Är kampen mellan det Goda och det Onda evig och nödvändig för en balanserad utveckling? Vad säger egentligen historien?

 

Föregående artikel om Ondskans skafferi ger fler nya frågor än svar. Ta gärna del av det rikhaltiga materialet i kommentarsfältet! Låt oss ändå försöka med en sammanfattning och kanske en försiktig hypotes om vårt förflutna!
Vi nutidsmänniskor har mycket svårt att föreställa oss att civilisationer har existerat långt tidigare i historien. När vi ser fysiska bevis som exempelvis pyramiderna försöker vi begränsa dessa mäktiga upplevelser till en tidsrymd som vi kan förstå. Med hjälp av religiösa skrifter baxas dessa monument in i en form av närtid som är hanterlig. Vi fås därmed att tro att vår existens ligger i ett intervall inom de senaste 5- 8.000 åren. Så är det naturligtvis inte.
Pyramiderna kan ha byggts under en tid som ligger från 10- 30.000 år sedan. Det som då blir nödvändigt är att acceptera att bygget skett under civilisationer som vi inte ens kan föreställa oss har existerat. Många lever också i föreställningen att de tidiga människorna gick omkring som apor i naturen för bara 10.000 år sedan. Kanske hade det också varit så fortfarande om inte något märkligt hade hänt. Utvecklingen gick långsamt för de tidiga människorna. Klimatet var bra i den lilla delen av världen som inte täcktes av de enorma polarisarna (1). Både djur och människor hade det bra, trots att en stor del av världen var okänd för dem. (2) Det fanns inget behov av att påskynda utvecklingen.
Men så, för kanske 40.000 år sedan, kom besökare från andra planeter för att utforska vår jord. Kanske hade man dessförinnan observerat jorden från Månen eller Mars, kanske hade man kommit längre ifrån, från andra solsystem. Våra besökare var nöjda med vad man såg och beslöt sig för att här ville man bygga en ny kultur. Man tog sig formen av människa (3), där fanns de bästa förutsättningarna för utveckling och en villig arbetskraft som kunde läras upp till de dagliga sysslorna. Ledaren tog sig namnet Amilius (4) och förklarade för de förundrade människorna att han var en Gud. Amilius följeslagare sågs också som gudar, tillsammans lovade de att förmedla kunskap och fantastiska förändringar till alla människor med hjälp av sin medhavda teknik – flygande farkoster (5), nya okända material att bygga med och tillverka redskap av, hur man kunde framställa mat och nya grödor och hur livet kunde bli som en fantastisk dröm.
Men människorna måste lova att lyda sina nya gudar, underkasta sig deras krav genom att besöka det nybyggda templet och lära sig den nya lagen – den Endes Lag. I gengäld skulle Amilius sprida kunskap och intelligens genom att han och de andra gudarna skulle välja de vackraste jungfrurna för att föda halvgudar, som i sin tur skulle föda människor med en kunskap som man aldrig tidigare hade sett. Dessa skulle få styra samhället under gudarnas och halvgudarnas överinseende. Amilius inkarnerade sig i människoform som Adam tillsammans med sin hustru Eva. De skulle ses som de första upplysta av de nya människorna. Långt senare skulle Amilius reinkarnera sig i läraren Jesus, när människorna började glömma den Endes Lag.
Under 15.000 år fungerade allt bra, man byggde städer (6) och utvecklade samhället inom alla områden. Den nya tekniken gjorde allt enkelt. På de högsta bergen byggdes landningsplatser för den interplanetära kommunikationen (7), där fick den hemligaste tekniken med rymdfarkosterna vara ifred för nyfikna människor. Man förklarade för människorna att bergen var gudarnas boning, dit hade människorna inte tillträde.
Med hjälp av de energiskapande kristaller som man hade haft med sig och den antigravitationskraft som var grunden för deras rymdfarkoster kunde man nu bygga upp ett system av pyramider över hela sitt kulturområde (8). De skulle tjäna som fysiska och oförstörbara kunskapsbanker om den nödvändiga astronomi som inte fick gå förlorad om naturkatastrofer skulle drabba jorden. Man var måna om sitt kosmiska samband, kanske skulle man bli tvungen att återvända i ett krisläge. Samtidigt kunde man skapa kultplatser, där människorna kunde lära sig respekt och lydnad inför gudarna.
Oron ökade inför de förändringar som man visste skulle komma. Temperaturen föll med flera grader (9) och inte bara gjorde livet svårare för människorna, detta medförde också slitningar i de tektoniska plattornas gränser som genomkorsade den atlantiska landmassan. Vulkanutbrotten blev allt fler och temperaturen var nu den lägsta på 500.000 år. Havsnivåerna började stiga och delar av kontinenten kom under vatten. Den atlantiska kontinenten förvandlades till fem öar, senare tre och förbindelserna med de amerikanska och afrikanska kontinenterna blev allt svårare. Människorna trodde att deras undergång närmade sig och började i protest åkalla Belial, som en bättre gud som inte krävde lydnad av den endes lag och tillät ett friare liv med mer njutning och större egenansvar. Varför inte njuta om vi ändå skall gå under?
Amilius visste vad som väntade. Han var den högste och ende riktiga guden nu för människorna och hade all kunskap. När köldperioden nått sitt bottenläge kommer värmen tillbaks, plötsligt och med förödande kraft. Detta berodde på jordens bana i förhållande till planeterna och solen och var välkänt för gudarna och de lärde (10). När värmen kom skulle iskalotterna över polerna börja smälta i snabb takt, haven skulle stiga och många landmassor bli översvämmade. Jordskorpan skulle häva sig där isen smälte och tryckas ner där vattnet samlade sig. Amilius beslöt nu att bygga de största pyramiderna, där all kunskap skulle samlas, i Egypten (11). Det var ett säkert område med närhet till bergsområden dit människorna skulle kunna fly undan vattnet.
Efter 10.000 år av kyla kom så värmen. Amilius sände bud till halvguden Noa att han skulle bygga en ark för att kunna rädda djur och människor undan de stora vattenmassor som förväntades. Han sände också de bästa av sina lärde till de egyptiska pyramiderna för att som överstepräster föra kulturen vidare.

