Corona del 3 – konsekvensbeskrivningen som borde funnits…

 

Medan svenska myndigheter agerar som yra höns i hanteringen av den pandemi som nu bär namnet Coronaviruset, kan de tyska myndigheterna lugnt luta sig tillbaks i förvissningen att de åtminstone vet vad som händer och vad som kommer att hända. Bakgrunden är den riskanalys och konsekvensbeskrivning som upprättades av den tyska riksdagen (Bundestag) i december 2012, rapport 17/12051 Risikoanalyse Bevölkerungsschutz Bund.

Ja, i sju år har man varit medveten om och kunnat planera för det som nu händer –  en pandemi baserad på virusformer som under lång tid periodvis återkommit. I ett katastrofscenario går man igenom vad som händer vid ett utbrott av ett SARS-Coronavirus CoV, i en form som man kallar Nya Coronaviruset. Det nya innebär konkret ökad smittspridning mellan människor på ett sätt som inte varit vanligt tidigare och med främst lungpåverkan och ökad dödlighet som följd.

Vi skall därför istället se på tyskarnas konsekvensbeskrivning i tre avseenden – virusets egenskaper, dess tidsmässiga sjukdomsförlopp och dess konsekvenser för samhället.

Var och en kan jämföra nedanstående med vad som händer i Sverige och vår omvärld idag och dra sina slutsatser om tillståndet i vårt eget land.

Egenskaper:

–         Viruset har en inkubationstid om tre till fem dagar, men kan variera från två till fjorton dagar.

–         Alla infekterade insjuknar.

–         Symptomen är feber, torrhosta, andnöd, lungförändringar (vid röntgen), frossbrytningar, yrsel och muskelsmärtor.

–         Dödligheten är genomsnittligt 10%, barn och ungdomar har 1% dödlighet medan 65 år+ närmar sig 50% (se även tidsförloppet)

–         Sjukdomsperioden uppgår för yngre till en vecka, för äldre till tre veckor på sjukhus eller i svåra fall upp till 60 dagar.

–         Smittan sprids först när sjukdomssymptomen har uppstått.

–         Inga verksamma mediciner är kända, ett vaccin tar minst ett år att framställa, förmodligen mer.

–         Tillgängliga skyddsåtgärder är skyddsmasker, skyddsglasögon, skyddshandskar för personskydd och avgränsning, isolering och karantän mellan grupper av människor.

–         Smittspridningen är värst inom hushållen, sjukhusmiljön och i offentliga sammanhang som transportmedel, arbetsplatser och fritidsaktiviteter.

Spridningen kommer huvudsakligen att ske inom Asien, Nordamerika och Europa. Den bör uppstå i Asien under februari och har spridits till Europa under april (i det verkliga fallet ligger tidpunkten ett par månader tidigare, se nedan).  Smittan uppstår i Sydostasien hos vilda djur (fladdermöss konstaterat) som bär viruset naturligt och överför det till människan (fladdermusjägare/ forskare). Två infekterade personer som reser in till Tyskland är tillräckligt för att infektera större delen av befolkningen. Varje smittad människa smittar efter tre dagar tre nya individer, som i sin tur efter ytterligare tre dagar smittar nio nya individer och fortsatt. Efter 30 dagar har då 59.000 människor smittats och den kommande månaden stiger antalet astronomiskt. Utvecklingen kan bara brytas genom isolering av smittade eller karantän för större befolkningsgrupper. Ökningstakten minskar successivt genom att tillfrisknade utvecklar immunitet och avlidna inte längre smittar.

Tidsmässigt sjukdomsförlopp:

Som framgår av diagrammet ovan pågår pandemin under tre år, fördelat på tre ”vågor” av sjukdomsfall. Anledningen till att pandemin fortsätter är att viruset muterar och immuniteten efter den första vågen upphört. Processen börjar då på nytt men med lägre frekvens. Antalet insjuknade är under det första året 8%, det andra 4% och det tredje närmare 3%.  Observera att grafen för antalet dödsfall börjar relativt sent under den första vågen för att sedan stiga genom ackumulerade dödstal till totalt 10%  av de smittade efter tre år. Det är alltså först vid denna tidpunkt som man kan bedöma det verkliga genomsnittliga dödstalet för populationen. För Sveriges del kan man konstatera att risken finns för 1,5 miljoner infekterade och 150.000 avlidna under hela perioden. De som försöker bagatellisera pandemin genom att jämföra med antalet avlidna i andra sjukdomar kan lämpligen ta till sig denna samlade bild istället, den visar lite bättre allvaret i situationen.

