes de och av vem?

(12) Geologernas avgränsning av effekterna av kometsvärmen under Yngre Dryas. Vad som träffade Atlantis landmassa får vi veta först när marin arkeologi ger förutsättningarna för utforskning av havsbottnarna. Vad vi tydligt kan se är ett nedslagscentrum i väster och en spridning vidare österut.

(13) De amerikanska astronauternas besök på månen i Apolloprojektet gav följande censurerade dialog mellan Armstrong och markkontrollen: ”Det finns andra fartyg (rymdskepp) här, de är enorma!” Källa William Tompkins, som satt i markkontrollen. Filmen hemligstämplades, Tompkins skissade som en minnesanteckning.

(14) Att NASA inte skulle vara medvetna om att det naturliga temperaturförloppet kommer att innebära en temperatursänkning med 5- 8 grader under den närmaste framtiden är knappast sannolikt. Se grafen under not 1! En hypotes är därför att man arbetar med en förstärkning av den existerande elektrifieringen av jonosfären genom ett system för elektromagnetisk strålning. Därigenom skulle man kunna värma jorden uppifrån och undvika en ny istid. Det man nu kallar Global Warming skulle kunna vara effekten av en sådan elektrifiering genom HAARP. Förnekelse av verkliga agendor är snarare regel än undantag idag.
(15) Enligt Armstrong (se ovan) har man fått direkta hot från aliens på månen med innebörden att hålla sig därifrån. Det uppges vara den direkta orsaken till att Apollo-projektet lades ner.
(16) Påven i sin Audience Hall i Vatikanen med reptilen/ormen som tema för utformningen. Att detta representerar satanismen mer än kristendomen är välkänt av de flesta idag. Kan det ses på annat sätt än som ett ställningstagande?

(17) Skulpturer med reptiler i gudaroller är vanliga i de antika och förhistoriska framställningarna. Horyuji temple, Nara Japan. De nedersta har inhandlats av en anonym köpare och får inte längre visas….

Denna essä gör naturligtvis inte anspråk på att leverera den absoluta sanningen. Avsikten är att vidga vårt synfält, så vi kan ta emot även nya intryck och kanske få en bättre bild både av vår forntid, vårt ursprung och vad vi kan förvänta i framtiden. Vi har alltför lätt för att låsa fast oss i oföränderliga dogmer och existerande åsiktssystem. Det gör det svårt för oss att ta emot de nya sanningar som nu snabbt uppenbaras för oss. En sådan är vår relation till varelser från utomjordiska civilisationer, som trots att de konstaterats i uppemot 30.000 observationer står i konflikt med vår bibliska uppfostran. Ändå är det så att såväl Bibeln och andra heliga skrifter som existerande reliefer från vår forntid är fulla av noteringar och vittnesbörd som ofrånkomligen pekar i den riktningen.
Berättelsen om Atlantis finns detaljerat beskriven både i den djupt kristne siaren Edgar Cayce visioner från 1930-talet och i Platons skrifter Critias och Timaeus från c:a 400 f.Kr. Oavsett om man tror på dessa berättelser eller inte kan man lägga ut dem som ett spår att följa, det visar sig nämligen att det mesta är både logiskt och allt mer bekräftas av dagens forskning. Man kommer dock oundvikligen till en kollision mellan förekomsten av aliens och religionernas tolkning av begreppet Gud. I min tolkning ovan är Amilius, i egenskap av den nya, upplysta människans skapare, en alien som med hjälp av sin medhavda teknologi skapar en ny värld. Människorna uppfattar honom i sin överlägsenhet som en Gud och hans ättlingar som halvgudar. På den grunden sprider sig religionerna över världen.
Cayce ser istället Amilius som Guds skapelse (Adam) och ger ingen förklaring till hans bakgrund, mer än att Amilius tar mänsklig form (vilket han då inte har haft vid sin ankomst). Detta leder till en motsats till Bibeln. Istället för att Gud skapar människan till sin egen avbild, blir det faktiskt så att den Gud som tar plats gör sig själv till människans avbild. På så sätt kan gudar och halvgudar verka bland människorna i syfte att sprida kunskap och en hierarkisk ordning. Är då Amilius Gud själv eller bara Guds son (Adam och senare Jesus)? Därmed har vi ett fundament för fortsatta diskussioner och funderingar till vår existens.
Peter Krabbe

En smygtitt in i Ondskans skafferi. Del 4. Gudarna.