Men nu hände något oförutsett. Ett inferno som aldrig tidigare skådats öppnade sig när himlen fylldes av glödande eldklot, jorden bombarderades av en kometsvärm som perforerade jordskorpan och fick aska och gaser att välla ut i en total förmörkelse (12). Resterna av de atlantiska öarna började sjunka ner i havet när de tektoniska plattorna bröts upp i sina fogar. Solen stängdes ute och kylan lade åter sitt förlamande täcke över människor och djur. Hungern satte in, både djur och människor dog av svält i massor. Amilius var bekymrad. Detta hade han inte kunnat förhindra. Han var ju bara en utomjordisk vandrare som ville göra gott för jordens människor.
Men värmen kom tillbaks, man stoppar inte processer som pågått under miljontals år. Lika snabbt som det blivit kallt blev det varmt igen. Vädrets makter var i uppror. Orkaner, stormfloder, översvämningar och skyfall avlöste vartannat, mer land lades under vatten och odlingar blev öken. Men istäcket drog sig tillbaks och världen blev större. Människorna flyttade norrut mot tidigare aldrig skådade marker, lövskogar växte upp och människorna spred ut sig och mångfaldigades.
Amilius förstod att de aldrig skulle kunna styra så många människor, utspridda över en så stor yta. Många av resenärerna drog sig tillbaks till månen, där de byggde ett nytt samhälle på månens baksida i avvaktan på att de besvärande kosmologiska förhållandena skulle ta slut (13). De 10.000 åren av värme skulle gå snabbt, därefter kunde man återvända till sina gamla områden igen. När polarisarna kom tillbaks skulle jordskorpan tryckas ner igen och lyfta upp Atlantis ur havet, när polerna trycks in putar ekvatorn ut. Allt blir som förr.
Amilius lärde fick nu uppdraget att sprida kunskapen om gudarna och halvgudarna över den nya världen, de skulle tillsätta präster och använda sin kunskap till att leda människornas växande civilisation mot strikt trohet och underkastelse under guden, Amilius, och den enda lagen. Men människorna blev allt fler och började tala olika språk. De flyttade till områden där ingen tidigare hade bott. Så låt då prästerna följa med, tala deras språk och ge gudarna namn som de känner igen! När den rätta dagen kommer så skall de förstå att det bara finns en gud, jag Amilius, och bara min lag. När isen växer och öknen börjar blomma igen så kommer de att förstå och lovprisa mig, som tar emot dem i det uppresta Atlantis igen.
Men människorna börjar tro att de kan styra sin egen utveckling under gudarnas frånvaro! De präster som hyllat Belial och det destruktiva levernet följde med till Egypten, till Babylon och till den nya kulturens centrum i Europa. De försöker styra klimatet för att förhindra kylan att komma tillbaks (14), trots att det är bestämt av vårt interplanetariska system, de försöker bygga egna rymdfarkoster för att ta sig till månen – som de förbjöds att besöka bergen trotsar de nu också förbudet att besöka månen (15), där Amilius närmaste nu finns i väntan på återkomsten. De tror att de kan besöka Mars, som en gång har lämnats. De tror att de själva är de nya gudarna och att den Endes Lag inte längre gäller dem! Men den eviga och outtömliga energin från vår sol har de ännu inte förstått, den kan de bara få av solens söner.
Amilius är bekymrad. De anhängare till Belial som skapade oro redan i det välordnade Atlantis fick tillgång till kunskaper av otrogna präster i Egypten, som de tog med sig till Babylon. Via inflyttade folkstammar spreds Belials läror till Svarta Havets stränder. Väl där låg vägen öppen till det nya landet i Europa, trots byggandet av tempel och kyrkor fick Belial ett växande inflytande. Till och med Amilius egna prästerskap lockas till skörlevnad och tvivlar i sin tro på den endes lag. Översteprästen, som kallar sig Påve, ger efter för Belials frestelser och glömmer den sanna tron. I sin stad Vatikanen bygger han en stor sal i form av ett reptilhuvud och håller mässor till Belials ära (16)! Amilius vet att några av hans följeslagare till Atlantis valde att ta reptilernas utseende istället för människans (17). Det var de som uppmanade människan att följa Belial istället. Nu hånar de öppet Amilius genom att visa sitt ursprung! Hans egna lärjungar finns nu i Norden, de som han valde att själv efterlikna. Och Amilius vet att när den stora kölden kommer tillbaks så flyttar de ner till den blommande öknen igen och krossar Belials falska prästerskap. Amilius tänker att han skall ge dem kunskaperna och verktygen för att åstadkomma detta. Men finns det tid?
Noter:
(1) Temperaturgrafen över de senaste 500.000 åren visar att istid är jordens normalsituation och att de korta, regelbundet återkommande värmeperioderna sällan är längre än 10.000 år.