Vid en jämförelse med den verkliga, pågående pandemin ser vi att det finns en upparbetningstid om ett par månader innan utbrottet tar fart. I fallet Kina har utbrottet skett i december 2019 och toppen tycks vara passerad under mars. Om man väger in upparbetningstiden i Kina är vi tillbaks till oktober 2019, då många internationella händelser inträffade i Wuhan. Detta är den verkliga startpunkten för pandemin, inte utbrottet i december, vilket påverkar diskussionen om utsläppet var planerat eller inte. Vi i Europa har också en eftersläpning i förhållande till Kina om 1- 2 månader att beakta i tidsgrafen.

Konsekvenser för samhället:

I konsekvensbeskrivningen har tyskarna också bedömt hur samhället påverkas av en pandemi. Man betonar särskilt vikten av relevant och korrekt information från myndigheterna, åtlydnaden av nödvändiga åtgärder är helt beroende av allmänhetens acceptans av krisläget och behovet av åtgärderna. Där har ”vi” mycket att lära i Sverige, som snart gjort sig till åtlöje i hela världen för sina märkliga besked och obefintliga förebyggande planering. Man kan inte påstå annat än att händelserna i Kina var ett övertydligt meddelande om vad som komma skulle. Kan detta missförstås av de ansvariga för rikets säkerhet?

–         Inom energisektorn bedöms inga problem föreligga, gällande elförsörjning, gas- och oljetillgångar.

–         Tele- och informationsteknik drabbas inte heller.

–         Inom transportsektorn drabbas främst flygtrafiken på grund av sitt höga beroende av specialiserad personal, frånvaro av sjuka och riskgrupper innebär ökat fokus på flygfrakt och minskat för persontransporter. Detsamma gäller allmänna transportmedel som tåg, busstrafik och transport av varor och förnödenheter, som ofta är av internationellt slag.

–         Sjukvårdssektorn är naturligtvis värst drabbad. Varken personal- eller materialresurser kommer att vara tillräckliga för att klara en pandemi. Provisoriska extrasjukhus måste inrättas och personalen utökas. Dessutom drabbas personalen av frånfälle genom sjukdom och utmattning. Även hanteringen av avlidna innebär ett stort problem med infektionsrisk. En planering behövs för utökning av extrainsatt personal och beredskapslager av skyddsutrustning och apparatur (i Sverige saknas uppenbarligen sådan planering helt, i Tyskland har man välfyllda lager). Relevanta vacciner kommer att ta tre år att utveckla och kan inte påverka den akuta situationen.

–         Vattenförsörjningen beräknas inte påverkas.

–         Näringslivet kommer att drabbas genom brist på arbetskraft i personalintensiva verksamheter. Livsmedelsförsäljning försvåras genom brist på transporter och åtkomst till livsmedelsbutiker.

En viktig fråga är upprätthållandet av lag och ordning när allt fler blir hempermitterade från sina arbetsplatser, skolor och fritidssysslor på grund av karantänsbestämmelser. Brist på varor och livsmedel kan snabbt leda till anarki, stölder och misshandel. Sjukhus och apotek kommer att kräva bevakning. Kommer också politiker att behöva personskydd? Ett samhälle som har nedgraderat sin ordningsmakt har ett dåligt utgångsläge i en pandemi.

 

Min kommentar:

Sverige följer inte omvärldens strategi med snabba insatser för att få ner topphöjden från figurens 8%. Detta motverkar andra länders insatser, det går inte att försöka skapa en annan kurva än den visade genom passivitet. När grannländernas befolkning tillfrisknat är Sveriges fortfarande sjuk och kommer att bli isolerad från omvärlden. Detsamma gäller när svenskarna är friska och grannländerna gått in i sjukdomsfas två. I en värld där vår regering är rabiat globalistisk vägrar vi plötsligt ansluta oss till omvärldens strategier. Är vi klokare eller, mer sannolikt, katastrofala idioter? För katastrofalt är det när så många människor får sätta livet till på grund av dåliga regeringsbeslut.

Om Tyskland har haft förstånd att i god tid ta fram en vetenskapligt väldokumenterad plan för detta tillfälle, varför har inte Sverige gjort detsamma? Är det faktum att närmare 150.000  svenskar riskerar att dö av Coronaviruset innan nästa val det avgörande skälet för att låtsas som ingenting? Vi såg det inte komma? Men med lite planering, välfyllda lager av medicinsk utrustning, apparatur för andningshjälp, ett system för att kalla in extrapersonal från studenter och pensionärer, snabbkonvertering av tömda lagerhallar eller idrottshallar till sjukhussalar, och framför allt en handlingsplan fastställd i förväg för omedelbar aktion när det händer, skulle kanske 100.000  människoliv ha kunnat räddats.

Vad vi kan vara säkra på är att detta är bara början, det ena viruset kommer att avlösa det andra under överskådlig tid. Så kanske det är dags att börja fundera?

Peter Krabbe