Inför ett nytt decennium…

 

Julhelgen ger tillfälle till lite eftertanke i lugn och ro. Det känns därför angeläget, eller åtminstone förpliktande, att försöka överblicka det kommande decenniet och allt som kommer att följa i spåren av en tidsepok som definitivt placerar oss i det tjugoförsta århundradet. För att världen kommer att förändras, kanske till oigenkännlighet, under detta decennium tror jag att alla inser.

Kanske vaknar det svenska folket lagom till valet 2022 och känner sig moget att ompröva kulturmarxismen, kanske innebär EU-valet 2024 att globalismen får ge vika för de nationella demokratiernas renässans, kanske får Trump i USA fortsätta sin kamp för America First och släpper sitt järngrepp över resten av världen, kanske tar Kina över rollen som världens ekonomiska motor och kanske inser fler tänkande varelser att klimatagendan är en politisk hoax i avsikt att beskatta samhällen istället för oräkneliga individer och att vi faktiskt kommer att få ett kallare klimat istället som gör många av dagens investeringar bortkastade. När FN döper sin Agenda till 2030 får vi veta att det är under det kommande decenniet som allt skall förändras. Basta! Men kanske försvinner istället FN under decenniet, i likhet med EU?

Karl- Olov Arnstberg funderar i sin krönika Vad du vet och vad du (inte) vill veta över oss människor och vår plats i ett samhälle i förändring. Vi blir prydligt sorterade i tydliga kategorier och känner säkert igen oss där, någonstans. Läs gärna hans tänkvärda krönika. Tyvärr innehåller den ingen kvantifiering, så vi vet inte om vi tillhör en marginell kategori eller en med möjligheter att skapa förändring. Å andra sidan står förhoppningarna just till att det kommande decenniet skall åstadkomma en förändring till det bättre, men vad som är bättre eller sämre överlåter Arnstberg till oss själva att avgöra. Klarar vi det?

Att det vi har framför oss gäller kampen mellan globalismens totalitära ideologi och de nationella demokratierna är uppenbart. De senare representeras av flertalet medborgare och därmed väljare i de ännu existerande nationalstaterna, medan aktörerna bakom globalismen är svårare att sätta fingret på. Arnstberg undviker frågan genom att inflika ” Avsiktligt lämnar jag dem utanför, som bär ansvaret för det pågående kriget mot nationalstaterna ”, och jag förstår honom – om detta får vi inte varken skriva eller tala. Ändå namnger han fyra personer, varav tre är judar. Är vi då alla antisemiter som på goda grunder kan konstatera att globalismen har rötter i den judiska ideologin? Under tre tusen år har judiska ideologer – tillsammans med kristna uttolkare av Moseböckerna i Bibeln – hävdat att judarna är Guds utvalda folk, med den gudomliga uppgiften att styra över resten av världen. Men delar vi andra den tolkningen av vad Gud vill eller anser? Jag tror inte det. Och vi blir inte heller antisemiter bara för att vi ifrågasätter deras tolkning av sina heliga skrifter, däremot kanske vi blir det om samma ideologer försöker realisera sin tolkning på ett för övriga världen totalt nedbrytande sätt, med krig, död och förtryck som följd. Detta är nämligen vad globalismens genomförande kommer att medföra för resten av mänskligheten.

Därmed är det dags för den obligatoriska brasklappen. Jag värderar högt den del av den judiska populationen som förser även vår kristna värld med betydande tillskott inom områdena kultur, vetenskap och intellektuell skärpa. Det är min förhoppning att denna del utgör majoriteten i det judiska samhället, eftersom vi delar västerlandets civilisation, trots olikheter i religiösa tolkningar. Jag har själv åtskilliga judiska grenar på mitt släktträd och är glad för den berikning som detta inneburit för min egen utveckling. Dessa mina släktingar var dock kloka nog att lämna klantänkandet och de religiösa målsättningarna för att ansluta sig till den betydligt mer samarbetsinriktade kristendomen, redan för ett par hundra år sedan. På så sätt får man en utveckling som stimulerar och främjar vårt gemensamma samhälle för allas bästa. Inom familjen Rothschild fråntogs man allt inflytande om man gifte sig med kristna, senare accepterades äktenskap med kristna som hade ett betydande politiskt inflytande eller som gav ingångar till den jordägande kristna aristokratin. Den ideologin förde fram till det i det närmaste totala inflytandet över världens banksystem och finansmarknader som judiska aktörer har idag. Genom att cementera en religiöst baserad klanstruktur har man uppnått en kontroll över samhället som den kristna världen varken kan eller vill förstå behovet av. Vi blir därmed lätta offer för den omvandling av världens styrelseskick som nu går in i sin slutfas och som vi i dagligt tal kallar för globalismen. Den självutnämnda (eller av Gud utsedda?) elitens styre av världens övriga församlade, mindre vetande. Utan att förstå denna bakgrund kan man inte heller förstå det decennium vi har framför oss.