(2) Istäcket täcker normalt polerna ända ner till Centraleuropa. Det är som mest 3.000 meter tjockt.

‘
(3) Refererar till Cayces citat ”they built bodies for themselves”.
(4) Cayce använder namnen Amilius för de goda krafterna och Belial för de onda. Belial blir senare synonymt med Baal och satanismen.
(5) Vimanan som flygande farkost finns avbildad i många antika handlingar och reliefer. Rester av en vimana har grävts ut i en grotta i Afghanistan.

(6) Det ännu outgrävda Richat i Västafrika (Mauretanien) kan vara en idealstadsplan för de städer som byggdes i Atlantiskulturen. Den motsvarar väl de beskrivningar som finns dokumenterade.

(7) De märkliga linjer och symboler i jätteformat i de Syamerikanska Anderna (Nazca), vars innehåll bara kan uppfattas från hög höjd, och som ännu inte har en godtagbar förklaring, kan ha sammanhang med tidiga rymdresor. Vår tidigaste flygplats?

Eller vad sägs om världens största reliefporträtt? Medicine Hat, Canada.

(8) Pyramidbältet från förhistorisk tid täcker ett band runt hela jordklotet i den zon som då var tempererad och gav förutsättningarna för högkultur.
(9) Graham Hancocks temperaturgraf över se senaste 15.000 åren visar tydligt kometnedslagets effekter (Younger Dryas).

(10) Milankovitchs cykler handlar om en kombination av de förändringar som reglerar jordaxelns lutning, dess skevning och de elliptiska planetbanorna runt solens variationer.

(11) Keopspyramiden i Egypten ses som det mäktigaste byggnadsverket från äldre tid. Men när byggdes de och av vem?

