Laglöst land.

 

Civitas legibus aedificetur, land skall med lag byggas. Detta gamla uttryck från 1200-talets landskapslagar tog även kung Karl XV till sitt valspråk, när han kröntes år 1859. Kanske kände den tillträdande kungen att anarkin i kölvattnet efter mordet på Gustav III, franska revolutionen, Napoleonkrigen, Polens utplåning och därpå följande ommöblering av Europas karta, gjorde behovet av stabila regimer, nationer och statsöverhuvuden akut?

En orolig omvärld påverkar lätt även den interna ordningen i en nation. De svenska försöken att provocera Ryssland under Karls föregångare Gustav IV Adolf ledde både till förlusten av Finland och ryska landstigningar och plundringar i Stockholms omgivningar. Kanske kan många svenskars skräck för ryssar dateras till denna tid. Det var också en tid då det moderna svenska samhället formades, samtidigt som adeln som överklass ersattes av Frimurarna som tog kommandot över den industriella utvecklingen.

Man kan nog med fog hävda att det svenska rättsväsendet fungerat väl de senaste två hundra åren, vi har haft kloka domare och rådmän som dömt både sakligt och förnuftigt. Det har funnits en balans mellan den lag som Karl XV förespråkade och folkets acceptans för rättvisa och därav följande ordning. Sverige som nation tog sina egna beslut och kunde därför forma en moral och känsla för vad som är rätt eller fel, som varit bestående fram till våra dagar.

Med globalismens intåg i vårt land håller nu allt detta på att förändras. Vi tvingas åse att tidigare okända moraluppfattningar etableras och blir norm för en växande andel av vår befolkning.

Därmed tvingas vi konfronteras med nya former av brott, där både individer och myndigheter blir offer. Vi mår allt sämre av att behöva åse förnedringsbrott riktade mot våra barn och pensionärer, grova rån och misshandel utan minsta empati för de utsatta, hedersbrott mot familjemedlemmar, misshandel och plågsamma stympningar av djur, både husdjur och våra vilda vänner i skog och mark, samt ekonomiska bedrägerier mot både enskilda och de institutioner som skall garantera vår välfärd.

Många står frågande inför försöken att krossa samhällets fundament, som polis under utryckning, brandkår på släckningsuppdrag, ambulanser som försöker rädda liv och tulltjänstemän som försöker stoppa införsel av vapen och narkotika eller utförsel av stulna varor. Våra sociala institutioner rånas genom förfalskade identiteter och bluffbolag som borrar stora hål i statens kassakista, där våra skattepengar läcker ut som genom ett såll. Vi får höra att våra skattepengar inte tillhör oss.

Globalismens profeter predikar att migrationen är nödvändig för att fördela våra tillgångar över jordens övriga befolkning. Lämnar vi inte över vårt ”överflöd” frivilligt kommer man och hämtar det. Mångkulturen visar fler sidor än dans, skratt, annorlunda maträtter och trivsam samvaro. Det land som under tusen år frambringat en enad moraluppfattning och gemenskapen i en förenad målsättning, spricker nu sönder i hundratals småriken med enda syfte att prioritera den egna lilla etniska gruppen på bekostnad av de andra.

Vad gör då våra domstolar i denna situation? De lyder naturligtvis order från de politiker som har skapat den. Och vad gör dessa politiker? De lyder order från de internationella institutioner som fångat vårt land i sitt nätverk. Detta skall vara er framtid- ta emot, foga er och håll truten!

Att skapa en frizon för brott upp till vuxen ålder är tydligen det på regeringsnivå rekommenderade receptet för anpassning och ekonomisk utjämning. Visst, vi förstår att det inte går att sätta en fjärdedel av befolkningen i fängelse, det kostar ju också en hel del, så kanske har ni rätt, kära politiker, bättre att ta emot, bli rånade, mördade, våldtagna och förnedrade för husfridens skull. Om hundra år blir det nog bra – om det fortfarande då finns några svenskar kvar.

För mig är det en obegriplig gåta att ett folk stillatigande accepterar pågående utveckling – att vårt tusenåriga nationsbygge förvandlas till laglöst land!

Peter Krabbe