Ursäkta att det mesta i denna krönika är på engelska, men det blir tyvärr nödvändigt av praktiska skäl. Videon som är huvudobjekt denna gången har engelskt tal och är dessutom textat på engelska, så den bör gå att förstå av de flesta. Dess innehåll är så chockerande och samtidigt så viktigt att den är ett måste för alla mina läsare.
Många har undrat vem som ytterst ligger bakom The Great Reset, bortsett från pianisten vid pianot – Klaus Schwab – det är inte han som har skrivit musiken. Videon ger ett tydligt svar på detta och ger dessutom en kristallklar bild över politikernas roll som marionetter i detta pågående drama. Jag får varna för att videon kan ge känslor av hopplöshet och resignation inför ett scenario som redan kan tyckas fullbordat, men rubriken, som samtidigt är avslutningsord i videon, syftar till att ge krafter för att vi skall orka stoppa eländet innan det är för sent. En motbild.
Vi kan inte göra mycket åt det centraliserade ägandet av industri, ekonomi och varuproduktion, men vi kan arbeta för att kapa förbindelserna till de av våra politiker som är korrumperade och inte kan motstå de erbjudanden de ställs inför från oligarkerna. Dessa kan nämligen inte klara sig utan att ha kontrollen över statens maktmedel – polis och militär. Vi har själva makten över de folkvalda än så länge och måste inse att de som inte fullgör sitt kontrakt mot folket på grund av egen ekonomisk vinning SKALL UT UR VÅRA FOLKVALDA FÖRSAMLINGAR OMGÅENDE. Detta är vår enda chans att stoppa den nya totalitarismen från att helt behärska våra samhällen.
Därmed över till David Sorensens och Tim Gielens lysande sammanställning av världens ondska:
Dear Friends for Freedom,
for months I have been announcing it, and now it’s finally here. The most important documentary you will ever watch.
Watch MONOPOLY now! › Links Not Working? If the links in this email don’t work, try this: 1) Select the link 2) Copy it 3) Open your internet browser 4) Paste the copied link in the address bar 5) Hit enter
Vakna nu Joe, vi jobbar ju för samma boss och har mycket att göra!
När jag nu befinner mig i Frankrike finns det all anledning att kasta ett öga på uppladdningen inför det franska presidentvalet, inte minst för att få grepp om prognoserna både för Sverige 2022 och EU de kommande åren.
Man kan utan tvekan påstå att det första stora slaget om globalismens framtid på bekostnad av nationalismen kommer att stå i Frankrike, dess fokus kommer lika säkert att vara på frågan om Macron kommer att få ett nytt uppdrag på ytterligare fem år eller inte.
Valet kommer att hållas under april 2022. De flesta känner nog till de enorma demonstrationer mot Macron som plågat både Paris och andra franska städer de senaste åren, först genom Gula Västarna, en folkrörelse mot den ekonomiska politiken, sedan genom ett församlat folk mot Covid-restriktioner och – i bakgrunden – en totalkollaps av den franska nationen till förmån för den globala omställningen genom WEF:s The Great Reset. Fransmännen i gemen är oerhört mycket mer pålästa och medvetna om denna agenda än vad som är vanligt i exempelvis Sverige. Därför går miljoner fransmän ut på gatorna varje lördag i oändliga demonstrationståg mot Macron och hans politik.
Ett presidentval i Frankrike liknar inte nämnvärt det amerikanska, där två partier i interna val utser sin kandidat till den nationella omröstningen. Istället är primärvalet öppet för alla som har goda idéer eller ekonomiska möjligheter att delta, ibland sponsrade av etablerade partier, ibland av andra intressen.
De två kandidater som får flest röster gör sedan upp i andra omgången om presidentposten och får då hoppas på stöd från de redan utslagna.