 

I kommentarsfältet till föregående artikel har vi kommit in på frågor som nu förtjänar ett eget utrymme. Diskussionen om vem som ligger bakom maktutövningen i dagens samhälle – det är nämligen inte regeringarna – har fått oss att se bakåt mot tidigare civilisationer. Hur har religionerna uppstått och varför? Vilka upplevelser har fört oss från det polyteistiska systemet som varit förhärskande i minst tio tusen år till det monoteistiska, som vi nu kallar de Abrahamitiska religionerna, judendomen, kristendomen och islam. Judendom och islam är strikt monoteistiska religioner med en enda gud, medan kristendomen avviker med sin treenighet – Gud fadern, Sonen och den heliga anden.

Tidigare civilisationer är fyllda med gudar, som också haft varierande funktioner och förpliktelser i samhället. Flertalet är knutna till astronomisk kunskap som gått förlorad under sen tid, fram till vad man kan kalla en renässans för astronomi under 1500- och 1600-talen. Att denna renässans på alla sätt motarbetats av kristendomen kan vi se som en anteckning i marginalen. Man kan också, om man vill, se många bibliska berättelser i Gamla Testamentet som vilseledande vad gäller tidens begynnelse. Avsiktligt eller beroende på brist på kunskap?

En brist på kunskap är svårt att tro på, då det första tusentalet före Kristus är fyllt av både vetande och relevanta ledtrådar. Om man vill vara elak kan man med fog hävda att kristendomen varit en effektiv broms för kunskapen om vår forntid och mer avlägsna förtid. Det slitna uttrycket redan de gamla grekerna har god relevans här. Platon berättade exempelvis om ett Atlantis, civilisationen som gick under och försvann i havet, utan att bli trodd av eftervärlden. Detta trots att hans föregångare Solon inhämtade information hos egyptiska präster under 600-talet f. Kr. om vad som fanns att berätta i de heliga faraoniska skrifterna. Solons efterforskningar återberättades av Platon ett par hundra år senare. Prästerna visste att berätta att Atlantis försvann för nio tusen år sedan, vilket med tanke på Solons besök där för 2.600 år sedan ger en datering till 11.600 år före nutid. Vi skall memorera detta årtal.

Den grekiske historikern Herodotus, som levde i tid mellan Solon och Platon, fick också värdefull information från de egyptiska prästerna. Dessa visade Herodotus traditionen att föreviga översteprästerna genom en staty. Det fanns 341 sådana statyer, vilket gav möjligheten att beräkna ämbetets totala längd till 11.340 år. Om vi lägger till de 2.500 år som förflutit sedan dess, får vi en datering av den faraoniska kulturen till att ha börjat för 13.900 år sedan. Detta är viktigt eftersom det visar att pyramidbyggena tillhörde den samtida Atlantis-kulturen under mer än två tusen år, en kultur som sträckte sig runt jordklotet till Sydamerika och även till Asien. Vad hände då under dessa tidiga, men samtidigt välutvecklade civilisationer?

Graham Hancock har i en föreläsning lagt fram en teori, baserad på ett vederhäftigt forskningsarbete i en grupp vetenskapsmän, om den sannolika kollisionen mellan jorden och en komet ca år 12.800 före nutid. Den skall ha slagit ner på Yucatanhalvön i Mexico och orsakat temperaturförändringar över hela det västra halvklotet. Perioden från 12.800 till 11.600 kallas Yngre Dryas och kännetecknas av ett kraftigt temperaturfall och efterföljande kraftiga temperaturhöjning till den värmeperiod som vi har haft sedan dess. Spåren efter både kometens nedslag och möjliga efterföljande kometsvärmar finns geologiskt dokumenterade. Vad vi ser tydligt är att Atlantis försvinnande stämmer tidsmässigt exakt med periodens avslut, då temperaturen steg kraftigt och avsmältningen av inlandsisen skedde i hisnande hastighet. Att den kontinent som vi kallar Atlantis drabbades av både landsänkning och översvämning av smältvatten genom dessa händelser är mycket sannolikt.

