En utveckling utan återvändo?
23 januari, 2021 355 kommentarer
Så har då dimmorna skingrats över slagfältet i Washington DC. Bara ett fåtal skott har avlossats men utgången är klar i denna den första konfrontationen i kriget om demokratin. Biden kan hissa satanismens lila flagga över Vita Huset och Trump har retirerat till Florida. Låt oss dock hoppas att Trump fortfarande har kärnvapenkoden i fickan.
Trump har i alla fall lyckats med sin främsta föresats, att visa det amerikanska folket och övriga världen djupet i Deep State och omfattningen av korruptionen i ett världsledande land där en majoritet av de styrande i sin tur är styrda och betalda av andra intressen än det stackars folkets, som förgäves gått till valurnorna i tron att deras röster hade en betydelse. Hur skall de med denna vetskap kunna lockas tillbaks i framtida val? Kanske är det inte heller meningen. Biden har hotat med att omgående redigera om den amerikanska konstitutionen. Blir ett tillägg ” rådgivande val kan anordnas om behovet anses föreligga, annars väljer den sittande administrationen sina efterträdare”? Eller ”presidenten skall verka för att ett enat AMERIKA, från Arktis till Antarktis, blir EN nation med en president, en religion, ett språk och gemensamma tillgångar”? För att ha något att börja med. Man behöver inte ens ändra namnet. Kineserna får vi ta sedan.
Politiker över hela världen jublar, även i Sverige. Globalismen hägrar, det löser ju alla problem – inga raser, inget ägande, inga demonstranter på gatorna, inga onödiga val, alla lika fattiga och lydiga (utom politikerna förstås), fördela folkets (inte politikernas) tillgångar över jorden så fattigdomen utrotas, begränsa sjukvården så folk dör i tid, införa begränsade matransoner så det räcker till alla, ta betalt för vatten och luft (inandning och utandning), släng ut de gamla från sina stora hus så folk har någonstans att bo och välkomna alla världens fattiga till vårt generösa land! Här finns det plats och hjärta!
Begreppet globalism börjar bli lite utslitet, så nu döper vi om det istället till Corporate Communism (Coco-agendan). Den innebär att storföretagen, oligarkerna, bestämmer vad vi skall göra, äta och tycka. Valen är ju nu avskaffade och styrelsen är inte längre folkets bekymmer. Big Food odlar allt vi behöver äta. Big Pharma botar allt som det finns anledning att bota, i MSM kan vi läsa vad vi skall tycka och Riksdagen kan vi ändra till en Pensionskassa för Utvalda. Om någon har mage att klaga så finns det ju robotar istället, så passa er noga, hjärnsubstituten finns redan på lager.
Nåja, kanske överdriver jag lite, lite, men det behövs för att flertalet skall förstå att det som händer nu i USA är VIKTIGT. Med Biden vid makten kommer detta scenario att vara fullbordat om tio år, vill vi det? Nu går det snabbare och snabbare och vi har förlorat förmågan att protestera. Med chips i tumvecket eller i överarmen är vi på väg mot transhumanismens halvrobotar. Med 5G i lyktstolparna och självkörande bilar bestämmer vi inte själva vart vi skall åka utan får invänta starttillstånd och ”önskad destination godkänd”. Eller ”invänta samåkning för godkänd trafikfördelning”. Även flygtrafiken kommer att behovsprövas med hjälp av chipsen.
Trump kanske inte skulle kunnat förhindra teknikutvecklingen, men definitivt se till att statens förhållande till individens frihet och rättigheter inte styrs av teknikens möjligheter att göra just detta.
Kina kommer att leda en sådan utveckling och ett mothåll från ett land som har möjligheterna att stoppa eller bromsa den kommer att vara absolut nödvändigt. Detta mothåll riskerar vi nu att förlora, istället blir det med Bidens politik ett ömsesidigt samgående om genomförandet. Återstår att avgöra vem som skall styra eländet, kineser, jesuiter eller judar? Det senare ställs på sin spets när vi granskar Bidens toppskikt, till och med israeliska medier är förvånade över det stärkta judiska inflytandet över lydlandet USA.
Att Trump fallit i onåd i Israel beror på hans fredspolitik i Mellanöstern, i detta ingår oviljan att militärt ge sig på Iran, något som endast gynnar just Israel och landets önskan att kontrollera försvagade och förminskade arabstater, judarnas dröm om Greater Israel eller Yinon Plan efter upphovsmannen. Därmed tror Israel sig bli av med antagonisten Hizbollah /shia och få kontroll över oljeexporten i hela regionen. I förlängningen är siktet inriktat på ursprungsländerna runt Rysslands gränser och de jungfruliga områdena i riktning Kina. En fredspolitik permanentar nuvarande förhållanden och försvårar en sådan expansion, som är viktig för att möta Kinas växande inflytande. Trump vill istället dra ner på kostnaderna för krigsmakten och konflikterna i dess spår. Man skall vara medveten om att USA finansierar merparten av Israels militära aktiviteter.
Trumps konstruerade valförlust, som till och med förvånar det amerikanska folket, är därför inte bara en fråga om amerikansk inrikespolitik, demokrater eller republikaner, utan handlar om en positionering i genomförandet av globalismen.
Rollspelet riskerar därför att bli detsamma som för hundra år sedan, med två stormaktsblock som skall konfrontera varandra och en liten ministat som hetsar och styr. Biden saknar den integritet som behövs för att föra en egen politik och blir därmed en riskfaktor för världsfreden.
Vi måste vara mycket observanta på utvecklingen den närmaste tiden, att Trump skulle kunna komma tillbaks och styra utvecklingen rätt igen är nog tyvärr för mycket att hoppas på, men hoppas skall vi likväl. Hoppet är det sista som lämnar människan…
Peter Krabbe