(12) Geologernas avgränsning av effekterna av kometsvärmen under Yngre Dryas. Vad som träffade Atlantis landmassa får vi veta först när marin arkeologi ger förutsättningarna för utforskning av havsbottnarna. Vad vi tydligt kan se är ett nedslagscentrum i väster och en spridning vidare österut.

(13) De amerikanska astronauternas besök på månen i Apolloprojektet gav följande censurerade dialog mellan Armstrong och markkontrollen: ”Det finns andra fartyg (rymdskepp) här, de är enorma!” Källa William Tompkins, som satt i markkontrollen. Filmen hemligstämplades, Tompkins skissade som en minnesanteckning.

(14) Att NASA inte skulle vara medvetna om att det naturliga temperaturförloppet kommer att innebära en temperatursänkning med 5- 8 grader under den närmaste framtiden är knappast sannolikt. Se grafen under not 1! En hypotes är därför att man arbetar med en förstärkning av den existerande elektrifieringen av jonosfären genom ett system för elektromagnetisk strålning. Därigenom skulle man kunna värma jorden uppifrån och undvika en ny istid. Det man nu kallar Global Warming skulle kunna vara effekten av en sådan elektrifiering genom HAARP. Förnekelse av verkliga agendor är snarare regel än undantag idag.
(15) Enligt Armstrong (se ovan) har man fått direkta hot från aliens på månen med innebörden att hålla sig därifrån. Det uppges vara den direkta orsaken till att Apollo-projektet lades ner.
(16) Påven i sin Audience Hall i Vatikanen med reptilen/ormen som tema för utformningen. Att detta representerar satanismen mer än kristendomen är välkänt av de flesta idag. Kan det ses på annat sätt än som ett ställningstagande?

(17) Skulpturer med reptiler i gudaroller är vanliga i de antika och förhistoriska framställningarna. Horyuji temple, Nara Japan. De nedersta har inhandlats av en anonym köpare och får inte längre visas….

Denna essä gör naturligtvis inte anspråk på att leverera den absoluta sanningen. Avsikten är att vidga vårt synfält, så vi kan ta emot även nya intryck och kanske få en bättre bild både av vår forntid, vårt ursprung och vad vi kan förvänta i framtiden. Vi har alltför lätt för att låsa fast oss i oföränderliga dogmer och existerande åsiktssystem. Det gör det svårt för oss att ta emot de nya sanningar som nu snabbt uppenbaras för oss. En sådan är vår relation till varelser från utomjordiska civilisationer, som trots att de konstaterats i uppemot 30.000 observationer står i konflikt med vår bibliska uppfostran. Ändå är det så att såväl Bibeln och andra heliga skrifter som existerande reliefer från vår forntid är fulla av noteringar och vittnesbörd som ofrånkomligen pekar i den riktningen.
Berättelsen om Atlantis finns detaljerat beskriven både i den djupt kristne siaren Edgar Cayce visioner från 1930-talet och i Platons skrifter Critias och Timaeus från c:a 400 f.Kr. Oavsett om man tror på dessa berättelser eller inte kan man lägga ut dem som ett spår att följa, det visar sig nämligen att det mesta är både logiskt och allt mer bekräftas av dagens forskning. Man kommer dock oundvikligen till en kollision mellan förekomsten av aliens och religionernas tolkning av begreppet Gud. I min tolkning ovan är Amilius, i egenskap av den nya, upplysta människans skapare, en alien som med hjälp av sin medhavda teknologi skapar en ny värld. Människorna uppfattar honom i sin överlägsenhet som en Gud och hans ättlingar som halvgudar. På den grunden sprider sig religionerna över världen.
Cayce ser istället Amilius som Guds skapelse (Adam) och ger ingen förklaring till hans bakgrund, mer än att Amilius tar mänsklig form (vilket han då inte har haft vid sin ankomst). Detta leder till en motsats till Bibeln. Istället för att Gud skapar människan till sin egen avbild, blir det faktiskt så att den Gud som tar plats gör sig själv till människans avbild. På så sätt kan gudar och halvgudar verka bland människorna i syfte att sprida kunskap och en hierarkisk ordning. Är då Amilius Gud själv eller bara Guds son (Adam och senare Jesus)? Därmed har vi ett fundament för fortsatta diskussioner och funderingar till vår existens.
Peter Krabbe