Man skall dock inte förväxla denna kometträffs effekter med den naturliga växling mellan ”istid” och värmeperiod, som återkommit relativt regelbundet de senaste 500.000 åren. Hancock blundar för det faktum att övergången från istid till värmeperiod började för 14.000 år sedan, vid den tidpunkt då vi kan se begynnelsen av pyramidkulturen. När kometen träffade Yucatan hade vi redan haft en högkultur under tusen år. Därefter kom en rekyl som sänkte temperaturen tillbaks till istid för att sedan snabbt återgå till den normala utvecklingen med c:a 8 graders förhöjd temperatur.

Jordens normalstatus är det vi kallar för istid. För det nuvarande ökenbältet betyder detta ett tempererat klimat med behagliga temperaturer och gynnsamma förhållanden för jordbruk och djurhållning. För oss norr om Centraleuropa betyder det omöjliga levnadsförhållanden under ett flera kilometer tjockt istäcke. Istidens längd är c:a 50.000 år, medan värmeperioderna sällan överskrider 10.000 års varaktighet. Vår nuvarande värmeperiod har pågått i 15.000 år, vilket borde ge större bekymmer för mänskligheten än politikernas påhittade global warming, vår förväntade istid ligger inte långt bort. Det är därför ingen tillfällighet att mänsklighetens vagga ligger i dagens ökenbälte, där både den egyptiska och den sumeriska kulturen nu får grävas fram i sanden. Mänsklighetens stenålder ligger 40.000 år tillbaks i tiden. Man hade med andra ord gott om tid att utveckla en högkultur fram till Atlantiskulturen, en kultur som efter kometträffen splittrades i underkulturer över hela jordklotet.

Man har anledning att fråga sig om denna tidiga högkultur var en naturlig följd av mänsklighetens evolution eller om teknologin tillfördes utifrån, genom besökare från andra planeter eller solsystem. De astronomiska kunskaperna var för oss ofattbara i en kultur utan datorer och moderna instrument. Även de tekniska var avancerade, det är uppenbart att enorma stenblock skars ut med laserteknik och transporterades tyngdlöst. Det finns arkeologiska skelettfynd av jättar med sex fingrar på var hand (så beskrivs också Goliat i bibeln) och massor av avbildningar i reliefer och skulpturer av varelser som inte är särskilt lika oss själva. De flesta religioners heliga skrifter har beskrivningar av gudar som rör sig i flygande föremål, varav många har uppenbara likheter med dagens observationer av UFO:n.

Man får en stark känsla av att de som byggde denna högkultur försvann efter Yngre Dryas och att de historier och berättelser som fördes vidare av de kvarvarande människorna skapade de första religionerna. Kunskapens bärare fick gudastatus, oavsett om man var gudomlig eller inte. Skrifterna vimlar av historier om både helgudar och halvgudar, där de senare blandade sig med människorna för att förkovra vårt kunnande. Om teorin om kometen håller eller inte bör dagens astronomer kunna räkna ut. Om inte återstår kanske en liten hypotes om att en konkurrerande utomjordisk kultur gick till angrepp från rymden för att utplåna en oönskad konkurrent? Fast då behövs lite fantasi förstås…

I det virrvarr av rotlösa folkstammar som uppstod skapades judendomen genom Moses runt 1300 f.Kr. följt av kristendomen genom Jesus år 0 och islam genom Muhammed 600 år senare. Det finns många kandidater till titeln som Gud. Vilken av dessa religioner har den sanna och bästa kopplingen till de fördolda hemligheterna från vår förtid, för 15.000 år sedan? Vilka är de hemligheter som driver vissa grupperingar idag till att kräva världsherravälde? Anser de sig ha rättigheter, givna av forntidens gudar, eller är de bara opportunister som griper tillfället i flykten? Svaret lär finnas i säkert förvar i den egyptiska sfinxens högra tass. Men de egyptiska myndigheterna vägrar tillåta en utgrävning….

