Blandad konfekt

Lördagsmarknad i Provence. Viruset kan släcka liv men inte den franska livsglädjen…

Efter att under en månad ha vistats utanför Sveriges gränser, men ändå inom ramen för det ”trygga” EU, ligger det nära till hand att göra en liten sammanfattning av hur det ser ut utanför den lilla box där vi normalt befinner oss. I princip är utvecklingen densamma, om än lite mer brutal utomlands och förföriskt omhuldande här hemma.

Vad gäller Covid har vi i Skandinavien i stort sett återgått till det normala, sannolikt därför att de flesta snällt och lydigt tar sprutorna enligt programmet.

Vi tror att faran är över och kommer nog inte att reagera, ens när det är dags för den åttonde och sista sprutan i programmet. Att ovanligt många kommer att falla offer för hjärtinfarkter, stroke eller andra ”vanliga” sjukdomar har säkert naturliga orsaker, eller hur? Och utbudet av lediga bostäder och hus till salu ökar ju, så det är väl bra?

I övriga Europa är man mer motsträviga och vägrar tro att myndigheterna bara tänker på vårt bästa, enda sättet är att skärpa och fortsätta med nedstängningar av allt som normalt ingår i det sociala livet. I min lilla franska by går borgmästaren före den gendarm i skottsäker väst som skall kontrollera att inga ovaccinerade sitter och dricker kaffe eller öl på uteserveringarna. Borgmästaren för att visa att detta har vi folkvalda bestämt, lokalpolisen håller sig undan för att inte i onödan förstöra sina relationer med vännerna i byn. Jag lägger pengarna på bordet och avlägsnar mig, inte för att undvika konfrontationen utan för att inte utsätta caféägaren för risken att få 100.000 kr i böter, ett år i fängelse och en veckas nedstängning av verksamheten. Själv hade jag kommit undan med ett par tusenlappar i böter för kaffet, det hade kanske krigskassan tålt för sakens skull…

Om några dagar får fransmännen veta om Macron kommer att förstöra den kommande jul- och nyårshelgen (den största uteätarhelgen i Frankrike som många sparar hela året inför). Den lag han behövde togs för ett par veckor sedan av parlamentet med en rösts övervikt. Ändå är problemen värre i grannlandet Italien, där vaccinering (injicering) är obligatorisk för att få gå till sitt arbete. Detta är ju en omöjlighet för flertalet, som inte kan leva utan lön eller tillgång på samhällsservice. Demonstrationerna på gator och torg närmar sig kokpunkten och fler strejker är att vänta i flertalet länder.

I Tyskland verkar man inte ha hört talas om Fuellmich, men man blir ju aldrig profet i sin egen by. Hessen inför obligatorisk vaccinering av skolbarnen och inleder därmed kampanjen för att lägga även barnen på offeraltaret, något som vi börjar se även här hemma. Barnen skall steriliseras så att nästa generation kan ersättas av transhumanismens nya genmodifierade hybridvarelser.

Men strunt i Covid, de som fallit offer för myndigheternas propaganda kan vi tyvärr inte hjälpa längre. Vi övriga skall fortsätta att stötta varandra och sätta käppar i hjulen genom passivt motstånd. Kanske arbetar ändå tiden för vår sak.

Det som sticker mest i ögonen när man korsar Europa landvägen är hur landskapet håller på att förvandlas till oigenkännlighet. Vindkraftverken står som skogar, även där landskapsskydd enligt alla tänkbara definitioner borde råda.

Om vi tycker att våra kraftverk är höga, så är de dubbelt så höga i Tyskland och Frankrike. I dessa klungor ser man lätt att minst vart fjärde kraftverk inte fungerar, utan står där och skäms bland sina surrande kollegor. Det värsta jag sett är öster om kulturstaden Wien, där tusentals vindkraftverk står och trängs, ända fram till Slovakiens nationsgräns. En hel landsända har förvandlats till ett industriområde, där inget normalt liv kan existera.

