Kan fascismens generaler rädda demokratierna – igen?

Rasist, fascist, nazist. Vi känner alla igen slagorden från våra gator och torg. Men hur många förstår egentligen vad de skriker om? Vilket system lever vi under idag? Det känns tryggt att hävda att det är demokrati, ingenting annat. Men kanske är det inte hela sanningen?

Låt oss gå tillbaks lite i historiens irrgångar. För två hundra år sedan fanns inte dessa begrepp. Man levde i en aristokratism, de få privilegierades makt över flertalet. Den var ursprungligen feodal, dvs baserad på landinnehav, men kom under 1800-talet att istället kallas korporationism – baserad på storföretagens framväxt. Ordet kommer från engelska corporations och är mer än någonsin aktuellt än idag genom de framväxande företagsmonopolen som avses utgöra stommen i New World Order (NWO).

Avsikten med denna aristokratism är att även ett modernt samhälle skall kunna styras av de ekonomiskt mäktigaste i ett land, med hjälp av sina finansiella möjligheter kan man styra lagstiftning, domstolar, polis, militär och samhällets administrativa toppositioner. Mutor och korruption blir ett effektivt verktyg. Demokratin i betydelsen folkets val av funktionärer som arbetar i folkets intresse blir därmed en motsats till aristokratismen. När de, som vi tror, demokratiska valen börjar bli manipulerade därför att folkets vilja blir ett hot mot aristokratismen, går vi över till en ren diktatur. Den kan vi aldrig komma ur med mindre än med hjälpen från en folklig, väpnad resning.

Det paradoxala är att en sådan ”folklig” resning lätt får ett annat ansikte, något som vi lärt oss av den ryska revolutionen som genomfördes för att införa kommunismen, först i Ryssland och därefter även i övriga Europa. Den finansierades av judiska bankirer i USA under ledning av Jacob Schiff (ursprungligen från Frankfurt), familjen Warburg (ursprungligen från Hamburg) och Kuhn och Loeb. Marx, Engels och Trotskij svarade för ideologierna. Knappast någon idag tror att det var en folklig demokrati som eftersträvades. Lenin och Stalin övertygade snabbt omvärlden att detta var en socialistisk diktatur, ingenting annat. Aristokratismen levde vidare men med nya aktörer vid köttgrytorna.

Hotet från denna socialistiska diktatur spred sig snabbt över Europa under parollen den internationella kommunismens seger över kapitalet (som man tacksamt tog emot under bordet). Europa var sargat efter första världskriget och tillfället väl valt. Tyskland blev det första målet, 1918 proklamerade den judiske kommunisten Kurt Eisner en kommunistisk republik i Bayern men blev mördad av de tyska frikårerna året efter. I norra Tyskland härjade Spartacus-rörelsen med samma syfte. I Finland försökte kommunisterna ta makten 1918 i det följande inbördeskriget, men förlorade. I Ungern försökte kommunisten Bela Kun detsamma 1919, men förlorade också. Sverige drabbades av de s.k. Junikravallerna 1919, men lågan släcktes snabbt. I Italien krossade Mussolini kommunisterna i sitt maktövertagande och etablerade en aristokratismens diktatur som mothåll mot socialismen. I Tyskland går Hitler in i det socialdemokratiska partiet, men märker snabbt att det styrs av judiska kommunister och bildar därför sitt eget parti, det tyska arbetarpartiet som sedan skulle få namnet det Nationalsocialistiska Partiet.

I Portugal följer Salazar Mussolinis exempel och tar makten 1926. Tio år senare gör general Franco i Spanien samma sak och stoppar kommunisternas utbredning genom inbördeskriget. Hans styre skulle bestå ända till år 1975. Då avslutades även det grekiska militärstyret efter sju år.

Dagens ungdomar som skriker fascist på gatorna förstår inte bakgrunden. Utan dessa militärregimer, vars syfte var att förena kyrka, kungamakt och ordningsmakt i kampen mot den sovjetiska kommunismens utbredning i Europa, hade vi alla levt bakom samma järnridå som istället nu lamslog hela Östeuropa under kommunismens bojor fram till Sovjets sammanbrott. Man kan med fog fråga sig vilket som hade varit bäst för oss alla? Mitt val är i alla fall klart, även om den motverkande fascismen innebar stort lidande och övergrepp mot en ibland, dock inte alltid, oskyldig civilbefolkning.