Peter Krabbe

En smygtitt in i Ondskans skafferi… Del 3. Makten.

 

Vi har nu varit på besök i Ondskans kök för att se vilka häxbrygder som håller på att tillagas där. Men vem är kocken? Han står där tyvärr inte i sin vita utstyrsel med guldbroderat namn på bröstet. Istället är det svarta skuggor som ilar omkring och tisslar och tasslar. Vi äter lydigt upp maten utan att veta vad som hällts i grytorna och varför. Smakar det illa hoppas vi att det blir bättre imorgon. Men blir det så?

Vi vet nu med rimlig säkerhet att detta handlar om en kamp mellan två ideologier, det Goda mot det Onda, som pågått under större delen av vår civilisation. Men synen på vad som är gott och ont växlar beroende på vilken sida man företräder. Under kristendomens tid står dess värderingar, som vi ser det, för det goda, medan satanismen, dyrkan av Lucifer, står för det onda. Detta ifrågasätts alltmer inom den katolska kyrkan genom att jesuiterna nu närmar sig satanismen, det är ingen tillfällighet att dagens påve är jesuit.

Men motsättningarna är betydligt äldre än så, judendomens Gud har långt dessförinnan stått i motsats till både grekernas och romarnas mångfacetterade gudsdyrkan, där varje verksamhet hade en egen gudom. Sannolikt stod den judiska gudsuppfattningen i konflikt redan med babyloniernas och egyptiernas tro på solen, månen och stjärnorna som gudomliga, en tro som relaterades till astronomiska kunskaper som vi ännu inte har ursprunget till. Det är inte heller någon tillfällighet att pyramiden med det allseende ögat på toppen är symbol för den ondska som vi idag gärna sammanfattar under begreppet Illuminati. De egyptiska pyramiderna saknar sin toppsten, skall vi tro Edgar Cayce fanns där istället det faraoniska samhällets energikälla, kristallen som omvandlade solenergi till högteknologisk laserstrålning – det fruktade allseende ögat.

Illuminati har under de senaste 250 åren varit en vägvisare för Frimurarnas organisation. Pyramiden symboliserar deras uppbyggnad med kraftkällan i toppen, som förmedlar sig vidare nedåt till basen. Den kan då sägas vara demokratins motsats, i en demokrati förmedlas makten från basen upp till toppen istället. Illuminatis pyramid är en symbol för det totalitära samhället, där alla beslut tas på toppen av pyramiden. Vägen dit är oändligt lång och bara öppen för ett fåtal invigda.

Vi kan bara spekulera i vad judendomen tog med sig av den faraoniska ideologin vid flykten från fångenskapen i Egypten, men Moses som anses vara grundare av den judiska religionen, växte upp i det faraoniska hovet och fick tillgång till det äldsta faraoniska kunskapsarvet. Dessa erfarenheter finns inbakade i den judiska mysticismen som hemlighålls av rabbinerna än idag. Att det finns ett samband mellan dåtidens byggmästare, säkert i stor utsträckning judar, och senare tiders frimurare är ett rimligt antagande. Judendomen var under de tusen åren efter Moses hårt pressad mellan både den babyloniska och den egyptiska polyteistiska kulturen, konkretiserat genom den judiska fångenskapen i Egypten runt 1600 f.Kr. och i Babylonien runt 600 f.Kr. Kristendomens uppkomst långt senare upplevdes av judarna som ett hot mot deras egen trosuppfattning och de löften man ansåg sig ha från sin egen gud, en konflikt som blossat upp under de senaste tusen åren genom judarnas successivt förbättrade ställning i det västerländska samhället.