Värre ändå är de solpanelsparker som alltmer breder ut sig över tidigare uppodlade åkrar och betesmarker.

Dessa blåskimrande glaspaneler täcker marken över i stort sett varje markplätt som inte är trädbevuxen. Mina tankar går till de stackars vilda djur som nu förlorat sitt habitat, korna är uppenbarligen redan slaktade. Naturen har förvandlats till industriområden. Värst är det i Sydtyskland, i Bayern och Sachsen. Här är också Die Grüne starkast, för mig obegripligt att omsorgen om naturen med flora, fauna och allt sitt insekts- och djurliv inte längre tycks ingå i miljötänkandet! Vem är det som hetsar dessa fanatiker till att överträffa varandra i galenskaper?

Två vulkaner har den senaste månaden varit aktiva i Italien, dessutom det stora utbrottet på Kanarieöarna.

Jag kan inte se några direkta kommentarer till detta i svenska medier, trots att det är förödande för miljöpartisternas klimatagenda. Enorma mängder utsläpp av både koldioxid och svavelhaltiga gaser slängs upp i atmosfären för vidare befordran norrut över Europa. Säkert motsvarande hundratals kolkraftverk, men varför ser vi inga mätningar? Kanske för att alla skulle förstå att naturen har sin gång och att det inte är vi som styr, hur mycket vi än förstör vår miljö och vår natur? Och vi vet inte när det tar slut.

För den som undrar sker vulkanutbrotten utefter förkastningsgränsen mellan de europeiska och afrikanska tektoniska plattorna, orsakade av rörelser under jordskorpan som i sin tur beror på försvagningen av jordens magnetfält, som i sin tur beror på solens förändrade aktiviteter – något som vi känner väl till och följer en tidtabell som är mer exakt än SJ:s. Upplysningsvis kommer det inte att bli bättre de närmaste åren, utan tvärtom värre. Jag kan inte heller se att man rapporterat nämnvärt i Sverige om naturkatastroferna på Sicilien, där en årsnederbörd föll under ett dygn, med våldsamma översvämningar som följd. Detsamma hände i Sydfrankrike, där en månads nederbörd föll över Marseille under ett par timmar, vilket kombinerat med en sopstrejk innebar att gatorna förvandlades till floder som bar ner alla sopor till havet och hamnbassängen istället. Man arbetar fortfarande med att försöka samla ihop allt avfall från havsbottnen. Nedfall av aska från Kanarieöarna kan ge en vink om att vulkanutbrott också påverkar vädersystemen på ett högst påtagligt sätt.

Vad gäller film och mediabranschen är det mesta likt vårt eget land, jag får intrycket att regissörerna följer en checklista för sin filmproduktion med följande obligatoriska punkter:

• Minst ett homosexuellt par i varje film, gärna för båda könen och allra helst med rasblandning,
• Alla parrelationer skall bestå av vit kvinna och färgad man,
• Alla chefsroller skall innehas av färgad man, eller helst dito kvinna,
• Vita män skall helst inte förekomma alls, men om det är oundvikligt i roller som underordnad färgad chef, bra om de blir rejält utskällda på grund av sina tillkortakommanden,
• Tittarna förväntas inte bli förvånade av att vita föräldrar har färgade barn, eller tvärtom (dock lite sämre),
• Kvinnor har prioritet till alla chefsroller, gärna med en vit man som sekreterare eller knähund

För alla reklamblad eller kataloger gäller att obligatorisk hudfärg är gyllenbrunt. Blondiner får bara förekomma tillsammans med färgad man.

Men allt detta känner ni ju redan till, IKEA är världsledande i branschen. Det är bara att konstatera att kulturmarxismen är här för att stanna. Tur att man kan läsa böcker istället, åtminstone om man handlar på antikvariaten…

I nästa krönika skall vi prata allvar igen. Men eftersom jag nu är i Sverige skall jag bara gå på krogen och äta en rejäl gåsmiddag först.

Peter Krabbe