Den numera från Wall Street styrda globalismen skulle enligt deras tidsplan redan ha varit genomförd, men motståndet har dragit ner på takten. Istället har Kina fått tillfälle att lansera sin asiatiska variant av globalism och därmed rest hinder som nu riskerar att leda till en allvarlig kapplöpning om makten. Gemensamt för båda är det totalitära systemet, där demokrati bara är en betydelselös kuliss, en dekoration i syfte att skapa acceptans för systemens krav på underkastelse. Vi tycks då ha att välja mellan en styrning via ett religiöst baserat klansystem, utövat av en till antalet försvinnande minoritet, och en statlig styrning via en moderniserad kommunism från ett av världens folkrikaste länder. Att välja mellan dessa två totalitära system är naturligtvis inte enkelt och förutsätter att vi redan gett upp kampen för våra traditionella demokratier, det system som gett oss kraften och förmågan till utveckling under de senaste två hundra åren. Tyvärr tror jag att den kampen redan är förlorad, de som fortfarande kämpar i Arnstbergs kategori Dissidenterna kommer att vara utplånade under de närmaste åren. Nya lagar som förbjuder kritik och ifrågasättande och gör det till rutin att slänga pensionärer i fängelse för åsiktsbrott får laga kraft utan nämnvärda protester. Var skall vi då hitta kraften till en motståndsrörelse som kan ändra spelplanen?

Den pågående maktkampen i Frankrike illustrerar situationen. Den handlar inte, som våra medier försöker få oss att tro, bara om pensionsförmåner utan om just demokratins kamp mot globalismens förtryck av medborgarnas rätt till åsiktsfrihet och drägliga livsvillkor. Fransmännen har genom en massiv reklamkampanj lurats att välja en president som visat sig komma direkt ur Rothschilds bankpalats. Under mer än ett år har folket stått på gator och torg öga mot öga med kravallutrustad polis, som spyr ut tårgasgranater över folkmassorna. Sedan fyra veckor tillbaks går landet på halvfart genom strejker som lockar ut miljontals fransmän till konfrontationer med ordningsmaktens robotliknande soldater. Faller Macron så kommer sannolikt resten av EU efter Brexit att upplösas under decenniet. Om omvänt Macron lyckas sänka det franska folket till existensminimum så finns det ingenting mer som kan stoppa globalismens framfart i vårt närområde – EU. Det inte fransmännen kan, kommer inte heller vi i Sverige att kunna.

Enligt boken IQ and Global Inequality av Lynn/Vanhanen finns det en väsentlig skillnad i IQ mellan européer och invandrargrupper från MENA-länderna och Centralafrika. Genom betydande invandring från dessa länder sänks då självklart den genomsnittliga intelligensnivån i mottagarländerna. Vi ser detta redan nu i svenska skolor. Effekten av både en ekonomisk utjämning genom överföring av ökade skatter till bidrag för invandrare och en utjämning av befolkningens förmåga till ifrågasättande genom bristfällig kunskapsnivå är inte bara en humanitär fråga, utan i hög grad också ett verktyg för globalismens genomförande. Det är denna kamp vi ser i Frankrike och som vi kommer att få se även i Sverige under det kommande decenniet. Som dåligt pålästa och ekonomiskt utarmade medborgare är vi lättare att styra in i fållan.

Den eviga och aldrig besvarade frågan är varför våra valda politiker går med på att genomföra dessa förändringar, trots att allt fler väljare kräver motåtgärder. När det gäller andra ingående frågor som depopulation, som jag väljer att inte ta upp inför nyårshelgen – jag vill ju inte att ni skall sätta champagnen i vrångstrupen – är det dessutom en fråga om liv eller död för oss alla. Men det kommande året ger säkert möjligheter att återkomma till dessa frågor längre fram.

Jag önskar ändå er alla ett riktigt Gott Nytt År och glöm allt jag har skrivit – åtminstone under nyårsaftonen!

Peter Krabbe

Börjar dimmorna skingras?