Skillnaden mellan nazismen och det vi föraktfullt kallar fascismen är att Hitler lade till rasaspekten i sin ideologi. Fascismen handlade om att bibehålla en fungerande relation mellan rika och fattiga inom nationsgränserna, man höll sig till sin egen spelplan. Detta ansåg inte Hitler vara möjligt eftersom han såg den internationella judiska bolsjevismen som sin huvudfiende. Hoten från öster blev allt större med ett allt mäktigare Sovjet. Folkmorden i Ukraina (Holodomor med uppemot tio miljoner döda) visade att man menade allvar i Moskva. Inom Tysklands gränser levde c:a 500.000 judar, i öster med centrum i Polen uppgick den judiska populationen till ytterligare 6 miljoner människor, främst fördelade på Ryssland och Polen. Stalins ambition blev att i likhet med Hitler köra ut judarna och minska deras inflytande i Sovjet. De hade avsikten att dela på Polen i detta syfte, men litade inte på varandra. Utvandringen till det nytillkomna Palestina hade påbörjats, men motarbetades av engelsmännen. Man ville inte skapa konflikter med araberna i det känsliga läget efter kriget. USA blev alternativet för de flyende judarna. Antalet judar i Sovjet minskade från 3 miljoner under 1930-talet till knappt 250.000 år 2002. Det berodde inte på nazismen utan på den sovjetiska kommunismen.

Jag skriver denna artikel för att påminna om att händelser i historien är betydligt mer komplicerade än vad många tror. Vår inbillade demokrati håller på att försvinna. Den är inte ens ett normaltillstånd. Sedan kommunismen uppfanns under mitten av 1800-talet och sattes i funktion efter förra sekelskiftet har en motståndsvåg svept över Europa i syfte att stoppa den. De som vill rättfärdiga kommunismen har skapat ordet fascism som ett skällsord för en rörelse som var absolut nödvändig för att rädda vår frihet. Idag är vi på väg mot en ny form av kommunism, kallad NWO, utan att vi förstår hur och varför. Svaret finns i vår historia.

I Frankrike ligger demokratin i sina dödsryckningar genom Macrons försök att införa NWO. Folket vädjar till sina generaler – ingrip och rädda vår demokrati. Kommer de att göra det? Vad gör i så fall kollegorna i NATO? Merkel och Macron mumlar om sin europeiska polisstyrka och drömmen om en EU-arme´ som skall garantera NWO:s fortsatta vandring mot den ultimata diktaturen…

 

Peter Krabbe

Laglöst land.

 

Civitas legibus aedificetur, land skall med lag byggas. Detta gamla uttryck från 1200-talets landskapslagar tog även kung Karl XV till sitt valspråk, när han kröntes år 1859. Kanske kände den tillträdande kungen att anarkin i kölvattnet efter mordet på Gustav III, franska revolutionen, Napoleonkrigen, Polens utplåning och därpå följande ommöblering av Europas karta, gjorde behovet av stabila regimer, nationer och statsöverhuvuden akut?

En orolig omvärld påverkar lätt även den interna ordningen i en nation. De svenska försöken att provocera Ryssland under Karls föregångare Gustav IV Adolf ledde både till förlusten av Finland och ryska landstigningar och plundringar i Stockholms omgivningar. Kanske kan många svenskars skräck för ryssar dateras till denna tid. Det var också en tid då det moderna svenska samhället formades, samtidigt som adeln som överklass ersattes av Frimurarna som tog kommandot över den industriella utvecklingen.

Man kan nog med fog hävda att det svenska rättsväsendet fungerat väl de senaste två hundra åren, vi har haft kloka domare och rådmän som dömt både sakligt och förnuftigt. Det har funnits en balans mellan den lag som Karl XV förespråkade och folkets acceptans för rättvisa och därav följande ordning. Sverige som nation tog sina egna beslut och kunde därför forma en moral och känsla för vad som är rätt eller fel, som varit bestående fram till våra dagar.