I valet för fyra år sedan vann Macron över Marine Le Pen med 53% mot 47%, en knapp seger trots att hans parti LREM bildades först efter valet. Som sponsorer hade Macron den judiska lobbyn med Rothschilds Bank, där han arbetat några år och mediekoncernen Le Monde med judiska ägare, snarlikt Bonniers.
Globalismen fick därmed en rivstart med ett förödande resultat för fransmännen, som får allt svårare att klara sin ekonomi. Att Covid-restriktionerna utnyttjats maximalt för att krossa små och medelstora företag förstår fransmännen bättre än de flesta, de bakomliggande medicinska aspekterna vet alla som läser min blogg är en påklistrad fasad för att täcka över globalismens omfördelning av de ekonomiska tillgångarna från den enskilde till storföretagens aktieägare, grundbulten i globalismens ideologi att de internationella storföretagen och de sammankopplade finansinstituten styr staten i egenskap av dess totalitära maktmedlet med polis och militär.
Att tvinga alla att ta sprutan, oavsett de medicinska riskerna och eventuella effekterna, ingår i globalismens depopulationstanke och strävan efter totalkontroll över befolkningen och är därför väsentligt för Macrons uppdragsgivare. Under slutet av oktober skall parlamentet ta beslut som kan förlänga restriktionerna, även för hotell och restaurang, till efter sommaren 2022! Detta trots att dessa är på väg att avskaffas i övriga länder! Man kan inte se detta som annat än en maktdemonstration och ett sätt att straffa protesterande fransmän. Med ett sådant scenario ligger det nära till hands med utförsäljning av utlandsägda fastigheter och en totalkollaps av både fastighetsmarknaden och turistindustrin. Allt enligt protokollet…
Att Macron eller någon likasinnad sitter kvar vid makten är därför fundamentalt för globalisterna för att klara tidsplanen 2030. Macron visste redan från början att han gav sig in på ett livsfarligt uppdrag och deklarerade direkt sin ambition att lämna posten efter den första perioden. Därefter skulle enligt planerna Macron sättas in i EU för slutuppdraget – att krossa resten av nationalstaterna och upplösa gränserna. Vi kan utgå ifrån att Merkel och de globaliststyrda befattningshavarna i EU redan satt fram stolen åt Macron.
Såå roligt, lille Emmanuel, att få ha dig i EU!
Men låt oss återvända till presidentvalet och se hur detta skall gå till! I de första opinionsundersökningarna har Macron genom sitt parti 25% av rösterna. Socialisterna och ekologisterna är redan uträknade i detta val med knappt 10% vardera som mest. De konservativa LR (republikanerna) kan räkna med 13- 28% beroende på vilken kandidat man väljer att satsa på. Marine Le Pen ligger på 18% samtidigt som en ny högerkandidat hotar med 14%. Eric Zemmour är f.d. journalist på Le Figaro och kan genom sin närliggande politik ta de röster som Marine Le Pen hade behövt. Han är partilös och man kan då undra över vem som finansierar. Att minska Le Pens underlag är fundamentalt för Macron. I samma riktning verkar det faktum att Florian Philippot hoppat av från Le Pens parti RN och startat ett eget med det uppriktiga namnet Les Patriotes. Samtidigt har i dagarna Macrons tidigare premiärminister Philippe anmält sig som kandidat med ett nystartat parti som kallar sig Horizon. Totalt deltar ett tiotal kandidater i primärvalet, två skall gå vidare till andra omgången.
Om man istället ser till potentiella block så har högern 30- 35% av rösterna, den församlade vänstern 20-25%, republikanerna (moderaterna) 20-25% och Macrons parti (rent globalistparti) 25%. Om de övriga blocken hade enats om en kandidat redan i första omgången hade Macron varit ett minne blott. Men delat på tiotalet kandidater når ingen upp till Macrons nivå och frågan blir därför vem av dessa tio som skulle kunna utmana honom i slutomgången.