Islam som i sin tur introducerades flera århundraden efter kristendomen har fler likheter än olikheter med judendomen och kan ses mer som ett försök att bryta det maktmonopol som judendomens ställning gav upphov till. Under den moriska tiden i Spanien levde judar och muslimer i en relativt harmonisk symbios. Pyramidens maktstruktur snarare förstärktes i islam än det omvända.

En historisk brytpunkt är Illuminatis bildande av Adam Weishaupt år 1776. Där planeras den franska revolutionen, som kommer att öppna dörrarna i samhället för judarna. Allas lika rättigheter som ledord ger fria möjligheter för de tidigare hårt begränsade karriärmöjligheter som kungadömet infört. Frimurarlogerna växer snabbt i antal och inflytande med hjälp av judiskt kapital, Amschel Rothschild blir en central aktör och tar under 1800-talet ett fast grepp över världens finansmarknader. Amerika ligger öppet. Pyramiden blir där ett dolt samhällssystem, demokratin som lockade så många revolutionärer blir en fasad för ett monopolistiskt styre där det snabbt växande antalet storkapitalister i verkligheten tar makten. De militanta jesuiterna blandar sig med både judar och nobless i de hemlighetsfulla Frimurarlogerna och finner en konsensus i maktstrukturen.

Industrialismen ger en svindlande ekonomisk utveckling, men samtidigt ett lönesamhälle där de stora massorna kräver ökat inflytande och medbestämmande, något som naturligtvis är oacceptabelt i Pyramidens samhällssystem. Ondskan föds. Den skall användas för att kontrollera och styra de stora massorna, helst utan att de förstår det. Man skapar socialismen genom sina egna aktörer – Marx, Trotskij, Lenin med flera och genomför revolutioner för att göra sig kvitt det gamla feodalsamhällets styre och samtidigt ta kontroll över de nationella produktionsmedlen, som inpassas i monopolismens pyramid.

Framgångarna ger mersmak, genom styrda världskrig ställs målet mot det världsstyre som man drömt om i tre tusen år. Nationerna skall utplånas och ersättas av en världsregering och en religion (om den nu behövs) samtidigt som befolkningen skall formas efter pyramiden, med trälar i botten och eliten i toppen. Har man då nått sitt mål?

Nja, kristendomen har fått tid att bygga sin egen maktstruktur under tusen år och därmed blivit en av världens rikaste institutioner. Den måste krossas, den enda godtagbara religionen är den monoteistiska judendomen, men den skall inte vara var mans rättighet utan elitens privilegium. Så till att börja med får valet bli islam, som ju bygger på samma pyramid, men lite längre ner. Jesuiterna får uppdraget att avskaffa sin egen religion i utbyte mot en plats i toppen på den nya och mer åtråvärda världsreligionen. Moskéer byggs över hela världen och kyrkorna rivs efter hand. Torah och Koranen är samstämmiga – döda de kristna, som står i vägen för världsherraväldet. Men hur skall man klara av kineserna, vars ekonomiska styrka växer i svindlande takt tillsammans med en skrämmande befolkningsökning?

Kanske är det där vi är idag. Kanske är det också tröskeln som Ondskan aldrig kommer över. Kinas ekonomiska framgångar kombinerat med Zuckerbergs misstag att lansera Internet får till sist massorna att inse att de är lurade, att de kommer att ersättas av robotar, steriliseras för att inte kunna fortplanta sig och – om det inte går fort nog – avlivas som viljelös boskap.

När EU skall bygga sin förvaltningsbyggnad i Strasbourg gör man det som en moderniserad variant av Babels torn. Varför gör ett förmodat kristet EU ett byggprojekt av Nebukadnessar II från 600 f.Kr, helgat åt solguden Marduk, till sin symbolbyggnad? Babyloniernas religion innehöll avgudadyrkan, sexuella riter och barnoffer, kallas i Bibeln för den babyloniska skökan och ger oss odiskutabla associationer till dagens satanism. Judarnas babyloniska fångenskap, då den judiska eliten tvingades i exil till Babylon, inföll samtidigt som Babels torn byggdes. Den judiske profeten Daniel blev en högt uppsatt administratör vid Nebukadnessars hov och hans tankar finns utförligt skildrade i Bibeln.

