Ett ljus i mörkret.

Så var det dags för Lucia igen. I det av invandring plågade Ronneby visar man upp Lucior av det slag som vi alla egentligen vill se – våra vackra, blonda och unga ljusbärare i en tid som inte bara behöver lysas upp rent fysiskt, utan också politiskt. Heder åt detta modiga initiativ! Inte ett spår av mångkultur i denna, vår kanske mest svenska tradition. Jag ser det gärna som ett svar till de obskyra krafter som tidigare försökt anlägga mordbrand i Ronnebys vackra medeltidskyrka. Rör inte vår kultur, den hindrar inte andras från att också få plats – var och en skall kunna ha rätten till sitt eget val men alla behöver inte trängas på samma ställe. Basta!

Inte bara Lucia tänder ett ljus i mörkret. Vi går alla med tändstickor i fickan för att se ljusen flamma i kyrkor, på kyrkogårdar och i våra egna stugor, fladdrande lågor som sedan urminnes tider skänkt trygghet och värme åt de små grupper av människor som behövt skyla sig mot mörkrets hotfulla och förmodade ondska och frostiga kyla. Årets mörkaste dag närmar sig. Det är nu vi behöver varandra, mer än vanligt. I vår fysiska eller imaginära grotta samlar vi krafter och mod för att möta det nya året med alla sina utmaningar. Kommer allt att förbli som förut?

Det vet vi redan, att så blir det inte. I själva verket kommer allt att förändras – om vi låter det ske. Kanske orkar vi ändå inte hålla emot? Men i takt med att ljuset återkommer ökar också våra krafter och vårt enda val blir att kämpa vidare för en tillvaro som vi själva får bestämma över. Låt oss göra det tillsammans, låt oss besegra ondskans krafter och bygga fundamentet till en värld utan våld, förtryck, korruption och maktmissbruk. Vi måste tro på att vi kommer att klara det…

När Lucia blåser ut sina ljus gör jag sammaledes och släcker skrivbordslampan för att få lite julefrid och mer tid för familjen. Jag önskar därför alla mina läsare en riktigt God Jul och en trevlig Nyårshelg, så löser vi världens problem under det nya året istället. Då har kanske också amerikanarna enats om vem som skall styra deras land och fransoser och britter har satt Nordsjöns fisk i rätt nät. Jag tänker på Cleese och hans fiskdans…

Peter Krabbe