 

Så börjar det då knaka i globalismens fogar, och det rejält. Valet i Storbritannien är klart och resultatet entydigt. Britterna har fått nog nu, skottarna undantagna som vill fortsätta sälja fisk och olja till EU tullfritt. Säkert får de samma undantag som Norge, så problemet är nog inte så stort. Boris Johnson har visat samma energi och beslutskraft som kollegan Trump. America first eller Britain first ger samma signaler till hela Angloamerica – migrationen måste stoppas om nationen skall bestå. Mångkulturen fungerar inte.

Hör vi något i media om att orsaken till Brexit är migrationen och att England håller på att förlora sin identitet? Nej, naturligtvis inte, folket måste ha förlorat förståndet? Förstår de inte hur fint vi har det tillsammans – världens alla folk? Det vet ju vi här i Sverige och det skall vi lära både resten av Europa och övriga världen. En av de få andra som vet är Macron i Frankrike, som håller på att slå sitt eget folk i spillror. Strejker förlamar nationen, kravallpolisens batonger och tårgasgranater hjälper inte – landet stannar ohjälpligt upp. För hur lång tid vet ingen, revolutionen lurar runt hörnet.

I Bryssel försöker statscheferna hålla god min och förklara hur vi skall rädda världen med hjälp av några triljoner euro, som man inte vet varifrån de skall komma. Ändå vet alla att den enda källan till penningflödet är folkets plånböcker – vi måste förstå att vårt välstånd nu skall delas av övriga världen och att offret är nödvändigt. Vi skall solidariskt bli fattigare, bo på mindre yta, äta sämre mat, dö tidigare av brist på sjukvård och mediciner, och framför allt – flytta på oss så andra får plats på vår lilla trygga torva. Men klimatet löser nog problemet. Kanske inte som de flesta tror, men när det blir kallare flyttar många tillbaks till varmare nejder. Där finns också framtidens jobb, att bygga upp allt som bombats sönder av demokratins ”försvarare”.

Vad finns då kvar av EU? En kontinent där Frankrike är kidnappat av sionismen, kombinerat med ett Tyskland som i vanlig ordning kommer att dominera den europeiska landmassan. Tyskland efter Merkel kommer inte att likna Tyskland idag. Omgivet av upproriska nationalister som Österrike, Ungern, Tjeckien och Polen kommer Europa snart att se ut som före första världskriget. Ett starkt germanskt rike som, och här är skillnaden, kommer att göra lysande affärer med Ryssland och Kina. För både Ryssland och Kina är numera storspelare i världsekonomin. Det vet Trump, som nu kan vifta med nya, lönsamma handelsavtal. Frankrike får fortsätta ensamt att kela med sina gamla afrikanska kolonier, folket får betala.

Vill vi vara med och trafikera Sidenvägen eller inte? Stackars förvirrade skandinaver, som aldrig förstår vad som händer i världen, inbäddade i en trygg socialdemokrati som håller på att utplånas utanför våra gränser. Men det vet vi ju inte, i vanlig ordning. Inte ens styrkan i ett nordiskt samarbete kan vi förstå. Norrbaggar är ju norrbaggar, danskdjävlar är danskdjävlar och finnarna är ena jäkla suputar med kniven lös.

Och kriget då, det som NATO är till för att skydda oss emot? Nja, det handlade nog mest om att binda upp västvärlden på att köpa amerikanskt krigsmaterial. När USA inte längre vill betala för att bemanna gränsen mot Ryssland, i vetskapen att den ryska vapenteknologin börjar bli överlägsen, faller NATO sönder och samman. USA har sig självt att försvara, det brittiska imperiet har alltid gjort det och kvar finns bara en europaarmé – baserad på ärkefienderna Tyskland och Frankrike. Hmmm. Skall vi slåss mot klimatet eller en väpnad fiende? Och vem är Europas fiende? Ryssland? Turkiet? Eller båda när även Turkiet har lämnat NATO? Nej, vår verkliga fiende är migrationen, men eftersom vi är så GODA har vi egentligen inget försvar ändå. I bästa fall får vi vara ifred när pengarna är slut.

Till dess, njut av en jul som bör bli relativt fridfull och glöm för en stund både de stora världsproblemen och de små vardagsbekymren! Tomten kommer säkert till oss alla! GOD JUL, kära vänner!

Peter Krabbe

När vi får oväntat besök…

 

Det är lätt att bli lite dyster när vintermörkret sänker sig över vår tillvaro. Kanske skulle man då hellre skriva om lite hoppfulla och glädjande nyheter? Men tyvärr kan jag inte hitta några, så det är bara att fortsätta med den vanliga klagovisan. I Frankrike går folket man ur huse och demonstrerar mot utvecklingen, här tänder vi våra juleljus istället och tröstar oss med det kommande julbordets fröjder. Kanske en snaps eller två lättar upp tillvaron?