Är det de tankar som formades i Babylon som nu styr vårt kristna samhälle mot sin motsats, ett satanistiskt samhälle med världsherravälde som mål? Marduk sågs som skapare av himlarna och jorden och kan gott ses som kristendomens Antikrist. Illuminati, som bär dessa tankar vidare till vår tid, har satt avtryck vid bildandet av USA genom det amerikanska statssigillet, som förutom pyramiden med det allseende ögat innehåller texterna Annuit Coeptis och Novus Ordo Seclorum. Den första texten anknyter till den romerske poeten Publius Vergilius Maros text Allsmäktige Jupiter har gynnat mina djärva företag, medan den andra anses syfta på den nya världsordning som vi nu står inför införandet av.

Vi kan då konstatera att de krafter som vårt kristna samhälle betraktar som Ondskan inte bara finns inom det amerikanska och israeliska samhället, utan i lika hög grad inom EU och våra egna administrationer. Av någon märklig anledning tycks vi vara blinda inför de mest uppenbara symbolhandlingar, att bygga EU:s förvaltningsbyggnad som en satanistisk symbol borde väcka åtminstone någon, lika mycket som den nyligen uppförda glaspyramiden som entré till det församlade kulturarvets främsta utställning Louvren i Paris. När dessutom en av kristendomens främsta kyrkor, Notre Dame i Paris rivs som brandoffer till satanismen, är det fortfarande ingen som reagerar. Inte heller när tusentals andra kyrkor i Frankrike och Tyskland vandaliseras orkar någon reagera.

Är vi med andra ord beredda att acceptera att kristenheten utplånas framför våra ögon till förmån för det ultimata totalitära, globala envärldssamhället utan att protestera? I Bibeln hävdas att Gud avbröt byggandet av Babels torn genom att skapa språkförbistring mellan byggnadsarbetarna. De skulle inte kunna förstå varandra. När vi ser på vad som händer idag ligger det närmare till hands att inse att bästa sättet att krossa ett samhälle är just att åstadkomma en mångkultur genom invandring som gör att inte heller vi förstår varandra, att understödja kaos genom våld och sexuella perversioner och ur detta kaos skapa ordning genom totalitär makt. Varför låter vi det ske?

Peter Krabbe

Denna artikel är ett diskussionsunderlag och bygger inte på verifierbara fakta. Framförda slutsatser är mina egna.

En smygtitt in i Ondskans skafferi…. Del 2. Krigen.

 

Vi skall fortsätta titten in i ondskans skafferi som erbjudits oss av NASA:s chefsforskare Dennis Bushnell, genom det föredrag han höll för den amerikanska försvarsindustrin år 2001. Det är naturligtvis betydligt svårare att få grepp om dagens situation vad gäller en i alla avseenden hemligstämplad verksamhet som krigsindustrin, än för den civila sektorn med sina telecom- och robotprodukter, vars alster är avsedda att kunna säljas till oss som potentiella nyttjare.

Bushnell pekar ändå på en framtid med en radikalt annorlunda krigsindustri. Dagens arméer med stridsvagnar, fotsoldater, lång- och kortdistansmissiler, stridsflygplan med hangarfartyg m.m. framstår redan som medeltida i jämförelse med framtidens krigsföring. Ändå kommer vi under överskådlig framtid att få leva vidare med de konventionella arméernas hot hängande över oss. Orsakerna är flera. En av de mest cyniska är att bara denna krigsform ger ”resultat” vad gäller befolkningsminskning, bara under 1900-talet har över 100 miljoner människor blivit offer för medvetet igångsatta krigshandlingar. En annan är att krigsindustrin ser sig själv som en viktig sysselsättningsfaktor i de länder som kan kallas de aggressiva, genom att bedriva krig i en form som krossar all infrastruktur i de drabbade länderna. Samtidigt garanteras då segraren rätten att återuppbygga samhället med hjälp av sin egen industri, hela den kombinerade vapenindustrin och de civila tillverknings- och agro-industrierna blir därmed en lysande affär för aggressorn. Inhemska verksamheter kan utplånas och ersättas med de av segrarmaktens konkurrenter som av självklara skäl tidigare hållits utanför.