Ännu fler kandidater kan fortfarande anmäla sig, men få har bakgrund och karisma nog att konkurrera. Om Cabalen (hypotes) sponsrar fler högerkandidater i syfte att splittra och försvaga nationalisterna sitter Macron kvar. Att hans parhäst Philippe startar ett stödparti för Macron kan bara tolkas som att Macrons parti La Republique En Marche förenas genom ett Vers till l’Horizon (republiken på väg mot horisonten). Macron vill vinna första omgången för att framstå som en segrare, värdig att ta över EU. Genom att lämna över till Philippe före eller efter slutomgången kan man samla alla röster, även från dem som hatar Macron och är livrädda för vad som utmålas som högerextremister.
Medias påverkan på väljarna är extremt hög i Frankrike, vilket också medfört att två stora industrisyndikat med judiska ägare gör i stort sett vad de vill med politiken. Dessa syndikat innehåller banker och tillverkningsindustri och ståtar alltid med en mediekoncern som kronan på huvudet.
Den judiska familjen Dassault (Bloch före namnbyte) styr mediekoncernen Le Figaro, med en vänsterinriktad politik. Därifrån kommer journalisten Eric Zemmour med uppdrag att spela högerprofil i syfte att ta blåögda väljare från Le Pen. Den likaledes judiska storbossen Alain Minc (Minkowski före namnbyte) styr mediekoncernen Le Monde (motsvarar DN +Wallenbergs i Sverige) och skryter med att personligen ha tillsatt Macron 2017, något som ingen idag betvivlar. Det är Dassault och Minc som i praktiken styr Frankrikes politiker mot globalismens fullbordande på folkets bekostnad. Den som gräver kommer att hitta samma mönster i Sverige. Men ingenstans är processen så tydlig och genomförs så hänsynslöst som i Frankrike. Politikernas belöning blir betalning genom tilldelning av aktier i globalisternas storföretag och banker. Hur många politiker som är nyblivna aktieägare i Pfizer lär ni aldrig få veta, men det är så man tömmer statskassor idag. Säkert och sekretessbelagt.
Slutsatsen blir att Europas mest hatade politiker och värsta globalist med politisk makt både kan fortsätta att plåga Frankrike och samtidigt bli det nya hatobjektet för oss alla som är kvar i EU. Konsekvenserna kommer vi inte ens att kunna drömma om – detta skall jag återkomma till.
Jag tror att många känner igen detta från den svenska politiken. Vi har ett 25% parti i SD, ytterligare en 25% i M+KD, en 25% i S och en släng med sleven i V och Mp. I mitten tronar Bilderbergarnas drottning Annie Lööf med statsministeruppdraget i ögonvrån. SD försvagas genom AfS. Eftersom vi saknar president väljer riksdagen statsminister, vilket kanske är bättre än det franska upplägget. Kvarstår dock det faktum att SD aldrig skulle kunna få regeringsuppdraget, inte ens med 40% av rösterna bakom sig. Detta är samma problematik som för Le Pen. Ingen vill samregera, man är ensam om sin politik. Återstår en allians M+ C+ S med Annie som Sveriges Macron. Alliansen kan vi mer korrekt döpa till Globalisterna, så är spelet slutspelat. Politiken är redan samordnad, bara petitesser skiljer aktörerna åt och pensionerna står Cabalen för.
Skulle något mot förmodan gå åt fel håll så har man numera lärt sig hur datorerna skall hanteras, så ingenting riskeras i onödan. Det är min personliga uppfattning att valresultatet redan är klart, både i Frankrike och i Sverige.
Jag tror också att det just därför blir fler utträden ur EU de kommande åren. Polen har redan börjat röra på sig och stora delar av Östeuropa kommer säkert att följa efter i takt med att de ekonomiska lockropen från Kina och Ryssland blir mer konkreta. Man har redan lärt sig vad ett totalitärt system innebär och vill inte ha det igen. Mer om detta längre fram…
Peter Krabbe 