Mord, misshandel, våldtäkter, ungdomsrån, skjutningar, bomber och bilbränder hör numera till varje dags händelser. Vi inrättar oss motvilligt efter de nya direktiven och lämnar smycken och värdesaker hemma när vi skall gå ut, låser dörrarna med dubbla slag och funderar över vilka larmsystem som passar bäst. Chockerade läser vi om hur den som råkar få in en fullträff på en inbrottstjuv i hemmet riskerar att bli åtalad för misshandel och riskerar dryga skadestånd till den stackars inbrottstjuven, som har gjort sig så illa bara för att han ville ha tillgång till våra bankkonton och en eller annan dator. Med lite lågaffektivt bemötande hade vi ju lika gärna kunnat bjuda på kaffe och lugnt förklara att lönen inte sätts in förrän nästa vecka på kontot, så det går kanske bra att återkomma då istället? Vi kanske kan bjuda på en Tramadol så länge?

Det värsta som kan hända ett väletablerat samhälle är när rättssystemet upphör att fungera. Det leder ofrånkomligen till anarki och i slutänden till inbördeskrig.

Det finns inga andra alternativ, eftersom var och en måsta välja mellan att försvara sig själv utan hjälp från samhället eller att bli misshandlad till döds. Då slåss man för sitt eget liv, oavsett priset. Den som ingriper för att hjälpa den som är utsatt får räkna med att bli ruinerad genom åtal och skadeståndskrav. På den vägen är vi nu i Sverige. Vi kan inte räkna med att få hjälp i akutsituationer av en nedmonterad polismakt. Vi kan inte heller räkna med att få rättvisa i våra domstolar, som konsekvent dömer till förövarens fördel på offrets bekostnad. Hur har det kunnat bli så här?

Har polisledning och åklagarmyndigheter blivit befolkade av aliens som inte tillhör oss? Eller lyder de bara order från andra högre upp, som i sin tur lyder dem som står över nationsgränser och propsar på att äga hela vår värld?

Har vi inte valt politiker som är beredda att uppfylla sina vallöften om Ordning och reda, fler poliser och fler fängelser för dem som redan är dömda? Men istället får de kriminella gå hem och fundera över nästa inbrott eller övergrepp. Jo, du är dömd och du skall få en fängelseplats som jag ser blir ledig om två år. Så gå hem och var lite snällare under tiden, så får du snart ditt straff. Du har nr 258 i kön. Thomas Bodström anser att brottslingarna mår dåligt av att sitta i fängelse. Men Thomas, syftet med fängelser är inte bara att ”bota” kriminella, utan också att skydda oss andra från att behöva möta dem på gatan eller i våra hem på natten. Tids nog kanske de inser att det är trevligare att vistas ute i frihet än att sitta inlåsta på anstalt. Då agerar de kanske också därefter, till allas vår glädje.

I min hemkommun hade vi först en liten polisstation i närmiljön, där det bodde cirka 5.000 personer. Den lades ner. Sedan hade vi en polisstation i huvudorten, som omfattar cirka 35.000 personer. Den lades också ner. Nu har vi en polisstation på länsbasis, som betjänar cirka 500.000 personer. Ring så kommer polisen (eventuellt) om en till två timmar…

Från Frankrike kan jag leverera en jämförelse, där har en by med 5.000 invånare en permanent polisstation med 3- 4 poliser. De finns alltid i byn och man träffar dem dagligen när man rör sig i centrumområdet. De kallas Police Municipal och ser likadana ut som alla andra poliser och är ständigt beväpnade. Insatstiden vid en händelse lär inte överskrida 3- 5 minuter.

Det man måste fråga sig är – varför är det annorlunda i just Sverige?

Eller om man vänder på det – varför är kriminalitet i Sverige en sektor som medvetet tillåts växa och breda ut sig på invånarnas bekostnad (i dubbel bemärkelse)? För att detta är medvetna beslut tror jag inte att någon i det här landet längre betvivlar. Vi har verksamhetschefer som flyttas horisontellt från verksamhet till verksamhet med uppdraget att montera ner all trygghet och säkerhet i landet. Vi ser det hända inför våra ögon och bara suckar och rycker på axlarna. Är det OK?

DET FÅR VARA NOG NU – AVSÄTT VÅR ”REGERING”, SPARKA UT GLOBALISTERNA OCH TILLSÄTT EN NY REGERING SOM TILLVARATAR FOLKETS INTRESSEN!!!

INNAN DET ÄR FÖR SENT!!!

Peter Krabbe