Ett land som USA skulle stå sig slätt utan denna ”näringsverksamhet”. Så länge som krigen kan bedrivas långt utanför landets gränser och den egna industrin är ohotad är krigen en affärsidé som genom sin destruktivitet ständigt ger nya uppdrag till hemmaindustrin. När Trump vill spara pengar genom att satsa på det betydligt billigare Rymdens Krig, står han inte oemotsagd i kongressen. Dels blir USA möjligt att angripa från ovan när tekniken anammats även av konkurrenterna, dels saknas möjligheten att erövra territorium. Globalismen är än så länge ett bättre vapen…

När globalismens företrädare hävdar att en världsregering skulle innebära slutet på alla krig är det naturligtvis rent nonsens. Det handlar bara om att definiera om territoriella konflikter till kulturellt och ekonomiskt betingade uppror mot en centralmakt, som hävdar härskarens rätt till alla världens råvarutillgångar utan att behöva diskutera nedärvda rättigheter eller lokalbefolkningens anspråk. Ett genomförande av globalismen skulle innebära den största stölden av enskild och nationell egendom i världshistorien. Kommunismen bleknar i jämförelse.

Detta innebär också att framtidens krig inte kommer att vara riktade mot andra nationer i samma utsträckning som idag, utan mer mot civilbefolkningen i olika globala regioner. Att slå ner folkets protester och demonstrationer blir huvudsyftet för den militära makten. Frankrike är ett mycket tydligt exempel på hur man tänker sig denna utveckling. Macron inför lagar och kostnadshöjningar för individen i ett rasande tempo som urholkar såväl nationens som den enskildes ekonomi. Svaret blir massdemonstrationer, som skall slås ner av kravallpoliser med för syftet sofistikerad utrustning. Man söker det jämviktsläge där skadorna för de drabbade blir så stora att demonstrationerna uteblir. Dagens tårgasgranater och gummikulor kommer snart att ersättas av kemiska stridsmedel som paralyserar, förblindar och bryter ner den psykiska kampviljan. Vi kommer också att få se hur IT-samhällets civila funktioner kommer att användas för en krisrelaterad mind control i syfte att hålla demonstranterna hemma istället.

Kina har redan ett lasergevär i produktion som ger kravallpolisen möjligheter att antända föremål – människor eller fordon – på tusen meters avstånd. Vi kan lätt föreställa oss vilken panik detta skulle skapa i en demonstrerande folkmassa. En mjukisvariant som redan finns är ett vapen som ger en outhärdlig värmekänsla på demonstrantens hud. I USA är man långt framme med vad man kallar Directed Energy Weapons (DEW), som på samma sätt antänder och förintar både människor och materia, allt på betryggande avstånd från objektet. Tillförlitligt bildmaterial från bränderna i Kalifornien nyligen visar att DEW med stor sannolikhet användes för att pulvrisera både hus, människor och bilar. Temperaturer på flera tusen grader har noterats i efteranalyserna av brandförloppen, temperaturer som ligger långt över de möjliga i en vanlig skogsbrand. Dessa dödsstrålar avfyras i dagsläget från olika former av flygplan, men kommer i framtiden att kunna styras från satelliter på betydligt högre höjd och från positioner som bara kan bekämpas genom det framtida Rymdens krig. Att DEW användes för att antända ektakstolarna i kyrkan Notre Dame är än så länge en hypotes, men jag blir inte förvånad om den bekräftas. Det finns nämligen ingen annan möjlighet.