Med globalismens intåg i vårt land håller nu allt detta på att förändras. Vi tvingas åse att tidigare okända moraluppfattningar etableras och blir norm för en växande andel av vår befolkning.

Därmed tvingas vi konfronteras med nya former av brott, där både individer och myndigheter blir offer. Vi mår allt sämre av att behöva åse förnedringsbrott riktade mot våra barn och pensionärer, grova rån och misshandel utan minsta empati för de utsatta, hedersbrott mot familjemedlemmar, misshandel och plågsamma stympningar av djur, både husdjur och våra vilda vänner i skog och mark, samt ekonomiska bedrägerier mot både enskilda och de institutioner som skall garantera vår välfärd.

Många står frågande inför försöken att krossa samhällets fundament, som polis under utryckning, brandkår på släckningsuppdrag, ambulanser som försöker rädda liv och tulltjänstemän som försöker stoppa införsel av vapen och narkotika eller utförsel av stulna varor. Våra sociala institutioner rånas genom förfalskade identiteter och bluffbolag som borrar stora hål i statens kassakista, där våra skattepengar läcker ut som genom ett såll. Vi får höra att våra skattepengar inte tillhör oss.

Globalismens profeter predikar att migrationen är nödvändig för att fördela våra tillgångar över jordens övriga befolkning. Lämnar vi inte över vårt ”överflöd” frivilligt kommer man och hämtar det. Mångkulturen visar fler sidor än dans, skratt, annorlunda maträtter och trivsam samvaro. Det land som under tusen år frambringat en enad moraluppfattning och gemenskapen i en förenad målsättning, spricker nu sönder i hundratals småriken med enda syfte att prioritera den egna lilla etniska gruppen på bekostnad av de andra.

Vad gör då våra domstolar i denna situation? De lyder naturligtvis order från de politiker som har skapat den. Och vad gör dessa politiker? De lyder order från de internationella institutioner som fångat vårt land i sitt nätverk. Detta skall vara er framtid- ta emot, foga er och håll truten!

Att skapa en frizon för brott upp till vuxen ålder är tydligen det på regeringsnivå rekommenderade receptet för anpassning och ekonomisk utjämning. Visst, vi förstår att det inte går att sätta en fjärdedel av befolkningen i fängelse, det kostar ju också en hel del, så kanske har ni rätt, kära politiker, bättre att ta emot, bli rånade, mördade, våldtagna och förnedrade för husfridens skull. Om hundra år blir det nog bra – om det fortfarande då finns några svenskar kvar.

För mig är det en obegriplig gåta att ett folk stillatigande accepterar pågående utveckling – att vårt tusenåriga nationsbygge förvandlas till laglöst land!

Peter Krabbe

Har vi åska i luften?

 

Så har vi då fått smaka lite på det nya decenniet. Att nervositeten hänger i luften kan vi inte missta oss på. Eller är det bara lite åska? Man kan nog se det som en upptrappning på alla fronter. Frågan är hur mycket vi tål utan att börja må dåligt på allvar.

I min förra krönika valde jag att låta agendan med depopulation vänta av den anledningen.

Ändå kom chocken med Coronaviruset som ett brev på posten. Vi befinner oss nu mitt i en global pandemi, som vi inte vet hur och när den slutar. Antalet dödsfall ökar för varje dag och motmedel saknas. Naturligtvis finns det motmedel mot ett virus som man i USA tagit patent på för 5 år sedan, det är bara inte tillgängligt för dem som redan är utsedda till förlorare. Är det en tillfällighet att detta virus dyker upp just nu, när alla går och väntar på vad kabalen skall hitta på för att bromsa Kinas ekonomiska utveckling? Tullar och handelskrig hjälper inte, USA hamnar ofrånkomligt på efterkälken. Så lägligt då att Kina nu blir helt isolerat, med avskurna kommunikationer och stopp för exporten.

