Utblick Europa, oktober 2019.

 

I Frankrike är allt som vanligt. Macron manar på för en fortsatt snabb omstrukturering av samhället, som i första hand kommer att gå ut över den redan fattiga befolkningen. Samtidigt spelar Macron chockad över det senaste islamistattentatet, där en nyligen konverterad civilanställd från Martinique vid självaste polishögkvarteret i Paris knivskar fyra kollegor till döds. Enda uppenbara anledningen skulle vara att den relativt nyblivne muslimen plötsligt insåg att hans kvinnliga chef inte borde bestämma över just honom och att rådet från hans muslimska ”rådgivare” var det sedvanliga – döda denna otrogna kvinna. Så skedde också med en medtagen kökskniv. Problemlösningen känns igen vid det här laget. Tre av hans modiga manliga kollegor fick också smaka på kniven och avled innan en fjärde fick fram sin revolver och gjorde slut på dramat.

Macrons upprördhet kan främst ses mot bakgrund av att det egna säkerhetssystemet havererar på mycket nära håll, men även mot det faktum att en tjänsteman som arbetat vid den hemliga polisen i tjugo år så lätt kan ändra livsfilosofi och bli en tickande bomb, utan förvarning. Det ger kalla kårar utefter ryggraden på Macron, som har ett permanent och potentiellt mordhot vilande över sig.

Macron har bestämt sig för att slå ner Gula Västarna till sista man. Frankrike skall gå vidare! Ett strategiskt genidrag har varit att istället fylla gatorna i Paris och andra städer med demonstranter mot klimatförändringar. Ändra fokus! Parisavtalet är ju Macrons triumfkort! Genom att tolerera dessa Macronvänliga demonstranter och ordna trafikspärrar, där bilisterna skall ”upplysas” om att de borde ta bussen istället, minskar man också toleransen för Gula Västarnas blockeringar. Fransmännen börjar få nog nu av störningar och vill ha lugn och ro. Någon måste få arbeta och kunna försörja sig, även om det blir allt svårare när fabrik efter fabrik läggs ner. Under veckan lägger nationalikonen Michelin ner en fabrik med 600 friställda arbetare.

Lika negativt överraskad blev Macron i dagarna över att den franska kandidaten som Europakommissionär och tidigare försvarsminister, Sylvie Goulard, blev avvisad efter sin utfrågning i parlamentet. Mer nyanserade bedömare ser det som väl optimistiskt att lansera en kandidat som redan är involverad i två skandaler av format. Den ena handlar om att Goulard tagit emot över 3 miljoner kr i ”bidrag” från en amerikansk oligarks tankesmedja. Vilken inriktning den haft är inte klargjort än, men det är ingen djärv gissning att Soros finns i bakgrunden. Den andra rör otillbörligt löneuttag genom skenanställning av personal. Avvisningen innebär ett krokben för Frankrikes framfart i EU, vilket många hälsar med tillfredställelse. Fransmännen får nog se över sin syn på moral och etik…

 

Som svensk blir jag lika chockad över att Ylva Johansson får plats som kommissionär – med hjälp av moderaterna och KD – och med främsta agenda att tvinga på Ungern invandrare mot sin vilja. Skall vi se detta som den yttersta bekräftelsen på att SD är Sveriges enda oppositionsparti? Kristersson har redan visat genom sitt stöd för ökad anhöriginvandring att moderaterna fortfarande är det främsta invandringspartiet, Reinfeldts anda vilar fortfarande tungt över moderaternas politik.

Minnesdagen över Estoniakatastrofen aktualiserar också Carl Bildts inblandning i det politiska spelet bakom den sannolika smugglingen av militär elektronik från Ryssland efter Sovjets sammanbrott. Förvisso i gott sällskap av Göran Persson och Ingvar Carlsson. Är det inte dags att tvätta regeringarnas byk och berätta sanningen bakom denna, Sveriges motsvarighet till 9/11? Kanske föddes den oheliga alliansen mellan moderater och socialdemokrater i skumrasket bakom mörkläggningen av denna den värsta katastrof som drabbat civila i modern tid? Nu får vi komma överens, annars berättar vi sanningen om Estonia….

 

I Turkiet spelar Erdogan ett högt spel genom att rensa norra Syrien från kurder. Om EU protesterar mot denna rensning har Erdogan 3,5 miljoner flyktingar resklara för destination Europa. Hur skall du klara det, Ylva? Enligt uppgift har EU bara betalat ut hälften av den utlovade ersättningen för flyktingförvaringen i Turkiet, så den nya flyktingvågen kanske kommer i alla fall…

Situationen i Turkiet blir alltmer komplicerad för Erdogan och hans AKP. Under ytan ligger motsättningarna mellan regeringen och å ena sidan den mer radikalt islamistiska Gülenrörelsen och å den andra den judiskt påverkade och Deep State-liknande Dönmeh, vars profet är den judiske Sabbatai Zevi som levde under 1600-talet. Turkiet blir alltmer det nav som framtidens politik kommer att snurra runt. Både Dönmeh och Gülen har starka kopplingar till USA, där Fethullah Gülen bor i landsflykt. Samtidigt söker Erdogan stöd hos Ryssland och distanserar sig till NATO. Erdogan accepterar inte den kurdiska stat som ingår i det amerikansk-israeliska projektet för Mellanöstern. Det är därför osannolikt att ett judiskt angrepp på Iran kommer innan Turkiet har valt vilket ben man vill stå på i en konflikt. De senaste kuppförsöken mot Erdogan har denna bakgrund.

 

Nervositeten i Europa tilltar i takt med att Brexit närmar sig. Kommer EU att kunna fortsätta att fungera utan britterna och hur kommer balansen att kunna kvarstå med ett isolerat Frankrike med en manisk president med minskande maktbas å ena sidan och ett allt mäktigare Tyskland med en ännu okänd kansler å den andra? Går globalismen mot sin undergång när Tyskland gör gemensam sak med Italien och Östeuropa i riktning återupprättandet av en sund nationalism? De starka tyska staterna i söder med Bayern och Sachsen i spetsen tillsammans med Österrike och Ungern glömmer inte sin tusenåriga historia, en historia där man skapade Europas hjärtland i en värld där Frankrike knappast ens existerade. Centralt och förenande var motståndet och kampen mot muslimerna i det Ottomanska rikets upprepade invasionsförsök – den kommer att fortsätta, var så säkra!

Peter Krabbe

Bilden: Eu’s nya ansikte? Ursula von der Leyen (tidigare Tysklands försvarsminister), Sylvie Goulard ( tidigare Frankrikes försvarsminister) och Ylva Johansson (Sveriges missionär för ökad invandring till EU). När skall svenska män, gubbstruttar och alla syltryggar ta tillbaks männens traditionella roll att försvara rikets yttersta gränser? Har feminismen spårat ur och riskerar att hota vår existens?