Men åter till Bushnell efter denna lilla utvikning. Han talar bl.a. om smart dust, partiklar av nanoformat som kan användas som sensorer och aggressorer och lätt sprids med vinden. En användning är som laddade moln som kan fås att detonera på kommando och därmed uppträda som för ögat osynliga bomber. En annan är att nanopartiklarna skall inandas av ”fienden” och programmeras för destruktion av kroppens olika funktioner. Vi står därmed inför en krigföring mot människor som vi inte kan se och därmed är försvarslösa inför. Det är givet att vi här har ett vapen med syfte att också begränsa befolkningstillväxten. När Bushnell skrev detta för tjugo år sedan var geoengineering i sin linda och att det finns ett samband mellan dagens utsläpp av aluminiumpartiklar från flygplan, HAARP och den elektromagnetiska laddningen av atmosfären kan knappast förbises. NASA har senare också bekräftat att man släpper ut lithium i jonosfären. Lithium påverkar vår tankeförmåga negativt genom att förändra nivåerna av serotonin och noradrenalin i det endokrina systemet, enkelt uttryckt – får oss att ifrågasätta mindre. Krig och befolkningskontroll går hand i hand när vår värld nu i snabb takt förses med ett omgivande spänningsfält som skall bli basen för den globala styrningen av telecom-industrins produkter, förarlösa flygplan och långdistansmissiler, förarlösa transportfordon på mark och registreringen av individernas rörelse- och tankemönster genom de chips som alla kommer att ha i framtiden. Vi skall inte kunna gömma oss någonstans på jorden, Maktens kontroll kommer att vara allestädes närvarande.

Det är ett välkänt faktum att elektriska spänningsfält avger värme. Det är därför en rimlig hypotes att elektrifieringen av vår atmosfär är den egentliga orsaken till den uppvärmning som man i förebyggande syfte kallar global warming och skyller på utsläpp av koldioxid istället. På kuppen tror man sig kunna stoppa industrialiseringen och tillväxten i Asien genom sina moralkakor. Bushnell har ett intressant diagram i sin presentation som visar hur USA:s ekonomiska andel av världens BNP då bedömdes bli år 2020 i de två alternativen låg resp. hög tillväxt. I det första alternativet håller USA jämna steg med Kina, i det andra har Kina fördubblat sin andel jämfört med USA. Scenariot är talande.

Det vi har att förhålla oss till idag är det faktum att USA behöver ett nytt krig för att hålla sin ekonomi och därmed sin krigsindustri rullande. Målet är Iran, även om Venezuela kan duga som förrätt. Att aktiviteterna nu ökar och att provokationerna kommer praktiskt taget dagligen tyder på att USA behöver utnyttja sin krigsmakt innan den blir för gammal, även om den nya teknologin ännu inte är helt färdig. Iran sköt förra veckan ner ett amerikanskt obemannat drönarflygplan över iranskt territorium och attackerna mot oljetankers i Hormuz-sundet har pågått en tid. De senare utförs sannolikt av Saudiarabien på uppdrag av USA. Trump framstår som patetisk när han varnar Iran för fräckheten att skjuta ner amerikanska spionplan över Iran, samtidigt som de forna allierade Japan och Tyskland reagerar starkt över de amerikanska provokationerna med oljetankers som sprängs och sätts i brand. Ett av dessa fartyg tillhör Japan. Istället för att klandra Iran som avsett, riktas alla anklagelser mot USA, som provokatör. Ingen annan än USA/Israel vill ha ett nytt krig i Mellanöstern, USA ser det däremot som en nödåtgärd för att fälla konkurrenter om den ekonomiska makten i världen i en kapplöpning som man håller på att förlora. Ett stopp för oljeexporten från Iran till Asien skulle lamslå världen ekonomiskt. En analys av Trumps agerande relativt det kommande presidentvalet är motiverad. Håller krigshökarna på att återta makten? Gäller det att lyda eller försvinna? Svaren lär komma under sommaren.

Peter Krabbe

bilden: US Air Force Chief of Staff General David L. Goldfein talar vid the Air Warfare Symposium on February 23, 2008. Image: U.S. Air Force. Goldfein är även ansvarig för väderkrigsprogrammet Owning the weather 2025. Vilar sionismens skugga fortfarande över Pentagon?