Kina visar istället upp sitt nya ansikte med en öppenhet och effektivitet i sitt agerande mot virusspridningen som imponerar. Smittkällor isoleras och nya vårdplatser byggs i rasande fart. Samtidigt får alla kinesiska turister som hittills berikat övriga världens ekonomier nu stanna hemma, vilket kanske minskar skadorna för den uteblivna exporten. Den nya kinesen bär ansiktsmask. Man kan undra vad som hade hänt om smittokällan hade legat i Sverige eller i patentets hemland USA?

Det finns tillräckligt många indicier för att tro att spridningen av virus är ett moget biologiskt vapen, som ligger klart att använda trots alla internationella konventioner som förbjuder det. Men vem har släppt ut det? Svaren kommer vi att få i efterhand, så i nuläget får var och en tro vad man själv vill. Jag tänker inte skrämma någon med fler bakgrundsfakta, utan vi får hoppas att detta löser sig på ett för flertalet rimligt sätt.

I USA slåss Trump för sin överlevnad som president i en cirkus som inte kan kallas annat än patetisk.

Det handlar egentligen om inledningen av valkampanjen, en kampanj som lär bli den smutsigaste någonsin i USAs historia. Självklart blir Tump frikänd från motståndarsidans anklagelser och lika självklart blir han omvald till en ny presidentperiod. Därefter börjar den slutliga slakten på Deep State och vi kommer att åter kunna se lite mer positivt på framtiden. Priset lär bli ett ökat inflytande för sionismen i Mellanöstern och problem för oss alla att få stopp på en migration från en region i ekonomiskt förfall. Med historiska förtecken får vi ett triangeldrama mellan de gamla imperierna, det Ottomanska riket, det Persiska riket och det judiska Sion. En fredlig utveckling lär inte finnas på kartan ens.

Brexit är naturligtvis ett av de främsta samtalsämnena.

Det är bara att gratulera Boris Johnson och Nigel Farage, när nu den brittiska flaggan halas i EU. Den arrogans som EU:s självutnämnda ledare visar står i bjärt kontrast till engelsmännens glädje. Det är inte svårt att se vem som är vinnare i denna kamp om oberoende och nationell demokrati. När dimmorna skingrats lär fler länder följa efter och jag tror inte att EU i sin nuvarande form kommer att hålla decenniet ut.

Nästa land ut lär bli Frankrike, när man gjort sig av med Macron, själva sinnebilden för ett totalt maktmissbruk i globalismens namn.

Nu får hans kravallpoliser slåss på gatorna även mot advokater, brandsoldater och sjukvårdspersonal.  Upproret är i det närmaste totalt och strejker och demonstrationer kommer att pågå tills Macron slänger in handduken. En helikopter står i ständig beredskap för hans kommande flykt ur landet. Folkets missnöje har inte varit större sedan Hitlers ockupation under andra världskriget. Närmast under mars kommer de franska kommunalvalen, resultatet där lär bli förödande för Macrons parti. Därefter är det dags för armén att ingripa. Vem i Sverige vet att Frankrike står på randen till inbördeskrig? SVT tiger som muren, så se på internationella nyhetskanaler istället!

Här hemma i Sverige fortsätter vandringen mot vår civilisations undergång.

Våld, skadegörelse, ekonomiska bedrägerier och nedmonteringen av sjukvård, polis och skolsystemet fortsätter utan nämnvärda protester. Rättsväsendet är ett skämt, där etniska svenskar får hårdare straff för åsikts- och tankebrott än invandrade våldsverkare och samhällssabotörer. Är vi verkligen sådana syltryggar? Har vi inte rätt att säga nej till en mångkultur som inte fungerar? Är det så svårt att inse att när olika religioners heliga skrifter innehåller olika normer för mänsklig samvaro, så påverkar det också det dagliga livet i ett mångkulturellt samhälle? Har vi inte rätt att kräva respekt för vår kristna kultur, som varit vår ledstjärna i tusen år? Är det verkligen vi som skall anpassa oss?

Vi får glädja oss åt att ljuset nu är på väg tillbaks, dagarna blir längre och granen har åkt ut till katternas förtvivlan. Men mössen och sorkarna har vaknat, så det kommer nya glädjeämnen, även för en katt. Kanske också för oss…

Peter Krabbe